1361 - massgravar på Solens berg

I dagens krigsgalna v�rld f�r vi st�ndigt rapporter om nyfunna massgravar. Det tycks mig som att urskillningsl�st m�rdande �r en sorts normalitet. Att detta aldrig n�gonsin har f�rb�ttrat n�gonting �verhuvudtaget verkar vara en kunskap som inte g�r att f� in i skallen p� alla samtidigt.

En av historiens mer k�nda massgravar �r den som �terfinns p� kyrkog�rden till Solberga kloster. P� bilden ovan syns l�mningarna av k�ksdelen och nunnornas matsal, refektorium, av n�got som rimligen �r en av Sveriges st�rsta sev�rdheter. Kanske �r det inte den �desdigra platsen, f�rresten, som �r det sev�rda, utan de fynd som gjorts. Men �ver platsen vilar n�got outs�gligt - m�ssande i �rhundraden och sk�ns�ng till ingen som helst nytta. Det �r de b�st bevarade l�mningarna efter en krigssk�deplats p� 1300-talet, en kyrkog�rd d�r omkring 1.800 m�nniskor fick sin sista viloplats huller om sladder, jordade i all hast f�r stankens skull. Liken lades i lager och t�cktes med kalk d� de vr�ktes ner.

Ruinerna p� bilden visar en del av Cisterciensernas Mons Solis, Solberga nunnekloster, som grundlades n�gon g�ng p� 1200-talet och allts� l�g p� det som i dag kallas Korsbetningen, fordom Solberget. Nunnorna flyttade n�gon g�ng under senare delen av 1300-talet in innanf�r Visby ringmurar, d�r ju folk i dag strosar och l�ter sig h�nf�ras av romantiska kyrkoruiner ungef�r en kilometer fr�n massgravarna. Det finns fortfarande massgravar kvar som inte har unders�kts.

Medeltidsveckan

Det �r dessa v�ldsamma h�ndelser 1361, Valdemar Atterdags krigst�g, som av n�gon anledning �rligen h�gtidligh�lls av den vittber�mda Medeltidsveckan, bl a f�r att gutarna skall vara "stolta �ver sin historia".

Visby �r trots detta den b�sta staden i v�rlden att fira en Medeltidsvecka, ty h�r st�r fortfarande medeltidshusen kvar i det n�gorlunda intakta medeltida gatun�tet och staden �r omgiven av sagornas ringmur. Visby �r Nordens vackraste stad.

Medeltidsveckan �r allts� ett alldeles utomordentligt p�hitt ehuru den historiska inramningen som kommer fr�n en romantisk tavla kopierad p� allting fr�n kaffebrickor till bild�rrar �r magstark. N�got mer makabert �n att h�gtidligh�lla detta satans �r kan man blott sv�rligen t�nka sig. Men det �r allts� egentligen inte det riktiga Valdemarst�get som avfiras festligt utan snarare den romantiska bilden, sagorna, kring det hela. Att p� riktigt fira att Gotland f�r f�rsta g�ngen blev st�lld under en kungamakt varf�r den ekonomiska nedg�ngen b�rjade p� allvar skulle vara mer �n lovligt enfaldigt.

Tar du en promenad fr�n S�derport i Visby ringmur och f�ljer cykelstigen �sterut n�gra hundra meter s� st�r du snart alldeles bredvid d�rren till Gotlands tingsr�tt. D� har du promenerat �ver slagf�ltet fr�n 1361. Korsbetningen ligger p� kullarna till v�nster om tingsr�tten, ovanf�r parkeringen.



Ovanst�ende foto visar det ringkors som restes p� plats kort efter slaget 1361. Inskriften lyder:

"ANNO D(OMI)NI M CCC LXI F(E)RIA IIIA POST JACOBI ANTE PORTAS WISBY I(N) MA(N)IB(US) DANOR(UM) CECIDERU(N)T GUTENSES H(IC) SEP(UL)TI OR(ATE) P(RO) EIS".

I skolboken s�gs det betyda: "I Herrens �r 1361 den 27 juli f�llo framf�r Visby portar i danskarnas h�nder de h�r begravda gutarna: bed g�r dem."

I skolboken �vers�tts "ANTE" i inskriptionen med "framf�r", dvs att gutarna stupade framf�r de liksom ouppn�eliga portarna. Men "ante" betyder "utanf�r", som p�pekats av olika f�rfattare, t ex Yrwing, dvs gutarna f�ll utanf�r portarna till Visby, vilket berodde p� att Visby hade st�ngt sina portar, deltog inte i slaget och satt innanf�r sina murar och avvaktade. Det �r samtliga historiska k�llor �verens om (se ocks� m�lningen i Bunge).

Den svenske kungen Magnus Eriksson visste att Valdemar Atterdag t�nkte anfalla. I en skrivelse den 31 maj 1361 varnar han borgerskapet i Visby: de borde s�v�l natt som dag ha ringmur och hamn bevakade. Republiken Gotland (gutarna, som kallas b�nder i svensk historieskrivning) kan emellertid inte ha f�tt del av dessa svenska varningar, ty de olika landsdelarnas (s�ttingarnas) arm�er krossades en efter en. Det var bara s�ttingarna i norr som �terstod och offrade livet i frihetskampen utanf�r Visbys portar, fem dagar efter landstigningen n�gra mil s�der om Visby.

Gutarna hade sen �rhundraden tillbaka frivilligt g�tt under Svea konung och till den �ndan tr�ffat ett bilateralt handelsavtal. I Sverige kallas detta avtal av n�gon anledning f�r "skyddsavtal". F�r de som h�vdar skyddsteorin s� kan vi f�rsiktigtvis p�peka att svearnas skydd �nnu 1361 inte var v�rt n�nting, totalt v�rdel�st. Kanske var den svenske kungen h�mndlysten f�r att nordergutarna 1313 slagit den svenska arm�n under Birger Magnusson s�nder och samman p� R�cklinge backe, n�got som inte st�r att l�sa i skolans historieb�cker.



P� kortet ovan syns Lilla Karls� - man ser ocks� V�stergarns Utholme och Stora Karls� - fr�n stranden vid Tofta d�r tusentals m�nniskor under sommaren badar.

Exakt var Atterdags flotta landsteg �r emellertid oklart, alla tillg�ngliga uppgifter pekar ut den v�stra kusten, sydligast Kronvalls fiskel�ge i Eksta, strax s�der om Djupvik, och nordligast vid V�stergarn. Vi vet att han kom direkt fr�n �land. Landsteg han vid Kronvalls s� gick han s�der om Lilla Karls�, landsteg han i V�stergarn - det nordligast f�reslagna st�llet - s� hade man kunnat se det fr�n Toftastranden ty i s� fall hade danskarna ankrat vid V�stergarns Utholme. S� som h�ndelserna utvecklade sig �r undertecknad �vertygad om att Atterdag landsteg i V�stergarn, se slagf�ltsarkeologi om M�sterby.

Det smartaste Valdemar Atterdag kunde g�ra var att se till att hela den republikanska arm�n inte samlades, dvs s�ka strid med olika fraktioner (s�ttingar) i st�llet f�r att v�ga ett slag mot Gotlands samlade arm�. Och det var precis vad han gjorde. Danskarna marscherade n�mligen raka sp�ret till de s�dra landsdelarnas samlingplats Ajmunds bro i M�sterby, se ocks� Trollk�rringens tillh�ll, och vann seger; tidigare hade den fraktion som m�tte upp vid landstigningen slagits ihj�l. Det var allts� tre slag som stod: ett vid landstigningen, ett vid Ajmunds bro och det tredje utanf�r ringmuren.

Hur danskarna kunde k�nna till samlingsplatsen vid Ajmunds bro �r det numera ingen som vet. Men det finns s�gner som s�ger att han personligen var p� Gotland �ret innan och rekognoserade. Bengt Thordeman s�ger i en liten skrift vid namn Korsbetningen att det mesta i dessa sagor �r rena p�hitt men ocks� att "F�rst och fr�mst �r det v�l m�jligt att kung Valdemar hade skickat kunskapare, som i f�rv�g skulle orientera sig och eventuellt knyta l�mpliga f�rbindelser. Det �r mycket t�nkbart att det �r episoder fr�n deras f�rberedande verksamhet p� Gotland som kan ligga bakom en del av dessa s�gner. Naturligtvis har de i f�rsta hand arbetat i Visby, och det �r ocks� rimligt att de s�rskilt har uppeh�llit sig p� s�dra Gotland, som torde ha varit landets rikaste bygd." (se dock Visby hyllar Olof H�kansson och f�rl�ter medhj�lparna).

�r 1779 bes�kte antikvitetsforskaren Hilfeling Gotland. Fr�n M�sterby kyrkog�rd visade man upp en pansarskjorta, som kan t�nkas tillh�ra en krigare som var med i slaget 1361 vid Ajmunds bro n�gra kilometer s�der om kyrkan.



Bilden ovan visar slagf�ltet 1361 utanf�r muren. Till h�ger en idrottsarena med det makabra namnet Gutavallen. Tinnarna p� ringmuren brukar s�gas utvisa den plats Atterdag red in i Visby, se Valdemarsmuren.

Den 27 juli 1361 var varenda port, varenda d�rr st�ngd i ringmuren, allt var l�st. Murarna m�ste ha patrullerats f�r att landets gutar inte skulle kunna ta sig in och s�tta sig i skydd. Borgarna i Visby som visste att anfallet skulle ske satt tryggt innanf�r sin mur och avvaktade slakten, se Thebanska legionen eller 1361.

Det �r intressant att fundera �ver vem som kom till slagf�ltet f�rst: danskar eller gutar. Visste gutarna att staden inte skulle delta i f�rsvaret eller att de inte skulle sl�ppas in? Visste de att de var bedragna av kr�ken i �stersj�ns st�rsta stad? Om danskarna kom f�rst, varf�r barrikaderade de sig inte innanf�r murarna och sk�tte kriget i lugn och ro? V�gade de inte l�ta gutarna h�mta andan och samla trupperna?

P� ringkorset vid korsbetningen st�r som ovan n�mnts att gutarna f�ll den 27 juli 1361 "utanf�r portarna". Ringkorset �r uppst�llt ganska kort tid efter slaget. Vem satte upp det?

I massgravarna ligger soldaterna nedkastade hur som helst, s�v�l danskar som gutar. Alla har vr�kts ner i gravarna mitt i h�gsommaren. Man har funnit en l�derpung som bl a inneh�ll 126 danska borgarkrigsmynt som har tillh�rt en dansk, ty mynten �r av s� d�lig halt att de inte var g�ngbara p� Gotland.

Det st�r ingenting p� ringkorset om att det vilar danskar i massgravarna, ingenting om att man skall be f�r dem. Detsamma g�ller f�r borgare i Visby. Den 29 juli undertecknade Valdemar Atterdag ett avtal med borgarna som gjorde det m�jligt f�r Visby att forts�tta handeln precis som f�rut och att de beh�ll sina privilegier. Att segern skulle ha varit s� fullst�ndig som ofta s�gs kan gott ifr�gas�ttas. Hade en dansk konung g�tt med p� att det endast var gutar som det skulle n�mnas p� ringkorset f�r, inte hans landsm�n? Eller skulle kanske Atterdag med nytill�gget i sin titel - "de gothers konge" - gl�mt sina soldater? Eller skulle m�jligen de rakryggade borgarna blott n�gra hundra meter fr�n sin fantastiska mur gl�mt sina egna? Skulle de ha l�tit de hedrande orden om ante portas st� kvar? Strelow s�ger p� 1600-talet i sin historiebok att danskarna l�mnade kvar ett par fogdar n�r de gav sig av fr�n Gotland men att de strax blev ihj�lslagna, det �r nog inte sant.



En del av Solbergaklostrets murar ovan jord. Omr�det �r inte unders�kt i sin helhet. Det finns fortfarande kvar massgravar som inneh�ller m�nga stupade. Det �r en helig plats.

Bengt Thordeman skriver i sitt ovann�mnda h�fte att "Det �desdigra �gonblick, vars minne f�rt�tas omkring det enkla monumentet vid korsbetningen, �r tillr�ckligt f�r att inskriva denna plats bland v�ra historiska vallfartsorter. Med det �r dock f�rst de i sitt slag enast�ende fynden ur krigargravarna som har kommit platsens namn att bli ryktbart."

Det mest v�rdefulla som hittats �r alla de rustningar som vr�kts ner tillsammans med de d�da, ty f�r �vrigt s� finns det n�stan endast avbildningar p� gravstenar och dylikt fr�n 1300-talet. Rustningarna har givit en "helt ny bild av medeltidsutrustningens utveckling", s�ger Thordeman, "och detta g�ller inte endast Sverige eller Norden utan hela Europa".

Man har funnit ringbrynjor, huvor (se Tofta kyrka) och handskar av ringpansar, skyddspl�tar fastsydda p� insidan av stora tr�jor - br�stharnesk, j�rnskenor, men ocks� andra saker som mynt, nycklar, knivar och s�nt. Vad g�ller knivarna s� har de f�rmodligen suttit instuckna i m�nniskor n�r de begravdes, detsamma g�ller alla pilspetsar, men f�r �vrigt har man inte funnit s� m�nga brukbara vapen.

Rustningarna uppvisar internationella och vid denna tid mer eller mindre moderna former, s�ger Thordeman, s�vitt man kan d�ma av tillg�ngligt j�mf�relsematerial, dvs fr�mst avbildningar p� gravstenar, se t ex Soldaterna i K�llunge. Thordeman n�mner s�rskilt en rock d�r lameller, pl�tstycken, sn�rts samman i ett sinnrikt system och att denna konstruktionstyp h�r hemma i Centralasien och har kommit till Europa under f�rhistorisk tid. En av de f� funna motsvarigheterna till denna harnesk h�rstammar fr�n Birka. Thordeman f�r av denna anledning m�jlighet s�ga att Gotlandsb�ndernas rustningar var f�r�ldrade och n�got de rafsat samman f�r att n�dtorftigt bev�pna alla som kunde delta i f�rsvaret. Gutarnas arm� bestod enligt Thordeman av b�nder med f�r�ldrad utrustning.



Bilden ovan �r en detalj av den f�r Norden unika samlingen av medeltida glasm�lningar i Lye kyrka och visar hur lamellrock kan ha sett ut. Johnny Roosval s�ger i boken Gotl�ndsk Vitriarius, Esselte, Sthlm 1950, sid 46 ff, att m�lningarna i Lye h�r hemma i H�ggotiken, fr�n 1300 e.Kr - till fram emot mitten av �rhundrandet, och Roosval s�ger, aa sid 49 att: "I varje fall kan Lyem�staren p� Gotland icke t�nkas senare �n omkring 1325-55." Roosval s�ger vidare att formen p� dessa m�lningar �r inspirerade av England: "Lyem�staren �r rent engelsk." och att: "Motsvarigheter i form finner man i det s� sparsamt bevarade engelska tidiga 1300-talsm�leriet: i Croughton, Northamponshire". Det tycks allts� som ocks� engelsm�nnen var lika efterblivna i krigisk mundering som gutarna.

Som en motvikt till Thordemans p�st�ende skall vi citera Ingvar Anderssons bok Sveriges historia, Natur och Kultur, Sthlm 1960, s 126, d�r han talar om Svante Stures fr�msta medhj�lpare, �ren kring 1500, Hemming Gadh, som ledde bel�gringen av Kalmar slott. Andersson s�ger om Gadh att hans dagliga jargong r�rde sig med: "krut, byssor, dalapil, handsten, skeppglavan, rotaklubba, slagsv�rd, p�lyxor..." - skeppsglavan �r en sort spjut och handsten �r kaststen. Kanoner kom till Europa p� 1300-talet. I f�rbig�ende skall vi ocks� s�ga att Hemming Gadh var samtida med de tv� biskopar som avr�ttades i Stockholms blodbad; det �r nog inte s�kert att alla biskopar p� den tiden var lika fromma som dagens dito.

En annan liknande "svensk slutsats" �r den om stridsvana danskar och unga, lytta eller gamla gutniska b�nder. Utifr�n de framgr�vda skeletten har en �ldersstatistik genomf�rts som visar soldaterna uppdelade efter �lder:

* 22% var yngre �n 20 �r
* 64% var mellan 20 och 55 �r
* 14% omkring 55 och �ldre

Utifr�n det som �versiktligt n�mnts ovan konkluderar Thordeman om gutarna: "Det �r en h�r som vid sidan av de vapenf�ra och v�lutrustade till icke ringa utstr�ckning best�r av pojkar och gubbar, av krymplingar och invalider, och som delvis �r utrustade med harnesk av f�r�ldrade typer."

Denna slutsats har upprepats s� m�nga g�nger att den v�l numera �r sann. Och att alldeles detsamma i s� fall m�ste g�lla danskarna gl�ms p�passligt ocks� bort. Thordeman s�ger att den gutniska arm�n till 36% eller �ver en tredjedel var sammansatt av ungdomar och �ldre m�n p� 55 �r och d�rut�ver. Och s� blir ju svaret om man adderar 22 med 14. Men om jag minns r�tt s� �r v�ra dagars soldater mellan 18 och 20 �r, d�rtill k�nner jag m�nga �ver 55 �r som skulle vara fullgoda slagsk�mpar. D�rf�r h�vdar undertecknad utan vidare att den p�st�dda gutniska h�rens sammans�ttning och duglighet �r en skrivbordskonstruktion.

Och att man i gutarnas stad i svearnas land (Birka), som Adam av Bremen s�ger, har funnit ett harnesk som i stort sett �r likadant som ett av de funna vid Korsbetningen ber�ttigar inte till n�gon slutsats �verhuvudtaget om f�r�ldrad utrustning. Kom ih�g att gutarna var det rikaste folket i hela Norden vid denna tid. Det var ingen leksaksarm� som bj�d danskarna motst�nd utanf�r Visbys st�ngda portar, �ven om den bara bestod av gutar fr�n norra Gotland. Valdemar Atterdag var personligen p� Gotland f�r att leda kriget. Det var inget leksakskrig, men det �r utan vidare klart att en arm� best�ende av o�vade f�retagare och handelsm�n (b�nderna) inte har en chans mot bepansrade yrkesmilit�rer; se om Valdemar Atterdag. Varf�r Thordeman fann det n�dv�ndigt att f�r�ndra en frihetskamp till en fr�ga om d�ligt utrustade ungar och gubbar vet jag inte, se t ex vad Nils Ferlin s�ger p� sidan om Brandskattningen av Visby.



H�r rider Valdemar Atterdag in i staden vid de �rligt �terkommande sk�despelen under Medeltidsveckan, som alltid infaller vecka 32. Visby hade som bekant tv� borgm�stare p� 1300-talet, en tysk och en svensk. Ett �r utn�mndes Allan Nilsson, pappa till tv� av damerna i Ainbusk Singers och d�rtill Gotlands b�ste skald, till en av borgm�starna. Han �r emellertid bonde och �verraskade m�nga genom en h�gtidlig kransnedl�ggning vid Korsbetningen f�r att hedra de d�das kamp som kostade tusentals gutars blod i st�llet f�r att enbart delta i det kommersiella jippot d�r b�nder f�rv�ntas fira Gotlands underg�ng som sj�lvst�ndig nation. Allan finns p� bild p� sidan om Ormkvinnans barn.

Skriftliga vittnesb�rd om 1361

Vid S:ta Catharina kloster i L�buck skrev lektorn Dettmar vid pass 1385 p� plattyska f�ljande ber�ttelse (1800-tals�vers�ttning av Sn�bohm i boken Gotlands land och folk):

"I Kristi �r 1361 d� samlade K. Valdemar af Danemark en stor h�r och sade att han ville f�ra den dit der silfver och guld funnes tillr�ckligt, der svinen �ta ur silfvertr�g, och f�rde dem till Gotland och slog der m�nga riddare p� landet och d�dade alltf�r mycket folk, emedan b�nderna voro obev�pnade och ovana med strid. Han t�gade f�r staden Visby; de t�gade honom till m�tes ut ur staden och g�fvo sig i konungens n�d, emedan de s�go v�l, att der icke var n�got motst�nd. S�lunda fick han det landet och tog af borgarena stora g�rder i guld och silfver och drog sin f�rde."

Det d�r om att svinen �ter ur silvertr�g och att det finns guld och silver tillr�ckligt har ju tagits omhand av s�gnerna som l�ter det g�lla endast Visby, ty enligt dessa s� �r det en guldsmed i Visby som blir f�rn�rmad p� sin h�gf�rdiga dotters v�gnar som far till Danmark och ger Valdemar s�dana upplysningar. Men Dettmar s�ger att Valdemar f�rde h�ren till Gotland, inte Visby, �ven om det sista slaget stod utanf�r Visby. Vidare s�ger Dettmar att Valdemar slog m�nga riddare p� landet. Sn�bohm skriver inom parentes att det d�r med "slog m�nga riddare" inneb�r att Valdemar dubbade m�nga av sina egna till riddare. Man kan dock gott ifr�gas�tta om Dettmar verkligen har uttryckt sig s� klumpigt i en och samma mening.

Det Valdemar vann enligt Dettmar var att han "fick detta landet" samt "tog av borgarna stora g�rder i guld och silfver", dvs han kunde skriva sig "de gothers konge", vilket han ocks� gjorde efter slaget, samt hade t�ckt sina kostnader f�r detta i Visby.

Ocks� franciskanerna p� klostret i Visby har med Valdemarst�get i sina anteckningar. I delar av den utf�rligaste s�gs (fr�n Sn�bohm):

"�r 1361 kom Valdemar med en stor krigsh�r och m�nga tyska furstar till Gotland vid Sanct� Mari� Magdalenas fest och dagen efter S:t Jakobs dag stridde han med b�nderna utanf�r stadens s�dra port och d�dade 1800 af dem och omedelbart derefter erh�ll han Visby stad genom dagtingan. F�rst p� S:t Augustini dag �terv�nde han, medf�rande den st�rsta skatt af guld och silfver, tagen fr�n staden och landet."

Franciskanerna skriver i samma anteckning ocks� att:

"M�rk att �r 1360 hade kung Magnus Smek �fverl�mnat hela Sk�ne med dess f�stningar �t kung Valdemar f�r intet. Dessutom tillstadde han denne att �fven erh�lla Gotland, om han kunde taga det."

Genom dessa anteckningar fr�n klostren f�r man en annan bild �n vad som serveras i marknadsf�ring och officiell historieskrivning. Visst kan man v�l s�ga att Atterdag brandskattade Visby, men d� m�ste man vara medveten om att borgarna hade blivit varnade av den svenska kungen och visste att Valdemar var i ant�gande. Munkarna skriver till och med att Svearikets kung hade uppmanat Valdemar att ta Gotland, om han kunde det - svenskarna hade ju f�rs�kt 1313 men blivit slagna.

Munkarna s�ger ocks� att Valdemar hade med sig m�nga tyska furstar, f�rmodligen samma sorts arm� som l�beckarna 1340 hade utrustat honom med f�r att vinna kungamakten i Danmark. Var det s�dana som han dubbade f�r att de kunde m�rda obev�pnat folk p� landsbygden? Eller betyder det d�r om att han "slog m�nga riddare p� landet", som Dettmar skriver, att det fanns riddare p� Gotland?

Valdemar Atterdag kom till Gotland den 25 juli och �kte d�rifr�n den 28 augusti, s�ger munkarna i Visby p� tidens s�tt. Redan den 27 juli st�r slaget utanf�r S�derport, en hel m�nad satt allts� Valdemar p� Gotland. Och gjorde vad? Visby hade ju kastat sig p� kn� efter att ha bevittnat slakten av m�nniskor fr�n gutarnas arm�. Vad gjorde Valdemar i en hel m�nad?

Det �r m�nga som p�st�r att Atterdag h�rjade och r�vade p� landsbygden. Men de konkreta bevisen f�r detta �r ytterst f�. Det enda som brukar anf�ras �r att det i Fide kyrka finns en m�lning p� vars text bokstavsnumerologiska mystifaxer har framtolkat �rtalet 1361.

Man kan �tminstone fr�ga sig om det var m�dan v�rt att rida runt p� Gotland och uts�tta sig f�r gerillakrigf�ring och r�na enskilda b�nder, som rimligtvis hade g�mt sina v�rdesaker. Medeltiden st�rsta skatt fr�n tiden har hittats i Dalhem ungef�r mitt p� Gotland - den kan du se p� Historiska Museet i Stockholm eftersom nutida kulturbarbarer har burit iv�g den fr�n Gotland och placerat den d�r i enlighet med n�got som kallas fyndf�rdelning. Det som Atterdag inte fick med sig...