Porträttet: Mångkunnig FHS-chef

Karlis Neretnieks porträtteras av Erik Lidén

När regeringen den 2 april efter lång betänketid utnämnde överste 1 gr Karlis Neretnieks som chef för Försvarshögskolan hade företrädaren konteramiral Claes Tornberg redan högtidligen avtackats, både i Finland och i Sverige i slutet av mars, då amiralens förordnande löpte ut den 31 mars. Precis som när gamla Försvarshögskolan, FHS, av regeringen förra året föstes in i Militärhögskolan, MHS, vid Valhallavägen (gamla Svea artilleri) samtidigt som MHS övertog namnet Försvarshögskolan, visade Göran Perssons regering åter stor okänslighet när det gäller försvarets högsta skolutbildning. Att inte i god tid kunna förbereda en ny chef måste fördömas.
FHS skapades 1952 av statsminister Tage Erlander och ÖB general Nils Swedlund. FHS lydde direkt under regeringen och uppgiften var att skapa ökad förståelse för totalförsvaret och enkannerligen dess chefer. FHS har under 45 år med olika uppskattade kurser betytt mycket för samordning av civila och militära totalförsvarsinsatser. De nordiska länderna har följt efter med egna FHS.
Internationellt får Karlis Neretnieks förklara för sina kollegor att FHS fortfarande innehåller denna viktiga del och inte bara bataljonschefsutbildningen (motsv) av majorer och örlogskaptener och några nya institutioner med försök till akademisk prägel, initierade av Claes Tornberg.
Den hittills yngste chefen för FHS (MHS), 48-årige Neretnieks, som också befordras till generalmajor, har pansarbakgrund med första tjänstgöring på 1970-talet vid Södermanlands regemente, P 10, i Strängnäs. Han har en gedigen militär utbildning med stabskurs i Oslo 1978-79 förutom svenska MHS 1979-81 och säkerhetspolitisk utbildning i Geneve 1991-92. Karlis Neretnieks var 1992-95 brigadchef på Gotlands regemente, P 18, i Visby och 1995-97 chef för Försvarets internationella centrum, Swedint, på Almnäs utanför Södertälje (gamla Ing 1), och är just nu operationsledare i Milostab Mitt i Strängnäs. Han bor i lägenhet på Östermalm i Stockholm med hustru Gunilla och två barn (promenadavstånd till FHS/MHS).
Det allmänna omdömet i militära kretsar (höga som låga) om Karlis Neretnieks är positivt. Hans allmänbildning (historisk och språkkunskaper) underlättar internationella kontakter.
Ursprungslandet är Lettland och lettiska talas och skrivs flytande liksom engelska, tyska och i viss mån franska.
Detta är tyvärr ovanligt bland överste- och generalskollegor som normalt bara behärskar engelska hjälpligt utöver militärsvenska med grammatiska brister. Sedan några år har försvarsledningen observerat denna språkliga brist och skickat officerare i karriären på intensivutbildning i de vanligaste främmande språken.
Med vårt uttalat toppstyrda försvar, initierat av ÖB Bengt Gustafsson och fullföljt av dagens ÖB Owe Wiktorin, får Karlis Neretnieks en viktig uppgift i inskolningen av alla högre chefer i Försvarsmakten och varje år närmare 100 civila chefer i totalförsvaret. Mycket går att direkt fortsätta efter Claes Tornbergs inledning i nya FHS/MHS, men även en egen vidareutveckling tillsammans med dugliga militära och civila medarbetare blir högst angelägen. Om detta säger den nye chefen:
"Såvitt jag förstår har skolan genomgått revolutionerande förändringar sedan jag själv var elev där 1979-81. Förutom att det gör uppgiften än mer spännande så manar det till en viss försiktighet. Någon programförklaring är jag därför inte beredd att formulera innan jag fått tillfälle att sätta mig in i hur skolan fungerar idag. Rent principiellt är jag dock beredd att hävda att det främsta kriteriet för skolans verksamhet måste vara kvalitet, i alla avseenden. Endast genom högkvalitativ forskning, mycket bra utbildning och goda administrativa rutiner kan vi skapa den skola där framåtsträvande människor vill forska och studera, där andra institutioner och myndigheter lägger uppdrag, där svenska och internationella experter önskar föreläsa och vars före detta elever med stolthet säger 'jag har studerat vid FHS'."

De senaste årens utveckling innebär att utbildningen fått ökad akademisk kvalitet. Detta är givetvis vällovligt. Samtidigt behöver emellertid den krympande försvarsmakten verkligen ett situationsanpassat ledarskap som lämnar teorierna vid skrivborden och prioriterar utbildning och chefsskap i fält. Karlis Neretnieks lämpar sig mycket väl för denna grannlaga balansgång.

Erik Lidén är journalist vid Svenska Dagbladet