Oreocalamus hanitschi
| Oreocalamus hanitschi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Oreocalamus Boulenger, 1899 |
| Art | Oreocalamus hanitschi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oreocalamus hanitschi | |
| Auktor | Boulenger, 1899 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Oreocalamus hanitschi[2] är en ormart som beskrevs av Boulenger 1899. Oreocalamus hanitschi är ensam i släktet Oreocalamus som ingår i familjen snokar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Arten är med en längd upp till 75 cm en liten orm. Den förekommer på norra Borneo samt i ett mindre område på södra Malackahalvön. Denna orm vistas i bergstrakter mellan 1000 och 1800 meter över havet.[5] Habitatet utgörs av skogar där Oreocalamus hanitschi gömmer sig i lövskiktet. Den äter antagligen daggmaskar och andra maskar.[1]
Antagligen är skogsavverkningar ett hot mot beståndet. Hotet betraktas som lågt. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Iskandar, D., Jenkins, H., Das, I., Auliya, M., Inger, R.F. & Lilley, R. 2011 Oreocalamus hanitschi . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 30 augusti 2020.
- ^ Boulenger, G A. (1899) Description of three new reptiles and a new batrachian from Mt. Kina Balu, North Borneo., Ann. Mag. Nat. Hist. (7) 4: 451 - 453
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. https://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/oreocalamus+hanitschi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Oreocalamus hanitschi i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
- ^ Mattison, Chris (2015). ”Oreocalamus” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 168. ISBN 978-3-8310-3145-0
|