Hoppa till innehållet

Stig Olin

Från Wikipedia
Stig Olin
Stig Olin i Filmjournalen, 1947.
Stig Olin i Filmjournalen, 1947.
Född11 september 1920
Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Död28 juni 2008 (87 år)
Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år1941–1991
MakaBritta Holmberg
(gift 1944–1980; skild)
Helena Kallenbäck
(gift 1980–1990; skild)
BarnMats Olin (1947–2023)
Per Olin (1950–1960)
Lena Olin (född 1955)
IMDb SFDb

Stig Olin, ursprungligen Högberg, född 11 september 1920 i Kungsholms församling, Stockholm, död 28 juni 2008 i Kungsholms församling i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör, sångare, radioman och låtskrivare.[1][2]

Stig Olin var utomäktenskaplig son till en apotekare och tillbringade sina första år på barnhem.[3] I skolåldern adopterades han av det barnlösa paret ingenjör Nils G. Olin (1884–1961) och Siri, född Thorngren (1892–1953).[2][4] Han slog igenom i filmer där han spelade pojkar eller unga, inte sällan osympatiska, män. Han medverkade i Ingmar Bergmans två första filmer, Hets och Kris, samt ytterligare i ett antal av dennes produktioner på 1940- och 1950-talen. 1947 var han i USA med Edvard Persson och spelade in Jens Månsson i Amerika, och han samarbetade ett flertal gånger med Hasse Ekman.

Under åren 1953–1957 regisserade han sex filmer, däribland två av Povel Ramels första alster. Filmen Gäst i eget hus bygger delvis på hans eget livs historia som bortadopterat barn, vilket han också beskriver i sin självbiografi, Trådrullen (1981). Parallellt skördade han framgångar som regissör på privatteatrar i Stockholm och Göteborg.

Allt detta ändrades dock dramatiskt efter en allvarlig sjukdom, vilken tvingade honom att förändra hela sin yrkesväg. Han drabbades vid 38 års ålder av en blödning i hjärnan och var därefter under en tid totalförlamad.[5] 1959 anställdes Olin som producent på Sveriges Radio. Där avancerade han till programchef 1972. Han var bland annat värd i programmet Sommar och gjorde intervjuserier och porträttprogram (bland annat om Zarah Leander). Olin pensionerades 1980.

Stig Olin skrev även populära schlager som En gång jag seglar i hamn, Jag tror på sommaren, Karusellvisan och På söndag. Den sistnämnda sjöng han in på skiva som blev en hit 1953, och andra sjöngs in av hans barn.

Åren 1944–1980 var han gift med skådespelaren Britta Holmberg (1921–2004) och de fick tre barn: sångaren Mats Olin (1947–2023), Per (1950–1960) och skådespelaren Lena Olin (född 1955). Åren 1980–1990 var Olin gift med skådespelaren Helena Kallenbäck (född 1944).[2][5][6]

Olin är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[7]

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Teater
1954 Thehuset Augustimånen
The Tea House of the August Moon
John Patrick Intiman[8]
1955 Thehuset Augustimånen
The Tea House of the August Moon
John Patrick Helsingborgs stadsteater[9]
1958 Bäddat för tre
Monsieur Masure
Claude Magnier Vasateatern[10]
1978 Sommarnattens leende
A Little Night Music
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler Folkan[11]
1979 Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin Folkan[12]
1982 Sound of Music
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II Folkan[13]
1983 Snövit och de sju dvärgarna Beppe Wolgers Folkan[14]
1990 Förvillande lik
Busybody
Jack Popplewell
Översättning Johan Celander
Helsingborgs stadsteater
År Roll Produktion Regi Teater
1940 Allan Idag blir igår
Martha Lundholm
Martha Lundholm Vasateatern[15]
1942 Min syster Eileen
Joseph Fields och Jerome Chodorov
Gösta Folke Vasateatern[16]
1944 Livet är ju härligt
William Saroyan
Per Knutzon Oscarsteatern[17]
1951 Bo Swedenhielm Swedenhielms
Hjalmar Bergman
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[18]
1952 Bernie Dodd Come back
Clifford Odets
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[19]
1952 Christer Björklund, löjtnant vid flyget Fullmåne
Hasse Ekman
Hasse Ekman Intiman
1954 Kapten Fisby Thehuset Augustimånen
John Patrick
Stig Olin Intiman[20]
År Roll Produktion Regi
1950 Trollkarlen Hillmans detektivbyrå: Melodimysteriet
Folke Mellvig
Lars Madsén[21]
1951 Violinisten Bert Hammar Hillman & Son: Mord på löpande band
Folke Mellvig
Lars Madsén[22]
  • Trådrullen - Stig Olins memoarer, 1981
  1. ^ Spektra (4 juli 2008). ”Skådespelaren Stig Olin har avlidit”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/skadespelaren-stig-olin-har-avlidit. Läst 11 september 2021. 
  2. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  3. ^ Stig Olin skådespelare och regissör 1920-2008 Ingmar Bergmans webbplkats. Åtkomst 12 november 2017.
  4. ^ OLIN, STIG, regissör, Sthlm i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 853.
  5. ^ [a b] ”Olin talar ut om uppväxten”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/e16apa. Läst 11 september 2021. 
  6. ^ Vem är det 1997 s 860. Norstedts.
  7. ^ ”Hittagraven - Kyrkogårdsförvaltningen”. etjanst.stockholm.se. https://etjanst.stockholm.se/Hittagraven/home. Läst 11 september 2021. 
  8. ^ ”Thehuset Augustimånen”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1954. https://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-15/250/14. Läst 22 augusti 2015. 
  9. ^ ”Théhuset i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. 30 december 1955. https://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-12-30/353/10. Läst 22 augusti 2015. 
  10. ^ ”Bäddat för tre”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14069&pos=474. Läst 6 maj 2016. 
  11. ^ Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 
  12. ^ Marcus Boldemann (14 september 1979). ”Kavata barn - förljugen värld”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-14/250/23. Läst 20 augusti 2015. 
  13. ^ Marcus Boldemann (18 september 1982). ”'Sound of Music': Lyckokast vid stupet”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-18/253/18. Läst 20 augusti 2015. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 68. 16 oktober 1983. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-10-16/281/68. Läst 2 december 2017. 
  15. ^ Oscar Rydqvist (23 november 1940). ”'I dag blir i går' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-11-23/321/10. Läst 25 augusti 2015. 
  16. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 22 december 1942. https://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-12-22/348/9. Läst 1 maj 2016. 
  17. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015. 
  18. ^ ”Swedenhielms”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18879&pos=152. Läst 24 april 2016. 
  19. ^ ”Come back”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18880&pos=154. Läst 24 april 2016. 
  20. ^ ”Théhuset har öppnat igen”. Dagens Nyheter: s. 23. 28 augusti 1955. https://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-28/232/23. Läst 22 augusti 2015. 
  21. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 14. 1 juli 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-07-01/173/14. Läst 19 december 2021. 
  22. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 14. 14 juli 1951. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-07-14/186/14. Läst 19 december 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]