På måndag behandlade styrelsen för Österbottens välfärdsområde sparförslagen inom servicenätverket och budgeten för 2025.
Diskussionerna pågick i drygt sex timmar och behandlade bland annat resultaten av omställningsförhandlingarna och vilka enheter som ska läggas ner.
– Det var stora frågor på bordet och vissa ändringsförslag som behandlades. Nu har vi en budget till fullmäktige då de träffas om två veckor, säger välfärdsområdesstyrelsens ordförande Anne Salovaara-Kero (SFP).
Bakgrunden till sparförslagen är att underskottet från 2023 och 2024 på ungefär 75 miljoner euro ska vara täckt och att ekonomin ska vara i balans senast 2026. Målet med besparingarna är att spara 44 miljoner euro.
Päivi Karppi (Sannf), är styrelsemedlem i välfärdsområdet. På grund av det nya domstolsbeslutet om att anställda inte får sitta i styrelsen i välfärdsområdena deltog hon inte i de diskussioner som berörde omställningsförhandlingarna.
Karppi säger att alla var enhälliga under mötet.
För Karppi var det en personlig seger att hälsovårdscentralen i Lillkyro inte läggs ner.
– Jag är så glad att den kommer att fortsätta och att det inte blir några stora ändringar där. Det var ett av de viktigaste ärendena för mig idag.
Enligt David Pettersson (KD), var det en livlig diskussion kring alla ärenden. För Pettersson var diskussionerna kring äldrevården och de allmänmedicinska avdelningarna de mest angelägna.
– Även om det börjar bli lite tjatigt när man vet att man kommer att förlora omröstningarna, så höll KD fast vid vår linje om att vi inte kan godkänna besparingarna som gäller äldrevården, serviceboenden och de allmänmedicinska avdelningarna.
Korten som inte lades på bordet
Så sent som i fredags gjorde SFP:s grupp tre ändringar i välfärdsområdets sparpaket. Ändringarna gällde nattjouren i Jakobstad, Purmohemmet i Pedersöre och röntgen i Kristinestad.
Ändringarna innebär att Purmohemmet inte läggs ner, istället minskas antalet platser på boendet. Nattjouren i Jakobstad får tilläggstid och i Kristinestad fortsätter röntgenverksamheten med kortare öppettider så länge det finns personal.
Peter Sjökvist (SDP), berättar att SDP-gruppen har varit väldigt oroliga över Purmohemmet.
– Vårt förslag hade varit att det ska bestå i sin helhet, men vi nappar förstås på det här kompromissförslaget, för vi tyckte att det var ett godtagbart förslag.
Sjökvist hade hoppats på att också Mariehemmet i Kaskö hade räddats, men så blev det inte.
– Kasköborna är i den tråkiga situationen att de mister i princip all service. Därför föreslog vi en minskning med fem platser på Mariehemmet och att man skulle fortsätta en tid på det viset, men vi fick bara understöd från KD så i det fallet förlorade vi den omröstningen.
Också Pettersson är glad över att Purmohemmet får fortsätta, däremot är han inte nöjd över tillvägagångssättet.
– På förra styrelsemötet var vår styrelseordförande väldigt tydlig med att alla kort ska på bordet och att vi ska säga om vi har något förändringsförslag eller någonting annat. Jag sa att vår linje står fast och övriga satt tysta.
David Pettersson (KD)
– Men i fredags läste jag i tidningen att SFP gör den här manövern och räddar Purmohemmet, jouren vid Malmska och röntgen i Kristinestad. I och för sig är det bra saker, men jag känner viss besvikelse över att man inte har kunnat kommunicera ut det tidigare åt övriga partier, och det var andra partiers representanter också besvikna på.
Pettersson är orolig för att ändringarna inte kommer att vara bestående.
– Jag är ganska säker på att det kommer nya omställningsförhandlingar efter välfärdsområdesvalet, och det tycker jag inte om.
Han är inte heller helt nöjd med beslutet att skjuta upp behandlingen av jouren vid Malmska.
– Vi hade den här frågan på bordet för ett år sedan, vi hade den också i år och nu kommer frågan komma upp på nytt nästa år. Jag tycker att för att få arbetsro så borde man ha fattat ett beslut och inte lämna det öppet. Jag hade gärna sett att det hade beslutats om att hålla det öppet permanent.
Ingen kastas ut
Salovaara-Kero berättar att hon har förståelse för att invånarna i Österbotten tänker och funderar kring besparingarna.
– Även om vi hade tuffa och svåra beslut att ta så tänker jag att det är oerhört viktigt att vi får budgeten i balans med tanke på framtiden. Det här är beslut som varken tjänsteinnehavare eller vi politiker vill och väljer att göra, men med tanke på rådande situation så är det så här det är och nu krävs det ansvarstagande politik.
Effekterna av besparingarna kommer, enligt Salovaara-Kero, noggrant följas upp.
– Både tjänstemän och vi politiker vill vara tydliga med att om det börjar se ut som att köerna växer till sig för mycket så finns det en beredskap att dra i handbromsen. Vården och omsorgen är minst lika viktig som ekonomin.
För de boendeenheter som kommer att läggas ner påpekar Salovaara-Kero att stängningsbesluten inte innebär att enheterna stängs på momangen.
– Tanken har hela tiden från beredningens sida varit att det stängs successivt och att att man tar det i sakta mak. Då hinner man också följa upp och följa med effekterna och sedan vid behov tänka om.
Också Päivi Karppi påpekar att boendena på de gemenskapsboenden och serviceboenden som stängs inte behöver vara oroliga för att bli hemlösa.
– Det är inte meningen att någon ska kastas ut. Det är meningen att platserna finns kvar så länge det är nödvändigt, och om man bara har en eller två personer kvar så kanske man måste fundera på att flytta dem till en annan enhet. Men ingen kommer bli skickad tillbaka hem från ett dygnetruntboende, något sådant kommer aldrig att hända.
Viktigt med missbrukarvård på eget modersmål
Förslaget på att göra vård- och rehabiliteringsenheten för missbruk, Pixnekliniken, tvåspråkigt har väckt reaktioner och diskussioner. I nuläget är Pixnekliniken enspråkigt svensk och många har uttryckt en oro för att vården på svenska ska falla mellan stolarna om kliniken blir tvåspråkig.
En utredning för vad tvåspråkigheten kommer att innebära i praktiken kommer att göras. Man kommer också att be om utlåtanden från tvåspråkiga välfärdsområden och från Åland.
Salovaara-Kero har jobbat med missbruksfrågor och vet hur viktigt det är att få hjälp för sitt missbruk på det egna modersmålet.
– Själva vården måste vara på det egna modersmålet, oavsett om det är svenska eller finska. Alla enskilda samtal och alla samtal i grupp bör ordnas så att varenda klient eller patient får prata sitt eget modersmål. De som jobbar där ska också ha ett så starkt språk att det går att jobba på känslobasis.
Salovaara-Kero påpekar också att det i nuläget inte finns en klinik för missbruk på finska i Österbotten.
– Vi har ingenting eget på finska just nu. All missbruksvård på finska köps från privata sektorn. Med tanke på jämlikheten är det en bra sak att också ha verksamheten på finska.