Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1453-1454 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydrauliskt murbruk ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kefale, hufvud), med., hufvudvattsot eller
hjärnvattsot. Se Hjärnsjukdomar.

Hydrocerussit A. E. Nordenskiöld (af grek.
hydor, vatten, och cerussa, blyhvitt), miner.,
hvita kristaller af ett basiskt blykarbonat.
A. Hng.

Hydrocharis Morsus Ranæ L., Dyblad, bot., en
glatt, simmande vattenört med rundadt njurlika,
helbräddade blad. Blommorna äro skildkönade, med
de 3 inre kalkbladen hvita. Enär växten sällan
får mogen frukt i Sverige, sker dess
fortplantning på det sätt, att vinterknoppar
(hibernakler) bildas, som affalla och öfvervintra
i dyn på bottnen af den vattensamling, där
örten förekommer, och följande vår stiga upp
till vattenytan och växa ut till nya plantor.
O. T. S (G. L—m.)

Dyblad. 1 exemplar med honblommor, 2 en hanblomställning, 3 övervintringsknopp i spirning på våren.

Hydrocharitaceæ, Dybladsväxter,
bot., växtfamilj af serien Helobiæ bland
monokotyledonerna. Växter af denna familj lefva
i sött eller salt vatten, ha regelbunden kalk
af 3 yttre foderlika och 3 inre kronlika blad;
blommorna äro vanligen skildkönade och i början
inneslutna af ett hölster. Familjen har mycket
ringa ekonomisk betydelse. Helodea canadensis,
vattenpesten, kan hindra trafiken, när den
förekommer i stor mängd. Den odlas allmänt,
liksom Vallisneria spiralis, i akvarier. Boottia
cordata och Ottelia alismoides ätas i
hemlandet som grönsaker. Jfr Enalider, Helodea,
Hydrocharis Morsus Ranæ, Stratiotes och
Vallisneria.
O. T. S. (G. L—m.)

Hydrochariter, bot., simmande högre växter. Jfr
Pleuston.

Hydrochoerus [-kērus] l. Vattensvinsläktet,
zool., hör till fam. Hystricidæ och gnagarnas
ordning inom däggdjurens klass. Det har
kindtandraderna bakåt divergerande och
öfverkäkens bakersta kindtand längre än de
tre föregående sammantagna; framtänderna äro
ovanligt stora, mycket breda och framtill grundt
fårade. Hufvudet är stort, långdraget, högt
och bredt, nosen trubbig, öronen små, ögonen
små och öfverläppen klufven; benen äro låga,
de främre med fyra och de bakre med tre tår,
hvilka alla äro till halfva längden
förenade medelst simhud och försedda med klöflika
klor. Svansen utgöres blott af en hornartad
knöl; kroppen är mycket grof och tjock samt klädd
med tämligen glesa, långa och sträfva hår. —
Vattensvinet l. capybaran, Hydrochoerus
capybara (se fig.), är den största och
klumpigaste af alla gnagare och blir 1,2
m. långt. Färgen är obestämdt brun, med
röd eller brungul anstrykning. Vattensvinet
förekommer i Syd-Amerika, från Guyana till
La Platafloden, flockvis, ganska allmänt i
skogiga och sumpiga lågland, helst invid stora
floder. Dess gång är långsam, dess lopp föga
uthålligt, men det simmar förträffligt. Födan
utgöres af vattenväxter, bark af unga träd
o. d. Honan ynglar blott en gång om året och
får 5—6 ungar.
C. R. S. (L—e.)

Vattensvinet (Hydrochoerus capybara).

Hydrochor, bot., säges om en växt, hvars frön
spridas genom vattnet. Jfr Spridningsanordning.

Hydrocorallina, zool. Se Cœlenterata,
sp. 485.

Hydrocoridæ, zool. Se Vattenskinnbaggar.

Hydrocorisæ, zool. Se Gymnocerata och
Skinnbaggar.

Hydrocotyle L., bot., ett artrikt släkte af
krypande örter, som ofta ha sköldlika blad,
bildande typen för underfam. Hydrocotyloideæ af
fam. Umbelliferæ. Blommorna äro små, fåtaliga,
ofta sittande i en liten hufvudlik flock,
som under fruktmognaden utväxer till kransar,
nästan bildande ett ax. På stränder och våta
ängar förekommer i södra Sverige H. vulgaris
L., spikblad, som har små hvita eller rödlätta
blommor och hvars örtstånd, Herba cotyledonis
aquaticæ, är skarpt och giftigt samt har varit
användt såsom urindrifvande och lösande. Äfven
andra arter ha varit använda i medicinen.
O. T. S. (G. L—m.)

Hydrocyanit Scacchi (af grek. hydor, vatten, och
kyanos, blå), miner., vattenfritt kopparsulfat
från Vesuvius. Kristallerna absorbera i
fuktig luft vatten och antaga blå färg.
A. Hng.

Hydrodiffusion, kem. Se Diffusion.

Hydrodynamik (af grek. hydor, vatten, och
dynamis, kraft), den del af hydromekaniken,
som handlar om flytande kroppars rörelse. —
Hydrodynamiskt tryck, det tryck, som en
vätska utöfvar till följd af sin rörelse.
L. A. F.*

Hydrodynamiskt tryck. Se Hydrodynamik.

Hydro-elektricitetsmaskin. Armstrongs, fys.,
en af W. G. Armstrong omkr. 1840

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>