Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anchitherium, paleont., fossilt släkte af hästfamiljen - Anchusa L., bot., ett växtsläkte - Anchusin l. Alkannarödt. Se Alkanna - Anchylostomum, med. Se Masksjukdom - Anciennetet, ålder i tjänsten, särskildt inom militärståndet - Ancien régime, fr., ett uttryck som efter en statshvälfning betecknar det förut bestående regeringssättet - Ancile (lat.), en långrund, på båda sidorna urringad bronssköld - Ancillon, en ansedd hugenottsläkt i Metz - Anckarhjelm (Thijsen), Martin (egentl. Maerten Thyssens), holländsk-svensk amiral - Anckarstierna (Thijsen), Cornelius Didrikson, amiral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Amerika som i Europa har man funnit flere
arter af släktet Anchitherium. De voro mindre
än de nu lefvande hästarterna, så stora som får.
G. L. (A. HNG.)
Anchusa L., bot., ett
växtsläkte inom nat. fam. Borraginaceæ Juss.
eller Asperifoliæ L., kännetecknadt genom
femklufvet blomfoder, trattlik blomkrona med
skålformigt bräm och rak pip, hvars mynning är
tillsluten genom hvalflika knölar. Frukten
består af 4 små kantiga, glatta nötter. Släktet
omfattar omkr. 40 arter, hvilka i allmänhet äro
något storväxta och sträfhåriga örter.
I Sverige växer A. officinalis L., oxtunga,
tungört, tämligen allmänt vid vägar, åkerren
ar och å torra backar, helst i grannskapet af
människoboningar. Roten, örten och blommorna
af denna art användes fordom i medicinen –
under namn af Radix, herba et flores Buglossi l.
linguæ bovis – såsom medel mot lungkatarrer. Nyttjas
ännu i Sibirien mot rasande djurs bett. De torkade
blommorna hörde till Flores quattuor cordiales,
"de fyra hjärtstärkande blomstren". Den vackra
A. italica odlas på rabatter.
O. T. S.*
Anchusin l. Alkannarödt. Se Alkanna.
Anchylostomum, med. Se Masksjukdom.
Anciennetet (fr. ancienneté), ålder i tjänsten,
särskildt inom militärståndet.
Ancien régime [ãsiä re*im], fr., "det gamla
regeringssättet", ett uttryck, som efter en
statshvälfning ofta nyttjas för att beteckna det
näst förut bestående regeringssättet; särskildt det
samhällsskick, som med ett slag bortsopades af den
första franska revolutionen; äfven förra tillståndet,
forna tiders anda.
Ancile (lat.), en långrund, på båda sidorna urringad
bronssköld, hvilken enligt sagan nedföll från himmelen
på den romerske konungen Numas tid. Då Numas maka,
nymfen Egeria, förklarade, att Roms välfärd var
fäst vid besittningen af denna sköld, lät Numa
för att försvåra dess bortröfvande förfärdiga 11
alldeles likadana sköldar. Vården om dessa 12 ancilia
förtroddes, åt de af Numa tillsatte 12 salierna,
Mars’ präster, hvilka årligen 4 mars i högtidlig
procession med sång och dans kringburo dem i staden.
J. F. J.*
Ancillon [ãsijå’], en ansedd hugenottsläkt i Metz,
hvilken efter nantesiska ediktets upphäfvande (1685)
utvandrade till Preussen. – Charles A., f. 1659 i
Metz, d. 1715 i Berlin, advokat, utvandrade jämte sin
fader och en mängd trosförvanter till Brandenburg,
där han 1699 blef Pufendorfs efterträdare som
hofhistoriograf. – Hans sonsons son var Jean
Pierre Frédéric (Friedrich) A., f. 1767 i Berlin,
d. 1837. Han blef först präst vid franska kyrkan och
professor i historia vid militärakademien i Berlin,
men lämnade 1810 dessa tjänster för att
öfvertaga ledningen af den preussiske kronprinsens
(sedermera Fredrik Vilhelm IV:s) uppfostran. 1814
inträdde han i utrikesministeriet, blef 1832
utrikesminister och slöt sig som sådan till
Metternichs reaktionära politik, men var mera mild än
denne och arbetade för inre reformer i lagstiftning
och förvaltning. Såsom författare utvecklade han en ej
obetydlig verksamhet. Bland hans skrifter må nämnas
Tableau des révolutions du système politique de
l’Europe depuis le quinzième siècle (1803–05) och Zur
vermittelung der extreme in den meinungen (1828–31).
Anckarhjelm (Thijsen), Martin (egentl.
Maerten Thyssens), holländsk-svensk amiral, föddes i
Vlissingen, gaf sig i holländska Ostindiska kompaniets
tjänst och aflade lysande tapperhetsprof i strider mot
spanjorerna, särskildt 1631, då han som vice-amiral
jämte amiral Pater vann ryktbarhet i striden med
amiral Oquendo utanför Pernambuco. Efter hemkomsten
(1634) blef han ekipage- och ammunitionsmästare
i Vlissingen. Då Sverige 1643 angripit Danmark,
lyckades Louis de Geer att för svenska kronans
räkning i Holland utrusta en flotta, som under befäl
af Thijsen skulle afgå till Östersjön. Kristian IV
upphäfde vid underrättelsen därom belägringen af
Älfsborg och gick med en del af danska flottan att
möta den holländska. Utanför norra änden af ön Sylt
kom det 16 maj 1644 till en häftig strid, som blef
oafgjord. Efter förnyad strid och sedan oenighet
uppstått ombord, återvände Thijsen till Holland. I
juli var han dock redan åter färdig att utlöpa
och seglade med 24 bevarade fartyg till Göteborg,
hvarifrån han fördref de (under Ove Gjeddes befäl)
blockerande danskarna. På väg in i Östersjön
seglade han 9 augusti med svenska flaggan i topp
förbi Kronborg, häftigt beskjuten från fästningen,
gick genom Flintrännan samt förbi de söder om Själland
och vid Bornholm liggande danska eskadrarna och kom
lyckligen till Kalmar. Nu gick Thijsen i svensk tjänst
och adlades med namnet Anckarhjelm. I Kalmarsund
förenade han sig med svenska flottan under Wrangel och
angrep sedermera jämte denne den danska flottan under
Femern, 13 okt. 1644. I detta minnesvärda sjöslag,
där svensk-holländska flottan vann en fullständig
seger, lyckades A., som med sina skepp låg i lä om
fienden, att redan i början af striden eröfra fyra
fartyg och sedermera lika många af dem, som fienden
själf satt på land. 1645 blef han amiral-löjtnant
och fick året därpå befäl öfver en eskader, som
skulle konvojera en handelsflotta till Lissabon. På
återvägen träffades under ön Wight en engelsk amiral
med två tredäckare, hvilken fordrade salut medelst
flaggans strykande. A. svarade med en häftig kanonad,
som tvang engelsmännen att draga sig tillbaka,
men vid Calais blef han af 4 engelska tredäckare
själf tvungen att lämna ett af sina skepp som pant,
tills det upplystes att den skada han tillfogat
de engelska skeppen under Wight ej varit af någon
betydenhet. A. blef 1653 amiral. Död i Stockholm 1657.
R. P.*
Anckarstierna (Thijsen), Cornelius
Didrikson, sannolikt frände till den föregående,
amiral, föddes i Stockholm 1655. I sjöstriden
under Möen 1 juni 1677 förde han befälet på skeppet
"Kalmar kastell", med 74 kanoner, hvilket efter ett
hjältemodigt försvar måste stryka flagg för danske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
