Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apetalæ, Apetaler, bot. - Apetaler, bot. Se Apetalæ - À peu près, fr., i det närmaste - Apex (lat.), spets. 1. Her. Se Hjälmprydnad - Apex. 2. Astron. - Aphæresis, språkv. - Aphaniptera, zool. - Aphanizomenon Morren., bot. - Apelandra, bot. Se Acanthaceæ - Aphelium, astron. - Aphidæ, zool. Se Bladlöss - Aphidiphaga, zool., bladlössätare - Aphis, zool. Se Bladlöss - Aphlebior, paleont. - Aphodius, zool. Se Dyngbillar - Aphomia sociella, zool., humlemalen. Se Vaxmal - Aphrodisiaca (lat.), dets. som Afrodisiaka (se d. o.) - Aphrodite, grek. myt. Se Afrodite - Aphrodite, zool. - Aphronitrum (lat.) Se Mursalt - Aphrophora spumaria, zool. Se Stritar - Aphthæ. 1. Med. Se Munsjukdomar och Torsk - Aphthæ. 2. Veter. Se Mul- och klöfsjuka - Aphthonius. Se Afthonios - Api, en af Nya Hebriderna. 507 kvkm. 7-8 tusen inv. - Apia, hufvudstaden på Samoa-öarna - Apiaca, en stam bland guarani (se d. o.) - A piacere l. Al piacere (it.), mus. - A pioanus, Petrus (eg. Bienewitz) - Apiarium (lat.), bikupa - Apicius, Marcus Gabius - À pied, fr., till fots - Apikal l. Apikalt tungljud, språkv. Se Kontaktsläge - Apilari, bot. - Apiol, kem. farm. - Apion, zool. Se Fruktvifvelsläktet - Apis, egypt. myt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika afdelningar af Eleuteropetalæ, såsom
dessas lägsta former. I det nu allmännast
följda systemet omfattar Apetalæ ordningarna
Hysterophyta, Thymelæinæ, Polygoninæ,
Urticinæ och Amentiferæ. – Den förste botanist,
som använde ordet Apetalus för att karakterisera
en växtafdelning, var den engelske naturforskaren
John Ray, i sitt 1682 utgifna växtsystem.
V. W. (G. L-M.)
Apetaler, bot. Se Apetalæ.
À peu près [apöprä], fr., i det närmaste.
Apex (lat.), spets; de fornromerske prästernas
spetsiga mössa; spetsen på en kägla. – 1. Her. Se
Hjälmprydnad. – 2. Astron. Den punkt af
himmelssfären, där tangenten till jordens bana kring
solen träffar himmelssfären. Utdragen åt andra hållet
träffar samma tangent det s. k. antiapex. Detta
begrepp är infördt af Schiaparelli och spelar en roll
i hans teori för stjärnfallen (se d. o.).
2. K. B.
Aphæresis (grek. afairesis, borttagande), språkv.,
utelämnandet af en vokal i början af ett ord, således
ett motstycke till elision (se d. o.). Jfr Synkope
och Apokope.
A. M. A.
Aphaniptera (af grek. afanes, osynlig, och pteron,
vinge), zool., varelser "med osynliga vingar". Se
Loppor.
Aphanizomenon Morren., bot., algsläkte inom
prov. Myxophyceæ. Särskildt den hithörande arten
A. flos aquæ Ktz (jämte arter tillhörande släktena
Anabæna Bory och Clathrocystis Henfrey) är orsaken
till det fenomen, som benämnes "vattnets blomning"
(se d. o.). Växten består af ett antal till en tunn
tråd (0,003–0,005 mm. tjock) förenade celler. Dylika
trådar äro samlade i små knippor och förekomma
ofta i sådan mängd, att det ser ut, som om hela
vattenytan vore täckt af ett tjockt blågrönt slemlager.
Vatten, i hvilket denna växt rikligen förekommer,
är tydligtvis odugligt till dricksvatten och lär t. o. m.
kunna förorsaka att fisk, som uppträder i detsamma,
massvis dör.
G. A. (G. L-M.)
Apelandra, bot. Se Acanthaceæ.
Aphelium (af grek. apo, från, och helios, sol),
astron., den punkt i en planets eller komets bana,
där afståndet från solen är störst. Aphelium finnes
blott i de elliptiska banorna. Jfr Apogeum,
Perigeum och Perihelium.
E. J.
Aphidæ, zool. Se Bladlöss.
Aphidiphaga, zool., bladlössätare.
Aphis, zool. Se Bladlöss.
Aphlebior, paleont., kallas egendomliga, från
de normala bladsegmenten fullständigt afvikande
bladbildningar, hvilka förekomma hos vissa
fossila ormbunkar med minst dubbelt pardelade
blad. De äro fästa på primärspindeln (rachis),
vid basen af eller mellan sekundärsegmenten,
och äro fullt utbildade, medan dessa ännu äro i
knoppen inrullade, hvarför de antagas hafva tjänat
såsom skydd för sekundärsegmenten, alldeles såsom
knoppfjällen hos våra löfträd skydda och omsluta
de outvecklade bladen. Aphlebior äro hufvudsakligen
kända från stenkolsperioden, men något analoga
former ("adventivblad") förekomma äfven hos vissa
nutida ormbunkar inom tropikerna. Möjligen hafva
aphlebiorna äfven tjänstgjort såsom vattenupptagande
organ.
A. G. N.
Aphodius, zool. Se Dyngbillar.
Aphomia sociella, zool., humlemalen. Se Vaxmal.
Aphrodisiaca (lat.), dets. som Afrodisiaka
(se d. o.).
Aphrodite, grek. myt. Se Afrodite.
Aphrodite, zool., en af våra största och högst
utbildade borstmaskar, lefvande i hafvet, typen för
en särskild familj. Se Ringmaskar.
Aphronitrum (lat.). Se Mursalt.
Aphrophora spumaria, zool. Se Stritar.
Aphthæ (grek. afthai, elakartadt utslag i
munnen). 1. Med. Se Munsjukdomar och
Torsk. – 2. Veter. Se Mul- och klöfsjuka.
Aphthonius. Se Afthonios.
Api [ei’pi], en af Nya Hebriderna. 507 kvkm.
7–8 tusen inv.
Apia, hufvudstad på Samoa-öarna, på norra
kusten af Upolu, vid Apiaviken och vid foten af
Apia-berget. 1,300 inv. (1901). A. består af en längs
viken löpande gata, vid hvilken ligga omväxlande
infödingarnas hyddor och främlingarnas (omkr. 300
tyskar, engelsmän och amerikaner) byggnader, fördelade
i tre kvarter: den långsträckta smala halfön Mulinu,
Sovalolo och Matafele. I Mulinu ligga konungens och
municipalpresidentens bostäder; i Sovalolo det tyska
handels- och plantagesällskapets lagerrum och kontor
samt Kasino, A:s medelpunkt;
i Matafele tyska konsulatet, den evangeliska och
den katolska kyrkan, de flesta handelslokalerna,
post och hotellen. I den tillstötande byn Apia ligga
öfverdomstolen, engelska missionen och än längre bort
i byn Matautu det engelska och amerikanska konsulatet.
Hamnen är föga djup och öppen för nordanvinden,
hvarför sjöolyckor emellanåt förekomma, sällan
dock så svåra som den, hvilken egde rum 16 mars
1889, då den tyska krigsmarinen förlorade
2 fartyg, 5 officerare och 90 man.
Apiaca, en stam bland guarani (se d. o.).
A piacere [pjatjere] l. Al piacere (it.), mus.,
efter behag. Jfr A bene placito och Ad
libitum.
Apianus, Petrus (eg. Bienewitz), tysk
lärd, f. 1501, d. 1552, professor i matematik
vid universitetet i Ingolstadt, var en på sin
tid ansedd astronom och mekaniker, uppfinnare af
flere astronomiska instrument samt författare till
åtskilliga vetenskapliga arbeten, bl. a. Cosmographia
(1524).
Apiarium (lat.), bikupa.
Apicius, Marcus Gabius, ryktbar romersk
läckergom, Augustus’ och Tiberius’ samtida. –
Namnet A. upptogs efter honom af en viss Coelius, [ligatur oe]
författare till en bok om kokkonsten, De re culinaria,
tidigast från 3:e årh. e. Kr.
À pied [pie], fr., till fots.
Apikal (af lat. apex, spets) l. Apikalt tungljud,
språkv. Se Kontaktsläge.
Apilari, bot., en missbildning hos tvåläppiga blommor,
bestående däri att öfverläppen ej blifvit utbildad.
G. L-M.
Apiol, kem. farm., en beståndsdel af
persiljefrönas flyktiga olja, äfven benämnd
persiljekamfer (dimetyl-metyleneter af
allyltetrafenol). Persiljekamfern består af i
vatten nästan olösliga, hvita kristaller med svag
persiljelukt och skarp, stickande smak. Apiol har
försökts såsom surrogat för kinin vid frossa, men
utan synnerlig framgång.
C. G. S.
Apion, zool. Se Fruktvifvelsläktet.
Apis, egypt. myt., de gamle egypternas helige
tjur, i hvilken Osiris (Ptah) ansågs uppenbara
sig och som därför på de egyptiska fornlämningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
