Maurizio Lazzarato, född 1955, är en italiensk sociolog och filosof, bosatt i Paris i Frankrike. På 1970-talet var han aktivist i arbetarrörelsen (Autonomia Operaia) i Italien. Lazzarato var också grundare av och medlem i redaktionen för tidskriften Multitudes.[3] Idag är Lazzarato forskare vid Matisse / CNRS, Université Panthéon-Sorbonne (Universitet Paris I) och medlem av organisationen Collège international de philosophie i Paris.
Lazzarato studerade vid universitetet i Padua under 1970-talet, där han var aktiv i Autonomia Operaia-rörelsen. Han lämnade Italien i slutet av 1970-talet för att gå i exil i Frankrike för att undkomma politiska åtal, men anklagelserna mot honom övergavs på 1990-talet.[4]
"Immaterial Labor." In: Virno, Paolo, and Michael Hardt. 2010. Radical thought in Italy: A Potential Politics. Minneapolis, Minn. [u.a.]: Univ. of Minnesota Press.
Marcel Duchamp et le refus du travail ; (suivi de :) Misère de la sociologie. 2014 Paris: Les Prairies ordinaires.
The Making of the Indebted Man. 2012. South Pasadena, CA: Semiotext(e).
Signs and Machines: Capitalism and the Production of Subjectivity. 2014. Los Angeles: Semiotext(e).
Governing by Debt. 2015. South Pasadena, CA: Semiotext(e).[9]
"Neoliberalism, the Financial Crisis and the End of the Liberal State." Theory, Culture & Society. December 1, 2015. 32, 67-83.
Alliez, Eric, and Mauricio Lazzarato. 2016. Guerres et capital. Paris: Editions Amsterdam.