Henrik

Svenska

Substantiv

Böjningar av Henrik
utrum	Singular
Nominativ	Henrik
Genitiv	Henriks

Henrik

1. ett mansnamn

   Etymologi: Av fornsvenska Henrik, Hinrik. Namnet lånades tidigt från medellågtyskan, av fornhögtyska Heimrih, Haimirich, ett sammansatt mansnamn av heim ("hem") + -rih (motsvarande fornsvenska -rik. Möjligtvis av urgermanska *Haimarīks.

   Smeknamn: Henke

Översättningar

ett mansnamn

• bokmål: Henrik ^(no)
• danska: Henrik
• engelska: Henry ^(en), Harry ^(en)
• finska: Heikki ^(fi)
• franska: Henri ^(fr) m
• grekiska: Ερρίκος ^(el) m
• italienska: Enrico ^(it) m
• katalanska: Enric ^(ca) m
• latin: Henricus ^(la) m
• lettiska: Henrijs m
• litauiska: Henrikas ^(lt) m
• nederländska: Hendrik ^(nl)
• polska: Henryk ^(pl) m
• portugisiska: Henrique ^(pt) m
• spanska: Enrique ^(es) m
• tjeckiska: Jindřich ^(cs) m
• tyska: Heinrich ^(de) m, Heinz ^(de) m
• ungerska: Henrik ^(hu)

Bokmål

Substantiv

Böjningar av Henrik
	Singular
Nominativ	Henrik
Genitiv	Henriks

Henrik

1. ett mansnamn

Fornsvenska

Substantiv

Henrik m

1. ett mansnamn

   Varianter: Hinrik

   Etymologi: Namnet lånades tidigt från medellågtyskan, av fornhögtyska Heimrih, Haimirich, ett sammansatt mansnamn av heim ("hem") + -rih (motsvarande fornsvenska -rik. Möjligtvis av urgermanska *Haimarīks.