Slida

Kvinnans urogenitalia: 1. äggledare, 2. äggledarens fimbrier 3. urinblåsa 4. blygdben, 5. Skenes körtlar, 6. urinrör, 7. klitoris med klitorishuva och klitorisollon, 8. klitorisklyftor, 9. inre blygdläppar, 10. yttre blygdläppar, 11. äggstock 12. colon sigmoideum, 13. livmoder, 14. fornix vaginae, 15. livmoderhals, 16. ändtarm, 17. slida 18. ändtarmssöppning 19. Bartholins körtlar

Slida (medicinsk term på latin: vagina) är den nedersta delen av de kvinnliga inre könsorganen och utgör en hålighet med en öppning utåt mellan benen längst ned i bålen. Slidans övre begränsning är mot livmoderns nedersta del livmoderhalsen.

Slidan utgör förbindelsen mellan livmodern och omvärlden och har därmed stor betydelse för fortplantningen. Vid samlag mellan man och kvinna där penis förs in i slidan omsluter slidan penis, och vid mannens ejakulation avges sperma i slidan. Många av spermierna vandrar därifrån in i livmodern, vilket kan leda till att ett ägg blir befruktat och att en graviditet påbörjas. Normalt avslutas graviditeten vid förlossningen med att barnet passerar ut genom slidan. Vid menstruationer passerar resterna av nedbrutna livmoderslemhinnor ut genom slidan.

Slidans muskelväggar, bakre och främre, är beklädda med en veckad slemhinna, som ansluter till de yttre könsorganen, vilka börjar med förgården, vestibulum, som utgör gränsen mellan de inre och yttre könsorganen. Slidan är 8–9 cm djup med en, hos den mogna kvinnan, starkt veckad slemhinnekanal som vid sexuell retning erigerar och slätas ut. De bägge slidväggarna, som vid avslappnat läge vilar mot varandra, drar sig därmed ifrån varandra och öppnas mot förgården. Vid samlag möjliggörs därmed att slidan kan omsluta mannens penis.

De hormoner som är verksamma under förlossningsarbetet gör att slidan kan tänjas till barnhuvudets omfång för att sedan återgå till sin normalt slutna form med de bägge muskelväggarna vilande mot varandra. Denna återgång brukar ta 6-8 veckor, vilket också är ungefär den tid det tar för livmodern att fullt läka den såryta som uppstår efter moderkakans avgång. Under denna tid är kvinnans hormonspegel inställd på återställning av sitt underliv och på mjölkproduktionen. Slidan är under denna tid sämre på att producera det slem som behövs för att kunna genomföra samlag.

Flytningar är den vätska som bildas i slidan för att hålla den ren, denna är oftast helt vit och lite slemmig. Smaken av flytningarna brukar oftast vara syrliga.

Små ytliga sprickor i slidans slemhinna kan uppstå vid förlossning. Dessa brukar lämnas att läka utan att barnmorskan eller läkaren syr dem, eftersom de vanligen är läkta komplikationsfritt inom 2–3 dagar. Om det uppstår en spricka genom hela slemhinnans djup sys den samman med suturtråd som kroppen själv kan bryta ned (catgut).

En del läkemedel kan ges via slidan, via gel, kräm, vagitorier (slidpiller) eller vaginalinlägg för depådosering. Det vanligaste vaginalinlägget är olika former av vaginalringar.

1. Klitorishuva 2. Klitorisollon 3. Urinrörsmynning 4. Slidmynning 5. Yttre blygdläppar 6. Inre blygdläppar 7. Ändtarmsmynning

Sjukdomstillstånd

• Svampinfektion i underlivet
• Vaginism
• Vestibulit
• Herpes simplex
• Sexuellt överförbar infektion
• Klamydiainfektion
• Endokolpit (inflammation i slidan)

Se även

• Vulva, en sammanfattande term för de yttre könsorganen hos kvinnan.
• Vaginalkula
• Penis
• Erektion

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Slida.

Bilder & media