”Jag vill inte deala med något syndrom”, tänker Julia intill sin nyfödda son på neonatalen. Men kärleken till Leo och fint bemötande från läkare fick henne att övervinna sin oro.
Josefin Pehrson
Publicerad
”Oh nein, tänker jag när jag ser Leos ögon”
Vad tyckte du om att lyssna på artikeln? Enkäten tar 1 minut.
Förlossning.
Rum 203.
Får upp barnet på bröstet.
Tittar mellan benen.
”Det är Leo!” säger jag.
Ser hans ögon.
Blir alldeles stum.
”Oh nein”, tänker jag.
”Han har Downs syndrom.”
Jag säger det inte högt.
Jag bara tänker det.
Och behåller det för mig själv.
I tre dygn.
Orden är Julias egna. De sattes på pränt några månader efter att Leo föddes, men minnet av tankarna och känslorna från BB var kristallklart.
– Man känner det i kroppen, vissa saker fastnar, berättar hon hemma i sitt kök i tvåan i Enskede i Stockholm.
Hon vill prata om ordens tyngd. Om hur stor skillnad de kan göra när en läkare förmedlar en diagnos.
Laddar…
