Hoppa till innehållet

Depression

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Egentlig depression)
För andra betydelser, se Depression (olika betydelser).
Depression
Latin: depressio
Vincent Willem van Gogh 002.jpg
Vincent van Gogh, som möjligen själv led av depression och som begick självmord, målade 1890 denna bild av en man som kan uppfattas symbolisera den hopplöshet som upplevs vid depression.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10F32, F33
ICD-9296
OMIM608516
DiseasesDB3589
Medlineplus003213
eMedicinemed/532 
MeSHsvensk engelsk

Depression är en psykisk sjukdom som, med psykiatrisk terminologi, ingår i de affektiva störningarna. Sjukdomen är vanlig och kan ses som en folksjukdom. Depression är en av de främsta orsakerna till ohälsa och funktionsnedsättning.

Vid en depression lider den drabbade av en sänkning av det allmänna stämningsläget i psyket och bär på en känsla av sorg, detta även utan att det kan finnas en utlösande faktor eller att den utlösande faktorn inte står i rimlig proportion till känslan. Detta skiljer depression från exempelvis sorg, anpassningsstörning, utbrändhet eller vanlig ledsenhet. En depression kan emellertid utlösas av svåra händelser eller stress.[1] Depression kan utlösas av psykiska faktorer, eller uppstå som ett symtom på en annan kroppslig sjukdom eller biverkning av droger eller läkemedel som har psykiska effekter eller biverkningar.

Ofta känns livet meningslöst vid depression och personen ser begränsade möjligheter att ta sig ut ur mörkret. Fenomenet har berörts i litteraturen sedan flera tusen år, ofta under beteckningen melankoli.

Symtom

[redigera | redigera wikitext]

Som diagnos eller psykisk störning räknas depression till affektiva störningar och innebär ett stämningsläge som depression om personen är sorgsen och nedstämd, har avtrubbad affekt, viljelös (förlorar intresset för saker personen brukar vara intresserad av, är orkeslös och trött utan fysisk åkomma), men flera andra symtom är vanliga som gråt, trötthet och genomgående besvikelse. Styrkan på nedstämdheten kan variera under dygnet: ofta är depressionen värst på morgonen och det är vanligt att personen vaknar tidigare än vanligt.[2] Ungefär 90 % av personer med depression har någon form av sömnstörning,[3] och sömnstörningar är vanligare bland affektiva störningar än vid andra psykiska problem.[4]

Egentlig depression (unipolär) karakteriseras av en eller flera episoder med sänkt stämningsläge och/eller minskad förmåga till känslomässigt engagemang samt nedsatt funktionsförmåga inklusive kognition. Andra vanligt förekommande symtom är känsla av värdelöshet, skuldkänslor, sömnstörningar och psykomotorisk hämning. Depressionerna kan klassificeras i någon av flera undergrupper. Vid depression finns en förhöjd risk för självmord. De flesta depressioner går över inom 3-6 månader.[1]

Depressionssymtom är vanligt förekommande och behöver inte vara sjukdomsrelaterade.[5] Det finns samband i båda riktningarna mellan depressiva symtom och missbruk, socioekonomiska problem, personlighetsfaktorer och fysisk funktionsnedsättning.[5] Depressionssymtom förekommer vid nästan alla psykiska sjukdomar, liksom vid ett antal kroppsliga sjukdomar.[5] Depressionssymtom påverkar livskvalitet och funktionsförmåga.[5]

Symtomen kan yttra sig i att personen gråter ofta, blir mer apatisk och psykomotoriskt hämmad. Dock kan depressionen också yttra sig mycket individuellt, att personen blir irriterad eller aggressiv, får psykomotorisk agitation, börjar dricka mer alkohol än annars, eller att neurotiska drag förstärks. Vanligt är att personer med depression förlorar aptiten, blir pessimistiska eller självmordsbenägna, får drag av självskadebeteende, får omotiverade skuldkänslor, lägre självkänsla eller minskat sexualintresse.[2] Dessutom förekommer kognitiva störningar (såsom koncentrations- och minnessvårigheter) samt kroppsliga symtom (såsom smärtor, trötthet och en känsla av att vara sjuk).[5] Kliniska diagnoser ställs med hjälp av sjukhistoria och psykiskt status, där förekomsten av symtomen vägs samman.[5] För att klassificeras som en depression måste tillståndet ha varat under minst ett par veckor.[2]

Minskad aptit är ett av depressionens kardinalsymtom. Dock förekommer undantagsvis ökad hunger, detta vid så kallad atypisk depression.[6] Sådan atypisk depression kännetecknas vidare av ökat sömnbehov, reaktiv sinnesstämning, känslighet inför att bli avvisad, och tyngdkänslor i armar och ben.[7]

Människor som lider av depression har ofta andra fysiska och psykiska sjukdomar. Det finns en tämligen stor samsjuklighet mellan depression och ångeststörningar samt somatoforma störningar,[8] med missbruk och personlighetsstörningar, samt med hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, och flera andra kroniska sjukdomar. Andelen personer som lider av depression stiger och svårighetsgraden ökar av fattigdom och sociala problem.[9]

Typer av depression

[redigera | redigera wikitext]

Depressioner kan klassificeras efter svårighetsgrad, orsak, och efter varaktighet.

Grader av depression

[redigera | redigera wikitext]
En teckning som beskriver ett deprimerat ansiktsuttryck.

Det finns olika grader av depression:

  • Mild depression, med eller utan somatiska syndrom (viktförändring, psykomotorisk hämning, sömnstörning, minskad aptit).[2]
  • Egentlig depression, under vilket personen vanligen har svårt att genomföra de vardagliga aktiviteterna på grund av stämningsläget. Symtomen är allvarligare och fler än vid mild depression.[2]
  • Psykotisk depression eller reaktiv depressiv psykos, en svår och ihållande depression som med tiden uppvisar psykosens positiva symtom (hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar). Ibland övergår den psykomotoriska hämningen till stupor.[2]

Funktionella och symtomatiska depressioner

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartiklar: Organiska psykiska störningar och drogutlösta psykiska störningar

Den funktionella depressionen har psykiska orsaker. Depressioner i olika svårighetsgrad kan också vara symtomatiska, det vill säga uppkomma till följd av kroppsliga sjukdomar som påverkar hjärnan eller centrala nervsystemet, eller till följd av droger. Många endokrina sjukdomar kan ge symtom på depression, till exempel hypotyreos och Cushings syndrom. Män med testosteronbrist kan få depression.[10] För kvinnor kan östrogenet ha betydelse för utvecklingen av depression.[11]

Tillstånd av depression kan också uppkomma av fysiologiska förändringar. Depressioner som uppkommer i anslutning till förlossning kallas postpartumdepression. Det kan ingå i symtombilden vid PMS.

Former

[redigera | redigera wikitext]

Depressioner kan vara bipolära eller unipolära, det vill säga varvas med mani eller uppträda utan förhöjt stämningsläge. Bipolära depressioner är ett stämningsläge vid bipolär sjukdom, och kan då uppkomma med eller utan psykos. Unipolära depressioner kan vara episodiska (uppträda en gång) eller recidiverande (vara återkommande, till exempel årstidsbundet). Såväl de episodiska som de recidiverande depressionerna kan vara reaktiva, det vill säga utlösta av något utifrån kommande, eller endogena, kommande inifrån. Icke-reaktiva depressioner är oftast de svårare fallen. Svårare depressionstillstånd är bl.a. depression med vanföreställningar och eventuellt andra psykotiska symtom. Om en depression utlöses av en mycket omvälvande händelse, används diagnosen anpassningsstörning. Kroniska förstämningssyndrom är som regel av lättare slag än depressioner. Dit hör dystymier och cyklotymier.[2]

Depression hos äldre

[redigera | redigera wikitext]

Gruppen äldre, det vill säga människor 65 år eller äldre, är en heterogen grupp som innefattar kroppsligen friska individer såväl som individer som är multisjuka. Depression är ett vanligt och allvarligt sjukdomstillstånd som sätter ner livskvalitet samt ökar risken för suicid. Trots detta saknas bra kunskap om behandlingsstrategier för äldre. I brist på vetenskaplig kunskap bör samma behandlingsstrategier som för vuxna användas även för äldre med hänsyn taget för samsjuklighet, njurfunktion och övriga läkemedel. Symtom på depression hos äldre kan vara ångest och oro, viktnedgång, hopplöshetskänslor och sömnsvårigheter.[1]

Orsaker

[redigera | redigera wikitext]

Varför depressioner uppkommer är inte klarlagt. En vanlig förklaring är psykologisk där man betonar betydelsen av påfrestningar. Några sådana påfrestningar kan vara svåra livsomständigheter, stress, förlossning, pubertet, ensamhet, en kroppslig sjukdom eller biverkningar av medicinering. Individer kan vara särskilt känsliga för påfrestningar enligt den så kallade stress–sårbarhetsmodellen.[12] En alternativ hypotes är modellen för differentiell mottaglighet som innebär att olika individer är olika mottagliga, både för negativ och positiv påverkan.[13] En annan typ av förklaring utgår från biologiska avvikelser hos den deprimerade personen. En tredje grupp av förklaringar ser depression som en form av adaptation.

Genetiska faktorer kan bidra till ökad risk att drabbas. Vissa grupper är mer drabbade än andra, där äldre är särskilt utsatta. Det är känt sedan tidigare att människor som utsätts för stressfyllda händelser löper ökad risk för att utveckla depressiva perioder, det har dock varit oklart om sambanden är kausala. Ett norskt forskarlag undersökte frågan 2022 med hjälp av 2300 tvillingar och kom fram till att det troligen föreligger ett kausalt samband.[14]

Psykologiska hypoteser

[redigera | redigera wikitext]

Kognitivt uppmärksamhetssyndrom

[redigera | redigera wikitext]

I en metakognitiv förklaring av depression[15] förklaras depression som en konsekvens av ruminering, hotmonitorering eller coping-strategier som slår fel. Detta kallas det kognitiva uppmärksamhetssyndromet (eng. cognitive attention syndrome; CAS). Var och en av dessa tre bidrar till symtomen och en ökning av varandra och sig själva.

Ett exempel på hur ruminering kan leda till nedstämdhet är om någon funderar väldigt mycket på varför hen är deprimerad i syfte att hitta en lösning på depressionen. Detta kan prima facie verka som en bra strategi för att bli av med depressionen (att hitta orsaken för att kunna hitta en lösning). Vad detta istället leder till är att du påminner dig om anledningar till att vara nedstämd och när du tänker på dessa saker blir du nedstämd. "Tänk om jag aldrig kommer ur depressionen" är också ett exempel på en tanke som i sig kan leda till nedstämdhet.

Hotmonitorering för depression kan innebära att uppmärksamma förändringar i humör för att hålla koll på eventuella symtom. Den som söker hen finner och det gäller även symtom. När ett symtom uppmärksammas kan detta leda till ruminering ("jag kommer aldrig sluta vara deprimerad"), ytterligare hotmonitorering och coping-strategier som slår tillbaka.

En coping-strategi som slår fel kan vara att stanna hemma om en nedstämdhet nalkas. Att stanna hemma kan vara ett skönt sett att hantera nedstämdhet och kan i förlängningen leda till uteblivna positiva upplevelser. Ytterligare konsekvenser av att stanna inne är ökad möjlighet till ruminering och hotmonitorering.

Metakognitiv terapi är en behandling som bygger på att minska ruminering/oro, hotmonitorering och dåliga coping-strategier. En metaanalys kom år 2014 fram till att metakognitiv terapi ger kliniskt signifikanta förbättringar för en rad psykologiska problem, varibland depression och ångest. Dock var det totala antalet studerade patienter lågt år 2014 och mer forskning behövs innan klara slutsatser om effekten av metakognitiv terapi kan dras.[16]

Inlärningspsykologisk förklaring

[redigera | redigera wikitext]

Enligt inlärningspsykologi finns förklaringen i samspelet mellan individ och miljö. En modell föreslår att livshändelser, till exempel trauma eller förlust, biologisk predisposition eller små dagliga problem och stressmoment, leder till att individen upplever att färre aktiviteter ger positiva konsekvenser (till exempel känslor av glädje eller kompetens), eller att det man gör inte ger lika stora positiva konsekvenser. Strategier som initialt används för att stävja negativa känslor ger en omedelbar lättnad och används därför i allt större utsträckning. Det är naturligt att en individ som upplever en minskad glädje i aktiviteter drar sig undan. Enligt inlärningsteori fungerar dessa strategier dock inte på lång sikt, utan försätter individen i en djupare depression. Denna modell ligger till grund för behandling med beteendeaktivering, en form av kognitiv beteendeterapi. Dock saknas det definitivt stöd för den inlärningsteoretiska modellen som förklaring för depression.[17]

Deprimerade patienter berättar ofta att de inte finner några rimliga alternativ att handla efter - alla vägar förefaller enbart negativa. Detta kan leda till en känsla av att intet kan göras - det leder till en inlärd hjälplöshet. Ofta är några av patientens tolkningar inte helt rimliga, vilket är en utgångspunkt för kognitiv terapi.

Psykoanalytisk förklaring

[redigera | redigera wikitext]

En psykoanalytisk hypotes är att det föreligger någon form av psykisk konflikt, kanske delvis omedveten. Kring depressionen ser man i den psykoanalytiska kliniken ofta en situation där depressionen har sin början i en sorg som inte kunnat läkas ut, ofta på grund av att patienten hyser också negativa tankar mot den sörjda. Längtan och kärlek står sida vid sida med ilska på ett för individen psykiskt "icke tolererat" vis. När processen fortskrider söker patienten undfly konflikten via identifikation med den sörjde, så blir följden att den saknade inte sörjs och den ilskan fortsatt riktas mot den sörjde fast nu i den sörjandes gestalt.[18]

Rent konkret är de psykologiska faktorerna information som hjärnan tar emot från yttervärlden. Inne i hjärnan sker informationsförmedlingen från nervcell till nervcell med hjälp av signalsubstanser. Dessa aktiverar receptorer som påverkar nervcellens elektriska laddning genom jonkanaler för Na+, K+, Ca++ eller Cl-. Ju högre spänningsskillnad desto lättare skickas en nervimpuls. Receptorerna kan också aktivera G-proteiner som påverkar vilka gener cellen använder. Generna kan exempelvis koda för jonkanaler, receptorer, eller styra syntesen av signalsubstanser.

Biologiska hypoteser

[redigera | redigera wikitext]

Monoaminhypotesen anger att hjärnans signalsubstanser är ur system. Man kan hos deprimerade patienter mäta upp förändringar i förhållandet mellan olika signalsubstanser. Man kan också notera påtagliga psykiska förändringar när man utifrån tillför signalsubstanser eller påverkar dem indirekt. Signalsubstanserna (som också är hormoner) överför impulser mellan nervcellerna. De viktigaste signalsubstanserna i det här sammanhanget är serotonin, dopamin och noradrenalin. De förmedlar impulser som är inblandade i den hjärnaktivitet som tar sig uttryck i känslolivet, tankeverksamheten, sömnen, aptiten och sexualiteten.

En hypotes ligger i att majoriteten av depressiva patienter har störningar i det hormonella system som styr kroppens svar på stress (HPA-axeln/stressaxeln). Forskning har visat att individer med depression ofta har höga halter av kortisol och andra stresshormoner i blodet, såsom kortikotropinfrisättande hormon och vasopressin. Kvinnor som är deprimerade har sänkta östrogenvärden och förhöjda androgenvärden, medan manliga patienter har sänkta testosteronvärden.[19]

Flera vetenskapliga studier har hittat statistiska samband mellan depression och vissa jordbruksprodukter och bekämpningsmedel.[20][21][22][23][24][25]

Depression som adaptation

[redigera | redigera wikitext]

Depression är delvis ärftlig.[26] Samtidigt är depression påfallande vanlig. Från ett evolutionärt perspektiv är detta paradoxalt eftersom det medför tydliga nackdelar med att vara nedstämd och inaktiv. En möjlig förklaring är att tendenser till depression också medför fördelar. Om en individ har en inriktning på livet som inte längre är meningsfull, då är det lämpligt att stanna upp och lämna tid för omorientering. Så är exempelvis fallet när en partner avlider. Alternativet, att fortsätta livet som vanligt är mindre ändamålsenligt. Flera författare framhåller därför att ärftliga anlag till depression finns kvar i befolkningen eftersom de ökar våra livschanser.[27][28]

Förekomst

[redigera | redigera wikitext]

Depression är en av de stora folksjukdomarna och drabbar människor i alla åldrar. Vid ett givet tillfälle är 4 procent av alla vuxna män och 7 procent av alla vuxna kvinnor drabbade av kliniskt betydelsefull depression.[29] Minst 25 procent av alla kvinnor och 15 procent av alla män har någon gång i livet en behandlingskrävande depression. Dock kan siffrorna variera mellan olika undersökningar beroende på hur man avgränsar det som man kallar depression.[30] Utskrivningen av psykofarmaka mot depression ökar i alla åldersgrupper enligt Socialstyrelsen år 2019.[31]

Prevention

[redigera | redigera wikitext]

Levnadsvillkor

[redigera | redigera wikitext]

Åtgärder som förbättrar utsatta gruppers livssituation kan sannolikt förebygga förekomsten av depression i befolkningen. För detta talar den tydligt ökade förekomsten av depression som påvisas i socialt utsatta grupper.[32] och den ökade förekomsten av depression i höginkomstländer med stora inkomstskillnader.[33] Experimentella undersökningar av frågan har dock inte redovisats.

Tidiga uppväxtförhållanden

[redigera | redigera wikitext]

Stora påfrestningar under uppväxten förefaller öka risken för depression i vuxen ålder.[34] Därför har det intresse att klargöra om stöd till föräldrar under barnets uppväxt reducerar förekomst av depression i vuxen ålder. En finsk.[35] och en australisk.[36] studie tyder på detta. Föräldrastöd, som utformats efter kognitiva och beteendepsykologiska principer, förefaller även enligt vissa studier kunna reducera förekomst av depression under uppväxten.[37]

Insatser i skolan

[redigera | redigera wikitext]

Flera insatser avsedda för barn i skolan har utvecklats baserade på kognitiva och beteendepsykologiska principer. En systematisk översikt tyder på att insatserna reducerar förekomsten av depression efter ett år och, enligt två studier, även efter 3 år.[38] Baserat på liknande teoretiska principer har program utvecklats för att träna barn i förmågan att hantera känslor, s.k. emotionellt lärande. En systematisk översikt behandlar 213 sådana försök, främst genomförda i USA men även genomförda i Europa.[39] Översikten tyder på att dessa insatser minskar förekomsten av depressiva symtom.[39] Studierna har dock inte utförts så att de klargör om förekomsten av klinisk depression reduceras.[39]

Ökad fysisk aktivitet

[redigera | redigera wikitext]

Ett begränsat antal studier av hög kvalitet visar att ökad fysisk aktivitet bland ungdomar förefaller att minska förekomsten av depression.[40] En metanalys publicerad 2022 visade en koppling för att fysisk aktivitet minskade risken för att få depression.[41]

Behandling

[redigera | redigera wikitext]

Psykoterapi

[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera olika psykoterapiformer som har visat god effekt vid depression. De tre vanligaste i Sverige är interpersonell psykoterapi (IPT), kognitiv beteendeterapi (KBT) och psykodynamisk psykoterapi (PDT). Alla tre metoderna har stort stöd i forskning där patienter slumpmässigt fördelas till psykoterapi eller någon slags kontrollbetingelse, så kallade randomiserade kontrollerade studier (RCT). I en nätverksmetaanalys baserad på alla RCT:er av psykoterapi vid depression från och med 1966 till och med den första januari 2020 visades att psykoterapi hade rimligt god effekt vid depression och att det inte fanns några säkra skillnader i effekt mellan olika psykoterapiformer.[42] Socialstyrelsen angav 2021 att sjukvården i Sverige skall erbjuda kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT) vid depression.[43]

Psykoterapi är lika bra som antidepressiva läkemedel på kort sikt. På längre sikt som något år efter insatt behandling är psykoterapi bättre. De som får psykoterapi (KBT, IPT och PDT) som första behandlingsinsats har drygt 50 % större chans att vara symtomfria efter ett år jämfört med de som behandlats med antidepressiva läkemedel.[44]

Kognitiv beteendeterapi

[redigera | redigera wikitext]

Det är vanligt att erbjuda psykoterapi, där kognitiv beteendeterapi (KBT) är den form av terapi där det finns mest omfattande vetenskapligt stöd för att insatsen har effekt.[45] Dock har KBT inte bäst resultat enligt en metaanalys som visar att metakognitiv terapi ger bättre resultat än KBT (faller under paraplybegreppet KBT).[46] Metakognitiv terapi har visats få goda resultat i en metaanalys.[16]

Det finns flera varianter av KBT. En sådan metod är beteendeaktivering som fokuserar mindre på tankar och mer på beteende.

Antidepressiva läkemedel

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Antidepressiva läkemedel

Depression kan behandlas med antidepressiva läkemedel. De vanligaste formerna av läkemedel är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och tricykliska (TCA) preparat. SSRI är vanligen förstahandsalternativet. På gruppnivå är skillnaden liten mellan olika läkemedel. Vid svår depression har SNRI, framför allt venlafaxin och enligt vissa studier de tricykliska preparaten klomipramin och amitriptylin, visat sig mer effektiva än SSRI.[1]

Vid allvarligare fall av depressioner ökar suicidrisken vid insättande av läkemedel, särskilt hos patienter som varit mycket hämmade av sin depression. Hämningar släpper innan läkemedlet gett någon effekt på depressionen som vanligast tar cirka två veckor.[47]

Depression är vanligt hos barn. Enligt Socialstyrelsen bör sjukvården erbjuda KBT som behandling för barn och ungdomar med lindrig till medelsvår egentlig depression samt bör erbjuda behandling med antidepressiva mediciner (SSRI-preparatet fluoxetin) till barn och ungdomar med medelsvår till svår depression.[43]

Många äldre personer med depression blir inte tillräckligt hjälpta av antidepressiva läkemedel. För dem som ändå förbättrats av sådana läkemedel kan ett återinsjuknande förebyggas, vid fortsatt behandling i upp till ett år. En annan typ av läkemedel, duloxetin, har något bättre effekt än placebo hos äldre personer, men kan ge besvärande biverkningar.[48] Vissa andra behandlingar har effekt hos äldre. För personer över 65 år som samtidigt är svårt sjuka, så kallade sköra äldre, är depressionsbehandling otillräckligt studerat. Mer kunskap behövs om hur sådan behandling ska anpassas till dessa individers behov.[48] Läkemedelsbehandling för omvärderas enligt individuella behov hos äldre.[48]

Fysisk aktivitet

[redigera | redigera wikitext]

Fysisk aktivitet har effekt på depressionssymtom.[43]

Sjukvården kan erbjuda korttids-psykodynamisk terapi (PDT) vid lindrig till måttlig depression.[43]

Övrig behandling

[redigera | redigera wikitext]
  • Basal kroppskännedom som tillägg till annan behandling.[43]
  • Mindfulnessbaserad KBT är också ett alternativ som förefaller ha god effekt vid återfall av depression.[49] KBT kan med god effekt erbjudas via internet som internetterapi. Det finns studier som visar på att behandling med psykoterapi, utifrån sju olika terapiformer, vid måttlig depression ej påvisar någon egentlig skillnad avseende effektstyrka mellan de olika behandlingsmetoderna.[50]
  • En annan variant är metakognitiv terapi.[15] som, trots att metoderna är teoretiskt motstridiga konventionell KBT.[46], faller under paraplybegreppet KBT. Metakognitiv terapi har visats få goda resultat i en metaanalys.[16]
  • ECT (elektrokonvulsiv behandling) används oftast vid svårare fall (ofta s.k. terapiresistent) av depression. Effekten av ECT är mycket kraftfull och omedelbar, men är ämnad som akutbehandling då den inte är långsiktig. Kortsiktiga biverkningar i form av minnesproblem blir mindre uttalade om elektroderna placeras endast på ena sidan av huvudet.[51][52]. Detta görs i regel i Sverige enligt riktlinjer.[53] Depression i sig ger dock försämrat minne och det är möjligt att ECT på längre sikt kan förbättra minnet, men det saknas vetenskapliga studier.[53] Biverkningarna kan dock bli långvariga, det kan inte uteslutas att de blir bestående i vissa fall.Det är oklart om det är grundsjukdomen i sig eller behandlingen som ger minnesproblemen.[43]
  • Vid svåra terapiresistenta fall är tillägg av liitium till den antidepressiva läkemedel ett alternativ.[43] Ett annat alternativ är tillägg av esketamin till antidepressiv medicinering.[43]
  • Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) kan användas som alternativ till ECT vid depressionsbehandling då ECT inte är önskvärt. rTMS lindrar i vissa fall symtomen av depressionen, men effekten är något sämre än ECT.[54]
  • Djup transkraniell magnetstimulering (dTMS) är en vidareutveckling som är tänkt att kunna ge bättre effekt än rTMS. Evidensläget år 2015 var otillräckligt för att bedöma om effekten av dTMS med H-spole var bättre.[54] Inga allvarliga komplikationer eller biverkningar hade då rapporterats efter behandlingstillfällen med dTMS med H-spole.[54]
  • Kroppslig aktivitet rekommenderas ofta som del av behandlingen av depression. Effekt har säkerställts i 13 kontrollerade försök.[55]
  • Hos personer över 65 år kan psykologisk behandling i form av problemlösningsterapi minska depressionssymtom, men tillgången till sådan behandling är begränsad.[48]
  • Transkraniell elektrisk stimulation (tDCS), en mildare form av strömstimulering av hjärnan, har visats ha en effekt vid mild och medelsvår depression. Behandlingen görs upprepade gånger och patienten behöver inte vara sövd under sessionen.
  • Ketamin som engångsinjektion kan vara effektiv som behandling vid medelsvår och svår depression, men det vetenskapliga underlaget är begränsat.[56] I Sverige erbjuds det huvudsakligen till dem med terapiresistens eller självmordsbeägenhet, som alternativ till ECT.[56] Det saknas evidens för antidepressiva effekter av ketamin på lång sikt.[56] Över 100 kliniska pågående studier var registrerade år 2017 för att undersöka effekten av ketamin vid depression, bipolär sjukdom, och en rad andra sjukdomar.[56]
  • En systematisk översikt och metaanalys som publicerades 2019 fann att medicinsk behandling med testosteron förknippades med "en signifikant minskning av depressiva symtom, särskilt hos deltagare som fick högre doser".[57]
  • Johannesört, extrakt av Hypericum perforatum, är ett växtbaserat läkemedel godkänt på basis av långvarig och väletablerad användning vid lätt nedstämdhet. Effekt har visats vid kortvariga och lindriga depressioner.[1]

Särskilda grupper

[redigera | redigera wikitext]

Utmattningssyndrom och arbetsmiljöns roll

[redigera | redigera wikitext]

Utmattningssyndrom accepterades år 2005 i Sverige som diagnos (ICD-10-koden F43.8) av Socialstyrelsen.[5]

I en systematisk litteraturöversikt från 2014 fann SBU att ett antal arbetsmiljöfaktorer kunde påverka risken att utveckla depression samt associerad utmattningsdepression:[5]

  • Personer som upplever en arbetssituation med små möjligheter att påverka, i kombination med alltför höga krav, utvecklar mer depressionssymtom.[5]
  • Personer som upplever bristande medmänskligt stöd i arbetsmiljön utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom än andra. De som upplever mobbning eller konflikter i sitt arbete utvecklar mer depressionssymtom än andra, men det går inte att avgöra om det finns något motsvarande samband för symtom på utmattningssyndrom.[5]
  • Personer som upplever att de har pressande arbete eller en arbetssituation där belöningen upplevs som liten i förhållande till ansträngningen utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom än andra. Detta gäller även för dem som upplever osäkerhet i anställningen, t. ex. oro för att arbetsplatsen ska läggas ner.[5]
  • I vissa arbetsmiljöer har människor mindre besvär. Personer som upplever goda möjligheter till kontroll i det egna arbetet och de som upplever att de behandlas rättvist utvecklar mindre symtom på depression och utmattningssyndrom än andra.[5]
  • Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor utvecklar i lika hög grad depressionssymtom respektive symtom på utmattningssyndrom.[5]

Äldre

[redigera | redigera wikitext]

Depression är en vanlig och allvarlig sjukdom som förekommer i högre grad bland befolkningen som är 65 år och äldre.[48][58] Dessutom ökar risken för depression ju äldre och skörare individen är.[48] Depression är en av de viktigaste faktorerna som negativt påverkar livskvalitén hos vuxna såväl som äldre.[48] Både symtom och behandling av äldre skiljer sig från den övriga vuxna befolkningen.[48] Risken av depressionsbehandling hos äldre kontra nyttan är i dagsläget inte helt klar.[48]

Som vid många andra sjukdomar är det vanligt att äldre med depression inte uppvisar den klassiska bilden.[48] Därtill försvåras diagnossättning av att äldre samtidigt oftare har flera läkemedel och andra samtida sjukdomar.[48] Behandlingen skiljer sig i att studier av SSRI-preparat har visat sämre och ofta otillräcklig effekt hos äldre, samtidigt som andra preparat med tydligare effekt har biverkningar som kan vara särskilt svåra att hantera hos äldre.[48] Duloxetin är ett SNRI-preparat med effekt på återkommande depression hos äldre, men har biverkningar som yrsel, muntorrhet, diarré och förstoppning.[48]

Äldre med depression erbjuds mycket sällan någon form av psykologisk behandling, och evidensläget kring vilka behandlingar som fungerar är ofullständigt.[48] Problemlösningsterapi var 2015 den enda terapi med bevisad effekt, vilken kan jämföras med en enklare form av kognitiv beteendeterapi (KBT).[48] Elektrokonvulsiv behandling (ECT) har använts på äldre och är effektivt mot depressiva symtom, om något mindre än den hos den övriga vuxna befolkningen.[48]

Enligt en systematisk översikt med nätverksmetaanalys,[59] som har granskats och kommenterats av SBU,[60] har flera behandlingar vid sidan av läkemedel visats vara lika effektiva som läkemedel, eller mer effektiva, när det gäller att minska lätta till måttliga depressiva symtom hos personer med demens.[60] Eftersom resultatens tillförlitlighet inte detaljredovisas och bygger på en nätverksmetaanalys bör de tolkas försiktigt.[60]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e] ”Läkemedelsbehandling av depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom hos barn och vuxna”. Läkemedelsverket. 2016. https://www.lakemedelsverket.se/48d7ca/globalassets/dokument/behandling-och-forskrivning/behandlingsrekommendationer/behandlingsrekommendation/behandlingsrekommendation-lakemedel-depression-angestsyndrom-tvangssyndrom.pdf. Läst 2 november 2022. 
  2. ^ [a b c d e f g] The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines
  3. ^ Tsuno, Norifumi, Alain Besset, and Karen Ritchie. "Sleep and depression." Journal of Clinical Psychiatry (2005).
  4. ^ Benca, Ruth M., et al. "Sleep and psychiatric disorders: a meta-analysis." Archives of General Psychiatry 49.8 (1992): 651.
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 19 februari 2014. https://www.sbu.se/223. Läst 14 november 2017. 
  6. ^ Kasckow, J. W., D. Baker, and T. D. Geracioti Jr. "Corticotropin-releasing hormone in depression and post-traumatic stress disorder." Peptides 22.5 (2001): 845-851.
  7. ^ Nierenberg, Andrew A., et al. "Course and treatment of atypical depression." Journal of Clinical Psychiatry (1998).
  8. ^ A troubled youth: Relations with somatization, depression and anxiety in adulthood Piet JM Portegijs, Felici MH Jeuken, Frans G van der Horst, Herro F Kraan and J Andre Knottnerus, Family Practice Oxford Journals Vol 13, No. 1
  9. ^ Sammanfattning av SBU:s rapport om: Behandling av depressionssjukdomar 2004, s.9
  10. ^ https://www.webmd.com/depression/news/20030103/testosterone-may-help-depressed-men
  11. ^ https://www.webmd.com/women/guide/estrogen-and-womens-emotions
  12. ^ Colodro-Conde, L.; Couvy-Duchesne, B.; Zhu, G.; Coventry, W. L.; Byrne, E. M.; Gordon, S. (2018-07). ”A direct test of the diathesis-stress model for depression”. Molecular Psychiatry 23 (7): sid. 1590–1596. doi:10.1038/mp.2017.130. ISSN 1476-5578. PMID 28696435. PMC: 5764823. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28696435. Läst 27 april 2021. 
  13. ^ Belsky, Jay; Pluess, Michael (2009-11). ”Beyond diathesis stress: differential susceptibility to environmental influences”. Psychological Bulletin 135 (6): sid. 885–908. doi:10.1037/a0017376. ISSN 1939-1455. PMID 19883141. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/19883141. Läst 27 april 2021. 
  14. ^ Bjørndal, Ludvig D.; Kendler, Kenneth S.; Reichborn-Kjennerud, Ted; Ystrom, Eivind (undefined/ed). ”Stressful life events increase the risk of major depressive episodes: A population-based twin study” (på engelska). Psychological Medicine: sid. 1–9. doi:10.1017/S0033291722002227. ISSN 0033-2917. https://www.cambridge.org/core/journals/psychological-medicine/article/stressful-life-events-increase-the-risk-of-major-depressive-episodes-a-populationbased-twin-study/36F37F9C108928DF7123212438EF12DD. Läst 2 november 2022. 
  15. ^ [a b] Adrian., Wells, (2011, ©2009). Metacognitive therapy for anxiety and depression (Pbk. ed). Guilford Press. ISBN 9781609184964. OCLC 699763619. https://www.worldcat.org/oclc/699763619 
  16. ^ [a b c] Normann, Nicoline; van Emmerik, Arnold A. P.; Morina, Nexhmedin (1 maj 2014). ”The Efficacy of Metacognitive Therapy for Anxiety and Depression: A Meta-Analytic Review” (på engelska). Depression and Anxiety 31 (5): sid. 402–411. doi:10.1002/da.22273. ISSN 1520-6394. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/da.22273/abstract. Läst 14 februari 2018. 
  17. ^ https://doi.org/10.1016/j.cpr.2010.03.008
  18. ^ Freud, Sigmund: Sorg och melankoli (1917). i Samlade skrifter, band 9. 2003: Natur och Kultur
  19. ^ Swaab, Dick F.; Bao, Ai-Min; Lucassen, Paul J. (May 2005). ”The stress system in the human brain in depression and neurodegeneration”. Ageing Research Reviews 4 (2): sid. 141–194. doi:10.1016/j.arr.2005.03.003. ISSN 1568-1637. PMID 15996533. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15996533. ”Abstract: Furthermore, a close interaction between the HPA-axis and the hypothalamic-pituitary-gonadal (HPG)-axis exists. Organizing effects during fetal life as well as activating effects of sex hormones on the HPA-axis have been reported. Such mechanisms may be a basis for the higher prevalence of mood disorders in women as compared to men. In addition, the stress system is affected by changing levels of sex hormones, as found, e.g., in the premenstrual period, ante- and postpartum, during the transition phase to the menopause and during the use of oral contraceptives. In depressed women, plasma levels of estrogen are usually lower and plasma levels of androgens are increased, while testosterone levels are decreased in depressed men.”. 
  20. ^ Psychiatric disorders among Egyptian pesticide applicators and formulators.By Amr MM, Halim ZS, Moussa SS. In Environ Res. 1997;73(1-2):193-9.PMID 9311547
  21. ^ Depression and pesticide exposures among private pesticide applicators enrolled in the Agricultural Health Study. By Beseler CL, Stallones L, Hoppin JA, Alavanja MC, Blair A, Keefe T, Kamel F. In: Environ Health Perspect. 2008 Dec; 116(12):1713-9.PMID 19079725
  22. ^ A cohort study of pesticide poisoning and depression in Colorado farm residents. By Beseler CL, Stallones L. In Ann Epidemiol. 2008 Oct; 18(10):768-74. PMID 18693039
  23. ^ Mood disorders hospitalizations, suicide attempts, and suicide mortality among agricultural workers and residents in an area with intensive use of pesticides in Brazil. By Meyer A, Koifman S, Koifman RJ, Moreira JC, de Rezende Chrisman J, Abreu-Villaca Y. In J Toxicol Environ Health A. 2010; 73(13-14):866-77. PMID 20563920
  24. ^ Suicide and potential occupational exposure to pesticides, Colorado 1990-1999 , By Stallones L. In J Agromedicine. 2006; 11(3-4):107-12. PMID 19274902
  25. ^ Increased risk of suicide with exposure to pesticides in an intensive agricultural area. A 12-year retrospective study. Di Parrón T, Hernández AF, Villanueva E. In Forensic Sci Int. 1996 May 17; 79(1):53-63. PMID 8635774
  26. ^ Levinson, D. F. (2006). ”The genetics of depression: a review”. Biological psychiatry 60 (2): sid. 84-92. 
  27. ^ Nesse, RM (2009). Explaining depression: neuroscience is not enough, evolution is essential. I: Understanding depression: A translational approach (Parlate et al red). Oxford University Press. sid. 17-35 
  28. ^ Keller MC, Nessem RM (2005). ”Is low mood an adaptation? Evidence for subtypes with symptoms that match precipitants”. J Affect Disord 86 (1): sid. 27-35. 
  29. ^ Lehtinen, V. Joukamaa, M. (1994). ”Epidemiology of depression: prevalence, risk factors and treatment situation”. Acta Psychiatrica Scandinavica 89 (s377): sid. 7-10. 
  30. ^ Socialstyrelsen – Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 Arkiverad 19 november 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  31. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211017201021/https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/allt-fler-far-antidepressiva-lakemedel/. Läst 1 september 2021. 
  32. ^ Andersen, I. Thielen, K. Nygaard, E. Diderichsen, F. (2009). ”Social inequality in the prevalence of depressive disorders”. J Epidemiol Community Health 63 (7): sid. 575-81. 
  33. ^ Cifuentes, Manuel Sembajwe, Grace Tak, SangWoo Gore, Rebecca Kriebel, David Punnett, Laura (2008). ”The association of major depressive episodes with income inequality and the human development index”. Social Science & Medicine 67: sid. 529-539. doi:4. 
  34. ^ Maughan, B. McCarthy, G. (1997). ”Childhood adversities and psychosocial disorders”. Br Med Bull 53 (1): sid. 156-69. 
  35. ^ Aronen, E. T. Arajarvi, T. (2000). ”Effects of early intervention on psychiatric symptoms of young adults in low-risk and high-risk families”. Am J Orthopsychiatry 70 (2): sid. 223-32. 
  36. ^ Cullen, K. J. Cullen, A. M. (1996). ”Long-term follow-up of the Busselton six-year controlled trial of prevention of children's behavior disorders”. J Pediatr 129 (1): sid. 136-9. 
  37. ^ Furlong, M. McGilloway, S. Bywater, T. Hutchings, J. Smith, S. M. Donnelly, M. (2012). ”Behavioural and cognitive-behavioural group-based parenting programmes for early-onset conduct problems in children aged 3 to 12 years”. Cochrane Database Syst Rev 2: sid. CD008225. 
  38. ^ Merry, S. Hetrick, S. Cox, GR Brudevold-Iversen, T Bir, J. McDowell, H. (2011). ”Psychological and/or educational interventions for the prevention of depression in children and adolescents”. Cochrane Database Syst Rev 12: sid. CD003380. 
  39. ^ [a b c] Durlak, J. A. Weissberg, R. P. Dymnicki, A. B. Taylor, R. D. Schellinger, K. B. (2011). ”The impact of enhancing students' social and emotional learning: a meta-analysis of school-based universal interventions”. Child Dev 82 (1): sid. 405-32. 
  40. ^ Biddle, S. J. Asare, M. (2011). ”Physical activity and mental health in children and adolescents: a review of reviews”. Br J Sports Med 45 (11): sid. 886-95. 
  41. ^ Pearce, Matthew; Garcia, Leandro; Abbas, Ali; Strain, Tessa; Schuch, Felipe Barreto; Golubic, Rajna (2022-06-01). ”Association Between Physical Activity and Risk of Depression: A Systematic Review and Meta-analysis”. JAMA Psychiatry 79 (6): sid. 550–559. doi:10.1001/jamapsychiatry.2022.0609. ISSN 2168-622X. https://doi.org/10.1001/jamapsychiatry.2022.0609. Läst 2 november 2022. 
  42. ^ Cuijpers, Pim; Quero, Soledad; Noma, Hisashi; Ciharova, Marketa; Miguel, Clara; Karyotaki, Eirini (2021-05-18). ”Psychotherapies for depression: a network meta‐analysis covering efficacy, acceptability and long‐term outcomes of all main treatment types”. World Psychiatry 20 (2): sid. 283–293. doi:10.1002/wps.20860. ISSN 1723-8617. https://dx.doi.org/10.1002/wps.20860. Läst 24 september 2021. 
  43. ^ [a b c d e f g h] ”Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom”. Stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen. april 2021. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2021-4-7339.pdf. Läst 2 november 2022. 
  44. ^ Furukawa, Toshi A.; Shinohara, Kiyomi; Sahker, Ethan; Karyotaki, Eirini; Miguel, Clara; Ciharova, Marketa (2021-09-09). ”Initial treatment choices to achieve sustained response in major depression: a systematic review and network meta‐analysis”. World Psychiatry 20 (3): sid. 387–396. doi:10.1002/wps.20906. ISSN 1723-8617. https://dx.doi.org/10.1002/wps.20906. Läst 24 september 2021. 
  45. ^ SBU (2004). Behandling av depressionssjukdomar. SBU. https://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-depressionssjukdomar/ 
  46. ^ [a b] Treating depression : MCT, CBT and third wave therapies. ISBN 9780470759042. OCLC 908838932. https://www.worldcat.org/oclc/908838932 
  47. ^ Allgulander, Christer (2008). Introduktion till klinisk psykiatri (2:a uppl. 2010). Lund: Studentlitteratur. ISBN 978-91-44-04936-6 
  48. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] SBU. Behandling av depression hos äldre. En systematisk litteraturöversikt (SBU-rapport nr 233). Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Stockholm. 2015. ISBN 978-91-85413-76-8. https://www.sbu.se/233. Läst 30 oktober 2015 
  49. ^ Chiesa, A. Serretti, A. (2011). ”Mindfulness based cognitive therapy for psychiatric disorders: a systematic review and meta-analysis”. Psychiatry research 3 (3): sid. 441-453. 
  50. ^ https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19045960
  51. ^ ”Betydelsen av elektrodplaceringen vid elektrokonvulsiv behandling (ECT)”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 15 mars 2018. https://www.sbu.se/2018_02. Läst 15 mars 2018. 
  52. ^ Kolshus E, et al. (2017). ”Bitemporal v. high-dose right unilateral electroconvulsive therapy for depression: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials.”. Psychological Medicine 47: sid. 518-530. 
  53. ^ [a b] ”ECT, Kliniska riktlinjer från Svenska psykiatriska föreningen 2014”. sid. 33-40. https://www.svenskpsykiatri.se/wp-content/uploads/2017/02/SPF-kliniska-riktlinjer-om-ECT.pdf. Läst 12 mars 2018. 
  54. ^ [a b c] ”Effekter av djup transkraniell magnetstimulering med H-spole”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 1 oktober 2015. https://www.sbu.se/201505. Läst 2 juni 2017. 
  55. ^ Krogh, J. Nordentoft, M. Sterne, J. A. C. Lawlor, D. A. (2011). ”The effect of exercise in clinically depressed adults: systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials”. The Journal of clinical psychiatry 72 (4): sid. 529-538. 
  56. ^ [a b c d] ”Ketamin vid svårbehandlad depression”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 10 mars 2017. https://www.sbu.se/2017_01. Läst 26 juni 2017. 
  57. ^ Walther, Andreas; Breidenstein, Jonas; Miller, Robert (januari 2019). ”Association of Testosterone Treatment With Alleviation of Depressive Symptoms in Men: A Systematic Review and Meta-analysis”. JAMA Psychiatry 76 (1): sid. 31–40. doi:10.1001/jamapsychiatry.2018.2734. ISSN 2168-622X. PMID 30427999. 
  58. ^ ”Behandling av depression hos äldre”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 27 januari 2015. https://www.sbu.se/233. Läst 16 juni 2016. 
  59. ^ Watt, Jennifer A; Goodarzi, Zahra; Veroniki, Areti Angeliki; Nincic, Vera; Khan, Paul A; Ghassemi, Marco (2021-03-24). ”Comparative efficacy of interventions for reducing symptoms of depression in people with dementia: systematic review and network meta-analysis”. BMJ: sid. n532. doi:10.1136/bmj.n532. ISSN 1756-1833. https://dx.doi.org/10.1136/bmj.n532. Läst 6 april 2022. 
  60. ^ [a b c] ”Behandling av depression hos personer med demenssjukdom”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 7 april 2022. https://www.sbu.se/2022_04. Läst 7 april 2022. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Psykiska störningar och beteendestörningar
Affektiva
Drogutlösta
Fysiologiska
Postnatala
Sexuella
Sömnstörningar
Ätstörningar
Hos vuxna
Beteende
Personlighet
Utvecklingsrelaterade
Autismspektrum
Utan intellektuell funktionsnedsättning (nivå 1 · nivå 2)  · Med intellektuell funktionsnedsättning (nivå 1 · nivå 2 · nivå 3) · Tidigare diagnoser, fortsatt i begränsat bruk (Aspergers syndrom) · Tidigare diagnoser, tanga ur bruk (Autism · Atypisk autism)
Beteende
Neurotiska
Dissociativa
Somatoforma
Ängsliga
Organiska
Demens
Övriga
Psykotiska
Schizofreni
Vanföreställningar
Övergående
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Depression&oldid=55473873”