Hoppa till innehållet

altern

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för altern 

Hjälpverb: sein

Infinitiv altern
Presensparticip ernd
Perfektparticip gealtert
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich alter, altre, altere  du alterst  er, sie, es altert 
Plural wir altern  ihr altert  sie altern 
Preteritum Singular ich alterte  du altertest  er, sie, es alterte 
Plural wir alterten  ihr altertet  sie alterten 
Imperativ
Singular - altre, alter, altere ! -
Plural - altert ! altern Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich altere  du alterest  er, sie, es altere 
Plural wir altern  ihr alteret  sie altern 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich alterte  du altertest  er, sie, es alterte 
Plural wir alterten  ihr altertet  sie alterten 

altern

  1. åldras
    Besläktade ord: alt, Alter, Altern