Meriter

Lindroth, Knut Arvid, f 11 mars 1873 i Sthlm, Maria, d 7 okt 1957 där, ibid. Föräldrar: tapetseraren Per Erik L o Hedvig Wilhelmina Andersson. Elev vid Dramatiska teaterns elevskola 91—92, skådespelare vid August Lindbergs teaterföretag i Gbg 92—93 o 94—96, vid William Engelbrechts sällsk 93 — 94, vid Sv teatern i Hfors 96—00, vid Hjalmar Selanders sällsk 00—03, vid Hugo Rönnblads sällsk 03-04, vid Stora teatern i Gbg 04-05, teaterledare o skådespelare i landsorten från 05, uppläsn av dramatik i landsorten i början av 30-talet, skådespelare vid Oscarsteatern i Sthlm 35. - Iqml 48.

Sb m skådespelerskan Anna Lisa Carlsson, f 8 april 1882 i Sthlm, Hedv El, d 14 sept 1968 där, Maria, dtr till vaktmästaren Carl Erick C o Augusta Charlotta Olsson.

Biografi

Knut L växte upp i ett synnerligen kulturvänligt hem med förstående föräldrar. Både L o systern Manda (1876—1960; först g Björling, senare omg med teaterdir o skådespelaren August Falck) närde tidigt teaterdrömmar, o båda fick följa sin böjelse. Efter läroverksstudier i Sthlm kom L, tillsammans med systern, in på Dramatiska teaterns elevskola. Där gick han endast ett år, men hann under denna korta tid — på teaterchefen G Fredriksons initiativ — debutera i en liten roll, som betjänten Jean i den franska komedin En omvändelse av C de Courcy.

På vitsord från Fredrikson fick L efter elevåret engagemang hos A Lindberg (s 250) vid dennes teaterföretag i Gbg. Där slog L igenom som Främlingen — en Kristusgestalt — i G Hauptmanns Hannele. Andra uppmärksammade roller var Einar i Ibsens Brand samt Horatio i Shakespeares Hamlet. Efter en säsong hos Lindberg gjorde L ett års mellanspel hos det engelbrechtska sällskapet. Där kom han att framträda i ett av de mest spelade styckena, Efter femtio år av Topelius,

I rollen som Richard von Dahlen. Han fick även pröva en för honom ny Ibsen-pjäs, Fru Inger till Ostråt, som Nils Stensson. I Paillerons Sällskap där man har tråkigt spelade L en av sina få komediroller, Roger de Céran. Det var dock åren hos Lindberg som blev avgörande för L:s fortsatta utveckling som skådespelare, men kanske framför allt vad gällde de litterära ambitionerna. Vid en intervju 1912 yttrade L: "Det var min största lycka. Allt vad jag har lärt och möjligen duger till — det har jag att tacka August Lindberg för" (Teater i Sverige utanför huvudstaden, s 193).

Efter de två sista åren hos Lindberg i Gbg sökte sig L till Sv teatern i Hfors, där han stannade till våren 1900. Denna teater, som alltid varit en bra plantskola för unga rikssvenska aktörer o aktriser, leddes vid denna tid av den driftige o artistiskt medvetne V Castegren. Denne såg genast begåvningen hos L, som fick pröva sin kraft i stora uppgifter: titelrollen i A Pauls Kristian II o Erik XIV i samme författares Karin Månsdotter, Ibsen-rollerna Skule Jarl i Kungsämnena o Ulfheim i När vi döda vakna. L blev en publikkär aktör i Finland, o mycket i hans väsen fann genklang i det finska kynnet — allvaret o det drömmande svårmodet.

När L återvände till Sverige, hade han att välja mellan ett anbud från A Ranft o ett från Hj Selander, o han valde att följa den sistnämndes sällskap ut i den sv landsorten. Trots att L var född i Sthlm, tycktes alltid huvudstaden honom för trång. Hos Selander erbjöds L den stora allvarliga repertoaren, som skulle göra honom känd över hela landet: Thomas Thorild i Dönviks prästgård av Rosenberg, titelrollen i Johannes av Sudermann, Henrik klockgjutare i Hauptmanns Den sjunkna klockan o så den roll som länge skulle följa L — Cyrano de Bergerac av sekelskiftets store romantiker E Rostand. Det har sagts att L var "den enda å svensk scen — och förresten ej enbart å svensk scen — som gav illusion åt den svärmiske och hetblodige gascognarens ungdom, då han en gång i seklets början (1901, hos Selander) kreerade rollen å landsortens scener" (Teater i Sverige..., s 182). Det kan också nämnas att i det selanderska sällskapet kom L att för andra gången i sitt liv stå på en stockholmsscen, på Olympiateatern, som hyrts för några framträdanden.

Året tillsammans med H Rönnblads sällskap utmärkte sig L främst i uppgifterna som Prinzivalle i Maeterlincks Monna Vanna, Karl-Hinke i Leipzigers Gamla Heidelberg, o Henrik i Halbes Floden. Då Castegren efter åren i Hfors hade blivit chef för Stora teatern i Gbg anställde han L 1904. Där stannade denne en säsong o kom att berika sin repertoar med bl a följande klassiker: Almaviva i Figaros bröllop av Beaumarchais o Orsino i Trettondagsafton av Shakespeare. Men L framträdde även i några modernare dramatikers verk: ryssarna Tolstojs Uppståndelse, som furst Nechljudoff, o Gorkijs Småborgare, som Tretev (det sistnämnda hade här skandinavisk premiär).

1905 startade L ett eget teaterföretag för att sprida den högre dramatiska konsten över hela vårt land. Ensemblen kom att bestå av många senare uppmärksammade skådespelare, bl a V Sjöström, A Falck, J Ekman, M Björling, A L Carlsson. Starten ägde rum i Örebro 1 sept med Oehlenschlägers romantiska skådespel Axel och Valborg: i titelrollerna teaterchefen o Manda Björling — syskonen återförenade på tiljan. Med bl a detta stycke var man på gästspel i Danmark under den första säsongen. Den andra kvällen i Örebro gav man — som skarp kontrast — Gorkijs Småborgare, o kvällen därpå Rostands Romantik. Sådana kast kom att prägla nästan tre decennier av L:s repertoar — ständiga växlingar mellan romantik o realism, mellan klassiker o moderna dramatiker — men aldrig eftergift åt det banala, åt det publikfriande. Detta var något som kom att prägla hela L:s konstnärsskap, både som skådespelare o teaterledare. Han hade lärt av Lindberg. Av denne ärvde L en annan av sina mest uppmärksammade roller — Hamlet. Danaprinsen hade länge föresvävat honom, alltsedan han spelade Horatio mot Lindbergs Hamlet i Gbg 1896. Denna nya Shakespeare-uppsättning hade premiär i Malmö 24 april 1906, med dekor o kostymer efter mönster från The Adelphi Theatre i London. Recensionerna var då, liksom senare genom åren for denna roll, översvallande: "K L gav oss Hamlet — människan ... Med hela sin själ har han trängt in i rollen, studerat varje nyans, förstått varje dunkelt ord, givit det liv så att det griper omedelbart. — Hans Hamlet blev — i samklang med konstnärens eget kynne — mera kraftnatur och viljemänniska, än svärmare och grubblare" (Teater i Sverige ..., s 186). L behöll Hamlet på sin repertoar långt in på 20-talet.

Det var dock inte endast klassikerna som återfanns på L:s spellista utan även den modernare dramatiken: Ibsen, Strindberg, Tol-stoj, Gorkij, Maeterlinck, Hauptmann, Sudermann, Shaw, Vane. Vad än L framförde fann kritiken det besjälat av sann konstnärlig strävan. I ett Sverige vars smak mycket förändrades under inflytandet av radio o film förblev L den högre dramatikens banerförare. L o hans sällskap fick äran att inviga Sandvikens teater 29 febr 1908 med Hamlet. Våren 1914 gjorde de ett uppmärksammat gästspel i Khvn på Frederiksbergsteatret (senare Betty Nansen-teatret), då man bla spelade Hamlet, Dönviks prästgård o Romeo och Julia.

I början av 1930-talet reste L ensam runt i Sverige med uppläsningar av dramatik — Hamlet, Peer Gynt o Cyrano. Tredje gången i sitt liv L stod på en stockholmsscen var så sent som 1935, på Oscarsteatern i operetten Vita hästen i rollen som Franz Josef. S å erhöll L hederspension ur Ivan Hedqvists fond. Sina sista år ägnade L stor omsorg åt sitt landsställe Fågelvik på Nämdö.

Ur den rikhaltiga repertoaren från nästan tre decenniers verksamhet kan utöver ovanstående nämnas: av Shakespeare Som Ni behagar, Köpmannen i Venedig, Othello, En vintersaga; av Schiller Maria Stuart, Wallenstein; av Ibsen Peer Gynt, Vildanden, Rosmersholm, Ett dockhem; av Strindberg Kronbruden, Fröken Julie; av Björnson Paul Lange och Tora Parsberg; av von Hof-mannsthal Elektra, Det gamla spelet om Envar; av Shaw Mrs Warrens yrke, Djävulens lärjunge; av Vane Till främmande hamn; av Hauptmann Vävarna. — L har även medverkat i spelfilmerna Vem dömer 1922, Kärlekens ögon s å, Ingmarsarvet 1925, Rid i natt 1942 o Rågens rike 1950.

Författare

Tom J A Olsson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Klipparkivet, Drottningholms teatermus. — A Fromeli, Stora Teatern i Gbg 1893 — 1929 (1929); B Forslund, Victor Sjöström. Hans liv o verk (1980); G Nordensvan, Sv teater o sv skådespelare från Gustav III till våra dagar, 2 (1918); SMoK; Sv filmskådespelarlexikon, ed S G Win- quist o T Jungstedt (1973); Sv konstnärer inom teaterns, musikens o fijmens värld, ed E Sundström, A Lindenbaum, Å Vretblad (1943); Sv scenkonst o film, ed E Wettergren o I Ligncll, 2 (1941); Teater i Sverige utanför huvudstaden, ed O Hillberg (1948); Väd. - Nekr 9 okt 1957 i DN o SvD.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut A Lindroth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10652, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom J A Olsson), hämtad 2024-11-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10652
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut A Lindroth, urn:sbl:10652, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom J A Olsson), hämtad 2024-11-24.