ho
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Se även Ho.
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]Böjningar av ho 1. | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | ho | hon | hoar | hoarna |
Genitiv | hos | hons | hoars | hoarnas |
Böjningar av ho 2. | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | ho | hoet, vard. hot | hon | hona |
Genitiv | hos | hoets, vard. hots | hons | honas |
ho u (1), n (2-3)
Etymologi
[redigera]- ho 1
Fornsvenska ho. Ordet är specifikt svenskt och av ovisst ursprung; möjligtvis besläktat med hud.
- ho 2-3
Från interjektionen. Som substantiv 1849; om fågelläte 1896.
Översättningar
[redigera]Pronomen
[redigera]ho
- (ålderdomligt) vem
- Ho vet?
- (dialektalt) hon
- 1911: Di dumme tjärngera (Svenska landsmålen):
- Inna ho kåm te stan, mötte ho en slaktere.
- Inna ho kåm te stan, mötte ho en slaktere.
- 1972: Lille katt, Astrid Lindgren:
- Det var ho, det var ho, ho som sket på broa.
- Det var ho, det var ho, ho som sket på broa.
- 1911: Di dumme tjärngera (Svenska landsmålen):
Interjektion
[redigera]ho
- utrop för vissa känslor (t.ex. glädje, lättnad)
- (härmande av) viss typ av fågelläte (från bland annat uggla)
- Besläktade ord: hoa
Etymologi
[redigera]Av ljudhärmande ursprung. I skrift sedan 1641, då som lystringsord, och sedan 1674 som utrop för känslor. Sedan 1863 om fågelläte.
Nynorska
[redigera]Pronomen
[redigera]Tabell över pronomen
|
ho