Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1391-1392 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eeckhout ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Simeon med Jesusbarnet i templet (Dresden), Kristus uppväcker
Jairi dotter (Berlin) och Kristus lär i templet
(München). Nationalmuseum eger ett mästerverk af hans
hand, den af Jordaens påverkade, i varm och glödande
färg hållna taflan Bonden och satyren till bords,
och två andra målningar därstädes tillskrifvas honom,
Abrahams offer samt Gideon och ängeln. I konung
Oskars samling ses ett litet, 1662 måladt porträtt
af en viss Elisabeth Pieters.
O. G—g.

Eeckhout [ēkhaot], Jakob Joseph, holländsk målare,
f. 1793 i Antwerpen, d. 1861 i Paris, var professor
vid konstakademien i Haag och flyttade slutligen
till Paris, Han började som guldsmed och idkade
äfven bildhuggarkonsten. Efter 1821 egnade han
sig företrädesvis åt måleriet och blef en af den
nyare holländska skolans mest betydande målare. Hans
arbeten vittna om flitigt studium af Rembrandt samt
utmärka sig för uttrycksfull komposition, korrekt
teckning och kraftig färg (Peter den store i Zaandam,
Vilhelms af Oranien död, Faderlig tillrättavisning
och Hemkomsten från jakten m. fl. samt förträffliga
porträtt). E. utgaf Collection de portraits d’artistes
modernes nés dans le royaume des Pays-Bas (1822)
och Costumes du peuple de toutes les provinces du
royaume des Pays-Bas (1825 ff.).

Eecloo [ēklå], arrondissemangshufvudstad i belgiska
prov. Ostflandern, nära floden Liève. 12,897
inv. (1900). Linne-, bomulls- och yllemanufakturer.

Eeden [ēden], Frederik van, holländsk författare, f. 3
april 1860 i Haarlem, studerade medicin (särskildt
psykoterapi) i Amsterdam och det i dess närhet
belägna Bussum, där han grundlagt en landtbruks-
och industrikoloni (Walden), hvars föreståndare han
är. E. började med dramatiska arbeten, Het sonnet
(1884), Het poortje of de duivel in Kruimelburg
(s. å.), Frans Hals (s. å.), De student Thuis (1886),
Don Torribio (1890), och har ett par gånger senare
återvändt till denna form, De broeders (1894) och
Lioba (1897). Jämte Willem Kloos och Albert Verwey
grundlade E. 1885 tidskriften "Nieuwe gids", som är
den ungholländska författargruppens organ och där
han 1886 offentliggjorde sin populäraste skildring,
De kleine Johannes (många uppl.; "Lille Johannes",
1903; 2:a delen 1905; "Ut bland människorna", 1906;
3:e delen 1906), en symboliserande saga. Senare
arbeten af E. äro Ellen, Een lied van de smart (1891),
Johannes Viator (1892), terzindikten Het lied van
schijn en wesen (1895), romanen Van de koele meren
des doods (1900), diktsamlingen Van de passielooze
Lelie (1901) samt De blijde wereld (1903; "En lycklig
värld", 1905). Dessutom har E. offentliggjort en del
teoretiserande arbeten, bl. a. fyra samlingar Studies
(1890 ff.).


Eek [ek], Johan Fredrik, krigare, f. 1758 i
Raumo i Finland, d. 1820 i Stockholm, studerade
vid Åbo universitet och ingick som korpral
vid Lifdragonregementet, hvarifrån han 1776
transporterades, med fänriksgrad, till Björneborgs
regemente. Under kriget mot Ryssland 1788—90
deltog han, som kapten, med utmärkelse i striderna
vid Fredrikshamn och Porrassalmi. 1793 blef han
regementskvartermästare och 1799 major i armén. 1807
afgick han till krigsteatern i Pommern och deltog i
belägringen af Stralsund. Under finska kriget 1808—09
utmärkte sig E. 24 febr. 1808 vid Kuuskoski samt
deltog i striderna vid Pyhäjoki, Lappo (efter hvilket slag
han befordrades till öfverstelöjtnant), Paljakka,
Kauhajoki, Lappfjärd och Jutas. I Sverige, dit han
under kriget öfversände sin familj och dit han efteråt
själf öfverflyttade, blef han, efter att ha varit
anställd vid åtskilliga regementen, 1813 utnämnd till
öfverste för Jämtlands regemente; men då han efter
någon tid kom på ekonomiskt obestånd, tog han afsked
från sitt ämbete, för att "rädda det enda, som för
ögonblicket stod att rädda, nämligen helgden af den
uniform han bar". Sina sista lefnadsår tillbragte "den
tappre E.", såsom han kallas i "Fänrik Ståls sägner",
i stor fattigdom.
A. O. F.

Eekhoud [ēkhaod], Georges, belgisk författare,
f. 27 maj 1854 i Antwerpen, erhöll sin uppfostran
på franska språket, har varit bosatt bland flamskt
landtfolk i Cappelen till 1881, då han slog sig ner
i Bruxelles som tidningsman. Conscience (se denne)
har öfvat stort inflytande på E., som tillhör de
förnämste kämparna för den flamska saken. Debuterande
med romantiska diktsamlingar (Myrtes et cyprès, 1876,
Zigzags poétiques, 1877, och Les pittoresques, 1879),
öfvergick E. småningom till realistisk prosaskildring
från den flamska landsbygden och nutidens Antwerpen,
såsom i novellerna Kees Doorik (1883), Kermesses
(2 samlingar 1884, 1887 och 1894), Les milices de
saint François (1886), La nouvelle Carthage (1888),
Les fusillés de Malines (1891), Cycle patibulaire
(1892), Escal-Vigor (1899) och La faneuse d’amour
(1900). Dessutom har E. skrifvit Mes communions (1895)
och öfversatt Beaumont-Fletchers "Philaster". Jämte
Maurice Warlomont utger E. sedan 1881 tidskriften
"La jeune belgique".
R—n B.

Eero Salmelainen [ēro], pseudonym för den finske
sagosamlaren E. Rudbeck (se d. o.).

Eetion (grek. Ἠετίων). Se Andromache.

e. f., förkortning för enligt förordnande.

Efa, fornhebreiskt rymdmått för torra varor, =
1/10 homer = omkr. 37 liter. Jfr Hes. 45: 11, 14. Se
I. Benzinger, "Hebräische archäologie" (sid. 183 ff.).

Efa. 1. Midjanitisk stam, som bl. a. var
berömd för sina präktiga kameler, på
hvilka den förde handelsvaror, särskildt
från Saba (se 1 Mos. 25: 4; Jes. 60: 6). —
2. Bihustru till Kaleb enligt 1 Krön. 2: 46.
E. S—e.

Efan, Echis arenicola, zool. Se Huggormarna.

Efarmoni (af grek. epi, i, och harmonia,
öfverensstämmelse), bot., betecknar sammanfattningen
af alla tillpassningar i yttre och inre
byggnad hos växten, som stå i relation till
de villkor, under hvilka växten lefver, såsom
till klimatet, växtlokalens beskaffenhet med
hänsyn till ljus, fuktighet, näringsämnen m. m.
H. Hn.

Efe, dvärgfolk. Se Acka.

Efeber (grek. efeboi, af epi, invid, och hebe,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>