Birgit Eggers
Utseende
Birgit Eggers | |
Född | Birgit Johanna Eggers 27 juni 1913 Stockholm |
---|---|
Död | 19 november 2002 (89 år) |
IMDb |
Birgit Johanna Eggers, född 27 juni 1913 i Johannes församling, Stockholm, död 19 november 2002 i Högalids församling, Stockholm[1] , var en svensk skådespelare.[2]
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]- 1974–1975 – Pappa Pellerins dotter (TV-serie)
- 1976 – Sven Klangs kvintett
- 1980 – Den enes död...
- 1980 – Prins Hatt under jorden
- 1984 – Sköna juveler
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ ”Birgit Eggers”. Svensk Filmdatabas. https://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=71040&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dBirgit+Eggers%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 24 februari 2013.
- ^ Ingvar Holm (19 januari 1967). ”Imponerande solo i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-19/17/12. Läst 10 juni 2018.
- ^ Barbro Hähnel (12 oktober 1967). ”Hälsingborg: Lagom osentimentalt”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-10-12/277/22. Läst 10 juni 2018.
- ^ Ingvar Holm (4 mars 1968). ”Vitalitet i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-03-04/62/17. Läst 10 juni 2018.
- ^ Ingvar Holm (19 maj 1968). ”VänsterUbu blev spel om Båstad”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-05-19/135/14. Läst 7 januari 2022.
- ^ ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 14. 14 januari 1971. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-01-14/12/14. Läst 14 juni 2018.
- ^ Leif Zern (19 oktober 1971). ”'Tillståndet' i Helsingborg: Stellan Olssons regi vinner i längden”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-10-19/284/14. Läst 14 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (8 maj 1972). ”Praktfulla enskildheter i ojämn Koestler”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-05-08/124/16. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (2 september 1972). ”Tungfotad fars i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-09-02/238/15. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (9 maj 1973). ”Læstadius komedi välgjord och mänsklig”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-05-09/124/16. Läst 15 juni 2018.
- ^ ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 augusti 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-08-23/228/18. Läst 15 juni 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (9 november 1974). ”'Tartuffe' – bortspelad”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-11-09/305/24. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (13 december 1975). ”Onödigt ljus O'Neill slutpunkt i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-12-13/338/21. Läst 15 juni 2018.
- ^ Leif Zern (31 mars 1977). ”Deprimerande 'Mäster Olof'”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-03-31/88/24. Läst 10 augusti 2021.
- ^ Ruth Halldén (2 december 1979). ”Poppe blek och älskvärd”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-12-02/327/14. Läst 16 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (7 maj 1981). ”Platt Feydeau i Helsingborg: Är talfel roligt?”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-05-07/122/23. Läst 16 juni 2018.
- ^ Peter Ferm (4 december 1985). ”Enformig 'Advent'”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-12-04/330/22. Läst 16 juni 2018.