Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

41

I

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 562/2006

av den 15 mars 2006

om en gemenskapskodex om gränspassage för personer

(kodex om Schengengränserna)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 62.1 och 62.2 a,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (¹), och

av följande skäl:

(1)

Antagandet av åtgärder i syfte att i överensstämmelse med

artikel 62.1 i fördraget säkerställa att det inte förekommer

någon gränskontroll av personer när de passerar inre grän-

ser ingår i unionens målsättning att upprätta ett område

utan inre gränser med fri rörlighet för personer i enlighet

med artikel 14 i fördraget.

(2)

I enlighet med artikel 61 i fördraget skall upprättandet av

ett område med fri rörlighet för personer åtföljas av andra

åtgärder. Den gemensamma politiken för passage av de

yttre gränserna i enlighet med artikel 62.2 i fördraget är ett

exempel på en sådan åtgärd.

(3)

Antagandet av gemensamma åtgärder som avser personers

passage av inre gränser och kontroll vid yttre gränser bör

avspegla bestämmelserna i Schengenregelverket, som har

införlivats inom Europeiska unionens ramar, särskilt till-

lämpliga bestämmelser i konventionen om tillämpning av

Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna

i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Fran-

ska republiken om det gradvisa avskaffandet av kontroller

vid de gemensamma gränserna (²) och den gemensamma

handboken (³).

(4)

När det gäller gränskontroll vid de yttre gränserna, är infö-

randet av ett gemensamt regelverk, bland annat genom en

konsolidering och utveckling av det befintliga regelverket

på området, ett av huvudinslagen i den gemensamma för-

valtningen av de yttre gränserna, såsom den definieras

i kommissionens meddelande ”En framtida integrerad för-

valtning av EU-medlemsstaternas yttre gränser” av

den 7 maj 2002. Detta mål ingår i den strategi för förvalt-

ning av EU-medlemsstaternas yttre gränser som godkän-

des av rådet den 13 juni 2002 och välkomnades av

Europeiska rådet vid dess möten i Sevilla den 21 och

22 juni 2002 och Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003.

(5)

Fastställandet av en gemensam ordning för gränspassage

för personer varken ifrågasätter eller påverkar rätten till fri

rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlem-

mar eller rättigheter som beviljats de tredjelandsmedbor-

gare

och

deras

familjemedlemmar

som

enligt

överenskommelser mellan gemenskapen och dess med-

lemsstater å ena sidan och dessa tredjeländer å andra sidan

åtnjuter

samma

rätt

till

fri

rörlighet

som

unionsmedborgare.

(6)

Gränskontroll är av intresse inte endast för de medlems-

stater vid vars yttre gränser den utförs utan för samtliga

medlemsstater som har avskaffat inre gränskontroll. Gräns-

kontrollen bör bidra till kampen mot olaglig invandring

och människohandel samt till förebyggande av alla typer

av hot mot medlemsstaternas inre säkerhet, allmänna ord-

ning, folkhälsa och internationella förbindelser.

(7)

In- och utresekontroller bör genomföras på ett sådant sätt

att mänsklig värdighet respekteras fullt ut. Gränskontroll

bör genomföras på ett professionellt och respektfullt sätt

och stå i proportion till de syften som eftersträvas.

(8)

Gränskontroll omfattar inte bara kontroll av personer vid

gränsövergångsställen och bevakning mellan dessa gräns-

övergångsställen utan även en analys av riskerna för den

inre säkerheten och analys av de hot som kan påverka de

yttre gränsernas säkerhet. Det är därför nödvändigt att fast-

ställa villkor, kriterier och regler för kontrollen vid gräns-

övergångsställena och för gränsövervakningen.

(¹) Europaparlamentets yttrande av den 23 juni 2005 (ännu ej offentlig-

gjort i EUT) och rådets beslut av den 21 februari 2006.

(²) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. Konventionen senast ändrad genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1160/2005

(EUT L 191, 22.7.2005, s. 18).

(³) EGT C 313, 16.12.2002, s. 97. Gemensamma handboken senast änd-

rad genom rådets förordning (EG) nr 2133/2004 (EUT L 369,

16.12.2004, s. 5).

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/1

42

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

(9)

Det bör införas möjligheter att förenkla kontrollerna vid de

yttre gränserna vid exceptionella och oförutsebara omstän-

digheter för att undvika alltför lång väntetid vid gränserna.

Vid förenklade in- och utresekontroller föreligger det allt-

jämt en skyldighet att systematiskt stämpla tredjelands-

medborgares handlingar. Stämplingen gör det möjligt att

med visshet fastställa datum och plats för passerandet av

gränsen utan att i alla enskilda fall fastställa att alla erfor-

derliga åtgärder för kontroll av resehandlingar har

genomförts.

(10)

För att minska väntetiden för de personer som åtnjuter fri

rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen bör man när

omständigheterna så tillåter inrätta skilda köer skyltade

med enhetliga beteckningar i samtliga medlemsstater, vid

gränsövergångsställena vid de yttre gränserna. Köerna bör

vara skilda vid internationella flygplatser. Där det bedöms

lämpligt och om lokala omständigheter gör det möjligt bör

medlemsstaterna överväga att inrätta skilda köer vid sjö-

och landgränsövergångsställen.

(11)

Medlemsstaterna bör se till att kontrollförfarandena vid de

yttre gränserna inte utgör ett betydande hinder för handeln

eller för socialt och kulturellt utbyte. De bör därför tillhan-

dahålla tillräckligt med personal och resurser.

(12)

Medlemsstaterna bör utse den eller de nationella myndig-

heter som enligt deras nationella lagstiftning ansvarar för

gränskontrollen. När flera olika myndigheter i samma

medlemsstat är ansvariga, bör de ha ett nära och kontinu-

erligt samarbete.

(13)

Det operativa samarbetet och biståndet mellan medlems-

staterna i fråga om gränskontroll bör förvaltas och sam-

ordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det

operativa samarbetet vid medlemsstaternas yttre gränser,

som inrättades genom förordning (EG) nr 2007/2004 (¹).

(14)

Denna förordning påverkar inte kontroller som utförs

inom ramen för polisens allmänna befogenheter, de säker-

hetskontroller av personer som är identiska med sådana

som utförs för inrikesflyg, medlemsstaternas möjlighet att

undantagsvis utföra kontroller av bagage i enlighet med

rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 decem-

ber 1991 om avskaffande av de kontroller och formalite-

ter som gäller för handbagage och incheckat bagage som

tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen,

samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg

inom gemenskapen (²) eller enskilda medlemsstaters lag-

stiftning om skyldigheten att bära på sig rese- och identi-

tetshandlingar eller att meddela myndigheterna närvaro på

den berörda medlemsstatens territorium.

(15)

Om allvarliga hot föreligger mot medlemsstaters allmänna

ordning eller inre säkerhet, bör dessa stater också ha möj-

lighet att tillfälligt återinföra gränskontroll vid sina inre

gränser. Det bör fastställas villkor och förfaranden för

detta, så att åtgärdens exceptionella karaktär och propor-

tionalitetsprincipen garanteras. Omfattningen och varak-

tigheten av allt tillfälligt återinförande av gränskontroll vid

de inre gränserna bör begränsas till vad som är absolut

nödvändigt för att reagera på det hotet.

(16)

Återinförandet av gränskontroll för personer vid de inre

gränserna bör förbli en exceptionell åtgärd inom ett

område med fri rörlighet för personer. Gränskontroll och

formaliteter som enbart grundas på själva gränspassagen

bör inte förekomma.

(17)

Det bör införas ett förfarande som gör det möjligt för kom-

missionen att anpassa vissa närmare föreskrifter för gräns-

kontroll. I sådana fall bör de åtgärder som krävs för att

genomföra denna förordning antas i enlighet med rådets

beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaran-

den som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens

genomförandebefogenheter (³).

(18)

Det bör även införas ett förfarande som gör det möjligt för

medlemsstaterna att anmäla ändringar av andra närmare

föreskrifter för gränskontroll till kommissionen.

(19)

Eftersom målet för förordningen, det vill säga inrättandet

av regler för gränspassage för personer inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför

bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen

vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i arti-

kel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen

i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som

är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(20)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe-

ter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europe-

iska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Förordningen bör tillämpas med iakttagande av medlems-

staternas skyldigheter i fråga om internationellt skydd och

principen om ”non-refoulement”.

(21)

Genom undantag från artikel 299 i fördraget omfattar

denna förordning endast Frankrikes och Nederländernas

europeiska territorier. Den påverkar inte den särskilda ord-

ning som gäller för städerna Ceuta och Melilla, såsom fast-

ställs i avtalet om Spaniens anslutning till konventionen

om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni

1985 (⁴).

(¹) Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om

inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa

samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser

(EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

(²) EGT L 374, 31.12.1991, s. 4. Förordningen ändrad genom Europa-

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284,

31.10.2003, s. 1).

(³) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(⁴) EGT L 239, 22.9.2000, s. 69.

L 105/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

43

(22)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om

Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Dan-

marks ställning, deltar Danmark inte i antagandet av denna

förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Dan-

mark. Eftersom denna förordning bygger på Schengenre-

gelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje

delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-

skapen, bör Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda

protokoll, inom en tid av sex månader efter antagandet av

denna förordning besluta om huruvida landet skall genom-

föra förordningen i sin nationella lagstiftning.

(23)

När det gäller Island och Norge, utgör denna förordning, i

enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och

Republiken Island och Konungariket Norge om dessa

två staters associering till genomförandet, tillämpningen

och utvecklingen av Schengenregelverket (¹), en utveckling

av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av

det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut

1999/437/EG (²) om vissa tillämpningsföreskrifter för

avtalet.

(24)

Det måste göras ett arrangemang för att företrädare för

Island och Norge skall kunna anslutas till arbetet i de kom-

mittéer som biträder kommissionen vid utövandet av dess

genomförandebefogenheter. Ett sådant arrangemang har

utformats i skriftväxlingen mellan Europeiska unionens råd

och Republiken Island och Konungariket Norge om de

kommittéer som bistår Europeiska kommissionen i ut-

övandet av dess verkställande befogenheter (³), vilken är

fogad till det ovan nämnda avtalet.

(25)

När det gäller Schweiz, utgör denna förordning, i enlighet

med avtalet mellan Europeiska unionen, Europe-

iska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om

Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet,

tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket,

en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka

omfattas av det område som avses i artikel 1.A

i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 4.1 i rådets

beslut 2004/849/EG (⁴) och 2004/860/EG (⁵).

(26)

Det måste göras ett arrangemang för att företrädare för

Schweiz skall kunna anslutas till arbetet i de kommittéer

som biträder kommissionen vid utövandet av dess genom-

förandebefogenheter. Ett sådant arrangemang har utfor-

mats i skriftväxlingen mellan gemenskapen och Schweiz,

vilken bifogas ovannämnda avtal.

(27)

Förordningen innebär en utveckling av bestämmelser i

Schengenregelverket, i vilka Förenade kungariket inte del-

tar enligt rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000

om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien

och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i

Schengenregelverket (⁶). Förenade kungariket deltar därför

inte i antagandet av denna förordning, som inte är bin-

dande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(28)

Förordningen innebär en utveckling av bestämmelser i

Schengenregelverket, i vilka Irland inte deltar enligt rådets

beslut 2002/192/EG av 28 februari 2002 om en begäran

från Irland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengen-

regelverket (⁷). Irland deltar därför inte i antagandet av för-

ordningen, som inte är bindande för eller tillämplig i Irland.

(29)

Artikel 1 första meningen och artikel 5.4 a i avdelning III

samt de bestämmelser i avdelning II och dess bilagor i

denna förordning som hänvisar till Schengens informa-

tionssystem (SIS) utgör bestämmelser som bygger på

Schengenregelverket eller på annat sätt anknyter till det

enligt artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och principer

Enligt denna förordning skall ingen gränskontroll ske av perso-

ner vid passage av de inre gränserna mellan Europeiska unionens

medlemsstater.

Genom förordningen införs regler för gränskontroll av personers

passage av EU-medlemsstaternas yttre gränser.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de bety-

delser som här anges:

1. inre gränser:

a) medlemsstaternas gemensamma landgränser, inklusive

flod- och insjögränser,

(¹) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(²) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31

(³) EGT L 176, 10.7.1999, s. 53.

(⁴) Rådets beslut 2004/849/EG av den 25 oktober 2004 om underteck-

nande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av

vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska

gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsför-

bundets associering till genomförandet, tillämpningen och utveck-

lingen av Schengenregelverket (EUT L 368, 15.12.2004, s. 26).

(⁵) Rådets beslut 2004/860/EG av den 25 oktober 2004 om underteck-

nande på Europeiska gemenskapens vägnar och provisorisk tillämp-

ning av vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska unionen,

Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schwei-

ziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och

utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 370, 17.12.2004, s. 78).

(⁶) EUT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(⁷) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/3

44

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

b) medlemsstaternas flygplatser för inrikesflyg,

c) medlemsstaternas kust-, flod- och insjöhamnar för regul-

jära färjeförbindelser.

2. yttre gränser: medlemsstaternas landgränser, inklusive flod-

och insjögränser, sjögränser samt flygplatser och flod-, kust-

och insjöhamnar, såvida de inte räknas som inre gränser.

3. inrikesflyg: all flygtrafik som uteslutande ankommer till eller

avgår från medlemsstaternas territorium utan landning i ett

tredjeland.

4. reguljära färjeförbindelser: alla färjeförbindelser där fartyg går i

trafik mellan samma två eller flera hamnar på medlemssta-

ternas territorium, utan anlöpning av hamnar utanför detta

territorium, där förbindelserna utgör transport av personer

och fordon enligt en offentliggjord tidtabell.

5. personer som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen:

a) unionsmedborgare, i den mening som avses i artikel 17.1

i fördraget, samt tredjelandsmedborgare vilka är familje-

medlemmar till en unionsmedborgare som utövar sin

rätt till fri rörlighet och vilka omfattas av Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2004/38/EG (¹) av

den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras

familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla

sig inom medlemsstaternas territorier,

b) tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar,

oavsett nationalitet, som enligt överenskommelser mel-

lan gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan

och dessa tredjeländer å den andra åtnjuter samma rätt

till fri rörlighet som unionsmedborgare.

6. tredjelandsmedborgare: varje person som inte är unionsmed-

borgare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget och

som inte omfattas av punkt 5 i denna artikel.

7. personer registrerade i syfte att nekas inresa: varje tredjelandsmed-

borgare som har registrerats i Schengens informationssystem

(SIS) enligt vad som föreskrivs i artikel 96 i konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet och i det syfte som anges där.

8. gränsövergångsställe: varje gränsövergångsställe som de behö-

riga myndigheterna har godkänt för passage av de yttre

gränserna.

9. gränskontroll: verksamhet vid en gräns, i enlighet med och för

att uppnå målen i denna förordning, som utan hänsyn till

andra skäl enbart bedrivs som svar på en avsikt att passera

gränsen eller själva passagen av den och som består av in-

och utresekontroller och gränsövervakning.

10. in- och utresekontroller: kontroller vid gränsövergångsställen

för att säkerställa att personer, deras transportmedel och

föremål i deras besittning kan tillåtas att resa in i medlems-

staternas territorium eller att lämna det.

11. gränsövervakning: övervakning av gränser mellan gränsöver-

gångsställen och övervakning av gränsövergångsställen utan-

för de fasta tiderna för öppethållande för att hindra personer

från att kringgå in- och utresekontrollerna.

12. fördjupad kontroll: en ytterligare kontroll som kan genomföras

på en särskild plats ett stycke bort från den plats där alla per-

soner kontrolleras (primärkontroll).

13. gränskontrolltjänsteman: en offentlig tjänsteman som i enlig-

het med nationell lagstiftning tjänstgör vid ett gränsöver-

gångsställe eller längs gränsen eller i omedelbar närhet av en

sådan gräns och som enligt denna förordning och den natio-

nella lagstiftningen i varje medlemsstat utför gränskontroll.

14. transportör: varje fysisk eller juridisk person som bedriver

yrkesmässig persontrafik.

15. uppehållstillstånd:

a) alla uppehållstillstånd som utfärdats av medlemsstaterna

med den enhetliga utformning som föreskrivs i rådets

förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om

en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för med-

borgare i tredjeland (²),

b) alla övriga handlingar som utfärdas av en medlemsstat

till tredjelandsmedborgare och som ger tillstånd till vis-

telse på eller förnyad inresa till dess territorium, med

undantag för tillfälliga tillstånd som utfärdas i avvaktan

på prövningen av en första ansökan om uppehållstill-

stånd enligt vad som avses i punkt a eller ansökan om

asyl.

16. kryssningsfartyg: ett fartyg som följer en given rutt enligt ett i

förväg upprättat program som innefattar ett program med

turistverksamhet i de olika hamnarna, varvid i princip inga

passagerare får embarkera eller debarkera under resan.

17. fritidsbåtstrafik: användning av fritidsbåtar för sport och

turism.

18. kustfiske: fiske som bedrivs med hjälp av fartyg som varje dag

eller inom 36 timmar återkommer till en hamn som är belä-

gen på en medlemsstats territorium utan att anlöpa någon

hamn som är belägen i ett tredjeland.

(¹) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(²) EUT L 157, 15.6.2002, s. 1.

L 105/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

45

19. hot mot folkhälsan: en sjukdom med epidemisk potential enligt

definitionen i Världshälsoorganisationens internationella häl-

sostadga och andra infektionssjukdomar eller smittsamma

parasitsjukdomar, om de omfattas av skyddsbestämmelser

som är tillämpliga på medlemsstaternas medborgare.

Artikel 3

Tillämpningsområde

Denna förordning skall tillämpas på varje person som passerar

medlemsstaternas inre eller yttre gränser, utan att det påverkar

a) rättigheterna för personer som åtnjuter fri rörlighet enligt

gemenskapslagstiftningen,

b) rättigheterna för flyktingar och personer som ansöker om

internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om

”non-refoulement”.

AVDELNING II

YTTRE GRÄNSER

KAPITEL I

Passage av yttre gränser och inresevillkor

Artikel 4

Passage av yttre gränser

1.

De yttre gränserna får passeras endast vid gränsövergångs-

ställen och under fastställda öppethållandetider. Öppethållande-

tiderna skall tydligt anges vid gränsövergångsställen som inte är

öppna dygnet runt.

Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla förteckningen

över sina gränsövergångsställen i enlighet med artikel 34.

2.

Trots vad som sägs i punkt 1 får följande undantag göras

från skyldigheten att passera de yttre gränserna endast vid gräns-

övergångsställena och under de fastställda öppethållandetiderna:

a) För fritidsbåtstrafik eller kustfiske.

b) För sjömän som går i land och stannar inom området runt

den hamn som deras fartyg anlöper eller i närliggande

tätorter.

c) För personer eller grupper av personer, när det föreligger sär-

skilda behov, under förutsättning att de innehar de tillstånd

som krävs enligt nationell lagstiftning och det inte strider

mot medlemsstaternas allmänna ordning eller inre säkerhet.

d) För personer eller grupper av personer vid en oförutsedd

nödsituation.

3.

Utan att det påverkar undantagen i punkt 2 eller medlems-

staternas skyldigheter i fråga om internationellt skydd, skall med-

lemsstaterna införa sanktioner, i enlighet med sin nationella

lagstiftning, för passage utan tillstånd av de yttre gränserna utan-

för gränsövergångsställena och de fasta öppethållandetiderna.

Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och

avskräckande.

Artikel 5

Inresevillkor för tredjelandsmedborgare

1.

För vistelse som inte överstiger tre månader under en sex-

månadersperiod skall följande villkor gälla för inresa för

tredjelandsmedborgare:

a) De är innehavare av en eller flera giltiga resehandlingar som

tillåter passage av gränsen.

b) De innehar giltig visering, om sådan krävs enligt rådets för-

ordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om faststäl-

lande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är

skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna

och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare

är undantagna från detta krav (¹), utom när de innehar ett gil-

tigt uppehållstillstånd.

c) De kan styrka syftet med och villkoren för den avsedda vis-

telsen och de har tillräckliga medel för sitt uppehälle för såväl

den planerade vistelsens längd som återresan till ursprungs-

landet eller transitresa till ett tredjeland som med säkerhet

tillåter inresa eller är i stånd att på laglig väg anskaffa sådana

medel.

d) De finns inte registrerade i SIS i syfte att nekas inresa.

e) De anses inte utgöra en risk för någon av medlemsstaternas

allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internatio-

nella förbindelser, särskilt när det inte finns någon registre-

ring i medlemsstaternas nationella dataregister som syftar till

att neka inresa av samma skäl.

2.

En icke uttömmande förteckning över verifikationer som

gränskontrolltjänstemannen får begära av tredjelandsmedborgare

för att kontrollera att villkoren i punkt 1 c är uppfyllda ingår i

bilaga I.

3.

Bedömningen av medlen för uppehället skall göras utifrån

syftet med vistelsen och dess längd samt med hänvisning till

genomsnittliga kostnader för kost och logi i den berörda

medlemsstaten/de berörda medlemsstaterna i lågbudgetinkvarte-

ring multiplicerade med antalet dagar för vistelsen.

(¹) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom för-

ordning (EG) nr 851/2005 (EGT L 141, 4.6.2005, s. 3).

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/5

46

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

De referensbelopp som fastställs av medlemsstaterna skall anmä-

las till kommissionen i enlighet med artikel 34.

Bedömningen av om det finns tillräckliga medel för uppehället får

bygga på tredjelandsmedborgarens innehav av kontanta medel,

resecheckar och kreditkort. Åtagandeförklaringar, om det före-

skrivs sådana i en medlemsstats nationella lagstiftning, och garan-

tibrev från värdfolk enligt nationell lagstiftning, om

tredjelandsmedborgaren bor hos en värd, kan även utgöra bevis

på att det finns tillräckliga medel för uppehället.

4.

Med undantag från punkt 1 gäller följande:

a) Tredjelandsmedborgare som inte uppfyller alla villkor i

punkt 1 men som innehar uppehållstillstånd eller visering för

förnyad inresa utfärdad av någon av medlemsstaterna eller,

om så erfordras, båda dessa handlingar, skall tillåtas inresa till

de övriga medlemsstaternas territorier i transiteringssyfte, så

att de kan nå den medlemsstat som har utfärdat uppehålls-

tillståndet eller viseringen för förnyad inresa, såvida inte deras

namn finns upptagna på den nationella spärrlistan i den med-

lemsstat vars yttre gränser de avser att passera och registre-

ringen åtföljs av instruktioner om att neka inresa eller

transitresa.

b) Tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i punkt 1,

förutom led b, och som infinner sig vid gränsen, får beviljas

inresa till medlemsstaternas territorier, om en visering utfär-

das vid gränsen i enlighet med rådets förordning (EG)

nr 415/2003 av den 27 februari 2003 om utfärdandet av

viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit (¹).

De viseringar som utfärdas vid gränsen skall registreras i en

förteckning.

Om det inte är möjligt att placera en visering i resehand-

lingen, skall den undantagsvis placeras på ett separat blad

som förs in i resehandlingen. I sådana fall skall den enhetliga

modell för blad för påförande av visering som fastställs i

rådets förordning (EG) nr 333/2002 av den 18 februari 2002

om fastställande av en enhetlig modell för blad för påförande

av visering som utfärdas av medlemsstaterna för personer

som innehar resehandlingar som inte erkänns av den med-

lemsstat som utfärdar bladet (²) användas.

c) Tredjelandsmedborgare som inte uppfyller ett eller flera av

villkoren i punkt 1 får av en medlemsstat beviljas tillstånd

till inresa på dess territorium av humanitära skäl, av natio-

nellt intresse eller på grund av internationella förpliktelser.

Om den berörda tredjelandsmedborgaren är registrerad på

spärrlista enligt punkt 1 d, skall den medlemsstat som ger till-

stånd till inresan på sitt territorium informera övriga med-

lemsstater om detta.

KAPITEL II

Kontroll av yttre gränser och nekad inresa

Artikel 6

Genomförande av in- och utresekontroller

1.

Gränskontrolltjänstemän skall vid sin tjänsteutövning fullt

ut respektera människans värdighet.

Alla åtgärder som vidtas vid tjänsteutövningen skall stå i propor-

tion till de syften som eftersträvas genom sådana åtgärder.

2.

När gränskontrolltjänstemän utför in- och utresekontroller

får de inte diskriminera personer på grund av något av följande:

kön, ras eller etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funk-

tionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Artikel 7

In- och utresekontroll av personer

1.

Gränstrafiken vid de yttre gränserna skall underkastas kon-

troll av gränskontrolltjänstemän. Kontrollerna skall utföras i enlig-

het med detta kapitel.

Kontrollerna kan också omfatta transportmedel och föremål som

medförs av personer vid gränspassagen. Vid all kroppsvisitering

och genomsökning skall den berörda medlemsstatens nationella

lagstiftning tillämpas.

2.

Alla personer skall underkastas en minimikontroll för fast-

ställande av identiteten genom uppvisande av resehandlingar.

Denna minimikontroll skall bestå av en snabb och enkel kontroll,

vid behov med hjälp av tekniska anordningar och genom sök-

ning, i relevanta databaser, av information enbart om stulna, för-

skingrade, borttappade och ogiltigförklarade handlingar, av

giltigheten hos den resehandling som tillåter den rättmätige inne-

havaren gränspassage och av förekomsten av tecken på del- eller

helförfalskning.

Den minimikontroll som avses i första stycket skall

vara regel för personer som åtnjuter fri rörlighet enligt

gemenskapslagstiftningen.

Vid minimikontroller av personer som åtnjuter fri rörlighet enligt

gemenskapslagstiftningen får dock gränskontrolltjänstemän osy-

stematiskt göra sökningar i nationella och europeiska databaser

för att säkerställa att sådana personer inte utgör ett verkligt, aktu-

ellt och tillräckligt allvarligt hot mot den inre säkerheten, den all-

männa ordningen, medlemsstaternas internationella förbindelser

eller ett hot mot folkhälsan.

Resultatet av sådana sökningar får inte äventyra rätten för perso-

ner som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen att

resa in på den berörda medlemsstatens territorium i enlighet med

direktiv 2004/38/EG.

(¹) EUT L 64, 7.3.2003, s. 1.

(²) EGT L 53, 23.2.2002, s. 4.

L 105/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

47

3.

Vid inresa och utresa skall tredjelandsmedborgare underkas-

tas noggranna kontroller.

a) Den noggranna kontrollen vid inresa skall omfatta kontroll

av de villkor för inresa som fastställs i artikel 5.1 samt, i före-

kommande fall, av handlingar som ger tillstånd till vistelse

och utövande av yrkesverksamhet. Detta skall innefatta en

ingående undersökning av följande aspekter:

i)

Kontroll av att tredjelandsmedborgaren är i besittning av

en resehandling som gäller för gränsövergång, att den

inte har upphört att gälla och att handlingen i erforder-

liga fall åtföljs av den visering eller det uppehållstillstånd

som krävs.

ii) Ingående granskning av resehandlingen för att upptäcka

tecken på del- eller helförfalskning.

iii) Undersökning av inrese- och utresestämplarna i den

berörda tredjelandsmedborgarens resehandling, i syfte

att genom jämförelse av inrese- och utresedatum kon-

trollera att personen inte redan har överskridit den maxi-

malt tillåtna längden för vistelse på medlemsstaternas

territorium.

iv) Kontroll av den berörda tredjelandsmedborgarens

avrese- och bestämmelseort samt syftet med den plane-

rade vistelsen och, vid behov, kontroll av de handlingar

som styrker detta.

v) Kontroll av att den berörda tredjelandsmedborgaren har

tillräckliga medel för sitt uppehälle för den planerade vis-

telsens längd och syfte, för återresan till ursprungslandet

eller för transitresan till ett tredjeland till vilket han eller

hon tillåts inresa eller av att han eller hon är i stånd att

på laglig väg anskaffa sådana medel.

vi) Kontroll av att den berörda tredjelandsmedborgaren,

hans eller hennes transportmedel och de föremål som

han eller hon medför inte äventyrar allmän ordning, inre

säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser i

någon av medlemsstaterna. Denna kontroll skall bland

annat omfatta direkt slagning på personer och, vid

behov, föremål som registrerats i SIS och i nationella

dataregister och de eventuella åtgärder som skall vidtas

till följd av en registrering.

b) Den noggranna kontrollen vid utresa skall omfatta följande:

i)

Kontroll av att tredjelandsmedborgaren är i besittning av

en giltig resehandling för gränsövergång.

ii) Kontroll av resehandlingen för att upptäcka tecken på

del- eller helförfalskning.

iii) Om möjligt, kontroll av att tredjelandsmedborgaren inte

anses vara ett hot mot allmän ordning, inre säkerhet eller

någon av medlemsstaternas internationella förbindelser.

c) Förutom kontrollerna i punkt b får den noggranna kontrol-

len vid utresa också omfatta följande:

i)

Kontroll av att personen innehar en giltig visering, om

detta krävs enligt förordning (EG) nr 539/2001, utom

när personen i fråga innehar ett giltigt uppehållstillstånd.

ii) Kontroll av att personen inte har överskridit den maxi-

malt tillåtna längden för vistelse på medlemsstaternas

territorium.

iii) Slagning på personer och föremål som registrerats i SIS

och i nationella dataregister.

4.

Om det finns möjligheter och om det begärs av tredjelands-

medborgaren skall de noggranna kontrollerna genomföras på ett

icke-offentligt område.

5.

Tredjelandsmedborgare som genomgår en noggrann fördju-

pad kontroll skall informeras om ändamålet med och förfarandet

för en sådan kontroll.

Denna information skall vara tillgänglig på unionens alla offici-

ella språk och på språket (språken) i det land eller de länder som

gränsar till den berörda medlemsstaten och skall ange att tredje-

landsmedborgaren får begära att få veta namnet eller tjänsteiden-

tifikationsnumret på de gränskontrolltjänstemän som utför den

noggranna fördjupade kontrollen samt namnet på gränsöver-

gångsstället och datum för gränspassagen.

6.

Kontroller av en person som åtnjuter fri rörlighet enligt

gemenskapslagstiftningen skall genomföras i enlighet med direk-

tiv 2004/38/EG.

7.

Närmare föreskrifter om den information som skall regist-

reras fastställs i bilaga II.

Artikel 8

Förenklade in- och utresekontroller

1.

In- och utresekontrollerna vid de yttre gränserna får förenk-

las vid exceptionella och oförutsedda omständigheter. Sådana

exceptionella och oförutsedda omständigheter skall anses före-

ligga, om oförutsebara händelser leder till en sådan trafikintensi-

tet att väntetiden vid gränsövergångsstället blir alltför lång och

alla resurser när det gäller personal, medel och organisation har

uttömts.

2.

Om in- och utresekontrollerna förenklas i enlighet med

punkt 1, skall inresekontroller i princip ges företräde framför

utresekontroller.

Beslutet om att förenkla kontrollerna skall fattas av den gränskon-

trolltjänsteman som är befäl vid gränsövergångsstället.

Denna förenkling av kontrollerna skall vara tillfällig, anpassas till

de omständigheter som gör den motiverad och genomföras

gradvis.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/7

48

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

3.

Även vid förenklade kontroller skall gränskontrolltjänste-

mannen stämpla tredjelandsmedborgarnas resehandlingar både

vid inresa och utresa, i enlighet med artikel 10.

4.

Varje medlemsstat skall en gång om året överlämna en rap-

port om tillämpningen av denna artikel till Europaparlamentet

och kommissionen.

Artikel 9

Skilda köer och skyltning

1.

Medlemsstaterna skall inrätta skilda köer, särskilt vid

gränsövergångsställen vid luftgränser, för att utföra personkon-

troller, i enlighet med artikel 7. Dessa köer skall skiljas åt genom

skyltar som är utformade enligt bilaga III.

Medlemsstaterna får organisera skilda köer vid gränsövergångs-

ställena vid sjö- och landgränserna samt vid gränser mellan med-

lemsstater som inte tillämpar artikel 20 vid de gemensamma

gränserna. Skyltar som är utformade enligt bilaga III skall använ-

das om medlemsstaterna organiserar skilda köer vid dessa gränser.

Medlemsstaterna skall se till att dessa köer markeras med tydliga

skyltar, även när reglerna om användningen av skilda köer upp-

hävs i enlighet med punkt 4, för att garantera ett optimalt flöde

av personer som passerar gränsen.

2.

a) Personer som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskaps-

lagstiftningen får använda de köer som markeras med

skylten i del A i bilaga III. De får även använda de köer

som markeras med skylten i del B i bilaga III.

b) Alla övriga personer skall använda de köer som mar-

keras med skylten i del B i bilaga III.

Beteckningarna på skyltarna i punkterna a och b får visas på det

eller de språk som varje medlemsstat anser lämpligt.

3.

Vid gränsövergångsställena vid sjö- och landgränserna får

medlemsstaterna dela upp fordonstrafiken i skilda köer, för lätta

och tunga fordon och bussar, med användning av de skyltar som

visas i del C i bilaga III.

Medlemsstaterna får vid behov variera beteckningarna på dessa

skyltar mot bakgrund av lokala omständigheter.

4.

Om det råder tillfällig obalans i trafiken vid ett visst gräns-

övergångsställe, får de behöriga myndigheterna låta bli att til-

lämpa reglerna om användningen av skilda köer under den tid

som behövs för att återställa balansen.

5.

Anpassningen av befintliga skyltar till bestämmelserna i

punkterna 1, 2 och 3 skall vara klar senast den 31 maj 2009. När

medlemsstaterna ersätter befintliga skyltar eller sätter upp nya

före detta datum, skall de följa anvisningarna i dessa punkter.

Artikel 10

Stämpling av tredjelandsmedborgares resehandlingar

1.

Tredjelandsmedborgares resehandlingar skall systematiskt

stämplas vid in- och utresa. Inrese- eller utresestämpel skall sär-

skilt påföras följande handlingar:

a) Handlingar försedda med en giltig visering, vilka tillåter tred-

jelandsmedborgare att passera gränsen.

b) Handlingar som tillåter tredjelandsmedborgare som vid grän-

sen har fått en visering utfärdad av en medlemsstat att pas-

sera gränsen.

c) Handlingar som tillåter tredjelandsmedborgare som inte

omfattas av viseringskrav att passera gränsen.

2.

Inrese- eller utresestämpel skall påföras resehandlingar för

tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unions-

medborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG, men som inte

uppvisar det uppehållskort som anges i artikel 10 i det direktivet.

Inrese- eller utresestämpel skall påföras resehandlingar för

tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till tredjelands-

medborgare som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskapslagstift-

ningen, men som inte uppvisar det uppehållskort som anges i

artikel 10 i direktiv 2004/38/EG.

3.

Inrese- eller utresestämpel skall inte påföras

a) resehandlingar för statschefer eller dignitärer, vilkas ankomst

har meddelats i förväg via diplomatiska kanaler,

b) certifikat för piloter eller besättningsmedlemmar på flygplan,

c) resehandlingar för sjömän som vistas på en medlemsstats ter-

ritorium endast medan fartyget befinner sig i hamn och inom

den anlöpta hamnens område,

d) resehandlingar för besättningsmedlemmar och passagerare

på kryssningsfartyg som inte omfattas av in- och utresekon-

troller i enlighet med punkt 3.2.3 i bilaga VI,

e) handlingar som tillåter medborgare i Andorra, Monaco och

San Marino att passera gränsen.

L 105/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

49

På begäran av en tredjelandsmedborgare får inrese- eller utrese-

stämpel undantagsvis slopas, om en sådan stämpel riskerar att

orsaka honom betydande problem. I sådana fall skall inresa eller

utresa registreras på ett separat blad med namn och passnummer.

Detta blad skall överlämnas till tredjelandsmedborgaren.

4.

Närmare föreskrifter om stämpling fastställs i bilaga IV.

5.

Tredjelandsmedborgare skall när så är möjligt informeras

om gränskontrolltjänstemannens skyldighet att stämpla deras

resehandlingar vid in- och utresa, även när kontrollerna är förenk-

lade i enlighet med artikel 8.

6.

Kommissionen skall senast i slutet av 2008 rapportera till

Europaparlamentet och rådet om hur bestämmelserna om stämp-

ling av resehandlingar fungerar.

Artikel 11

Presumtion om uppfyllande av villkoren för vistelsens

varaktighet

1.

Om en tredjelandsmedborgares resehandling saknar inrese-

stämpel har de behöriga nationella myndigheterna rätt att anta att

innehavaren inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor för

vistelsens varaktighet som är tillämpliga i den berörda

medlemsstaten.

2.

Antagandet i punkt 1 får vederläggas genom att tredjelands-

medborgaren på något trovärdigt sätt, t.ex. genom färdbiljetter

eller handlingar som styrker att han eller hon vistats utanför med-

lemsstaternas territorium, visar att han eller hon har uppfyllt de

villkor som gäller för varaktigheten av en kortare vistelse.

I sådana fall gäller följande:

a) Om tredjelandsmedborgaren påträffas på territoriet i en med-

lemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut skall de

behöriga myndigheterna, i enlighet med nationell lag eller

praxis, ange i tredjelandsmedborgarens resehandling datum

och plats för personens passage av den yttre gränsen till en

av de medlemsstater som tillämpar Schengenavtalet fullt ut.

b) Om tredjelandsmedborgaren påträffas på territoriet i en med-

lemsstat för vilken det beslut som avses i artikel 3.2 i 2003

års anslutningsakt inte har antagits skall de behöriga myndig-

heterna, i enlighet med nationell lag och praxis, ange i tred-

jelandsmedborgarens resehandling datum och plats för hans

eller hennes passage av en sådan medlemsstats yttre gräns.

Förutom vad som anges i leden a och b får ett formulär som utfor-

mats i enlighet med bilaga VIII ges till tredjelandsmedborgaren.

Medlemsstaterna skall informera varandra samt kommissionen

och rådets generalsekretariat om sin nationella praxis beträffande

det som anges i denna artikel.

3.

Om det antagande som avses i punkt 1 inte vederläggs, får

tredjelandsmedborgaren avvisas av de behöriga myndigheterna

från den berörda medlemsstatens territorium.

Artikel 12

Gränsövervakning

1.

Det huvudsakliga syftet med gränsövervakningen är att för-

hindra obehörig gränspassage, att bekämpa gränsöverskridande

brottslighet och att vidta åtgärder mot personer som har passerat

gränsen på olagligt sätt.

2.

Gränskontrolltjänstemännen skall använda stationära eller

rörliga enheter för gränsövervakning.

Denna övervakning skall utföras på ett sådant sätt att den hindrar

och avskräcker personer från att kringgå kontrollerna vid

gränsövergångsställena.

3.

Övervakningen mellan gränsövergångsställena skall utföras

av gränskontrolltjänstemän vilkas antal och metoder skall anpas-

sas till befintliga eller förutsebara risker och hot. Den skall inne-

fatta täta och plötsliga ändringar av övervakningsperioderna, så

att det alltid innebär en risk för upptäckt att obehörigt passera

gränsen.

4.

Övervakningen skall utföras av stationära eller rörliga enhe-

ter som patrullerar eller posteras på platser som är kända för att

vara eller antas vara känsliga, eftersom syftet med övervakningen

är att gripa personer som olagligen passerar gränsen. Övervak-

ningen kan även utföras med tekniska hjälpmedel, inklusive elek-

troniska hjälpmedel.

5.

Ytterligare bestämmelser om övervakningen får antas i

enlighet med förfarandet i artikel 33.2.

Artikel 13

Nekad inresa

1.

En tredjelandsmedborgare som inte uppfyller samtliga inre-

sevillkor enligt artikel 5.1 och inte tillhör de kategorier av perso-

ner som anges i artikel 5.4 skall nekas inresa till medlemsstaternas

territorium. Detta skall inte påverka tillämpningen av de särskilda

bestämmelserna om rätt till asyl och internationellt skydd eller

utfärdandet av viseringar för längre vistelse.

2.

Inresa får endast nekas genom ett motiverat beslut med

uppgift om de exakta skälen för nekad inresa. Beslutet skall fattas

av den myndighet som är behörig enligt nationell lagstiftning. Det

skall få verkan omedelbart.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/9

50

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

Det motiverade beslutet med uppgift om de exakta skälen för

nekad inresa skall lämnas i form av ett standardformulär som

utformats i enlighet med del B i bilaga V, ifyllt av den myndighet

som enligt nationell lagstiftning är behörig att neka inresa. Det

ifyllda standardformuläret skall överlämnas till den berörda tred-

jelandsmedborgaren, som skall bekräfta att han har mottagit

beslutet om nekad inresa genom detta formulär.

3.

Personer som nekats inresa skall ha rätt att överklaga. Över-

klagande skall ske i enlighet med nationell lagstiftning. Skriftlig

information skall också lämnas till tredjelandsmedborgaren om

kontaktpunkter som kan tillhandahålla information om företrä-

dare som är behöriga att agera på tredjelandsmedborgarens väg-

nar i enlighet med nationell lagstiftning.

Verkställigheten av beslutet om nekad inresa skall inte uppskjutas

på grund av att ett överklagandeförfarande har inletts.

Utan att det påverkar en eventuell kompensation som beviljas i

enlighet med nationell lag skall den berörda tredjelandsmedbor-

garen ha rätt att begära att den medlemsstat som nekat inresa kor-

rigerar den annullerade inresestämpeln, och eventuella andra

strykningar och tillägg som har gjorts, om det inom ramen för

överklagandeförfarandet konstateras att beslutet om nekad inresa

var ogrundat.

4.

Gränskontrolltjänstemännen skall se till att en tredjelands-

medborgare som har nekats inresa inte reser in till den berörda

medlemsstatens territorium.

5.

Medlemsstaterna skall samla in statistik om antalet perso-

ner som nekats inresa, skälen för nekad inresa, nationaliteten på

de personer som nekats inresa och vid vilken typ av gräns (land,

luft eller sjö) som de nekats inresa. Medlemsstaterna skall över-

sända denna statistik till kommissionen en gång om året. Kom-

missionen skall vartannat år offentliggöra en sammanställning av

den statistik som lämnats av medlemsstaterna.

6.

Närmare föreskrifter för nekad inresa finns i del A i bilaga V.

KAPITEL III

Personal och resurser för gränskontroll och samarbete mellan

medlemsstater

Artikel 14

Personal och resurser för gränskontroll

Medlemsstaterna skall sätta in lämplig personal i tillräckligt antal

och tillräckliga resurser för genomförandet av kontroll vid de yttre

gränserna i enlighet med artiklarna 6–13 för att säkerställa en

effektiv, hög och enhetlig nivå på kontrollen vid sina yttre gränser.

Artikel 15

Genomförande av kontroller

1.

Gränskontroller enligt artiklarna 6–13 skall utföras av

gränskontrolltjänstemän i enlighet med bestämmelserna i denna

förordning och med nationell lagstiftning.

Vid utförandet av denna gränskontroll skall den befogenhet att

inleda brottsutredningar som genom nationell lagstiftning tillde-

lats gränskontrolltjänstemän och som ligger utanför förordning-

ens tillämpningsområde inte påverkas.

Medlemsstaterna skall se till att gränskontrolltjänstemännen är

specialiserade och vederbörligen utbildade tjänstemän. Medlems-

staterna skall uppmuntra gränskontrolltjänstemän att lära sig

språk, särskilt de språk som de behöver för att utföra sina

arbetsuppgifter.

2.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna en för-

teckning över de nationella myndigheter som ansvarar för gräns-

kontrollen enligt deras nationella lagstiftning i enlighet med

artikel 34.

3.

För att åstadkomma en effektiv gränskontroll skall varje

medlemsstat se till att alla nationella myndigheter med ansvar för

gränskontroll har ett nära och kontinuerligt samarbete.

Artikel 16

Samarbete mellan medlemsstaterna

1.

Medlemsstaterna skall bistå varandra och ha ett nära och

kontinuerligt samarbete för genomförande av en effektiv gräns-

kontroll i enlighet med artiklarna 6–15. De skall utbyta all rele-

vant information.

2.

Det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna om för-

valtningen av de yttre gränserna skall samordnas av Europeiska

byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid medlems-

staternas yttre gränser (nedan kallad ”byrån”), som inrättades

genom förordning (EG) nr 2007/2004.

3.

Utan att det påverkar byråns befogenheter får medlemssta-

terna fortsätta operativt samarbete med andra medlemsstater

och/eller tredjeländer vid de yttre gränserna, inklusive utbyte av

sambandsmän, om detta samarbete kompletterar byråns

verksamhet.

Medlemsstaterna skall avhålla sig från alla åtgärder som kan även-

tyra byråns arbete eller uppnåendet av dess mål.

Medlemsstaterna skall rapportera till byrån om det operativa sam-

arbete som avses i första stycket i denna punkt.

4.

Medlemsstaterna skall tillhandahålla utbildning om reglerna

för gränskontroll samt om grundläggande rättigheter. Härvid skall

hänsyn tas till de gemensamma utbildningsstandarder som fast-

ställts och vidareutvecklats av byrån.

L 105/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

51

Artikel 17

Gemensam kontroll

1.

Medlemsstater som inte tillämpar artikel 20 på sina gemen-

samma landgränser får fram till tillämpningsdatumet för den arti-

keln gemensamt kontrollera dessa gemensamma gränser, och i så

fall får en person stoppas endast en gång för inrese- och utrese-

kontroller, utan att det påverkar medlemsstaternas individuella

ansvar enligt artiklarna 6–13.

Medlemsstaterna får i det syftet ingå bilaterala överenskommelser.

2.

Medlemsstaterna skall informera kommissionen om alla

överenskommelser som ingås i enlighet med punkt 1.

KAPITEL IV

Särskilda bestämmelser angående in- och utresekontroller

Artikel 18

Särskilda bestämmelser angående olika typer av gränser

och de olika transportmedel som används för passage av

de yttre gränserna

De särskilda bestämmelser som anges i bilaga VI skall tillämpas på

kontroller som utförs vid olika typer av gränser och på de

olika

transportmedel

som

används

för

passage

av

gränsövergångsställena.

Dessa särskilda bestämmelser får innehålla undantag från artik-

larna 5 och 7–13.

Artikel 19

Särskilda bestämmelser angående kontroller av vissa

personkategorier

1.

De särskilda bestämmelser som anges i bilaga VII skall till-

lämpas på kontroller av följande personkategorier:

a) Statschefer och medlemmar av deras delegationer.

b) Flygplanspiloter och andra besättningsmedlemmar.

c) Sjömän.

d) Innehavare av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass

och medlemmar av internationella organisationer.

e) Gränsarbetare.

f)

Underåriga.

Dessa särskilda bestämmelser får innehålla undantag från artik-

larna 5 och 7–13.

2.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om

utformningen av de identitetskort som utfärdas av deras utrikes-

ministerier till ackrediterade medlemmar av diplomatiska

beskickningar och konsulära representationer och deras familjer i

enlighet med artikel 34.

AVDELNING III

INRE GRÄNSER

KAPITEL I

Avskaffande av gränskontroll vid de inre gränserna

Artikel 20

Passage av inre gränser

De inre gränserna får passeras överallt utan att någon in- och utre-

sekontroll genomförs, oavsett personens nationalitet.

Artikel 21

Kontroller inom territoriet

Avskaffandet av gränskontroll vid de inre gränserna skall inte

påverka följande:

a) Utövandet av polisiära befogenheter av de behöriga myndig-

heterna i medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstift-

ning, i den mån utövandet av dessa befogenheter inte har

samma verkan som in- och utresekontroller; detta gäller

också i gränsområden. Utövandet av polisiära befogenheter,

i den betydelse som avses i första meningen, får särskilt inte

anses motsvara in- och utresekontroller när de polisiära

åtgärderna

i)

inte syftar till gränskontroll,

ii) bygger på allmän polisinformation och poliserfarenhet

när det gäller eventuella hot mot den allmänna säkerhe-

ten och särskilt syftar till att bekämpa gränsöverskri-

dande brottslighet,

iii) utformas och utförs på ett sätt som klart skiljer sig från

systematiska personkontroller vid de yttre gränserna,

iv) utförs som stickprovskontroller.

b) Säkerhetskontroller av personer i hamnar eller på flygplatser

vilka utförs av behöriga myndigheter i enlighet med varje

medlemsstats lagstiftning, av hamn- eller flygplatsansvariga

eller transportörer, under förutsättning att dessa kontroller

även utförs på personer som reser inom en medlemsstat.

c) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstift-

ning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig

dokument och handlingar.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/11

52

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

d) Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på

en medlemsstats territorium i enlighet med bestämmelserna

i artikel 22 i Schengenkonventionen.

Artikel 22

Undanröjande av hinder för trafiken vid

gränsövergångsställen på vägar vid de inre gränserna

Medlemsstaterna skall undanröja alla hinder för ett smidigt trafik-

flöde vid gränsövergångsställen på vägar vid de inre gränserna,

särskilt alla hastighetsbegränsningar som inte uteslutande grun-

das på trafiksäkerhetshänsyn.

Medlemsstaterna skall samtidigt vara beredda att tillhandahålla de

anordningar som behövs för kontroller om kontrollerna vid de

inre gränserna återinförs.

KAPITEL II

Tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre

gränserna

Artikel 23

Tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre

gränserna

1.

Om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ord-

ningen eller den inre säkerheten får en medlemsstat i undantags-

fall, under en period av högst 30 dagar eller så länge det allvarliga

hotet kan förväntas kvarstå om det föreligger under mer än 30

dagar, återinföra gränskontroll vid sina inre gränser, i enlighet

med förfarandet i artikel 24 eller i brådskande fall i enlighet med

förfarandet i artikel 25. Omfattningen och varaktigheten av det

tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna får

inte överskrida vad som är absolut nödvändigt för att bemöta det

allvarliga hotet.

2.

Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller

den inre säkerheten kvarstår efter den period som anges i punkt 1

får medlemsstaten förlänga gränskontroll på samma grunder som

anges i punkt 1 och, med beaktande av nya omständigheter, i för-

nybara perioder på högst 30 dagar, i enlighet med förfarandet i

artikel 26.

Artikel 24

Förfarande i förutsebara fall

1.

Om en medlemsstat planerar att återinföra gränskontroll vid

de inre gränserna med stöd av artikel 23.1, skall den så snart som

möjligt meddela övriga medlemsstater och kommissionen detta

och lämna följande upplysningar så snart de är tillgängliga:

a) Skälen för det planerade återinförandet med en beskrivning

av de händelser som utgör ett allvarligt hot mot den allmänna

ordningen eller den inre säkerheten.

b) Omfattningen av det planerade återinförandet med angi-

vande av var gränskontroll skall återinföras.

c) Namnen på de godkända gränsövergångsställena.

d) Datum och varaktighet för det planerade återinförandet.

e) I förekommande fall de åtgärder som skall vidtas av övriga

medlemsstater.

2.

Kommissionen får avge ett yttrande efter meddelandet från

den berörda medlemsstaten och inför det samråd som avses i

punkt 3 utan att det påverkar tillämpningen av artikel 64.1

i fördraget.

3.

De upplysningar som avses i punkt 1 och det yttrande som

kommissionen får avge i enlighet med punkt 2 skall vara föremål

för samråd mellan den medlemsstat som planerar att återinföra

gränskontroll, övriga medlemsstater och kommissionen, med syf-

tet att, om så är lämpligt, organisera ömsesidigt samarbete mel-

lan medlemsstaterna och undersöka om åtgärderna står

i proportion till de händelser som ger upphov till återinförande av

gränskontroll och hoten mot allmän ordning eller inre säkerhet.

4.

Det samråd som avses i punkt 3 skall äga rum minst fem-

ton dagar före det datum då gränskontrollerna planeras att

återinföras.

Artikel 25

Förfarande i brådskande fall

1.

Om hänsyn till en medlemsstats allmänna ordning eller inre

säkerhet kräver att en brådskande åtgärd vidtas, får den berörda

medlemsstaten i undantagsfall och omedelbart återinföra gräns-

kontroll vid de inre gränserna.

2.

Den medlemsstat som återinför gränskontroll vid sina inre

gränser skall utan dröjsmål meddela övriga medlemsstater och

kommissionen detta samt lämna de upplysningar som avses i arti-

kel 24.1 och de skäl som rättfärdigar användningen av detta

förfarande.

Artikel 26

Förfarande för förlängning av gränskontroll vid de inre

gränserna

1.

Medlemsstaterna får endast förlänga gränskontroll vid de

inre gränserna i enlighet med bestämmelserna i artikel 23.2 efter

att ha underrättat övriga medlemsstater och kommissionen.

2.

Den medlemsstat som planerar att förlänga gränskontrol-

len skall förse övriga medlemsstater och kommissionen med all

relevant information om skälen för förlängningen av gränskon-

troll vid de inre gränserna. Bestämmelserna i artikel 24.2 skall

tillämpas.

L 105/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

53

Artikel 27

Information till Europaparlamentet

Den berörda medlemsstaten eller, i förekommande fall, rådet skall

informera Europaparlamentet så snart som möjligt om de åtgär-

der som vidtagits med stöd av artiklarna 24, 25 och 26. Från och

med den tredje förlängningen i följd med stöd av artikel 26 skall

den berörda medlemsstaten, på begäran, rapportera till Europa-

parlamentet om behovet av gränskontroll vid de inre gränserna.

Artikel 28

Tillämpliga bestämmelser när gränskontroll vid de inre

gränserna återinförs

När gränskontroller vid de inre gränserna återinförs, skall de till-

lämpliga bestämmelserna i avdelning II gälla i tillämpliga delar.

Artikel 29

Rapport om återinförandet av gränskontroll vid de inre

gränserna

Den medlemsstat som har återinfört gränskontroll vid de inre

gränserna i enlighet med artikel 23 skall bekräfta vilken dag kon-

trollen upphävs och samtidigt eller kort därefter överlämna en

rapport om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna

till Europaparlamentet, rådet och kommissionen, med en kort

beskrivning särskilt av kontrollernas funktion och effektiviteten i

återinförandet av gränskontroll.

Artikel 30

Information till allmänheten

Beslutet om att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna skall

fattas på ett öppet sätt och allmänheten skall fullt ut informeras

om beslutet, om det inte föreligger tvingande säkerhetsskäl för att

inte göra detta.

Artikel 31

Sekretess

På begäran av den berörda medlemsstaten skall övriga medlems-

stater, Europaparlamentet och kommissionen respektera sekretes-

sen för de upplysningar som meddelas i samband med

återinförande och förlängning av gränskontroll samt den rapport

som upprättats i enlighet med artikel 29.

AVDELNING IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Ändringar av bilagorna

Bilagorna III, IV och VIII skall ändras i enlighet med förfarandet i

artikel 33.2.

Artikel 33

Kommitté

1.

Kommissionen skall biträdas av en kommitté, nedan kallad

”kommittén”.

2.

När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i

beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel-

serna i artikel 8 i det beslutet och under förutsättning att de

genomförandeåtgärder som antas i enlighet med detta förfarande

inte ändrar de väsentliga bestämmelserna i denna förordning.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre

månader.

3.

Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

4.

Utan att det påverkar tillämpningen av de genomförande-

åtgärder som redan har antagits skall bestämmelserna i denna för-

ordning om antagande av tekniska bestämmelser och beslut i

enlighet med förfarandet i punkt 2 upphöra att tillämpas fyra år

efter ikraftträdandet av denna förordning. På förslag från kommis-

sionen får Europaparlamentet och rådet förlänga tillämpningen av

de berörda bestämmelserna i enlighet med det förfarande som

fastställs i artikel 251 i fördraget och de skall därför se över dem

innan fyraårsperioden löper ut.

Artikel 34

Anmälningar

1.

Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla

a) förteckningen över uppehållstillstånd,

b) förteckningen över deras gränsövergångsställen,

c) de referensbelopp som krävs för passage av deras yttre grän-

ser och som fastställs årligen av de nationella myndigheterna,

d) förteckningen över nationella myndigheter som är ansvariga

för gränskontroll,

e) utformningen av de identitetskort som utfärdas av

utrikesministerierna.

2.

Kommissionen skall göra den information som anmälts i

enlighet med punkt 1 tillgänglig för medlemsstaterna och allmän-

heten genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tid-

ning, C-serien, och på andra lämpliga sätt.

Artikel 35

Lokal gränstrafik

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av gemen-

skapsbestämmelser om lokal gränstrafik och befintliga bilaterala

överenskommelser om lokal gränstrafik.

Artikel 36

Ceuta och Melilla

Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka de särskilda

bestämmelser som gäller för städerna Ceuta och Melilla, i enlig-

het med Konungariket Spaniens förklaring om städerna Ceuta och

Melilla i slutakten till avtalet om Konungariket Spaniens anslut-

ning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den

14 juni 1985 (¹).

(¹) EGT L 239, 22.9.2000, s. 73.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/13

54

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

Artikel 37

Medlemsstaternas meddelandeplikt

Senast den 26 oktober 2006 skall medlemsstaterna meddela kom-

missionen sina nationella bestämmelser rörande artikel 21 c

och 21 d, de påföljder som avses i artikel 4.3 och de bilaterala

överenskommelser som har ingåtts i enlighet med artikel 17.1. De

skall meddela eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser

inom fem arbetsdagar.

Medlemsstaternas upplysningar skall offentliggöras i Europeiska

unionens officiella tidning, C-serien.

Artikel 38

Rapport om tillämpningen av avdelning III

Kommissionen skall senast den 13 oktober 2009 rapportera om

tillämpningen av avdelning III till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen skall fästa särskild uppmärksamhet vid de svårig-

heter som skulle kunna uppstå på grund av återinförande av

gränskontroll vid de inre gränserna. Den skall, när det är lämp-

ligt, lägga fram förslag som syftar till att åtgärda sådana

svårigheter.

Artikel 39

Upphävanden

1.

Artiklarna 2–8 i konventionen om tillämpning av

Schengenavtalet av den 14 juni 1985 skall upphöra att gälla från

och med den 13 oktober 2006.

2.

Följande skall upphöra att gälla den dag som avses i punkt 1:

a) Den gemensamma handboken med bilagor.

b) Verkställande kommitténs beslut av den 26 april 1994

(SCH/Com-ex (94) 1, rev. 2), 22 december 1994

(SCH/Com-ex (94) 17, rev. 4) och 20 december 1995

(SCH/Com-ex (95) 20, rev. 2).

c) Bilaga 7 till de gemensamma konsulära anvisningarna.

d) Rådets förordning (EG) nr 790/2001 av den 24 april 2001

om att förbehålla rådet genomförandebefogenheterna avse-

ende vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaran-

den för genomförandet av in- och utresekontroller och

övervakning (¹).

e) Rådets beslut 2004/581/EG av den 29 april 2004 om fast-

ställande av minimibeteckningar på skyltar vid gränsöver-

gångsställen vid de yttre gränserna (²).

f)

Rådets beslut 2004/574/EG av den 29 april 2004 om änd-

ring av den gemensamma handboken (³).

g) Rådets förordning (EG) nr 2133/2004 av den 13 december

2004 om skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndig-

heter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehand-

lingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser

passeras och om ändring i detta syfte av konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma

handboken (⁴).

3.

Hänvisningar till strukna artiklar och upphävda rättsakter

skall tolkas som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 40

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 13 oktober 2006. Artikel 34

träder dock i kraft dagen efter det att förordningen har offentlig-

gjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet

med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Strasbourg den 15 mars 2006.

På Europaparlamentets vägnar

J. BORRELL FONTELLES

Ordförande

På rådets vägar

H. WINKLER

Ordförande

(¹) EGT L 116, 26.4.2001, s. 5. Förordningen ändrad genom beslut

2004/927/EG (EUT L 396, 31.12.2004, s. 45).

(²) EUT L 261, 6.8.2004, s. 119.

(³) EUT L 261, 6.8.2004, s. 36.

(⁴) EUT L 369, 16.12.2004, s. 5.

L 105/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

55

BILAGA I

Verifikationer som styrker att villkoren för inresa är uppfyllda

De verifikationer som avses i artikel 5.2 kan bl.a. vara följande:

a)

Vid resor i arbetet:

i)

inbjudan från ett företag eller en myndighet att delta i samtal, konferenser eller i handels- eller industrievenemang

eller evenemang med anknytning till tjänsten,

ii)

andra handlingar som visar att det finns handelsförbindelser eller förbindelser med anknytning till tjänsten,

iii) inträdesbiljetter till mässor och kongresser, om man skall delta i någon.

b)

Vid resor i samband med studier eller annan typ av utbildning:

i)

inskrivningsbevis från en utbildningsanstalt som visar att man skall delta i teoretiska eller praktiska utbildnings-

och fortbildningskurser,

ii)

studentlegitimation eller intyg på deltagande i kurser.

c)

Vid turist- eller privatresor:

i)

verifikationer beträffande inkvarteringen,

— en inbjudan från värden vid privat inkvartering,

— en verifikation från hotellet eller pensionatet, eller ett annat lämpligt dokument med uppgift om den plane-

rade inkvarteringen,

ii)

verifikationer beträffande resvägen,

bekräftelse på att en organiserad resa beställts eller annat lämpligt dokument med uppgift om resplanerna,

iii) verifikationer beträffande returresan,

retur- eller rundtursbiljett.

d)

Vid resor som företas till politiska, vetenskapliga, kulturella, idrottsliga eller religiösa evenemang eller av andra skäl:

inbjudningar, inträdesbiljetter, anmälningar eller program, om möjligt med angivande av värdorganisationens namn

och vistelsens längd, eller något annat lämpligt dokument med uppgift om besökets syfte.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/15

56

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

BILAGA II

Registrering av information

Vid alla gränsövergångsställen skall all tjänsteinformation och all annan information som är av särskild vikt registreras manu-

ellt eller elektroniskt. Den registrerade informationen skall inbegripa följande:

a)

Namn på den gränskontrolltjänsteman som är lokalt ansvarig för in- och utresekontrollen och på de övriga tjänste-

männen i varje arbetslag.

b)

Förenklade personkontroller i enlighet med artikel 8.

c)

Utfärdande vid gränsen av handlingar som ersätter pass och viseringar.

d)

Kvarhållande och klagomål (straffrättsliga och förvaltningsrättsliga överträdelser).

e)

Beslut om nekad inresa i enlighet med artikel 13 (skäl till nekandet och nationaliteter).

f)

Inrese- och utresestämplarnas säkerhetskoder, identiteten på de gränskontrolltjänstemän som tilldelas en viss stämpel

vid en viss tidpunkt eller under ett visst arbetsskift samt information om försvunna och stulna stämplar.

g)

Klagomål från personer som utsatts för kontroller.

h)

Övriga särskilt betydelsefulla polisiära eller rättsliga åtgärder.

i)

Särskilda händelser.

L 105/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

57

BILAGA III

Utformning av skyltar för de olika köerna vid gränsövergångsställen

DEL A

(¹)

(¹) Ingen logotyp krävs för Norge och Island.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/17

58

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

DEL B

L 105/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

59

DEL C

(¹)

(¹)

(¹)

(¹) Ingen logotyp krävs för Norge och Island.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/19

60

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

L 105/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

61

BILAGA IV

Stämplingsföreskrifter

1.

Resehandlingar för tredjelandsmedborgare skall systematiskt stämplas vid in- och utresa i enlighet med artikel 10. När-

mare bestämmelser om dessa stämplar ges i verkställande kommitténs beslut SCH/COM-EX (94) 16 rev och SCH/Gem-

Handb (93) 15 (CONFIDENTIEL).

2.

Stämplarnas säkerhetskoder skall bytas ut regelbundet och minst en gång i månaden.

3.

När tredjelandsmedborgare som är underkastade viseringsskyldighet reser in och ut, skall stämpeln om möjligt sättas

så att den täcker viseringens kant utan att uppgifterna på viseringen eller de synliga säkerhetsdetaljerna på viserings-

märket blir oläsliga. Om flera stämplar måste påföras (till exempel vid en visering för flera inresor), skall detta göras på

den sida som är motsatt den på vilken viseringen sitter.

Om denna sida inte kan användas, skall stämpeln sättas på närmast följande sida. Den maskinläsbara zonen skall inte

stämplas.

4.

Medlemsstaterna skall utse nationella kontaktpunkter som ansvarar för utbyte av information om säkerhetskoderna i

de inrese- och utresestämplar som används vid gränsövergångsställena och underrätta de övriga medlemsstaterna,

rådets generalsekretariat och kommissionen om detta. Dessa kontaktpunkter skall så fort som möjligt ha tillgång

till information om de gemensamma inrese- och utresestämplar som används vid en medlemsstats yttre gränser, sär-

skilt information om

a)

vilket gränsövergångsställe som använder vilken stämpel,

b)

identiteten på den gränskontrolltjänsteman som tilldelas en viss stämpel vid en viss tidpunkt,

c)

säkerhetskoden för varje stämpel vid en viss tidpunkt.

Alla förfrågningar angående gemensamma inrese- och utresestämplar skall ske genom de ovannämnda nationella

kontaktpunkterna.

De nationella kontaktpunkterna skall dessutom genast underrätta de andra kontaktpunkterna, rådets generalsekretariat

och kommissionen om en ändring av kontaktpunkterna samt om försvunna och stulna stämplar.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/21

62

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

BILAGA V

DEL A

Förfaranden för nekad inresa vid gränsen

1.

Vid nekad inresa skall den behöriga gränskontrolltjänstemannen förfara enligt följande:

a)

Fylla i det standardformulär för nekad inresa som återfinns i del B. Den berörda tredjelandsmedborgaren skall

underteckna formuläret och ges en kopia av det undertecknade formuläret. Om tredjelandsmedborgaren vägrar

att underteckna formuläret, skall gränskontrolltjänstemannen ange denna vägran på formuläret under

”Kommentarer”.

b)

Förse passet med en inresestämpel överkryssad med outplånligt svart bläck och på den motsatta högra sidan med

outplånligt bläck införa den bokstav eller de bokstäver som anger skälet eller skälen till nekandet (en förteckning

över dessa skäl finns i ovan nämnda standardformulär för nekad inresa).

c)

Underkänna viseringen genom att stämpla beteckningen ”UNDERKÄND” i de fall som anges i punkt 2. I sådana

fall skall det optiskt variabla kännetecknet på viseringsmärket, säkerhetsegenskapen ”latent bildeffekt” samt ordet

”visering” utplånas genom överkorsning för att förhindra senare missbruk. Gränskontrolltjänstemannen skall ome-

delbart underrätta sina centrala myndigheter om detta beslut.

d)

Notera varje nekad inresa i ett register eller i en förteckning med angivande av identitet och nationalitet för den

berörda tredjelandsmedborgaren, referenser till den handling som tillåter tredjelandsmedborgaren att passera grän-

sen samt skäl och datum för den nekade inresan.

2.

Viseringen skall underkännas i följande fall:

a)

Om innehavaren av viseringen är registrerad i SIS i syfte att nekas inresa, utom när han eller hon har en visering

eller visering för förnyad inresa som utfärdats av någon av medlemsstaterna och vill resa in av transitskäl för att

nå territoriet i den medlemsstat som utfärdat dokumentet.

b)

Om det finns tungt vägande skäl att anta att viseringen erhållits på bedrägligt sätt.

Om en tredjelandsmedborgare har underlåtit att vid gränsen lägga fram en eller flera av de verifikationer som avses i

artikel 5.2, skall detta dock inte automatiskt leda till ett beslut om att underkänna viseringen.

3.

Om en tredjelandsmedborgare som har nekats inresa har transporterats till gränsen av en transportör, skall den lokalt

ansvariga myndigheten

a)

beordra transportören att återigen ta ombord tredjelandsmedborgaren och utan dröjsmål transportera honom eller

henne till det tredjeland som han/hon transporterades från, till det tredjeland som utfärdade den handling som

tillåter gränspassage eller till något annat tredjeland som med säkerhet tillåter inresa, eller hitta sätt för vidarebe-

fordran, i enlighet med artikel 26 i Schengenkonventionen och med rådets direktiv 2001/51/EG av den 28 juni

2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av

den 14 juni 1985 (¹),

b)

i väntan på vidarebefordran, under iakttagande av nationell lagstiftning och med hänsyn till lokala omständighe-

ter, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att tredjelandsmedborgare som har nekats inresa reser in på olaglig

väg.

4.

Om det finns skäl både att neka en tredjelandsmedborgare inresa och att gripa honom eller henne, skall gränskontroll-

tjänstemannen ta kontakt med de ansvariga myndigheterna, så att beslut kan fattas om en åtgärd i enlighet med natio-

nell lag.

(¹) EGT L 187, 10.7.2001, s. 45.

L 105/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

63

DEL B

Standardformulär för nekad inresa vid gränsen

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/23

64

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

BILAGA VI

Särskilda bestämmelser angående olika typer av gränser och de olika transportmedel som används för passage

av de yttre gränserna

1.

Landgränser

1.1

Kontroll av vägtrafik

1.1.1 För att säkerställa effektiva personkontroller och samtidigt garantera en säker och jämn genomströmning av vägtra-

fiken skall trafiken vid gränsövergångsställena regleras på lämpligt sätt. Vid behov får medlemsstaterna ingå bilate-

rala avtal för att leda om och stänga av trafiken. De skall underrätta kommissionen om detta i enlighet med artikel 37.

1.1.2 Om medlemsstaterna anser det lämpligt och omständigheterna så tillåter, får de vid landgränserna inrätta skilda köer

vid vissa gränsövergångsställen i enlighet med artikel 9.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får när som helst avbryta användningen av skilda köer vid exceptionella

omständigheter och när trafiksituationen och infrastrukturens tillstånd kräver detta.

Medlemsstaterna får samarbeta med grannländerna om inrättandet av skilda köer vid gränsövergångsställena vid de

yttre gränserna.

1.1.3 Resenärer i fordon får i regel stanna kvar i dem under kontrollen. Personerna kan emellertid uppmanas att stiga ur

fordonet, om omständigheterna kräver detta. Om de lokala förhållandena tillåter det, skall noggranna kontroller utfö-

ras i utrymmen som är avsatta för detta ändamål. Med tanke på personalens säkerhet skall kontrollerna om möjligt

utföras av två gränskontrolltjänstemän.

1.2

Kontroll av järnvägstrafik

1.2.1 Både tågpassagerare och tågpersonal skall kontrolleras på tåg som passerar yttre gränser, även på godståg och tomma

tåg. Dessa kontroller skall utföras på ett av följande två sätt:

— På perrongen på den första station som tåget anländer till eller avgår från på en medlemsstats territorium.

— På tåget under resan.

Medlemsstaterna får ingå bilaterala avtal om hur dessa kontroller skall genomföras. De skall underrätta kommissio-

nen om detta i enlighet med artikel 37.

1.2.2 Med avvikelse från punkt 1.2.1 och för att underlätta persontrafiken med höghastighetståg får de medlemsstater

genom vilka dessa tåg från tredjeländer färdas, i samförstånd med de berörda tredjeländerna, också besluta att kon-

troller av passagerare i tåg från tredjeländer skall utföras på ett av följande sätt:

— På de stationer i tredjelandet där personerna stiger ombord.

— På de stationer inom medlemsstaternas territorium där personerna stiger av.

— Ombord på tåget på sträckan mellan stationerna inom medlemsstaternas territorium, under förutsättning att

passagerarna stannar ombord på tåget på den eller de närmast föregående stationerna.

1.2.3 Om höghastighetståg från tredjeländer som gör flera uppehåll på medlemsstaternas territorium och järnvägstrans-

portföretaget kan ta ombord passagerare enbart för den sträcka som återstår på medlemsstaternas territorium, skall

dessa passagerare underkastas inresekontroll antingen ombord på tåget eller på bestämmelsestationen, utom när kon-

troller har utförts i enlighet med punkt 1.2.1 eller punkt 1.2.2 första strecksatsen.

L 105/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

65

Personer som önskar ta tåget uteslutande för den återstående resan på medlemsstaternas territorium skall före avre-

san klart och tydligt underrättas om att de kommer att underkastas inresekontroll under resan eller på

bestämmelsestationen.

1.2.4 Vid resor i motsatt riktning skall de personer som befinner sig på tåget underkastas utresekontroll på liknande sätt.

1.2.5 Gränskontrolltjänstemannen får beordra kontroll av hålrummen i vagnarna, vid behov med hjälp av tågmästaren, för

att kontrollera att personer eller föremål som omfattas av in- och utresekontroller inte är gömda där.

1.2.6 Om det finns skäl att anta att personer som har rapporterats eller misstänks för att ha begått brott eller tredjelands-

medborgare som avser att resa in på olagligt sätt gömmer sig på tåget, skall gränskontrolltjänstemannen, om han eller

hon inte kan ingripa enligt sina nationella bestämmelser, underrätta de medlemsstater till eller genom vilkas territo-

rium tåget färdas.

2.

Luftgränser

2.1

Förfaranden för kontroll på internationella flygplatser

2.1.1 Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall se till att flygplatsoperatören vidtar de åtgärder som krävs för att fysiskt

skilja flöden av passagerare på inrikesflygningar från flöden av passagerare på andra flygningar. Lämplig infrastruk-

tur skall i detta syfte inrättas på alla internationella flygplatser.

2.1.2 Platsen där in- eller utresekontroller skall utföras skall fastställas på följande sätt:

a)

Från ett tredjeland ankommande flygpassagerare som fortsätter resan med inrikesflyg skall gå igenom inrese-

kontrollen på den flygplats till vilken flyget från tredjelandet ankommer. Passagerare på inrikesflyg som fort-

sätter resan med flyg till ett tredjeland (transferpassagerare) skall före utresan gå igenom utresekontrollen på den

flygplats från vilken utresan sker.

b)

För flyg från eller till ett tredjeland utan transferpassagerare och flyg med flera mellanlandningar på flygplatser

i medlemsstaterna utan byte av flygplan gäller följande:

i)

Passagerare på flyg från eller till ett tredjeland utan föregående eller efterföljande transfer på medlemssta-

ternas territorium skall underkastas en inresekontroll vid inreseflygplatsen och en utresekontroll på

utreseflygplatsen.

ii)

Passagerare på flyg från eller till ett tredjeland med flera mellanlandningar på medlemsstaternas territo-

rium utan byte av flygplan (transitpassagerare) och utan möjlighet för passagerare att stiga ombord för den

sträcka som är belägen på medlemsstaternas territorium skall underkastas en inresekontroll på ankomst-

flygplatsen och en utresekontroll på avreseflygplatsen.

iii) Om flygbolaget, på flyg som avgår från ett tredjeland med flera mellanlandningar på medlemsstaternas ter-

ritorium, kan ta ombord passagerare enbart för den återstående sträckan på detta territorium, skall dessa

passagerare underkastas en utresekontroll på avreseflygplatsen och en inresekontroll på

ankomstflygplatsen.

Kontroller av de passagerare som vid dessa mellanlandningar redan befinner sig ombord och inte har stigit

ombord på medlemsstaternas territorium skall utföras i enlighet med led b ii. Det omvända förfarandet skall

tillämpas på flygningar av denna kategori om bestämmelselandet är ett tredjeland.

2.1.3 In- och utresekontroller skall normalt inte utföras i flygplanet eller vid utgången, såvida inte detta är motiverat uti-

från en bedömning av riskerna för inre säkerhet och olaglig invandring. För att säkerställa att passagerarna kontrol-

leras i enlighet med artiklarna 6–13 på de flygplatser som har utsetts till gränsövergångsställen skall medlemsstaterna

se till att flygplatsmyndigheterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att leda passagerartrafiken till lokaler som

är reserverade för kontrollen.

Medlemsstaterna skall se till att flygplatsoperatören vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att hindra obehöriga

personer från att komma in på eller lämna de reserverade områdena, till exempel transitområdet. Kontroller skall nor-

malt inte göras i transitområdet, såvida inte detta är motiverat utifrån en bedömning av riskerna för inre säkerhet

och olaglig invandring; det får utföras kontroller i detta område i synnerhet av personer som är underkastade vise-

ring för flygplatstransitering för kontroll av att de verkligen innehar en sådan visering.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/25

66

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

2.1.4 Om ett flygplan under flygning från ett tredjeland, på grund av force majeure eller vid överhängande fara eller enligt

instruktioner från myndigheterna, måste landa på en flygplats som inte är ett gränsövergångsställe, får detta flygplan

fortsätta sin flygning endast efter tillstånd från gränskontrollstjänstemännen och tullmyndigheterna. Detsamma skall

gälla om ett flygplan från ett tredjeland landar utan tillstånd. Artiklarna 6–13 skall under alla omständigheter tilläm-

pas på kontrollen av passagerarna på dessa flygplan.

2.2

Förfaranden för kontroll på sekundära flygplatser

2.2.1 Det skall säkerställas att personer kontrolleras i enlighet med artiklarna 6–13 även på flygplatser som inte har ställ-

ning som internationella flygplatser enligt relevant nationell lagstiftning (”sekundära flygplatser”) men har tillstånd

för flygningar från eller till tredjeländer.

2.2.2 Med avvikelse från punkt 2.1.1 får man på sekundära flygplatser avstå från att installera anläggningar för att fysiskt

skilja inrikespassagerare från passagerare på andra flyg, utan att detta påverkar bestämmelserna i Europaparlamen-

tets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsreg-

ler för den civila luftfarten (¹). Om trafikvolymen är låg, är det dessutom inte nödvändigt att gränskontrolltjänstemän

ständigt finns på plats, såvida det kan garanteras att nödvändig personal vid behov kan infinna sig inom lämplig tid.

2.2.3 Om det inte ständigt finns gränskontrolltjänstemän på plats på en sekundär flygplats, skall flygplatsföreståndaren i

tillräckligt god tid i förväg informera gränsövervakningen om ankomst och avgång för flygplan från eller till

tredjeländer.

2.3

Kontroll av personer i privatflyg

2.3.1 Vid privata flygningar från eller till tredjeländer skall befälhavaren före starten till gränskontrolltjänstemännen i desti-

nationsmedlemsstaten och, i förekommande fall, i den medlemsstat där den första inresan äger rum överlämna en

allmän deklaration, som bland annat skall innehålla en färdplan, i enlighet med bilaga 2 till konventionen angående

internationell civil luftfart, och uppgifter om passagerarnas identitet.

2.3.2 När privatflyg från ett tredjeland på väg till en medlemsstat mellanlandar på andra medlemsstaters territorium, skall

de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där inresan sker utföra inresekontroller och fästa en inresestämpel på

den allmänna deklaration som avses i punkt 2.3.1.

2.3.3 När det inte med säkerhet kan fastställas att en flygning endast sker från eller till medlemsstaternas territorium utan

mellanlandning på ett tredjelands territorium, skall de behöriga myndigheterna på flygplatserna göra en personkon-

troll i enlighet med punkterna 2.1 och 2.2.

2.3.4 Bestämmelser om inresa och utresa för segelflygplan, mycket lätta flygplan, helikoptrar och hantverksmässigt byggda

flygplan som endast kan tillryggalägga korta sträckor samt styrbara ballonger skall fastställas i nationell lagstiftning

och eventuellt genom bilaterala avtal.

3.

Sjögränser

3.1

Allmänna kontrollförfaranden för sjötrafik

3.1.1 Kontroller av fartyg skall utföras i ankomst- eller avresehamnen, ombord på fartyget eller på en därför avsedd plats

i omedelbar närhet av fartyget. I enlighet med de avtal som slutits om detta kan kontroller emellertid även utföras

under resan eller på ett tredjelands territorium vid fartygets ankomst eller avresa.

Syftet med kontrollen är att säkerställa att såväl besättning som passagerare uppfyller villkoren i artikel 5, utan att

det påverkar bestämmelserna i artikel 19.1 c.

3.1.2 Fartygets kapten eller i annat fall den fysiska eller juridiska person som företräder redaren i allt som rör redarens skyl-

digheter beträffande fartygets utrustning (skeppsmäklaren) skall upprätta en förteckning i två exemplar över besätt-

ningen och eventuella passagerare. Senast vid ankomsten till hamnen skall förteckningen eller förteckningarna

överlämnas till gränskontrolltjänstemännen. Om denna förteckning eller dessa förteckningar på grund av

force majeure inte kan överlämnas till gränskontrolltjänstemännen, skall en kopia sändas till det behöriga gräns-

övergångsstället eller till den behöriga sjöfartsmyndigheten, som utan dröjsmål skall vidarebefordra den till

gränsövervakningen.

3.1.3 Ett exemplar av de båda förteckningarna, vederbörligen undertecknat av en gränskontrollstjänsteman, skall återläm-

nas till fartygets kapten, som på begäran skall visa upp det i hamn.

(¹) EGT L 355, 30.12.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 849/2004 (EUT L 158, 30.4.2004, s. 1).

L 105/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

67

3.1.4 Fartygets kapten eller i annat fall skeppsmäklaren skall utan dröjsmål till den behöriga myndigheten meddela varje

förändring i besättningens sammansättning eller antalet passagerare.

Kaptenen skall dessutom utan dröjsmål, och om möjligt redan innan fartyget anlöper hamn, anmäla till berörda myn-

digheter om det finns fripassagerare ombord. Fartygets kapten skall dock fortsätta att vara ansvarig för fripassagerarna.

3.1.5 Fartygets kapten skall i god tid och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den berörda hamnen anmäla farty-

gets avresa till gränskontrolltjänstemännen; om dessa inte kan underrättas, skall kaptenen underrätta den behöriga

sjöfartsmyndigheten. Det andra exemplaret av den eller de i förväg upprättade och undertecknade förteckningarna

skall återlämnas till gränskontrolltjänstemännen eller sjöfartsmyndigheterna.

3.2

Särskilda kontrollförfaranden för vissa typer av sjöfart

K r y s s n i n g s f a r t y g

3.2.1 Kryssningsfartygets kapten eller i annat fall skeppsmäklaren skall till de behöriga gränskontrolltjänstemännen över-

sända uppgifter om kryssningsrutten och kryssningsprogrammet minst 24 timmar innan fartyget lämnar avgångs-

hamnen och före ankomsten till varje hamn på medlemsstaternas territorium.

3.2.2 Om ett kryssningsfartygs rutt uteslutande omfattar hamnar på medlemsstaternas territorium, skall med avvikelse från

artiklarna 4 och 7 inga in- och utresekontroller utföras och kryssningsfartyget får lägga till i hamnar som inte är

gränsövergångsställen.

På grundval av en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring får det dock göras

kontroller av besättningen och passagerarna på dessa fartyg.

3.2.3 Om ett kryssningsfartygs rutt omfattar såväl hamnar inom medlemsstaternas territorium som hamnar i tredjeländer,

skall med avvikelse från artikel 7 in- och utresekontrollerna utföras enligt följande:

a)

När kryssningsfartyget kommer från en hamn i ett tredjeland och för första gången anlöper en hamn på en med-

lemsstats territorium, skall besättningen och passagerarna underkastas inresekontroller på grundval av de namn-

listor över besättning och passagerare som avses i punkt 3.2.4.

Passagerare som går i land skall underkastas inresekontroller i enlighet med artikel 7, om inte en bedömning av

hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring visar att det inte föreligger något behov av

sådana kontroller.

b)

När kryssningsfartyget kommer från en hamn i ett tredjeland och åter anlöper en hamn på en medlemsstats ter-

ritorium, skall besättningen och passagerarna underkastas inresekontroll på grundval av de namnlistor över

besättning och passagerare som avses i punkt 3.2.4, i den mån dessa listor har ändrats sedan kryssningsfartyget

anlöpte föregående hamn på en medlemsstats territorium.

Passagerare som går i land skall underkastas inresekontroller i enlighet med artikel 7, om inte en bedömning av

hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring visar att det inte föreligger något behov av

sådana kontroller.

c)

När ett kryssningsfartyg kommer från en hamn i en medlemsstat och anlöper en annan hamn i en medlemsstat,

skall passagerare som går i land underkastas inresekontroller i enlighet med artikel 7, om detta krävs enligt en

bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring.

d)

När ett kryssningsfartyg avgår från en hamn i en medlemsstat till en hamn i ett tredjeland, skall besättningen

och passagerarna underkastas utresekontroller på grundval av namnlistorna över besättning och passagerare.

Om detta krävs enligt en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring, skall

passagerare som går ombord underkastas utresekontroller i enlighet med artikel 7.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/27

68

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

e)

När ett kryssningsfartyg avgår från en hamn i en medlemsstat till en annan hamn i en medlemsstat, skall inga

utresekontroller utföras.

På grundval av en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring kan det

emellertid utföras kontroller av besättningen och passagerarna på sådana fartyg.

3.2.4 Namnlistorna över besättning och passagerare skall inbegripa följande:

a)

För- och efternamn.

b)

Födelsedatum.

c)

Nationalitet.

d)

Typ av resehandling samt dess nummer och, i förekommande fall, viseringsnumret.

Kryssningsfartygets kapten eller i annat fall skeppsmäklaren skall till de behöriga gränskontrolltjänstemännen över-

sända namnlistorna minst 24 timmar före ankomsten till varje hamn på medlemsstaternas territorium eller, om resan

till en hamn varar mindre än 24 timmar, omedelbart efter det att ombordstigningen är klar i föregående hamn.

Namnlistan skall stämplas vid det första inresestället till medlemsstaternas territorium och därefter varje gång som

listan ändras. Hänsyn skall tas till namnlistan vid en bedömning av riskerna enligt punkt 3.2.3.

F r i t i d s b å t s t r a f i k

3.2.5 Med avvikelse från artiklarna 4 och 7 skall personer ombord på fritidsbåtar som kommer från eller avgår till en hamn

i en medlemsstat inte underkastas in- och utresekontroller och får gå in i en hamn som inte är ett gränsövergångsställe.

När det bedöms föreligga risk för olaglig invandring, och i synnerhet om ett tredjelands kust är belägen i omedelbar

närhet av den berörda medlemsstatens territorium, skall emellertid personkontroller och/eller en fysisk genomsök-

ning av fritidsbåten göras.

3.2.6 Med avvikelse från artikel 4 får en fritidsbåt som kommer från ett tredjeland undantagsvis gå in i en hamn som inte

är ett gränsövergångsställe. I sådana fall skall de ombordvarande underrätta hamnmyndigheterna för att få tillstånd

att gå in i denna hamn. Hamnmyndigheterna skall kontakta myndigheterna i den närmaste hamn som är ett gräns-

övergångsställe för att meddela båtens ankomst. Passagerardeklarationen skall göras genom att förteckningen över

de ombordvarande lämnas till hamnmyndigheterna. Denna förteckning skall vara tillgänglig för gränskontrolltjäns-

temännen senast vid ankomsten.

Om på grund av force majeure en fritidsbåt från ett tredjeland måste lägga till i en hamn som inte är ett gränsöver-

gångsställe, skall hamnmyndigheterna också kontakta myndigheterna i den närmaste hamn som är ett gränsöver-

gångsställe för att meddela båtens närvaro.

3.2.7 Ett dokument med alla tekniska uppgifter om båten och namnen på de ombordvarande skall lämnas in i samband

med kontrollen. En kopia av detta dokument skall överlämnas till myndigheterna i inrese- och utresehamnarna. Så

länge båten finns kvar på en medlemsstats territorialvatten skall ett exemplar av detta dokument finnas bland båtens

handlingar.

K u s t f i s k e

3.2.8 Med avvikelse från artiklarna 4 och 7 skall besättningen på kustfiskefartyg som varje dag eller inom 36 timmar åter-

vänder till registreringshamnen eller till någon annan hamn på medlemsstaternas territorium utan att lägga till i någon

hamn på ett tredjelands territorium inte underkastas någon systematisk kontroll. Bedömningen av riskerna för olag-

lig invandring, i synnerhet om ett tredjelands kust är belägen i omedelbar närhet av den berörda medlemsstatens ter-

ritorium, skall dock beaktas för fastställande av hur ofta kontroller bör utföras. Alltefter dessa risker skall

personkontroller och/eller en fysisk genomsökning av fartyget göras.

3.2.9 Besättningen ombord på kustfiskefartyg som inte är registrerade i en hamn på en medlemsstats territorium skall kon-

trolleras enligt bestämmelserna om sjömän.

Fartygets kapten skall anmäla varje ändring i besättningslistan och eventuell närvaro av passagerare till de berörda

myndigheterna.

L 105/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

69

F ä r j e f ö r b i n d e l s e r

3.2.10 Passagerare på färjor som upprätthåller förbindelser med hamnar i tredjeländer skall underkastas kontroll. Följande

regler skall tillämpas:

a)

När så är möjligt skall medlemsstaterna inrätta skilda köer i enlighet med artikel 9.

b)

Passagerare till fots skall kontrolleras för sig.

c)

Kontroller av passagerare i personbilar skall utföras när de är vid fordonet.

d)

Passagerare på turistbussar skall behandlas på samma sätt som passagerare till fots. De skall lämna turistbussen

för kontrollerna.

e)

Kontroller av lastbilsförare och deras eventuella följeslagare skall utföras när de är vid fordonet. Denna kontroll

och kontrollen av de andra passagerarna skall i princip ske var för sig.

f)

För att kontrollerna skall utföras snabbt skall ett tillräckligt antal kontrollspärrar inrättas.

g)

De transportmedel som används av passagerarna, den eventuella lasten samt andra transporterade föremål skall

underkastas stickprovskontroll, framför allt för upptäckt av olagliga invandrare.

h)

Färjors besättningsmedlemmar skall behandlas på samma sätt som besättningsmedlemmarna på handelsfartyg.

4.

Sjöfart på inre vattenvägar

4.1

Med ”sjöfart på de inre vattenvägarna som medför passage av en yttre gräns” avses användning av alla typer av båtar

och flytande farkoster för yrkes- eller fritidsändamål på floder, kanaler och sjöar.

4.2

För båtar som används för yrkesändamål skall kaptenen och de personer som är anställda ombord och är upptagna

på besättningslistan och dessa personers familjemedlemmar, om de bor ombord, betraktas som besättningsmedlem-

mar eller likvärdiga.

4.3

De relevanta bestämmelserna i punkterna 3.1 och 3.2 skall också tillämpas på kontroller av sjöfart på de inre

vattenvägarna.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/29

70

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

BILAGA VII

Särskilda regler för vissa personkategorier

1.

Statschefer

Med avvikelse från artikel 5 och artiklarna 7–13 får statschefer och de medlemmar av deras delegationer vilkas ankomst

och avresa officiellt har meddelats gränskontrolltjänstemännen genom diplomatiska kanaler inte underkastas in- och

utresekontroller.

2.

Flygplanspiloter och andra besättningsmedlemmar

2.1 Med avvikelse från artikel 5 kan innehavare av certifikat för piloter eller besättningsmedlemmar enligt bilaga 9 till kon-

ventionen om civil luftfart av den 7 december 1944 under utövande av sin tjänst och på grundval av dessa handlingar

a)

stiga ombord och stiga av på mellanlandnings- eller ankomstflygplatsen på en medlemsstats territorium,

b)

bege sig till den kommun på en medlemsstats territorium där mellanlandnings- eller ankomstflygplatsen ligger,

c)

med valfritt transportmedel bege sig till en flygplats belägen på en medlemsstats territorium för att stiga ombord

på ett flygplan som avgår från denna flygplats.

I alla övriga fall skall kraven i artikel 5.1 vara uppfyllda.

2.2 Bestämmelserna i artiklarna 6–13 skall tillämpas på kontroller av flygplansbesättningar. Flygplansbesättningar skall om

möjligt kontrolleras först. De skall kontrolleras antingen före passagerarna eller i särskilda lokaler som har avsatts för

detta ändamål. Med avvikelse från artikel 7 kan besättningar som den gränskontrollansvariga personalen känner till från

sin tjänsteutövning kontrolleras enbart genom stickprov.

3.

Sjömän

3.1 Med avvikelse från artiklarna 4 och 7 får medlemsstaterna tillåta sjömän som innehar identitetshandlingar för sjömän

utfärdade i enlighet med Genèvekonventionen av den 19 juni 2003 (nr 185), Londonkonventionen av den 9 april 1965

och relevant nationell lagstiftning att resa in på medlemsstaternas territorium genom att gå i land och stanna inom

området runt den hamn som deras fartyg anlöper eller i angränsande kommuner utan att anmäla sig vid ett gräns-

övergångsställe, under förutsättning att de är upptagna på sitt fartygs besättningslista, som tidigare har lämnats till de

behöriga myndigheterna för kontroll.

Alltefter bedömningen av hoten mot den inre säkerheten och risken för olaglig invandring skall sjömännen dock under-

kastas kontroll av gränskontrolltjänstemännen i enlighet med artikel 7 innan de går i land.

Om en sjöman utgör ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan, kan han vägras till-

stånd att gå i land.

3.2 Sjömän som avser att vistas utanför tätorter i hamnens närhet skall uppfylla villkoren för inresa på medlemsstaternas

territorium i artikel 5.1.

4.

Innehavare av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass och medlemmar av internationella organisationer

4.1 Innehavare av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass, utfärdade av tredjeländer eller regeringar som är erkända

av medlemsstaterna samt innehavare av handlingar som har utfärdats av de internationella organisationer som anges i

punkt 4.4, vilka reser i tjänsten, kan i kraft av sina speciella privilegier eller immuniteter ges företräde framför andra

resenärer vid gränsövergångsställen, även om de, i förekommande fall, fortfarande är skyldiga att inneha visering.

Med avvikelse från artikel 5.1 c skall innehavare av sådana handlingar inte avkrävas bevis på att de har tillräckliga medel

för sitt uppehälle.

L 105/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

71

4.2 Om en person som infinner sig vid den yttre gränsen åberopar privilegier, immuniteter och undantag, får gränskon-

trolltjänstemannen kräva att han eller hon företer bevis på sin status genom att uppvisa de relevanta handlingarna, sär-

skilt intyg utfärdade av den ackrediterande staten, ett diplomatpass eller annat. I tveksamma fall kan

gränskontrolltjänstemannen i brådskande fall vända sig direkt till utrikesministeriet.

4.3 Ackrediterade medlemmar av diplomatiska beskickningar och konsulära representationer och deras familjer får resa in

på medlemsstaternas territorium mot uppvisande av det kort som avses i artikel 19.2 och den handling som tillåter

dem att passera gränsen. Dessutom får med avvikelse från artikel 13 gränskontrolltjänstemännen inte neka innehavare

av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass inresa på medlemsstaternas territorium utan att först samråda med de

relevanta nationella myndigheterna. Detta skall även gälla då sådana personer har registrerats i SIS.

4.4 De handlingar som utfärdats av internationella organisationer i de syften som anges i punkt 4.1 är i synnerhet följande:

— Förenta nationernas laissez-passer, som utfärdas till personal vid Förenta nationerna och dess underordnade organ

enligt konventionen rörande privilegier och immunitet för Förenta nationernas fackorgan, som antogs av Förenta

nationernas generalförsamling i New York den 21 november 1947.

— Europeiska gemenskapens (EG) laissez-passer.

— Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) laissez-passer.

— Identitetshandling utfärdad av Europarådets generalsekreterare.

— Handlingar som utfärdas i enlighet med artikel III.2 i avtalet mellan parterna i Atlantpaktsorganisationen som avser

status för deras militära personal (militära ID-kort tillsammans med en reseorder, resefullmakt eller en enskild eller

kollektiv tjänsteorder) samt handlingar som utfärdas inom ramen för ett partnerskap för fred.

5.

Gränsarbetare

5.1 Förfarandena för kontroll av gränsarbetare omfattas av de allmänna bestämmelserna om gränskontroll, särskilt artik-

larna 7 och13.

5.2 Med avvikelse från artikel 7 skall personer som gränskontrolltjänstemännen känner väl genom att de ofta passerar grän-

sen vid samma gränsövergångsställe, och som efter en första kontroll varken har visat sig finnas registrerade i SIS eller i

något nationellt dataregister, endast underkastas stickprovskontroller för kontroll av att de har en giltig handling som

tillåter dem att gå över gränsen och uppfyller de nödvändiga inresevillkoren. Sådana personer skall då och då, utan för-

varning och med oregelbundna intervaller, underkastas en noggrann kontroll.

5.3 Bestämmelserna i punkt 5.2 får utvidgas till andra kategorier av personer som regelbundet passerar gränsen.

6.

Underåriga

6.1 Gränskontrolltjänstemännen skall vara särskilt uppmärksamma på underåriga, oavsett om de åtföljs av vuxna eller inte.

Underåriga som passerar en yttre gräns skall underkastas samma kontroller vid inresa och utresa som vuxna i enlighet

med denna förordning.

6.2 När underåriga åtföljs av vuxna, skall gränskontrolltjänstemännen kontrollera om den medföljande har föräldraansvar

för den underårige, särskilt i de fall då den underårige endast åtföljs av en vuxen och det finns en grundad anledning att

anta att den underårige olagligen har förts bort från den eller de personer som har det lagliga föräldraansvaret. I det

sistnämnda fallet skall gränskontrolltjänstemännen göra ytterligare utredningar i syfte att upptäcka eventuella inkon-

sekvenser eller motsägelser i den information som lämnats.

6.3 Om underåriga reser utan en medföljande vuxen, skall gränskontrolltjänstemännen genom en noggrann kontroll av

resehandlingar och verifikationer försäkra sig om att de underåriga inte lämnar territoriet mot de föräldraansvarigas

vilja.

13.4.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 105/31

72

Prop. 2014/15:32

Bilaga 1

BILAGA VIII

L 105/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

13.4.2006

Prop. 2014/15:32

Bilaga 2

73

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 81/2009

av den 14 januari 2009

om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller användningen av informationssystemet

för viseringar (VIS) enligt kodexen om Schengengränserna

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 62.2 a,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (¹), och

av följande skäl:

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapsko-

dex om gränspassage för personer (kodex om Schengen-

gränserna) (²) föreskrivs villkor, kriterier och regler för

kontrollen vid gränsövergångsställena och för gränsöver-

vakningen,

inklusive

kontroller

i

Schengens

informationssystem.

(2)

Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EG)

nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet

för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av

uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-

förordningen) (³) syftar till att förbättra genomförandet av

den gemensamma viseringspolitiken. Det anges även att

syftena med VIS inbegriper att underlätta både kontrollen

vid gränsövergångar vid de yttre gränserna och kampen

mot bedrägerier.

(3)

I förordning (EG) nr 767/2008 föreskrivs kriterier och vill-

kor för när de behöriga myndigheterna, i syfte att utföra

kontroller vid gränsövergångar vid de yttre gränserna, ska

ha tillgång till uppgifter för att kontrollera viseringsinne-

havares identitet, viseringens äkthet och om villkoren för

inresa är uppfyllda, och för att identifiera personer som

inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vis-

telse eller bosättning inom medlemsstaternas territorium.

(4)

Eftersom endast en verifiering av fingeravtryck med säker-

het kan bekräfta att en person som vill resa in till Schengen-

området är samma person som den för vilken viseringen

har utfärdats bör användning av VIS vid de yttre gränserna

föreskrivas.

(5)

För att kontrollera huruvida inresevillkoren för tredjelands-

medborgare i artikel 5 i förordning (EG) nr 562/2006 är

uppfyllda och för att kunna utföra sina uppgifter på ett

effektivt sätt, bör gränskontrolltjänstemän använda sig av

all nödvändig och tillgänglig information, inklusive data

som kan sökas i VIS.

(6)

För att undvika att gränsövergångar där VIS kan vara i bruk

kringgås och garantera att VIS fungerar med full effektivi-

tet är det särskilt viktigt att VIS används på ett enhetligt sätt

i samband med inresekontroller vid de yttre gränserna.

(7)

Vid upprepade viseringsansökningar är det lämpligt att

biometriska data ska kunna återanvändas och kopieras från

den första ansökan i VIS, och användningen av VIS i sam-

band med inresekontroller vid de yttre gränserna bör där-

för göras obligatorisk.

(8)

Användning av VIS bör omfatta en systematisk sökning i

VIS på grundval av viseringsmärkets nummer i kombina-

tion med verifiering av fingeravtryck. Med tanke på vad

sådana sökningar kan innebära för väntetiderna vid gränsö-

vergångar bör det dock undantagsvis vara möjligt att,

under en övergångstid och under klart avgränsade omstän-

digheter, konsultera VIS utan att systematiskt verifiera fing-

eravtryck. Medlemsstaterna bör se till att detta undantag

endast görs när villkoren för undantaget till fullo uppfylls

och att det i fråga om såväl varaktighet som frekvens

utnyttjas i minsta möjliga mån vid de enskilda

gränsövergångarna.

(9)

Förordning (EG) nr 562/2006 bör därför ändras i enlighet

med detta.

(10)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fast-

ställa de regler som ska gälla för användningen av VIS vid

de yttre gränserna, inte i tillräcklig utsträckning kan upp-

nås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås

på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i

enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget.

I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel

går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att

uppnå dessa mål.

(11)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe-

ter och iakttar de principer som erkänns i artikel 6.2 i för-

draget om Europeiska unionen och återspeglas i

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättighe-

terna och de grundläggande friheterna och i Europeiska

unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(¹) Europaparlamentets yttrande av den 2 september 2008 (ännu ej

offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 27 november 2008.

(²) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

(³) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

L 35/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

4.2.2009

74

Prop. 2014/15:32

Bilaga 2

(12)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i

enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och

Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda

staters associering till genomförandet, tillämpningen och

utvecklingen av Schengenregelverket (¹), en utveckling av

bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det

område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG

av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för

det avtalet (²).

(13)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet

med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska

gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schwei-

ziska edsförbundets associering till genomförandet, til-

lämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (³),

en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka

omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut

1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut

2008/146/EG av den 28 januari 2008 (⁴).

(14)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i

enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen,

Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och

Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechten-

steins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen,

Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet

om Schweiziska edsförbundets associering till genomför-

andet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregel-

verket (⁵),

en

utveckling

av

bestämmelser

i

Schengenregelverket vilka omfattas av det område som

avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG, jämförd med arti-

kel 3 i rådets beslut 2008/261/EG av den 28 februari

2008 (⁶).

(15)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Dan-

marks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unio-

nen och fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av denna

förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Dan-

mark. Eftersom denna förordning är en utveckling av

Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV,

i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, ska Danmark, i enlighet med artikel 5 i

nämnda protokoll, inom sex månader från dagen för anta-

gandet av denna förordning besluta huruvida landet ska

genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(16)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i

Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte del-

tar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den

29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa

bestämmelser i Schengenregelverket (⁷). Förenade kungari-

ket deltar därför inte i antagandet av denna förordning,

som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade

kungariket.

(17)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i

Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med

rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om

Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i

Schengenregelverket (⁸). Irland deltar därför inte i antagan-

det av denna förordning, som inte är bindande för eller til-

lämplig i Irland.

(18)

När det gäller Cypern utgör denna förordning en rättsakt

som är en utveckling av Schengenregelverket eller som på

annat sätt har samband med detta i den mening som avses

i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(19)

Denna förordning utgör en rättsakt som är en utveckling

av Schengenregelverket eller som på annat sätt har sam-

band med detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005

års anslutningsakt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar

Artikel 7.3 i förordning (EG) nr 562/2006 ska ändras på följande

sätt:

1. Följande led ska införas efter led a:

”aa) Om tredjelandsmedborgaren innehar visering i enlighet

med artikel 5.1 b, ska den noggranna kontrollen vid

inresa även omfatta verifikation av viseringsinnehava-

rens identitet och av viseringens äkthet, genom sökning

i informationssystemet för viseringar (VIS) i enlighet

med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förord-

ning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informa-

tionssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan

medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare

vistelse (VIS-förordningen) (^*).

ab) Undantagsvis, under förutsättning att

i)

trafikintensiteten gör att väntetiden vid gränsöver-

gången blir orimligt lång,

ii) alla tillgängliga resurser i fråga om personal, hjälp-

medel och organisation redan har tagits i anspråk,

och

(¹) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(²) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(³) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(⁴) EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

(⁵) Rådets dokument 16462/06; tillgängligt på

https://register.consilium.europa.eu.

(⁶) EUT L 83, 26.3.2008, s. 3.

(⁷) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(⁸) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

4.2.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/57

Prop. 2014/15:32

Bilaga 2

75

iii) det enligt en bedömning inte föreligger någon risk

för den inre säkerheten eller för olaglig invandring,

får sökningar göras i VIS på grundval enbart av numret

på viseringsmärket eller, vid slumpmässigt urval, num-

ret på viseringsmärket i kombination med verifiering av

viseringsinnehavarens fingeravtryck.

Råder det emellertid någon tvekan om viseringsinneha-

varens identitet och/eller viseringens äkthet, ska sök-

ningar systematiskt göras i VIS på grundval av numret

på viseringsmärket i kombination med verifiering av

viseringsinnehavarens fingeravtryck.

Detta undantag får endast göras vid de berörda gränsö-

vergångarna så länge ovan angivna förutsättningar

gäller.

ac) Beslutet att söka i VIS i enlighet med led ab ska fattas av

den gränskontrolltjänsteman som är befälhavande vid

gränsövergångsstället eller på högre nivå.

De berörda medlemsstaterna ska omgående underrätta

övriga medlemsstater och kommissionen om sådana

beslut.

ad) Varje medlemsstat ska årligen rapportera till Europapar-

lamentet och kommissionen om tillämpningen av led

ab, och i denna rapport bör anges antalet tredjelands-

medborgare som kontrollerats i VIS på grundval enbart

av numret på viseringsmärket samt väntetiden enligt led

ab i.

ae) Led ab och ac ska tillämpas i högst tre år, med start tre

år efter det att användningen av VIS inleds. Före

utgången av det andra året av tillämpningen av led ab

och ac ska kommissionen översända en utvärdering av

denna tillämpning till Europaparlamentet och rådet.

Europaparlamentet eller rådet får på grundval av denna

utvärdering uppmana kommissionen att lägga fram för-

slag till lämpliga ändringar av denna förordning.

(^*) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.”

2. Följande mening ska läggas till i slutet av led c i:

”Sådan kontroll får omfatta sökning i VIS i enlighet med arti-

kel 18 i förordning (EG) nr 767/2008.”

3. Följande led ska läggas till:

”d) I syfte att identifiera personer som inte, eller inte längre,

uppfyller villkoren för inresa till, vistelse i eller bosätt-

ning på medlemsstaternas territorium får sökning i VIS

utföras i enlighet med artikel 20 i förordning (EG)

nr 767/2008.”

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den tjugonde dagen efter den tid-

punkt som avses i artikel 48.1 i förordning (EG) nr 767/2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet

med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Strasbourg den 14 januari 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

A. VONDRA

Ordförande

L 35/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

4.2.2009

76

Prop. 2014/15:32

Bilaga 3

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 265/2010

av den 25 mars 2010

om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr

562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 77.2 b och c och 79.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

I enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ¹ ), och

av följande skäl:

(1)

Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den

14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, För­

bundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om

gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma

gränserna ( ² ) (Schengenkonventionen) fastställer regler

för visering för längre vistelse, enligt vilka innehavare

av sådana viseringar har rätt att transitera genom med­

lemsstaternas territorium. Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om

en gemenskapskodex om gränspassage för personer (ko­

dex om Schengengränserna) ( ³ ) fastställer villkoren för

tredjelandsmedborgares inresa. För att underlätta rörelsef­

riheten för tredjelandsmedborgare som innehar nationella

viseringar för längre vistelse inom medlemsstater som

tillämpar Schengenregelverket fullt ut (Schengenområdet)

bör ytterligare åtgärder vidtas.

(2)

Medlemsstaterna bör i god tid ersätta viseringar för

längre vistelse med uppehållstillstånd efter att tredjelands­

medborgare som vistas lagligt på grundval av en visering

för längre vistelse har rest in på deras territorium, så att

de kan resa till andra medlemsstater under sin vistelse

eller transitera genom de andra medlemsstaternas territo­

rium när de återvänder till sitt hemland. Allt oftare, efter

tredjelandsmedborgares inresa på deras territorium, ersät­

ter medlemsstater emellertid inte viseringar för längre

vistelse med uppehållstillstånd eller ersätter dem först

efter betydande dröjsmål. För tredjelandsmedborgare

som vistas lagligt i en medlemsstat på grundval av en

visering för längre vistelse har denna rättsliga och prak­

tiska situation betydande negativa konsekvenser när det

gäller den fria rörligheten.

(3)

För att avhjälpa problemen för tredjelandsmedborgare

som vistas i en medlemsstat på grundval av en visering

för längre vistelse bör denna förordning utvidga princi­

pen om likvärdighet mellan uppehållstillstånd och vise­

ringar för kortare vistelse som utfärdats av medlemsstater

som tillämpar Schengenregelverket fullt ut till att även

omfatta viseringar för längre vistelse. En visering för

längre vistelse bör därmed fungera på samma sätt som

ett uppehållstillstånd när det gäller innehavarens fria rör­

lighet i Schengenområdet.

(4)

En tredjelandsmedborgare med en visering för längre vis­

telse som utfärdats av en medlemsstat bör därför ha rätt

att resa till de andra medlemsstaterna under tre månader

under en sexmånadersperiod på samma villkor som en

innehavare av ett uppehållstillstånd. Denna förordning

påverkar inte reglerna för utfärdande av viseringar för

längre vistelse.

(5)

I linje med medlemsstaternas nuvarande praxis fastställer

denna förordning att medlemsstaterna är skyldiga att ut­

färda viseringar för längre vistelse enligt den modell som

föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1683/95 ( ⁴ ).

SV

31.3.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 85/1

( ¹ ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 mars 2010 (ännu ej of­

fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 mars 2010.

( ² ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

( ³ ) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1. ( ⁴ ) EGT L 164, 14.7.1995, s. 1.

Prop. 2014/15:32

Bilaga 3

77

(6)

Reglerna om att en medlemsstat, om den vid handlägg­

ning av en ansökan om uppehållstillstånd finner att den

sökande är registrerad på en spärrlista, ska göra en sök­

ning i Schengens informationssystem och rådfråga de

andra medlemsstaterna bör även gälla vid handläggning

av ansökningar om visering för längre vistelse. Därmed

bör inte den fria rörlighet inom de andra medlemssta­

terna som innehavare av visering för längre vistelse skulle

komma i åtnjutande av medföra någon ytterligare säker­

hetsrisk för medlemsstaterna.

(7)

Schengenkonventionen och förordning (EG) nr

562/2006 bör ändras i enlighet med detta.

(8)

Denna förordning har inte till syfte att minska medlems­

staternas benägenhet att utfärda uppehållstillstånd, och

den bör inte påverka medlemsstaternas skyldighet enligt

andra unionsinstrument att utfärda uppehållstillstånd för

vissa kategorier av tredjelandsmedborgare, särskilt direk­

tiv 2005/71/EG ( ¹ ), direktiv 2004/114/EG ( ² ), direktiv

2004/38/EG (

3

), direktiv 2003/109/EG (

4

) och direktiv

2003/86/EG ( ⁵ ).

(9)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv

2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemen­

samma normer och förfaranden för återvändande av

tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemssta­

terna (

6

) bör tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i

en medlemsstat men innehar ett giltigt uppehållstillstånd

eller något annat tillstånd som ger rätt till vistelse vilket

utfärdats av en annan medlemsstat, till exempel en vise­

ring för längre vistelse, vara tvungna att ofördröjligen

bege sig till den medlemsstatens territorium.

(10)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fast­

ställa regler för fri rörlighet för innehavare av visering för

längre vistelse, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås

av medlemsstaterna och därför på grund av dess omfatt­

ning och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå,

kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets­

principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I

enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel

går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt

för att uppnå detta mål.

(11)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe­

ter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Euro­

peiska unionens stadga om de grundläggande rättighe­

terna. Den bör tillämpas i enlighet med medlemsstaternas

skyldigheter i fråga om internationellt skydd och princi­

pen om ”non-refoulement”.

(12)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i

enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och

Republiken Island och Konungariket Norge om dessa

staters associering till genomförandet, tillämpningen och

utvecklingen av Schengenregelverket ( ⁷ ), en utveckling av

bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det

område som avses i artikel 1.B i rådets beslut

1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämp­

ningsföreskrifter för det avtalet ( ⁸ ).

(13)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet

med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska ge­

menskapen och Schweiziska edsförbundet om Schwei­

ziska edsförbundets associering till genomförandet, till­

lämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (

9

),

en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket

som omfattas av det område som avses i artikel 1.B

och 1.C i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i

rådets beslut 2008/146/EG (

10

).

(14)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i

enlighet med protokollet som undertecknades av Europe­

iska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska eds­

förbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendö­

met Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europe­

iska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska

edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering

till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av

Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i

Schengenregelverket som omfattas av det område som

avses i artikel 1.B och 1.C i beslut 1999/437/EG, jämförd

med artikel 3 i rådets beslut 2008/261/EG ( ¹¹ ).

(15)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om

Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska

unionen och fördraget om Europeiska unionens funk­

tionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna för­

ordning, som inte är bindande för eller tillämplig på

Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling

av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med

artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det

att rådet har beslutat om denna förordning besluta huru­

vida landet ska genomföra den i sin nationella lagstift­

ning.

SV

L 85/2

Europeiska unionens officiella tidning

31.3.2010

( ¹ ) Rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt

förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forsk­

ningssyfte (EUT L 289, 3.11.2005, s. 15).

( ² ) Rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om vill­

koren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier,

elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT

L 375, 23.12.2004, s. 12).

( ³ ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april

2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att

fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier

(EUT L 158, 30.4.2004, s. 77, rättad version i EUT L 229,

29.6.2004, s. 35).

( ⁴ ) Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om var­

aktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16,

23.1.2004, s. 44).

( ⁵ ) Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till

familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).

( ⁶ ) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

( ⁷ ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

( ⁸ ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

( ⁹ ) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

( ¹⁰ ) EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

( ¹¹ ) EUT L 83, 26.3.2008, s. 3.

78

Prop. 2014/15:32

Bilaga 3

(16)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmel­

ser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte

deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den

29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa

bestämmelser i Schengenregelverket ( ¹ ); Förenade kung­

ariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning,

som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade

kungariket.

(17)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmel­

ser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i en­

lighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari

2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestäm­

melser i Schengenregelverket ( ² ); Irland deltar därför inte i

antagandet av denna förordning, som inte är bindande

för eller tillämplig på Irland.

(18)

När det gäller Cypern utgör denna förordning en akt som

utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har

samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2

i 2003 års anslutningsakt.

(19)

Denna förordning utgör en akt som utvecklar Schengen­

regelverket eller som på annat sätt har samband med

detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005 års

anslutningsakt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Schengenkonventionen ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18

1. Viseringar för vistelser som överstiger tre månader (vi­

seringar för längre vistelse) ska vara nationella viseringar

utfärdade av någon av medlemsstaterna i enlighet med

dess nationella lagstiftning eller unionslagstiftningen. En så­

dan visering ska utfärdas enligt den modell för viseringar

som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1683/95 (*); fältet

där typen av visering anges ska innehålla bokstaven ’D’.

Uppgifterna i viseringen ska ifyllas i enlighet med relevanta

bestämmelser i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om in­

förande av en gemenskapskodex om viseringar (viserings­

kodex) (**).

2. Viseringar för längre vistelse ska ha en giltighetstid på

högst ett år. Om en medlemsstat låter en utlänning stanna i

över ett år ska viseringen för längre vistelse ersättas med ett

uppehållstillstånd innan dess giltighetstid gått ut.

___________

(*) EGT L 164, 14.7.1995, s. 1.

(**) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.”

2. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Utlänningar med av någon medlemsstat utfärdat

giltigt uppehållstillstånd får, på grundval av detta tillstånd

och en giltig resehandling, röra sig fritt under högst tre

månader under en sexmånadersperiod inom övriga med­

lemsstaters territorier, förutsatt att de uppfyller de inrese­

villkor som avses i artikel 5.1 a, c och e i Europaparla­

mentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den

15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage

för personer (kodex om Schengengränserna) (*) och inte

finns registrerade på den berörda medlemsstatens spärr­

lista.

___________

(*) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.”

b) Följande punkt ska införas efter punkt 2:

”2a. Rätten till fri rörlighet som avses i punkt 1 ska

även gälla utlänningar med en giltig visering för längre

vistelse som utfärdats av någon av medlemsstaterna i

enlighet med artikel 18.”

3. Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. När en medlemsstat ska besluta om utfärdande av

uppehållstillstånd ska den systematiskt genomföra en sök­

ning i Schengens informationssystem. När en medlems­

stat ska besluta om utfärdande av uppehållstillstånd för

en utlänning som registrerats på en spärrlista ska den

först rådfråga den medlemsstat som verkställt registre­

ringen, varvid hänsyn ska tas till denna medlemsstats

intressen; uppehållstillstånd får endast beviljas i särskilda

fall, i synnerhet av humanitära skäl eller på grund av

internationella förpliktelser.

Om uppehållstillstånd beviljas ska den medlemsstat som

ansvarar för registreringen återkalla registreringen, men

får dock låta registrera den berörda utlänningen på sin

nationella spärrlista.”

SV

31.3.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 85/3

( ¹ ) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

( ² ) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

Prop. 2014/15:32

Bilaga 3

79

b) Följande punkt ska införas efter punkt 1:

”1a. Innan en utlänning registreras på en spärrlista

enligt vad som föreskrivs i artikel 96 ska medlemsstaterna

kontrollera sina nationella register över utfärdade vise­

ringar för längre vistelse och uppehållstillstånd.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”3. Punkterna 1 och 2 ska även tillämpas på viseringar

för längre vistelse.”

Artikel 2

Artikel 5 i förordning (EG) nr 562/2006 ska ändras på följande

sätt:

1. Punkt 1 b ska ersättas med följande:

”b) De innehar giltig visering, om sådan krävs enligt rådets

förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om

fastställande av förteckningen över tredjeländer vars

medborgare är skyldiga att inneha visering när de pas­

serar de yttre gränserna och av förteckningen över de

tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta

krav (*), utom när de innehar ett giltigt uppehållstillstånd

eller en giltig visering för längre vistelse.

___________

(*) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.”

2. Punkt 4 a ska ersättas med följande:

”a) Tredjelandsmedborgare som inte uppfyller alla villkor i

punkt 1 men som innehar uppehållstillstånd, visering för

längre vistelse eller visering för förnyad inresa utfärdad

av någon av medlemsstaterna eller, om så erfordras, up­

pehållstillstånd eller en visering för längre vistelse och

visering för förnyad inresa, ska tillåtas inresa till de öv­

riga medlemsstaternas territorier i transiteringssyfte, så

att de kan nå den medlemsstat som har utfärdat uppe­

hållstillståndet, viseringen för längre vistelse eller vise­

ringen för förnyad inresa, såvida inte deras namn finns

upptagna på den nationella spärrlistan i den medlemsstat

vars yttre gränser de avser att passera och registreringen

åtföljs av instruktioner om att neka inresa eller transit­

resa.”

Artikel 3

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet

att utfärda uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare i enlig­

het med andra unionsinstrument.

Artikel 4

Kommissionen och medlemsstaterna ska underrätta de berörda

tredjelandsmedborgarna om denna förordning på ett fullständigt

och korrekt sätt.

Artikel 5

Senast den 5 april 2012 ska kommissionen lägga fram en

rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av

denna förordning. Rapporten ska i förekommande fall åtföljas

av ett förslag till ändring av denna förordning.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft den 5 april 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet

med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 25 mars 2010.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

D. LÓPEZ GARRIDO

Ordförande

SV

L 85/4

Europeiska unionens officiella tidning

31.3.2010

80

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 610/2013

av den 26 juni 2013

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

562/2006 om en

gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), Schengenavtalets

tillämpningskonvention, rådets förordningar (EG) nr

1683/95 och (EG) nr 539/2001 och

Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008 och (EG) nr 810/2009

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 77.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (

1

), och

av följande skäl:

(1)

Unionens politik när det gäller de yttre gränserna syftar

till en integrerad förvaltning för att säkerställa en enhetlig

kontroll och övervakning på hög nivå, vilket är en för­

utsättning för den fria rörligheten för personer inom

unionen och ett grundläggande inslag i ett område med

frihet, säkerhet och rättvisa. Därför bör det fastställas

gemensamma bestämmelser om vilka standarder och för­

faranden som ska gälla för kontrollen av de yttre grän­

serna, med hänsyn till det specifika och oproportionellt

hårda tryck som vissa medlemsstater utsätts för vid sina

yttre gränser. Bestämmelserna bör styras av principen om

solidaritet mellan medlemsstaterna.

(2)

Den fria rörligheten för personer inom Schengenområdet

är en av de främsta landvinningarna i den europeiska

integrationen. Den fria rörligheten är en grundläggande

rättighet och villkoren för utövandet av denna rättighet

anges i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget)

och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

(EUF-fördraget) och i Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unions­

medborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt

röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas terri­

torier ( ² ).

(3)

Avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna för­

utsätter att medlemsstaterna har fullständigt förtroende

för varandras förmåga att till fullo genomföra de kom­

pletterande åtgärder som behövs för att dessa kontroller

ska kunna slopas.

(4)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskaps­

kodex om gränspassage för personer (kodex om Schen­

gengränserna) ( ³ ) trädde i kraft den 13 oktober 2006.

(5)

Flera års praktisk tillämpning har lett till ett behov av att

införa ett antal ändringar på grundval av medlemsstater­

nas och kommissionens praktiska erfarenheter vid till­

lämpningen av förordning (EG) nr 562/2006, av resulta­

ten av utvärderingen av Schengensamarbetet, av rappor­

ter och förslag som framförts av medlemsstaterna och av

utvecklingen inom unionens primärrätt och sekundärrätt

samt ett behov av att förtydliga och bättre kartlägga kri­

tiska tekniska problem.

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/1

( ¹ ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 juni 2013 (ännu ej of­

fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 juni 2013.

( ² ) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

( ³ ) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

81

(6)

Kommissionens rapport av den 21 september 2009 om

tillämpningen av bestämmelserna om stämpling av tred­

jelandsmedborgares resehandlingar i enlighet med artik­

larna 10 och 11 i förordning (EG) nr 562/2006, samt

kommissionens rapport av den 13 oktober 2010 om till­

lämpningen av kapitel III (inre gränser) i förordning (EG)

nr 562/2006, innehåller konkreta förslag till tekniska

ändringar av förordning (EG) nr 562/2006.

(7)

Det är nödvändigt att införa vissa ändringar i förordning

(EG) nr 562/2006 till följd av nyligen antagna lagstift­

ningsakter i unionen, i synnerhet Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli

2009 om införande av en gemenskapskodex om vise­

ringar (viseringskodex) ( ¹ ) och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008

om gemensamma normer och förfaranden för återvän­

dande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i

medlemsstaterna ( ² ).

(8)

Likaledes bör vissa bestämmelser i konventionen om till­

lämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mel­

lan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken

Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande

av kontroller vid de gemensamma gränserna (

3

) (nedan

kallad Schengenavtalets tillämpningskonvention) ändras så

att de återspeglar förändringar i förordning (EG)

nr 562/2006 och det aktuella juridiska läget.

(9)

Till följd av mål C-241/05, Nicolae Bot mot Préfet du

Val-de-Marne ( ⁴ ), finns det ett behov av att ändra bestäm­

melserna om hur den tillåtna längden på korttidsvistelser

inom unionen beräknas. Tydliga, lättfattliga och harmo­

niserade bestämmelser i samtliga rättsakter som avser

denna fråga skulle gagna såväl resenärer som gräns-

och viseringsmyndigheter. Förordning (EG) nr 562/2006

och Schengenavtalets tillämpningskonvention, rådets för­

ordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en

enhetlig utformning av visumhandlingar ( ⁵ ) och rådets

förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001

om fastställande av förteckningen över tredje länder

vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de

passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de

tredje länder vars medborgare är undantagna från detta

krav ( ⁶ ), Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssyste­

met för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemssta­

terna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-

förordningen) (

7

) och förordning (EG) nr 810/2009 bör

därför ändras i enlighet därmed.

(10)

Genom antagandet av Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EU) nr 1168/2011 av den 25 oktober 2011 om

ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om in­

rättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det

operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlems­

staters yttre gränser ( ⁸ ) (Frontex) (nedan kallad byrån) för­

bättras den integrerade förvaltningen av de yttre gränser­

na, och byråns roll utökas ytterligare i linje med unio­

nens mål att utveckla en politik för ett successivt in­

förande av konceptet integrerad gränsförvaltning.

(11)

I syfte att anpassa bestämmelserna i förordning (EG)

nr 562/2006 till EUF-fördraget, bör befogenheten att

anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget

delegeras till kommissionen med avseende på antagandet

av ytterligare åtgärder som styr övervakningen samt änd­

ringar av bilagorna till förordning (EG) nr 562/2006. Det

är av särskild betydelse att kommissionen genomför

lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive

på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbe­

tar delegerade akter bör den se till att relevanta hand­

lingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rå­

det och att detta sker så snabbt som möjligt och på

lämpligt sätt.

(12)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att ge­

nomföra tekniska ändringar av befintliga regler i förord­

ning (EG) nr 562/2006 och Schengenavtalets tillämp­

ningskonvention, samt förordningarna (EG) nr 1683/95,

(EG) nr 539/2001, (EG) nr 767/2008 och (EG)

nr 810/2009, endast kan uppnås på unionsnivå, kan

unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprin­

cipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med propor­

tionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning

inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta

mål.

(13)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i

enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och

Republiken Island och Konungariket Norge om dessa

staters associering till genomförandet, tillämpningen och

utvecklingen av Schengenregelverket ( ⁹ ), en utveckling av

de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av

det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut

1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämp­

ningsföreskrifter för det avtalet ( ¹⁰ ).

SV

L 182/2

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

( ¹ ) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.

( ² ) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

( ³ ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

( ⁴ ) REG 2006 I-9627.

( ⁵ ) EGT L 164, 14.7.1995, s. 1.

( ⁶ ) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

( ⁷ ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

( ⁸ ) EUT L 304, 22.11.2011, s. 1.

( ⁹ ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

( ¹⁰ ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

82

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

(14)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet

med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska ge­

menskapen och Schweiziska edsförbundet om Schwei­

ziska edsförbundets associering till genomförandet, till­

lämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket,

en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelver­

ket ( ¹ ) som omfattas av det område som avses i artikel 1

A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets

beslut 2008/146/EG ( ² ).

(15)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i

enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Eu­

ropeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och

Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtens­

teins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen,

Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet

om Schweiziska edsförbundets associering till genom­

förandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenre­

gelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengen­

regelverket ( ³ ) som omfattas av det område som avses i

artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i

rådets beslut 2011/350/EU ( ⁴ ).

(16)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om

Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för­

draget, deltar Danmark inte i antagandet av denna för­

ordning, som inte är bindande för eller tillämplig på

Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling

av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med ar­

tikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att

rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida

landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(17)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmel­

ser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte

deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den

29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa

bestämmelser i Schengenregelverket (

5

). Förenade kung­

ariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning,

som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade

kungariket.

(18)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmel­

ser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i en­

lighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari

2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestäm­

melser i Schengenregelverket ( ⁶ ). Irland deltar därför inte i

antagandet av denna förordning, som inte är bindande

för eller tillämplig på Irland.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 562/2006

Förordning (EG) nr 562/2006 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 c ska ersättas med följande:

”c) medlemsstaternas kust-, flod- och insjöhamnar för

reguljära inre färjeförbindelser.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. reguljära inre färjeförbindelser: alla färjeförbindelser

där fartyg går i trafik mellan samma två eller flera

hamnar på medlemsstaternas territorium, utan an­

löpning av hamnar utanför detta territorium, där

förbindelserna utgör transport av personer och for­

don enligt en offentliggjord tidtabell.”

c) Punkt 5 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”5. personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unions­

rätten:”.

ii) I led a ska hänvisningen ”artikel 17.1” ersättas med

hänvisningen ”artikel 20.1”.

iii) I led b ska ordet ”gemenskapen” ersättas med ordet

”unionen”.

d) I punkt 6 ska hänvisningen ”artikel 17.1” ersättas med

hänvisningen ”artikel 20.1”.

e) Följande punkt ska införas:

”8a gemensamt gränsövergångsställe: ett gränsöver­

gångsställe som är beläget antingen på en medlems­

stats eller på ett tredjelands territorium och vid

vilket gränskontrolltjänstemän från medlemsstaterna

och gränskontrolltjänstemän från tredjeländer efter

varandra utför utrese- och inresekontroller i enlig­

het med sin nationella rätt och inom ramen för ett

bilateralt avtal.”.

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/3

( ¹ ) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

( ² ) EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

( ³ ) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

( ⁴ ) EUT L 160, 18.6.2011, s. 19.

( ⁵ ) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

( ⁶ ) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

83

f) Punkt 15 ska ersättas med följande:

”15. uppehållstillstånd:

a) alla uppehållstillstånd som utfärdats av med­

lemsstaterna med den enhetliga utformning

som föreskrivs i rådets förordning (EG)

nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en

enhetlig utformning av uppehållstillstånd för

medborgare i tredjeland (*) och uppehållskort

utfärdade enligt direktiv 2004/38/EG,

b) alla övriga handlingar som utfärdas av en med­

lemsstat till tredjelandsmedborgare och som

ger tillstånd till vistelse på dess territorium un­

der förutsättning att handlingarna har anmälts

och offentliggjorts enligt artikel 34 med un­

dantag av

i) tillfälliga tillstånd som utfärdas i avvaktan

på prövningen av en första ansökan om

uppehållstillstånd enligt vad som avses i

led a eller en asylansökan och

ii) viseringar som utfärdats av medlemsstaterna

med den enhetliga utformning som före­

skrivs i rådets förordning (EG) nr 1683/95

av den 29 maj 1995 om en enhetlig ut­

formning av visumhandlingar (**)

___________

(*) EGT L 157, 15.6.2002, s. 1.

(**) EGT L 164, 14.7.1995, s. 1.”.

g) Följande punkt ska införas:

”18a. arbetstagare som utför offshorearbete: en person

som arbetar på en havsbaserad anläggning som

är belägen i medlemsstaternas territorialvatten el­

ler i ett område som omfattas av medlemsstater­

nas exklusiva ekonomiska utnyttjande av havet

enligt internationell sjörätt, och som regelbundet

återvänder sjövägen eller luftvägen till medlems­

staternas territorium”.

2. Artikel 3 a ska ersättas med följande:

”a) rättigheterna för personer som åtnjuter fri rörlighet

enligt unionsrätten,”

3. Följande artikel ska införas:

”Artikel 3a

Grundläggande rättigheter

Vid tillämpningen av denna förordning ska medlemssta­

terna handla i full överensstämmelse med relevant unions­

rätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grund­

läggande rättigheterna (nedan kallad stadgan om de grund­

läggande rättigheterna), relevant folkrätt, däribland konven­

tionen angående flyktingars rättsliga ställning, som ingicks

i Genève den 28 juli 1951 (nedan kallad Genèvekonventio­

nen), de skyldigheter som följer av tillträde till internatio­

nellt skydd, särskilt principen om non-refoulement, och de

grundläggande rättigheterna. I enlighet med de allmänna

principerna i unionsrätten ska beslut som fattas enligt

denna förordning antas var för sig.”

4. Artikel 4.2 ska ersättas med följande:

”2. Trots vad som sägs i punkt 1 får följande undantag

göras från skyldigheten att passera de yttre gränserna en­

dast vid gränsövergångsställena och under de fastställda

öppethållandetiderna:

a) För personer eller grupper av personer, när det föreligger

särskilda behov av att stundtals passera de yttre grän­

serna utanför gränsövergångsställena eller utanför de

fastställda öppethållandetiderna, under förutsättning att

de innehar de tillstånd som krävs enligt nationell rätt

och det inte strider mot medlemsstaternas allmänna ord­

ning eller inre säkerhet. Medlemsstaterna får fastställa

särskilda arrangemang i bilaterala avtal. Allmänna un­

dantag som fastställs i nationell rätt eller bilaterala avtal

ska meddelas kommissionen i enlighet med artikel 34.

b) För personer eller grupper av personer vid en oförutsedd

nödsituation.

c) I enlighet med de specifika bestämmelser som anges i

artiklarna 18 och 19 jämförda med bilagorna VI

och VII.”

5. Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”1. För planerade vistelser på medlemsstaternas

territorium som inte varar mer än 90 dagar under

en period på 180 dagar, vilket innebär att den period

på 180 dagar som föregår varje dag av vistelsen ska

beaktas, ska följande villkor gälla för inresa för tredje­

landsmedborgare:”

SV

L 182/4

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

84

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

ii) Led a ska ersättas med följande:

”a) De är innehavare av en giltig resehandling som

ger innehavaren rätt att passera gränsen och som

uppfyller följande krav:

i) Den ska vara giltig i minst tre månader efter

planerat datum för utresan från medlemssta­

ternas territorium. I berättigade brådskande

fall får undantag göras från detta krav.

ii) Den ska ha utfärdats under den föregående

tioårsperioden.”

b) Följande punkt ska införas:

”1a. Vid tillämpningen av punkt 1 ska inresedagen

anses som den första dagen av vistelsen på medlems­

staternas territorium och utresedagen anses vara den

sista dagen av vistelsen inom medlemsstaternas territo­

rium. Godkända vistelseperioder enligt ett uppehållstill­

stånd eller en visering för längre vistelse ska inte tas

med vid beräkningen av vistelsens längd på medlems­

staternas territorium.”

c) Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a) Tredjelandsmedborgare som inte uppfyller alla

villkor i punkt 1 men som innehar uppehållstill­

stånd eller visering för längre vistelse ska tillåtas

inresa till de övriga medlemsstaternas territorium

i transiteringssyfte, så att de kan nå den med­

lemsstats territorium som har utfärdat uppehålls­

tillståndet eller viseringen för längre vistelse, så­

vida inte deras namn finns upptagna på den na­

tionella spärrlistan i den medlemsstat vars yttre

gränser de avser att passera och registreringen

åtföljs av instruktioner om att neka inresa eller

transitresa.”

ii) I led b ska första och andra styckena ersättas med

följande:

”b) Tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i

punkt 1, förutom led b, och som infinner sig vid

gränsen får beviljas inresa till medlemsstaternas

territorium, om en visering utfärdas vid gränsen

i enlighet med artiklarna 35 och 36 i Europapar­

lamentets och rådets förordning (EG)

nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande

av en gemenskapskodex om viseringar (viserings­

kodex) (*)

Medlemsstaterna ska sammanställa statistik om

viseringar som utfärdats vid gränserna enligt ar­

tikel 46 i förordning (EG) nr 810/2009 och bi­

laga XII till den förordningen.

___________

(*) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.”.

6. I artikel 6.1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Gränskontrolltjänstemän ska vid sin tjänsteutövning

fullt ut respektera mänsklig värdighet, särskilt i fall som rör

utsatta personer.”

7. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska andra, tredje och fjärde styckena ersättas

med följande:

”Den minimikontroll som avses i första stycket ska vara

regel för personer som åtnjuter fri rörlighet enligt

unionsrätten.

Vid minimikontroller av personer som åtnjuter fri rör­

lighet enligt unionsrätten får dock gränskontrolltjäns­

temän göra icke-systematiska sökningar i nationella

och europeiska databaser för att säkerställa att sådana

personer inte utgör ett verkligt, aktuellt och tillräckligt

allvarligt hot mot den inre säkerheten, allmän ordning,

medlemsstaternas internationella förbindelser eller ett

hot mot folkhälsan.

Resultatet av sådana sökningar får inte äventyra rätten

för personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrät­

ten att resa in på den berörda medlemsstatens territo­

rium i enlighet med direktiv 2004/38/EG.”

b) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket

ska tredjelandsmedborgare som genomgår en noggrann

fördjupad kontroll få skriftlig information på ett språk

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/5

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

85

de förstår eller rimligtvis kan förväntas förstå eller på

något annat verkningsfullt sätt, om ändamålet med och

förfarandet för en sådan kontroll.”

c) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Kontroller av en person som åtnjuter fri rörlighet

enligt unionsrätten ska genomföras i enlighet med di­

rektiv 2004/38/EG.”

d) Följande punkt ska läggas till:

”8. Vid tillämpning av artikel 4.2 a eller 4.2 b får

medlemsstaterna också göra undantag från reglerna i

den här artikeln.”

8. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. a) Personer som åtnjuter fri rörlighet enligt

unionsrätten får använda de köer som markeras

med skylten i del A (”EU, EES, CH”) i bilaga III.

De får även använda de köer som markeras

med skylten i del B1 (”visum krävs ej”) och

del B2 (”samtliga pass”) i bilaga III.

Tredjelandsmedborgare som inte är skyldiga att

inneha visering när de passerar medlemsstater­

nas yttre gränser enligt förordning (EG)

nr 539/2001 och tredjelandsmedborgare som

innehar giltigt uppehållstillstånd eller visering

för längre vistelse får använda de köer som

markeras med skylten i del B1 (”visum krävs

ej”) i bilaga III till den här förordningen. De

får även använda de köer som markeras med

skylten i del B2 (”samtliga pass”) i bilaga III till

den här förordningen.

b) Alla övriga personer ska använda de köer som

markeras med skylten i del B2 (”samtliga pass”)

i bilaga III.

Beteckningarna på de skyltar som avses i leden a

och b får visas på det eller de språk som varje

medlemsstat anser lämpligt.

Bestämmelsen om separata köer som markeras

med skylten i del B1 (”visum krävs ej”) i bilaga

III är inte obligatorisk. Medlemsstaterna får själva,

på grundval av praktiska behov, avgöra om de ska

använda sig av detta alternativ och vid vilka gräns­

övergångsställen.”

b) Punkt 5 ska utgå.

9. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a) Titeln ska ersättas med följande: ”Stämpling av resehand­

lingar”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Inrese- och utresestämpel ska påföras resehand­

lingar för tredjelandsmedborgare som är familjemedlem­

mar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv

2004/38/EG, men som inte uppvisar det uppehållskort

som anges i det direktivet.

Inrese- och utresestämpel ska påföras resehandlingar för

tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till

tredjelandsmedborgare som åtnjuter fri rörlighet enligt

unionsrätten, men som inte uppvisar det uppehållskort

som anges i direktiv 2004/38/EG.”

c) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i) I första stycket ska följande led läggas till:

”f) resehandlingar för personal på internationella pas­

sagerar- och godståg,

g) resehandlingar för tredjelandsmedborgare som

uppvisar ett uppehållskort som anges i direktiv

2004/38/EG.”

ii) Andra stycket ska ersättas med följande:

”På begäran av en tredjelandsmedborgare får inrese-

eller utresestämpel undantagsvis slopas, om en sådan

stämpel riskerar att vålla den personen allvarliga pro­

blem. I sådana fall ska inresa eller utresa registreras

på ett separat blad med den personens namn och

passnummer. Detta blad ska överlämnas till tredje­

landsmedborgaren. De behöriga myndigheterna i

medlemsstaterna får föra statistik över sådana undan­

tagsfall och förmedla denna statistik till kommissio­

nen.”

SV

L 182/6

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

86

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

10. Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Om det antagande som avses i punkt 1 inte ve­

derläggs får tredjelandsmedborgaren återsändas i enlig­

het med Europaparlamentets och rådets direktiv

2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemen­

samma normer och förfaranden för återvändande av

tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemssta­

terna (*) och med nationell rätt som respekterar det

direktivet.

___________

(*) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4. Om utresestämpel saknas ska de tillämpliga be­

stämmelserna i punkterna 1 och 2 gälla med nödvän­

diga ändringar.”

11. Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Det huvudsakliga syftet med gränsövervakningen

är att förhindra obehörig gränspassage, att bekämpa

gränsöverskridande brottslighet och att vidta åtgärder

mot personer som har passerat gränsen på olagligt sätt.

En person som har passerat en gräns på olagligt sätt och

som inte har rätt att vistas på den berörda medlems­

statens territorium ska gripas och bli föremål för för­

faranden som respekterar direktiv 2008/115/EG”

b) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta dele­

gerade akter i enlighet med artikel 33 med avseende på

ytterligare åtgärder som styr övervakning.”

12. Artikel 13.5 ska ersättas med följande:

”5. Medlemsstaterna ska samla in statistik om antalet

personer som nekats inresa, skälen för nekad inresa, natio­

naliteten på de personer som nekats inresa och vid vilken

typ av gräns (land, luft eller sjö) som de nekats inresa och

årligen överlämna den till kommissionen (Eurostat) i enlig­

het med Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik

över migration och internationellt skydd. (*)

___________

(*) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23.”

13. I artikel 15.1 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska se till att gränskontrolltjänstemännen

är specialiserade och vederbörligen utbildade tjänstemän,

med beaktande av en gemensam grundplan för gränskon­

trolltjänstemän som inrättats och utvecklats av Europeiska

byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid

Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser som in­

rättades genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004. Ut­

bildningsgrundplanen ska omfatta särskild utbildning för

att upptäcka och hantera situationer som rör utsatta per­

soner, exempelvis underåriga utan medföljande vuxen och

offer för människohandel. Medlemsstaterna ska med stöd

av byrån uppmuntra gränskontrolltjänstemän att lära sig de

språk som de behöver för att utföra sina arbetsuppgifter.”

14. I artikel 18 ska andra stycket ersättas med följande:

”Dessa särskilda bestämmelser får innehålla undantag från

artiklarna 4 och 5 samt 7–13.”

15. Artikel 19.1 ska ändras på följande sätt:

a) I första stycket ska följande led ska läggas till:

”g) Räddningstjänst, polis och brandkår samt gränskon­

trolltjänstemän.

h) Arbetstagare som utför offshorearbete.”

b) Andra stycket ska ersättas med följande:

”Dessa särskilda bestämmelser får innehålla undantag

från artiklarna 4 och 5 samt 7–13.”

16. Artikel 21 d ska ersättas med följande:

”d) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella rätt

föreskriva en skyldighet för tredjelandsmedborgare att

anmäla sin närvaro på dess territorium i enlighet med

bestämmelserna i artikel 22 i Schengenkonventionen.”

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/7

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

87

17. Artikel 32 ska ersättas med följande:

”Artikel 32

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

i enlighet med artikel 33 med avseende på ändringar av

bilagorna III, IV och VIII.”

18. Artikel 33 ska ersättas med följande:

”Artikel 33

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kom­

missionen med förbehåll för de villkor som anges i denna

artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 12.5 och 32 ska ges till kommissionen tills vi­

dare från och med den 19 juli 2013.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna

12.5 och 32 får när som helst återkallas av Europaparla­

mentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att

delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upp­

hör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det

offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid

ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte gil­

tigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska

den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 12.5 och

32 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet

eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten

inom en period av två månader från den dag då akten

delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Euro­

paparlamentet och rådet, före utgången av den perioden,

har underrättat kommissionen om att de inte kommer att

invända. Denna period ska förlängas med två månader på

Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

19. Artikel 34.1 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) förteckningen över uppehållstillstånd, med åtskill­

nad mellan dem som omfattas av artikel 2.15 a

och dem som omfattas av artikel 2.15 b och med

en mall för de tillstånd som omfattas av artikel 2.15

b; uppehållskort som utfärdats I enlighet med direk­

tiv 2004/38/EG ska särskilt markeras som sådana

och en mall ska tillhandahållas för de uppehållskort

som inte har utfärdats i enlighet med det enhetliga

format som fastställs i förordning (EG)

nr 1030/2002,”

b) Följande led ska läggas till:

”ea) de undantag från reglerna om passage över de

yttre gränserna som avses i artikel 4.2 a,

eb) den statistik som avses i artikel 10.3.”

20. I artikel 37 ska första stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska meddela kommissionen sina natio­

nella bestämmelser rörande artikel 21 c och 21 d, de på­

följder som avses i artikel 4.3 och de bilaterala avtal som är

tillåtna enligt denna förordning. Senare ändringar av dessa

bestämmelser ska meddelas inom fem arbetsdagar.”

21. Bilagorna III, IV, VI, VII och VIII till förordning (EG)

nr 562/2006 ska ändras i enlighet med bilaga I till den

här förordningen.

Artikel 2

Ändringar av Schengenavtalets tillämpningskonvention

Schengenavtalets tillämpningskonvention ska ändras på följande

sätt:

1. I artikel 18.1 ska orden ”tre månader” ersättas med orden

”90 dagar”.

2. Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska orden ”tre månader under en tidsperiod av

sex månader räknat från första inresedag” ersättas med

orden ”90 dagar under en 180-dagarsperiod”.

SV

L 182/8

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

88

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

b) I punkt 2 ska orden ”tre månader” ersättas med orden

”90 dagar”.

3. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska orden ”tre månader under en sexmånaders­

period” ersättas med orden ”90 dagar under en 180-da­

garsperiod”.

b) Punkt 3 ska utgå.

4. Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Utlänningar som inrest på föreskrivet sätt till någon av de

avtalsslutande parternas territorium får göras skyldiga att,

enligt de av varje avtalsslutande part fastställda villkoren,

anmäla sig hos de behöriga myndigheterna hos den avtals­

slutande part till vars territorium de reser in. Denna anmälan

ska ske, allt efter vad varje avtalsslutande part finner lämp­

ligt, antingen vid inresan eller inom en tidsfrist på tre arbets­

dagar räknat från inresedag på den berörda partens territo­

rium.”

5. Artikel 136 ska utgå.

Artikel 3

Ändring av förordning (EG) nr 1683/95

Artikel 5 i förordning (EG) nr 1683/95 ska ersättas med följan­

de:

”Artikel 5

I denna förordning avses med visering en visering enligt

definitionen i artikel 2.2 a i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om in­

förande av en gemenskapskodex om viseringar (viserings­

kodex) (*).

___________

(*) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.”

Artikel 4

Ändring av förordning (EG) nr 539/2001

Förordning (EG) nr 539/2001 ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 1.2 ska första stycket ersättas med följande:

”Medborgare i de tredjeländer som anges i förteckningen i

bilaga II ska vara undantagna från det krav som anges i

punkt 1 när det gäller vistelser som inte överstiger 90 dagar

under en 180-dagarsperiod”.

2. Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

I denna förordning avses med visering en visering enligt

definitionen i artikel 2.2 a i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om in­

förande av en gemenskapskodex om viseringar (viserings­

kodex) (*).

___________

(*) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.”.

Artikel 5

Ändring av förordning (EG) nr 767/2008

I artikel 12.2 a i förordning (EG) nr 767/2008 ska led iv er­

sättas med följande:

”iv) har redan vistats 90 dagar under den innevarande 180-

dagarsperioden på medlemsstaternas territorium på grund­

val av en enhetlig visering eller en visering med territoriellt

begränsad giltighet,”

Artikel 6

Ändringar av förordning (EG) nr 810/2009

Förordning (EG) nr 810/2009 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1.1 ska ersättas med följande:

”1.

Genom denna förordning inrättas förfaranden och vill­

kor för utfärdande av viseringar för transitering genom med­

lemsstaternas territorium eller för planerade vistelser på med­

lemsstaternas territorium som inte varar längre än 90 dagar

under en 180-dagarsperiod.”

2. Artikel 2.2 a ska ersättas med följande:

”a) transitering genom eller en planerad vistelse inom med­

lemsstaternas territorium som inte varar mer än 90 da­

gar under en 180-dagarsperiod,”

3. Artikel 25.1 b ska ersättas med följande:

”b) det av skäl som konsulatet finner befogade utfärdas en

ny visering för en vistelse som ska äga rum inom

samma 180-dagarsperiod till en sökande som inom

denna 180-dagarsperiod redan har använt en enhetlig

visering eller en visering med territoriellt begränsad gil­

tighet som medger en vistelse på 90 dagar”.

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/9

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

89

4. I artikel 32.1 a ska led iv ersättas med följande:

”iv) redan har tillbringat 90 dagar av den innevarande 180-

dagarsperioden på medlemsstaternas territorium på

grundval av en enhetlig visering eller en visering med

territoriellt begränsad giltighet,”

5. Bilagorna VI, VII och XI till förordning (EG) nr 810/2009 ska

ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 19 juli 2013.

Artiklarna 1.5 a i, 1.5 b, 2.1, 2.2, 2.3 a, 3, 4, 5 och 6 och

punkt 3 i bilaga I samt bilaga II ska tillämpas från och med den

18 oktober 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet

med fördragen.

Utfärdad i Bryssel 26 juni 2013.

På Europaparlaments vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A. SHATTER

Ordförande

SV

L 182/10

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

90

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

BILAGA I

Bilagorna till förordning (EG) nr 562/2006 ska ändras på följande sätt:

1. Bilaga III ska ändras på följande sätt:

a) Del B ska ersättas med följande:

”DEL B1: ”Visum krävs ej”

DEL B2: ”samtliga pass”.

”.

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/11

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

91

b) I del C ska följande skyltar införas mellan skyltarna ”EU, EES, CH” och skyltarna ”SAMTLIGA PASS”.

”

”.

SV

L 182/12

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

92

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

2. I punkt 3 i bilaga IV ska första stycket ersättas med följande:

”3. När tredjelandsmedborgare som är underkastade viseringsskyldighet reser in och ut ska stämpeln i regel sättas på

den sida som är motsatt den på vilken viseringen sitter.”

3. I bilaga V, del B, ska ruta F i ”Standardformulär för nekad inresa vid gränsen” ersättas med följande:

”



(F) Har redan i 90 dagar under den föregående 180-dagarspersioden uppehållit sig på Europeiska unionens

medlemsstaters territorium.”

4. Bilaga VI ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) I punkt 1.1 ska följande punkt läggas till:

”1.1.4

Gemensamma gränsövergångsställen

1.1.4.1 Medlemsstaterna får ingå eller behålla bilaterala avtal med angränsande tredjeländer om inrättande av

gemensamma gränsövergångsställen vid vilka medlemsstatens gränskontrolltjänstemän och tredjelan­

dets gränskontrolltjänstemän efter varandra utför utrese- och inresekontroller i enlighet med sin

nationella rätt på den andra partens territorium. Gemensamma gränsövergångsställen får vara belägna

antingen på en medlemsstats territorium eller på ett tredjelands territorium.

1.1.4.2 Gemensamma gränsövergångsställen belägna på en medlemsstats territorium: Bilaterala avtal genom

vilka det inrättas gemensamma gränsövergångsställen som är belägna på en medlemsstats territorium

ska innehålla ett tillstånd för gränskontrolltjänstemän från tredjeland att utföra sina arbetsuppgifter i

medlemsstaten, under iakttagande av följande principer:

a) Internationellt skydd: En tredjelandsmedborgare som ansöker om internationellt skydd på en

medlemsstats territorium ska ges tillgång till medlemsstatens relevanta förfaranden i enlighet

med unionens regelverk för asyl.

b) Gripande eller beslag: Om gränskontrolltjänstemän från tredjeland får vetskap om omständigheter

som berättigar gripande eller omhändertagande av en person eller beslagtagande av egendom, ska

de informera medlemsstatens myndigheter om dessa omständigheter, och medlemsstatens myn­

digheter ska säkerställa att en lämplig uppföljning görs enligt nationell rätt, unionsrätt och inter­

nationell rätt, oberoende av den berörda personens nationalitet.

c) Personer som enligt unionslagstiftningen åtnjuter fri rörlighet när de reser in på unionens territo­

rium: Gränskontrolltjänstemän från tredjeländer ska inte hindra personer som enligt unionslags­

tiftningen åtnjuter fri rörlighet att resa in på unionens territorium. Om det finns skäl som be­

rättigar att utresa hindras från det berörda tredjelandet, ska gränskontrolltjänstemän från tredje­

landet informera medlemsstatens myndigheter om dessa skäl och medlemsstatens myndigheter ska

säkerställa att en lämplig uppföljning görs enligt nationell, rätt unionsrätt och internationell rätt.

1.1.4.3 Gemensamma gränsövergångsställen belägna på ett tredjelands territorium: Bilaterala avtal genom

vilka det inrättas gemensamma gränsövergångsställen som är belägna på ett tredjelands territorium

ska innehålla ett tillstånd för gränskontrolltjänstemän från medlemsstaten att utföra sina arbetsupp­

gifter i tredjelandet. Vid tillämpning av denna förordning ska kontroller som genomförs av gräns­

kontrolltjänstemän från medlemsstaten vid ett gemensamt gränsövergångsställe på ett tredjelands

territorium anses äga rum på den berörda medlemsstatens territorium. Gränskontrolltjänstemän

från medlemsstaten ska utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med bestämmelserna i förordning

(EG) nr 562/2006 under iakttagande av följande principer:

a) Internationellt skydd: En tredjelandsmedborgare som har passerat en utresekontroll som genomförs

av gränskontrolltjänstemän från ett tredjeland och som därefter ansöker om internationellt skydd

hos gränskontrolltjänstemän från medlemsstaten som befinner sig i tredjelandet ska ges tillgång till

medlemsstatens relevanta förfaranden i enlighet med unionens regelverk för asyl. Myndigheterna i

tredjelandet ska godkänna att den berörda personen flyttas till medlemsstatens territorium.

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/13

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

93

b) Gripande eller beslag: Om gränskontrolltjänstemän från medlemsstaterna får vetskap om omstän­

digheter som berättigar gripande eller omhändertagande av en person eller beslagtagande av

egendom, ska de handla i enlighet med nationell rätt, unionsrätt och internationell rätt. Myndig­

heterna i tredjelandet ska godkänna att den berörda personen eller det berörda föremålet flyttas till

medlemsstatens territorium.

c) Åtkomst till it-system: Gränskontrolltjänstemän från medlemsstaten ska kunna använda infor­

mationssystem för behandling av personuppgifter i enlighet med artikel 7. Medlemsstaterna ska

tillåtas att fastställa de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som krävs enligt unionsrätten

för att skydda personuppgifter mot oavsiktlig eller olaglig förstöring eller oavsiktlig förlust, ändring

och obehörig åtkomst eller röjande utan tillstånd, inbegripet åtkomst för tredjelands myndigheter.

1.1.4.4 Den berörda medlemsstaten ska, innan den ingår eller ändrar bilaterala avtal om gemensamma gräns­

övergångsställen med angränsande tredjeländer, rådfråga kommissionen om huruvida avtalet är för­

enligt med unionsrätten. Befintliga bilaterala avtal ska meddelas kommissionen senast den 20 januari

2014.

Om kommissionen anser att avtalet är oförenligt med unionsrätten ska den underrätta den berörda

medlemsstaten. Medlemsstaten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att inom rimlig tid ändra avtalet så

att det blir förenligt med unionsrätten.”

ii) I punkt 1.2 ska punkterna 1.2.1 och 1.2.2 ersättas med följande:

”1.2.1 Både tågpassagerare och tågpersonal ska kontrolleras på tåg som passerar yttre gränser, även på godståg

och tomma tåg. Medlemsstaterna får ingå bilaterala eller multilaterala avtal om hur sådana kontroller

ska genomföras, under iakttagande av de principer som anges i punkt 1.1.4. Dessa kontroller ska utföras

på något av följande sätt:

— På den första station som tåget anländer till eller den sista station som det avgår från på en

medlemsstats territorium.

— Ombord på tåget, under transitresa mellan den sista station som det avgår från i ett tredjeland och

den första station som tåget anländer till på en medlemsstats territorium eller omvänt.

— På den sista station som tåget avgår från eller den första station som tåget anländer till på ett

tredjelands territorium.

1.2.2 För att underlätta persontrafiken med höghastighetståg får de medlemsstater genom vilka dessa tåg från

tredjeländer färdas, I samförstånd med de berörda tredjeländerna, också besluta, under iakttagande av de

principer som anges i punkt 1.1.4, att inresekontroller av passagerare i tåg från tredjeländer ska utföras

på något av följande sätt:

— På de stationer i ett tredjeland där personer stiger ombord.

— På de stationer inom medlemsstaternas territorium där personer stiger av.

— Ombord på tåget under transitresa mellan stationerna på ett tredjelands territorium och stationerna

på medlemsstaternas territorium, under förutsättning att personerna stannar ombord på tåget.”

b) Punkt 3.1 ska ersättas med följande:

”3.1

Allmänna kontrollförfaranden för sjötrafik

3.1.1 Kontroller av fartyg ska utföras i ankomst- eller avresehamnen eller på en därför avsedd plats i omedelbar

närhet av fartyget eller ombord på fartyget på territorialvatten såsom de definieras i Förenta nationernas

havsrättskonvention. Medlemsstaterna får ingå avtal enligt vilka kontroller också får utföras under resan

eller på ett tredjelands territorium vid fartygets ankomst eller avresa, under iakttagande av de principer som

anges i punkt 1.1.4.

SV

L 182/14

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

94

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

3.1.2 Befälhavaren, skeppsklareraren eller en annan person som bemyndigats av befälhavaren eller godkänts på

ett sätt som är godtagbart för den berörda offentliga myndigheten (i båda fallen nedan kallade befälhavaren)

ska upprätta en förteckning över besättningen och eventuella passagerare som innehåller den information

som krävs i formulären 5 (besättningsförteckning) och 6 (passagerarförteckning) i konventionen om för­

enkling av formaliteterna I internationell sjöfart (FAL-konventionen) samt, i tillämpliga fall, viserings- eller

uppehållstillståndsnumren

— senast 24 timmar före ankomst till hamnen, eller

— senast när fartyget lämnar föregående hamn, om sjöresan kommer att vara mindre än 24 timmar, eller

— så snart som dessa uppgifter är tillgängliga, om anlöpshamnen inte är känd eller om den ändras under

resan.

Befälhavaren ska ge in förteckningen eller förteckningarna till gränskontrolltjänstemännen eller, om så

fastställs i nationell rätt, andra relevanta myndigheter som utan dröjsmål ska vidarebefordra dem till

gränskontrolltjänstemännen.

3.1.3 Ett mottagandebevis (undertecknad kopia av förteckningen eller förteckningarna eller ett elektroniskt

mottagandebevis) ska av gränskontrolltjänstemännen eller de myndigheter som avses i punkt 3.1.2 lämnas

till befälhavaren, som på begäran ska visa upp det när fartyget är i hamn.

3.1.4 Befälhavaren ska utan dröjsmål meddela den behöriga myndigheten varje förändring i besättningens sam­

mansättning eller antalet passagerare.

Befälhavaren ska dessutom utan dröjsmål, och inom den tidsfrist som fastställs i punkt 3.1.2, anmäla till

behöriga myndigheter om det finns fripassagerare ombord. Befälhavaren ska dock fortsätta att vara ansvarig

för fripassagerarna.

Genom undantag från artiklarna 4 och 7 ska inga systematiska gränskontroller utföras på personer som

vistas ombord. Gränskontrolltjänstemän ska emellertid utföra en genomsökning av fartyget och kontroller

av de personer som vistas ombord endast när detta är berättigat av en bedömning av hoten mot den inre

säkerheten och riskerna för olaglig invandring.

3.1.5 Befälhavaren ska i god tid och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den berörda hamnen anmäla

fartygets avresa till den behöriga myndigheten.”

c) Punkt 3.2 ska ändras på följande sätt:

i) Punkt 3.2.1 ska ersättas med följande:

”3.2.1 Kryssningsfartygets befälhavare ska till den behöriga myndigheten översända uppgifter om kryssnings­

rutten och kryssningsprogrammet så fort dessa upprättats och senast inom den tidsfrist som fastställs i

punkt 3.1.2.”

ii) I punkt 3.2.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska emellertid utföras kontroller av besättningen och passagerarna på sådana fartyg endast när detta är

berättigat av en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring.”.

iii) I punkt 3.2.3 a och 3.2.3 b ska hänvisningen ”punkt 3.2.4” ersättas med hänvisningen ”punkt 3.1.2”.

iv) I punkt 3.2.3 e ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska emellertid utföras kontroller av besättningen och passagerarna på sådana fartyg endast när detta är

berättigat av en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring.”

v) Punkt 3.2.4 ska utgå.

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/15

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

95

vi) I punkt 3.2.9 ska andra stycket utgå.

vii) I punkt 3.2.10 ska följande led läggas till:

”i) Punkt 3.1.2 (skyldighet att överlämna passagerar- och besättningsförteckningar) är inte tillämplig. Om en

förteckning över personerna ombord måste upprättas enligt rådets direktiv 98/41/EG av den 18 juni 1998

om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg som ankommer till eller avgår från

hamnar i gemenskapens medlemsstater (*) ska befälhavaren senast trettio minuter efter avfärd från en

hamn i ett tredjeland översända en kopia av förteckningen till den behöriga myndigheten i ankomsthamnen

på medlemsstaternas territorium.

___________

(*) EGT L 188, 2.7.1998, s. 35.”.

viii) Följande punkt ska införas:

”3.2.11 Om en färja som kommer från ett tredjeland anlöper mer än en hamn på medlemsstaternas territorium

och tar ombord passagerare enbart för den återstående sträckan på detta territorium, ska dessa pas­

sagerare underkastas en utresekontroll i avresehamnen och en inresekontroll i ankomsthamnen.

Kontroller av de personer som, då färjan anlöper en hamn, redan befinner sig ombord och inte har stigit

ombord på medlemsstaternas territorium ska utföras i ankomsthamnen. Det omvända förfarandet skall

tillämpas om bestämmelselandet är ett tredjeland.”

ix) Följande punkt med rubrik ska läggas till:

” G o d s f ö r b i n d e l s e r m e l l a n m e d l e m s s t a t e r

3.2.12 Genom undantag från artikel 7 ska inga gränskontroller utföras på godsförbindelser mellan samma två

eller flera hamnar inom medlemsstaternas territorium utan anlöpning av hamnar utanför detta territo­

rium där förbindelsen utgör transport av varor.

Det ska emellertid utföras kontroller av besättningen och passagerarna på sådana fartyg endast när detta

är berättigat av en bedömning av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring.”

5. Bilaga VII ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 3 ska punkterna 3.1 och 3.2 ersättas med följande:

”Genom undantag från artiklarna 4 och 7 får medlemsstaterna tillåta sjömän som innehar identitetshandlingar för

sjömän utfärdade i enlighet med Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention angående nationella iden­

titetshandlingar för sjömän nr 108 (1958) eller nr 185 (2003), konventionen om förenkling av formaliteterna i

internationell sjöfart (FAL-konventionen) och relevant nationell lagstiftning att resa in på medlemsstaternas terri­

torium genom att gå i land och stanna inom området runt den hamn som deras fartyg anlöper eller i angränsande

kommuner, eller lämna medlemsstaternas territorium genom att återvända till sina fartyg, utan att anmäla sig vid

ett gränsövergångsställe, under förutsättning att de är upptagna på sitt fartygs besättningsförteckning, som tidigare

har lämnats till de behöriga myndigheterna för kontroll.

På grundval av bedömningen av hoten mot den inre säkerheten och riskerna för olaglig invandring ska sjömännen

dock underkastas kontroll av gränskontrolltjänstemännen i enlighet med artikel 7 innan de går i land.”

b) I punkt 6 ska följande punkter införas:

”6.4 Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för rådgivning om underåriga och informera kommis­

sionen om detta. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna en förteckning över dessa nationella

kontaktpunkter.

SV

L 182/16

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

96

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

6.5 Om det råder tvivel om de förhållanden som anges i punkterna 6.1-6.3, ska gränskontrolltjänstemännen

använda förteckningen över nationella kontaktpunkter för rådgivning om underåriga.”

c) Följande punkter ska läggas till:

”7. Räddningstjänst, polis, brandkår och gränskontrolltjänstemän

Arrangemangen för in- och utresa för anställda vid räddningstjänst, polis och brandkår som handlar i nöd­

situationer liksom för gränskontrolltjänstemän som passerar gränsen för att fullgöra sina yrkesförpliktelser ska

fastställas i nationell rätt. Medlemsstaterna får ingå bilaterala avtal med tredjeländer om in- och utresa för dessa

kategorier av personer. Dessa arrangemang och bilaterala avtal får föreskriva undantag från artiklarna 4, 5

och 7.

8. Arbetstagare som utför offshorearbete

Genom undantag från artiklarna 4 och 7 ska det inte ske någon systematisk kontroll av arbetstagare som utför

offshorearbete enligt definitionen i artikel 2.18a och som regelbundet återvänder sjövägen eller luftvägen till

medlemsstaternas territorium utan att ha vistats på ett tredjelands territorium.

En bedömning av riskerna för olaglig invandring, i synnerhet om ett tredjelands kust är belägen i en offshore­

anläggnings omedelbara närhet, ska dock beaktas för fastställande av hur ofta kontroller bör utföras.”

6. I bilaga VIII ska standardformuläret ändras på följande sätt:

a) Ordet ”inresestämpel” ska ersättas med orden ”inrese- eller utresestämpel”

b) Orden ”rest in på” ska ersättas med orden ”rest in på eller lämnat”.

SV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/17

Prop. 2014/15:32

Bilaga 4

97

BILAGA II

Bilagorna till förordning (EG) nr 810/2009 ska ändras på följande sätt:

1. I bilaga VI ska punkt 4 i ”Standardformulär för underrättelse och motivering av avslag, upphävande eller återkallande

av visering” ersättas med följande:

”4.



Ni har redan vistats i 90 dagar under den innevarande 180-dagarsperioden på medlemsstaternas territorium

på grundval av en enhetlig visering eller en visering med territoriellt begränsad giltighet”.

2. I bilaga VII ska punkt 4 fjärde stycket ersättas med följande:

”När en visering är giltig under mer än sex månader ska vistelsens längd vara 90 dagar inom varje 180-dagarsperiod.”

3. I bilaga XI ska artikel 5.2 ersättas med följande:

”2. Den utfärdade viseringen ska vara en enhetlig visering för flera inresor som tillåter en vistelse på högst 90 dagar

under den tid olympiska och/eller paraolympiska spel pågår.”

SV

L 182/18

Europeiska unionens officiella tidning

29.6.2013

98

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1051/2013

av den 22 oktober 2013

om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt

återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 77.1 och 77.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (

1

), och

av följande skäl:

(1)

Inrättandet av ett område med fri rörlighet för personer

över de inre gränserna är en av unionens viktigaste land­

vinningar. Inom ett område utan inre gränskontroll

måste man ha ett gemensamt svar på situationer som

utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller

den inre säkerheten i det området, eller i delar av det,

eller i en eller flera medlemsstater, genom att ge möjlig­

het till tillfälligt återinförande av inre gränskontroll vid

exceptionella omständigheter, dock utan att detta äventy­

rar principen om fri rörlighet för personer. Med tanke på

de konsekvenser sådana åtgärder, som tillgrips som en

sista utväg, kan få för alla personer som har rätt att fritt

förflytta sig inom området utan inre gränskontroll bör

det fastställas villkor och förfaranden för att återinföra

sådana åtgärder, så att deras exceptionella karaktär säker­

ställs och proportionalitetsprincipen respekteras. Omfatt­

ningen och varaktigheten av det tillfälliga återinförandet

av sådana åtgärder bör begränsas till vad som är absolut

nödvändigt för att bemöta ett allvarligt hot mot den all­

männa ordningen eller den inre säkerheten.

(2)

Fri rörlighet för personer inom området utan inre gräns­

kontroll är en av unionens viktiga landvinningar. Efter­

som fri rörlighet för personer påverkas när beslut om ett

tillfälligt återinförande av inre gränskontroll fattas, bör

alla beslut att återinföra sådan kontroll fattas i enlighet

med gemensamt fastställda kriterier och bör i vederbörlig

ordning meddelas kommissionen eller rekommenderas av

en unionsinstitution. Ett återinförande av inre gränskont­

roll bör dock förbli en exceptionell åtgärd och endast

genomföras som en sista utväg och gälla endast i begrän­

sad omfattning, under en begränsad tidsperiod, som fast­

ställs på grundval av specifika objektiva kriterier och en

nödvändighetsbedömning som bör övervakas på unions­

nivå. När det föreligger ett allvarligt hot mot den all­

männa ordningen och den inre säkerheten som kräver

att man vidtar omedelbara åtgärder bör en medlemsstat

ha möjlighet att återinföra gränskontroll vid sina inre

gränser under en period av högst tio dagar. En eventuell

förlängning av den tidsperioden måste övervakas på

unionsnivå.

(3)

Behovet och proportionaliteten av återinförandet inre

gränskontroll bör vägas mot det hot mot den allmänna

ordningen eller den inre säkerheten som utlöste behovet

av ett sådant återinförande, vilket även bör ske i fråga om

alternativa åtgärder som kan vidtas på nationell nivå eller

unionsnivå, eller båda delarna, och inverkan av en sådan

kontroll på den fria rörligheten för personer inom om­

rådet utan inre gränskontroll.

(4)

Det kan i undantagsfall vara nödvändigt att återinföra

inre gränskontroll om det föreligger ett allvarligt hot

mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten

på nivån utan inre gränskontroll eller på nationell nivå,

särskilt till följd av terroristhändelser eller terroristhot

eller på grund av hot som kommer från den organiserade

brottsligheten.

SV

6.11.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/1

( ¹ ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 juni 2013 (ännu ej of­

fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 7 oktober 2013.

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

99

(5)

Migration och det faktum att ett stort antal tredjelands­

medborgare passerar de yttre gränserna bör inte i sig

betraktas som ett hot mot den allmänna ordningen eller

den inre säkerheten.

(6)

I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens dom­

stol måste ett undantag från den grundläggande princi­

pen om fri rörlighet för personer tolkas strikt och ett

verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett

av samhällets grundläggande intressen föreligga för att

man ska kunna hänvisa till begreppet allmän ordning.

(7)

Utifrån den erfarenhet som hittills gjorts med avseende

på funktionssättet för området utan inre gränskontroll

och för att bidra till att säkerställa den enhetliga tillämp­

ningen av Schengenregelverket kan kommissionen ut­

arbeta riktlinjer för återinförande av inre gränskontroll i

fall där sådana åtgärder krävs tillfälligt och i fall där

omedelbara insatser krävs. Dessa riktlinjer bör innehålla

tydliga indikatorer som underlättar bedömningen av de

omständigheter som skulle kunna utgöra allvarliga hot

mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

(8)

Om allvarliga brister i kontrollerna vid de yttre gränserna

påvisas i en utvärderingsrapport som är upprättad enligt

rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober

2013 om inrättandet av en utvärderings- och övervak­

ningsmekanism avsedd att kontrollera tillämpningen av

Schengenregelverket ( ¹ ) uppfylls, och i syfte att säkerställa

att rekommendationerna som antagits enligt den förord­

ningen efterlevs bör kommissionen ges genomförandebe­

fogenheter att rekommendera att den utvärderade med­

lemsstaten vidtar specifika åtgärder, vilka kan inbegripa

utplacering av europeiska gränsbevakningsteam, överläm­

nande av strategiska planer eller, som en sista utväg med

beaktande av situationens allvar, stängning av ett visst

gränsövergångsställe. Dessa genomförandebefogenheter

bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011

om fastställande av allmänna regler och principer för

medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande

av sina genomförandebefogenheter ( ² ). Med hänsyn till

lydelsen i artikel 2.2 b iii i den förordningen, är gransk­

ningsförfarandet tillämpligt.

(9)

Ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid vissa inre

gränser enligt ett särskilt förfarande på unionsnivå skulle

även kunna vara motiverat under exceptionella omstän­

digheter och som en sista utväg, när det övergripande

funktionssättet för området utan inre gränskontroll är

utsatt för risk till följd av ihållande allvarliga brister av­

seende kontroll av yttre gränser, vilka konstaterats vid en

rigorös utvärderingsprocess i enlighet med artiklarna 14

och 15 i förordning (EU) nr 1053/2013, om dessa om­

ständigheter utgör ett allvarligt hot mot den allmänna

ordningen eller den inre säkerheten i det området eller

delar av det. Ett sådant särskilt förfarande för tillfälligt

återinförande av gränskontroll vid vissa inre gränser

skulle också, på samma villkor, kunna utlösas om den

utvärderade medlemsstaten allvarligt försummar sina

skyldigheter. Med hänsyn till att sådana åtgärder som

berör nationella verkställighetsbefogenheter och befogen­

heter att ingripa i fråga om inre gränskontroll är politiskt

känsliga, bör genomförandebefogenheterna att anta re­

kommendationer enligt det specifika förfarandet på

unionsnivå ges till rådet, som fattar beslut på förslag

från kommissionen.

(10)

Innan rekommendationer antas om tillfälligt återin­

förande av gränskontroll vid vissa inre gränser bör man

först till fullo och i god tid undersöka vilka möjligheter

som finns att vidta antingen åtgärder som syftar till att

avhjälpa de bakomliggande orsakerna, bl.a. stöd från

unionens organ eller byråer som den Europeiska byrån

för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Euro­

peiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex),

inrättad genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004 ( ³ ),

eller den Europeiska polisbyrån (Europol), inrättad genom

rådets beslut 2009/371/RIF (

4

), och tekniska eller ekono­

miska stödåtgärder på nationell nivå, unionsnivå eller

båda. Där en allvarlig brist upptäcks kan kommissionen

genom ekonomiska stödåtgärder ha möjlighet att hjälpa

den berörda medlemsstaten. Dessutom bör rekommenda­

tioner från kommissionen och rådet grunda sig på väl­

grundade uppgifter.

(11)

Kommissionen bör ha möjlighet att anta genomförande­

akter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen

motiverade fall med avseende på behovet av att förlänga

gränskontroll vid de inre gränserna, är nödvändigt på

grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(12)

De utvärderingsrapporter och rekommendationer som

avses i artiklarna 14 och 15 i förordning (EU) nr

1053/2013 bör ligga till grund för utlösande av de sär­

skilda åtgärderna i fall av allvarliga brister avseende kont­

roll av yttre gräns och av det särskilda förfarandet vid

exceptionella omständigheter som utgör en risk för det

övergripande funktionssättet för området utan inre gräns­

kontroll enligt denna förordning. Medlemsstaterna och

kommissionen genomför gemensamt regelbundna, objek­

tiva och opartiska utvärderingar för att kontrollera att

denna förordning tillämpas korrekt och kommissionen

samordnar utvärderingarna i nära samarbete med med­

lemsstaterna. Utvärderingsmekanismen består av följande:

SV

L 295/2

Europeiska unionens officiella tidning

6.11.2013

( ¹ ) Se sidan 27 i detta nummer av EUT.

( ² ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

( ³ ) Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om

inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa

samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser

(EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

( ⁴ ) Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av

Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37).

100

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

fleråriga program och årsprogram för utvärdering, för­

handsanmälda och oanmälda besök på plats av en

mindre grupp bestående av företrädare för kommissionen

och experter utsedda av medlemsstaterna, rapporter om

utvärderingsresultaten som antas av kommissionen och

rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa brister,

som ska antas av rådet på förslag från kommissionen,

lämplig uppföljning, övervakning och rapportering.

(13)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa

gemensamma regler för tillfälligt återinförande av inre

gränskontroll under exceptionella omständigheter, endast

kan uppnås på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i

enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EUF-för­

draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma

artikel, går denna förordning inte utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå detta mål.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om

Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för­

draget, deltar Danmark inte i antagandet av denna för­

ordning, som inte är bindande för eller tillämplig på

Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling

av Schengenregelverket, ska Danmark, i enlighet med

artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det

att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huru­

vida landet ska genomföra den i sin nationella lagstift­

ning.

(15)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmel­

ser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte

deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den

29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa

bestämmelser i Schengenregelverket (

1

). Förenade kung­

ariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning,

som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade

kungariket.

(16)

Denna förordning innebär en utveckling av de bestäm­

melser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i

enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den

28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i

vissa bestämmelser i Schengenregelverket ( ² ). Irland deltar

därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är

bindande för eller tillämplig på Irland.

(17)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i

enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och

Republiken Island och Konungariket Norge om dessa

staters associering till genomförandet, tillämpningen och

utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av

bestämmelserna i Schengenregelverket ( ³ ) som omfattas

av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut

1999/437/EG ( ⁴ ) om vissa tillämpningsföreskrifter för

det avtalet.

(18)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet

med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska ge­

menskapen och Schweiziska edsförbundet om Schwei­

ziska edsförbundets associering till genomförandet, till­

lämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket,

en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelver­

ket ( ⁵ ) som omfattas av det område som avses i arti­

kel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i

rådets beslut 2008/146/EG (

6

).

(19)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i

enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Eu­

ropeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och

Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtens­

teins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen,

Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet

om Schweiziska edsförbundets associering till genom­

förandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenre­

gelverket, en utveckling av bestämmelserna i Schengen­

regelverket ( ⁷ ) som omfattas av det område som avses i

artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i

rådets beslut 2011/350/EG (

8

).

(20)

När det gäller Cypern utgör denna förordning en akt som

utvecklar eller som på annat sätt har samband med

Schengenregelverket i den mening som avses i artikel 3.2

i 2003 års anslutningsakt.

(21)

När det gäller Bulgarien och Rumänien utgör denna för­

ordning en akt som utvecklar eller på annat sätt har

samband med Schengenregelverket i den mening som

avses i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.

(22)

När det gäller Kroatien utgör denna förordning en akt

som utvecklar eller på annat sätt har samband med

Schengenregelverket i den mening som avses i artikel 4.2

i 2011 års anslutningsakt.

SV

6.11.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/3

( ¹ ) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

( ² ) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

( ³ ) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

( ⁴ ) EGT L 176. 10.7.1999, s. 31.

( ⁵ ) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

( ⁶ ) EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

( ⁷ ) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

( ⁸ ) EUT L 160, 18.6.2011, s. 19.

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

101

(23)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe­

terna och iakttar de principer som erkänns i synnerhet i

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig­

heterna, bland annat rätten till fri rörlighet för personer

och vistelse. Denna förordning måste genomföras i en­

lighet med dessa rättigheter och principer.

(24)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskaps­

kodex om gränspassage för personer (kodex om Schen­

gengränserna) ( ¹ ) bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 562/2006 ska ändras på följande sätt:

1. I avdelning II ska följande kapitel läggas till:

”KAPITEL IVa

Särskilda åtgärder i fall av allvarliga brister vad avser

kontrollen av yttre gräns

Artikel 19a

Åtgärder vid yttre gränserna och stöd från byrån

1. Om allvarliga brister i kontrollerna vid yttre gräns på­

visas i en utvärderingsrapport som upprättats i enlighet med

artikel 14 i rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den

7 oktober 2013 om inrättandet av en utvärderings- och

övervakningsmekanism avsedd att kontrollera tillämpningen

av Schengenregelverket (*) och för att säkerställa att de re­

kommendationer som avses i artikel 15 i den förordningen

uppfylls, kan kommissionen genom en genomförandeakt be­

sluta att rekommendera att den utvärderade medlemsstaten

vidtar vissa specifika åtgärder, inbegripna en eller båda av

följande:

a) Inledande av utplacering av Europeiska gränskontrollen­

heter i enlighet med förordning (EG) nr 2007/2004.

b) Överlämnande till byrån av strategiska planer som bygger

på riskbedömning, inbegripet uppgifter om utplacering av

personal och material så att byrån kan avge ett yttrande

om dem.

Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 33a.2.

2. Kommissionen ska regelbundet informera den kom­

mitté som har inrättats i enlighet med artikel 33a.1 om

framstegen vid genomförandet av de åtgärder som avses i

punkt 1 i denna artikel och om hur de bidrar till att avhjälpa

de fastställda bristerna.

Den ska även informera Europaparlamentet och rådet.

3. Om det i en utvärderingsrapport som avses i punkt 1

har konstaterats att den utvärderade medlemsstaten allvarligt

försummar sina skyldigheter och därför är tvungen att rap­

portera om genomförandet av den relevanta handlingsplanen

inom tre månader i enlighet med artikel 16.4 i förordning

(EU) nr 1053/2013, och om kommissionen efter denna tre­

månadersperiod finner att situationen kvarstår, får den när

samtliga villkor för detta är uppfyllda, utlösa det förfarande

som anges i artikel 26 i den här förordningen.

___________

(*) EUT L 295, 6.11.2013, s. 27.”.

2. Artiklarna 23–27 ska ersättas med följande:

”Artikel 23

Allmän ram för tillfälligt återinförande av gränskontroll

vid de inre gränserna

1. Om det i området utan inre gränskontroll föreligger ett

allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre

säkerheten i en medlemsstat, får den medlemsstaten excep­

tionellt återinföra gränskontroll vid hela gränsen, eller endast

ett visst avsnitt, under en begränsad tidsperiod på högst 30

dagar eller så länge som det allvarliga hotet kan förväntas

kvarstå om varaktigheten överstiger 30 dagar. Omfattningen

och varaktigheten av det tillfälliga återinförandet av gräns­

kontroll vid de inre gränserna får inte överskrida vad som är

absolut nödvändigt för att bemöta det allvarliga hotet.

2. Gränskontroll vid de inre gränserna ska endast återin­

föras som en sista utväg och i enlighet med artiklarna 24, 25

och 26. De kriterier som anges i artikel 23a respektive 26a

ska beaktas inför varje beslut om återinförande av gränskont­

roll vid de inre gränserna övervägs i enlighet med artikel 24,

25 respektive 26.

3. Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen

eller den inre säkerheten i den berörda medlemsstaten kvars­

tår efter den tidsperiod som anges i punkt 1 i denna artikel,

SV

L 295/4

Europeiska unionens officiella tidning

6.11.2013

( ¹ ) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

102

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

får den medlemsstaten förlänga gränskontroll vid sina inre

gränser, med beaktande av de kriterier som avses i artikel 23a

och i enlighet med artikel 24, på samma grunder som anges

i punkt 1 i denna artikel och, med hänsyn till nya omstän­

digheter, i förnybara perioder på högst 30 dagar.

4. Ett återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna

får totalt sett endast gälla i högst sex månader, medräknat

förlängningar enligt punkt 3 i denna artikel. När det före­

kommer exceptionella omständigheter som avses i artikel 26

får den totala perioden utsträckas till som mest två år i

enlighet med punkt 1 i den artikeln.

Artikel 23a

Kriterier för ett tillfälligt återinförande av gränskontroll

vid de inre gränserna

När en medlemsstat som en sista utväg beslutar att tillfälligt

återinföra gränskontroll vid en eller flera av dess inre gränser

eller avsnitt av inre gränser, eller beslutar att förlänga ett

sådant återinförande, i enlighet med artikel 23 eller 25.1,

ska den bedöma i vilken utsträckning en sådan åtgärd på

ett adekvat sätt kan avhjälpa hotet mot den allmänna

ordningen eller den inre säkerheten samt om åtgärden står

i proportion till hotet. Vid en sådan bedömning ska

medlemsstaten särskilt beakta följande:

a) Den sannolika effekten av eventuella hot mot dess all­

männa ordning eller dess inre säkerhet, inbegripet till

följd av terroristhändelser eller terroristhot och inbegripet

de som kommer från organiserad brottslighet.

b) Den sannolika effekten av en sådan åtgärd på fri rörlighet

för personer inom området utan inre gränskontroll.

Artikel 24

Förfarande vid ett tillfälligt återinförande av

gränskontroll vid de inre gränserna enligt artikel 23.1

1. Om en medlemsstat planerar att återinföra gränskont­

roll vid sina inre gränser enligt artikel 23.1, ska den meddela

övriga medlemsstater och kommissionen senast fyra veckor

före det planerade återinförandet, eller inom en kortare tids­

frist om de omständigheter som föranledde behovet av att

återinföra gränskontroll vid de inre gränserna blev kända

mindre än fyra veckor innan det planerade återinförandet. I

detta syfte ska medlemsstaten lämna följande uppgifter:

a) Skälen för det planerade återinförandet med angivande av

alla relevanta uppgifter om de händelser som utgör ett

allvarligt hot mot dess allmänna ordning eller inre

säkerhet.

b) Omfattningen av det planerade återinförandet med angi­

vande av vilket eller vilka avsnitt av de inre gränserna

som återinförandet av gränskontroll gäller.

c) Namnen på de godkända gränsövergångsställena.

d) Datum och varaktighet för det planerade återinförandet.

e) I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga

medlemsstater.

Ett meddelande enligt första stycket får även lämnas in ge­

mensamt av två eller flera medlemsstater.

Kommissionen får, om det är nödvändigt, begära ytterligare

uppgifter från de berörda medlemsstaterna.

2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska överlämnas till

Europaparlamentet och rådet samtidigt som den meddelas till

de övriga medlemsstaterna och till kommissionen i enlighet

med den punkten.

3.

Medlemsstater som lämnar ett meddelande enligt punkt

1 får, när så är nödvändigt och i enlighet med nationell rätt,

besluta att vissa uppgifter ska vara säkerhetsskyddsklassifice­

rade.

En sådan säkerhetsskyddsklassificering ska inte utesluta att

uppgifterna görs tillgängliga av kommissionen för Europa­

parlamentet. Översändandet av uppgifterna och handlingarna

till Europaparlamentet enligt punkt 1 ska följa de regler om

vidarebefordran och hantering av säkerhetsskyddsklassifice­

rade uppgifter som ska tillämpas mellan Europaparlamentet

och kommissionen.

4. Kommissionen eller en annan medlemsstat får avge ett

yttrande efter ett meddelande från en medlemsstat enligt

punkt 1 i denna artikel och inför det samråd som avses i

punkt 5 i denna artikel, utan att det påverkar tillämpningen

av artikel 72 i fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt.

Om kommissionen, med hänsyn till uppgifterna i meddelan­

det eller ytterligare inkomna uppgifter, har farhågor rörande

behovet eller proportionaliteten av det planerade återinföran­

det av gränskontroll vid de inre gränserna, eller om den

anser att det vore lämpligt med samråd om någon aspekt

av meddelandet, ska den avge ett yttrande med sådan inne­

börd.

SV

6.11.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/5

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

103

5. De uppgifter som avses i punkt 1 och ett yttrande från

kommissionen eller en medlemsstat enligt punkt 4, ska vara

föremål för samråd, i förekommande fall inbegripet gemen­

samma möten, mellan den medlemsstat som planerar att

återinföra gränskontroll vid inre gränser, övriga medlemssta­

ter, särskilt de som påverkas direkt av sådana åtgärder, och

kommissionen, i syfte att, om så är lämpligt, organisera

ömsesidigt samarbete mellan medlemsstaterna och under­

söka om åtgärderna står i proportion till de händelser som

ger upphov till återinförande av gränskontroll och hotet mot

allmän ordning eller inre säkerhet.

6. Det samråd som avses i punkt 5 ska äga rum minst tio

dagar före det datum då man planerar att återinföra gräns­

kontroll.

Artikel 25

Särskilt förfarande i fall där omedelbara åtgärder krävs

1. När ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller

den inre säkerheten i en medlemsstat kräver att omedelbara

åtgärder vidtas, får den berörda medlemsstaten i ett excep­

tionellt fall omedelbart återinföra gränskontroll vid de inre

gränserna, under en begränsad period på högst tio dagar.

2. När en medlemsstat återinför gränskontroll vid sina

inre gränser ska den samtidigt meddela detta till övriga med­

lemsstater och kommissionen samt lämna de uppgifter som

anges i artikel 24.1, inbegripet skälen för att använda det

förfarande som fastställs i den här artikeln. Så snart som

kommissionen har mottagit meddelandet får den samråda

med de övriga medlemsstaterna.

3. Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen

eller den inre säkerheten kvarstår efter den period som anges

i punkt 1, får medlemsstaten besluta att förlänga gränskont­

rollen vid de inre gränserna för förnybara perioder på upp

till 20 dagar. Den berörda medlemsstaten ska, när den gör

detta, beakta de kriterier som avses i artikel 23a, inbegripet

en uppdaterad bedömning av nödvändigheten av åtgärden

och dess proportionalitet samt ska beakta alla eventuella

nya aspekter.

Vid en sådan förlängning, ska bestämmelserna i artikel 24.4

och 24.5 gälla i tillämpliga delar, och samrådet ska äga rum

utan dröjsmål efter det att beslutet om förlängning har med­

delats kommissionen och medlemsstaterna.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 ska

ett återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna inte

överstiga två månader totalt, medräknat den första perioden

enligt punkt 1 och förlängningar enligt punkt 3.

5. Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta Europa­

parlamentet om meddelanden som gjorts enligt denna arti­

kel.

Artikel 26

Särskilt förfarande vid exceptionella omständigheter

som utgör en risk för det övergripande funktionssättet

för området utan inre gränskontroll

1. Under exceptionella omständigheter, om det övergri­

pande funktionssättet för området utan inre gränskontroll

är utsatt för risk till följd av ihållande allvarliga brister av­

seende kontrollen av de yttre gränserna enligt artikel 19a,

och i den mån dessa omständigheter utgör ett allvarligt hot

mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten inom

området utan inre gränskontroll, eller inom delar av detta,

får gränskontroll vid de inre gränserna återinföras i enlighet

med punkt 2 i denna artikel under en period på högst sex

månader. Den perioden får förlängas högst tre gånger, för

ytterligare en period på högst sex månader, om de exceptio­

nella omständigheterna kvarstår.

2. Rådet får, som en sista utväg och som en åtgärd för att

skydda de gemensamma intressena inom området utan inre

gränskontroll, när alla andra åtgärder, särskilt de som avses i

artikel 19a.1, är verkningslösa för att minska det allvarliga

hot som föreligger, rekommendera att en eller flera med­

lemsstater beslutar att återinföra gränskontroll vid alla eller

vissa avsnitt av sina inre gränser. Rådets rekommendation

ska grunda sig på ett förslag från kommissionen. Medlems­

staterna kan begära att kommissionen lägger fram ett sådant

förslag till rekommendation för rådet.

I sin rekommendation ska rådet åtminstone ange de upp­

gifter som avses i artikel 24.1 a–e.

Rådet får rekommendera en förlängning i enlighet med de

villkor och förfaranden som fastställs i denna punkt.

Innan en medlemsstat återinför gränskontroll vid alla eller

vissa avsnitt av sina inre gränser enligt denna punkt, ska den

underrätta övriga medlemsstater, Europaparlamentet och

kommissionen om detta.

SV

L 295/6

Europeiska unionens officiella tidning

6.11.2013

104

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

3. Om en medlemsstat inte genomför den rekommenda­

tion som avses i punkt 2 ska den medlemsstaten utan dröjs­

mål informera kommissionen skriftligt om skälen till detta.

I ett sådant fall ska kommissionen lägga fram en rapport för

Europaparlamentet och för rådet med en bedömning av de

skäl som den berörda medlemsstaten angett och av effek­

terna på skyddet för de gemensamma intressena i området

utan inre gränskontroll.

4. När det föreligger vederbörligen motiverade skäl till

skyndsamhet, i situationer där de omständigheter som nöd­

vändiggör en förlängning av gränskontroll vid de inre grän­

serna i enlighet med punkt 2 först blir kända mindre än tio

dagar före utgången av den föregående förlängningsperioden,

får kommissionen anta nödvändiga rekommendationer ge­

nom genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet

med det förfarande som avses i artikel 33a.3. Inom 14 dagar

från antagandet av sådana rekommendationer ska kommis­

sionen förelägga rådet ett förslag till rekommendation i en­

lighet med punkt 2.

5. Denna artikel ska inte påverka åtgärder som kan

komma att antas av medlemsstaterna i händelse av ett all­

varligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre sä­

kerheten enligt artiklarna 23, 24 och 25.

Artikel 26a

Kriterier för ett tillfälligt återinförande av gränskontroll

vid de inre gränserna när exceptionella omständigheter

utgör en risk för det övergripande funktionssättet för

området utan inre gränskontroll

1. När rådet, som en sista utväg och i enlighet med ar­

tikel 26.2, rekommenderar ett tillfälligt återinförande av

gränskontroll vid en eller flera inre gränser eller vid avsnitt

av dessa, ska det göra en bedömning av i vilken utsträckning

en sådan åtgärd sannolikt kan avhjälpa hotet mot den all­

männa ordningen eller den inre säkerheten inom området

utan inre gränskontroll på ett tillfredsställande sätt, och ska

bedöma huruvida åtgärden står i proportion till hotet i fråga.

Den bedömningen ska grunda sig på närmare uppgifter från

den eller de berörda medlemsstaterna och kommissionen

samt andra relevanta uppgifter, inbegripet sådana som erhål­

lits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln. Vid bedöm­

ningen ska särskilt följande överväganden beaktas:

a) Vilka möjligheter som finns att använda sig av tekniska

eller finansiella stödåtgärder som skulle kunna användas

eller som redan har använts på nationell eller unionsnivå

eller båda, inbegripet stöd från unionens organ och by­

råer, såsom byrån, Europeiska stödkontoret för asylfrågor,

inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 439/2010 (*) eller Europeiska polisbyrån (Euro­

pol) inrättad genom rådets beslut 2009/371/RIF (**) samt

i vilken utsträckning sådana åtgärder sannolikt skulle

kunna bidra till att avhjälpa hot mot den allmänna ord­

ningen eller den inre säkerheten inom området utan inre

gränskontroll på ett tillfredsställande sätt.

b) Den aktuella och sannolika framtida effekten av alla så­

dana allvarliga brister i samband med yttre gränskontroll

som konstateras i samband med de utvärderingar som

utförts i enlighet med förordning (EU) nr 1053/2013

samt i vilken utsträckning sådana allvarliga brister utgör

ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den

inre säkerheten inom området utan inre gränskontroll.

c) Den sannolika effekten av återinförandet av gränskontroll

vid inre gränser på den fria rörligheten av personer.

2. Innan kommissionen antar ett förslag till rådets rekom­

mendation i enlighet med artikel 26.2, får den

a) begära att medlemsstaterna, byrån, Europol eller andra

unionsorgan eller -byråer ska lämna ytterligare uppgifter,

b) genomföra besök på plats med bistånd av experter från

medlemsstaterna och byrån, Europol eller andra relevanta

unionsorgan eller -byråer för att samla in och kontrollera

sådana uppgifter som är relevanta för den rekommenda­

tionen.

Artikel 27

Information till Europaparlamentet och rådet

Kommissionen och den eller de berörda medlemsstaterna ska

informera Europaparlamentet och rådet snarast möjligt om

alla skäl som kan utlösa tillämpningen av artiklarna 19a och

23–26a.

___________

(*) EUT L 132, 29.5.2010, s. 11.

(**) EUT L 121, 15.5.2009, s. 37.”

3. Artiklarna 29 och 30 ska ersättas med följande:

SV

6.11.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/7

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

105

”Artikel 29

Rapport om återinförandet av gränskontroll vid de inre

gränserna

Inom fyra veckor från det att gränskontroll vid de inre

gränserna har upphävts, ska den medlemsstat som återinfört

gränskontroll vid de inre gränserna överlämna en rapport till

Europaparlamentet, rådet och kommissionen om återinföran­

det av gränskontroll vid de inre gränserna i vilken den sär­

skilt redogör för den inledande bedömningen av och iaktta­

gandet av kriterierna i artiklarna 23a, 25 och 26a, hur kont­

rollerna genomförts, det praktiska samarbetet med grann­

medlemsstater, följderna för den fria rörligheten för personer,

om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna

varit effektivt, inbegripet en efterhandsbedömning av om

återinförandet av gränskontroll uppfyller kravet på propor­

tionalitet.

Kommissionen får avge ett yttrande om denna efterhands­

bedömning av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll

vid en eller flera inre gränser eller vid avsnitt av dessa.

Kommissionen ska minst en gång om året översända en

rapport till Europaparlamentet och rådet om hur området

utan inre gränskontroll fungerar. Rapporten ska innehålla

en förteckning över alla de beslut om återinförande av gräns­

kontroll vid de inre gränserna som fattats under det berörda

året.

Artikel 30

Information till allmänheten

Kommissionen och den berörda medlemsstaten ska på ett

samordnat sätt informera allmänheten om varje beslut om

att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna, med an­

givande av första och sista giltighetsdag, om det inte förelig­

ger tvingande säkerhetsskäl för att inte göra detta.”

4. Följande artikel ska införas:

”Artikel 33a

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna

kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011

av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler

och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissio­

nens utövande av sina genomförandebefogenheter (*).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i för­

ordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte

avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet

till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förord­

ning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i för­

ordning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 5 i samma

förordning, tillämpas.

___________

(*) EUT L 55, 28.2.2011, s.13.”

5. Följande artikel ska införas:

”Artikel 37a

Utvärderingsmekanism

1. I enlighet med fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt och fördraget om Europeiska unionen och

utan att deras bestämmelser om överträdelseförfaranden på­

verkas ska varje medlemsstats tillämpning av denna förord­

ning utvärderas genom en utvärderingsmekanism.

2. Bestämmelserna för utvärderingsmekanismen anges i

förordning (EU) nr 1053/2013. I enlighet med den utvär­

deringsmekanismen ska medlemsstaterna och kommissionen

gemensamt genomföra regelbundna, objektiva och opartiska

utvärderingar för att kontrollera att denna förordning till­

lämpas korrekt, och kommissionen ska samordna utvär­

deringarna i nära samarbete med medlemsstaterna. Enligt

den mekanismen ska varje medlemsstat utvärderas minst

vart femte år av en mindre grupp bestående av företrädare

för kommissionen och av experter utsedda av medlemssta­

terna.

Utvärderingarna kan bestå av föranmälda eller oanmälda be­

sök på plats vid de yttre eller inre gränserna.

I enlighet med den utvärderingsmekanismen ska kommissio­

nen ansvara för att anta de fleråriga och årliga utvärderings­

programmen och utvärderingsrapporterna.

3. Vid eventuella brister kan rekommendationer till åtgär­

der för att avhjälpa dessa brister riktas till de berörda med­

lemsstaterna.

Om allvarliga brister i kontrollerna vid de yttre gränserna

påvisas i en utvärderingsrapport som antagits av kommissio­

nen i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr

1053/2013 ska artiklarna 19a och 26 i den här förord­

ningen tillämpas.

4. Europaparlamentet och rådet ska informeras i alla ske­

den av utvärderingen och tillsändas alla relevanta dokument,

i enlighet med bestämmelserna för sekretessbelagda hand­

lingar.

5. Europaparlamentet ska omedelbart och på ett fullstän­

digt sätt informeras om alla förslag om att ändra eller ersätta

bestämmelserna i förordning (EU) nr 1053/2013.”

SV

L 295/8

Europeiska unionens officiella tidning

6.11.2013

106

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens

officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet

med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 22 oktober 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande

SV

6.11.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/9

Prop. 2014/15:32

Bilaga 5

107

Uttalande från Europa parlamentet, rådet och kommissionen

Europaparlamentet, rådet och kommissionen välkomnar antagandet av förordningen om ändring av ko­

dexen om Schengengränserna i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gräns­

kontroller vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter och av förordningen om inrättandet av en

utvärderings- och övervakningsmekanism avsedd att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket. De

anser att dessa nya mekanismer på ett adekvat sätt tar upp uppmaningen i Europeiska rådets slutsatser av

den 24 juni 2011 till att stärka samarbetet och främja det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna

inom Schengenområdet och till ett effektivt och tillförlitligt kontroll- och utvärderingssystem för att garan­

tera tillämpningen av gemensamma regler och förstärkningen, anpassningen och utvecklingen av de kriterier

som grundar sig på EU:s regelverk, samtidigt som de erinrar om att Europas yttre gränser måste förvaltas

effektivt och konsekvent på grundval av gemensamt ansvar, solidaritet och praktiskt samarbete.

De förklarar att denna ändring av kodexen om Schengengränserna kommer att förstärka samordningen och

samarbetet på unionsnivå genom att å ena sidan tillhandahålla kriterier för medlemsstaters återinförande av

gränskontroller och å andra sidan tillhandahålla en EU-baserad mekanism för mycket kritiska situationer

som hotar att kullkasta det sätt på vilket området utan inre gränskontroller är tänkt att fungera.

De betonar att detta nya utvärderingssystem är en EU-baserad mekanism och att det kommer att täcka

samtliga aspekter av Schengenregelverket och engagera experter från medlemsstaterna, kommissionen och

berörda EU-byråer.

De utgår från att varje framtida förslag från kommissionen om ändring av detta utvärderingssystem skulle gå

till samråd med Europaparlamentet, så att dess ståndpunkt i största möjliga utsträckning tas i övervägande

före antagandet av en slutlig text.

SV

L 295/10

Europeiska unionens officiella tidning

6.11.2013