Hedvig Holmström var en pionjär inom den svenska folkhögskolerörelsen och en av initiativtagarna till folkhögskolekurser för kvinnor, där hon framförallt bidrog till utvecklingen av den textila slöjden.

Hedvig Holmström föddes 1846 och växte upp på godset Övedskloster i södra Skåne, där fadern var förvaltare. Hon var äldsta barnet i en syskonskara på tio. De musikaliska och litterära intressena i familjen var stora, vilket kom att prägla henne starkt. Sin första skolundervisning fick hon i hemmet hos den kände nykterhetsivraren, prästen och litteraturforskaren Peter (Pehr) Wieselgren. Han var gift med hennes moster Matilda och vid denna tid kyrkoherde i Helsingborg. Därefter sändes hon för studier till den så kallade Eggertska skolan, en flickpension i Lund, och efter att hon återvänt hem engagerades hon i skolundervisningen av sina tre yngre systrar. År 1868 flyttade hela familjen till Vombs Nygård, som låg under Övedskloster och som fadern tagit i arrende.

Redan tidigt fanns hos Hedvig Holmström — eller Hedda som hon i allmänhet kallades — ett intresse för tidens skandinavistiska strömningar och för grundtvigianismen, idéer som utgjorde grund för den spirande svenska folkhögskolerörelsen. När den första skolan i Sverige, Hvilans folkhögskola, startades 1868 var det hon som övertalade den unge geologidocenten Leonard Holmström att anta erbjudandet om att bli dess föreståndare. Han hade under sin studietid varit hennes bröders informator. Tre år senare, 1871, gifte de sig och Hedvig Holmström flyttade till Hvilans folkhögskola i Åkarp, söder om Lund.

Leonard och Hedvig Holmström tog sig gemensamt an utvecklingen av verksamheten på Hvilan med stor energi. Eftersom man var först i landet fanns inte mycket erfarenhet att bygga på. Men paret Holmström hade nära kontakter med den danska folkhögskolerörelsen och var intensivt engagerade i den pedagogiska diskussionen om folkhögskolan. På så vis kom Hvilan att få en viktig roll för utvecklingen av hela den svenska folkhögskolerörelsen. Många av dem som lite längre fram blev föreståndare på andra skolor hade under en period varit lärare här.

Den grundläggande målsättningen med folkhögskolan var att ge landsbygdens ungdom en allmän medborgerlig bildning, livskunskap och praktiska kunskaper som var användbara i jordbruket. Utbildningen bedrevs under vinterhalvåret och var i början endast öppen för män. Folkhögskolan skulle erbjuda en studiemiljö med en familjeliknande gemenskap där samtalet hade en viktig roll i undervisningen, inga betyg förekom och där diskussioner, samkväm och kulturella aktiviteter var en del i utbildningen liksom den sociala samvaron. Idén om folkhögskolan som en familj innebar samtidigt att gränsen mellan föreståndarfamiljens privatliv och skolans verksamhet blev diffus. Den genusarbetsdelning som rådde mellan föreståndaren och hans hustru i äktenskapet kom att utgöra mönstret även för deras professionella roller inom skolan, och här blev Leonard och Hedvig Holmström något av modeller eftersom de var det första föreståndarparet och stannade i hela 40 år. Medan han hade det övergripande ansvaret för skolan och undervisade inom de teoretiska kurserna, axlade hon som husmor ansvaret för skolans hushåll och den sociala omsorgen om eleverna.

Hedvig Holmström var av omgivningen känd som en temperamentsfull och livlig person med outtröttlig energi, intresserad av allt. Genom sitt uppriktiga och raka sätt kunde hon ibland uppfattas som kärv; hon krävde att bli respekterad — inte minst i intellektuella sammanhang — och var känd för att våga uttrycka sin uppfattning även om den avvek från den gängse meningen. Hon betraktade människovärdet som centralt och hävdade kvinnans likställighet med mannen. Således började hon omgående driva frågan om folkhögskolekurser även för kvinnor, och 1873 startades på Hvilan, för första gången i Sverige, separata kurser för kvinnliga deltagare under sommartid. Hedvig Holmström undervisade här i svensk litteratur, hälsolära och sång och föreläste i kvinnorelaterade ämnen, bland annat i en serie om kvinnans ställning i hem och samhälle. Så småningom övertog hon det övergripande ansvaret för de kvinnliga kurserna. Hennes viktigaste pedagogiska insats torde dock ligga i den teoretiska och praktiska utvecklingen av slöjdämnet, något som uppmärksammandes även i flickskolekretsar. Hon menade att handarbete aldrig kunde bli huvudsaken i folkhögskolans utbildning för kvinnor, men betonade samtidigt slöjdens betydelse för både individen och hemmet. Den textila slöjden hade ett både estetiskt och ekonomiskt värde, den ansågs utveckla elevernas sinne för skönhet och god smak samtidigt som de lärde sig inse det ekonomiska värdet av god kvalitet och av att lappa och laga textilier. Metodiskt betonade hon principen att gå från det lätta till det svåra, värdet av elevernas självverksamhet och frihet i valet av slöjdart; alla skulle känna att de fick ut något av slöjden. Hon bejakade även användning av sy- och stickmaskiner. Samtidigt var det allmogens traditionella prydnadsslöjd som utgjorde normen för god smak. Hon etablerade kontakt med det nybildade Handarbetets Vänner och 1881 började man på Hvilan att undervisa i traditionella skånska vävtekniker.

Till en början bodde eleverna på Hvilan inackorderade i närbelägna familjer och skötte sin egen mathållning, men detta ändrades successivt. År 1894 tog skolans styrelse beslut om att införa mathållning för alla elever och började även bygga elevbostäder. Hvilan hade dessutom en omfattande representation i samband med olika möten och externa besök; bland annat genomfördes här det tredje nordiska folkhögskolemötet 1890 med över 300 deltagare. Detta innebar att Hedvig Holmströms husmorssysslor med åren blev alltmer omfattande. Att få mathållning, internat och representation att fungera var hennes ansvar och detta inkluderade även bokföringen.

Hedvig Holmström födde och uppfostrade också sex barn. Hon lärde dem själv att läsa och skriva, och efter hand kom även andra barn i trakten att delta i denna hemundervisning. Hon sjöng och läste ofta sagor för sina barn, ibland översatta direkt i stunden från tyskan. När barnen blev lite större samlades man ofta på tidstypiskt sätt i familjen för att handarbeta runt fotogenlampan, medan Hedvig läste högt. En liknande modell tillämpades också inom de kvinnliga sommarkurserna. Varje dag hade hon uppläsningstimme med eleverna medan de handarbetade, då hon läste högt och berättade om författarnas liv och verk. Hedvig Holmström var även känd för sin goda förmåga att skriva tillfällespoesi. Hon var dessutom en duktig sångare och pianist och spelade alltid till psalmerna vid morgonbönen samt ackompanjerade och sjöng vid musikaliska framträdanden under fester och samkväm. Musiken fick genom henne en mycket viktig roll vid Hvilan.

Den generation föreståndarhustrur inom den tidiga folkhögskolan som Hedvig Holmström tillhörde kom att gå under benämningen ”folkhögskolemödrar”, dels för den viktiga roll de fick som husmödrar inom folkhögskolans hemlika miljö, dels för att de utifrån dessa positioner bidrog till starten och utvecklingen av sommarkurser för kvinnor. Deras mål med det kvinnliga bildningsprojektet var en ”husmoderlig” utbildning med förankring i agrarsamhället, en utbildning som i första hand skulle ge praktiska kunskaper lämpliga för arbete i eget eller andras hem. Ofta byggdes verksamheten senare ut med en renodlad lanthushållsskola och även här var Hvilan först. På Hedvig Holmströms initiativ startades en fristående husmodersskola 1905, också den med undervisningen förlagd till sommarmånaderna.

Hedvig Holmström var den äldsta och första bland folkhögskolemödrarna, den som de övriga inspirerades och lärde av och den viktigaste teoretikern i utvecklingen av den textila slöjden. Vid sidan av henne brukar Cecilia Bååth-Holmberg vid Tärna folkhögskola och Hanna Odhner vid Östergötlands/Lunnevads folkhögskola lyftas fram som centrala namn under de allra tidigaste åren. De tre kände varandra väl och träffades bland annat i samband med de många nationella och nordiska folkhögskolemöten som arrangerades. Här deltog kvinnorna aktivt i de pedagogiska diskussionerna, höll föredrag och kunde också ha formella uppdrag i mötesledningen. Hedvig Holmströms föredrag vid det nordiska folkhögskolemötet på Hvilan 1890, om folkhögskolans roll för en förbättrad lanthushållning, publicerades senare på danska av företrädare för den danska folkhögskolerörelsen.

Paret Holmström stannade i ledningen för Hvilans folkhögskola fram till Leonard Holmströms pensionering 1908. Hedvig Holmström fortsatte dock, trots en tilltagande dövhet sedan femtioårsåldern, att undervisa fram till 1913. Av deras barn gick tre döttrar i föräldrarnas fotspår och blev folkhögskollärare. Äldsta dottern Malin gifte sig med en av lärarna på Hvilan, Enoch Ingers, som sedan blev föreståndare efter sin svärfar. Malin Holmström-Ingers övertog därmed sin mors roll som husmor och ansvarig för de kvinnliga kurserna; hon undervisade framförallt i musik. Dottern Ingeborg Holmström-Vifell arbetade under några år som lärare i textil slöjd och gymnastik på Hvilan och blev så småningom rektorshustru på Vindelns folkhögskola. Dottern Signe Holmström arbetade under mer än tre decennier som lärare i textil slöjd på Hvilan. En fjärde dotter var målaren och konstnären Tora Vega Holmström.

Hedvig Holmström publicerade ett tiotal artiklar i skol- och folkbildningstidskrifter samt några mindre skrifter: Kan Folkehøjeskolen bidrage til en forbedret Husholdning hos Landboerne?, 1890, Om kvinnlig hemslöjd: några tankar om dess värde och befrämjande, 1898, samt Julminnen från barndomshemmet, 1899.

Hedvig Holmström avled år 1926 på Lindegård, det lantbruk nära Hvilans folkhögskola som hon och maken förvärvat och även drivit sedan 1890, och dit de dragit sig tillbaka efter pensioneringen. Hon ligger begravd på Tottarps kyrkogård.