Ebon Andersson var arbetarflickan från Masthugget som blev riksdagsledamot för högern i 30 år.

Ebon Andersson föddes i november 1896, på Sjömansgatan i Masthugget, Göteborg, som nummer fem av åtta syskon. Hemmet bestod av ett rum och kök. Hennes mamma arbetade som fiskförsäljerska, pappan som sjöman och sedermera styrman. På sommaren skickades Ebon Andersson till en mjölkbonde på landet för att lära sig hushållssysslor. Under dessa vistelser blev hon medveten om landsbygdskvinnornas situation, som hon upprördes över. Först fick de slita med hushållet, sedan hjälpa till på åkern, för att slutligen, när männen tog en middagslur, klara av alla hushållssysslor igen. Detta var orättvist, menade Ebon Andersson.

Ebon Andersson slutade skolan vid 12 års ålder och började arbeta på Wettergrens kappfabrik. Efter konfirmationen bytte hon arbete till ett bokbinderi. Hon närde en önskan om att få studera vidare och efter arbetets slut gick hon på aftonskola och läste matematik. Hon var engagerad fackligt och 19 år gammal blev hon ordförande för kvinnosektionen i Sveriges Bokbinderi-Idkares Arbetsgivareförbund. Men när fackföreningen skulle kollektivanslutas till socialdemokratiska partiet reserverade hon sig och begärde utträde: “Det är en vanlig missuppfattning att en person inte kan vara en god fackföreningsmedlem och samtidigt bekänna sig till högerns politiska idéer. För min del [...] är det en självklar sak att solidaritet inom fackföreningen [...] kamratskapet och det gemensamma arbetet på bättre villkor [...] inte behöver ha med politik att göra.”

Vid 20 års ålder började Ebon Andersson studera på heltid. Efter många års studier på folkhögskola och högskola tog hon socionomexamen i Stockholm 1924. Hon fortsatte studera samhällsvetenskap och nationalekonomi. När hon var 35 år lade hon fram sitt licentiatarbete i nationalekonomi, Fackföreningarnas taktiska metoder med särskild hänsyn till deras inverkan på arbetskraftens fördelning. Hon utbildade sig därefter till bibliotekarie och anställdes vid Socialvetenskapliga biblioteket. Hon började hålla populärvetenskapliga föreläsningar, vilket bidrog till att hon blev känd i kvinnokretsar. Hon blev tillfrågad som expert i olika socialpolitiska frågor, till exempel under krisåren 1932–1933, då arbetslösheten var hög och diskussionerna kring kvinnors arbete utanför hemmet aktualiserades. Man föreslog exempelvis förbud mot nattarbete och arbete under jord för kvinnor för att värna om männens arbete. Ebon Andersson menade att kvinnor inte fick trängas ut: “Den stora frågan är ju en gift kvinnas rätt till arbete”, menade hon.

Inför Stockholms stadsfullmäktigeval 1935 ringde en ledande högerkvinna till Ebon Andersson och frågade vilket parti hon tillhörde: “Inget alls men de senaste åren har jag röstat med högern”, blev svaret. Ebon Andersson kom på detta sätt in i politiken. Till riksdagsvalet 1936 stod hon på tredje plats på Stockholmshögerns lista. I januari intog hon plats nr 17 på Stockholmsbänken i riksdagens andra kammare.

Ebon Andersson var starkt engagerad i socialpolitiska frågor och menade att alla kvinnor skulle arbeta för att kunna försörja sig själva. Hon arbetade för att utveckla moderskapspenningen och för att alla lärare, oavsett kön, skulle ha lika lön för lika arbete Detta beslutades också 1938. Samma år motionerade hon, tillsammans med flera andra, om att kvinnor skulle kunna inneha landshövdingeämbetet. Det var dock först 1974 som en kvinna utsågs till landshövding i Sverige. Under sin tid i andra kammaren behöll Ebon Andersson arbetet vid Socialvetenskapliga biblioteket.

År 1938 blev Ebon Andersson ordförande för Högerns Centrala Kvinnoråd och dess 30 000 medlemmar samt medlem av partistyrelsen. Hon ledde förbundet i 20 år. När hon överlämnade klubban hade medlemsantalet stigit till 65 000. År 1946 valdes hon till första kammaren som första högerkvinna någonsin. Under sitt politiska liv drev hon frågor inom vård, socialt arbete, brott och fångvård och var starkt engagerad i bostadspolitiken. På 1950-talet förespråkade hon också att kvinnor skulle få tillträde till prästämbetet.

Sitt sista riksdagsår inledde Ebon Andersson i januari 1966. I egenskap av ålderspresident fick hon öppna 1966 års riksdag och förrätta talmansvalet. Det var första gången i riksdagens historia som en kvinna fick öppna riksdagens session. I november samma år fyllde hon 70 år och bestämde sig för att lämna kammaren och riksdagen.

År 1969, strax innan hon skulle fylla 73 år, avled Ebon Andersson till följd av hjärtbesvär. Hon gravsattes på Norra begravningsplatsen i Solna.