Asta Ekenvall var bibliotekarie och idéhistoriker. Hon var en av dem som grundade Kvinnohistoriskt arkiv (numera KvinnSam) vid Göteborgs universitetsbibliotek och hon var en pionjär inom historisk kvinnoforskning.

Asta Ekenvall föddes 1913 i Anundsjö i Västernorrland. Hon tog studenten i Umeå 1932 och fortsatte därefter studierna i Uppsala. År 1939 gifte hon sig med Verner Ekenvall och tillsammans med honom fick hon två barn, dottern Lena och sonen Björn.

Under studietiden i Uppsala deltog hon i det av Johan Nordström initierade idé- och lärdomshistoriskt inriktade seminariet. Bland seminariekamraterna kan nämnas Sten Lindroth och Henrik Sandblad, vilka senare blev professorer i det nya ämnet idé- och lärdomshistoria, som var det ämne som Asta Ekenvall blev filosofie licentiat i. Examen togs 1940 på en avhandling om svensk vetenskap i utländska lärda tidskrifter. Avhandlingen rymmer en bred diskussion om betydelsen av etableringen av vetenskapliga tidskrifter under 1600-talet, vilka fungerade som källor för forskningsinformation och kunskapsspridning. I Asta Ekenvalls licentiatavhandling behandlas de svenska vetenskapsmän som publicerade forskningsrön i de utländska facktidskrifterna, men även de vetenskapliga tidskrifter som så småningom blev etablerade i Sverige diskuteras.

Efter sin licentiatexamen fortsatte Asta Ekenvall att forska och skriva men hon ville inte disputera. I ett av sina många brev till Barbro Alving reflekterar hon över sin tidigare omedvetenhet om kvinnofrågor och blickar då tillbaka på studietiden: ”När jag var 29 år, hade jag just klarat licen, tror jag, gick med mitt första barn, hade beslutat att inte disputera då jag ändå inte kunde räkna med att bli högskolebibliotekarie (min man skulle bli lärare och måste räkna med att flacka omkring många år) [...]”. Det brevet var avsänt från Linköping där maken fått läroverkstjänst. Strax därefter flyttade paret Ekenvall emellertid till Göteborg och vid samma tid blev Asta Ekenvall en av de första två som erhöll det forskningsstipendium som instiftats i Elin Wägners namn. Den forskning hon med stöd av detta stipendium initierade var historiskt nyskapande. Asta Ekenvall ville studera varför kvinnors intellektuella förmåga tillmättes lägre värde i västerlandets vetenskap. Hon ville förstå grunderna för denna uppfattning. Därmed blev relationen mellan den antika medicinens fruktbarhetsteorier och den antika filosofins kvinnouppfattningar en viktig del. Studien behandlar könsföreställningar över tid i flera olika samhällen, även skriftlösa. Resultaten publicerades 1966 i boken Manligt och kvinnligt: idéhistoriska studier. I boken visar Asta Ekenvall således hur uppfattningar om fortplantningsmekanismer påverkat värderingen av kvinnor, alltifrån Aristoteles och framåt. Boken är ett ofta citerat pionjärarbete och gavs ut i en andra upplaga 1992. Den antropologiskt breda ansatsen och den djuplodande analysen i boken vidareutvecklade hon sedan i uppsatsen ”Groddjuren som fruktbarhetssymboler”. Precis som i studierna av antikens fruktbarhetsteorier intresserade sig Asta Ekenvall också här för likheter mellan olika samhällen och tider.

Den grundforskning idéhistorikern Asta Ekenvall bedrev var osedvanligt bred. De forskningsproblem hon ställde upp krävde att ämnes- och tidsmässiga gränser överskreds. Gränsöverskridandet var aktuellt också i Asta Ekenvalls övriga verksamhet. Utöver forskningspublikationer författade hon avsnitt i läromedel och studiemedel. Hon var också en framstående och lärd bibliotekarie. I samband med att makarna Ekenvall år 1955 flyttade till Göteborg aktualiserades yrkeskarriären som bibliotekarie på allvar. I ett av breven till Barbro Alving skriver Asta Ekenvall att det nu skulle bli en bibliotekarietjänst ledig som hon hade chans att få, den förra hade hon inte ens vågat söka: ”Och det ekonomiska oberoendet betyder en hel del för mig, trots att Verner är hemskt generös jag har fria händer i alla avseenden. Det är bara det att jag själv känner mig som en parasit, när jag nu inte kan sköta hushållet alls som sig bör.”

År 1957 anställdes Asta Ekenvall vid Göteborgs stadsbibliotek (senare Göteborgs universitetsbibliotek) och var förste bibliotekarie där åren 1968–1978. Tillsammans med kollegan Rosa Malmström och Eva Pineus, som var ordförande i Fredrika-Bremer-Förbundets avdelning i Göteborg, grundade hon år 1958 Kvinnohistoriskt arkiv, senare Kvinnohistoriska samlingarna, numera KvinnSam, vid Göteborgs universitetsbibliotek. Arkivets syfte var att samla och tillgängliggöra material som kunde synliggöra kvinnors historia. Asta Ekenvall agerade därmed ideologiskt men hon var ändå ovillig att själv företräda någon politisk gruppering. För henne var sakfrågorna det viktiga.

I ett brev till Inga Thorsson samma år redogör Asta Ekenvall kort för tillkomsten av Kvinnohistoriskt arkiv. Hon ville knyta kontakt med Inga Thorsson därför att Thorsson representerade en annan grupp än ”fredrikorna” – och Asta Ekenvall ville inte att arkivet bara skulle höra ihop med dem. Hon ville skapa ett vetenskapligt, ”alltså politiskt och ideologiskt neutralt forum”, där olika åsikter kunde hämta material. I ett brev till Barbro Alving några månader tidigare är tonfallet mera offensivt – och humoristiskt: ”Och pengar? Ja, vi vill stå fria. Till att börja med får vi ettdera starta firma och ta betalt av dem som anlitar oss (Firma Forskning U.P.A!), fastän det är motbjudande.[...] Vi skall börja blygsamt, men /här lyfter jag från marken/ det skall bli ett stort internationellt forskningscentrum innan vi slutar. Alla kända kvinnor skall få donera arkiv- och bokmaterial till oss, och alla okända skall få hjälpa oss med jobbet. Och du skall bli det första namnet på vår förteckning över donatorer, du kan få ge oss manuset till Wägnerboken t.ex!! Och kvinnliga konstnärer skall få smycka vårt hus, och vi skall ha en byst av dig i den stora hallen i entréplanet.”

Arkivet fick – och har alltjämt – stor betydelse för den kvinnohistoriska forskningen i Sverige. År 1972 utnämndes Asta Ekenvall till filosofie hedersdoktor, året därpå pensionerades hon från sin bibliotekarietjänst och flyttade så småningom till Stockholm. Hennes vetenskapliga författarskap och kvinnohistoriska engagemang gav henne år 1993 professors namn.

Asta Ekenvall avled 2001 och hon vilar i minneslunden på Västra kyrkogården i Göteborg. Hennes efterlämnade papper donerades till det arkiv hon själv varit med om att starta. Samlingen innehåller bland annat brevväxling med Barbro Alving där allt från djupt personliga känslor till vetenskapliga frågor diskuteras. Asta Ekenvalls efterlämnade papper visar att hon hyste ett stort engagemang i olika politiska frågor och av den livaktiga korrespondensen framgår något av omfattningen av det vittfamnande kontaktnät hon med åren byggt upp.