Hoppa till innehållet

hund

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Hund.

Wikipedia har en artikel om:
hund

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hund  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hund hunden hundar hundarna
Genitiv hunds hundens hundars hundarnas
en hund, i detta fall en beagle

hund

  1. en underart (Canis lupus familiaris) till arten varg (Canis lupus) inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae); individ av underarten hund
    Går du ut med hunden?
    Synonymer: Canis familiaris (äldre klassificering), Canis familiaris domesticus (äldre klassificering), jycke (slang), vovve (barnspråk), byracka (nedsättande), hundracka (nedsättande), hundskrälle (nedsättande)
    Hyponymer: blodhund, draghund, fågelhund, fårhund, grythund, jakthund, kamphund, knarkhund, knähund, krigshund, ledarhund, narkotikahund, polishund, rashund, slädhund, spannhund, spårhund, sällskapshund, vakthund, vallhund, vinthund
    Sammansättningar: blodhund, fähund, hundarbete, hundbär, hunddag, hundfila, hundfloka, hundsfott, hundfästing, hundgalenskap, hundgall, hundgläfs, hundgård, hundgöra, hundhus, hundhål, hundkedja, hundkex, hundkoja, hundkoppel, hundkäx, hundköp, hundland, hundlav, hundliv, hundloka, hundlopp, hundlus, hundlök, hundmusik, hundmänniska, hundnappa, hundnappare, hundnappning, hundpenning, hundpromenad, hundracka, hundras, hundraseri, hundsjuka, hundskall, hundskatt, hundskrälle, hundsläde, hundsnus, hundstjärnan, hundsyssla, hundtass, hundtunga, hundturk, hundväder, hundvakt, hundvakten, hundven, hundväder, hundvän, hundända, hundäxing, hundöga, hundöra, lathund, mårdhund, omplaceringshund, rymdhund, vedehund
    Fraser: (idiom) bära hundhuvudet för en annan, Det är svårt att lära gamla hundar att sitta., här ligger en hund begraven, Man ska inte döma hunden efter håren., Skällande hund bits inte., som hund och katt, otrogen hund, Hunden är människans bästa vän., stående hund
  2. (nedsättande, överfört) skymford för föraktliga personer
    Sammansättningar: fyllhund, fähund, knähund, sathund, svinhund
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: hundaktig, hundan, hundfatt, hundsk, hynda
Se även tesaurus: Djur

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hund  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hund hunden hunder hundene
Genitiv hunds hundens hunders hundenes

hund m

  1. hund

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hund  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hund hunden hunde hundene
Genitiv hunds hundens hundes hundenes

hund u

  1. hund
    Går du tur med hunden?
    Tar du en sväng med hunden?
    Hyponymer: tæve, hvalp, køter, tæppetisser, vovse, vovhund
    Besläktade ord: hundsk
    Sammansättningar: hundebid, hundehale, hundehalsbånd, hundehår, hundekennel, hundekiks, hundekurv, hundelort, hundemad, hundeven, blodhund, familiehund, gravhund, hanhund, hunhund, jagthund, muskelhund, racehund, slædehund, vagthund
    Fraser: flyvende hund, røde hunde, vittig hund, dér ligger hunden begravet, gå i hundene, man kan ikke lære en gammel hund nye kunster, man skal ikke skue hunden på hårene, som hund og kat, være en hund efter noget
  2. (slang) hundring

Fornfrisiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

hund m

  1. hund

Fornnordiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

hund

  1. böjningsform av hundr

Färöiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

hund

  1. böjningsform av hundur

Isländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

hund

  1. böjningsform av hundur

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hund  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hund hunden hundar hundane

hund m

  1. hund

Vilamoviska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

hund m

  1. hund