Renée Björling var en bemärkt skådespelare och teaterpedagog under 1900-talet.
Renée Björling föddes i Lovö 1898 som dotter till kontorschefen Carl Olof Björling och hans maka, skådespelaren Manda Björling, född Lindroth. Föräldrarna skilde sig 1904 och i moderns andra äktenskap fick hon brodern Johan. I faderns andra äktenskap fick hon bröderna Sigurd och Anders samt en syster som dog i späd ålder. Brodern Johan Falck blev skådespelare och brodern Sigurd Björling operasångare, hovsångare från 1946. Renée Björling studerade först vid Franska skolan i Stockholm och senare vid Dramatens elevskola 1915–1917. Hon hade Maria Schildknecht som lärare i scenframställning.
Efter elevskolan var Renée Björling åren 1917–1920 verksam i Göteborg, först hos Hjalmar Selander vid Nya teatern 1917–1918 och därefter vid Lorensbergsteatern 1919–1920. Hösten 1920 gästspelade hon vid sin morbror, Knut Lindroths, teatersällskap. Därefter återvände hon till Stockholm och var först engagerad hos Albert Ranft 1921–1925 vid Svenska teatern och Vasateatern, sedan vid Oscarsteatern 1926–1927 samt vid Dramaten från 1927 fram till 1971. Hon kom där att göra bortåt 150 roller.
Renée Björling spelade redan som tolvåring Bertha i Fadren 1910 på Intima Teatern, vilken drevs av hennes styvfar August Falck, med hennes mor som en av de förande skådespelarna. Bland rollerna under Göteborgssejouren kan nämnas Sigrid i Bröllopet på Ulfåsa, Ofelia i Hamlet, Solveig i Peer Gynt, Karin Månsdotter i Gustav Vasa, Agda i Johan Ulfstjerna och Rosalinda i Som ni behagar. Bland Renée Björlings senare roller märks Bianca i Så tuktas en argbigga 1927 på Oscarsteatern, samt följande roller på Dramaten; Angelique i Den inbillade sjuke 1927, Maria Credaro i Ungkarlspappan 1930, Miss Tox i Pickwick-klubben 1931, Körledarinnan i Medea 1934, Maria von Degerfelt i Ett brott 1935, Drottning Margareta Leijonhufvud i Gustav Vasa 1939, Frida i Farmor och Vår Herre 1941, Elizabeth Boleyn i En dag av tusen 1949, Juliane Tesman i Hedda Gabler 1964 och Molly i Tolvskillingsoperan 1969. Hon gjorde också Mrs Higgins i My Fair Lady 1959 på Oscarsteatern.
Renée Björling filmdebuterade 1912, repriserande rollen som Bertha i Anna Hofmann-Uddgrens filmatisering av August Strindbergs Fadren, titelrollen spelades av August Falck. Renée Björling medverkade i omkring 40 filmer. Bland dessa kan nämnas Dunungen, 1919, Klostret i Sendomir, 1920, Carolina Rediviva, 1920, Vallfarten till Kevlaar, 1921, Fröken Fob, 1923, Norrtullsligan, 1923, Carl XII:s kurir, 1924, Livet på landet, 1924, Två konungar, 1925, Charleys tant, 1926, Vi som går köksvägen, 1932, Striden går vidare, 1941, Den allvarsamma leken, 1945, En lektion i kärlek, 1954, och Kärlekens decimaler, 1960. Renée Björling medverkade även i en dansk stumfilm tillsammans med sin mor 1914. Hennes storhetstid inom svensk film inföll under stumfilmstiden, från genombrottet med Dunungen.
Renée Björling medverkade i TV-serien Foreign Intrigue 1955 liksom i TV-teaterföreställningarna Porslinsfröken, 1957, och Pygmalion, 1968, i den senare repriserade hon rollen som Mrs Higgins. Hon förekom även i ett antal radioteaterföreställningar. Renée Björling var också verksam som lärare vid Dramatens elevskola åren 1948–1964, i scenframställning och talteknik.
Renée Björling hade en superb diktion, en sval charm och var en finstämd komedienne som gav en poetisk lyster och mjuk framtoning till de många ungflicksroller hon gestaltade. Hon hade en lång karriär och verkade under sex decennier som skådespelare, varav fem vid Dramaten.
Renée Björling var gift med löjtnanten, senare kaptenen Gunnar Ursell 1925–1932. I äktenskapet föddes dottern Monica.
Renée Björling avled i Stockholm 1975 och är begravd på Skogskyrkogården där.
