Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troilus och Cressida. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som stode re’n hans fot på Hectors bröst
Och Troja darrade!
Det tror jag nog; de gingo mig förbi,
Som girigbukar tiggarn; ingen gaf mig
Ett ord, en blick. Man mins ej mina bragder!
Med påse på sin rygg går tiden fram
Och samlar nådegåfvor in för glömskan,
Ett storväxt vilddjur i otacksamhet.
Der stoppas in förgångna, goda dåd
Förtärda lika fort som man dem öfvat,
Förglömda lika snabbt som man dem gjort.
Ihärdighet, min prins, ger äran glans.
Att hafva något gjort, det är att hänga,
Ur moden kommen, som ett rostigt pansar
Bland löjligt skräp. Nej, gå den närmsta vägen,
Ty äran vandrar på en stråt så smal
Att endast en får rum; då derför på,
Ty täflingslustan tusen söner har,
Som trängas med hvarann; om ni ger vika
Och väjer aldraminsta grand åt sidan,
Så rusa alla fram liksom en flod,
Och du blir efter lik en ädel häst
Som, främst i raden, fallit kull på banan
Och trampas ned utaf den andra trossen.
Hvad dessa göra nu fördunklar er,
Om ock hvad ni har gjort är mycke bättre,
Ty tiden är en värdshusvärd på moden,
Som vårdslöst skakar hand på gäst som går,
Men hugger tag uti den kommande
Med armar, sträckta som han ville flyga.
Välkommen städse ler, farväl går ut
Med pust och suckan. Dygden aldrig söke
Belöningar för hvad den varit har,
Ty skönhet, vett, kroppstyrka, ädel börd,
Krigsbragder, vänskap, mildhet äro alla
Den ilskna, tadelsjuka tidens slafvar.
Ja, verlden är sig alltid lik, min prins;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
