Full text of "Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling"

See other formats

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the Copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to Copyright or whose legal Copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in Copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at|http : //books . google . com/

•x.

RIKSKANSLEREN

AXEL OXENSTIERNAS

SKRIFTER OCH BREFYEXLING

UTOIFNA AF KONOL. VITTERHET&^ a$T<ét(E:V;
OCH ANTIdVITETS-AKADEMIEN

SENARE AFDELNINGEN

FÖRSTA BANDET

t GUSTAF II ADOLFS BREF OCH INSTRUKTIONER

STOCKHOLM

P. A. NOBBTKDT Se SÖNERS FÖ&LAO

THE NEW YORK
PUBLIC LIBRARY

815399

AlTOfr, LEMOX AMD

TlkMM fOUNDA ION ^

1917

STOCKHOLM 1888

KONOL. BOKTRYCKERIET. P. A« NOBBTKDT & SÖNER

FÖRORD.

För den väsentliga beskaffenheten af Axel Oxenstiernas ef-
terlemnade papper och de öden, som samlingen undergått, lika-
som för de allmänna vid redaktionen ledande grundsatserna, har
redogjorts i förordet till första bandet af förra afdelningen. Åter-
står blott att nämna några ord med afseende å redaktionen sär-
skildt af detta band, omfattande konung Gustaf II Adolfs bref
och instruktioner, om hvilka senare må anmärkas, att de flesta
äro af rikskansleren sjelf uppsatta. Hufvudmassan af dessa skrif-
velser utgöres af de i Oxenstiernska samlingen i riksarkivet för-
varade originalen till ett antal af icke mindre än 416. Med af-
seende på dessa har det icke ansetts nödigt att i hvarje fall
anmärka brefvets egenskap af original, utan är hvart och ett
vid hvilket ej särskild anmärkning skett, att betrakta såsom
sådant. I allmänhet utmärkas dock sädana skrifvelser redan
till sin yttre form genom konungens därvid fogade namnteck-
ning. Alla originalbref, vid hvilka ej annorlunda anmärkts,
äro skrifna å folioark af någon kansliets tjänsteman. Merändels
är blott Gustaf Adolfs namnteckning egenhändig, hvilket i så-
dant fall icke på annat sätt utmärkts, än att större stilar blifvit
för namnet begagnade. Alla bref, postscript, anteckningar eller
enskilda ord af konungens egen hand hafva däremot sorgfälligt,
antingen genom kursiverade öfverskrifter eller noter angifvits
såsom egenhändiga. Ett särskildt tillvägagående har måst iakt-
tagas med afseende på de original, hvilka delvis äro skrifna i chif-
fer, om hvilket förfarande redogörelse lemnas i de vid hvarje bref
befintliga noterna. För att gifva en föreställning om sådana
brefs utseende och tillfälle att kontrollera läsningen, har, i lik-

het med hvad som skett vid utgifniDgen af arbetet »Konung
Gustaf Adolfs Skrifter» (Stockholm 1861), själfva chiffern aftryckts
med inom hakar bifogad upplösning däraf, efter någon af de i
riksarkivet ännu förvarade elavema. Utanskrifter hafva endast i
sädana fall upptagits, där ett nytt, förut icke tryckt formulär,
användts; däremot hafva anteckningarne om mottagandet, oftast
gjorda af rikskansleren själf, öfverallt upptagits.

Största delen af de bref, utaf hvilka blott kopior förefinnas,
har man naturligen att söka i riksregistraturet. 163 skrifvelser
äro hämtade från detta håll. Spridda bref hafva dock, såsom
på sina ställen blifvit anmärkt, erhållits från andra samlingar.

Beträffande de bilagor, som ursprungligen åtföljt brefven,
torde de flesta redan under Axel Oxenstiernas lifstid blifvit
tagna från sina ursprungliga platser och efter innehållets olika
beskaffenhet inlagda under andra rubriker. En mängd af dessa
bilagor finnas ock fortfarande för handen, ehuru det icke alltid
är så lätt att identifiera dem. Sedan undertecknads uppmärk-
samhet härpå fästats, har han emellertid sökt, så vidt möjligt
varit, i noterna angifva, hvarest ifrågavarande aktstycken äro att
söka, hvarjämte ett och annat kortare sådant blifvit in extenso
meddeladt.

Redaktionen af detta band har ombesörjts af undertecknad.

Per Sonden.

1. Hjköping dan 6 Januari 1618.

Fallznakt, med instniktion, å rikskaanlcrsåmbetet.

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligit, ath efter il>landh
the fömembligste ksill och embether, som hftr i Sverigia rijke
böre Sverigis konnng till rådh och bijstondh vare, du är Kijksens
< 'antzelersembethe ett af thcm, som ju bör hålles i tillx>rligh acht
«X'h i sädanne värde, som thet sigh medh rette böör. Derförc hafve
vij begäret, såsom och nu efter samptlige Kijksens Rådz rådh
och betänkiende bekendt, förordnet och ombetroedt, at oss elske-
ligh, edle och välborne, vår och Sverigis rijkis trooman o<!h
rådh Axill Oxenstierne till Fijholm, vår och Sverigis Kijkes
Cantzeler vare skall, hvilken Gudh alzmechtigh icke allene af
börd och fömembligh adeligh siecht här i rijket hafver lathit
födhe och boren blifve, uthan medh sådanne förståndh och för-
farenhet genom studerende och ellicst begäfvet, ath lian väll
väidh och skickeligh nogh ähr sådanne embete ath bekläde och
förestå, hermcdh fuUmechtigh giordt, som vij och nu uthi thette
vårt öpne brefs krafdt (af thenn macht och myndighet, som oss
först af Gudh alzmechtigh och sedhenn af Sverigis rijkis Ständer
sk väll nu opå thenne håldne rijksdagh såsom och förre besluut
och afhandlingar gifvin och samptycht är) tillförordne och ful-
mechtigh göre väl- och förbemclte Axill Oxenstierne, ath han
vår och Sverigis Rijkes Cantzelcr vare och blifve skall, hvilkenn
man icke så egentelighe förcschrifve må, huadh hann i sådanne
kall och embete göre och bestelle bör, uthann stelle thet till
hans beskedenhet och förståndh, som hann thet sielf best betänkie
kan och hann thet för Gudh, oss och hvar ehrligh svensk man
vill och kan till svars vare. Doch hafve vij honom thette för-
nembligen i folmacht och befalningh gifvit, ath han itt troghit
och flitigt upseende i vare och rijkscns cantzelei-saker och
kandUnger hafve skall, och ther med i alle måtho kan och må

Axfi Oxennttema Ii. t. 1

rctteligcn och skickeligenn tilgåå, så och at hvad bref och hand-
lingar, som af 088 bcfalte blifve och iithgåå, måghe väll registren-
rede och ahntcknede varde, ath när så behöfves, ther upå må då
daar och viss beskedh finnes, och therf ore bör honom och trogcnn
tillsyn hafve och hålle med the personer, som uthi cantzelijet
ahntagne och ..brukede blifve, och så myked möijeligdt inge
andre lathe ther till komme, uthan the som till sådanne tiänist
nyttige och brukelige vare kiinne och vette göre beskeedh, när
sådant behöfves och fordrcs kann. Så bör honom och upseendt»
hafva, att icke bref gifiies opå bref, heller och någre förläninger
opå godz och gårdher egenom muther och gåfver fbrvärfves,
i«^ke heller haradzhöfdinge räntha uthdeeles emoth adelens af oss
gifne och bebrefuadhe privilegier*). Vi giftne honom och ful-
machtt, hvar han upspaner och förnimmer någre vare och rijk-
sens acter eller andre breff' och documcnter, som oss och rijked
machtt päligger, och oss och rijked med rätta tilhöre och kone
vara af dem, som dem härtill haifue hafft hender emellan undan-
stungne eller eliest förkompne, att han sådane må frijtt igen
kräfFia och fordra och dem sedan i vårtt och rijksens canzellij
förvara. Hvar han och däröfver i någon fegd eller ovilie komme,
då loffue vij att vele honom skadelös holla. Efter och icke nå-
gon vis ordning giord ähr om deres som i cantzellied brukas
skole, underholdh, därfön; vele vij, att vår StådthoUare i Stok-
holm samptt Skattmästare och Cammerrådh skole lathe dem be-
komma sin nödtorfFtt till maatt och kläder på hans begäran till
des vij framdeles, om (hidh vill, däruthinnan en ordning göi-a
kunne.

Så bör och dem som riksens saker under händer och nyklcr
thertill hafve haftt, bådhe gamblc och nu opå någre åhr nys ut-
ntgångne handlingar, vare skyldige och plichtige till att andtvarde
sådane saker och handlingar ifrå sigh vidh theres cdh tilgören-
des, att the icke någon förvandling theruthinnan giordt hafve
medhan the them under händer haftt hafve.

Biudhe fördenskuldh, förmane och befale vare secreterere och
cantzeleiförvanter, som uthi vårtt och rijksens cantzelij brukade
blifve, ath the be vij se väl- och förbemelte Axill Oxenstieme
hörsamhet och lydne uthi thet hann them på vare vegne, och
efter vår befalningh tilsägandes varder, så ath the välvilligenn
och oförvägne[-D: vägerligen], hvad saker han them i så måtho

*) Orden »skie bör*, som här i conceptet &ro tillaga, hafra sjnts böra utgå.

förebålUndeB varder st bostoUii o<*h achts fulle omblifren och tro*
Ugen efterkoame. Dher de hrur i sin aiftadh veie figh cfterrette.
Af Xykdpingh then 6 Jftnuarij, Åhr 1612.

Efter ooQoeptet i riktarkivct med' A. OxeiiKticrniu« egcnbAiKliga ånd ringar
ucb tillågic: jftmfdrdt med riksregistraturet.

2. Lmibold* dan 1 FabruAri 1612.

Expedition af bref rörande ryeka förhållanden : utfanlandet af några paHN : sk&ti*
ker till ryi^ka s&ndebaden.

GiuBtaf Adolph med Oiidz nådc, Svengcs, ijöthe» ocli
\'eiide8 uthvalde Konung och Arfliurste, Storfurste till
Finland, Hertigh till Esthland och Wcssmanneland &i\
Vår synnerlige gunsth nådige villic oeh benegcnheet med
Gud alzmecfatigb tilföfande. Vij hafue, Axell Oxenstierne, b«*-
kommitt ider schrifuelsse, sampt med the bref, som I hafue oh»
tilsendt, hvilkens innehold vij aldeeles hafue lathett oss behage,
och them alle undenchrifuiit, allene sa hafue vij lathett legge en
zedell uthi thett bref vij hafue lathett schrifue SpentK tül, der
af rij her innelycht ider en copie iilsende. Vij sende ider och
samme bref tilbaker, sampt med thett bref, som vij hafue lathett
schrifue Jacob Pontessen till, att thett ryske sendebudett, hafuer
bekommit altt afskeedh her ifrå, effter som han kan hafue till att
see af medfölliende copier. Huaif^re befale vij nådeligen, att I
lathe uthcopiere the tvenne bref, som vij hafue lathett schrifue
Metropolijthen, och the Nougårdiske ständer till, och sende ho-
nom them med förbemåltc bref tilhande. Desslikes formales i
samme hans bref, om the Nougårdiskes och Rydskes handell, så-
som och, att vij hafue lathett schrifue StådthoUeme påVijborgh,
Refie och Narfuen till om the Ryskes godz, som hafuer varitt
ahnhoUitt, att the thett igen bekomme skole, så myckett der fin-
nes. Vij sende ider och the trenne pass, som I begäre, ett för
Angustino*), lijke som vij hafue förlofnet honom uthur tiensten,
och gifuitt honom all afskeed, och begäre derföre, att I ändeligen
tage revers af honom, thett han och steiler sigh in igen. Jtem,
passet för Peder Pedersson, och thett tridie för Spentz tienere.
Videre, huad anlanger om then Ryskes föraring, som I schrifue
om, så är inthet brukeligitt, att gifue them guldkedior, uthan na-

*) Angnstinns CaMiodoras de Reyna.

gott högdt tygh till kledmnger. Derföre befale vij, att I vele
tilsäije Skattmestaren, sampt Cammeråd, att thc ther i Stockholm
uptage anthen sammet med gyllen botten, eller och dammaek
med högh ferga, som honom kan tiena, och lathe thett förähre
honom. Dette vij ider till nådigt suar hafue gifuet velet, och
befale ider Gud alzmechtigh. Af värt feldtleger vidh Leenhofde
(len 1 Februarij, Åhr 1612.

Gustavns Adolphuß m. p.

Hans Olofsson.

Utanskrift. Till oss eUkcligh vår och Sveriges Rijkes Troo man, K&dh och
Rijkst Cantzler, edle och velbördigh her Axell Oxenstierne, Frijherre till Fijholm
etc. Nådeli gen.

Påteckning af A. Oxenstierna: Ankommedt till Stokholm den 12 Peb. Anno
1612.*)

3. UlfVeaund dan 6 Joni 1612.

Lara Amfastsons klagomål mot Axel Kurck och Axel Ivarsson m. fl. i Pinliiod.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst, nådige villie och
benägenhet med Gudh tillforende. Vij kunne ider, her Axill
Oxenstierne, guneteligen icke förh&lle, att vår tienare Larss Ahm-
fastsson hafver oss klagligen gifvit tillkenne, huru otillbdrligen
Axill Kurk, Axill Ifversson och andre flere ther i Findland hafvc
sigh emot honom förhållet, i thett att the icke allenest, uthan
någons tillstånd och befalningh, hafye taget honom ifrån the godz,
som vår salige käre her fadher hafver honom förlähnt, och them
inrympt andre igen, som alltidh hafve varit H. Kon. M:tt emot,
uthan och röfvet och sköflet hans gårdh och taget bort-, hvadh
han hafver egit, och der uthöfver lagt sigh i försått för honom,
hootat och undsagdt tiU lifvet, så väl som och annorledes otill-
börligen emot honom handlat, h vårföre och vij hafve varit för-
orsakhedhe, att lathe them eitere till Stockholm till att stå ho-
nom till svars, till hvadh han them med skähl kan hafve till-
tala. Och aldcnstund vij icke vette, om the sådanne vår citation
något achte, såsom vij icke heller kunne stelle någon troo till
tliem, hvadh the hafFue uthi sinnet emot oss, efter the sigh så
motvilligen ahnstelle, så ähr hermedh vår nådige villie, att hvar
the icke medh förste sigh begifve vele, att I medh the andre

*) Dårest ej annat år angifvet, äro alla de följande påtcckningarna af Axel
Oxenstiernas egen hand.

goAe herrer ai' BijkteiMi Rådh fönkicke någon Tissan dijt, och
laUie hempte them hijt; ty vij mage tfaett bekenne, att vij troo
ihem tili inihet gått, och see icke gerne, att the akole tagfae righ
något stoort regemente opå der i landet, herom vij och sidst
opå vägen talte medh her Joran (lyllenetierna, ath låthe honom
någorledes vår mening fömimmc ; och kunno I eådhant gifvc na-
gre andre Rijksens Kådh tillkcnne, och sedhan rådalå huruledos
der medh skall förhandlas, att hvar the någre stemplinger hadhe
uti sinnet, the uthi tidh måghe blifve förekompne och afstellte;
«lette vij ider gunsteligen icke hafve velet förhöll«*. Gudh bc»-
falondes. Af Ulfsund then « Junij, Ahr 1612.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning pä baksidan: Ankommedt till Btokholm den 7 Jnnij Anno 1612.

4. Jönköping dan 4 Juli 1612.

Kallelse till ett r&dsmöte för fiere vigtiga ärenden, särdeles de rjska.

(iustaf Adolff etc. Vår synnerlige gunst och nådige bonii-
genheet medh Uudh alzmechtigh altijdh tilförende. Vij vele
(Klher, her Axel Oxenstieme, gunsteligen icke förhälla, att vij medh
wår krigzmacht hafue begifuit oss hijt till Jöneköpingh, her vij
på någon tijdh achte slå ett fast lägher till att hålle fienden
her ifrån, till des vij kunna lathc förvare befästningen bettre,
efter vij fömimme, att fienden hafuer anslagh i sinnet hijt och
befästningen olliest, som her nu förevetter icke för någon beläg-
ring forsvaras kan, och, aldenstund her mango saaker förefalla,
som Rijksens Kådz, så väll som vare närvaro och betänkiende
t'nderligen fordrer, synnerligen de Kyske, som nu inthet längie
fordroijande synes lijdhe vele, huarföre hafue vij varitt förord-
sakedc, att lathe kalle de godhc hcrrer hijt till oss medh dem
om föreschrefne saker till att deliberere. Och begäre gunsteligen
och nådeligen, att och 1 uthi lijke måtto edher medh dedh aller-
förste hijt till oss förfogbe wele, så att med edher ankombst icke
må fördrögdt blifue. Befalandes edher her med Gudh alzmech-
tigh, gunsteligen och nådeligen. Afl' Jönekiöping den 4 Julij,
Åhr 1612.

GuBtavus Adolphus m. p.

AntecknlDg på bakndan: Ankommedt till Nyköping den 8 Jnlij Anno 1612.

5. JtakOpinff dM 6 Juli 10U.

Från Byssland «nkomna handlingar böra till Konungen medtagas: Spens må,
om han ■& vill, infinna aig.

Gustaf AdolfF etc. Vår synnerlige gunst och nådige br-
nägenheet, medh Gudh alzmcchtig altidh tillförende. Elfter
som vij fömimme, her Axell Oxenstieme, att till Stokholm är
ankommin en rysk posth, som är förschicket ifrån Stendeme i
Ryssland hijt in i Sverige, och han uthan tvifvel hafuer någn^
värf, som macht oppå ligger, och vij väll kunne tänckia, ingen
lång drögzmål lijdhe vele, derföre är vår villie, att I samma
hans värf och saker der i Stokholm lathe transferera och afscttie,
och sedhan hafue medh idher hijt till oss medh dedh allerförsta.
Huadh Jacob Spentz belangter, der han någre värfF hoos oss hafuer
till att andragha, och han begärer att komma hijt, lathe vij dedh
i hans egen sköön och vilkor. Dätte vij ed her gunsteligen icke
hafue velet förhålla. Och befale idher hermedh Gudh alzmcch-
tigh. Aff Jöneköping den 5 dulij, Åhr 1612,

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning på baksidan: Ankommedt till Nyköping den 8 Julij Anno 1612.

6. Sandad den 28 JuU 1612.

Rikskansleren väntas med det snaraste för öfverläggning om flera vigtiga ärenden.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nådige be-
nägenheett medh Gudh alzmechtig tillförende. Efther som vij
för någon tidh sedhan hafue lathitt skrifue idher till, her Axell
Oxenstieme, och där medh begerctt, att I medh någre andre
gode män af Rikzens Kådh strax villie begifuo idher till oss
här i fSllthett, så förundrar oss, huadh förfall som hafuer varitt
på iUrdhe, huarföre medh ider ankompsth så är fördrögdt vorditt.
Och medan här nu monge vichtige saaker förefalla så väll medh
dedh fridzfördrag, som Konungen i Danmarck medh sin skrifuelsse
till oss lather sigh fömimme vara benägen till och nu om för-
handlas skall, som elliesth andre de ider medh fleere af Rikzens
Rådz närvahru fordra; derföre är vår nådelige villie och be-
geran, att 1 medh ded allerförste uthan någon fördrögning för-

foge idher tili om tili Jönnekeping, pi dedh vij der 8»mpt mcdh
ider om sådanne och andre saaker, som rikctt machtt opåliggio,
l>eriki8lå och förhandle kunne. Gudh befallandea. Af Iftgredt vidh
Saodfliö den 28 Julij, Åhr 1B12.

GußtavuB AdoIph!i8 m. p.

7. Jönköping den 29 Aufuati 1613.

Föronlnande & lagmansamlictet i Jåratland.

Vij GustafT Adolph etc. Göre vitterligit, att effter vij mcdh
härsmacht hafve intagit och kommit under oes och Sveriges
<t'hrone igen Jemptelandh, 8om [det] tillförende aif ålder och mcdh
nltte 1yd t och legat hafver, så opü det att nndersåterne der i
landzenden så väl som annorstödee liär i vårt rijke medh lagh och
rätt mage blifva Btyrdhe och regeradhe, derföre hafve vij samme
landzende lagdt under Norlandz lagsagu, och deruthöfver nädi-
ireet förordnet till lagman oss elskeligh vår och Sveriges rijkes
trooman, Kådh och Cantzeler. edell ocli välborne herr Axell Oxen-
stierna, Frijherre till Fijholm, och skall han vara förplichtct till
<lett ringeste en gång om uliret, hvar han icke laga förfall haf-
ver, eller och så cfFter [o: oflta] som vedertorfF, att hålla lagmans
ting uthi forbemältc* landh och lagsagu, och alle saaker, som fö-
rekomma knnne, till förhör och ransakningh taghe och såsom (*n
rättvijs domare ' uthan någon aifection och persoons ahnsecnde,
rättvijsligen dööma och åthskillia, aldeles eifter Sveriges lagh
<ich laga stadgar så o<-h bäste samvete sine, och som han för
<7ndh. oss och hvar Christen ehrlig man nu och i framtijdon
vill och kan tryggeligen vara till svahrs, eifter som han sigh der-
opå emoot oss förplichtat hafver. Der näst så skall han och åhr-
Ugen om [midfaste?] tijdh lefrere in uthi vårt cantzelij een viss
doombook opå alle dhe saker som opå lagmanstinget dömpdc och
ransakade varda, och för sådant hans omaak och arbete skall hvar
bonde der i landet, så väl fattige såsom rijke, effter dhe alle
vele lagh niute, gifva honom åhrligen fyre öre svenskt mynt.
Hvazföre biude vij vare undersåtere alle, som uthi förbemälto
Jemptelandh boendes ähre, att de anamme och bekänne välbe-
målte herr Axell Oxenstierna för deres rätte lagman, uthgörandes
honom i rattan tijdh den decl nu bemalt ähr, och dhe elliest ef-

ter lagen och rijkzens recesfler och ordninger, honom för sin tienst
plichtige ähre. Der de alle och hvar i sin siadh vette sigh eff-
terrätte. Aff Jöneköping den 22 AuguBtus, Ahr 1612.

Efter riksregistraturet för 1612, sid. 666. jåmfördt med f allmakten för Grefve
Abraham Brahe å Vestmanlands lagsaga af den 22 Nov. 1602 och för Qxen<tierna
Fjälf ä lagmansdömet å hela det Svenska Norrland af d. 19 Jan. 1611. Tiden
för domböckemas inlemnande är i båda Lika med hvad hår inom hakar är an-
gifvct.

8. Qripsholni den 12 Septeniber 1612»

Rikskansleren bör besörja, att Jönköping sättes i försvarstillstånd, särdeles att
det förses med spannmål, och sedan infinna sig hos konungen.

Göstaff Adolph etc. Vår aynuerligc gunst och nådige bc^
negenheet med Gudh tilförende. Effter thet, hor Axell Oxen-
stieme, att tTiitenn i förgår, som var thenn 10 Septembris, med
sin skipzflåta lop uthur Stockholms skäären tilbaker igenn, och
aldenstund han, dess Giidi skee lofF, här inthct hafucr kunnet
någct uträtta, och therförc troligit är, att han annorstädes varder
görande sin flijtt till att göra oss och Sveriges crona någenn.
afbräk, så mykyt honom mögligit är, therföre är här med
vår nådige begäran, att I vele göre eder flijt, att alle saaker
vidh Jönekiöpingz befästning måtte hafues uthi god achtt. Hvad
thenn spannemållen ahnlanger, som tijtt skaffes skulle, efter lång-
sampt vill blifue then ifrån Upland therhedan förskicke, hafuc
vij derförc skrifuit högborne furste och herre* Hertigh Johan
till Ostergöttland, vår elskelige khäre broder ther om till med
H. K:tz Secreterere Peder Månssonn och begäret, att H. K:tt ville
oss ther till nägre hundrede tunnor förstreckia, ther om förbe-
mälte Peder Månssonn hafuer loftuat beställe vele. Vij hafuc
och förordnet oen Gammerskriffuere, benempnd Nils Sigfredssonn,.
som med någrc aft* adelenn och andre uthi Östergötland handle
pkall, att vij och af them opå een godh betalningh någre hun-
drede tunnor bekomme måtte, huilcken och sedan skall bestalla,
att samma spannemåll med thet allraförsta therhedann förskafies
motte. När I nu hafue beställt, så att befästningen med alle dee*
lar försårgd blifuer, begäre vij, att I oförsumeligenn begifue
eder till oss, ther vij kunne stadde vare. Oss förundrar och, att
vij ingcnn beskeed ifrån Jesper Matzson bekomma, huru han är
tillfridz med then onining och fulmacht, vij honom tilhonda

tende Ed[heT GjTdh beflialeiide«. AfT Gripzholm denn 12 Sep*
terabria, Ahr 1612.

Gustavus AdoIphu8 ra. p.

Aoteckning & bakridan: Ankommedt tili Vadstena den 16 8ept. Anoo 1€12.

9. Tjnnelmö den 31 September 1613.

Kalielse tili Konungen.

Gustaf Adolph etc. V'ir synnerlige gunatk och nAdige bo-
nägenheet medh Gvidh alzmeclitigh tilförende. Effter thett, her
.Vxell Oxenstieine, här dageligen månge saker förefalle, thcT
uthi vij ider närvarelsse behöfue, szå är her med vår nådige
villie, att I ider med thett aldreförste tili ose förfoge. Gudh
befallandee. Af Tynnelasöö den 21 Septembrie, Ahr 1612.

Gnstaviis Adolphn» m. p.

10. Stockholm den 17 November 1613.

Om fredsunderhandling med Danmark.

Instruction och undervisning, hvarföre den stomiech-
tige högbome furste och herre, her (lustaf Adolf, Sve-
riges Götis och Vändis uttkorede Konung och Arf-
furste, Stolfurste tili Finland, Hertig till Estland och
Wässmannelandh, vill att H. K. M:tz förordnede R&dh
och Commissarier på ded möthett vidh Ulfzbäck emil-
lan Sverige och Danmark till den 29 Novembris näst-
kommandes berammat, de cdle, velbome och vclbör-
dighe her Axell Oxenstierna, Friherre till Fiholm, H.
K. M:tz och Rikzens Cantzler, her Niels Bielke, Fri-
herre till Salstadb, her Gustaf Stenbock, Friherre till
Öresten och Cronebäck, Erfvinge till Torpa och Lenna
och Hendrich Horn till Canckas, Marskalck, sig rätte
och regulerc skole. Actum Stockholm den 17 Novem-
bris, Åhr 1«12.

Försth scholc vare förordnede Gommissarier göre deras mö-
gelige flijt, att de kunnc pä försagdh dag vara vid Ulfsbäck, och,
så sBartt dhe der ähre församblade, sende en secret^rere sampt
en af adell strax öfver till de Danska Commissaricr, om de ährc
framkomne, och lathe helsse dem på sine vägner, och derhoos
gifue dem tilkenna sig vare komne tilstädes, förskickede dijtt
nedh af oss och vele nu medh förste trade till handellen. Hvar
och så kunde vare, att der med hadhe något fördrögtz, skole the
sig tilbörligen excusere lathe.

Sedan, när the komme tilsamman på handelsplatzen, skolc*
vare Commissaricr så vidt mögeligit göre sin flijtt, att de kunne
hafue förtaled tt; och, hvar ded kan skee, skole de vid ofterföl-
liende mening, doch med meere ordh och huadh de elliest sielfue
kunne tänckie tienligit vare, före sine ordh.

Försth skole dhe helsse de Danske Commissaricr på vare
vägne och tillbiude dem all godh lycke. Demästh skole de be-
sväre sigh på vare och Sverigis rikes vägner och skäligen be-
klage öfver des krig och örligh, som uthan någon gifuen rätt-
mätig orsaack vår salige kere her fader, christelig och höglpflig
i hugkommelsse, oss och vare riker ähr påförtt vorden. Sedan
skole de bcsväre sig öfuer tlie patenter, som hijtt inskickedes
för tu åhr sedan, att sådanne icke allenesth uthi andre konungars
tidh hade varitt obruckelige meddell, uthan landade alle Sverigis
efterkommande konungar till störste förklenring ocli prsBJudicium.
Doch skall dette alt skee i förstonne kortteligen och uthan nå-
gott injurierande, män sedan ekole the förmälle sigh nu vara
affardede af oss att handle och tractere medh de Danske Com-
missarier om the irringar, som anthen gamble ähre eller nyligen
opvuxne riken emillan, och göre deruthinnan sin mögeligc flijtt,
att the kunde bijlagde vardha och i stadh för denne feigde godh
fridh, vänskap och naboerskap stifthett och oprättet, gifuandes
derhoos tilkenne, genom huadh tilfälle vij försth hafue begynth
att tractere härom, och skole, när the hafue giortt der till lyck-
önskning, förfråge sigh om de Danskes fuUmachtt, lathandes sigh
förnimma, att the sinn i lijke motto vele shee lathe.

Händer sigh, att the Danskes fuUmachtt är allenne stältt
uthi Konungen af Danmarkz nampn, då skole vare Commissaricr
allenesth bara fram den, som i vårt nampn stältt är. Vele de
Dansche sigh der med icke nöje lathe, sedan derom är nogsamptt
disputered, då mage vare på sidlychtenne svare dem, att ändoch
de icke sij der till någon skääll eller rättmätig orsaach, doch lick-

vill, på dedh hftndelen derföre icke mi büfue fönummedh, då
Tele de göm sin fliju, »U the akole kunnc fly ngh II. K:tz Her-
tig JohaiM och fiikiens Rådz fuUmachtt på Ständemen vågner
i STerige, doch så att de i lijke motto vijsc fram fnllmachtt al
Konungen i Danmarck och Danmarcks Kikea Kådh. Bevillie do
Duische der uthi, då mage de läggio Tår fram; bcTiilie de icke,
uthan härde altt fram dermed, då skole Tåre ondskylle sigh
och icke tiUathe, att osa oc*h Sverigia rike akcer i >aå motto nå-
gon apott.

När ded aedan kommer till handela, akole viire ( -omniiaaari<'r
brücke aådanne argument, derigenom de Tele beviae, att Konun-
gen i Danmarck hafuer uthan akälig oraaacli begynth feigden
emodi oaa^ och öfuertradt dedh Stetiniachc fördrag. Och akole
vare aedan författa en deaignation på (*fterachrefne beaTäringar och
iningar och dem tillatälle de Danake, på offtorfölliandc punchter,
som ilhre:

Förath. Om tree cronor, STcrigia rikia enakijltto aköldmerkii*.

Then andra. Om Lappemarckenn.

Then tridie. Om Sönneborg på Oaaell.

Then fierde. Att Konungen i Danmarck hafuer emott dedh
Stetiniache fördraget och all naboerlig Ttinakab ocli tillföraichtt
medh ain akipzflotta till fiendtligit Told iittruatatt, confoijeret en
hoop Rollendere och andre till STerigia rikia fiender, atyrckian-
dea dem medh allehanda tillföring.

Then fampte. Lathitt kullrijfue den bygning, aom vår aa-
lige kere her fader hadhe i Altenn byggie lathitt.

Then aiette. Förbuditt Siöfinname att bcTiae Sverigoa crono
lydhno och höraamheett.

Then aiuende. Arreateret vår salige kere her fadera akipp i
Oreaund.

Tlien ottonde. Icke tillatatt H:8 Maij:tz aändebudh audientz.

Then nijonde. Lathitt ain befallningzman på Wardehuua illa
trachtera vare underaåter, aom dijt aeglede ähre med aalig her
fadera paaa.

Then tijonde. Tagitt tull i Öreaundh af Sverigia cronos en-
akylthe underaåther och invhånare, de Göteborgiache.

Then elleff'te. Inatungett en hoop patenter, Rikzena Ständer
i Sverige tilakrefuitt emoott rikemeee aädhTaane, konungerne i
Sverige till atoor apott. och alleneath att föroraaake oenigheett
riken emiUann.

Theo tolfthc. Och änndoch maB eigh på denne sidhe altidb
hafuer till christelige, vänlige och fördTagodh lijckmätigc med-
dell tilbuditt, så ur dcd då altidh af de Danske afslagitt.

Then trettonde. EiFter såssom i Wissmar anno, 1608 skedde,
att dhe Danske Commisearicr, oansedtt att de vall sage vare Com-
missarier vara af mottvädcr förhindrede, icke desto mindre ville
the icke förtöfuc der någrc få dagar.

Then fl ortond c. Så hafuer och den Dansclie x\miral justifi-
cerod vare skip den tidh de skulle löpe ifrån Wissmar och till
Callmar, med H:s K:t Hertigen aff Jlechelburg.

Then fämpttonde. Så hafue de Danske undersåter, föran
krigedh gick ahn heller någon frid var opsagdh, fallitt innom
vår gräntx och fiendtligen antastatt her Jacob Spentz, Riddare^
nu Hrs K:tz Konungens aff Store Britanniens hoss oss Sändebudh;
röfuett, sköflett och ihiäilslagitt.

När de nu dessc huffuudhbesväringar och huar vare Com-
missarier i midlertid någre fleere förekomme, hafue förtecknedh
och dem Dansche Commissarieme lathitt tillställe, skoie de i lijke
motto fordre af dem deres besväringar, och sigh sedan, så vidt
som föUior, uthi hvar punchtt inlathe:

Försth. De tree cronor belangande, der skole de fulkombli-
genn drifue opå, att the mage anten aldeles blifue uthelychte
uthur Konungens i Danmarckz vapn, eller åttminstc^ föres uthi
annet fiell och med någon åttskildnadh ifrån Sverigis enakylthe
vapen, anthen tuå cronor eller halftridie. Kunne de der om icke
föreenes, då skiutes ^mder en opman, som vidh Flackesjöbäck skedde.

Then andra. Om Lappemarcken skole vare göre sin ilijtt, att,
efter vij ege emott Norgis crono halfparten ifrån Titisfiorden och
till Maallanger, och, sedan dedh fördraged oprättedes emillan
oss och Ryssen anno 1595, två deelar emillan Maallanger och
\'aranger både i landh och vatn, folck och rättigheeter, såssom
på ded möthett vid Plackesjöbaok bevisth är, att sådantt må
ovägerligenn blifue vid Sverigis crono och oss, inthett intrång
(leruthinnan skee, såsom och icke hindres att fulborda den byg-
ning, som vår salige her fader i Alten begynth hafuer. Vele de
den icke bevillie, då skjutes i lijke motto under en opman.

Then tridie. Efter och Sonneborg på Ossell är nogsamptt
vidh Flackesjöbäck disputered och under en opman skutten, der-
före, så framptt de icke vele os« dedh inrymmc, anten af en «rodh
villie eller för penninger, då må ded såsom de förre blifue af
en opman åttskildt.

TheB fierde. HTad de Midie punohter, beUngande injuricT
och oförr&tl, 8om om och yflre undeTsMer äre vedeifkrne, red-
kommer, dem skole vare CommiBsarier tili dedh högste exagge-
rare och beflithe sigh denf ntt beviae, att Konungen i Danmarck
hifuer lange aöchtt att feigde på obs och vår salige her fader;
htfner och gifuitt dessföruthan b& Btoor orsaack till fegdh. att
vår salige kere her fader v&ll och medh godh skääll hade kun-
nett begynna krigett och varitt icke deste mindre boos christe-
lige potentater och respubliker endskyllatt, hvar H:s Maj:tt icke
elliesth hade bafft försynn, att trade ifrån opråttede fridh och
förbund. Man 8å framptt vare och de Dansche Commissarier el-
liesth kunne blifue eensse om de hiifvudhirringer och fredzme-
delen, da uro vij tiliredz, att dessc och andre sådanne injiirier
blifue vanligen bijlagde, aftalthe, casserede och förgettne.

Then iamptte. Och aldenstund de pa sin sijdhe och vull
«kole hafne någott att förebtire, såssom särdeles iihr:

försth: om tullenn;

thett andra: vår salige keie her faders titell;

thett tridie: Göteborgz privilegier;

thett (ierde: dedh skipp, som Lasse Arnefastsson togh under
Bomholm:

thet iamptte: och att vår salige ber fader sende krigzfolck
öfiier fiellen och läth optage skatten af Sjöfinneme;

thett siette: att förbudzbref pä scglationen till Kiga blefue
«ende till Helssingöer, der att anslaes uthan Konungens i Dan-
nemarckz samtvckio, och annadt sftdantb meere;

derföre vele vij, att så framptt de sin emillan icke kunne
på sådanth sätt förlijkes om tullen, att båggic rijkcrs undersåter
mage i dens andres landh, hampner och städer göre lijke som an-
dre främmande tull och rättigheett, och i så motto all träta der
om bijläggies, då må ded och skjutes under en opmann.

Män huadh vår salige ber faders tittell vedkommer, så kunne
de Dansche med ingen skääll bcsväre sigh öfuer den, aldenstundh
kvar och en konung och herre, ähr ju mechtig sig att tittulere
Bf sine landh och folck, som han besitter; sä är och inthett tvif-
uell, att vij hafue under vårt rike, icke allenesth de Lapper,
som träthan ähr om, uthan och enskijlthe Lappemarcker, såsom
Bldrig hafue af Konungen i Danmarck varitt klandrede. Hvar-
föie och vij huarken kunne eller med skääll böre att afträde någon
pnnchtt i samme tittell, uthan, så framptt de Danske der hårdtt
opåstrangie, skall ded så väll som ded förre skiutes under en opman.

Hvad de andre the Dansches besvtiringer, som antfaen här
förtaide ahre cUcr af dem kunne införes, dem «tftUe vij uthi vare
CommiBsariers discretion och beskedenheett medh den befallning,
att de för allting så läge, att icke orsaaken till krigedh må med
ratte blifiie oss eller vår salige her fader opåvendt, uthan sigh
heller der om beflithe att alle förmeente injurier mågc på både
sidhor blifue aftalthe, kraftlöösc och förgettne, eller och skuttne
under en opman.

Och alldenstundh störste besvürligheeten tinnes nthi de med-
dell, som till freden föreslåes moste, och inthett tvifvell är, att
de Danschc Commissarier skole samme fridzmeddell af vare eskc,
och påfordre, derföre velo vij, att v&re (kommissarier efterschrefnc
meddell föreslå skole:

Pörsth. Att alle de förmeente injurier på både sidhor, som
till denne feigde hafuc orsaack gifuitt, och alle aetiones, som der
af kunne uttspringe, mage vare förlichte, aftaltte, slittne, casse-
rede, dödh och kraftlöse, och aldrig i evig tidh mcere ihug-
kommes.

Thett andra. Att huardere parten må blifue igen restitueret»
altt dedh, som han i denne feigde misth hafuer af land, slott,
huus, skip, stycken, tackell och tygh, uthan något besvär eller
tunga; doch hu ar något kunde vare förkommitt, att ded må igen
betaales.

Thett tridic. Huadh skade huardere parthen hafuer elliesth
tagitt på sitt landh och folck med mord, brandh och annen så*
dan fiendtligheett, efter som krigh inthett gott hafuer innebäre,
dedh skall på bådhe sijdor vare en aftaladt och förlichtt saack.

Thett fierde. Män efifter Konungen i Danmarck hafuer försth
begynth feigden in opå oss, hälsth medan vår salige kere her
fader sigh så oiFte till vänlig afhandling hafuer tilbuditt, der^
före böre oss den omkostnadh, som af vår salige kere her fader,
oss och Sverigis crono på dette krigh anvendt är, betaales och
vederläggies. Besväre the sigh deruthinnan, då skole vare Com-
missarier begerc för dess omkostnetz vedergeldning Jemptteland
och Herredaaleme; doch, huar denne punchtt blifuer efter före-
gången handell afslagen, då äre vij tilfredz, att vare Commis-
sarier lathe falle denne vedergeldning så på vårc såsom derea
på deres Konungz och Danmarckz crones vägner.

Thett fömptte. Sedan må dedh Stetinische fördragedh, den
artickell belangande den compromishandell trce cronor undan-
tagen, uthi alle sine punchter fömyes, renoveres och stadfästes,

och en tiUfönichtig godh vänskap och naboerskap uprättes; all
onllie, mitaföntånd, haatl och ovänskap aftkaffes och instelle«.
Uvad opmannen Tidkommer, sså är H. K. M:tt vftU tilfridz
fonth medh H. K. W:de af Stora Britannien, och H. K. W:de
til hielp begerer Ii. K. Mrtt den högborne Funtc her Johan, Ad-
ministratorem uthi dedh Chur Phaltz, Landgraf Monrits af Hes-
sen och de (}eneral Stater uthi de ftrenede Nidcrland, på H. K.
Mrtz rijdhe.

Goistevus AdolphuB m. p.

(Siffiii.)

U. Stookholni den 17 Hovember 1612»

Bij-instruction.
Som den stormechtighe, höghbornc furste och herrc^
her (iufitaf Adolph etc\ hafuer medhgifuet de edle rnl-
bome her Axell Uxenatieme, Friherre till Fiholmen,
Sverigis KijkeB Kådh och (^antzler, her Nils Bielkc till
Salstadh, her (iustaf Stenbock, Friherre till Cronebeck
i>ch Örestcn, och Hindrik Horn till Kånkas, Sveriges
Rijkes Rådh och Marskaik, H. K. M:tz förordnadhe
Rådh och Cominissarier på det möthe, som holles skal
wedh gräntzen Ulfzbeck den 29 Novembris nestkomman-
des, emillan begge rikens Sweriges och Danmarkz Coro-
missarier, huarefter de sigh rette skolo. Actum Stock-
holm den 17 Novembris åhr 1612.
Först, efter H. K. M:tt väl kan besinna, att the Danske»
aldenstund the medh alle nödhtorfter så och krigzfolk äre i bättre
l)eredhskap än vij, och dessföruthan är dem vår läghenhet väl
vetterligh, skolc neplighen vele eigh inlathe i någhon fridzhan-
dell medh sådane medhell, som oss på bådhe sijdhor lijke lidhe-
iighe vore, tithan, i vår och sins wilkorlighe läghenhetz noghc
l)etrachtende, skole icke vele ingå någhon fridh uthan sin profit
och fordel, och, det deraf folier, H. K. M:tz och Sverigis skadhe;
men efter det ibland tu onde vilkor man billigt uthvalier det
ringeste, så hafuer H. K. M:tt medh H. F. Nrdes Hertigh Johans
och Kiksens Rådz rådh och samtycke befälet sine förordnadhe
^A)mmissarier, när de fridzmedhell, som i den förre instmction
föreslagne och icke acccpterede, att slå desse efterskrefne före:

först, att all tvist och oenighet rijken emillan må vara op-
häfuen, och i samme stadh godh naboeskap och venskap uprettat
igen; 2:o alle injurier, som till krigh hafue orsak gifuit, skole
vare förgätne, dödhe och kraftlöse; ä:o det Stetiniske fördragh
ather renoveres igen, uthi alle sine puncter, undantaghandes den
compromisshandell om the tre cronor, Sverigis rijkes ensldldte
sköldemerke; 4:o och opå det the Daneke måghe see, att H. K.
M:tt icke står opa sin högste rätt, uthan, så mycket möijelighit
är och icke länder H. K. M:tt och Sverigis crone till spott eller
deste större skadhe, vill på sin sijdho läthe falle, för än fridhen
<lerigenom skulle blifua försumed, så vill H. K. M:tt eftcrskrcfnc
pnnctcr hafue de Danske efterlathet:

i:o den action och åtal, som H. K. M:tt ocli Sverigis crom*
hafuer till Soneborgh på Osell; 2:o den rätt och rättighet, som II.
K. M:tt och Sverigis crone hafuer på andre sijdhen om fiellryg-
gen eller Kölen, in mot Vesterhafuet; 3:o att konungen i Dan-
mark må beholle alle de skip, deres takeli och tygh, sampt skipz-
skytten som han uthi dette krigh eröfret hafuer, och Sveriges
crone eliest medh rätte tillkommer; 4:o så vill H. K. M:tt i lijko
måtte restituere till Danmarkz crone Jempteland och Herdaleme;
/>:o deremot skal Konungen i Danmark nu strax fridhen blii-
uer besluthen, afträdhe H. K. M:tt och Sveriges crone Calmar,
Borkholm medh Öland, Elfzborgh sampt Rysby skantz, medh
huadh land folk och rättigheter, som dertill af ålder leghet haf-
uer. Item medh alle the stycken, som deropå till befestningemc^s
försvar och defension, så och opå GuUbergh haiue varit förord-
nadhe; 6:0 så vill H. K, M:tt deremot och till välvilligh bena-
ghenhet hafue förähret Konungen i Danmark 200,000 rikzdalor
})å . . .*) terminer till att erlegge.

Och skole desse förslagh af H. K. M:tz Commissarier blifue
framsteldte, icke alle endelighen tillijke, uthan efter som hande-
len sigh bäst skicker.

Män äre the icke ännu tilfridz, då måghe H. K. M:tz förordnadh«^
Commissarier, till det förre efterlathe desse puncter, som äre:

1. Att vi vele löse vare hus igen för en suma peninger,
efter som begge rijkernes Commissarier kunne blifue ense om,
(logh till den högste suma till ...*).

2. Så skal oss strax igen inrvmes, när fredhen ur sluten,
och på den dagh vij kunne förcnes om ßorkholm medh Öland,

*) Tomrum för siffran &r lemnadt i originalet.

ttmpt ett[d]ere, anthen Calmar eller Elfzborgh, och det andre
mighe the Danske beholle tili underpandt, så länge de få sine
uthlagde penninger, anten indefinite eller opå*) terminer.

Beholler Konungen i Danmark Elfzborgh pantewijs, då måghe
efterskrefne häredher i medier tijdh ligge dertill, som ür Askims,
Sewedab, Ala och Wätle häredher. Beholler han Calmar, då mägho
efterskrefne häredher imedlertijdh ligge dertill, som äre Södro
och Norre Möre.

3. Huar de och ingelunde welc Icfrere alle stycken, som
hafue warit på husen tilbaker, då måghe thc nampngifiia någre
synncrlighe stycken, som de begäre, deropå sedhan H. K. M:tt
sigh framdeles will förklare.

Blifae nu begge Commissarierne icke på dettc sättet ensso
sin emillan, då kan H. K. M:tt inthct wijdhare lathe sigh in,
uthan på det icke all skulden skal wrides på H. K. M:tt och
Swerigis crone, då skole Commissarierne alle puncter, om huilko
the icke kunne ensse warde [giffue] under en opman, det anthen
medh wenligh imderhandling eller en rättwijs sentens och dom
att slijte och skilie ath. Och skole derhos, om ske kan, drifue
deropå, att imedlertijdh må oprettes ett stillestond till land och
watn medh billighe wilkor. Hwar det icke kan ske, så må det
och blijfua i sitt wärde. Huadh H. K. M:tz S. käre her fadhers
titell, den punct de Lapper anrörende, wedhkommer, så frampt de
om alt annet kunne förenes, då är H. K. M:tt tillfridz, att, föran
någhot krigh derföre wijdhere skal föres, han må uthur konun-
gemes i Swerige titel uthelyckes.

Sä will och tilefuentyrs falla någhot beswär mot fullmachten ;
derföre är deropå denne H, K. M:tz ändelighe förklaring, att än-
dogh H. K. M:tz Commissarier medh högste flijt skole drifue
deropå, att såsom de äre lijke konungcr, altså will H. K. M:tt i
så måtte ingen åtskildnat tillstädie. Men huar handelen allencst
derföre skulle gå tilbaker, och Commissarierne strax i begynnelsen
skilies åth, då är H. K. M:tt och tillfridz, att H. K. M:tz Commis-
sarier bäre ochså fram den fullmacht, som de hafue af H. F. N:do
Hertigh Johan och Biksens Rådh, dogh cum protestatione, att så-
dant icke skal framdeles lände H. K. M:tt, när H. K. M:tt hafuer
opå sigh taghet Sverigis crone, eller Sveriges rijke till prajudicium.

Gustavus Adolphus m. p.

(Sigill).

*) Tomrum för siffran är lemnadt i originalet.

Axel Oxenstierna, A/d. IL /. 2

12. (Egenhändigt,) Linköping den 9 December 1012.

underhandlingar med Danmark.

Jag hafver i dagh eder (bådes ensckylte så vel som eders
sambtligö) schrivelse bekommit, och ther uthaf förståt den flitt
såsom I vthi thenna begynte handel hafve giort, hvilckct iagh
migh aldeles väl låter behaga, och eder therförre gunsteligh be-
tackar. Videre hafver iagh förståt vthaf eder schrivelse, at the
Danscke strengie uppå svaar, på the fyra hufvudpunchter, som
äre om Synneborgh på Ösel,' the tre croner, LapmarckieD och
om tullen. Så låter iagh migh eder meningh vthi then pimcht^n
om tre cronor vcl behaga, i ded eder tyckes rådsambt vara, them.
vthi theras meningh, för nervarandes ricksens legenhet skul, til
at bcjacka. Betackar eder och för edert goda råd och betenckiande
ther vthinnan 1 migh råda, at iagh vthi een sådan vichtig sack
icke sckuUe någet företaga vthan H. M., H. K. och Ricksens Eåds
sambtyckie och rådsame beteinckiande, hvilcket rådslagh endoch
iagh ded vel för got hafver ansett och befunnet, så hafver iagh
(loch väl kunnet besinna och betcnckia at thenna sack icke knnne
så longh drögsmål lida som thenna vegens distans med sigh hafva
vilde. Ar förthcnsckuld til eder min begäran, at 1 ded meste
åpschof, som möjeligit är, vthi the punchter, som icke i eder In-
struction QÜer bij -Instruction förmelde äre, giöre ville, til des den
brefdragare, som iagh nu på timan opåt afferdar, måtte tilbackar
komma. Men hvar ded icke kunde så lengie nås, kunnen I al
8adan dercs begcran ingåa, på ded at for altingh handelen må
liafva sin fortgångh. Innan fira dagar hoppas iagh, om Gud vil,
vara eder nermer och, om behöfves, tala vid eder, therförre gifver
achtingh och befliter eder ther vppå, at fördröje något i thesse
fal at beslute, der så möjeligit vore. Gud eder bef ålandes. Da-
tum Lincköpin[g] den 9 Decembris. Anno 1612.

Gustavns Adolphus m. p.

Utanskrift.
Til Her Axel Oxenstierna och Hinriok Horn

at vpbryta.
Oxenstiernas antcck4iin^ : Ankommedt till Ulffsbek den 13 Decembrifl. Anno
1612.

18. Vftmamo prestg&rd den 28 Daoember 1612«

Om en riss Ceridon, som bör nuiBonenia, men qTarbålles till Konungens ankomst.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige guDSt och nådige benil-
genheet medh allt gått medh Giidh tillf örcnde. Vij sendhe, her
Axill Oxestieme, till idher Ceridon och begere, att I lathe ran-
«onere honom, ty vij vette inthctt, hvadh vij kunne göre medh
honom, alldenstundh vij hafve noge förhört om hans saak, i dett
han skall hafve uppenbaret then hemligheet för £rich Månsson
och Presten, som vij honom förtrodt hafver. Så hafver dett så-
ledes tiUdraget, att the hafve uthi half annan dagh farit illa medh
honom, satt honom i handklofvor, bastet och bundhen och satt
honom fast vidh een vägh allenast för den orsak skiildh, att han
hafver parlementet medh den Tyske Leutenanten, der medh the
och hafve tiiinget honom att uppenbare och uttseije, hvadh han
\dste. Och befale derföre, att I lathe lefrere honom the bref igen,
som the af honom taget hafve, dock haffue I inthet dermedh
hehoff att hasta, utlian uppehåller, sä lenge vij sielfve personligc
komma till idher, der om I tå vår villie vidhere förnimmandes
vardhe. Gudh cdher befalendes. Af Vememo prestegårdh den
28 Decembris, Åhr 1612.

Gustavus AdolphuB m. p.

Hans Olofsson.

14. Örebro den 22 Februari 1618.

Kallelse till Konungen.

(iustaf Adolph etc. V" år synnerlige gimsth och nådige be-
nägenbeet medh Gudh alzmechtigh tilförende. Vij lathe ider,
her Axell Oxenstieme, gunsteligen fömimme, att vij innan åtta
dagar achte att vare uthi Yesterårs, och begäre, att I till then
tijdhen vele begifve ider dijt till oss, effter någre saaker före-
falle, som ider närvare behöfve. Befalandes ider her med Gudh
alzmechtigh. Af Örebro then 22 Februarij, Åhr 1613.

GuBtavus AdolphuB m. p.

Anteckning: Ankommedt till Fijholm den 26 Febrnarii Anno 1613.

16. Stookholm den 17 April 1618.

Fallmakt, med instraction, å häradshöfdingstjänsten i Snåfringe h&rad i Vest-
manUnd.

Vij Gustaf Adolph etc. giöre vitterligen, stt vij af synnerlig
gunst och nåde, så och för trogen och vällvilligh tienst, som oss
elskelig vår och Sveriges rijkes trooman, Kådh och Cantzler,
edle och välborne herr Axell Oxenstierna, Frijherre till Fijholm,
oss och Sveriges chrono, härtill giordt och bevijsth haffuer, och
ähn här effter haflPuer lofvatt och tillsagdt att giöre och bevijse,
så lengie han lefFuer, hafFue undt och eflPterlathett, som vij och
nu härmedh nådigest unne och effterlate, honom härredzhöffdinge-
dömmett uthi Snäffvingz härad h i Yäsmanneland, och skall han
som een rättvijs och oväldh härredzhöffdinge och dommare så väll
medh the fattige som rijke, så medh höghe som låghe, om alle
saaker och ährender, som för rätte uthi förbemälte häredh komme
och framsätties kunne, troligen randsake, rättvijsligen dömme och
åttskillie, aldeles och i alle måtto som Sveriges lagh och rätt
medhgiffuer, och som han vill nu och framdeeles för Gudh, oss
och huar Christen man tryggeligen tillsvars vara. Desslijkes sä
skall han och sielff om åhrett, nähr lagha tingztijmar ähre, sittie
för rätte, så framptt han icke lagha förfall hafuer, såsom ähr, att
han bliffuer brukett i rijkzens tienst eller och ähr medh siuk-
dom beladd, och dä skall han uthi sin stadh förordna een erligh,
beskedeiigh och laghfharen man, huilcken sin eedh å lagha tingh
giöra skall. Sammalunda skall han åhrligen och i rattan tijdh
leffuerera in uthi vårtt Gantzleij een viss och oförfalskatt doom-
book, medh sitt och heredets signett förseglatt, på alle de saaker,
som heele åhrett för lagh och rätte randsakade och dömbde varda,
och een doombook i lijke måtto i häredzkistan, samptt medh den
deel aff saakören, som opå häredets lott faller, förvare lathe. För
dette sitt omak skall han bekomme aiF huar man åhrligen uthi
förbemälte häredh tolfF öre peninger, och skall derföre ingen
Vara frij, dedh vare sigh fougder, skrifvare, ryttare, knechter och
bönder, så väll halffue och heele besittne som torppare, effter
som gammaltt och sedhvahnligitt haffuer varitt. Huarföre biude
vij eder, trogne undersåter, som i förbemälte häredh byggie och
boo, att I annamme och bekenne välbemälte herr Axell Oxen-
stierna för eder rätte häredzhöflFdinge, uttgiörandes honom i rat-
tan tijdh godhvilligen, huadh som I honom effter Sveriges lagh.

rijkzens recesser och andre vare ordninger skyldige och plichtige
åhre. Dar I Dannemän alle, eå och andre, 00m för vare skuld h
vele och skole giöre och lathe, mage vette ßigh efFter rätte.
Giffuitt Stockholm den 17 Aprilis, Åhr 1613.

GustavTiB Adolphus m. p.

J. Bure.

16. Upaala den 24 September 1618.

Med Enkedrottningens bref cm Elfsborgs lösen. Om fadderskapet för Gabriel
Gastafssons son; Pfalzgrefven Johan Casimirs appvaktning.

Gustaf Adolph ete. Vår synnerlige gunst och näde medh
(judh alzmechtigh tillförende. Vi förschicke idher härmedh, her
Axeü Oxenstieme, vår elskelige käre Fru Modhers brefF, oss
tilskrifuit, belangende den hielpen tili Elfsborgz igenlösning, där
uthaf I H. M:tz meening fömimrae kunne. Efter som vij och
sidst lathe skrifue eder broder tili, dedh vij ville förskicke någon
i vår stadh, som skulle stå fadder för hans unge szån, och uti
samme bref icke blef insatt, huem vij der till hafue förordnet,
szå hafue vij nu befälet Johan Wemstedt därom och gifuit ho-
nom vårt bref medh, härifrån underschrifuit, och vele att I ho-
nom därom tillseije, att han uthan fördrögning sigh dijt begifuer.
Uthi medier tidh, och till dess han kommer igen, skall Linder
Härdh blifue hoos den Tyske Fursten. Dedh vij idher nådeligen
icke hafue velet förhålla. Gudh befalendes. AfF Upsala den 24
Septembris, 1613.

Gustavus Adolphus m. p.

17. Upsala den 26 September 1618.

Kallelse att infinna sig hos Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nåde medh
Gudh alzmächtigh tillförenne. Vij lathe idher, her Axell Oxen-
stieme, hermedh nådeligen förnimma, att vij i morgon achte
begifue oss härifrån att Österby, där till att mööte H. M:t Drot-
ningen, och efter vij are tilsinnes innan f hä dagar att komma hijt

igen till Upsala, för än vij begifiie obs till Vässby, derföre är
vår nådige begäran, att I vele förfoge idher på någrc dagar hijt
till OBS, på dedh vij medh idher kunne consiiltere och rådslå om
någre saker, som här nu förefalle. Och befale idher hermedh
Gudh alzmechtigh. AfF Upsala den 26 Septembris, Åhr 1613.

Gustavus Adolphus m. p.

18. Upsala den 26 September 1613.

Ransakning angående det Norrländska krigsfolkets fördröjda hemförloCvande :
Pfalzgrefvens (Johan Casimirs) mottagande; förhör med studenten Egidius
Aarelius.

Gustaph Adolph etc. Vår synncrligc gunst och nådhe, medh
Gudh tilförenne. Vij lathe idher, her Axell Oxenstieme, vette,
att vij låthe ifrån Svartsiöö gifue de Xorlendske soldater beskedh
dedh de skulle ryckie opp huar heem till sitt, och vara åther
vedherredhe, enär vij dem opfordrandes vardhe, och vij [dock]
förnimme, att de äre ännu quarre hoos böndeme uthi borgelägcr,
och besuere dem uthi så måtto i oträngde måhl, så förundrar oss,
för huad orsak sådant skeedt är, hafue och nu åther opå nytt
skrifuit deras Capitain till, huarföre han icke efter vår villie och
befalning hafuer lathit komma sitt underhafuande folk der hädhan.
Begäre och af idher, att I lathe förhöre derom och sedhan lathe
oss medh dedh förste där om få viss beskecdh tillhonda, huarföre
de hafue betimget almogen, sedhan de fingo vårt beskedh att
ryckie op, eåssom och medh dedh samma skynda altt dedh Nor-
lendske folket, som här är op i landet, uthan all drögzmåll fortt
sin kooss, efter vår skrifuclsses inneholdh. Edher hermedh Gudh
befalandes. AfF Upsala den 26 September, 1613.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum (på löst blad).

Vij vele och, hor Axell. att I tillseije StådthoUeren sampt
Erich Jörensson och de, som äre förordnede att vara hoos den
Tydske Fursten, de så lagha, att H. K:t må blifue väll tracteret,
och ingen deel efter nödhtorften fattas. Här är och nyligen in-
kommin en student, heter Egidius Aurelius, födder här i stadhen,
som een tidh hafuer varit utanlandz på ått«killige ortter, huilcken,

efter vij icke vette, huadh han förer i skölden, hafue vij befälet,
skulle begifue sigh till idfaer, att I kiinne tage honom till för-
hör; därom I sedhen Tele lathe oss förstå huadh idher mecning
år. Datum ut in litens.

19. Upaala den 2 Ootober 1618.

Kallelse att möta Konungen på Yåehj gård. vid Sala.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nåde medh
Gudh alzmächtigh tilförenne. Effter som vij sidst, hor Axell
Oxenstieme, lathe skrifua idher till, att 1 skulle förfoge idher
hijt till oss, förr än vij begofue oss härifrån, och vij nu förnirame
i det för idher närvarande lägenheet icke cfftcrkomma kunnc,
szå hafue vij idher där uthinnan nådigest hoos oss orscchtede.
Men alldenstund oss månge saaker liggie på händcmo, som för
deres vichtighetz skuldh uthan fördrögningh endtligit afskecdh
och förklaring fordre och hafue måste, därföre begäre vij nådeli-
gen, att I enderligen, så frampt idher nägorledos är mögeligit,
medh förste vele begifue idher till oss, till Vässby gårdh, förr
an vij dragé därifrån. Och äre vij till sinnes att rycke hädhan
och dijt, om Gudh vill, som är oppå tilkommandc tidzdagh, ocli
tänckie där allenast blifuc denne gången på fyra eller fäm nät-
ter, efter som vij idher därom senasth gofve tillkenna. Befalan-
des idher härmedh Gudh alzmechtigh. Aff Upsala den 2 Octo-
bris, Åhr 1613.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Ankommedt till Stockholm den 3 Octobris, Anno 1613.

M. Kopparberget den 8 November 1618.

FörlAning å Malax och Laibela socknar i Österbotten.

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligitt, att vij af synnerlige
gunst och nådhe, sä och för väluiligh trogne tienest, som oss el-
skeligh vår och Sverigis rijkes trooman, Rådh och Cantzler,
edell och velboren her Axell Oxenstierna, oss och rijkett här till

gioTtt och beulst hafuer, och ännu hor effter görandee vardher,
hafue undt och förläntt, eflfter som vij och nu här medh unne
och förläne, honom Malax och Leihala sochner uthi Österbotten
och Södhre Prosteridh belägne, medh all åhrligh och vise rentte
sampt och kyrketijendhen, som der af falle kan, och uttgöres bor,
att niuthe och behoUe. Der vare Cammerrådh och Cammererare
så väll som och Fougdten öfuer förbemälte sochner vette sigh
efftcnette, icke görandes välbemälte her Axell Oxenstierna eller
hans tienare her emott hindher eller förfångh i någen måtto.
[Datum Kopparberget den 8 Novembris, Åhr 1613].
Ur registraturet för Juli— Dec. 1613, sid. 761.

21. Näs g&rd (i Dalame) den 17 November 1618»

Taxering å borgerskapets i Stockholm järnhandel.

Gustaf Adolph etc. Vår synerlige gunst och nådige benä-
genheet medh Gudh tilförendhe. Vij vele edher, her Axel Oxen-
stierna, nådheligen icke förhoUe, att efFter som vij sidst ifrån
Kopperbergett låthe gifue vare Cammerådh dene beskedh, att dhc,
såsom förre afsagdt var, skuUe för dhe [o: fordre] af borgerskapett i
Stockholm taxeringen uthaf dercs jern, effter som huar hadhe till,
så fbmime vij nu uthaf Cammerådhs schrifuelsse förbemälte borger-
skapett suar, att the huarken kunne eUer vele dett taxere låthe,
uthan sådhantt platt afslå, och aldenstundh vij icke annett kunne
tenckic, än att J jo blifue der quar uthi Stockholm, till dess att
dette vårtt brcf ditt ankommer, huarförc begäre vij nådeligen, att
I sampt medh förbemälte vare Cammerådh der om vele dispen-
sere och läge, som edher tyker best vare, så att icke någen af
borgerskapett deregcnom må blifue försatt i sin handel, och de
dogh icke mage altt rådhe, effter som de sielue vele; elliest må
och vågen nu gifues löss, på dedh dhe fremmandhe icke skole
blifue förhindradhe medh skipsfarteme, seerdeles nu så sendt på
hösten, effter vij fömimme, dhe der öfuer klage. Befale edher
her medh Gudh alzmechtigh. [Datum Näs gårdh den 17 Novem-
bris, Åhr 1614]*).

ur registraturet för Juli— Dec. 1613 sid. 794.

*) Årtalet i registraturet felskrifvet för 1613.

22. Qarpenberg den 18 November 1618.

Om fr&n ÖfverBten Jesper Andersson Crnus förrymda soldater.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige be-
nägenheet, medh Gudh tilförende. Vij förnimme, her Axell
Oxenstlerne, att Jesper Anderssons soldater, sedan som de medh
honom droge ifrån Stockholm och Tore kombne in emoot Hel-
singfors, are mäste parten rymbde ifrån deres fänicker hijt till
Sverige igen, oansedt ehuru högdt hann dem både med onde
och gode hafuer förmant, de honom dijt, som de af oss vore
beskedde, fölgachtige vara skulle, effter som Åke Oxenstierne,
som nu nyss är kommin därifrån, oss därom veet till att be-
rätte. Och hafue vij derföre förschicket honom emoot dem på
vägen, efter de ännu mästedeeles are förhanden, och därhoos i
fulmacht gifuit, han skulle göra sin flijt, att han dem medh
godhe kunde öfuei*tala och vända tilbaka medh sigh till fänic-
kerne igen; hvar de och icke dedh ville, då skulle han straxt
genast lathe dem opphängia, så många han öfuerkomma kunde
och honom inthet lyda ville. Elliest hafue vij och förschicket
Carl Olofsson ått Väddoön, han skulle vända om de, som ännu
icke vore kombne öfuer ifrån Åland. Till Norlanden hafue vij
sändt Erich Johansson, som tilförende var lappfougde uthi Torne
Lappmark, att antasta de som äre dragne norr om och föra
fangzlige till fanickerne igen. Hvar och öfuer all förhopning
sådane medell och förmaning hoos förbemälte soldater inthet
galla ville, då hafue vij skrifuit vare StådthoUare i Västergöt-
land, Småland, Dalerne och Opland till, efter som I hafue till
att see utaf hanns fulmacht där uthi Stockholms lähn, att de
straxt skulle lathe ophängia alle de, som tilförende hafue hafft
befähle under landzfänickeme, och nu förlupne äre, efter de
störste orsaken till sådant myterij hafue varit, men de andre
alle skulle de hafua fangzlige vidh vare slott, till vijdere be-
skeedh. Annet och bettre medell hafue vij uthi denne saaken
icke kunnat finne, dedh vij idher och härmedh nådeligen icke
hafue velet förhålla. Befalandes idher hermedh Gudh alzmech-
tigh. Aff Garpeberget denn 18 Novembris, Åhr 1613.

Gustavus Adolphus m. p.

28. Kopparberget den 26 Februari 1614.

Förläning af sju bol (rotar) i Eimitho socken till friherreskap.

Vij Göstaff Adolph etc. göre vitterligit, att effter oss el-
scheligh v&r och Sveriges rijkes trooman och Cantzler, edle
och välborne herr Axell Oxenstiernes till Fijholm framledhne
fader fader, her Gabriell Christersson, hafver för sin trogne
tienist, som han framfarne konunger och fudernesrijkett be vist
hadhe, förvärvärfvadt sigh ett friherrenampn, tittell och ståndh,
och välbemälte her Axell oss hafver underdänigest besökie och
ödmiukeligen bedhie lathet, att vij honora och hans efterkom-
mandhe till samme väl förvärfvadhe frijherrc tittell och standhz
beqvemligere och erligere oppeholdningh nftdigest betenckie och
försörie ville; sä, aldenstundh han haffver lofvedh och sigh för-
plichtedh, att vele vare oss, effterkommandhe konunger och
Sverigis crono huldh, trogen och rätträdigh i alle mätto, zäsom
och för den tro tienist han oss och Sverigis crono allt her till
giordt och bevijst hafver, och her effter att göre och bevijse
förplichtedt vare skall, då hafve vij hans ödmiuke begären nå-
digest ansedt och hoos oss rum finne lathet, och för den skuldh
gunsteligen undt, skencht och gifvidt, effter som vij her medh
och i dette brefz kraftt unne, skcnckie och gifve honom, her
Axell och hans echte manlighe brysterffvinger till frijherreskap
och under frälse och frelsemanna tienist, desse eftherschrefnc
bool, liggiende i Kimmitte sochn i Haliko häradh i Åbo lähn i
Findlandh, som ähre Nifvilax bool, Dragzfierde bool, Kärrebool,
Halsboda [o: Helgeboda] bool, Tuna [o: Tjuda] bool, Kalm[u8]näs
bool och Gunneby bool, medh alle sine skattar, heman, ränta, rät-
tigheet, åker, engh, mulebeet, fiske, fiskevattn, torp och torpestä-
dher, qvarner och qvarneströmmer och alle andre tilläghor i våthe
och torre, när by och fierran, som der till nu liggie, af åldher le-
gad h hafve och opspanes k unne. Och hafve vij undt honom och
hans manlige echta brysterfvinger förbcmältc bool till ett rätt bru-
keligit friherreskap, medh sådane conditioner och vilkor, som an-
dre samme standz personer her i rijkedh sine frijherreskap besittie.
Serdeles hafve vij nådigest effterlathet honom att niute och
behoUe kyrkiotij enden af förbemälte bool, doch så att presten
i sin tertial dher medh inthet förkortes. Och må han sigh op-
aökie en lägeligh ort uthi samme bool, af hvilken han och

håna effterkommandhe en frijherre-tittell före mighe. Men medh
successionen till bemalte frijherreskap skall således blifve hol-
ledh, att, när välbemälte her Axel blifver egenom dödhen he-
dhen kalladh, skall hans eldste szon, om han någen eifther sigh
lempnar, allena succedera i samme friherreskap, och sedhen
altidh dhen eldste mansperson af den eldste linie, si lenghe
någen af ofi^bemälte: her Axell, szönner och manlige bryst-
erfiVinger öfverlefve och igen ähre. Men händher sigh, att alle
hans szönner och deres manlige affödhe dödeligen affallcr och
utslocknar, då skall oiftebemälte friherreskap åther gåå och falla
under oss, effterkommandhe konunger och Sverigis crono, uthen
någre insagor, tunga eller besvär. Doch hvar den som sidst
affaller, lather efiter sigh en dotter eller ilere, då må hon eller
dhe niute all räntte af förbemalte friherreskap i sex åhr till
brudeskatt och vare sedhan skildhe vidh friherreskapett. Szå
skall och aldeles vara förbuditt att slijta eller sönderdela samme
friherreskap, uthen thet skall altidh tilsamman blifva hoos den
eldete, som sagdt ähr. Icke skole dhe heller hafve macht na-
get derutaf försellie, förbyte eller förpante, uthen vårt vetskap
och samptyckie, och der dedh än skedde, skall dedh aldeles
vara kraftlöös. Och skall han och hans manlige brysterfvinger
vare förplichtede, så offte någen oraskifftelse skeer i regemen-
tett, ödmiukeligen att besökie den herre, som då i regementett
inträder, om confirmation och stadfestelse på dette deres friherre-
skap; försäkrandes honom derhoos på deres trooheet och rätt-
rädigheet, och oppehoUe den rustienist, som dhe efthei adelige
priuilegier skyldige och plichtighe ähre. Ty afhändhe vij oss
och cronon förbemalte Nifvilax bool, Dragzfierde bool, Kärre,
Halsboda, Tuna, Kalmnäs och Gunneby bool i Kimmito sochn
medh sine skattar och heman, kyrkiotijende, så och all annen
räntte och rättigheet, som der utaf åhrligen gå pläghar och än
förmehres kan, sampt alle andre tillägor, och dhem tillägne
förbemalte her Axell och hans echta manlige brysterffvinger till
evärdelige äghor, under sådane conditioner och vilkor, som fö-
reschrifvit står, förbiudendes her medh vårt Cammerådh, Ståt-
hollere, Cammererere, Fougdter och Befalningzroän, att tilfoghe
honom, her Axell, eller hans manlighe echte brysterfvinger her
emott någedt hindher eller förfongh i någhen motto. Der hvar
och en, som för vare skuldh vill och skall göre och lathe, haffve
sigh effter rätte. Till yttermere visso haffve vij dette medh
eghen handh underschrifvidt, och vetterligen lathet hengie vårt

konuDglige secret her nedhan före. Actum Kopperbergett den
25 Februarij, Åhr eettusendh sexhundredhe på thett fjortondhe.

Gustavuß Adolphus m. p.

Originalet på pergament bland riksarkivets pergamentsbref. Sigillet bort-
skuret. Namnen äro rättade enligt Rikskanslerens jordebok ocb nyare kartor.

24. Kopparberget den 26 Februari 1614.

Memorial för Cantzleren Axel Oxenetierne, hvadh
H. E. M:t vill, att han skall bestella i H. K. M:ttz
fråvharu. Actum Kopparberget dhen 26 Februari,
åhr 1614.

1. Skall han drifva på Amiralerne, att dhe H. K. M:ttz be-
falningh elfter dän tilUkickadhe minnes zedhcU flitteligen eff-
terkomme, serdeles att dhe sex små skippen med lodhiome
mage medh förste öpett vatten uthan försummelsse blifva af-
ferdhedhe och Allexander Foratt Capiten der öfver, sampt medh
båttzfolkett och deropä förordnadhe knechter, af Cammerådh
försörgdhe medh Ihön, 2 månaders kost, nödhtorfftigtt krut och
bly. Och skall settias in på dhe små skippen idhell jern styc-
ken och koppar falkoner, så månge som af nödhen, och skall
Lars Fordel medh sin fanneke blifua på samme skip och lo-
dhior, och, der dhe icke tillräckia kunne, mage tagas der till
aff Uplandz knechterne så månge, som behöfves.

2. Han skall och drifve på, att Pedher Baner medh H. K.
M:ttz hoffolk må medh förste öpett vatten öfver komma, ithem
Hieronimus Strozzius, och H. M:ttz Hofmedicus Zerzander och
drabanterne.

3. Att Erich Jahansson och Erentgislee Larsson medh
sinne compagnier mage medh förste blifue öfversenndhe till
Narfuen. Ithem att Svante Baner medh sitt regement må i lijke
motte i Maij månadh till dhett aldresenesle blifve segellredhe,
och, så frampt icke annedt beskedh dessförinnan kommer ifrån
H. K. M:tt, att Smålandhz och Västgöte folkett, ryttere så väll
som knechtar, löpa ginast ditt straxt iffrån Stockholm och där
sambles i Narfuen; och skall öfversten sättia mönstringzdagen
vidh siöösidhan aldersidst den 8 Maij, der dhe då skole lönte,
besolladhe och försörgdhe vardha, effter den ordningh, fiom

giordt är, och Gammeridh är befalt, nämbligen ryttare 1 mänedh
soldh [i] klädhe, och 1 mänedz Boldh i penningar, men knechteme
en baiff, och der till en mänedh kost, och månedh soldh
i penningar, och sä myckitt klädhe, dhe kunne blifve klädde
medh.

4. Han skall och drifTve pä dfiVer8te[r]ne och stotthollerne,
att H. K. M:ttz befalningh om utskriffningen, bygningar etc. mä
blifve effterkommen.

5. Han skall och tillseija ammiralen[o: -eme], att dhc hafua
så myckitt mögeligitt är och legenheten tillsäger, den andhre skipz-
flottan till reedhz pä strömen, försörgdh medh båttzmän på all
händelser och vijdhare beskeedh. Sä skall och alt Nordhlandhz
och Olandhz knechteme tillsäijes, att dhe hoUe sigh vedher re-
dhe, så snartt dhe blifve upfordradhe, hvilke skole brukas på
skippcn sä frampt flottan afi^ H. K. M:tt blifuer utförordnett.

6. Att drifve på Cammerådhet, sä att archliett blifver för-
fardhigett, efftcr Tygmestarens memorial och altidh drifue på
honom, att han sigh icke försummar.

7. Att skipzbygn in gerne blifue fortsatte och förfordradhe,
så myckitt mögeligit är.

8. Hvar han någott vist förnimmer af een ortt eller an-
nan, inlendes eller uttlendes, som macht på ligger, derom skall
han stedhze H. K. M:tt aduisera; och hvar någre bref här an-
langa H. K. M:tt tillskrefne, dem må han upbryta och sedhan
H. K. M:tt dem väll förvaradh och försegladh tillstella.

9. Hender sigh och, att någre sendebudh hijt inkomma
kunne ifrä Staterne, de mage strax förskickes till Åbo, och dher
blifve, sä lenge dhe ifrä H. K. M:tt beskeedh bekomma, och i
så motto mä han begifue sigh sielff öfver till H. E. M:tt. Kom-
mer sendhebudh ifrån andhre orter, dhe mage i lijkee motte,
vises ätt Åbo, och skole inge sendhebudh kostfrij hollas, uthan
Konungens i Engelandh, Stater[ne]s eller dhe, som medh P[f]alz-
grefven hiit inkomma kunne.

10. Att 2 Konungens herberge uprettas i Stocholm; att
salige Skattmestarens huus hans erfvingar afhandlas för skeligh
betalningh.

11. Han skall och medh flijtt drifva deropä, att H. K. M:tz
ordninger, som rettegängen, handelen och annadt slicht [angå], mä
steiles i verkett och hafve sin fulle framgängh. Och huar der
uthinnan någott feel infaller, skall han gifve H. K. M:tt derom
medh förste tilkenne; så mä han och förfråge sigh om 2 lag-

farne mäo, som kunne insättias i dben fulmacht H. K. M:tt
hafuer sinne domhafvandhe gifua låtidh.

12. Hvadh eilest Cammerådhet, Admiralerne, StotthoUeme,
Ofversterne äre befälet, vijsa deras tänkiezedlar utt; och ekall
han altiidh beflijte sigh, att sådhant må effterkommedt vardhe,
och dem derom sidhan påminna och sedhan låthe H. K. M:tt
vetta, hvadh uthrättat är.

13. Skall han så laga medh Cammerådheet, att dhe låthe
om möijeligit är komma så myckitt guldh till väga, att göra 3
H. K. M:ttz conterfeij medh demanter, hvarttdera så gott som
500 daler; sedhan tre medh demanter om 200 daler, och så
femptije controfeij uthan dhemanter. Ithem pantzerkedher,
svärdher om 250 chronor, ithem een pantzerkedhe om 100
chronor, ithem en pantzerkedhe om 200 chronor, en annan
kedhia om 300 cronor och 2 kedher medh stora lenker om 100
cronor hvardere, och så medh förste sendhe dhem öfver till H.
K. M:tt. [Datum Kopparbergett den 26 Febriiarij, Åhr 1614.]

Ur registratnret för 1614, sid 449.

25. Luleå prostgård den 6 Mars 1614.

Med bref ocb underrättelser frän Arved Tönnesson, hvarom mera, dä Konungen
kommer till Viborg; l)efallning att skicka J. Bure med handlingar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nådige
benägenheet medh Gudh alzmechtigh altidh tilförende. Vij
sände edher, her Axell Oenstierne, någre kundekaper, som vij
hafue fått ifrå Arfvedh Tönnesson, och aldenstundh Hendrich
Horn hafver genom sin skrifuelsse lathett oss samma kundska-
per förstå, såsom vij icke annars kunne troo, hafue fördenskuldh
icke velett upbryte dette innelagde breff, uthan det idher til-
skicke, der af I kunne see, huru lägenheeterne förevette; men der
Gudh täckes förlhäne hälssan, vele vij sielfue personligh innan
fhå dagar vare i Vijborgh, der ifrån vij edher någre vissere
kundskaper, som vij förmode vele, vette lathc. Huadh elliesth
the saaker vidkomme som I hafue förhänder, tuifie vij inthet
att I iu der opå medh flijt förarbeta. Vij begäre och, att 1
skynde Jonam Burseum hijt med Örebro beslut och andre hand-
linger, effter vij hafue ingen här hooss oss, som synnerligen

fontir sigh opå saaken. Gudh ider befalandes. Äff Luleå pre-
stegårdh den 6 Martij, Åhr 1614.

GuBtavuB Ådolphus m. p.

Hans Olofsson.
Anteckning: Ankommedt till Stockholm den 17 Martij. Anno 1614.

2e. Luleå prestcird den 6 Mmn 1614.

Dtfiirdmiidet af en latinsk ▼irfningsfollmakt för Kapten Bull.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerllge gunst och nådige be-
nägenheet medh Gudh alzmechtigh tillförende. Efter, her
Axill Oxenstieme. vij hafve förnummet, att Mönichhofz rege-
mente ähr mycket försvftget, och Capiten Bull, som till oss ahn-
kommen ähr, och yij her ifrå till Stockholm förskicke, tillbiu-
dher på sin eigen omkostnat, förverfve tuhundrede soldater, så,
alldenstundh vij icke hafve her någon hoos oss, som kan göre
honom der opå någon latinesk eller annor bestelning eller fuU-
macht, derföre ahr vår nådige villie, att I velc lathe göre ho-
nom en bestellningh i vårt nampn till att förverfve samme folk,
att han medh allerförste måtte komme till afskedh, såsom och
förehålle vårt Cammeråd, att the betale honom then rast han
kan hafue till att fordre. Gudh eder befalendes. Af Lule pre-
stegårdh then 6 Martij, Åhr 1614.

6u8tavu8 Ådolphus m. p. •

Hans Olofsson.
Anteckning: Ankommedt till Stockholm den 24 Martij, Anno 1614.

27. Tavastehua den 20 Mara I6I4.

Lappames förseende med predikanter.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nådige vil-
lie och benägenheet medh Gudh tilförende. Vij lathe ider,
her Axell Oxenstierne, förnimma, att een hoop aff vare Lapper
hafue varitt för oss i Torne, och sigh högeligen beklagett, att

dem ingen tiensth skeer af deres förordnede predicanter. Een
deel klaghe, att the på trij eller fijre åhr icke hafue hört nägon
predican, och störste parten seije sigh aldrigh hafue seet pre-
sten. Så är sådant dett fattige folckett till theres saligheets för-
derf, huilke fasth ringe kundskap hafue eller bekomme om de-
res Gudh och Skapare; hvarföre är vår nådige villie, att I ther
om gifue Biskopen tilkenne, att han ordinerer, att de mage
blifue medh sådane predicanter försörgde, som them medh flijth
förkunne Gudz ordh och deres saligheet, och att I förordne nå-
gon förtrogen man derhedan, som om deres lägenheet ransake
och förfare kan, både uthi then och andre måtto. Dette I så
effterkomme vele. Gudh idher befalandes. Af Tavastehuus den
20 Martij, Åhr 1614.

Gustavus Adolphus m. p.

Hans Olofsson.
Anteckning: Pnesent. Stockholm den 29 April. Anno 1614.

28. TavastehuB den 22 Mars 1614.

Meddelanden rörande Ryssland och föreskrifter med anledning af den tillamade
expeditionen dit.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst, nådige villie och
benägenheet medh Gudh alzmechtigh tillförende. Edher dra-
ger, her Axill Oxenstierne, väl tillminnes, hvadh afskedh vij
edher gofve, tå vij senest eder ifrå oss aiferdede, nempligen att
vij heden ifrå skulle eder vår villie och befalningh efter tid-
sens lägenheet vette låthe. Så allthenstundh, sedhen som vij,
dess Gudhi skee lof, lyckligen hijt äre ahnkompne, hafve af
Efvert Horns berettelsse, så och af Fälltherren her Jacob de la
Gardie[s] schrifvelsse, förnummet, att något långsampt tillgår och
procederes af Rydzen medh fridzhandelen, alldenstundh Fält-
herren ännu inge svar opå sin schrifvelsse, som han till the
Muskoviske hafver afgå lathet, bekommet, hvarföre ähr till att
befruchte, att thet efter edert gissende gåendes varder, att thebne
sommaren varder blifva consummeret medh then Rydzske fridz-
handel. Efther thett af alle omstendigheter synes licht vare,
att Byssen abhorrerer ifrå all handel och söker thet meste ho-

nom möijeligit åhr att protrahera och fördröije tidhen, efter
bann Tål besinner, att sådan tractation i thette hans tillstånd
bonoin ringe prophit eller nyUo skaffe kan, efter han sigh lå-
ther tycke sådan tractation icke vill afgå, med mindre han ju
ått minste skade der af hafvendes varder. Ty han medh våldh
emot osa lijthet synes uttrette kunne, efter thett han måste
bähre faare bådhe för Pålacken, hvilken efter kunskapemes ly-
delsse honom ännu hårt på baissen ligger. Så varder han och
ånnu beängstet utaf inbördes uproor och tummult, som honom
görs af Saruski. till hvilken sigh thett herskapet Siberien hafver
«lagit. Men opå thett att han dess lätteligare må kunne brin-
ges till någon tractat medh oss, therföre hafve vij för gått an-
sedt och resolveret, honom egenom någon belägringh der till
att beveke. Och alldenstundh af Efvert Horn så väl som oes
rådhsampt befinnes Plesko der till att bruke, derföre vill af nö-
dhen vare, att I medh högste flijt hiälpe pådrifve, att i verket
steiles och executeres medh högste flijt och omvordnat, hvadh
vij uthi tenkezedelen och elliest sedermeere egenom bref, Cam-
meråd, Tygemeste re och öfversterne befälet hafve. Och allden-
stundh effter Efvert Horns meningh väl kan tillfyllest vare till
thette verk, thcn apparat och beredningh, som vij der uthi Sve-
rige medh edher och andre vare tienere bestellt hafve medh
folk och krigzmunition, på kruthet när, derföre be fåle vij edher
nådeligen, att I Cammeråd tillseije vele, effter som vij och them
ther om tillschrifvitt hafve, att the sådant ännu förskaffe skole.
Vij hafve och för gått ansedt, att efter alle anslagh, som vij
oss tillförende föresatt hafve, egenom Rydsens drögzm&l äre
förspillte, att fördenskuldh then stoore skipzflåtten, der om be-
fälet var, må uplegges, på thett att, hvadh proviandt, penningar
och annat ther tillförordnet var, må förspares och dess lätteli-
gere åstadkommes thett, som af oss elliest till dett andre folk-
sens uttredningh befälet var. Vij äre och tillfridz, att the sex
små skepen, the vij medh Forat ått Nyen hadhe beskedet, mage
blifve quarre till folksens, proviantet[s] och annat krigzmuni-
tions öfverföringh, efter vij förnirome them uthi Ladga siön sigh
icke kunne begå och elliest der ringe nytto skaffa. Allene be-
fale vij, att the tretijo och sex lodier mage medh thett aller-
förste öfver ått Narfven försende varde, uthi någon viss capi-
teens befalningh, som dem i acht hafver, att the icke försking-
res eller förfahres, thett vare sigh Forat eller een annan, som
kan der till bequem finnes. Och alldenstund sådant ahnslagh

Axel Oxenßtiema II. /. 3

vill tidheligen och medh sommardagh företages, begere vij, att
I vele på the andre vare tienere och befalningstnän drifve, att
folket mage medh thett allerförste och tillijke öfver ått Narfve»
satte varde, anthen dett då skall skee ifrå Stockholms skährcn
eller the orther och landzskaper, som the heme are, dett stelle
vij till edher discrition, som thenn vij förmode deruthinnen
rammandes varder, hvadh som landet kan vare till minste be-
sveer. Vij befale och nådeligen, att I medh all flijt vele begere
och opå drifve, att thett folk, som Hennes M:tt Drottningen
vår elskelige käre Fru Modher, H. K:tt Hertigh Johan etc. oss
tillsagtt och lofvet hafve, mage tillijke medh dem, som utaf
konungedömmet uttskepes, öfver ått Narfven komme, och att
åndeligen så saken företages och anstelles, att folket allt tillijke
och icke hopetals till Narfven ankomma mage, att och der medh
tillijke må öfuersendes Johan Månsson medh alle arklijsaker,
hvilken vij vele väl försårgd hafve medh all den deel, såsom
till arklijsakerne behöfves kunne. Vij vele och, att proviantet
så mycket dedhen ifrå Sverige och Norlanden komma skall, allt-
samman må försendes till Narfven, hvilken ortt bequemligest
ähr, sedhan till att röra och före, anthen till thette anslagh eller
och hvart elliest tidsens lägenheet då kan fordre. Och allden-
stund vij ingen förslagh eller beskedh, som afsagtt var, hafve
bekommet, derföre begere vij, att I Cammeråd tillseije vele, dett
vij [om] thet och allt annat, hvadh vij der i Sverige för vårt
afreesende bestelit och befälet hafve, mage viss beskedh be-
komma, att vij må vette, hvadh vij förmodhe skole, på thett
vij oss der effter rette kunne. Och effter thett folk, som vij
ifrå Sverige förmodhe, tillsammans medh dett som allerede i
Kydzlandh ähr, stiger till ett andtscendtligit ahntaal, och vij
förnirame inthet snarere varder brista der i landet än proviandt,
såsom och efter vij förnummo, för än vij ifrå Sverige droge, af
Cammerådz meningh ringe der i Sverige skulle förventes, för-
nimme och i lijke måtto af Jesper Mattsson, att behållen span-
nemål her i Findland sigh icke belöper öfver fyretusend tynnor,
hvilket sannerligen lithet vill förslå, derföre hafve vij tenktt till
att lähne någre tusendh tynnor af Elfzborgz lösens upbördzmän«
hvilken the nu i Åbo och annorstedes her i Findland tillstädes
hafve. Hvar man elliest någrelunde rådh viste thett till att be-
tale igen, hvilket, om vij thett göre skole, edhert rådh nåde-
ligen begere, såsom och att I hoos Cammeråd vele förfråge, hvadh
rådh vare kan, sådant der i Sverige igen till att betale. Vij

bafve och af Efvert Horn förstAU, att the penninger ooh klede,
8om vij her hooe oss hafve, kunoe väl något förslå till fålksens
contentering; denne gångh allenest befale vij, att the andre
penninger och klede, såsom effter sendes skulle, der om Cam-
merådz thenkezedell förmäller, medh förste öpet vatn må uthan
försummelsse till oss försende varde. Hvar vij dem bekomme
förhoppea vij med Gudz hiälp fålket, hvadh penninger anlanger,
välvillige hålle, allenest thett vij meere rådh viste till proviandt,
hvartUl vij då nu i hast andre utsäger icke sij, än thenne fö-
reschrifne. Dette allt hafve vij eder i hast velet förständiget,
begerendes att I eder fiijt the andre att förmahne göre vele.
Gudh eder befalendes. Aff Tafvastehus then 22 Mortij, Åhr 1614.

Gustavus Adolpluis m. p.

Hans Olofsson.
Anteckning: Pnesent. Stokholm den 29 April. Anno 1614.

29. Åbo den 6 April 1614.

Om ransakning rörande föregif^et spökeri i Kalmar och flerstädes i Småland;
om tnllordning for Reval.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth, nådige villie
och benagenheet medh Gudh alsmechtigh tilförende. Vij kunne
edher, her Cantzler, hermedh nådeligen icke förhoUa, att oss här
åthskilleligen är berättadh och förekommitt, huruledes att öfver
heele* rijket skall vare utsprijdt om ett jerteckn, som aigh i
Calmar eller, som andre seije, i Sunderboo skall hafve tildra-
gitt, och skall ded effter deres berättelsse så vare hendt, att een
stoor svart man hafver lathidh sigh see om nattetijdh för Cal-
mame slotzportt, och begäret att blifve inlathen, huilkedh vach-
ten honom förvägredh, doch på hans ijdkelige anhoUan och för-
manande hafver anmeldt honom hoos StådthoUaren, den der
strax var kommen till porthen och frågadh, huadh han var för
een, och huadh han ville, doch ingen annan beskeedh af honom
bekommitt, än han begärte vara inlathen, och då han af Stådt-
hoUaren aldeeles blef afvisth, skulle han hafua sagtt, han ville
faller slippa in emoot deres villie; och en lijthen stundh der
effter skulle der hafve syntz thet samma spökie medh ett stooit

antaal krigzfolck stormandes op för vallen, så att altt fålcked
på slottedh var kommet i alarm; sedan skulle thet vare för-
svunnidh. Sammalunda skall och thett samma spectrum hafue
lathidh see sigh uthi en prestegårdh inthet långdt ifrå Calmame,
eller, effter sombliges berättilse, i Jöncköpingz Ihän, där thett
skall tree åthskillige gånger hafve tagidh een kanna uthaf pre-
stens pijga, som hadhe hemptat opp ööll äth sijn husbonde, och
huar gängo fyltt thett op försth medh sädh, andre gången medli
blodh och tredie gången m^dh muldh, och seijcs presten sielf
hafue fråga^h thet spectrum till, huadh sådant skulde hafue till
at betyda, däropå thet skall hafve svaradh, att dedh första be-
tydde ett gått och ymnigt åhr, desslijke icke i en långh tijdh
hafver varitt, der opå skulle föllie ett grufveligitt krijgh och
blodhstörttningh och sedan een skreckeligh och ohördh pestilen-
tia; och skulle thett samme spechtrum derhoos hafue bedidt
presten att förkunna sådant och förmane folckedh till boot och
bättringh. Så, ändoch vij väll måste bekenna, att vij sådane och
andre Gudz straf medh vare synder väll förtient hafue och
skyldige äre medh een innerligh bön till Gudh och een san-
skyldigh booth och bättringh att afbedie altt välförtient synde-
straif, kunne vij doch lickväl icke vette, huadh man af sådane
jerteken eller prodigijs holle skall, uthan tuifle der opå, att det
icke är nägre orolige och ondhe menniskiors dicht, som medh
sådane portentis understa sigh att skremma den eenfaldige och
lättroende gemeene mannen, och till äventyrs komme der
medh någedh buller och nyerigheet till väga, effter som vij
vette, att någre, uthi vår, saligh hoos Gudi och högloflig i amin-
nelsse, kere Her Faders tijdh, thet samme practiceradh hafva.
Huarföre är vår nådige villie och befalningh, att 1 medh flijt
der effter spörie och ransaka lathe, om sådant i sanning händt
är, huar och icke, huem som hafuer varitt then förste ursprungh
af sådan löghn, och, när I then kunnen finne, skole 1 lathe
noghe och granneligen examinera honom, uthi huadh meeniag
han sådant opdichtet hafuer, och sedan gifue oss herom medh
thet förste tilkenne, huru thet sigh der medh hafuer.

Vi hafue och förstått af vår tulnärs i Refle breff till edher,
huilkedh vij för effterrättelsse skuldh upbrutidh hafve, att Refle
stadh gör oss stort intrångh och oförätt uthi vår tull och punt>
kammer, effter som I af sielfve brefvedh vidlyftigare kunna för-
nimme. Hvarföre vele vij, att I medh ded allerförste lathe för-
ferdige der en ordningh opå och skicke oss den oförsumligen

tilhande, ehvar vij kunne vare ptadde, på dett vij tcdan sielf
kunne underskrifue och bemalte tullnär tilstollc lathc, för ün eki-
pen begynna på gåå, deregenom vår tull mycket kunde blifue
försvagadh. Om dette I så medh flijt, såBom vij eder thet väll
forlTOO, beetelle ßkole. Och befale edher Gudh alzmechtigh. Af
Aboo then 5 Aprilis, Åhr 1614.

Gustavns Adolphus m, p.

Anteckning: Prassent. Stokholm den 18 Aprilis. Anno 1614.

30. Åbo den U April 1614.

Tryckning af mandat rörande Finska allmogens utlagor.

Gustaf Adolph etc. Vår ßynnerlige gunßth, nådige villie och
henägenheet medh Gudh tilförende. Elfter, her Axell Oxenetieme,
meenige almoge ber i Finlandh hafve hafft een gammall klagan,
såeom och ännu hafue, att fougdterne fordre af them flere uttla-
gor, än the äre plicbtige oss och cronon uttgöre, och att oflTte
fordres af them een partzel två och tre gånger, eå att de aldrigh
vette någon ände medh deres uttgifter; derföre och vår salige
elschelige kere Her Fader, christeligh ihugkommelsse, hafver lathet
göre then ordningh, att så snartt någon bonde någott uttgiorde,
då skulle strax fougdten eller ekrifuaren gifve honom tilbake een
zedel, huadh och huru myckett det var, och altijdh, så offte nå-
gott lefuereredz, skulle der medh så tilgå, att them skulle gifues
zedier tilbaker, och, när sedan fougdten med bonden skulle göre
klart, då skulle han tage de små zedier igen och athergifue ho-
nom een annan hufvudhzedell på alle partzeler tilhope, på thet
bonden skulle kunne sigh ther medh försvare, om någott ytter-
ligere af honom tilbiudes ville. Hafuer fördenskuldh nu almogen
uthi underdånigheet på nytt begärett af oss confirmation opå för-
mälte ordningh. Så, aldenstundh sådant synes inthet vare straf-
fandes, hafue vij för gått anseedt, att prentade mandater måtte
uthgå, dereffter sedan allmogen kunne hafue sigh till att rätte.
Huarföre är vår nådige villie och befalningh, att I lathe ställe
der ett mandat om, och sedan lathe det af tryckett uttgå, och
der af någre hundrede exemplaria hijt öfver förskicke, dem vij
vele iblandh almogen ber i landet uthdeele lathe. Dette I vele

efterkomme. Gudh ider befalandes. Af Åboo slott den 11
Aprilis, Åhr 1614.

GustavuB Adolphus m. p.

Hans Olofsson.
Anteckning: Prassent. i Stokholm den 1 Maij. Anno 1614.

81. Åbo den 29 April 1614.

Om bristande förslag af Kammarrådet rörande krigsuti-edningen ; nödvändigt att
skynda på nistningame ; om kopparhandeln ; tilltänkt beskickning till Dan-
mark och föreskrifter med afseende på densamma; Konungens misendje
öfver efterlåtenhet mot Grefvame [Johan] Casimir och Axel Leijonhufvud.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gimsth, nådige villie och
benägenheet medh Gudh alzmechtigh tilförende. Vij kunne eder,
her Cantzler, här medh nådeligen icke förholla, att oss edher
schrifvelsse sub dato Stockholm then 24 Martij här väll är til-
handa kommin, deraff, så väll som och af vare trogne mäns och
Cammerådz schrifvelsse, vij eendeles hafve fömummidh, huruledes
saakeme på then orthen förevette, och huadh effter vår befal-
ningh der uthinnan bestält är, endoch vij icke hafve bekom-
midh af bemalte Cammerådh the förslagen på alle gärder, eij
heller huru myckitt kruth och andre krigznödtorfFter the kunne
åstadhkomme. Huilkedh gör oss icke lijthedh ovisse och tvifvel-
achtige uthi vare rådh och företagande, och vette inthet visth,
huar opå vij them skole formere eller gründe, effter vij icke
vette, huadh medell vij ther till kunne bekomme, eller huru snart
vij den mechtigh blifve. — Och aldenstundh thett efft«r alle om-
ständigheeter nogsampt är påsynt, att Rysseme sigh medh gode
till ingen fridzhandell medh oss inlathe vele, uthan förmeene sigh
medh våldh meere emot oss kunne uthrätta (effter som the och
nu seijes vara medh sextusendh man i antogh emott Nougården,
thett att belägre och antaste); hvarföre vill thett vara af nöden,
att man slår på en annan bogh och grijper saakeme an medli
alfvar, förhopligen, att de snarare skole vara till att tuinga än
locka till fridzhandell. Och effter thett der ligger alsomstörste
macht opå, att sakerne i tijdh måtte ställes i vercke, så frampt
man elliesth någodh gott skall kunna uthrätta, och all mödhe
och omkostnadh icke vara fåfengh, huarföre vele och befale vij

edher hermedh nådeligen, att I pä edher eijde medh all flijt och
alfrar drifne och mahne derpå, att folckedh, profviantcdh sarapt
kiigzmiinitioneii och andre nödtorffter, som till dette verck be-
höfres och ährnadh* or, nu i thenne nasth tilstundande Maio ådt
Xaifven måtte öfTerkomme.

Om kopparhandelen såghe vij fuUer gerna, att der medh eft-
ter vår förordningh och stadga hoUaa måtte; män för än thett
uthi vår frånvarclsse någon oreede och buller skulle åstadkomme,
vele vij heller, att man ther medh fömuftligen temporiserer till
bättre lägenheet.

Hvadh the kundskaper ifrån Danmarch, der om I uthi eder
echrifvelase förmähle, anlanger, så lathe vij them vara i sitt verde
och are lickväll visse ther på, att Konungen i Danmarch aldrigh
gerna eeer vår framgångh och incrementum, uthan heller thett
på någodh hända sätt att förhindre sigh skall vinläggie. Sådant
nu så mycket möijligt är att föilaga och afveria och H. K. Värde
uthi en godh devotion emoth oss till att erhoUe, hafve vij, effter
edert rådh och betänkiande, och för oss sielfue för rådsampt an-
seedt, att besökie H. K. Värde medh een anseenligh legation.
Och effter vij på thenne tijdh ingen ther till bequemere och
skickligare än som eder befinne, huarföre sände vij eder vår in-
stmction tilhande, på thet som vij hooss högbcmälte H. K. Värde
vele hafve utträttadh. Befale eder förthenskuldh nådeligen, att I
eder thett samme opå taghe och medh thett förste i verckedh
ställe. Der I och befinne rådligt vare, att vidlyfftigere per dis-
cursum insinuere antingen Konungen sielfve eller och Cantzleren,
det vij icke vore obenägne att trädhe uthi någodh närmare för-
bundh och alliance medh H. K. Värde, vele vij thett, såsom och
annadh mehre, som I kunne betänckie till sakemes befordringh
bequemt och oss och federneslandedh i dette fall berömligt vara,
eder troheet, förståndh och skickeligheet betroodt och heemstäldt
hafve, doch så att vij ther egenom icke till någon tingh blifue
förknippade. — Effler vij och fömimmc, att oss skeer intrångh i
Lappemarcken på någre byer vedh fiellen liggendes, som oss til-
komme; huarföre vele vij, att I eder thor om informere, och per
occasionem på vare vägner, ther öfver besväre, begärandes böther
ther på. — Vij vele och ad satisfaciendum curiositati hominum, att
I på edher reese försth besökie Hennes M:t, vår elschelige kere
Fru Moder, sampt H. K:t Hertigh Johan, och lathe them förnimma,
huadh thenne legation hafver att innebära. — På thett och att the
Stater i the Förenade Nederlanden, icke måtte förargas här uth-

üfuer, eller förorsakes till någodh vidlyfftigt betänkiande, derege-
nom the saaker, som elliesth obs emellan tracteres, kunde förhin-
dres och turberes, kunne I såsom af edher sielf aduisere vår tae-
nare och agent der sammestädes, Doctorem Dikium, och gifue
honom generaliter och så myckedh honom behöfz att vethe, onoL
legationens inneholdh tilkenne.

Dedh I uthi eder skrifvelsse formale om Grefve Casimir, att
H. M:t, vår elschelige kere Fru Moder hafver gifvitt honom ge-
leide uthi furstendömet, så hafve vij nu sielfve skrifuidh H. M:t
derom till och begärett, att han ändeligen måtte afskaffes, för-
hoppandes, att H. M:t oss her uthinnan till villie varder, men der
han vore endoch qvahr, när I till H. M:t komme, skolen 1 bedis
H. M:t på vare vägner, att hon icke längre ville uppeholle ho-
nom, fördy vij äre ingelunde till sinnes, att lijde flere uthaf thet
orolige slagedh innan om vare rijkz gräntzer. — Oss är och berät-
tadh, att Grefve Åxell nyligen skall hafva fallitt in i Vestergöth-
landh och på nytt igen sköfledh Gräfznäs, så förundrer oss inthet
lithed, hui icke vår StådthoUare der i landzändan effter vår be-
falningh hafuer lathit achte effter honom, och tage honom vidh
hufvudh. Befale förthenskuldh ännu hermedh alfvarligen, att man
granneligen lather achte och slå eff'ter honom, och, der man finge
honom fatt, skall man iithan någon drögzmåll lathe hafue honom
för rätte och göre hans proces, och huadh then då medgifver»
uthan upskof exequera. Dette vij eder denne gången icke hafue
velett förhoUe. Och befale edher Gudh alzmechtigh. Af Åbo
then 29 Aprilis, Åhr 1614.

GuBtavTiB Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Stockholm den 18 Maij. Anno 1614.

32. Baresund [i V. Nylands skärgård] den 6 Maj 1614.

Nils Gyllenstiemas inställelse inför rätta.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth nådige villie och
benägenheet medh Gud alzmechtigh tilförende. Eder kommer,^
her Axell Oxenstierna, väll ihugh, att I lofvadc vele vara i löffte
för Xilz Gyllenstiema, det han skulle komma fram och suara till
rätta den saak honom angår, sä förnimme vij lickvol, att thett
ännu inthett är effterkommitt, deslikes hafver han och försuttit

Tår stämxiingh, som vij in Febiuario till honom hafue uttgå la-
thet, och doch lickuäl lathet righ finne i Östergöthlandh hoos vår
elschelige kere broder och suåger Hertigh Johan then 4 Aprilis.
Dcrföre är vår nådige villie och befalningh, att I ännu effter-
komme edert lyffte och lathe honom komma fram för rätta, och
derhooss tilseije vår Fiskal Carl Olufsson, att han honom ankla-
ger, och att I sedan sielfue saaken fulkomligen exequere. Försee
ogs till eder, att I dette eflfterkomme vele. Gudh alzmechtigh
eder befalandes. Af Baresundh then H Maij, Åhr 1614.

Gustavus Adolphus m. p.

Hans Olofsson.
Au teckning: Pnesent. i Stokholm den 22 Maij. Anno 1614.

38. Helsingfors den Q Maj I6I4.

Påftkyndftnde af krigsfolks öch förnödenheters öfversåndande till Ryska grftosen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth, nådige villie och
benägenheet medh Gudh alzmechtigh tilförende. Vij sände ider,
her Axell Oxenstierna, här innelycht copier uthaf the kundska-
per vij hafve fått ifrå Feldtherren i Rysslandh, der af I nogsampt
varde förnimmandes, huru som saakeme tilstå och förevette, der
af man och kan see och mercke, huadh sinne och upsåt, som
Rysseme hafue, och huru som de till fridh och eendskap äre be-
nägne, så att man görligen deraf kan tage, att the medh gode
till fridh icke lockas kunne, uthan thett snarare medh tuångh och
gevalt skee mätte. Huarföre vill vara af nöden, att man med
alfvar tage saken före, och alsomstörste macht der opå ligger,
att krigzfolcket ifrå Suerige medh sampt andre nödtorff'ter, som
till krigzsakeme förordnadh är * alt tillicka och i en hop*), måtte
öfverskyndes, eflFfcer som vij der om tilförende hafve beställe la-
thet. Derföre är vår villie och nådige begären, att I för eder
person, såsom och hooss Cammerådh ville drifua opå, att krigz-
folcket och huadh meere till krigzsakeme tilhörer, måtte öfver-
skyndes och effterkommett varde. Härom I medh flijt bestelle
vele. Gudh eder befalandes. Af Helsingforss den 9 Maij, Åhr
1614.

Gustavus Adolphus m. p.
Hans Olofsson.

*) De inom aeterisker inneslatna orden äro Konungens egenhftndiga tillagg.

Post scriptum pä sftnkildt blad:

Huadh copiome tillkommer som brefuet referer sigh opå, Bå
ähre the uthi Rijksens B&ds bref innelycthe, der af I skole latha
uthskrifue copie, der edher så sviines, eflfter her icke gifß der
tili någon tidh.

Anteckning på bref vet: Praesent. i Stokholm den 22 Maij. Anno 1614.

84. Helsingfors den 17 ICaij 1614.

Om H. G. von Arnimbs anbud att för Sveriges räkning bemäktiga sig Kola
ßkstning på vissa vilkor.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige bena-
genhcet medh Gudh tilförende. Vij kunne ider, her Axell Oxen-
stieme, härmedh nådeligen icke förhålle, att hijt till oss ar an-
kommin den Amheim, sigh hafver tilbudit vele fullföllie det
annslagh*), som Gref Philip af Mansfelldt tilförende praesen-
terede. Och hafve vij medh honom ingått och giordt ett sådant
contract, och hann sigh deropå noghsampt förplichtat, att hann
medh sitt cgit folck och bekostnadh skulle intaga och oss i henn-
der lefrere Koola befästning med förste. Allenast skulle vij ho-
nom deropå nu straxt late gifve uth för åth tije tusende svenske
daler och ett skep, såsom och elliest tre tusende svenske daler
opå det krijgzfolck, han i förgångne åhr sände hijt inn i rijket
medh Capitain Polydoro, och när vij då befästningen af honom
late annamme, skulle vij afbetale hans krigzfolck, efter den ord-
ning, som vij late gifve andre främmande, och på så lånng tijdh,
som de sigh där hade låtit bruuke. Uthi medier tijdh då ville
hann blifve deropå befästningen såsom vår Stådthållere, och hvar
oss då sedan täcktes meere krigzfolck derhädan förskicke, Sven-
ske eller uthländske, att han och öfver dem hade commendamen-
tet. Sedhan och befästningen vore intagin, då skulle han lefrere
oss samma vårt skip igen. Och alldenstund han är en förnähm
utaf adell, denn vij och elliest derföre ansee, hann sijn ähre och
redhlige nambn meere varder betrachtandes, än han för denne
summe skulle vele komma i despect, derföre så hafve vij honom
opå samma contract, först här låtit lefrere 5,500 daler, sosom och

*) I registraturet, hvarest detta bref, ehuru i något olika ordalag och med
datum den 19 Maj, finnes år här tillagdt: >opå Archangel».

derhoos gifvit vårt breef till Doctor van Dyk, opa 4,5<K) daler
ataf den sumina 00m Staterno skulle lofrorc, e& frampt de den
handell medh oas vele ingå, eller och, hvar det failerede, då skulle
han bruke andre medell, huruledes han honom väl kunde conten-
ten. Elliest hafve vij och låtit skrifve vare Cammerådh till, d(*
honom skulle lefrere 3000 daler opå det folck han förde faijt inn
i fiool, såsom och Amiralen her Jören Gylldenstieme, han låter
honom bekomma HoUendske Falken, och vele för denn skull att
1 medh störste flijt och alfvar hoos förbemälte Amiral och Cam-
merådh deropå skynda, han medh aldrcförste måtte blifve affer-
digedt derifrån, på det att sådant vårt förehafvande deste förre
mi blifve ställt uthi verket, och meere för de legenheeter och
tilstånnd, som nu på ferde äre, kunne lännda oss och rijket till
gagnn och godhe. Det vij idcr nådeligen icke hafvc velet un-
derlat«. Och befale ider härmedh Gudh alzmcchtigh. Af Hel-
singforss denn 17 Maij, Åhr 1614.

Giistavus Adolphus ni. p.

Anteckning: Pnesent. i Stockholm den 18 Junij. Anno 1614.

86. Helsingfors den 17 Maj 1614.

Användandet för krigets behof af en del af ElfHlx>rgH lösen och dåraf föranledda
kopparbandelstransactioner ; Rikskansleren bör för samma ändamål söka an-
skaffa så mycket penningar som möjligt.

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige gunnst och nådige be-
nägenheet medh Gudh tillf örende. Vij vele ider, her Axell Oxen-
stieme, nådeligen icke förhålla, att efter som vij sidst medh ider
aftalte, och vore til sinnes här uti Finnlannd att upptaga till
krigzsakeme utaf Elfsborgz lössen till fempton tusende daler, det
vij och gerne hade sedt icke så gemeent hade mått blifva kun-
nigdt, menn aldenstund sådant icke väl kunde skee, efter pen-
ningame på åthskillige orter, och uthi månge mans händer vore,
derföre hafve vij låtit anmale, att hvadh penningar vij i så måtto
af samme lössen toghe, hvilket sigh uthi spanmål och penningar
kunde belöpe till någre och tiugu tusende daler (efter den summa
ifrån Sverige elliest icke kunde göra tilfyllest), det ville vij late
betale utaf de 500 skippund koppar, som vore förordnede till
Stateme att sällias för penningar. Dogh, på det I vår mening

derom mågc fömimme, så är dette vår förklaring, att hvadh samma
koppar belanger, så skal hann, efter vår förre befallning, sällias
Statcme, eller hvar de den icke vele behålla, anndre köpmän för
redhe penningar. Och der I då kunne fömimme deraf inntet
synnerligit roop, antingen I hofven, hos Rijksens Kådh, eller an-
norstädes gångit är, eller härefter komma kunde, då vele vij, att
I samma penningar medh aUerförste förskicke oss tillhannde, dijt
vij kunne vara stadde. Hvarom vij och vele hafve ställt uthi
ider discretion, och I så lagandes varde, som I befinne bäst vara,
efter som I och elliest medh vare Cammerådh derom vijdare
kimne berådhslå. Vij, vele ider och nådeligen hafva påminte, det
I sampt med förbemälte Cammerådh ider till det högste vinn-
läggie och beflite, att den försträckning som Lorentz Kruuse haf-
ver tilsagdt, medh allerförste måtte ankomme, såsom och, att de
dessförutan förskaffe det mäste penningar, som mögeligit är att
komma tilveghe, efter som vij dem derom hafve tilskrifvit, på
det vij elliest genom krigzfolksens malcontentheet, uthi denne
oläghlige tijdhen sampt medh heela rijket icke måghe komma på
allsomstörste skade och förderf. Hvarom såsom elliest i andra
saker vij oss nådeligen tiU ider försee, I ingen ilijt sparandes varde,
ßefalandes ider Gudh alzmechtigh. Af Helsingforss denn 17 Maij,
Åhr 1614.

GiiBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Stokholm den sijdste Maij. Anno 1614.

36. Helsingfors den 17 Maj 1614.

Svar opå thett memoriale, som H. K. M:t vthaf Cant-

zlercn Her Axell Oxenstiemc och Cammerådh Johan

Skytts och Broder Andersson medh Jona Bureo i vn-

derdånighect är vordet tilskicket. Actum Helsingfors

then 17 Maij, Åhr 1614.

Först; Skall Peter von Beningen sampt hans vederparter haf-

ves för rätte för H. K. M:tz Hofrät, der dcres saak på bägge sij-

der skall skärskodas, ransakas och dömas, och medh dem proce-

deres, exequeres och fulföUies effter som rätt och rättvisth är.

Sedan; Capitain Bells*) verfvendc medh soldater hij t in i lan-
det, begärer H. K. M:t Inthet, effter han Intlict vill vare vnder

♦) Jfr brefvet N:o 26.

Mönicfaofven, och elliest sigh eå passligh vtiU hafver hollit i
Kysslandh, det H. K. M:t nu väll hafuer fömummitt. Skall op-
faolles der qvar på huadh sått the bästh kunne.

TÜ1 thett tridie; Det krigzfolck, aom kominer ifrån Rys»-
landh, skole huadh som gcmeene soldater öre, antcn de straxt
bUfue skyndede dijt igen, eller begäre af landet cftter råden väll
blifue contenterede, eflTter thet doch medh ringa tingh giordt är,
och H. K. M:t af them hafuer bättre nampn och större beröm,
men officerer mage der medh lämpe och gode ordh blifue op-
holdne, och ingelande vijses eller skickes till H. K. M:t igen.

Till thett fierde; Huadh bref them blifuer tilskrifuitt om uth-
giffter, vill H. K. M:t altijdh lathe dem, der bredevidh vete,
huadh H. K. M:tz endtlige villie är. Och veet H. K. M:t inge
bref nu nyligen vara gifne, uthan allenest för Feldtherren, her
Jacob, La Vile och Mönichofven, dem H. K. M:t endtligen vill,
de medh aldraförste skole blifue contenterede, på dedh H. K. M:t
tiU efventvrs genom deres ovilligheet icke må tage alsomstörsti*
skadhe.

Till thett femte; Den kiöphandelsordningh som giordh är,
vill H. K. M:t med alfvar skall exequeres och fuUfölies så medh
een som annen, såsom H. K. M:t och nådigesth är tilfridz, att
Carl Christophersson medh någon annan, den de der till förordne,
mage hafue inspection der öfver, efFter som them och der opa
deres fulmacht tilskickes. Ocli vill H. K. M:t her efFter ingom
någon frijheet der emoot gifve, uthan alle skole der vidh blifvo.
Allenasth hafver H. K. M:t för skeligh orsak nådigest effterlatit
Abooborgeme dette åhret bruuke deres handcll frit hoos meenige
undersåterne i Osterbottn, efFter dedh dogh är en gammall nampn-
kunnigh stadh, som nu för handelslöse platt förfaller; såsom H.
K. M:t och elliesth hafuer remitteret Hudicksvaldzborgeme, att
de icke dragé till Diurehampn vthi deres vttreese, att vijse de-
res toUsedler och pass, huilket H. K. M:tt siclf mcere angår, än
som någondeere af städeme.

Till thett siette; Att kopperköpet för Elfzborgz lösn går väll
för sigh, är H. K. M:t behageliget, och vill H. K. M:t, att the
der öfver hoUe och göre deres flijt, att der medh alt så må fort-
fares.

Till thett siuende; Invisninger vill H. K. M:t och inge lathe
gifue, serdeles till Suerige, uthan allenesth Cammerådh i sådant
fall tillskrifue och der om bestelle. Doch kan her i Finlandh
dermedh icke så stricht holles, och H. K. M:t måste någott me-

dell tilgrijpa, när högste nöden och tarfuer fordrer, och icke an-
nars skee kan.

Till thett åttonde; Lorentz Kruuses handell medh förstreck-
ningen, måste de för all tingh see till och göre theres flijt, den
blifver effterkommen medh allerförste. Och huar de merchte den
ville fallere, skole de see till om annat i stadhen igen, bådhe
medh penninger, commiss och kruut, eiFter H. K. M:t hafver satt
sin högste lijth deroppå.

Till thett nijondc; De sex små skepen vill H. K. M:t medh
förste skole förskickes till Nyen, huilke moste vara försedde medh
fyre månaders kosth, och deropå förordnes Lars Fordeels knech-
tcr, effter H. K. 5I:tz föne gifne afskeedh. Men lådieme kunne
sändes medh drabanteme, och hoffolcket åth Naifven, dijt H. K.
M:t och medh allerförste vill hafve alt krigzfolcket, så väll de
Norlandske som andre, item archlijt och bysseskytterne, medh
profviant och alt annat, som krigzsakeme tilkommer, såsom H.
K. ]M:t tilförende derom hafuer gifvit tilkenna. Och måste för-
bemelte H. K, M:tz hoffolck och drabanter tillijka dijt ankomme
medh krigzfolcket, att icke i medlertijdh skulle myckin kostnad h
på dem här anvendes.

Till thett tijonde; Det H. K. M:t ännu icke hafuer fått
visth förslagh opå gerden, kommer H. K. M:t fasth olägligit.
Och måste de medh allerförste derom skafFe beskeedh såsom och
eigh till högste beflijte, opå huadh sätt dedh hälst skeer, H. K.
M:t väl medh profviant och alle nödtorfter, så väll till sin eghen
konglige tafel och hoiF, som krigzfolckett derifrån väll må bUfua,
försedd, elfter här doch inthet är till att förlate sigh opå. Och
kunne de handle medh Stockholms borgame, de till !Narfven och
elliesth feldtet göre tilföringh, effter H. K. M:t them elliesth
medh then Narfveske seglationen achter att privilegiere, och der-
före såghe icke gema någon annan skulle dijt anlange. Och vill
H. K. M:t hafue dem i hegn och försuar, att dem der inthet
skall varda fråntagitt, uthan godh betalning. Den spanmål, som
H. M:t Drottningen och H. K:t Hertigh Johan anbiude, måghe
de taga så mycket som de bekomme kunne.

Till thett ellofte; Borgmestemes underholdh i Stockholm,
hafuer H. K. JI:t och nådigesth förbättret effter deres begären.

Till thett tolfte; De skepen, nembligh Blomman och Urani-
enbaum hafver H. K. M:t effterlathit, de måghe sällies, doch
inge andre uthan Stockholms borgere, att de der medh kunne
komma eigh till mcere handell.

Till thett trettonde; Huadh privilegierne belanger opå wijn»
kelleme som i Stockholm oprattes skole, effter H. K. M:t ännu
icke hafver sedt deres rätte gamble priTÜegier, kan H. K. M:t
agh nu der opä icke visth förklare, uthan må blifue tili fram-
deelefi. Dogh ekole Cammerädh, sampt och StådthoUemc lathe
hafha grant och noga inseende, att der medh icke depte mindre
i medlertijdh hålles, som uthi H. K. M:tz gifne Handelsordningh,
författat är, och medh det vijthe, som der formales.

Gnstavus Adolphiis m. p.

87. Helsingfors den 17 Maj 1614.

Nödvåndigt att Höka inhämta kunskap om Polackamefl företag; om krignfolketf»
i landsåndame Öfning; flottans redohållande; Danmarks hållning; bestäm-
melser angående tmppemas användning; uteblifna anderrättelser frän Hol-
land; MiTisning rörande mottagande af Nederl&ndtka sftndebnd under Riks-
kanalems frånvaro; förändringar utan Konungens vetskap i tryckta förord-
ningar; spökeriet i Kalmar.

Gustail* Adolff' etc. Vår eynnerlige gunet etc. Vij hafve,
herr Axill Oxenstiome, bckommid eder skrifvelsse medh Jona
Bureo, där medh 1 formale om de kundskaper, som Niels Stiem-
skildt ider hafver tilskickedt och komne vore ifrån Danmarck om
de Poler. Hvilkes handlingar, ändoch vij väll kunne tänckie, de
icke skole ländhe ose alt till bäste, fbrhoppes vij doch lickväll,
(lär medh icke så heemligit skall tilgå, att vij ju nogott i för-
tijdh där af kunne spörie, och vele att I på allehande sätt ider
beflijte om visse kundskaper, såsom och förmane Stadtholicrnc
där till, de hafve alle saker uthi godh acht, och förvahrc grentze-
befastningemc väll, särdeles Calmar, så att, hvar nogon fiende
oförmodeligen anthen medh skipp eller elliest där ankomme, be-
fästningen icke må blifve förrasked. — Eliest så achte vij icke
heller för orådeligit, att krigzfolcked uthi landzändemc holles där
till, att dhe altijdh mätte blifve öfvade och brukade, på dett de
där igenom icke allenast blefve väll exercerede, uthau och må
komme i roop, att krigzfolcked icke vore alt af landet, såsom
och eliest synes vele vare nödigt, dett skee kunde. — Skipzflot-
tan måtte liggie fardigh och segelrede, doch så, att icke igenom
den omkostnaden, där till användes, hvadh som till annet krigz-
väsende höhrer må blifve försadt, efther som vij ider* der om
någorlcdes tilförende hafvo tilskrifvid. — Hvadh de Danske belan-

ger, vele vij icke förmode, de oss nogott ondt skole mccne, som
vij see af Helfrictz bref, där om I och bättre kunne förfahre opå
den reese, vij ider hafve förordned*). Och hvar I nogott sådant
fömimme, strax måste oss där om gifves tilkenne. — Dett I ider
och förfråge, hvart vij vele hafve dett Norlandske krigzfolked
under Emest Kreu[t]z och Erich Johanssons fahner, så vele vij, att
alt vårt folck, Norlandske och andre, drabanteme så väll som
hofFolcked, skole föhres opå Narfven, såsom och alt annet, hvadh
som till krigzsakerne kan vare förordnedt, efther där är lägligest,
«edan att förordned och föhred, hvart man vill. Doch skole Lars
Fordeels knechter sätties opå de små skippen, som löpa åth Ny en
efther dett besked, vij tilförende där opå gifvid hafve. Om krigz-
folcked, att de icke kunne komme där ifrån, för än sidst in Majo,
kan det fulle ändå vare tijdh, ändoch där medh ingelunde längre
måste dröijes, efther vij in Junio hafve tilsagdt att vele ent«ättie
Feldtherren, herr Jacob, som dessförinnan tilläventyrs kan blifve
belägred. — Oss förundrer och, h vårföre vij inge tidender eller
kundskaper hafve bekommid ifrån Doctor van Dyk och Niderlandh-
Hvar och ännu nogre ankomme, måste I strax skicke oss dem
tilhande efther oss stoorligen där efther förlänger. — Efther vij och
nu ider hafve förskickad på den Danske reese, så hvar dett kunde
hände, att i midier tijdh, I vore borthe, nogott sändebud an-
komme ifrån Niderlandh, måste I gifve de andre gode herrer af
Kijkzens Kådh godh avijs, huru de sigh emooth dem förhälle
skole till eder igenkomst. — De ordninger, som I hafve latidt
tryckie, hafve vij öfverläsid, och förundrer oss, att uthi inför-
ningen af främmande ähr denne staden uthelathen, dett oss doch
ihugkommer vår mening annorledcs hafver varid; och kunne icke
annad tänckie än det måste vare förseedt i correcturet opå tryc-
ked. — Hvadh och dett spökerij**) anlanger, här gåår stoort
taahl om, där i Småland skall vara seedt, kunne vij väll besinne,
sådant inthet vare värdt, doch efther man väll kan tänckie, dett
af onde menniskior är dichtad, till att förföhre och göre allmo-
gen tvehogsen medh, måste efther dem, som sådant och andre
lögner uthsprijde, granth frågas, och de, som öfvertyges kunne,
tilbörligen strafTadhe blifve, att andre see där vidh sijn fahra.
Dette vij ider till nådigt svahr icke veled hafve förhälle. Gudh
befallandes. AfF Helssingefors den 17 Maij, Ååhr 1614,
Ur regiBtraturet för 1614, sid. 693.

•) Se bref vet N:o 31.
•♦) Se bref vet N:o 29.

38. Helfliiigibn den 18 Maj 1614.

AnakailMide af folk till bearbetande af nya ber^erk i Finland.

Gustaph Adolph etc. Vår synnerlige gunsth, nådige villie och
benägenheet medh Gud tillförennde. Effter, her Axell Oxen-
0tieme, hår opå åthskillielige orther uthi Finnlandh ahre upfundne
någre bergzTcrk, huilke sigh aldeles väll tee låthe, och förhop-
pes, der mann först komme sådant i bruk, att vij och rijket
skole der af etoor nytto och förkofringh hafva. Men huadh ma-
teria der uthinnen kan finnes, vethe vij ännu icke, uthan hafue
der om lathet schrifua Mörten Weiler till och sendt honom mal-
men, som han probere skall. Och aldenstundh her i Finnland
icke finnes the, som kunne förstå sigh opå bergzverk, derföre ähr
vår nådige villie, att, huar den Hans Christ ofuersson Stigell ähr
tilbake kommen, med the bergz[gc]8äller, som han ifrån Tysklannd
bestellt hafuer, I då vele handle medh honom, att han förskiker
någre hijt uthöfuer, som her kunne brenne och brytha, och, der
han sedan (när han hafuer förnummet, huadh malmen vill gifua)
hafuer lust att göre medh oss något contract om samma bergz-
verk, dä ähre vij der medh nådigest tillfridz, att handle medh
honom der om. Att I dette således bestelle vele. Gudh edher
befalandes. AfF Helsingfors den 18 Maij, Åhr 1614.

Gustavus Adolplms m. p.

Anteckning: Pnesent. 1 Stockholm den pijdste Maij. Anno 1614.

89. Helsingfors den 18 Maj 1614.

Förfarande med Grefvame Johan Casimir och Axel Leijonhufyud.

I Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst, nådige villie och

benägenheet medh Gudh tilförende. Vij fömimme, her Axell

Oxenstierna, att GrefF Johan Casimir ännu skall vara quar i Sue-

rige, och hafue fått H. M:tz Drottningens leigde. Så ändoch vij

någre reesor tilförende H. M:t der om hafve tilskrifuitt, att han

skalle vijka landet, lickväll på thett vij H. M:t icke mage göra

I till vedervillia, efFter han hafver H. M:tz försuarelssebreff*), vele

*) JemföT brefvet N:o 31.

I Ax«l Oxenstierna y IL /. 4

vii fördenskuldh, att I på vare vägne befale Stådtholleme, det de
honom intet förfångh göre, nthan ledigh passere lathe, till dess
vij H. M:t på nytt ther om kunne tilskrifue, och idher vår villie
vij den (!) tilkennc gifua. Hvadh GrefF Axell belanger, måtte vij
gema see, vij finge honom fatt, fasth det änn skulle skee i Kon-
gens af Danmarchz pant, huar thett elliesth ingen oenigheet gofue.
Der om vij begäre vette idhert betänckiande. Befale idher Gudh
alzmechtigh. Af Helsingfors then 18 Maij, Åhr 1614.

Gustavns Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Stockholm den sijdste Maij, Anno 1614.

40. Borgå den 19 Maj, 1614.

H. G. von Arnimbs anslag mot Kola fästning*) ; om öfversändande af folk och
proviant till Byska gränsen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunnst och nåde medh
Gudh tillförende. Efter det, her Axell Oxenstieme, att vij nu
hafve giordt all afskedh medh Hans Georg von Amimb om
det anslagh ider väl kunnigt, och vij icke tvifle, han med förste
och iu visst åth hösten, hvar han elliest i Sverige icke blifver
opphållin (det vij icke vele hoppas, och oss till mykin fåfeng
kostnat lända ville) sådant varder ställandes i verket; sä, allden-
stund vij förmodhe, han näst Gudz hielp något fruchtsambligit
derutinnan skal kunne uthrätte, derföre begäre vij nådeligen, I
således vele ställe och laghc, att krigzfolket som uthi Norlanden
hemme äre, till thre hundrade, på sådant fall mage vare uthi
godh beredhskap, på det att, hvar Gudh lycken ville gifve, vij
straxt kunne late besättie huuset medh svenskt folck, och sedan
fordt bruuke de andre, där som oss bäst och nyttigest vore. El-
liest ville och vara af nödhen, att man till samma folck straxt
hadhe i förrådh värier, klädhe och någre månaders profviandt»
derom vij oss till ider försee, I efter ider beskedenheet på det
bäste late beställe, så att det androm må vara oförmerkt, hvar
det går uth opå. Och hafve vij tännckt, hvar väl ginge, skulle
Stellan Mömer icke vare otienligh till Stådthållere der öfver, ef-
ter honom den landzentz lägenheet något kan vara kunnigh. Vij
skicke ider och härmedh copia af contractet, att I måghe see

•) 8e of van brefvet N:o 34.

huraledeB medh honom är handlat. — Om ur och i dagh berättat
af Arfvedh TöniessÅn, att Ryssen, som uthom kring Xougården
^?S^^* nyligen hafver fått 2000 man till sigh, och elliest da^rh-
ligt dagz mere och more försterkie, sä att val är till att tänkie
han kommer oss pä sidston godh nogh, och befruchtandes, hvar
de icke i tijdh blifve afslagne och förfölgdc derifrän, skolc de i
▼innter vele gaste oss här i Finnland. Hvarföre vij och begare,
I medh allreförste vele skynde folket derifrån, sampt profviantet
och allt annat, hvadh som I vette kan behöfves till feldtet och
krigzsakeme, och vij sedhan medh Gudz dens aldrehögstes hielp
vele sec till, huru vij medh förste kunne göra fienden afbreck,
och dem bijstånd och entsättning, som nu derinne stadde äre.
Gudh ider befalandes. Af Borgo denn 19 Maij, 1614.

GuBtavus AdolphuB m. p.

Anteckning: Tneaent, i Stockholm den 18 Janij, Anno 1614.

41« Borgå den 20 Maj 1614.

AnBkaffande af en växel pft Tyskland &t H. O. von Arnimb.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige benä-
genheet medh Gudh tilförende. Vij vele ider, trogne män, hiir-
medh nådeligen icke förhoUe, att efthcr vij nu hafve afTärdiged
Hans Georgen von Amheim här ifrån åth Niderland till att värfFe
nogot folk, så ändock vij, föruthan dhc trctusend svänske dalcr
vij ider tilförende omskrifvid, hafve gifved honom värt bref till
Doctor van Dyk opå fyratusend fämhundrede daler svänske, på
den contract vij hafve giordt medh Statemc till att bekomme;
lijkväll, efter vij oss komme ihug, att förbemelte Doctor Dyk näp-
Itgen så länge i Nederland skall förtöiTve, till dess den andre kom-
mer dijt, hvarföre och, medan oss allsomstörste macht opå ligger
att förbemelte Hans Georgz beställningh medh aldreförstc må gä
för sigh, begäre vij fördenskuldh nådeligen, I eder därom vele
beflijthe och vijnläggie, att han strax uthan någon fördrögningh
där i Stockholm må bekomme en viss växel till Tydzland på fö-
reskrifne summa all tilsamman, nämbligcn siutusendfämhundrede
svänske daler, doch uthij tydskt mynth. Därom vij oss nådeligen
till idher försee, I medh sådane fiijth och alfvar beställandes

varde, som det oss och vijket störste machtt opå ligger. Gudh
idher befallandes. AfF Borgo den 20 Maij, 1614.

Till Cautzleren, Johan Skjtte och Broor Andensoa; Ur registrataret för 1614,
sid. 717.

42. Tjusterby den 24 Maj 1614.

öfverlemnande af en guldkedja med porträtt åt Hertig Julius Henrik af Sachsen.

Gustaph Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige be-
nägenheet medh Gudh tillförende. Effter dett, her Axill Oxen-
stierna samptt vårt Cammerådh, att vij hafve förähret H. K:tt
Hertigen af Saxen een guldh kädh; derföre ähr vår nådiga viUie,
att I H. K:t een tiUställc och lefrcre af dem, som vij hafve be-
ställt lathe göre till trijhundrede ducater * sampt och vårt con-
trefeij derhoos *), när H. K:t der opå fordre lather. Dette I så-
ledes efterkomme. Gudh idher samptligen befalandes. AfF Tiu-
sterby den 24 Maij, Åhr 1614.

Gustavus Adolphus m. p.

J. Bure.
Original i Kammararkiyet.

48. "QuBterby den 24 Maj 1614.

Betalning åt Bogislans von Rosen för gjord försträck ning.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efter dett,
her Axill Oxenstieme, vij tilförende hafve befaledt, att Bogis-
laus Rosen skulle bekomme sin bethalning för det han tillförende
försträckt hafver, så på dett han må kunna hålle sin credijt och
oss videre försträckning göre, när så behöfves, därföre är vår
vilie, att I honom hoos vare Cammarrådh befordre, att han samma
bethalning medh förste ändeligen må bekomme. Gudh befallan-
des. Aff Tjusterby den 24 Maij, Åhr 1614.

Ur registraturet för 1614, sid. 734.

*) De inom asterisker inneslutna orden äro i kanten tillskrifna.

44« Viborg den 39 MaJ 1614,

ÖfTeiaändande tili Konnngen af copior atii/ bref och handlingar.

<jiu8taf Adolph etc. Vår Bynnerlige gunsth, nådige viUic och
benägenheet medh Gudh tilförende. Etfter thett, her Axell Oxen-
stierna, nu opå reesan som oftMth månge bådhe Ryske, Polnieke,
liflendske och andre frcnunandc 8aaker förefalle, der opå vij må-
ste lathe gifiia svahr och beskeedh, när så fordres, och dogh lick-
Täll här uthi vårt Cantzlij ingen rattelssc der om finnes; huar-
fore är våt nådige villie och befalning, att I af förbemälte saa-
ker, fiåsom och elliesth andre, huilkc som hälsth I sielfue kunne
tänkie, vij för denne tijdz lägenhcet behöfue och af nödhen are,
oss visse copier och afskrifter, medh allerförste förskicke. Gudh
idher befalandes. Af Vijborgh then 29 Maij, Åhr 1614.

Giißtaviiß Adolphiis m. p.

Anteckning: Present, i Stokholm den 17 Junij, Anno 1614.

45. Viborg den 81 Maj 1614.

Tiilgripandet af Elfsborgs lösen för krigsfolkets behof och däraf förorsakade
kopparbandelstransactioner ; Rikskanslerens tillåmade resa till Danmark.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige benä-
genheet medh Gudh tilförende. Eder skrifvclsc, her Axell Oxen-
stieme, dateret StockhoUm denn 9 Maij nästförledin, är oss här
uthi Vijborgh kommin tilhande, der af vij bland annat fömimmc
eder mening och betenkende om Elfsborgz lössen. Och såsom
vij sidst lote skrifva ider till ifrån Borgo*), att vij utaf samme
lössen hafve måst upptagha, bådhe uthi penningar och spanmål,
till trettije tusende daler svenske, som vij förmeene det sigh uthi
een summa skal belöpe, efter som vij framdeeles eder dcrom vij-
dere vele vette late, när vår Cammarerare Boo Vemerssån, som
nu icke är här för handen, deropå kan göra viss uthräkning; så
hafve vij det för högste nöden och tarfven icke annars kunnet
gjordt, efter vij uthi denn staden icke hafve visst något annet
att tillgå och dogh lijkväl måst ställe alle vare saaker deropå,

*) Det åberopade brefvet finnes ej i behåll. Jfr bref vet N:o 35 från Hel-
singfors.

huruledes vij kunne contentere krijgzfolket på deres reßt och oe
talning och dem förskaife, det de sigh medh kunne underhålla,
så frampt de tili någon ytterligare tiennst skulle vare villige,
och vij, när som mast skulle pågälle, oss för myterij och
affall icke hafve till att befahre. Och hvar vij än någon köp-
man om försträckning hade anmodet, och deftill kunnet bracht,
så hade dågh ingen lefrering skedt uthi reede penningar, utan
commiss, och sådant efter högste verderingen, dermedh vij foghe
hade varit belåtne. Dertillmedh, så hafver och samma summa,
som vij af lössnen opptagit, mästedeeles varit smått mjnnt, uthaf
allehande slagh, som dågh elliest såväl som spanmålen hade måst
förvenndas uthi richzdaler. Och hafver vår mening icke heller
annars varit, änn att vij, hvadh som således af lössnen upptagit
är, medh lägenheet hafve achtat att betale, såsom vij och dertill
hafve ernet så myckit af denne summa, som vij af Staterne för-
vännte, eller och, hvar det fallerede, och handellen medh dem
icke ginnge fordt, då ville vij late sällie dee 500 skeppund kop-
par, som förbemälte Stater vore ernede, för penningar, och deraf
erlegge, hvadh af lössnen opptagit vore. Enndogh vij väl be-
sinne, att, hvar förbemälte handell medh Staterne fehlade, då ville
samma penningar för kopparenn till krigzfolksens contcntering
nödigt behöfves, och vij deremoot igen val kunde late förordne
uthi staden så mykit af åhrlige ränntan på dette tilstundande
åhret, som samma summa af lössnen kunne betalas medh; efter
doch sielfve lefreringen på Elfsborgz lössn icke större angår, an
på andre åhret herefter. Ty, oansedt denne summa vij hafve
haft medh oss och elliest bekommit utaf Sverige, både i pen-
ningar och kläde, såsom och det vij hafve låtit upptage uthaf
lössnen, kan väl något förslå till krigzfolksens rests afbetalning,
så vill dågh vara af nöden, att vij framdeles in Julio, eller vidh
den tijden, för utan det vij förvente ifrån Lorentz Kruuse, måste
hafva så mykit, som denn summan för kopparenn kann stige, (den
vij dogh icke kunne vette, hvar hoon elliest tagas skal) så frampt
vij skole kunne hålla krigzfolket villigdt, och medh dem något
fruchtsambt uthrätte, det dogh nu allsom mast gäller; och vij
förmodc, att hvar vij sakeme uthi Rysslannd denne gången väl
kunnde uthföra, då skulle det krijget snart grijpe en godh ännde.
Der vij och den summan uthi rattan tijdh finnge, då förhoppas
vij dem bådhe för resten, så och elliest denn tiennst de härefter
på någon tijd görandes varde, väl contcntera och betala kunne.
Så syntes oss och mykit nyttigare och bätre, att samma pennin-

gsr i medier tijdh kunnde brnukes till rijksenns vern och bitote,
än som elliest fåfangdt på en ort ligge stille, och vij derhoos icke
Tele trifle, att de jo af åhrlige ränntan och bergzbruuken, när
aom Tätt anordning deropå giordes, väl kunne blifve betalte. Al-
lenest att deraf iblannd unndersåtamc icke ginnge något roop,
lijke som vij samma lössen i någon måtto ville förkorta, eller till
aamat bruka, ann hoon vore emet, och således hoos dem någon
ovilligheet förorsakes. Det vij nu, såsom tilförennde uthi idcr
discretion och betännkande vele hafve ställt och befählet, och I
derom, efter som I befinne bäst och rådeligist i allo måtte vara,
bestallandes varde, hvaropå vij och begere vette ider mening och
svahr medh det förste.

Efter vij och icke tvifle, att hvar 1 icke allrede are opå ree-
san åth Danmark, då varde I ider medh förste derhädan begif-
vandes, derföre begäre vij nådeligen, I medh snareste, när I dijt
annkomme, vele oss late vette, huru I blifve undfånngne, hvadh
I af dem fömimme, hvadh tijdennden eller kundskaper där vanke,
såsom och om ider hafver tjcht något feelts uthi ider Instruction
m^edh alle andre omstendigheeter, som I kunne tanke oss vette
vele. Dette vij ider nådeligen icke hafve kunnit förhälle, och
befale ider härmedh Grudh alzmechtigh. Af Vijborgh denn 31
Maij, Åhr 1614.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning vid utanskriften: Uthi hans [Rikikanslerens] frånTare Joban
Bkytte att opbryta och, fdneglet, ridere fortskicke.

Ozenatiernaa påteckning: Pnesent. i Stokbolm den 17 Jnnij, Anno 1614.

46. Viborg den 2 Juni 1614.

Expeditionen af tvänne bref.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nådige be-
nägenbeet medh Gudh tilförende. Effter det, her Axell Oxen-
stierna, vij hafue lathet skrifua theres K:ter, Biskopen af Bremen
och Pfaltzgrefven, Hertigh Johan Casimir till, och hor uthi vårt
Cantzlij icke finnes deres rätte titler, derföre förskicke vij samme
breff till eder, nembligen det medh signo B. till Biskopen af Bre-
men och det andre medh P. till Pfaltzgrefven och begäre, I der
opå vele lathe göra oppskrifter och sedan med förste D. K:ter

tilhande förskicke. Gudh befalandee. Af Vijborgh then 2 Junij^
Åhr 1614.

Anteckning: Pnesent. i Stokholm den 17 Janij, Anno 1614.

47. Viborg den 2 Juni 1614.

Skäl för Konungen Bit i egen person begifva sig till Bjska kriget; planer rö-
rande dess utförande.

Gustaf x\dolph etc. Vår synnerlige gunnst och nådige be-
nägenbeet medh Gudh tilförende. Vij hafve, ber Axell Oxen-
stieme, uthaf ider skrifvelse sub dato StockhoUm den 9 Maij
ibland annat förnummit de skääl, medh hvilke I oss någon expe-
ditionem uthi eghén persohn i Byssland att företaghe, dissuadere
och aifråde. Så, endogh vij deruthinnan edert förstånd, trooheet
och rättrådigheet emoot oss och fäderneslandet icke annars ann
berööme kunne, och måste gifve medh, att vol månge difficulte-
ter, them I allegere, påferde are, som oss ifrån dette tågh förhin-
dra och affhålla kunne, icke deste mindre, så kunne vij icke hel-
ler befinne alldeeles orådhligit vara, att vij åth minste begifve
oss till Narfven, hallst efter thet är innan om vare rijkens grant-
zer, och thet uthi synnerheet för desse orsaaker skull:

Först; på det vij där kunne undfå vårt krigzfolck, som vij
ifrån Sverige förmode, och sielfve närvarandes see, om de och
således medh allehannde nödhtorfter försörgde och afferdigede are,
att man något fruchtsambt medh dem att uthrätta måtte förhop-
pes, eller hvadh derutinnan ännu briste och feela kunnde, såsom
och elliest ordinera och skicke alle saaker ibland krigzfolket, som
vij befinne oss och rijket bäst och gagneligest att vara. — Till
det anndre; på det att vare höghe officerer och tienere i Ryss-
lannd, när de vette oss vare dem så nähr och änn förmode oss
närmere, måtte blifve beveekte medh deste större alfvai* att drifva
på fridzhandellen, der de till efvenntyrs elliest för deres eghen
ambition, förkofrinng och nytto skulld kunnde, more hominunci
militarium, studio alere bellum. H vilket vij doch medh den na-
tionen, dess Gudh skal vara vårt vittne, att fly och undvijke, oss^
efter all förmögenheet så härefter som härtill, vele varde late. —
Till det tridie ; elliest medh förnimme vij sådane semulationes vel
potius simultates iblannd mäste deelen aff förbemälte officerer^
genom hvilke vår tiennst der i lanndet mykit blifver förhindret

<K;h tilbakesatt, och står till befruchtanndcB, att der Tij eadant
ez propinquo icke någorledes remediere och rcstringerc, det d&
framdeeles mere tillvexa och på sidstone oes och rijket tili mer*
keligh skade och prsjudicio uthbrista kunde. — Till det fierde;
så är och förmodhligit, att, såsom bella constant farna (qua; prae»
serdm apud barbaros, quorum mos est terrere, ne pavcant, plu-
rimam potest), thet rychte, som om Tår närvaro ibland Kyssame
uthspriddes, skall gore dem något villigere och rcdeboghnere att
inlåta sigh uthi vennligh handeli medh oss, h vilket och fömcmb-
Hgest hafver förorsaket oss, att skrifva Stoorfursten till pä det
sättet, som I af copian tiUförendc vidhlöftigere hafve kunnit för-
nimme. — Hvadh anlanger det I oss uthi ider skrifvclse till ge-
möte före, den fahran, som oss och rijket uthi vår frånvaro af
Konungen i Polen, och vare falske grannar kunde tilstunde, så
förmode vij, att den ecne icke skal hafve orsaak, och denn andre
ingen macht eller medell något medh välld emoot oss att ätten*
tere och företage. Der och så vore, att någondere af dem ville
unnderstå sigh medh list och practiccr något buller eller obe-
stånnd iblannd vare undersåter att oppväckie och tilväge komme
(endogh vij på dercs troo och stadigheet ingen tvifvel bäre) försee
vij 088 till ider och de andres, them vij uthi vår frånvare om
riksens eaaker betrott hafve, vakenheet, försichtigheet, förstånnd
och trooheet, att I sådant fömuf^eligen varde och vele förhindra
och förekomma, och såsom man plegar säija in herba necare och
underkufva, der I fömimme någon novitet till vår och fädemes*
landsens skade yppas och oppvexa ville. Men på det I vår een*
derlige resolution och mening, huru vij vare saaker här opå denne
sijdan att företaghe förmeene, deste bätre vette mage, så äre vij
för ofvanbemälte orsaker skulld till sinnes att begifve oss först
till Narfven, dogh icke tage oss någon beläghring eller entré*
prinse i Ryssland före, medh mindre att Rysseme på intet annat
sätt till fridzmedell bringas kunde, och vij fömimme oss hafve
villigt krigzfolck och vara tilbörligenn försörgde medh alle dee*
lar, som i sådant fall kunne behöfvcs; såsom och, så frampt vij
icke af visse kundskaper (deiom vij oss altijdh vinläggie vele)
och alle omständigheeter fömimme både Polackemes och Rysser-
nes lägenheet sådan att vara, att vij thet medh någon tryggheet,
et verisimili spe boni effectus, göra kunne, på hvilket fall, som
ider väl drager till minnes, I och sielfve vårt propositum icke
hafve ogillat. Hvar och vårt förehafvande, således grundat, icke
kunde nåå den metam, som vij oss föresatt hade, eller och osa

något menniskeligit derutöfver vidhkomme (eäsom sådant allt ståår
allene uthi Gudz händer, och ingen menniskie, ehuru klook, för-
etåndigh och förfahren hoon iir, kan så till pricka föresee och
Tette alle casus fortuitos, cum omnia rerum mortalium in incerto
ac lubrico versentur) förhoppes oss, att ingen förståndigh, och den
«om absque affectu derom döme vill, skal oss härutinnan kunne
beskylle, eller i någon måtto förolempe. Hvadh som vulgus ho-
minum eller och vare ovenner derom judicere, hafve vij föge till
att achte, först vij uthi vårt egit samvette trygge are, att vij
utaf ingen ähregirigheet, förmätenheet eller begärligheet, utan
allenest vero ac genuino zelo virtutis et amore patriae oss sådant
opå tage. Doch are vij likväl icke antingen så avidi periculorum
eller oförsichtige, att vij oss och vårt rijke utan någon apparence
och emoot all skäl i fahrligheet sättia skulle, utan, hvar vij sa-
kerne annorledes ann som tilförcnde om förmält är befinne, vele
vij göra sådann förordning om krigzsakeme, som tijdhcn och la-
ghenheten kan medhgifve, och sedhan förfoge oss mcdh förste
tilbaker igen, dijt som rijksenns saaker och tarf vår närvarelae
mast kunne behöfve. Dette vij ider så på eder skrifvelse till
svahr och efterrättelse nådeligen icke hafve velet förhålle. Vij
hafve och till att contentere deste bätre almogen i Sverige, låtit
stelle breef till alle landzändar i synnerheet, hvilke I (så frampt
I det nödigdt och rådhsampt erachte) kunne uthskicke och opp*
läsa late. Gudh eder befalendes. Aft' Vijborgh denn 2 Junij,
Åhr 1614.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Stockholm den 17 Janij, Anno 1614.

48. Narva den 17 Juni 1614.

Kallelse att efter fullbordad resa åt Danmark infinna sig hos Konungen.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Efther dett,
herr Axill Oxensticme, vij vele förmodhe, att sedan som vårt t
krigzfolck ifrån Sverige är afskaffedt, [1] då icke länge varde för-
töffvendes, för än I fuUkombne den reese, vij ider nådigst hafve
pålagdt åth Danmarck; så, aldenstund vij edert betänckande uthi
mångehanda saker nu stoorligen hafva af nödhen; hvarföre be-
gäre vij nådeligen, att så snart som I förbemälte reese förrätted

hafve, I då (så frampt I förnimme eder nähirare där i Sverige,
för andre orsaker uU&i vår fråvhare icke deste mehre behöfves)
medh ailerförste Tele begifve ider till oss, hvar I då kunne för-
nimme, vij are stadde. Försee oss nådeligen till, I där medh
icke varde fördröijandes. Och befale idher hör medh Gudh alz-
mächtigh. Datum Naifven den 17 Junij 1614.
Ur regutntaret för 1S14 lidL 843.

40. Narva den ai Juni iei4.

ärar på RikskAnslereiis Mgor betråffande haxw tillåmnade beskickning till Dan-
mark.

Gnstaf Adolph etc. \'år synnerlige gunsth etc. \'ij hafve
bekommitt edher schrifvelsse, her Axell Oxenstierna, der af vij
föminune nägre punchter vara, som I idher uthi vår gifne in-
struction åth Danmarch om förfråge, som är: om grefve Axell
att lathe arrest^re och fordre till rätte; om ransakningh eller rå-
gång på the byar uthi Lappmarcken; om I skulle anhoUe, dedh
Konungen i Danmarck tillijke medh Konungen i Britannien och
Stateme ville lathe sigh bruuke för underhandlerc uthi fredz-
tractationen emellan oss och Konungen i Pohlen etc. Så hafue
vij nu sådant uthi sielfue Instructionen*) lathit infatte, then vij
idher och her medh tilskicke, och vette elliesth inthet meere,
som vij för denne tijdz tilstondh och lägenheet kunnc tünkic
vare nödigdt att lathe der insättie. Men huadh then punchten
belanger, der Konungen i Danmarch kunde sigh tilbiude vele
lathe bruuke uthi underhandlingh emellan oss och Ryssen, huadh
I der till svare skulle, så mage I uthi sådant fall gifva till svar,
att, effter vår salige kere her Fadher (christeligh och höglofligh
i åminnelsse), så väll som och vij, hafve bevisth then Ryske na-
tionen så mycket godt och medh störste omkostnadt, när the al-
deeles rådh- och tröstlöse vore, frälsth och hulpit them ifrån the-
res fiender the Pohler, och nästh Gudh genom vår och Sverigis
rijkes krigzmacht och störste omkostnat kommitt dem opå föt-
teme igen, så hafve vij och billigt förmodet, de sådane stoore
välgeminger skulle tage i betänkiande, och sigh der emoot igen
uthi fridzaf handlingen rij kerne emellan deste villigere och benäg-
nere finne lathe. Huarföre hafue vi achtet onödigt H. K. V:de
dermedh att bemöda, och idher derförc icke något sådant gif-

*) Se nedan N:o 50.

iiitt uthi befalningh. Men der the sigh af ingen skäl ville be-
veeke lathc, och så endtligen af nöden vore, kunde I väll erachte,
att sådant oss vore tacknembligitt, der H. K. V:de sigh uthi then
saaken, så vidt som det kunde skee oss och vårt rijke uthan pras-
iudicio och then stoore omkostnat, som högstbcmälte vår salige
kere her Fader och vij dem och deres nation till velferdh och
försvar hade anvandt, måtte oss blifua vedergullin, interponera
ville. Det I uthi sådant fall efFter idher discretion väll vette till
att förebara, och vij idher det heemställe. Vij sände idher och
hermedh credentzbrefvet fömyet, och begäre nådeligen, att I medh
allerförste, så snart som alt krigzfolcket är sin koos, och andre
saaker, som vichtigasth are, kunne vare förrättade, vele begifue
idher derhedan, eff'ter då lägenheeteme f ordre, dermedh icke länge
fördröijes måste. Befalandes idher her medh Gudh alzmechtigh.
Af Narfven den 21 Junij, Åhr 1614.

Giistavus Adolphus m. p.

Post scriptum:
Vij vele och, her Axell, att 1 pä then reese åth Danmarch
tage fem eller sex junkere medh, såsom Johan och Päder Jörens-
son, Wulf Bonde och andre sådanc fleere, som kunne vare idre
oppvarterc, på det legationen må hafua deste meere anseende.
Och kunne vij icke förmeene, de sigh der till skole förvägre, när
the ther om af ider varde tilsagde. Datum ut in literis.

50. Narva den 27 Jnni 1614*

Dea tiU&mnade beskickningen till Danmark.

Instruction och underrättelsse på the verf och ären-
der, som vij Gustaf Adolph, medh Gudz nåde Suerigis,
Göthis och Vändis uthkorade Konungh .... boos then
Stormechtige, högbome Furste och Herre, ber Christian
Danmarchz, Noriges, Gottis och Vändis Konungh, Her^
tigh till Sleswijk, Holstein, Stormaren och Ditmarsken,
Grefve til Oldenburgh och Delmenhorst etc. hafve med-
gifuitt och befälet oss elscheligh vår trooman, Sverigis
rijkis Rådh och Cantzler, den edle och velbome her
Axell Oxenstieme, Frijherre till Fijholm till att an-
draga. Actum Narfven then 27 Junij, 1614.

FöTst; Skall vårt aeniiiiigbudh medh thet allciförate begifva
aigh then bäste och bequemeate vägen äth Danmarch, dijt han
kan {omimma H. K. V:de stadder vara.

Till thett andra; När nu värt senningbudh till högbemälte
E. V:dea hoffläger är ankommen, skall han lathe gifva sigh der
an, och när han hoos H. K. V:de till audientz blifver stadd, skall
han pä vare vägner pä thet venligeste och bäste sättet, som han
sielf kan uptänckia, helsse och gratulere H. K. \\*de, och sä värt
cieditif *) H. K. Y:de öfverandtvarda, begärandes att blifua vidare
hördh uthi the saaker, som honom af oss äre pälagde.

Till thett tredie; Sedan skall värt senningbudh exquisitissi-
mis verbis (som vij thet hans beskedenheet heemställe) lathe H.
K. V:de första then sjnnerlige gode affection, som vij till H. K.
Y:de bähre, icke allenasth för then nähre blodzförvandtskapz skuldh
oss emellan är, uthan och för the mänge konunglige godhe qua-
liteter och dygder, som vij uthi H. K. Vides person förmercht
och befunnidh hafue, huilket och förorsaker hooss oss en synner-
ligh hugh och villie till all frendh- och naboerligh godh benägen-
heet, vänskap och synnerligh förtroende till H. K. Yrde, sä att
vij uthi vare åliggiande saaker H. K. Y:des godhe rädh och be-
tänckiande framför någors annors till att begäre och bruke oss
hafve resolveradh, i then godhe och venlige förhopningh och til-
försicht, att H. K. Y:de oss her uthinnan som ecn godh och tro-
gen frende, vän och naboe rådandes varder.

Till thett fierde; Så är H. K. Y:de och huar man vårt frid-
elschande gemöth och sinne, och huruledes vij uthaf vårt rege-
mentz förste begynnelsse effter sämie och fridh till thet högste
oss vinlagt och bearbetedh hafue. Och iblandh annadh, elfter vij
hafue fömummitt, att then långlige trättan och feigde emellan
oss och Konungen i Pohlen länder icke allenasth bägges våres
rijker, landh och undersåter till stoor skade och förderf, uthan
och mänge andre nationer och städer till en merckeligh afsaknadh
och besvär uthi theres handell och näringh; huarföre hafve vij
sådant att afskaffe och förtage för ett åhr seden skrifuitt Konun-
gen i Pohlen tvenne åthskillige gånger till och oss till venligh
förlijkningh och een billigh fridzhandell tilbudidh, deremot vij af
honom till svar inthet annadh hafve bekommit t, än att han vår
elschelige kere her Fader (saligh hooss Gudh och höglofligh i
åminnelsse), så väll som och vår person, medh een hoop grofue

*) Kreditivet, af samma datum 8om instnictionen, finnes infördt i registra-
tmet för 1614 sid. 867.

calumnier besnäTer och uthan all skiäl tili thett högste iniiirierer;
der af yij väll hade nogsam foge och oreak till att lathe all vi-
dare mentionem pacis aldeles bestå. Icke deste mindre, på thet
Tij måtte vara för Gudh och heele verlden ursechtadh, för all
then christligh blodstyrtningh och olycko, som dette krigz conti-
nuation vidare kunde förorsake; såsom och på thet att H. K. V:de
i Danmarch sampt andre omliggende landh och städer, huilkes
undersåters och invåneres traiique och näring derigenom disconn-
moderas och förminskas, måtte görligen see och förnimma, huem
som der till är vallandes, så vele vij H. K. V:de såsom vår
frende och tilförlatelige naboerlige vän venligen rådfrågadh hafve,
huru vij oss vidare i thenne högvichtige och vijdt uthseende saak
ställa skole, och, der H. K. V:de viste någre medell och vägar,
deregenom emellan oss och högbemälte Konungen i Pohlen een
godh och säker fridh, som kunde vara vår euangeliske reförme-
rade religion uthan någon fahrligh consequentz, såsom och högat-
bemälte vår högährade kere her Fader (saligh hoos Gudi), vår
egen person, konungzlige högheet oeh rättigheet uthan olämpe,
förkleneringh eller praeiudicio, uthi någon måtto kunde uprättes,
att H. K. V:de oss them troligen meddeela och uptäcka viUe.
Och effter K. V:de uthi Britannien sampt fleere potentater och
respublicer sigh godvilligen hafve tilbudit, att vele vara under-
handlere i then saaken emellan oss och Konungen i Pohlen till
een godh fridz tractation, H. K. V:de ville för then skuldh der-
hooss tage sigh thet omak opå, och tillijka medh them troligen
hielpe drifua, det till godh tractation komma måtte, såsom och
derhooss the conditioner och medell, som der till föreslås kunde,
således facilitere och förmedle, så att saakeme oss, vår konung-
lige rättigheet och rijkett uthan förvijtelsse, skade och prseiudi-
cio, mage blifva förde till een godh ände. Men ther så vore,
att vår vederpart sigh vedh inge billige medell till någon fridh
ville beveeka lathe, och vij derigenom blefue förorsakade och
nödde att grijpa till vapner igen, försee vij oss till H. K. V:de
såsom och venligen begäre, att H. K. V:de oss sådant icke var-
der eller vill förtänckie, icke heller tilstädie, at vare fiender uthaf
H. K. V:des landh och undersåter någon hielp eller favör be-
komme måtte, uthan att H. K. V:de mycket meere oss uthi vår
rätmätige saak favoriserer, betrachtandes then blodz- och religions-
förvandtskap, som oss emillan är, jemväll och then oundvijklige
fahran, som H. K. V:de, dess rijken, och alla them, som sigh till
then euangeliske reformerede troo bekenne, kunde tilstunda, där

(thet Gudh förbiude och vij icke Tele förhoppes) Konungen i
Pohlen finge öfverhftndh öfver ots. Huilken puncht vArt sen*
ningbudh och medh flere skä&l och argument, på thett eätt han
bequemligest befinner, kan exaggera. Vårt senningbudh skall
och derhoofi beratte H. K. V:de, att effler Pålackerne, oanseedt
de oes medh så hårde schrifvelsser hafue undsacht och Isederadh»
Kekräll hafue de genom deres Commissarier latidh handle om
stiUestondh; hafue vij oss der till och godvilligen befinna lathidh»
på thet att i vår person till sådant christligt verck inthet feel
finnas måtte, såsom vij och nu are der medh till vercke att be*
slute ett stillestondh på tu åhr. Och kan vårt seningbudh alle
omatändigheeter herom vidare referere, efFter then nnderrättelsse,
som han der om kan hafue uthaf de bref och acter, som i dette
fall på bägge sijdher vexlade äre, deraf honom copieme tilskic*
kes, såsom och derhooss lathe förstå, huadh conditioner och fridz-
medell vij Konungen i Pohlen tilförende hafue föreslagit, effter
som vårt senningebudh derom nogsampt kunnigt är.

Till thett fempte; Effter thett och vij icke ännu kunne vette,
huru som saakeme emellan oss och Rysseme vele afiöpe, antingen
thett skall komma till een venligh förlijkningh (till huilken vij
008 esomofftasth, ändoch alt än här till fäfengeligen, tilbudedh
hafue) eller och offendtligh fiendskap och vapnaskifte, huilket
vij så mycket möijeligtt är gerna vele undfly, och Rysseme till
äventyrs, såsom the äre fulle medh lögn och bedrägerij, kunne
genom deres senningebudh i Danmarch och annorstädes hafua
uthsprijdt, lijka som H. K. M:t vår elschelige kere her Fader,
höglofligh i åminnelsse, eller och vij skulle hafua tilfogadh them
någon orätt och öfvervåld, så skall värt senningebudh alle saa*
ker uthaf begynnelssen vidlyftigen repetere, huru the sigh der i
landedh tildragidh hafue, huru vår offtehögstbemälte kere her
Fader, saligh hooss Gudi, genom Storfurstens Wasilij Iwanowitz
Snskis ijdkelige bön och anhoUande såsom och then ögensynlige
stoore fahrligheeten, deri icke allenasth H. M:t saligh och dette
rijke uthan och alle omliggende rijken och landskap, som sigh
till then rätte euangeliske religion bekenne, hade stått, der Ko-
nungen i Pohlen hade fått främie sin villie och upsåth i Ryss-
landh, är bevecht och förorsakat vorden, att sända högbemälte
Storfurste een krigzmacht till hielp emoot hans fiender, the Poh*
ler och Littower, och således, nästh Gudh, frelsth först thett Kou-
gårdiske och omliggende herskaper och befestninger och sedan
Muako sampt Storfursten sielf, som der inne var belägrat, uthur

fiendemes händer. Sedan kan vårt senningbudh ordine och vid-
lyftigen referere, huru Rjsseme effter thet olycklige slagedh vedh
Saraw Sannitzch (som sigh mästedeeles förorsakade uthaf krigz-
folkzens förräderij, och att Rysseme sielfue uthan något nödtrångh
skamligen förluppc feldtet) blifue deres Storfurste Suiski affellige,
skuute honom medh våldh i ett clöster, begärade och hyllade
Konungens i Pohlen son till deres Zaar och Storfurste, och, se-
dan som vår Feldtöfverste medh thett öfrige krigzfolcket hadhe
begifuitt sigh tilbaker till Finlandh igen, vart han af de Nou-
gårdiske ther medh stoor böön och tilseijelsser fordrad them och
the Muskouske till undsättningh igen medh sådan förplichtelsse,
att de ingen annan ville hafua till theres Zaar och Storfurste,
uthan een af, höglofligh i åminnelsse, Konungh Carls etc. sönner,
eller, huar the thett icke nåå kunde, någon af deres modell medh
H. K. M:tz viliie och samtyckie, men sedan förbemälte Feldt-
öfverste kom ther in medh vår salige her Faders krigzmacht, då
haiue the för them opkastat alle broer i then acht och meeningh,
att de vilde förgöra vårt krigzfolck genom hunger, och, när the
antingen uthdraga på fodringh eller elliesth theres nödtorfter att
sökie, dem i allo måtto, som the kunnit, förfolgdt såsom oppen-
bara fiender, huar uthaf Feldtöfversten då, på thet han medh
krigzfolcket icke aldeeles måtte svelta i hiäl, blef förorsakat att
angrijpa Nougården medh våldh, och, sedan han hade bekommitt
den eene deelen af stadhen in, accorderade Metropoliten och de
andre samptlige Ständer godvilligen medh honom, att de ville
hafua antingen oss eller och vår elscheligc kere broder, den hög-
bome furste her Carl Philip, Sueriges, Göthes och Vändes Arf-
furste, Hertigh till Sudermannelandh, Nerikie och Vermelandh etc.
till deres Storfurste, uthi huilken contract de Wladomierski Stän-
der, som då i Jeresslau församblade voro, sigh och godvilligen
hafue inlathidh, huar på vij medh stoor bekostnadh H. K:t, sampt
vare Commissarier, som oss och them emellan tractere skulde, till
grentzen förskicket hafue; huru lättferdigen icke allenasth the
Muskowiske, Wladomirskc och flere, uthan och een deel af the
Nougårdiske äre aflFalne ifrån alle the förbemälte contracter,
huilkc the förmedelsth deres eedh och seed vanlige korssky ssningh
stadfesth hade, derigenom vij äre förorsakade vordne att kaUa
högbcmälte var kere broder tilbaker till oss igen; item, huru för-
räderligen the hafue intagedh någre små huus, ther vare garni-
soner lågho uthi, them the ynkeligen och tyranniskligen hafue
mördt (!) medfaridh, och huru the sedan alt bart åth sigh emoth

oas ocli vårt kiigzfolck uthi alle måtto, som offentlige fiender
aoatäldt hafue, thet samma the och ännu göre, oanseedt att vij för
fiidh och eenigheet skuldh gema vilde hafua gifuitt them till
all then orått, the oss i så måtto tilfogadh hafue, såsom vij och
ännu sä väll som då, göre all vår flijt till att beveeke them till
någon £ridzhandeU och v&nligh förlijkningh, in thet annedh be-
gärandea, an att de oss för vårt trogne bijståndh och then svåre
omkåstnadh, som vij till deres deffension emoot Pålackeme an-
vändt hafue, tilbörligen måtte recompensera och fömöije. Och
efftex thett vij håruthinnan inthedh annedh, än huadh som i
sigh sielf rått och billigt är, begäre och pnetendere, försee vi oss,
att, der Rysseme någott annat kunde föregifua, H. K. \:de till
then låttferdige, lögnachtige och barbariske nations berättelsse
ingen troo sättiandes, myckedh mindre them emoot oss någon
hielp eller favör vederfarandes lather, deregenom vij uthi vår
rättmätige och väll befogade prsetension kunde turberas och hin*
dras; uthan mjckedh meere att H. K. Yrde oss deruthinnan fa-
voriserer; helsth effter thet att nästh Gudh vår offthögbemalte
salige kere her Fader, och vij, medh vår och vårt rijkes etoore
besvär och osäijeligh omkåstnadh, effter Pälackemes eghen be-
kennelsse hafue förhindred, att Konungen i Pohlen icke är Ryss-
landh öfvermechtigh vorden, och der medh alt her till fortagidh
thett fahrlige upsååt och anslagh, som Påven och de Ligieter
under dette väsende genom Konungen i Pohlen, icke allenasth
emoot oss, uthan och alle then Augsburgiske confessions förvan-
ter hafue drifvidh och practiceret; huilkedh vårt senningebudh
efter sin egen discretion uthförligare skall remonstrere och till
gemöthe föhre, dirigerandes alle sijne saaker fömembligesth der-
ben, att H. K. V:de vårt fridelskande gemöthe emoth huar man,
och uthi synnerheet vår frend och naboerligh gode affection till
H. K. V:de klarligen måtte förnimma, och emoth oss till lijkc
benägenheet och gått förtroende blifua bevecht och erhoUen.

Till thett siette; Effter som vij och offte her till, så väll
medh smädeskrifter'* som andre våldsamme geminger, uthaf Grefue
Axell hafue varitt iniurierede, och, ändoch sådant väll hafuer
varitt H. K. V:des befalningzmän kunnigt och vitterligitt, hafue
the likväl honom icke allenasth der lidit, uthan och månge hans
otilbörlige handlingar heemligen bijplichtet; huarföre ekall vårt
senningebudh medh bäste fogh och lärape sigh hoops Hans K.
V:de öfuer sådant besväre, och derhooss begäre, att bemelte Grefue
Axell der måtte blifua arresteret, såsom och der till hollin, att

Axel Oxenstierna If, 1. 6

han må svara till rätte them, som honom medh lagh något kunne
hafue att tiltala.

Till thett sidste; Effiter oss och uthaf vare tienare och fougd-
ter uthi Lapmarcken är berättat, att oss der skall skee intrångh
på någre byar, som H. K. Vides befalningzman uthi Norige vele
sigh tilvälla och doch medh rätte skole komma oss och Suerigis
chrono till, så skall förbemälte vårt senningebudh H. E. V:de
der om gifue tilkenne, och huar H. K. V:de sigh då tUbiuder
opå sijn sijde vele lathe någre deputere, som ther om kunne
ransake eller elliesth någon rågong holla, skall sändebudet H. K.
V:de förmäle oss ochså der till vara benägne, och på vår sijde
vele lathe förordne någre gode män, så snart om tijdhen af oss
och H. E. V:de kan blifua föreenet, som samma ransakningh eller
råågångh på vare vägne slijta och uthfbra kunne.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

51. Narva den 3 Juli 1614.

öfversändande till Konungen af en del ntaf den s. k. Elfsborgs lösen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunnst etc. Vij vele
ider, her Axell Oxennstieme, härmedh nådeligenn icke förhålle»
att efter som vij ider tilförende hafve låtit förstå vår meening
om den koppar, som var deputeret till Stateme, och vij opå
hafve låtit tage een summa penningar utaf Elfsborgs lössen*),
så, alldenstund vij utaf vare Cammerådz skrifvelse fömimme»
samma koppar nu vidh denne tijden skole vara tillredz, och vij
icke annars vele förhoppas (efter Doctor van Dyk nu allreede
skal vara ankommin till Sverige) änn att de penningar, som Sta-
teme oss derfbre hafve tillsagdt, skole vara förhanden; hvarföre
är härmedh vår nådige villie och begäran, * att, hvar I sådannt
icke achte alldeeles orådhligit, I då hålle förbemälte vare Cam-
merådh före, att dhe, så snart som samma penningar kunne blifve
lefrerede, dem straxt hijt till oss förskicke, så att dermedh inntet
drögzmål må företagas. Och förhoppas vij, att hvar samma sum-
ma, medh det meere som vij hafve skrifvit om, uthi tijdh kunde
komma oss tilhande, vij dermedh väl skole kunne försvare dhe

♦) 8e brefven N:o 36 och 45.

bnnd och befästningar, eom vij nu iithi Ryssland innehafve, tiU-
des8 Gudh alzmechtigh oss anndre medell till fridh beskärendes
varder. Härom I således vele beställe, som I kunne tännke oss
och rijket rädhligist och nytigest vara. Gudh ider befalandes.
Aff NarfTen [den] 3 Julij, Åhr 1614.

52. Narva den 3 Juli 1614.

Lefrerenuide af koppar enligt invisning till Bogislaus von Rosen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele
edher, her Axell Oxenstierna, nådeligen icke förholla, att effter
som idher v&U är vitterligitt, det vij hafue lathit gifue Bugislao
Roosen vår invisningh opå tuhundrade schippundh koppar, och
han sigh beklager, att han ännu der opå inthet hafuer bekommit,
hnaruthaf han sigh befahrer, att, der han länger der medh skulle
blifua opphoUin, komme han derigenom af medh all sin credit;
fiå, aldenstundh han sigh altijd hafuer lathit finna godvilligh för-
streckningh till att göra, är och snaresth sagdt den endestc som
vij vidh Refle, när omtränger, kunne hafua lijtha till, huarföre
är vår nådige villie, att I förholla vårt Cammerådh, de honom
medh forste uthan oppholdningh sijn betalningh bekomma lathe,
på thet han en annan gångh må finnas deste välvilligare. Och
hafuer han begäret, honom måtte förordnes een drabant ifrån
Stockholm till Eopparbergett, som medh hans tienare kunne föUio
kopparen uth igen, när han f&rsth der oppe vore mercht, pä det
han Tore deste vissare på, att han den vidh varohuuset bekom-
mer. Det I således eifterkomme vele. Gudh befalandes. Af
Narfven then 3 Julij, Åhr 1614.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning vid utanskriften : üthi hans [Rikskanslerens] från vare Camme-
rådh opbiytandes och beställat.

Oxenstiernas påteckning : Preesent. i Stokholm den 25 Angnsti, Anno 1614.

68. Narva den 25 Juli 1014.

Memorial för oss clskeligh, vår och Sveriges rijkes
trooman, Rädh och Cantzler, edle och velbome her
Axell Oxenstieme, Frijherre till Fijholmen, hvadh han
skall beställa i Sverige. Actum Narfven then 25 Julij,
Åhr 1614.

Först; Skall han begifve sigh till H. M:t Drottningen, sedan
till H. F. N:de Hertigh Johan och lathe confirmere dedh Stati-
ske förbundh af H. F. N:de och Rijkzens Rådh.

Till thett andra; Skall han sampt medh de andra konunglige
Commissarier, eifter dedh sätt som instructionen uthvijser och
elliesth tilbörligt är, bijvistes den giiftermålstractationen, sä lan-
gie then är besluthen, och dedh på ortt och ställe, som Hans
[o: Hennes] M:t kan vara lägligt och behageligtt.

Till thett tridie; Han skall sampt medh Cammerådedh så
laga, att de trettijotusendh daler Lorentz Kruuse hafuer lofvet
lefverere i penninger, så och de trettijo tusendh daler, för then
Statiske kopparen bör uthgå, och, där än då möijeligtt vore att
skaffe tijotusendh daler i penninger, mage strax uthan försumelsec
och drögzmåll hijt öfver, sampt de trettijotusendh daler i com-
miss Lorentz hafuer lofvedt, [förskickes]. Och där så är, att den
Statiske Commissarien icke ännu hafuer bekommitt kopparen eller
Cammarråded penningeme, då mage förbemälte trettijotusendh
daler tages af Elfzborgz lössn, och betalas medh de tiugetusendh
rijkzdaler, för kopparen skall lefvereres.

Till thett fierde; Sedhan skall beställas om gärden, som bref-
ven uthvijser.

Till thett fempte; Cammarådh skall och lathe i Laplandh
upkiöpa till treetusendh lapmudder; item lapstöfler, lapskoor, och
laphandskar, så månge som till fångs, item ullestrumpor.

Till thett siette; Han skall och laga, om mögeligt, att her
Jacob de la Gardie, * Edvard Horn, MiinchhofFuen, Bugislaus Ro-
sen *), mage någott blifiia betalt på sin summa. Hvadh de andre
vedkomme, som der krefia, mage de effter lägcnheeten betalcs
eller uppehoUes, eller och en viss termin setties.

När dette är förrettedt, skall han, sampt Broder Andersson
och en Cammererere begifue sigh till Finlandh, eller huar H.
K. M:t kan stadd vara.

*) De inom asteriker inneslutna namnen äro i en öppning i texten inakriina
af Axel Oxenstierna själf, hvilken ock enligt registratnret, efter hvilket of van-
stående text blifvit rättad, sjftlf nppsatt memorialet.

Till thett siuende; Han skall och fonth sij till i Reue, om
han icke kan upborga till H. K. M:tz behoff seztueendh tunnor
spanmåll och penninger tutnsendh daler, att betala i Suerige eller
Finlandh. Hvar icke ringare tages kan (huilkedh hans egen flijt
och trooheet heemBtälles) ähr högtte till interesse in till nftat-
kommande hösth till sex pro cento.

Till thett ottonde; Nar han kommer till Stockholm, skall han
och tilaeija Gammerådedt, att de hijt fdrskicke sä myckedh salt,
sill, strömmingh, lax, torfisk, kidtt, flesk, smör, och huadh maath-
vahrur de kunne komma till väga.

Till thett nijonde; Han skall och göra sin fiijt att skepzbyg-
ningeme mage forttsatte och förfordrede vardha, och altijdh lathe
oss vetta, huru der medh lijdher.

GustavuB Adolphus m. p.

Sigill.

64. Nanra den 25 Juli 1614.

Underhandling om giftennüskontraktet melUn Prinsesflan Katarina och Pfals-
grefren Johan Casimir.

Instruction och underrättelse, huar efter vij Gustaff
Adolph medh Gudz nåde Sväriges, Göthes och Vändes
uthkäredhe Konnungh och Arffurste, Stoorfurste till
Finland, Hertigh till Estland och Vossmannelandh etc.
Tele, att oss älskelige edle, välborne och välbördige,
vare trogne rådh och män, herr Magnus, Grefve til etc.,
Sväriges Drotzet och vår domhafvande; Axell Ochsen-
stieme etc. v&r och Rijkzens Cantzler, och Jahan Skytte
etc. värt Gammarrådh, uthi den giftherm äls-tractation^
som förehafves skall, emillen Hennes K:tt, Fröken Ca-
tharina, vår älskelige käre syster, och Phaltzgreffve
Jahan Casimir, sigh rätte skole. Actum uthi vår be-
fUstningh Narfven den 25 Julij, Ååhr 1614.
l:o. Skole dhe begifve sigh till Hennes M:tt, vår älskelige
käre Fm Moder, och Hennes M:tt vårt betänckende och meningh
uthi saken uppenbare. Och efther H. M:tt såsom höghbemelte vår
käre systers älskelige Fru Moder, huilken H. K:tt och så af vår
salige käre Herr Fader, christeligh och höghlofligh i åminnelsse»

vardt befaledt, bäst och förnämligest veeth, hvadh H. K:tt kan
komma till godhe, hafver och alt in till denne dagh för hennes
K:tz skuldh haft störste omaket och omvårdnaden, hvarföre vij
inthet tvifle, att Hennes M:tt lather och nu, både uthi denne gif-
thermåls-tractation så väll som hvadh mehre H. K:tt kommer till
godhe, sigh Hennes K:tz saak till det bäste vara befaledt. Och
skole fördenskuldh vare Commissarier häruthinnén ingen tingh
göre eller företage uthan H. M:tz rådh, vett«kap och fulbordan,
och medh H. M:tz deputerede all tingh flitigt communicere.

2:o. Mädan och Hans K:tt Hertigh Jahan, vår älskelige käre
broder och svåger såsom en rijkzarffurste, så och svåger och nä-
ste frände, ähr näst oss och H. K:tt Hertigh Carl Philip, vår äl-
skelighe käre broder, uthi samma gifthermålshandel interesseredt,
skole välbemelte vare Commissarier hoos Hans K:tt anheile, att
H. K:tt på vare vegne ville samma tractation bevijstes och förestå
uthi vår frånvahru, efther som vij inthet tvifle, att H. K:tt eompt
för vare skuldh sompt för vår älskelige käre systers skuldh ovä-
gerligen görandes varder.

3:o. Sedan efther Hans, Phaltzgrefvens, K:tt på H. K:tz flitige
och trägne begären vardt i Örebro gifvedt till svar, att nähr Hans
K:tt sigh hade förklaredt, huruledes Hans K:tt begges Deres K.
K;ter8 stånd, herkompst och värde, så att begge familier serdeles
Deres K. K:ter sielfve hade där ehra och hugned utaf, ville för-
sörie och underhoUe, sedan och på all fall och händelse fursteli-
gen förlijfgedinge och adsecurera, och sådant alt måtte skee medh
Churfurstelighe, Phaltzgrefveske, så ock Administratörens K:tz
rådh och caution, då skall H. K:tt bekomme svahr, efther den
H. K:tt sigh rätte kunde. Och mädan nu H. K:tz medh högh-
bemelte Churfurstens och Administratoris K. E:ters fullmäch-
tige Commissarier vore ankomne, därföre skole vare förordnede,
sedan dhe Phaltzgrefveske sijn fullmacht hafve teedt medh cre-
dentz-bref eller öppen fullmacht, begäre vette beskedh om for-
bemelte puncter. Nähr nu vare commissarier fömimme H. K:tz
och deres tillbörlige förklaring, skole dhe drifve desse eft^rskrefne
artikler och lathe oss blifve där opå nogsampt försäkrede:

1. Att Hennes K:tt, vare käre syster, icke må blifue tvun-
gen till nogon religion, uthan Hennes K:tt sampt Hennes E:tz
hoffolck och tiänere niuthe obehindredt sitt frije exercitium reli-
gionis, uthi hvilken H. K:tt ähr född och uptuchtedt.

2. Att Hennes K:tt må blifve tilbörligen förlijfgedingedt
och bemorgongåfvedht eff*ther Hans K:tz egen, så och Admini-

eiratorens K:tz tilaäijebe, åth minste icke ringcre un det Phaltz-
grefveske huses fu»tlige sedvahne ähr; doch skoie vårc Commia-
earier uthi Hennes K:tz kongelige hcrkomsts, så och andre om-
fitändigheters, anseende fordra där opä efter Hane K:tz Phaltz-
g;refvenB ämne een tilökningh och förbättringh, om så hafvas kan.

3. Effter och Hennes K:tt hafver en anseenligh brudskatt af
cronon att fordre, då skole vare Commissarier först begare, att
Hane K:tt Hennes K:tt där emooth till vederlagh uthlägger äf-
Ten så mjckit, [nämligen] ett hundrede tusend rijkzdaler. Men
hvar H. Krtz förmögenheet det icke tilsäger, då må vederlaget
till dett ringaste slåtz up i halfparten, det ähr fämtije tusend
rijkzdaler. Och dette altt, så väll brudskatt som vederlagh så-
som sedvahnligit ähr, sätties till ett vist Ståndh eller Stadh i
dette Bömerake [riket] på ränthe och säker caution, och H. K:tt
niuthe seden, som bruk ähr, ränthan däraf, meden H. K:tt lefver;
doch att man huffvudstohlen igen kan mächtigh varde, och där
opå bekommer tilförende nöigachtigh caution.

4. Aldenstund Hennes K:tt hafver föruthen brudskatten een
anseenligh summa penninger af oss, så väll som Hans K:tt, vår
älskelige käre broder, att fordre både af arfvegodzen, så väll som
Hennes K:tz salige Fru Moders brudskatt så och klcinodier och
andre lössöhrer af ett stoort värde efther den specification och
inventarij uprättelse, som där öfver göres skall ; derföre skole vare
Conunissarier låthe oss nogsampt försäkres på dödzfall, hvar de-
res K. E:ter genom Gudz skicken uthan barn, och brystarfvin-
ger afginge, att då brudskatten, så och hvadh mehre Hennes K:tt
nu blifver medgifvedt eller framdeles tilstäldt och förbemäldt
ähr, må, så vidt hufvudstohlen vidkommer, falle tilbake igen, och
blifve af Hans K:tz erffvinger uthan nogon rättegång, insagor
«Uer hinder restitueret. Doch må Hans K:tt (där därupå for-
dres), niuthe ränthann däraf, medhan H. K:tt lefver, hufvudstohlen
oförryckt, efther som Hennes K:tt, vår käre syster, icke förbudet
vare skall, att förtestementere Hans K:tt nogot af sine löösöhrer
och baahrskatt.

5. Hvar och Gudh kaller H. K:tt Phaltzgrefvcn genom
döden härifrån, att Hennes K:tt då niuther sitt lijfgedingk medh
all dess rätter och rättigheet, efther som rätt och sedhvahnligit
ähr, uthan all tunga och besvähr, och icke vare behäftedt till
nogon skuldz, som af H. K:tt eller andre kan giordt vare, betal-
ningh; såsom och att Hennes K:tt niuther all den rätt och rät-
tigheet uthi sitt lijfgedingk, meehr och icke mindre, bättre och

icke värre, än såsom een fiirstligh Phaltzgreffveske enckie efther
rätt och sedvahne ägner och bör.

6. Hvar och Hennes K:tt icke hade lust, att blifva där qvar,
uthan anthen ville begifve sigh hijt in till oss igen eller och
gånge ä andre gifthe, då skole Hans K:tz Phaltzgrefvens arfvin-
ger vare förplichtede, att löse Hennes K:tt nthur sitt lijfgedink
medh brudhskattens, vederlagedz och morgongåffvens huffvudh-
stool, och så länge dett icke skeer skall lijfgedinget vara Hen-
nes K:t8 fulle panth. Hvar och lijffgedinget icke ränthan af för-
bemelte brudskatt, vederlagh, morgongå£Eve och hufvudstool uth-
drager, skole Hans, Phaltzgrefvens, K:tz erffvinger vare förplich-
tedt, att upfylle dedt, som feeler åhrligen af sitt egitt, så att
Hennes K:tt däruthinnan inthet må skee för korth.

7. Hvadh vedkommer andre flere velkor och conditioner,
genom hvilke vår käre systers lägenheet kan förbättres, som an-
then brukelige ähre uthi furstlige gifthermåhl eller och eliest
niedh accord nåås kunne, dem vij så i hastigheet och för andre
rijkzens åliggende ährender skuldh icke kunne på denne tijdh
ihughkomma, dem veele vij kärligen, så och nådeligen, hafva
heemstäldt högst och höghbemelte Hennes M:tt och Hans K:tt
Hertigh Jahan; så och vare Commissarier och dem andre af
Rijkzens Rådh, att öfverväghe, betänkie och contrahere Hennes
K:tz velkor och lägenheet till förbättringh.

8. Belangende brudskatten och andre vare skulder, meden
Hennes M:tt och Hans K:tt Hertigh Jahan nogsampt vette rijk-
zens lägenheet, att vij af ränthekammaren, för dhe oändelige
uthgifter vij göre nödges och måste till rijkzens vähm, så och
mjckin annan olägenheetz skuldh, inthet, ehuru gäme vij veele,
kunne komma till vägha, så ähre och Ständeme och almogenn
af Elfzborgz lösen så betungede, att man icke heller kan hafva
nogon synnerligh hielp af dem att förmode, mäden och till be-
fruchte ähr, att the öfver Elfzborgzlösen upgifves; derföre och
aldenstundh denne saak icke eenkom angåår oss allena, uthan
iämväll Hennes M:tt på Hans K:tz Hertigh Carl Philipz vegne;
så och H. E:tt Hertigh Jahan och menige Ständeme, då begäre
vij kärligen, så och nådeligen, att Hennes M:tt och Hans K:tt,
Hertigh Jahan, sampt Rijkzens Rådh ville på de medell tänckie,
där igenom brudskatten kunde blifve uthlagd, hvar icke på en
gång, doch lickväll på åthskillige gånger. Uthi- medier tijdh skole
vare Commissarier uthi tractationen det oss ändeligen förbehoUe,
att vij icke i denne rijkzens olägenheet mage nödges uthgifve

bradskatten, aldenstand det oas icke allenast odrågligit, uthan
omögligit ähr, iithan medh Hans K:tt Phaltzgrefven på visse ter-
miller aocordere, som yij nogerledes mage hålle kunne.

9. Men så skall Hans K:tt Phaltzgrefven och Hennes K:tt
begifVe sigh all den rätt och tilltaal till alt ytherligere ftderligit,
moderligit, broderiigit och systerligit arff. Allenast den arflige
succeesion, så vidt och på dett fall Hennes K:tt efter den i Når-
köpingh anno 1604 uprättede arffbreningh succedere må, oför*
kränkt.

10. Om brudlopet, ändoch vij gerne såghe, så frampt vij
medh H. K:tt Phaltzgrefven om förbemelte puncter tilbörligen
enighe och försäkrede blifve, att brudlopet medh förste kunde
anstelles, så väll oss som Hans K:tt till mindre omkostnadh; män
efther rijkzens lägenheet och månge andre hinder det icke strax
tillåthe, uthan där vill ju göres nogon pneparation till; derföre
stalle vij dett uthi Hennes M:tz, Hans K:tz Hertigh Jahans och
Rijkzens Rådz betankende. Doch achte vij, så mycket oss på
denne tijdh om sakeme ähr vetterligit, att dett åth minste icke
skall kunne skee förr än i tillkommande vinther uthi Februarij
eller Martij måned, till hvilken tijdh alle saker kunne blifve no-
gorlunde till redz ; ähre vij väll till fridz, att brudlopet [då] blifver
ansteldt, då vij och, spaar Gudh lijfvet och helsen, vele vare där
tilstädes. Actum uthi vår befestningh Narfven den 25 Julij,
Anno 1614.

Ur registratoret för 1614, sid. 958.

65. Narva den 25 Juli 1614*

Endelige resolution, gifven af Kongl. M:tt vår nå-
digste Konungh Hennes [o: Hans] M:tz Commissarier,
förordnede på then gifthermåls-tractation emillen Phaltz-
grefve Jahan Casimirs F. N:de och Hennes P. N:de
Fröken Chatharina. Actum Narfven den 25 Julij, Anno
1614»).
1. Kan dett ingelunde vara att H. F. N:de Phaltzgreff Ja-
han Casimir kan eller förmå gifva dhe sextijetusend daler (!) till
vederlagh för brudskatten, så må det så småningom till 50, 40,

*) Besolntionen år enligt anteckning i registraturet nppsatt af Rikskansleren
»jilf.

30 och till det äldre ytherste tu tusend r[ik8]daler afslåås; docb
ingelunde ringere.

2. Kan dett icke nåås, att brudskatten må blifve inne hoos
088 och chronan stående på visse terminer att uthläggie, medh
mindre ränthe giffs där före, då mage vare Commissarier på sid-
«tone bevilie efther ett åhrs förlöp seden att gifve åhrligen fam
procento eller ringere om nåås kan.

Ur registratnret för 1614 sid. 962.

56. Narva den 2 Augusti 1614.

Anskaffande af sobelskin till föräring.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele
idher, her Axell Oxenstierna, nådeligen icke förhoUa, att eflFter
som vij sidsth medh idher aftalte om then sabbelpeltz, som vij
hade emet till Bamfeldt, så hafve vij nu gifvitt vår kladesechrif-
vare Anders Haraldsson derom beskeedh, huadh för foder der till
tages skall; men efFter vij kunne tänckie det skall vara för litet,
som det nu på det Eyske sättet är, derföre begäre vij, att I uthi
Stockholm vele lathe optinga så månge sabler, som det medh, så
mycket som behöfves, kan vaxda förvidgatt. Hvar om I således
beställe vele. Gudh befalandes. Af Narfven den 2 Augusti,
1614.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning : Praesent. Reffuel den 10 Augusti. Anno 1614.

57. Narva den 2 Augusti 1614.

underhandling med allmogen om leverering af bröd i stUlet för spannmål ;
upphandling af ärter.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele
idher, her Axell Oxenstierna, nådeligen icke förholla, att effier
som vij hafve lathitt uthskrifue om then gerdh, som almogen i
alle landzänder skall påläggias, och vij förnimme vele falla oläg-
ligitt och besvärligitt här opå thennc sijdhan att kunne lathe
bake så mycket, som för krigzfolcket vill behöfves, derföre är vår

nådige rillie, ntt I sampt medh vare Cammerådb på vårc vägner
påläggie och befale dem, som till landzändeme uthskickado blifua
▼åre bieff at forkuima, det de iblandh annat medh undenåtemc
fogligen förhandle, att de för spanmåll godvilligen vele uthgöre
brödh, nembligen för huar tunna spanmåll tuå eller halfannen
tunna godhe, torre och rälförrarade yiapekakor eller tvebaker, Bä
mycket som huart kan räcknaa emoot annat, och så laghe, att de
uthi de landsänder, som lägligesth &r och baste brödh vanka pla-
ger, det mäste som them är mögeligit, mage oppbringe och för-
skafie, och att det sedan hafves i godh förvaringh, till dess det
hijt öfver kan blifva förskicket. Dermedh icke allenesth hooss
de främmande, • som sådant brödh lefreres (der det elliesth gott
och väll förvarat är, som det och vare måste) månge penninger
kunne spares, nthan och krigzfolcket således bättre blifua under-
holdne, och icke nödgas (som oiTte skee plägar) när dem någon
spanmåll blifver gifvin, den för trångh skuldh att sällia och van-
vörda. Elliesth vele vij och, att de der hooss på samme gierdh
hooss almogen opphandle det mäste erthcr de kunne komma til-
väga, och dem uthi andre partzeler, som icke så nödige ärc, af-
quitte, effter erter altijdh kunne bruukes för sofveL ^ Här om 1
således och på det sätt ider bästh tyckes, medh förbemälte vårc
Cammerådb beställandes varde. Gudh befalandes. AfT Narfven
den 2 Augusti, Åhr 1614.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. Reffnel den 10 Angusti, Anno 1614.

58. Narva den 7 Augusti 1614.

Upphandling af sobelskinn till skänker; kopparhandeln; ställningen vid ryska
gränsen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafve,
ber Axell Oxenstierna, bekommitt idher schrifvelsse, dateret Refle
then 4:de Augusti, dermedh I begäre vetta vår änderlige mceningh
om den sabbelpeltz, vij hafve ämat till Bamfeldt, så hafve vij
tilförende här ifrån skrifvitt idher derom till*), såsom och elliesth
gifuit vår klädesschrifrare Anders Haraldsson beskeedh, huadh
fodher han der till tage skulle, och huruledes det skulle förvid-

•) Se bzefret K:o 66.

ges, efFter som vij och nu lathe förskicke breff till vare Camme-
rådh, de skole förskaffe och optinge så mänge sabbler, som der
till kunne behöfvee. EUiesth vele vij och, n&r vår Peldtöfverste
her Jacob de la Gardie kommer hijt, med honom lathe handle
om någre timber sköne sabler, till de personer vij medh edher
hafue omtalt, så frampt han der till veet någre uthvägar, annars
vette vij dem inthet till att bekomma.

Om kopparhandelen hafve vij och skrifuitt vare Cammerådh
till, de dertill skulle tage uthaf de rijkzdaler, som äre opbome
på Elfzborgz lössn, effter de Suenske penningeme icke vele till-
räckie, på det att kopparköpet änderligen må gå för sigh, såsom
och att de på viss caution, huar så blifver begäret, förstrackie
bergzmänneme någon summa föruth, att de deste bäter kunne
komma till bruuk.

Vij fömimme och om de kundskaper I hafve bekommitt
ifrån Dorpt, det Codkowitz där skulle lathe samble een hoop
folck, derom vij straxt vele lathe förfare, om så är i sanningh,
och elliesth vare saker på alle fall hafve uthi godh acht, så att
huar något oförmodeligitt påkomme, de der medh nästh Gudz
hielp icke. skole kunne uthrätte. Nye kundskaper äre här nu
inge synnerlige, uthan vij förnimme de Tyske eoldateme skole
hafue achtet sigh ifrån Nougården hijt och vele här af oss blifva
underholdne. Huru lägligit det oss vill falla, kunne I sådant väll
tänckie. Huadh vij elliesth idher hafue pålagdt så väll i Refle
som uthi Suerige till att beställe, tuifle vij inthet, I sådant medh
flijt effterkommandes varde. Och befale idher her medh Gudh
alzmechtigh. Af Narfven den 7 Augusti, Ahr 1614.

Gustavns Adolphus m. p.

59. Narva den 9 Augusti 1614.

Med öfversftndftDde af bref till och föreskrifter för Adam Schrapfer rörande
stilleståndet med Polen.

GustafF Adolff etc. Unsem gnedigsten gruss, und geneige-
then willen zuvom. Wolgebomer, edler, besonders lieber getra-
wer; Wir lassen euch gnedigst wissen, das uns diese einvorschlos-
sene ahn unsem Commissarium Adam SchrafFem lautende briefe,

gestern abendt, bei eigener po0t von Dorpet, zu banden kommen
Beindt, die wir dan eröffiiet. Dieweiln aber wir die grundliche
meisungfa auas denselben wegen sonderlicher obscuritet nicht rer-
nehmen mugen, also übersenden wir sie euch, gnedigst begeh-
rend, Ihr mit genanthem Schrafferm derhalben communiciren und
seine gründtliche resolution uns schleunigst* übersenden wolle.
Sonsten seindt wir. eben so wenigh alse Sie die einsmahls ge-
schlossene meinungh zu reformiren oder retractieren zu lassen
geneigeth, sondern es mugen unsere Commissarij den frieden auf
die 2 Jahre im nahmen Gottes schliessen. Insonder wolle Adam
Schraffer, in seiner begchreten zusamenkunfft zu vornehmen, mit
vleiss ihm ahngelegen sein lassen, wie unsere dem von Mengden
gnedigst ubergcbene resolution dem Chodkewiczen gefallen mochte
haben. Damith euch, dem wir mit allem gnaden woU zugethan,
Gottlichem schütze in eile empfehlend. Dato Narfe den 9 Au-
gusti, Anno 1614.

Gustavus Adolphus m. p.

utanskrift: Dem wolgebomem und edlem, unsenn besonderem liebem, fs:e-
trawem Reichs Cancellarem und Rathe Axell Ochsensternn. Frejbem zu Fieholm.

60. Narva den 16 Augusti 1614.

Bansakning om anledningen till, att ett Kurfurstens af Pfalz bref försenadt an-
l&ndt, sannolikt öfver Danmark.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele
idher, her Axell Oxenstieme, n&deligen icke förhoUe, att oss ifrån
Cammerådh är vordit tilskicket itt breff ifrån Churfursten af Hei-
delbergh, dateret uthi Januario, medh den berättelsse derhooss,
att een bonde i Vestergöthland skulle det hafve lefreret her Giö-
staf Steenbock, och icke väll viste, hvadan det var kommitt.
Och aldenstundh vij väll kunne tänckie, att samme breif må-
ste vara kommitt ifrån Danmarch, och derhooss icke tvifle, det jo
hafver varitt en viss post, som hafuer förtet dijt, kunne vij icke
vetta, för huadh orsaker skuldh det der så lengie skall vara opp-
hoUitt, eller och huruledes det är kommitt der ifrån. Hvarföre
begäre vij nådeligen, att I om alt sådant hooss bemalte her Gö-
staf vele lathe förspörie, såsom och elliesth sielfve tale medh

hdgbemälte Churfurstes senningebudh, Bom nu är i Sverige, om
samma posth, när han blef uthskicket eller kom tilbake igen.
Deraf I deste bäter om sakeme kunne förfara, och oss sedan
medh ftrste viss beskeedh der om vette lathe. Gudh idher be-
falandes. Af Narfven den 15 Augueti, Åhr 1614.

^ustavns Adolphus m. p.

Anteckning: Pi-sesent. i Stokholm den 27 Angusti,' Anno 1614.

61. Narva den 15 Augusti 1614.

Utlemnande af material för otarbetandet af Erik Jöranson (Tegels) krönikor.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Eflfter det,
her Axell Oxenstieme, vij gerne vele att Erich Jörensson skall
continuere vår salige kere Her Faders, christeligh och höglofligh
i åminnelsse, chronika, såsom och Konungh Erichz, som han haf-
ver i vercket, derföre är vår nådige villie, att I honom uthi
chronones cantzlij lathe fhå huadh rättelsse, som der kan finnas,
pä det han samme arbethe deste bättre kan före till ändes. Gudh
idher befalandcs. Af Narfven then 15 Augusti, Åhr 1614.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Stokholm den 27 Augusti, Anno 1614.

62. Narva den 20 Augusti 1614.

Om ändrade bref rörande gärdens åtgörande i Småland och fnrstendömmena.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Edher dra-
ger väl till minnes, her Axill Oxenstiäme, att uthi the bref om
giärden, som I medh idher toge, förmältes, att the skulle uttgiöra
rogh och komn, så efter vij fömimme, att opä denne sidhan ähr
olägligitt bådhe till att brygge och bake, hafve vij lathett skrifva
andre bref och der uthi formale, att uthi Smålandh och begge
furstendömme skall för hvar tunna rogh uttgiörcs två tunnor gott
visspebrödh. Hvar nu the förre brefven icke alleredhe publicerede
vore, ähr vår villie, att desse uthi theres stadh publiceres skolc,
hvar idher eliost tycker sådantt vore lägligere och oss till bättre

gagnn och fordeel. Edher Gudh befalandee. .Vf Narfven den 20
Augusti, Ahr 1614.

Gustavus AdolphuB m. p.

68. Narva den 16 September 1614»

Konnngens hemresa; Angdows er5fring.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunat etc. Vij hafve,
herr Axill Ochssenstieme, bekommedt tvennc idre skrifyeUer, da-
terede Stockholm den 29 Augusti, dar medh I oss lathe förstå
om åthskillige saker och tilstånd, som både där inrijkes och uth-
ländes ähre på ftrde, hvaruthaf, så väll som eliest, vij noghsampt
knnne erachte, vår nährvahro där uthi rijkct myckit är af nödene^
och fördenskuldh medh allerförste, och så snarth den post uthi
penninger och commiss, som vij nu dagligen dädan förvänthe^
sampt och vare skipp kunne ankomme, vele begifve oss öfver åth
Svärige igen; dett vij önske må skee medh lycke.

Vij vele ider och harhoos nådeligen icke förhålle, att efther
OBS, sedan som I droge här ifrån, synthes så godh apparence vara
för handen medh befästningen Augdow till att eröifre, så hafve
vij sielfve personligen lycht medh dijth uthi belägringen, och
ähre komne där före den 25 Augusti nästförlidin, och hafver Gudh,
den alrehögste (hvilken där före vare ehredt och prijsedt evinner-
ligen) gifvidt oss den lycke, att vij samma befästningh den 10
Septembris uthan nogon synnerligh blodspildningh och medh ac-
cord ähre blifne mächtige. Och blef så tillåtedt bayorer[o: bojarer],
strälitzer och andre, dhe som icke hadhe lust att blifva, till att
dragé fritt där ifrån åth Plescow, och sedenn hvartt de ville, män
bårgerskapet, som där tilförende hafve boodt, ähre mästedeles, så
väll som och böndeme där om kring, sielfviliendes qvar blifne.
Hvar utaf vij nu, näst Gudz hielp, vele förhoppas, vij godh sä-
kerheet här om kring för fiendeme på denne sijden hafve skole.
Dett vij idher icke hafve veledt underlathe. Gudh befallandes.
Af Narfven den 16 Septembris, Ahr 1614.

Ur registratnret för 1614, sid. 1091.

64. Narva den 17 September 1614.

Betalning till några köpman; svar på Konungens af England bref.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc, Vij föminnne,
herr Axill Ochsenstieme, ibland annat uthi ider skrifvelse om
dett besvähr medh köpmän, som medh stoor otoligheet och för-
treeth altijdh soUicitere om deres bethalningh, dbe hafva utaff
«ronon till att f ordre. Och efther vij sådant nu icke vette till
att remediere, för än Gudh vill vij komme till Svärige igen, och
då nogre laglige medell där till sökie kunne, hvar medh dhe mä-
ghe blifve bethalte, hvarföre begäre vij, att I uthi midier tijdh,
nähr nogre sådane ankomme, dem medh fogh på bäste sättet, som
dett skee kan, vele opholle och tillfridz ställe. Hvadh belanger
dett svahr till Hans K. Yrde uthi Engeland, lathe vij oss dett
nådigest behage, och vele, så frampt att Jahan Enoth oss opå
flamma värf besökendes varder, dett således lathe afgå. Befale
ider här medh Gudh alzmechtigh. Af Narfvcn den 17 Septembris,
Ååhr 1614.

Ur registratnret för 1614, sid. 1099.

66. Upsala den 14 Februari 1616.

Kallelse att möta Konungen på Väsby.

Gustaf Adolph etc. Vår 8}Tinerlige gunst etc. Efter dedh,
her Cantzler, vij behöfue idher närvarelsse, ähr vår nådige be-
giäran, att I straxt förfoge idher till oss till Vässby, så att I ähre
där hoos oss i morgon. Edher Gudh befalandcs. Af Upsala den
14 Februarij, Åhr 1615.

Gustavus Adolphus m. p.

66. Näs gård [i Dalame] den 10 Mars 1616.

Förfrågan angående några Knkedrottningens yttranden om Konungens person.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafiie,
her Cantzler, bekommet edher skrifuelsse, sampt medh Johan

Skyttes och Doctor NiUses brcf edher tillskrifne otn den dis-
curs, H. M:U Tär elskelighe käre Fru Modher medh dem om vår
person haft hafuer; om huilkcn vij vijdhere med edher disqui-
rere Tele, när Gudh vill I komma till oss. Och efter Doctor
Xils hafuer lofuat edher, att han innan någre daghar ville vi-
dhare om sama discurs tillskrifue, är vftr nädighe begären, att I
velCf strax edher sådant tillhande kommer, Iftthe oss dess grund
och mening förnimma. Om I och vette, huru de munslaghen,
som der uthdelte are, sigh förorsaket hafuc, och huru den co-
medien är ändet, begäre vij nädhclighen att 1 oss derom til-
kenne gifue. Edher Gudh befalandes. Af Näs gArd, then 10
Martij, Ähr 1615.

Gustavus Adolplms m. ]).

Anteckning: Pnesent. på Fijholm den 15 Martij. Anno 1615.

07. Näsgård (i Dalame) den 11 Mara 1616.

Underhandling rörande kontraktet med H. G. von Arnimb.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij lathe
edher, her Cantzler, nådeligen förnimma, att sedan I droge ifrån
oss vidh Vässby, kom till oss Hans Georg von Arnheim, medh
huilken vij uthi föregångne åhr in Majo en contract giordt
hafue*), efter huilken han oss en stoor rekningh inlagdt, före-
gifvandes sigh der opä hafua store sumer an vänd t. Och hafue
vij gifuit honom det svar, att han opä fiorton dagars tijdh skulle
sigh uthi Vesterårs förholla, dessförinnan ville vij honom opå
hans verf beskeedh lathe bekomma. Och effter vij samme con-
tract medh honom gjordt hafue, står den icke till att förandre,
uthan vij moste opä någott sätt medh honom handle, så att vij
icke altför stor skadhe der af tage, elliesth skulle thett hetas,
lijke som vij icke ville hoUa thett vij honom lofuat och tillsagdt
hafue. Begäre fördenskuldh nådeligen, att I opå vare vägne ther
om med honom handla vele; huilken handell oss tycker besth
kunne skee opå det sätt, som vij opå ett memorial edher her
bredho vidh tilhande sände**). Och opå det I saken deste bättre

•) Jmfr of van brefven N:o 34 och 40.
••) Detta memorial finnes ej i behåll.
Axel Oxenstierna^ Afd. II. 1, 6

må förstå, sende vij edher och derhooss contracten, och hans

deropå gjorde rekningh. Vij försee oss nådeligen, att I der

uthi göre edhcrt beste. Gudli befalandes. Af Nääs gårdh den
11 Martij, Åhr 1615.

Gustavus AdolphuB m. p.

Anteckning: Prsesent. på Fijholm den 16 Martij, Anno 1616.

68. Näsgård (i Dalarne) den 11 Mars 1615.

Med begäran om Rikskanslerens betänkande angående några till honom härmed
öf versända ryska bref.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij sende
edher, her Cantzler, tilhanda the Ryske brefF, som vij then 6
Martij opå Garpebergett ifrån Edvert Horn bekommet hafue,
att I them öfuersee •mage, och begäre nådeligen, att I lathe oss
förnimma edert Judicium om thet, som han hafuer lathet the
Nougorådsche schrifua the Muskouske till. Elliesth hafue vij
och i går åther bekommit schrifuelsse ifrån honom, sampt medh
uthcopier af the Muskouskes svar opå det, som vij i höstes be-
falte skrifua them till, huilken vij och her medh eder tilskicke ;
deraf I varde seendes deres oförskemde natur och grofue hög-
ferdh. Om huilket alt, så väll som det förre, vij begäre vetta
edher mening. Gudh befalandes. Af Nääs gårdh den 11 Martij,
Åhr 1615.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prassent. på Fijholm den 15 Martij, Anno 1615.

Näsgård (i Dalame) den 13 Mars 1616.

Om svar till H. G. von Arnimb.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Endoch,
her Cantzler, vij i förgår*) skrefue edher till, att Hans Arn-
heim skulle cffter afskeden förhoUe sigh uthi Vesterårs, så
förnimme vij doch, att han ar dragen til Stockholm, så effter

•) Se brefvet N:o 66.

then tijdhen lijdher, innan huilken vij hafue tilsagdt honom be-
skeedh, och vij icke gerna sage, att han åther skulle begifua
righ tili 088 igen, försee vij oss, att I så läge, att han dess för-
innan måtte vår villie och mening förnimma. Edhcr Gudh be-
faltndes. Af Nåäs gårdh den 13 Martij, Åhr 1G15.

Gustavns Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. på Fijholmen den 16 Martij, Anno 1616.

70. Kopparberget den 16 Mars 1616.

Kallelse till Konungen; JÖran Posses fitamplingar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij begiäre,
her Cantzler, nådeligen, att I till nestkommandhe måndagh öf-
ver otte dagar vele komma till oss opå Ulfvesundh, efter vij
någott synnerligitt hafue medh idher att tale. Vij lathe idher
och nådeligen förnimme, att vij hafue bekommitt skrifvelsse af
Herren von Leut*), der uthi han iblandh annatt förmäler, att
Jören Posse hafver gifvitt Konungen i Pålandh tillkenne, att
han her i Sverige hafver godh intelligentie, och vill understa
sigh att bringe honom her in ; och, oanseedt stilleståndett emil-
lan oss och the Påler besluthett ähr, hafver han lickväl i sin-
nett, giönom Don Rodrigo och öfversten Gottbergh ifrån Dant-
zick uthi tillkommandhe våhr eller sommar, giöra ett anslagh
opå Calmarne slått, att komma dedh Konungen i Pålandh till-
bonde, och att förbemälte Posse skall hafva någrc, som her
ifrån avisere honom om alle lägenheeter sampt myckett annatt,
som han i sin skrifvelsse förmäler; om huilkett vij, när I till
088 komme, achte medh idher disquirere. Och hafue vij väl opå
een valgiärnifkgh (!) sådantt altt förebygdt, om någott sådantt opå
fardhe vore, mån icke deste mindre, ähr och vår nådige be-
giären, att 1 uthi medier tidh, för än I komme till oss, vele den
saaken uthi betänckiande taga, om någott sådantt vore i vär-
kett, huruledhes man thett bäst och lätteligist förekomma skulle.
Edher Gudh befalandes. Af Kopparbergett den 16 Martij, Åhr
1615.

GuBtavns Adolphus m. p.

•) Adrian, »Freiherr von Flodorff und Leudt». Namnet inskrifvet i en öpp-
ning i texten af annan band. I registraturet namnes han von Flodorp.

TL Stockholm den 27 Juni 1015.

Memorial för Cantzleren, huadh Konungh (!) Maiestätt

^nll, att han skall utträtta, i medier tijdh han bliffuer

här effter Konungh Maij:tt. Actum Stockholm den 27

Junij, Ahr 1615.

Föret; Skall han skynda H. K. M:tz Hofijunckare aiF och

förfordra dem effter lägenheeten, att de komma foort.

Till thett andra; Skall han drijffua på, att han mä hafva
medh sigh offner till H. K. M:tt de tijotusend daler peninger,
och sextontusend daler commiss, som Lorentz [Kruse]*) ähnnu
ähr skyldigh.

Till thett tridie; Att han och mä fhä medh sigh de fyra-
hundradhe musketer, Cammarådhett skole ophandla, sampt de
vapn och värior, som ifrån Arboga skole komma.

Till thett fierde; Att och andre saaker, som 1 Cammarrå-
dedz memorial ähr författadh må effterkommes, och H. K. M:tt
fhå där om viss underrättelsse.

Till thett fämpte; Dedh förste mögeligitt, skull han begiffva
sigh öfuer till H. K. M:tt.

Gnsta\nis Adolphus m. p.

72. Narva den 11 Juli 1615.

Kallelse till Konungen med anledning af fredsunderhandling med Ryssland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele
idhcr, her Axell Oxenstiärne, nådeligen icke förhoUe, att efter
nu på begge sidher, så väl af oss såsom Ryssen, ähr bevilliett
en viss handels dagh till den 10:de Augusti nu nestkommandes
till att tractera om fridh begge rijken emillan, så, mädhan samme
tidh ähr någott kortt och snartt kan löpe förbij, hvarföre ähr
vår nådige villie och begiäran, att I utan någon förtöfningh
vole bcgifve idher hijt öfver, på dedh handelen igönom idher
frånvaro icke må tage någon skadhe och afsacknatt. Dedh I

♦) .Ifr >Mcmoriftl för Skattmästare och Cammeråtlhi af samma dag i regi-
Ht rn t «nvt.

ändeligen såledhes vele cfterkomme. Gudh befalandes. Af
Narfven den 11 JuHj, Åhr 1615.

GustaviiB Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. på Tijdöen den 28 Julij. Anno 1615.

78. ITarva den 12 Juli 1615.

I^iminnelde hos Generalstaterna om en Holländsk kommissarie jämte den Engel-
ske Tid Rjska fredsunderhandlingen.

Gustaff Adolph etc. Vår syDnerlige gunsth etc. Effter som
ider vähl kommer ibugh, her Axell Oxenstierne, att vij hafue
latitt skrifue Staterne i Hollandh till och begärett, dhe ville sigh
interponere uthi fridztractatioDen emillan oss och Ryssen, och
vij ähnnii icke hafue förnummett, nägre deres Commissarier
skulle vara på ferde, derföre så begäre vij, att I boos denn Ne-
derlendske posten Nyland, som nyligen till Stockholm ankom-
min ähr, derom vele förfråge; eller om hann hade någon com-
mission till oss att vara een agent, hvilkett der så vore, då
vele vij, att I medh snareste skynde honom bijt öfver till oss.
Menn, der hann ingen commission hade, då såghe vij gerne,
om I så vidt kunne honoro öffuertahle, och hann sigh dedt un-
derstode att påtage, att hann då opå Staternes vägner handelen
ville bijvistes, och hielpe till att sakerne måtte komma till een
godh afhandlingh och ändskap, på dett att thett Engelske sen-
debuditt icke mätte vare der allene. Och tvifle vij icke, att
sådantt uthi tractationen skulle vara oss myckitt profitligit.
Hvarom I således vele bestelle, som I vette dett ähr oss anlä-
gett. Datum NarfFuen den 12 Julij 1615.

Ur registratnret för 1616, sid. 599.

74. Augdow den 26 Juli 1615.

Förnyad kallelse till Konungen ; uppmaning att i alla händelser fortskynda för-
nödenheter till krigsfolket.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter som
vij sidst, her Axell Oxenstierne, lathe schrifva ider till, att I

uthan förtöfningh skulle begifua ider hijt öfuer tili oss, så tvifle
vij icke, att I dermedh skyndhe det mäste som I kunne. Men
der någott oförmodeligitt hinder päkumme eller och vichtigtt
föreföUe, så att I derigenom enderligen måste blifua der qvar,
då vele vij, att I medh aller snareste förskicke bådhe kläder och
peDDingerne hijt öfuer, så att dermedh icke må dröijes, på det
vij kunne contentere det främmande krigzfolket, så väll det,
som till ett temligit antal nu nys hijt inkommet är, som det
förre, och de mage mann [o: vara] deste villigere att lathe sigh
brücke opå det togh, vij nu förehafue åth Pläschau ; effter osa
elliest är betänkeligit medh malcontent folck något att företaga.
Det vij ider nådeligen icke hafue velet förhålla. Gudh befalan-
des. Af vår befestningh Audoo den 25 Julij, Åhr 1615.*)

Gustavus Adolphus m. p.

75. Fleskow den 6 Augusti 1615.

Riksk analeren bör, om ej hotande polska stamplingar hindra, infinna sig hos
Konungen; förmaningar till vaksamhet; i händelse af fara böra missnöjda
öf versandas; goda utsigter för fredsunderhandlingen och belägringen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele
ider, her Axell Oxenstierne, nådeligen icke förhålla, att effiter
som nu her hooss oss månge vichtige och nödige saker före-
falle, som både gott betänkiande behöfue, och oss elliest falle
besvärlige så eensamme att kunnc uthstå, serdeeles mådhan vij
för vår Felldtmarskalkz oförmodelige från fall skull om alle sa-
ker, som vårt felldt tillkommer, allene måste bestelie, effter vij
elliest uthi de andre Commissariernes frånvaro för tijdsens kort-
heet skull nödges att förskicke vår Felldtöfuerste till fridztrac-
tationen; huarföre då begäre vij nådeligen, att så frampdt I
kunne tänkie, det I för de stemplinger och practiker, som Ko-
nungen i Poland opå Sverige kan hafua, derifrån någorledes
mistes kunnc, I då medh förste vele begifue ider hijt öfuer till
oss. Men förnimme I och, att han något före hafuer, som fahre
uthaf är till att befruchte, då see vij heller, att I blifue der
quar, och förskicke hijt öfuer till oss de sncker, som vij till

•) Rättelserna i texten äro gjorda efter registraturet.

krigzfolcket och befestningerne hafue lathlt förordne, och I elliest
kanne tanckie her nödigt vele behöfues. — Och begäre vij, att I
▼ele hälla vare befalningzm&n alfvarligen före, det de hafue
giant opaeende, så att icke Dägre Sigismundi brecf hoos under-
såtheme och almogen mage instinges, eller andre practikcr före
hafues, dermedh de till någon tvifelachtighect kunne blifue op-
Täkte och föroraakede, eller och, hvar något sådant vore på
ferde, det uthi tijdh genom gode medell och väger måthe stil-
las och förekommas. — Huar och, det Gudh förbiudhe, något
oförmodeliget påkommer, som syntes någon fahra velc hafua
medh sigh, så att Konungen i Poland uthi vår frånvaro antin-
gen medh gevaldt fäderneslandet ville antasta eller något an-
nat skadeligit företage, då begäre vij, att I egenom huadh lä-
genheet och tillfälle, som I bäst kunne, vele öfuer skicke hijt
till oss alle de, som sigh förmeene skulle vara uthi någon må-
tho uthaf vår salige käre her Fader injurierede, på det man då
för dem måthe vara deste säkrere, såsom och elliest i alle an-
dre måtho hafue sakerne uthi godh acht och opsicht. Huilket
allt vij så väll ider trooheet emoot oss och fäderneslandet som
försichtigheet och flijth nådeligen vele hafua heemställt, såsom
I det bäst och rådeligest befinne till att företage och uthföre,
såsom vij och icke tvifle, I derutinnan all menskligh och mö-
geligh flijth görandes varde. — Huadh den fredztractationcn
belanger, som her nu förehafues skall, så vele vij väll förmodhe
derraedh sådant skulle vara till att nåå, som bådhe vij och fä-
derneslandet måthe hafue gagn, äre och berööm uthaf, huar det
icke blifver förspillt genom vare commissariers dröghsammheet,
effter vij icke grant vethe, om ännu någon af dem är på vägen,
uthan Felldtöfuersten förvänthe vij ifrån Narfuen, och den vele
vij förskicke herifrån. — Medh belägringen hafuer thet och så-
dant apparentz, att huar icke fridh blifuer, skulle här väll nå-
got goth kunne uthräthes för brist bådhe på maat och folck
hooss fienden; elliest och att befestningen på någre orther är
svagere än vij det hafue troot. Gudh ider befalandes. Af vårt
felldtläger för Pläschou den 5 Augusti, Åhr 1615.

Gußtavus Adolphus m. p.

76. Fleskou den 19 Augusti 1616.

I afvaktan på Rikskanslerens snara ankomst lemnas ankomna bref obesvarade;
uppmaning till skyndsamhet.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafue
bekommit ider schrifuelse, her Axell Oxenstierna, oss medh
Berendt Helfri[c]h tillskicket, sampt och derhoos Statemes och
Doctor von Dyks medh andre flere bref, dess inneh&ldh vij
hafue förnummit; och efFter vij icke annors vele förmodhe, ann
att I medh allerförste hijt till oss ahnkommendes varde, s&
hafue vij der medh velet latha bestå något synnerligen der
opå till att svahra. Och begäre nådeligen, att, så snarth som
I ankomme till Narfuen, I då, uthan alt vijdere förtöfvande,
straxt vele begifue ider hijt till oss, effter vij ider närvaro så
väll för den fridztractationen, som nu medh Rysserne på ferde
är och uthan tvifvell mykit vidlyftigh disputatz och besvähr
vill hafua medh sigh, som och andre saker storligen hafue uthaf
nödhen. Dermedh I ingelundhe vele fördröije. Gud befalan-
des. Af vårt felldtläger för Pläschou den 19 Augusti, Åhr 1615.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Narffven den 28 Septembris. Anno 1615.

77. Fleskow den 18 September 1616.

Rikskanslerens ankomst till Narva välkommen; föreskrifter med af seende p& de
anlända Holländska gesandtemas mottagande, fortskyndande och beledsagande.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue
förnummitt, herr Axell Oxenstiärna, att I nu väl ähre öfver-
kombne till Narfwen, dedh oss tycker väl vare, bådhe derföre
att vij idher närvaru her hoos oss för månge vichtige saaker
skuldh behöfue, såsom och i dedh vij hafue förstådt, I ähre
kombne till helssann igän, efter oss var berättatt, I uthi Sverige
hafue varitt illa till pass. Och mädhan vij derhoos förnimme,
att de Statiske Gesandter ähre ankombne till Narfwen till den
ände, att de fridztractationen emillan oss och Rysserne skole
bijvåne, såsom de der om hafue skrifuitt oss till och begiärett
vette, huru de sigh medh deras reese skole förholle; så, alden-
stundh terminen, opa hvilken vare Coramissarier förmeene han-

delen skole angå, nftmbligcn den 20 Septembris nu ähr förhan-
den, och vij fruchte, att huar den Engellske Gesandten om de-
ras ankompst nftgott förnumme, han deste mere opa handelnn
skulle skynde och fortfara; huarföre och opä dcdh att noedh
bemalte Statiake Gesandters ankompst dijt deste mindre må dröi-
jes, begiäre vij fördenskull, I medh dem vele förhandle, så att
de två af dem straxt begifuc sigh genest ifrån Narfwen, den
vägen ått Nougården till handelaplatzen, och den tridhie, hvil-
kea vij helst s&ge vore den Di rieh Baass, Borgmestere i Am-
sterdam, kunde fölije idher hijt till oss, på dedh vij medh ho-
nom kunde discurere om alle saaker, soixi vore af nödhen. Och
hatiie vij förskickett vår Stallmestere her ifrån ått Xarfven
medh så monge hofi^unckare, som vij nu miste kunnc, och be-
falett, att han skall vare honom fölghachtigh hijt till oss; män
Anders Grijp de andre ått Coporien, der ifrån Jochim Bärendtz
skall dem vare fölgachtigh heele reesan, till dess de kunne
komma ifrån handelen tilbaker igän. Begiäre och, att I medh
alfvar vele föreholle vare Ståtthollare, att samme Gesandter
mage väl blifue trncterede, och dem förskaffatt, ehuadh som
helst de behöfvc kunne, så att oss der medh elicst icke må skee
någon despect. Dedh vij idher nådeligen icke hafue vclett för-
holle. Gudh idher befalandes. Aff vårtt fälttläger för Pleskou
denn 18 Septembris, Åhr 1615.

Gustavüß Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Narfwen den 25 Septembris. Anno 1615.

78. (Egenhändigt) Åbo den April 1616.

Med ett kasseradt kongl. bref till Riks Råclen, dat. Åbo den 8 April 1616.*)

Thetta bref är, Her Cansseler, alt för kort och icke efter
min meningh, ty jagh vil, at man sckal svara och något refu-

♦) Sjelfva det kasserade brefvet är af följande lydelse :

iGostaff Adolph &c. Efther dedh trogne män och Rådh vij nu för fredz-
handelen skoldh behöffve dhe tretijotusendh daler penningar och fyrotijotusendh
i commiss, som vij tillförende hafve skrifvidh eder till om ; derföre sA ähr vår
nWige villie och begäran, att I medh allerförate och så snartt siöreendt blifver,
förskicke dhem hijtt uthöffver till oss. Råttendes edher alldeles efter vårt förre
brefs inneholdh. Gudh eder samptligen befalendes. Aff Åbo Slott dhen 8 Aprilis,
åhr 1616.»

te ra theras besvär som the emot min befalningh uthi theras bref
införa, och så sedan them (?) förmana, at the icke någon för-
summelse theruti sigh förre taga, och hvar tbet icke är til at
nå hoss Lorentz Kruse, hvilcket best och migh behageligst vore,
så måste the doch förmanas at giöra theras flit hos andra köp-
men, på thet icke ther igenom alle mine och rijksens saker
blifva strandsatte. Underretter för then skuld thenne, at han
må kunna retteligenn them på theras införda besvär svara, ef-
ter migh synes at ther liger mycken macht uppå, at the mage
varda rettade och om min meningh underviste. Farrer väl.

Efter en af Generalmajoren m. m. O. M. Björnstjerna för utgifningen af
GuBtaf Adolfs Skrifter benäget meddelad afskrift från originalet, som förvaras i
Kejserliga Biblioteket i S. Petersburg under glas och ram.

79. Kumo g&rd den 22 April 1616.

Kikskanslerens betänkande begäres med anledning af kopparhandelstransactioner
med Enkedrottningen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij kunne
eder, her Cantzler, nådeligen icke förhålle, att vij på stunden
bekomme bref ifrå vår Skattemestare och Cammerådh i Ståck-
holm, belangende kopperköpett emellan Hennes M:tt Dråtnin-
gen, vår elskelige kära Fru Modhej, och oss om den andre
Elffzbårgz lösens termin, den Hennes M:tt ähr tillsinnes att vele
behålle, cffter som I afF desse innelagde copier och förslagh,
szå väl som och hvadh vij där opå nu strax uthi en hast haffve
svaret och fort förskickedh*) hafve till att see och förnimrae.
Begäre fördenskuldh nådeligen, att hvar någott meere deruth-
innan behöfdes att svara dem, eller och elliest föreställe, hvadh
som nödigt vore, I då vele oss edert godhe och rådsamme be-
tenckiande der uthi medhdele, på dedh vij kunne oss ännu vij-
dere der opå emot dem nådigest förklare. Befale eder Gudh
alzmechtigh. AfF Kumo gårdh den 22 Aprilis, Åhr 1616.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Åbo den 26 Aprilis, Anno 1616.

•) Af detta K. M:t8 svar till Kammarrådet finnes en copia här bilagd.

80. Buraåminne (i Satakunda) den 2 Maj 1616.

Om Bkrifvelser angAende gärden, kopparhandel och spanmåUförbud.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc Vij haiTue,
her CaDtzler, bekommit eder schrifvelsse, datcret Åbo den 26
Aprilis, sampt Broor AndersBons breef, eder tilschrifuitt, medh
eet förslagh der hoos på gärdhen, som i förrådh ähr, och dem
öfiVerläsitt, och, så mykitt oss nu denne gången haiTvcr stått
tilgörende, om kopperköpett och förbudh på spannemålen utt-
öfver till Sverige igen schriffuitt. Men hvadh accijcen tilkom-
mer, der medh vele vij lathe bestå, till dess Gudh vill vij kom-
me uttöffver till Sverige. Dedh vij eder icke haflFve velat för-
hålle. Gudh eder befalendes. AfF OfFverbåminne den 2 Maij,
Åhr 1616.

Gu8tavu8 Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Åbo den 4 Maij. Anno 1616.

81. Spetalsund (i Finska skärgården) den 19 Maj 1616.

Utrustande af lådior på Ladoga pjön ; skeppet Mara bör säiidaR till Sverge ; om
finska krigsfolkets beväring.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efftcr dedh,
her Cantzler, vij tvifle, att lädierne där uthi Åbo lähn, sora op
i Ladga sziöu beskedde ährc, icke blifFve sä hastigtt reedhe
medh folck och proviant, som vij doch helst såghe, h vårföre ahr
vår nådige villie och befalningh, ntt I driifve opå hoos Cam-
merereren Hans Hendersson, att han icke någon försumelsse
däruthinnan tagher, uthan skaffar där opå både folck och pro-
viant och medh allerförste skynder dem sin koos ått bemalte
Ladga. Vij vele och i liika måtto, att I skynda dedh skepet
Mars, som där i Finska skären ligrrer, åt Sverige. Desliikest
sende vij och eder här ifrå medh brefvijsare Mattz Erichsson
tu hundredesiu etycker musketör och haker, långe spessar tu
hundrade, och gemene hillebårder tyio, huilcka ifrå rustcam-
maren i Stockholm kompne ähre, och befalc nådeligen, att I
strax förskicke dem till Helsingefårs, der dedh Finske kriigz-

folckett kan blifFve beväredt medh. Gudh eder befalendes. Äff
Spetelssundh den 19 Maij, Åhr 1616.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Åbo den 21 Maij, Anno 1616.

82. Flisöhamn (Åland) den 20 Maj 1616.

Det till Ladoga destinerade folket bör förses med någon aflöning och med sna-
raste afsändas.

GöstafF Adolph etc. Vår synnerlige giinsth etc. Vij för-
gäte senest, her Cantzler, att tale medh edher om de femptijo
man båsmän, som opå lodierne op i Ladga sziöen skole bruke-
dhe blifve, att dhe någedh till lohn bekomme skulle. Szå al-
denstundh dhe icke väl den reese göre eller der till villige
vara kunne, med mindre dhe medh någen lohn betenckte vaj-
dhe; derföre så ähr vår nådighe villie och befallningh, att I
samptt medh Cammereraren göre edertt bäste, att opbringhe
till deres behoff så myckett i klädhe och penninger, som dhe
kunne blifFve tilfridz ställte, och sedhan, så snartt der om be-
ställt ähr, dhe då vardhe uthan vidare drögzmåll fort förskic-
kedhe. Dedh I således beställe vele. Edher Gudh befalandes.
Aff' Flijsehampn den 20 Maij, Åhr 1616.

Giistavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Åbo den 22 Maj, Anno 1616.

83. Stockholm den 31 Maj 1616.

Åtgärder för fälttåg i Liffland ; lykten från Polen ; Rikskansleren bör efter slu-
tadt värf, så snart möjligt är, återvända hem.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij sände
edher, her Cantzler, copia af vårt svar till Feldtherren, der eff-
ter I vetta eder at rätta och till att gifua focket afskeedh. Och
aldenstund vij see af Fcldtherrens förslag, att han begärar icke
Hendrich Månssons fahna till sigh, måste I befala, att de och
mage skaff\is öfuer till Narfwen, på det de mage brukas till den
Pleskowiske skantz bygning. Elliesth hafue vij och här inge

kundskaper, om nAgon viss uprustning. Somma hafua vull sagdt,
au på Bijkzdagen äre bevilliat tre pobor tili att föra krigh mot
Ryssen medh, men det är alt ovisth. I dagh kom itt skep frft
Dantzigh, builket berättar, att uthi Pryssen af ingen verfning
höres, och att uthi Dantzigh inga skep anthen hyres eller til-
pyntas, således att vij medh Gudz tilhielp förmoda, att det uthi
denne sommar ingen fahra hafua skall. Hafue fördenskuldh oss
resolverat, dett Suante Baners regemente (opå Hans Nilssons
fänika när) skall blifua någon tijdh der uthi landet qunr, pä
det att den skantzen vedh Pleskous bygning mätte des bättre
befordras. Vij hafue her om och tilskrifuit Boo Wernickson
och honom vår villia underrättat. Här blifuer och någorlunda
rådh till spanmäl till att förskicka dijt öfuer, så det vij förmoda,
att folcket icke vurda nödhlidandcs alt intill hösten, till huil-
ken tijdh man måste tilsee, att man videre rådh skaffa kan.
Carl Carlsson är hijt kommen och skall få i desse dagar sin
afskeedh, till att begifua sigh dijt öfver. Vij tuifle inthet uppå
edher flijt, som oss i många måtto nogsam är kunnigh blefven;
vele fördenskuldh hoppas, at I ju huadh möijeligit hafuer varit
att göra (både medh krigzfolckzens öfverskipan, Hendrich Horns
afskeedh, och Elfzborgz lössens penningars uthfordran och öf-
uerskickan) nogsampt hafua eder vinlagdt.

Begäre, att när I der våra och rijkzens saker någorlunda
bestält hafue, det I ju förr ju heller edher hijt öfver begifue
villen, både för de farlige stemplingars skuldh, som sigh några
skelmar företaget hafue, såsom och för andra oss åliggiande
ärender, deruthinnan vij väll edher närvara behöfue. Gudh
edher befalandes. Af Stockholm den 31 Maij, Åhr 1616.

Gustavus Adolphuß m. p.

Anteckning : Prsesent. i Åbo den 9 Junij, Anno 1616.

84. Stockholm den 10 Juni 1616.

W. v. Farensbachs anslag att bringa Oünamünde i Svenskames händer ; afFärdan-
det af de Holländska sändebuden, trots Rikskanslerns bortovaro ; hans snara
hemkomst väntas.

Gustaf Adolph etc. Unsern gunstigen gruss undt geneige-
then willen stets zuvor. Wolgeborner, edler, besonder lieber

getveuwer. Wijr haben euwer schreiben von imsserm diener
Bernhard Helfrichen empfahen undt auss demsselben gnädigst
ersehen, dass Ihr von ihm bericht eingenohmmen wegen des-
sen, wass ahn uns Woldemar Farenssbach durch ihn in vor-
truuwen praesentieren lassen.

Wan wijr dan nicht gerne solche uns zu diesser zeith ahn-
erpothenne bequeme occasion, also unfruchtbahr füruber pas-
sieren, viell weniger uns benehmen, lassen wolthen, alsso ist
hiemith unsser gnedigstes begehrn ahn euch, Ihr woUeth des
PauUi Chorlaze und Zermoes compagney gäntzlich abdancken,
den Chorlazen aber, neben Überreichung diesses unssera Schrei-
bens*), in unssere sonderbahre eydtespflichte hernacher aufs
neuw ahnnehmmen, undtt roith ihm accordieren, dass er seinne
compagney dahin bewegen, mith dersselben auf Dunemund ahn
gcnanthen Farenssbachen sich begeben, undt under seinnem com-
rocndament uns mith denn seinnen getrcuwe dienste leisten
solle in den plaetzen undtt städtten, dahin sie erforderth wer-
den muchten. Er soll aber anders nicht mith den seinnen für-
wenden, dan dass sie mith uns nicht gantz bene content von
uns abgedancketh seindt, soll auch von dem fundament unsser
interprinse keinnem gemeinnem soldaten die geringste vorständt-
nuss, für aussgange des Polnischen Stilstandes, beigebracht wer-
den, sondern allein dem Capiteinnem, dem wijr dan auch solche
seinne getrauwe dienstlcistungen in allen köninglichen gnaden
gnugsamb recompensieren wollen; undtt senden euch bey zeig-
grem tausend thaller, mith welchen Ihr obgenanthe beyde com-
pagneyn contenticren könneth.

Gleicher gestaldt lassen wijr euch gnedigst wissen, dass
die Holländische Abgesanthen wegen ihrer expedition fast ijn-
stcndigk in uns gedrungen. Op nuhn wijr woU euch gerne
bey uns gesehen hetten, so woll wegen ihrer abfcrthigung, die-
weiln alle die acta, derer zwischen uns undt den Reussen er-
gangener underschiedlicher trnctationen bey euch sein sollen,
dahero wijr über zuvorsicht etwas impediment gehabeth in ihrer
dimission, alsso auch wegen allerhand eingefallener hochwich-
tiger hiindlern, so haben wijr doch, unerwarteth euwrer wieder
ahnhero ahnkunfft, ihnen ihre expedition zu kommen lassen
wollen, insonders auf ihre vielmhaligc soUicitation undt zur

♦) Såsom bilaga följer ett bref från Konungen till Kapten Paul de Chor-
laze med befallning för denne att förfoga sig till Riksknneleren för mottagande
af vidare ordre.

abkürizung der hohen expensen, die uns wochendlich aufgehen.
Zweiflen auch gantz nicht, Ihr schleunigst wieder ahnhero zu
uns eillen werdeth. Vorbleiben euch sonaten mith allen gun-
sten well zugethan, Gödlicher alroacht empfheleud. Dato auf
unserm königlichen hause Stockholm den 10 Junij, Anno 1616.

Gustavus Adolphus m. p.

86. Stockholm den 26 September 1616.

ütsknfningen i fnistendömmeua ; gripande af förrymda fjömän ; en nj påbjuden
giid; riksdagakallelBen ; om ransakning rörande kopparstöld i Gefle; Enke-
drottningens förstr&ckning till K. M:t; anskaffande af en qvittens fr&n Ko-
nnngen i Danmark.

Memorial för Rikzens Cantzeler her AxcU Oxen-
stierne, huadh H. K. M:tt honom nådigest befählet
hafuer hoos H. M:tt Drottningen och H. F. N:de Her-
tig Johan att förratta. Af Stockholm den 26 Sep-
tembris.
Först; Skall han begifua sigh härifrän och till Nyköpingh,
eller dijt Hennes M:t kan stadd vara, och så snartt han hoos
H. M:t fbår audientz, skall han först på dett bäste sätt hälsse
H. M:t medh H. K. M:tts sonlige och kierlige tiensth och all
Tälmäghe, och önske H. M:t all godh hellsse, lyckeligitt och
behageligit välståndh, och huädh H:s M:t kiert och välbehagc-
ligitt vara kan.

Dhemest; skall han cfftcrskrefne värf och ährendcr på dett
bequem bliges te sätt andrage, och H:s M:t H. K. M:tts motiver
och orsaker till H. K. M:tts begäran fogeligen rcmonstrere och
förklara, såssom ähr:

Till dett första. Effter krigzfållckett är ett iblandh de
förnerabste regimentzstycken, genom huilcke alle riken oppe-
hålldne och skyddede varda, och H. K. M.-tts och dette rijkes«
lägcnheet för des mångc fijender skulldh ju alltijdh till sijn
värn medh nödhtårfftig krigzmachtt måtte vare försörgd, der-
före hafuer H. K. M:tt, medhan nu i förledne feigdhe tijder
mästedeels alltt krigzfålickedt, sompt genom naturligh soot,
sompt [genom] krijg, tugh och reesor, är försvagad och aff sigh
kåmmedt, tenckt på medell och väger, dedh i tijdh att ökie

och sterkia, så finner H. K. M:tt der till icke något beqvemb-
ligere eller bättre medell, ähn att dedh skee måtte genom een
allmenneligb, öfuer hcele rikett lijkmätigh, uthskrifningfa, allt-
fördij att dette ett beqvemmeligit medell är, och hafuer medh
sigh minste besväär tunga och omkåstnadh. Män efTter Hennes
M:t nogsambtt kan besinne, hvadh oordningh och hindqr sigh i
saken skulle tilldrage, hvar sådan uthskrifningh och krigzmach-
tens försterkningh icke skulle tillijke och efFter ett sätt skee i
konungedöraet och furstendömen, då begärer H. K. M:tt aff H.
M:t sonligen och kierligen, att H. M:tt tillijke och efFter samme
sätt ville låthe skrifue i Sudermannelandz furstendöme, nähr och
såssom H. K. M:tt dedh låther göre i konungedömet; n[ämligcn]
att all allmogen skrifues uthij rotetaal, crone för sigh och frells-
sed för sigh, och sedan uttages af huarie tijo crone och skatte-
bönder och 20 frellssesbönder en varachtigh karll ifron ded
hemanedt, som bäste manshiellpen hafuer och minst är till ut-
lagorne. Och skall heruthinnan like räknes heel, halff eller
tårpare; huaar och fleere ähre boendes pä ett hemman, der
skall huaar svare för ett mantaal. Dernäst effter menige mann
mycket klager öfuer dedt fårdelsfållckedt, så skole ocfaså, den
oordningh och tunga att afskaffes, uthskrifues alle lösgångare,
drifFtekarler, spannetaalstryskiere, fördelskarler och de, som tiäne
bondhen huaar annan eller tredie vecka och den ofrige sigh
sielfF. Och på dedh medh uthskrifningen deste richtigere skall
tillgåå, då mehner H. K. M:tt dedh bäst vare, att uthskrifnin-
gen står i huaar sochn serdeles, eller och, der små sochner
ähre, att då två eller tree till dedh högste kalles i hoop, efl%er
som H. K. M:tt sijn meningh och villie i sitt patent till allmo-
gen i konungedömedh, vijdere hafuer förklaredt, deraf H. M;t
en copie kan tildeles, der dedh så begähres. Effter dedh och
uthan Hennes M:t6 skada och afsaknadh skee kan, att uthskrif-
ningen tillika må hålles i Gestrikelandh medh de andre Nor-
landen, och är för företallde orsaker skulld alldeles nödigt, der-
före begärer H. K. M:tt kierligen, att H. M:tt den och tillstä-
die, heller och sielff uthskrifue, och sedhan Kongl. M:tt dem
att underhålle och försörie tilstella låthe ville. Och meener
och hoppcs H. K. M:tt, att H. M:t sigh her uthij skall låthe fin-
nes godhvilHgh, effter H. M:t nogsampt aff dette åhrs tidender
och hvadh som elliesth passered ähr förnimme, att Konungen i
Polen medh sitt anhang visserligen hafuer ett anslagh före oppå
oss, och såssom kundskapernc lyde, skall ded samme skee uthij

tillkommande våhr eller såmmar, huilcket att troo icke allenefit
Konungens i Pålen och fleree af dedh partijed afTection och villie
oss förorsaker, uthan och den pneparation och penningesamblande i
Pålend, så och de bud och påster^ 6om han till Lybcck och ile-
restädes hafft hafuer; eå att af nöden ähr, dcdh IL K. M:tt sampt
Hennes M:t, H. F. Xåde Hertigh Johan och hole rikedt eigh der-
emoot i tid tilrusta och nödtårffteligen föreörie medh fållck och andre
nödtårffter, på dedh, huar omtrenger (ded Gudh affvende), de då
icke mage uthan motstånd blifua ahnfalldne och råka i yterste
olägenheet. Elliest så kan och samme uthskrifning skee utan H.
Mrts och furstendömes skada, alldenstundh fållkedt ju blifuer i
landed, kan göre arbethe vedh slått och gårder och, der dedh
framdeles icke behöfues, åther förlåffues igen.

Till dedh andra. Medhan i förlcdne tider månge cronones
båttsmän äro förlupne, som sigh anthen i Btädeme eller på landet
i forstendömen så och i Gieflle nedersatt och undan ticusten
stuckedt hafue, och här i landet fast ondt och besvarligit är att
f hå gått siöfållck, dedh dogh för ingen tingh mistas kan, derförc
begärer H. K. Mrtt, att sådanne undan cronones tiensth icke mage
blifue försvaredhe, uthan H. K. M:tts fuUmechtighe, ehuar de
fundne varda, åther igen öfuerantvardade.

Till dett tredje. Endoch Konungl. M:tt ingen ting finner
högre aff nöden och rådeligere vara uthij närTarande rij kssens till-
ståndh ähn att afskaffe alle besTäär och tungor, som landed pres-
serer och påligger, derigenom fijendeus förehaifuandhc i mångc
måtto hindres kunde, män efter uthij sådanne krigztider och rik-
zens store dif&culteter icke möijeligit ähr alle besväär att und- ^
vijka, med mindre man vill slappe all tingh handelöst och göre
sigh sielff ledigh och qvitt medh alle medell; derföre hafuer H.
K. Mrtt haift Rijkzens Rådh tillsamman, huilcke och gått funnedt
hafue, att man een ringe gierdh allmogen skulle anmodha; i][amli-
gen] att huarie sexton fullsättes crone- och skattebönder så och tret-
tijetuå firellssesböndher utgöre sexton tunnor spannemål, fyra L'S
smör, 2 Ltt kött och fläsk och en oxe, alle andre partzeler ute-
låtne. Och såssom man ju förhåppes, att dedh, huar ded alltså
aff heele riket utgåår och kommer cronan uthij des olägenheet
till godho, fuller skall göre något till saken; älir och förhoppeli-
git, att medhan Gudh dette åhredt landet rikeligen välsignadt
hafuer medh godh, ymbnig åhrsvext, att de och skole lathe sigh
godvillige finna; alltså försijr. H K. M:tt sig till Hennes M:t kier-

Axei OxensHemoj II. i, 7

ligen, att hoon dedh och sigh låther behaga, och dermed H. K.
M:tt och cronan kommer till undsättningh.

Till dedt fierde. Konungl. M:tt förnimmer och allehanda taal
och snack i landet vara uthspridt, efFter som gemeene mans na-
turlige fåfengheet alltidh till sådant benäget ar, och dessföruthan
månge sigh finna, som anthen medh lögner sigh föda, eller och
en part dett göre aff Tanarth och illvillie. Sådant att dämpa
och undersåtemes hierta inbördes så väl som till H. K. M:tt sielff
att tillbiuda så väl som för andre orsaker skulld, dee icke min-
dre vichtige ähre, hafuer H. K. M:tt gått befunnitt att samman-
skrifue Ständerne nu i tillkommande vinther uthij Januarij må-
nadh i Jöneköpingh, der man då om allt, dedt som rikzens värn
och välfärdh kräfuer, videre handle kunde. H. K. M:tt förhåp-
pes fördenskull, att Hennes M:t sig ded så låther behaga.

Till dett femte. EfFter som tillförende är med Hennes M:t
afftaalt, att någre gode männ förordnes skulle af Hennes M:t, så
väl som [af] H. K. M:tt, fullmechtige göres att ransake om den kåp-
perstöllden, som i förledne åhr aff Giefleboeme skett är, så hafuer
och H. K. M:tt på sijn sidhe förordnat dertill Carll Bondhe och
Axell Hansson, och dem till Giefle beskedett till nestkommande
den 6 Octobris. Der nu H. M:t ville och hafue sine fullmechtige
derhoos, kunde samme saak då företages och slithes.

Till det siette. Såssom H. K. M:tt sielff hafuer för någon
tijdh sedan taalt medh Hennes M:t om 100,000 r:dr att opbårga
till H. K. M:tts behoof, och Hennes M:t dhå låffuede att vele
sådantt tage i betenckiandhe ; så skall Cantzlern fordre deropå be.
skedh och svaar, och, der möijeligit ähr, göre sin flijt Hennes
M:t dedh att öfuertala. Huar och Hennes M:t declarerer sigh der
till vara benägen och begärer vette condicionerne, och huru Hen-
nes M:t skall kunne blifue betaalt, då må han desse föreslå: först
att Hennes M:t förstreckier H. K. M:tt 100,000 r:dr in specie
heller och 150,000 suenske daler, huilcket Hennes M:t är dräge-
ligere, och att dee mage ehrleggies åth sidste in Martio nestkom-
mande, om eij kan förr skee. Sedhan, att förbemälte 100,000
r:dr blifue Hennes M:t åhrligen förräntedhe medh 6, 7 heller 8 pro
cento; 3:o att Hennes M:t «ährligen bekommer i sijn betalningh
2000 [o: 200] skippundh kappar, skippundet om 70 suenske da-
ler, och att sedan så mycket åhrligen minskes af interessed sås-
som hufvudstolen minskas; 4:o kan H. K. Mrtts lägenheet blifue
mehre att bethale om åhredt än de 200 skS, att dedt må ståå
till H. K. M:tts godhe lägenheet; män åhrligen skole de 200 skU

medh räntan uthan endskylldning uthleggies; 5:o ähr nu H.
M:t hor till benägen, då mä Cantzelem sluta contracten medh
Hennes M:t på H. K. Mrtte videre ratification.

Till dett sjunde. Hennes M:t hafuer och, sidst H. M:tt medh
H. K. M:tt talte, falledt på den meningen, att Hennes M:t yille
skaffa H. K. M:tt en quittentz af Konungen i Danmarch, dirige-
ret in på den andre terminens lefuereringh, på den summa, som
Hennes M:t på Elfsbårgs lössen skylldigh ähr; der nu Hennes
M:t dedt kan göre, så att summan blifue inräknad och affkårtadt,
ähr H. K. Mrtt dermedh väl till fredz, allenest att qvittenssen
krafftigt ställt blifuer på H. K. M:tt, så att der under icke nå-
godt sveck sitter.

Opå föreskrefne puncter skall bemalte Cantzler fordre aff
Hennes M:t skriffteligit svaar, och dem, så vidtt behoof giörs,
bättre och jtterligere ved samme meningh declarera.

När han nu hoos H. M:t sakeme förrättad hafuer, skall han
begifue sigh ginest till H. F. Nåde Hertig Johan och den förste,
andre, tridie och fierde puncht vedh samme meningh, saltem mu-
tatis mutandis, förebara, drifue och en skrifftelig resolution hempte
tillbaker igen ; och alltså med förste och snareste förfoge sigh till
Callmar till H. K. M:tt och göre der sin aäagde och förrättade
ährenders, richtige relation. Datum ut supra.

Ur registratnret för 1616, sid. 447.

86. ^Egenhändigt.) Nyköping den 11 Oot« 1616.

Om Agenten Hieronymas von Birkholtz och bana uppdrag i Tyskland; förstrftck-
ning af Enkedrottningen.

Chare dilecte. Quae a Bircholdio nostro accepi, tibi mitto; vi-
debis homminis industriam, quam laudo, deploro autem status no-
stri angustias, qui non antea permiserant illius diligentiam am-
plius stimulari et nccessitati subvenire. Cum autem animad-
verto, tam de prioribus quam presenti ipsius labore, illum mihi
Batis utilem esse, nec negligentem, quantum potui apud mercato-
res egi ut jam litteras chambi (si it a dicere licet) illi mittere
possim.

Ne te lateat, illi respondendo mandavi, ut secundum propriam
ipsius opinionem, hac hyeme in Germania permaneat, ut parcius

Si^^y'^

100

de connubio agat, amicitiam autem, quantum possit, promoveat,
consilia hoBtium exploret, et quam primum de illorum ansis nos
certiores reddat; de coeterie negotiis, in ipsius litteris contentis,
consultabimuB, cum, deo volente, te coram me sistes.

Hie Serenissima mater, optimam mihi feeit spem potiunde
pecunie, non solum decies millena illa thalerorum, que ad usum
Livonicum destinata erant, sed et altera summa 100,000 r:thal.
Cum contractum concluserimus, certiorem te red[d]am et de condi-
tionibuB et quid tibi hac in re sit agendum. Interim vale, et
perge in synceritate solita; et ego pergam erga te in omni gra-
tia et benevolentia regia. Dabantur Nykopiae 11 Octobris, Anno
1616.

Gustavus Adolphns m. p.

87. (Egenhändigt,) Oxelösund (utanför Nyköping)

den 17 October 1616.

Underhandling om förstrackningen af Enkedrottningen ; penningames använd-
ning ; rikakansleren bör efter fullbordadt uppdrag infinna sig hos Konungen.

Vir optime et dilecte. Diutius quam sperassem hic hereo.
Serenissima mater longa deliberatione me detinuit, antequam se
declaravit, quid in numerandis pecuniis ab ipsa petitis prsstare
posset. Jam tandem conclusimus, nempe quod pro 221 Scip[pund]
cupri primo vere solvendis 10,000 imperialium thalerorum in spe-
cie Regina ad 1 Januarii diete mihi nummeret, interea autem ad
periiciendum negotium Schraffcro commissum, a summa Elsbur*
gensi 8Bri solvendo ordinata, praedictam summam sumere debeo, et
Serenis8[ima] mater certo pollicita est ad prescriptum tempus Tel
ante hoc refundere velie. Helfrechum jam hinc expedire volo, et illi
injungo, quod ab ista pecunia x millia sueticos thaleros Schraffero
trädet, et coetera quinque millia, Narvam ad sustentationem mi-
litum mittet; hic contractus, quem cum Serenissima matre inivi,
mihi non vide tur esse admodum inutilis, cum non solummodo res
Livonicas adjuvet, sed et qualescunque suppetias rebus Muscoviti-
cis adferet.

Egi quantum potui et tibi visum paravi, in omnibus negotiis
tibi commissis, sed praesertim de tonna auri quam commode a

101

Begina sumere volui. Huc tisque quidem non omnino recusavit,
sed id negotium dietulit in adventum (agentie Bui) Jacobi Alle-
vin ex Dania et responsum Rothenburgi, qui promiserat se ali-
qnantum facturum in hac re, cum in patriam rediret. Idcoque
poteris (cum Nicopiam veneria) hanc rem ampliue urgere, et re-
Bolutionem integram adferre. Cum negotia tibi concredita perfc-
ceris, celeriter me sequere, nam tempus labitur, et tua industria
mihi opus est in periiciendis negotiie meis. Coeterum tibi foelieia
omnia comprecor et continuabo gratiam et favorem solitum. Scri-
bebantur ad fretum Osele 17 die Octobrifi Anno 1616.

Gustavus Adolphus.

Anteckning: PrsBent. på FijboLm den 21 Octob. Anno 1616.

Efter en afekrift i PaJmscböldska samlingen i üpsaU Bibliotek »ex apo-
grapho cum veio sno origlnali coUato», jämförd med en samtidig afskrift i riks-
arkiret.

88. Jönköping den 8 Januari 1617.

Donationsbref på Lindö i Finland.

Vij GustafF Adolph etc. giöre vitterliget, att ändoch vij till-
förenne aff gunst och n&dhe hafve effterlåthet Arffvedh Erichsson
uthi sin lijfetijdh, att niutha och behoUa sine arffvegods, som han
under oss och Sveriges crono förverckat hadhe, lijkvehl, effter han
sedhan icke hafver kunnat hafft fördragh att communicera medh
vare och Sveriges rijkes affsagde fiender, derföre hafve vij hollet
honom ovärdig sådanne vår nådige tillåtelse att längre till go-
dha åthniuta, och derföre lathet under oss och cronan igenkalla
hans säthesgårdh i Finlandh, Lindöö benembd, eamt dhee gotz
därunder liggie, och uthi staden igen aff synnerligh gunst och
nådig benägenheet såsom och för den hulde, flijtige och trogne
tienst, som oss elskeligh, vår och Sveriges rijkes troo man, Eåådh
och Cantzler, edle, och vällbome herr Axell Oxenstierna, Frijherre
till Kimmitho, Herre till Fijholm etc, oss och Sveriges chrono
flijteligen och troligen giordt och be vij st hafver, så och her effter
att göra och bevijsa förplichtat vara skall, haffve till everdeligh
egendom skenckt och giffvidt, som vij och uti dette vårt kon-
nungzlige öppne breffz krafft skencke honom och hans erffvingar
bemelte Lindöö medh de godz, som förbemelte Arffvedh Erichson

102

i Finlandh arffligen hafFt haffver med torp och torpestellen och
alle des tilläghor i våtho och torro, nährby och fierran, intet un-
dantagandes, som der till nu ligger eller med rätta liggia bordhe.
H vilket allt välbemeltte herr Axell och hans effterkommande
erffVingar under rätt frälsse och adelige privilegier till evärdelige
eghor niuta och beholla skole, doch medh sådanne conditioner och
vilckor, som uthi Norköpingz besluth om sådanne donationer för-
mähles, nembligen, att så oflFta som någhen förändring uthi rege-
mentet her i rijket skeer, så att een annan konungh effter obs i
regementet inträdher, då skall han, vällbemelte herr Axell eller
hans erffvingar, som godzen tillfalla kunne, innan sex månadhcrs
dagh vara förplichtadhe att söckia dhenn herre, som till regeringen
kommer, om confirmation och stadfästelse opå samma godz. Des-
lykest så skall vall bemelte herr Axell eller hans erfFvinger icke
hafva macht samma godz att försällia eller förpantta, medh min-
dre än dee först hembiudhe oss eller vare effterkommandhe och
chronan igen. Hvar och så vore, att vällbemelte herr Axell eller
hans effterkommandhe uthan manlige echte brystarffvingar affölle,
då skole godzen falla till cronan igen, dedhan dhe kompne ähre,
doch om offte vällbemelte herr Axell eller hans erffvingar dåtter
effter sigh låthe, då skall öffverheeten vara plichtig henne medh
een ährlig brudheskatt att affleggie, och, där så ähr, att hon ta-
ger en sådan man, som vij eller effterkommandhe konungar kunne
vara tillfredz medh, då må samma godz vij dåre vara förlengdt in
uppå honom och bcgges deres manserffvinger. Förbiude förden-
skull här med vårc Ståtthållare, Cammerådh, Cammarerare, Foug-
der och alle andre, som för vare skulldh vele och skole giöra
och låtha, att giöra vällbemelte herr Axell och hans erffvingar
her emoth hinder eller förfångh i någhon måtto nu eller i fram-
thijdhen. Giffvet på vårt konungligc slott Jöncköpingh den 3
elanuarij, Åhr ett tusend sex hundradhe på det siuttondhe.

Gustavus Adolphus.
L. s.

Efter en vidimerad afskrift i reduktioDsakten för Axel Oxenstierna i kam-
mararkivet, sid. 243.

103

88. Vftsby g&rd (vid Sala) den U Mars 1617.

Med underrättelse om Ryska fredens anan af slätande; kallelne till Konang:en*).

Gustaf Adolf etc. Vår synncrlige gunsth etc. Vij hafue,
her Cantzler, i dagh bekommidt tijdender ifrån vare Commiflearier
uthi Kveslandh medh en vår enspennare, och ähr, dedh üudh des
lof, så när kommidt, att thett feelttes inthett mehre, än att de dn
sknlle underskrifue fridzfördragett, när han drogh derifrån. H vår-
före och, efther vij synnerligen behöfue idher narvarelsse hoss
068, begere vij nådeligen, att I vele förfoge ider till oss, så att
I ähre visth hos oss uthi Stockholm den 19 Martij nästkomman-
des. Gudh ider befallandes. Af Vässby gårdh den 11 Martij,
Anno 1617.

Gustavus Adolphus m. p.

90. Stookholm den 29 Härs 1617.

Förnyad kallelse till Konungen; om öfversändande af handlingar.

Gustaf Adolph etc. Oss förundrar, her Cantzler, huarföre 1
så längre uthe blifve, cffter I vete huad macht oss opå ligger, att
om alle saker i rattan tijdh må beställt blifve, och kunne icke
troo, att I uthan lifzsvagheetzhinder så lenge öfuer föresagdh
tijdh hade uteblefvet, och om så hade varet, hade vij visth för-
modat något budh eller skrifvelse ifrån edher, på dedh vij då i
medier tijdh någott hade förrätta kunnedt. Hvarföre är ännu her
med vår nådige begäran, att [I], huar I någerlunda till pass are, vele
eder medh dedh förste antingen till landh eller vattn hijt till oss
begifve. Och huar edher dedh för svagheetz skulldh icke läge-
ligit vore, begäre vij nådeligen, att I vele skicka oss de saker
förseglade till hända, som emillan SchrafTer och oss tracterede ärc
och I under händer hafue, att vij då i medlertijdh deruthi något
må bestalle, effter tijden myckedt förlöper. Gudh befalandes. Af
Stockholm den 29 Martij 1617.

Ur registratnret för 1617, sid. 321.

*) Bnbriken till en ny kallelse finnes införd i re^istraturet ander datum
Stockholm den 16 Mars, men detta är måhända misskrifning för den 16 Maj.

104

91. Stockholm den 16 Haj 1617.

Kallelse till KonungeD.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij kuiine
cdher, her Cantzler, nådeligen icke förholla, att vij hafue bekom-
mett tijdender ifrån Liflandh, och elfter månge saaker nu kräfie,
att om dem i tijdh måtte bestäldt blifua, och vij derförc behöfue
edhert rådz närvarelsse, är vår nådige begären, att 1 med edher
ankometh icke fördröija vele. Edher her med Giidh befalandee,
nådeligen. Af Stockholm den 16 Maij, Åhr 1617.

GuBtavus Adolphus m. p.

92. Stockholm den 6 Juli 1617.

Donation ä gärdar i Vestmanland.

Vij Guetaff Adolph etc. giöre vitterliget, att vij aff synner-
lig gunst och nådhe, så och för vällvilligh trogen och rättrådigh
tienst, som oss elskeligh, vår oeh Sveriges rijkes troomann, Båådh
och Cantzler, edhell och vällbprne herr Axell Oxenstierna, Frij-
herre till Kimmitto och (!) Fijholra, oss och Sveriges crono här till
giort och bevijst hafver och änn här effter, så lenge han lefiVer,
att göra och bevijsa förplichtad vara skall, haffve nådhelighen
undt, skenckt och giffvidt, såsom vij och nu her medh och uthi
dette vårtt öpne brefz krafft skänckie och giffue honom och hans
manlige ächte brysterffvingar, under rätt frälse och frälse manna
friheet desse effterschrefne godz och gårdar uthi Barckare sochen,
Tuhundratz häradh i Väsmannelandh och Västeråhs lähn beläghne,
såsom ähre: Asköö ett helt skattehemman, nije öreslandh jordh;
räntter: spannemåhl fyre och een halflF tunna, smör elloffva och
een fierdedels marek, fläsk tu [och] ett fierdedels lispundh, for-
dringzpenningar een dahler tiugotvå öre, dagzvercken fyre och
een halff; Item i samma by ett halfft vårt arff och eget hemman^
trij öhresland jord ; ränttar : afradzpenninger tree öre, kom tree och
en halff tunna, dagzvercken tree, åhrlige hästar fyre medh alle
des tilläghor i åcker och engh, skogh och marek, fijske och fijske
vatten, qvam och qvamströmme, tårp och tårpestelle i våtto och
torre, nährby och fierran, intet undantaget aff altt thet, som till-
förendhe aff ållder under samma gårdhar lydt och legat hafuer och

105

innu medh ratta liggia och lydha böör, qvitt och frij för alle
ährlige uthlagor, som der aiF uthgå kunne och undher sådannc
vilckor och rättigheet, «om adhelcn häär uthi vårt rijke Svurige af
o88 medh privilegeradhe ähre, till att nyttia, bruka och bcholla;
doch medh sädanne conditioner och vilckor, som uthi Norköpings
besluth åhr 1604 om sådanne donationer förmähles, nembligen etc.
(Fortsättningen till innehållet aldeles lika med slutet af N:o 88),
Giffvidt på vårt konungzlige elått Stockholm den 5 Julij, Åhr
ettusendh sexz hundradhe och på dett siuttondhe.

Gußtavus Adolphus.
L. s.

Efter en vidimerad afskrift i redaktionsakten för Axel Oxenstierna i kam-
mararkivet, sid. 237.

03.*) Stockholm den 26 Deoember 1617.

Anskaffande af riksdaler till betalning af Elfsborgs lösen; åtgftrder till denna
skatt« stränga indrif vande.

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige gunsth etc. Vij hafue,
her Axell Oxenstierna, bekommitt idher schrifuelsse, der medh I
late osa förstå, det I hafue schrifuitt Broder Andersson till, att
han skulle beflijta sigh om rikzdaler till att opvexla till Elfz-
borgz lössens lefreringh, om han än skönt skulle gifua siu march
för styckett; så late vij oss det nådigesth behage, och hafue ho-
nom i lijka måtto der om tillskrifuitt, att han dem så högdt må
invexla och sigh beflijta således att förskaffa det mäste, som han
kan. Vij begäre ochså nådeligen, att I vele göra edher högste
flijt till att opbringa någon anseenligh summa uthi rijkzdaler der
uthi Väsmannelandh opå huadh sätt, som I det hälsth kunne
komma till väga, effter vij fömimme, att vij icke hafue till att
förvänte de tiugutretusendhc rijkzdalerne ifrån Niderlandh, så-
som och elliesth drijfua opå Commissarieme, att de uthfordre
Elfzborgz lössn och henne oförsumeligen lefrere effter vår förre
der oppå gifne befalningh. Huadh vij och elliesth hafue idher

•) Under datum Stockholm den 19 December 1617 innehåller registraturet
rubriken till en »fnllmacht för Cantzleren, ber Axel Oxenstierna, att draga til
Sodermannelandh och östergötlandb, dersammastedcs att upfordra och anamma
af adelen och någre andre det meste rikzdaler och svensktt myndt, han kan
bekomma*. Sjålfva fallmakten saknas.

106

opålagdt om Elfzborgz lössen uthi furstendömen till att beställa^
tuifle vij inthett, I varde sådant medh allsomstörste flijt bestäl-
landes, efFter som I sielfue vette, huru högdt som oss derom an-
lägitt är. Gudb edher befalandes. Af Stockholm den 26 De-
cembris, Åhr 1617.

Gustavus Adolphus m. p.

94. {Egenhändigt,) Stockholm den 28 December 1617.

Uppstårdna Bvårigheter vid betalningen af Elfsborgs lösen ; underhandlingar om
försträckningar af Enkedrottningen och Hertig Johan, hvilkas betänkande
jämte Rikskanslercns begäres med anledning af de hotande fönrecklingame.

Min gunstige helsan sambt alt annat gått medh Gudh til-
förende. Jagh kan eder icke förhålla, at Peder Pederson är i
gåår hit tilbacka kommen frå Jahan Skytte medh relation pä
the ärrender, som han föncttat hafver, ther uthaf (hvilcket til
at beklaga) synes, at icke allenest aldeles af Statteme är afslagen
al hielp til then tredie termin, uthan och at genom motveder
then koppar, som Rockus ^iulandt åt Holland hafver sent, an thä
icke var anckommen, efter som I hafven til at see af the bref,
som Skytten och Kutgerts eder tilskrifvit hafvc, och jagh för
rettelse skuld bruttit hafver och eder härmed tilsendcr. Såsom I
nu vetta, uthi hvadh klageligh farlighet sådant varder settiandes
Elfsborgs lösen, altså begärar jagh och, at I velen migh eder
mening vetta låta om efterskrefne fal, och eder therom beflita.
Först om I kunnen befinna häller förmoda, at Elfsborofs lösen kan
gå uth och vore til at hielpa, antingen genom Broder Andersons
häller the commissariers, ther nedre äre, flit och med thet till
efventyrs I sielf kunna komma til vega och thet här finnas kan.
Så vit at thet allenast kumme ahn på then summa, som för kop-
paren, som åt Hålland gick, lefvcreras borde, thå begärar jagh, at
I velen hålla an hoss min Fru Moder, at H. M. ville komma migh
til hielp uthi thenna stora landsfara medh hvad silfver H. M.
hafver, icke ansehendes, antihngen thet är förgylt häller koste-
ligen ahrbetat. Thy I kunnen på mina vegna förtrösta, at jagh
skadan gärna lida och så gåt igen förskaffa vil. Hos Hertigh
Jahan varde I på samma set anhålla, och ther I sådant nå, kunne

107

I Bomt låta föra på Hertigh Jahans mynt och thet ther förmynta
til riksdaler, och är licka under hvad Stempel först lod och skrod
är richtigtt, somt hit efter som 1 kunne dömma, at thet kan blifva
fardight til.

Til thet andra; Men ther I befinna, at thet icke ändå tu för-
slå, thå berådslår eder med Fru Moder och H. Jahan, hvad man
sigh förretaga skal, om så skäl, at man finner rådh äntå at grippe
thil förreskrefne medel (om the ther til bevillige) och så giöra
sigh en så stor och dråppeligh skada, både mcdt sådant silfver
såsom och med rikzdalers dyra invexlande, varandes ändå i ovisse,
om ther medh något utrettas kan, och hvad vederpartten skal
vele acceptera.

Til thet tridie; Kunne 1 eder med H. M. och H. K. rådh-
före, om så skäl, man skal senda så mänga penningar thit, som
man kan komma til väga, hvar summan icke blifvcr fyllest, ty
thet kan henda, at han then och arresterar, althenstund han skal
til efventyrs förregifva, at her med fridsfordraget ähr bruttet, och
honom icke lägligit at lemna oss våra medel i hender, för ähn
han är förvissat, uthi hvad terminis, han medh oss står, hvilcket
sannerligh farligit vore; förthy ther han hafver förstånd med
Konungen i Pålen, hvilcket än eij är til at vetta, vore sannerli-
gen thetta en skiön pratext spelet til at begynna, och oss vår
medel til al vem til at förtaga. Sådant och flere skäl kunne I
efter eder beskedenhet H. M. och H. K. förrehålle, och, hvad the
svara, migh vetta låta samt med eder meningh.

Til thet fierde; Hvar nu gåt fins, at man skal senda them
thit och them honom tilbiuda, thå låtter migh vetta eder me-
ningh, hvad person och hvad instruchtion ther til brukas och
honnom medhgifvas skal.

Til thet femte; Hvar thet icke fines rådeligit til at lefvo-
rere, hvad rådh thå skall tagas,« om man skal senda någon thil
Konungen then faute at excusera, häller hvad älliest står til
at giöra; och ther någon skal sendas, thå betäncker eder på pcr-
sonnen och instructionen och låter migh vetta edert rådh härom.

När som I nu sådant hafve förrettat, thå begärar jagh, att I
eder velen hit til migh förfoga, så framt at thet fins rådelight
at icke senda penningarna thil Elfsborgh, p<^ thet at jagh må
migh beråde med eder, på hvad vilckor och set jagh mina sa-
cker anstella skal. Thy hvar så är, att thetta fins got, tå synes
vara rådeligh, at man med Pålacken slutte ett stillestånd, på
hvad conditioner thet och helst vore, serdeles efter thet än til-

108

biudes af them under samma vilckor 8om för, efter eom I af in-
lagome hafve til at ehe, hvilcke i dagh frän Adam Skrafier an-
ckommene ähre. Och ändoch at man ther igenom icke kan varra
nocksambt försäckrat, althenstund thet icke sker med Konungeris
villia häller honnom förobligerar, så synes doch någon seckerhet
kunna thcr af föUia uthi Liflandh och Ingermanlandh, hvar thet
af Polniskc Stendeme kunne ratihaberas solenniter, såsom och
hvar thet kunde giöras af några fömcmmare Commissarier, och
hvar man kan låta förknippa* Konnungen til at hoUa samma
etillestånd i Lif- och Ingermanlandh, hvilcket migh tycker gåt
varra at låta slå them förre, och på thet fallet giörra them hop
om Pemaws restitution. Jagh förmodar at the thetta oss odräg-
liga vilckor icke utslåndes varde, alt medan the nu så höght uthi
Kysland angagerade ähre, älliest och kunna the igen bekomma
Pemau, som them älliest mycket b[l]odh och umckostnat kosta ville.
Thetta skrifver jagh sannerligen icke af kättia, hafver och icke
hoppats at lyckan skulle hafva varrit migh så oblidh, thet jagh
någensin skulle hafva giort eder och mina rådspcrsonner en sådan
proposition, uthan heller hoppats och set, at jagh hade måt medh
eder consultera, på hvad set jagh min ret til Pämaw och mot
Konnungen i Polen hade skolat försvara; och huru venskap med
Konnungen i Dannemarck hade skolat fortsättias. Men jagh fin-
ner här uthi så väl som i alt annat verldligh ostadighet, hvilcken
menniskian kastar i åtskillige noder, the ther ingen lagh hafva.
Altså måste jagh och nu proponera thetta, efter jagh icke finner
något set, ther medh skal kunna förrekommas, at icke feigdhe
och krigh med thiden och til äfventjrrs innan kort sigh måste
yppas mellan Svirge och Dannemarck, therförre måste man sö-
ckia then meste säckerhet man kan på then andra sidan. Häi
om kunnen 1 eder betcnckia, och ther got fins, at peningarria
icke skole lefvereras, migh, när I hit anckome, eder meningh
vetta låta. Men tvert om igen, ther therförre holles, at man pen-
ningarna til Elfsborgh senda vil, thå skrifver migh om thetta
och alt annat eder trogna rådh, och I giörer eder flit, at I alt
intil seneste dagarna skaffa thit alla the medel, som möyeligb
ähre til at bekomma, på thet at summans ringhet må bevecka
vederparthen til biliighet och min sack vaida thes mehra justi-
ficcrat. Hvad Skyttens handel anlangar skole I innan kort fl
vetta. Jagh förhoppas, at I giöra i alt eder sedvanlighe flitt och
föröcke thet förtroende, som jagh hafver fattat om eder redelig-
hct och tro emot migh. Jagh skal blifva eder med al gunst val

109

beräge. Gudh befalendes. Skrefs Stock[holm] then 28 Decem-
bria. Aar 1617.

Gustavus Adolphus m. p.

utanskriften af annan band.

Bikskanslerens pAteckning: Pnesent. Hinkest ad den 28 Decembriff, Anno
1817.

96. (Egenhändigt,) Stockholm den 20 December 1617.

Ttterligaf« om betalningen till Danmark af Elfsborgs lösens tredje termin.

Min günstige helsa sambt bTad mchra gunstigh benegenhet
jagh förmår med Gud alsmechtigh tilförende. Jagh hafver, II.
Cantzler, i dagh handfat eder ekrifvelse, och ehet ther uthaf eder
välmeningh och rääd uthi thenna Elfsborghs lösens sack, hvilke
bestå ther uppä, at man först icke skal anshc then skada man
lider, uthan hafva sigh allestedes framme til at bringa thet meste
til vega, som skie kan, mot then olegenhet, ther älliest påföUier.
Til thet andra, mena I och gifva tilkienna, at man skal (til at
undfly feigden, häller til at dröja medh henne och thes bettre
justificera min sack) låta presentera penningarna efter förra
brücket och thå gifva tilkiänna, at ther fehlade, och ther på be-
giåra, at Konungen ville hafva fördragh medh hvad som fehlar,
och huru han, som penningarna lefverera skal, sigh skal på et
förveggrande förhålla, såsom och at man icke alla penningar uthan
^[»: 50,000] eller ^ daler skulle thit in förskicka, på thet jagh kunde
bevisa min villia til at betala och vara viss på resten af sum-
man. Personneme, som I nempne, hafver jagh och seht. I licka
måtta och thet I mena om stilleståndct.

Här på förholler jagh eder icke, thet jagh hoppas, at sum-
man kunde något när blifva fyldh, hvar the poster som på inne-
lagde sedel*) förmälas kunne gåå uth, och ther I nu finne at the
som ther nidre ähre kunde bringas til vega, thå bemöder eder
asquis et iniquis conditionibus at fylla thet, som jagh här up-
tecknat hafver. Hvad the påster här uppe vedkommer, skole
fuller inthet falliera, men ther I någon omöijelighet, som skin-
barligh ähr sage, thå håller jagh, at thet vore fåfengh och ska-

*) Denna finnes ej i bebåll.

110

deligh kåstnad at borga iip dyrt eilfver och vexla ricksdaler för
siu marek; ty hvar summan än thå icke kan fylles, så är så got
at man fallierer på ^ som mindre, althenstundh thet äbr änthå
licka när, hvar han vil stå på the fåfenge ceremonier, och ther
han sigh låter bevecka at bida et par månader, thå kan man
väl få them medh bettre mack och mindre skada. Processen
uthi lefvereringen låter jagh migh behaga och begärer giinsteli-
gen, I velen instruchtionen efter thet settet författa och migh
tilsenda. Här jemte synes och icke orådeligit, at man gåfve H.
K. Paltzgrefven then commission at handla med Konnungen, at
han icke ville stricto jure procedera, uthan några månaders dila-
tion efterlåta, hvilcket kunde icke varra orådeligit, althenstund
H. K. kommer något nähr ved terminnens thid thit, så »t ther
af icke kan förorsackas någon resolution at inthet annamma,
medh mindre hans utskickade vore förvissat på hele summan.
Man kunde och ther igenom thes better få veta hans intention,
om han skall varra tilfridz, hvar ther någon fehl funnes, och hvad
älliest i honnom låter, och huru han skal tågat vedh sig. Man
kan och thes bettre vara ursechtat (när man thet så solenniter
af honnom hafver begerat och thet varder utslaget) hoss frem-
mande och i sit samvet, om någon vidlöftighet sigh ther af för-
orsackas. Jagh hafver tallat med H. K. och hafver sigh godvil-
ligt ther til tilbudit, men för hastighet skuld hafver jagh icke
kunat migh resolvera, och althenstund H. K. blifver i Nyckö-
ping och hos H. K. hertig Jahan någon tidh, ärret thid nogh til
at få vetta edert gode råd uthi sacken, om I alenast snart svara,
huru eder här om tyckes. Stillestånds handelen belangande, blif-
ver jagh ved edert råd och skrifver Skraffer therom til. Så
snart jagh hafver skaffat råd til alla the medel på sedelen stå,
vil jagh påstvis, vil Gud, draga til Jönneköpingh, ther I migh tå
möte kunne. Gud eder befalandes. I Stockholm 29 Decembris,
år 1617.

Gustavus Adolphuß m. p.

Adviserer hvad I utret^a, och viser H. M. zedhelen. Jagh

hoppas H. M. giör thet mesta H. M. kan.

Utanskriften af annan hand.

Rikskanslerns anteckning: Praesent. i Nyköping den 30 Decembris, Anno
1617.

111

96. Stookholm den 1 Januari 1618.

Sraf pä Hertig JohaoB fråga om Jöns Nilsson skall f& äterT&nda hem.

Gustaf Adolph etc. Vir eynnerlighe gunfit etc. Efter, her
Axell Oxenstierna, 1 vele vette, huadh svar Bom I kunne gifue
Tår elskelighe kläre her brodher och sväger, Hertigh Jahan,
haar H. K:tt lather falle något taal om Jöns Nilsson, at han ho-
nom begiärer hem, så ähr vårt nådighe svar, at huar H. K:tt fin-
nes viUigh medh förstrockningh till Elfzborgz lössen, at I då
mage förtröste honom, dedh han må komme hem medh sådanne
föTcordh, at huar vij framdeles kunne hafue honom något tiltalc
heller finne medh honom saak, at H. K:tt honom icke i någon
motto defenderer heller förvagrer, at han ju må vare förtänckt
at svare, huadh vij honom kunne hafue tilltale. Gudh edher be-
falendes. Af Stockholm den 1 Januarij, Åhr 1618.

Gustavus Adolphus m. p.

97. Jönköping den 18 Januari 1618.

Kallelse till Konungen-
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Efther, her
Axell Oxenstieme, vij ider närvarelsse her hoos oss behöflfue, der-
före begere vij, att I ded forteste möyeligit åhr vele skynde ider
hijt. Gudh idher befalendes. Af Jöneköpingh den 13 Januarij
1618.

Gustavus Adolphus m. p.

08. Jönköping den 4*) Februari 1618.

Mönstringsf ullmakt.

I Vij Gustaf Adolph etc. giöre vitterligitt, att effter vij hafve

I Qthi befalning gifuitt oss elskelige, vare och Sveriges rijkes trogne
! männ och tienere, edle, välborne och välbördige herr Axell Oxen-

*) Rubriken jämte dateringen i duplettregistraturet, den 5 Februari, är of ver -
bruken. I registraturet. hvarest blott rubriken är införd, står den 4:de.

112

sticrna, Frijherre till Kimmito, Herre till Fijholm och Tijdoen,
Ridder, Sveriges Rijkes Rådh och Cantzeler, Broo[r] Anderseon
till Broo gård och Herman Wrangell till Skooklöster, Ståthollere och
öffverste öfuer Smålendeke kriegsfolckett, till att munstre kriegz-
folcket uthi Småland, i Calmare Ihän; derföre skole the och aldeles
skicke sig i samma munstring efFter theres gifne Instruction, såsom
han uthi bokstafuen lydher. Huarföre ville vij hermedh hafua be-
fallett befhäl, så val som gemeene ryttare och knektter, att the
rette sig efFter, hvadh som the i så motto opå munstringen giöre, och
der nogon, sedhan munstringen ähr öfuerstånden, giör nogon förän-
dring heller vhanbythellse, han skall på dedh högsthe, såsom een
otrogen tiencre straffett vardhe. Dher alle och huar i sijn stadh
vette sig hörsamligen att effterrette. Datum [Jönköping den 4
Februari 1618.]

Ur duplettregistraturet för 1618.

89. Jönköping den 4 Februari 1618.

Krigsfolkets mönstring i Småland.

Memorial för Cantzelcren, Cammerådh Broor Anders-
son och öffversten Herman Wrangell, huareffter K. M:tt
vill, att dhe sigh pä tillkommande munstring förholle
skole. Actum Jöneköping dhen 4 Februarij 1618.
Försth skolle the låthe stemme bådhe rytterefhaneme i Små-
landh till*) på nestkommande den*) Februari, och dhå

begynna mynstringen på eifterföUiendhe sätt:

l:o Efftcr K. M:tt icke her effter vill hoUa så monge ryt-
tere, som her till hafuer varit brukeligitt, så skolle the utvällie
iblandh bådhe fahnerne dhe bästhe friskaste och dugligeste kar-
lerne till 250 mann gemeene ryttcre, föruthan officereme, hvilcke
alle undher een fahne skickes skolle.

2:o Dem skolle the förordne till Ryttmästere*) till Lyt-
tenamptt*) till Fendrik*) och sedan aiF begge fahners of-
ficerer uttleeta dhe besthe, som Icngst och troligsth tientt haffue
och varitt på meste tågen, och dhcm förordne till undherbefhäl,
allt effter den ordning, som der opå aff K. M:tt tillförenndhe
giortt ähr.

*) Tomrum för namnen &ro lemnade 1 texten.

118

3:o Dhen andre Ryttmästeren, Leuthenampten och Fendriken
gampt de andre äff officeremc, sk vål som alle dhe andre gemene
lYttere, som ähre öfuer 250 karler, skole affdankas, och deeree
hemman och förlehninger nu straxt kiennea vedher äff fougdteme
ech leggieB undher cronan igen.

4:o Ahr der och iblandh dhe affdankadhe ryttere nogre
gamble och ålderstigne ryttere, Bom icke her effter vilia fordt
'eller elliesth tiena kunne, dem måghe MunetercommiMarieme
mma akattfrijhet på sitt hemman uthi ett åhr her effter, sedhan
skall han såsom andhre gidre deraff skatt och skuUd, der han ded
TÜl besittia.

5:o Uthi munstringen skole Commissarieme, försth skådha
karlens mandoom och frägdh; sedhan att han sitter sielif i egen
persohn åå*) ; demesth, att han hafuer een godh och varak-

tigh hesth icke mindre ån till*) högh; item att han hafuer 2
godhe pistoler medh sinkelås, så och försörgdh medh godh sijdh-
värija, sadell och tygh; och hvilcken som icke således ähr försed,
skaU affdankas eller, dher karlen elliesth ahr godh, och icke fun-
nes till 250 väl stofferadhe karlar undher bådhe ianikeme, då
må densamme fly sigh visse löffbesmänn, att han till den 15 April,
nestkommandhe vill tee sigh för öffversten och sijn Kyttmästere
således stofferatt, som sagdt är. Hvilcken dedh icke kan giöra,
skall blifva affdankatt.

6:o Alle dhe ryttere, som när undher husen och efterskref-
ne herreder boendes ähre, skoUe affdankes; n[ämligen] alle dhe
der boo i Vistha, [T]veeta, Moo, Ossboo; Vässboo och Västre her-
red; item i Norre och Södre Möre, Upvidinge, Stranda och Ambiörs
[o: Handbörds], Sefuedhe och Asbolandh. Och der nogre aff dem der
boo ähre tienlige och godhe ryttare och hafua lusth att blifua der
vedh, då skoUe dhe ilyttia dedhan ihn i dhe andre herredher, så
framptt dhe vele blifue ved tiensten; effter såssom och oflicerer-
nes förlehninger i förbemelte herredher skole dhcdhan och i dhe
andhre förleggies.

7:o Commissarieme skole och granneligen ransaka om så väl
officeremes som gemene rytteres förlehninger och hemman, icke
sllenesth deeree som blifue i tiensthen, uthan och deeres som af-
dankas, huadh och huru mycket, och i huadh socken huar hafuer
haft sitt underholdh; och sedhan der straxt på munstringen, till-
ordna huar ofRcerer och rytter sijn förlähningh och hemman,
förbiudendes på Konnungl. M:tz vegner StåthoUeren, Offuersten

*) TomTnm år här lemnadt i texten.

Axel Oxenstierna II. 1, 8

114

och Ryttmeflteren och alle aadhre att tilldeela nogrom nogodt
hemman eller gård, så kert honom ähr att undvijka rielfue akat-
tens uttlegningh och deroffvan upå att svara H. K. Mrtt till aaken
f(5r fdrbndzbrått.

8:0 I lijke motto, skoUe dhe tillseije rytteme, att ingen för-
drister sigh till att förhoUa K. M:tz rätt, kyrkietijendhen, och
huar Ryttemestcren icke hoUer der handh öfuer, då skall han och
dhe andhre officerer suara der till.

9:o Sedhan huar ryttere sitt hemman ahr tilldeelt, då mage de,
som i tiensthen [blifua], blifua förtröstadhe, att sedhan visse och
ovissc partzeler åhrligen ähre affdragne, och i åhrlige underholdh
korttadhe, huadh dhå feelar, att dedh skall aff fougdten i dedh
herredh, som rytteren boor, blifua åhrligen upfyltt, så att honom
inthet skall skee fömähr och för kortt eifter den ordning, som K.
M:tt giortt hafuer heller ännu framdeles görandes vardher.

10:o Ryttmesteren skall och tillseijes, att så kiertt honom
åhr att undvijka sijn olycko, då skall han icke fördrista sig att
giöre nogon förändring medh ryttemes förlofuande eller anta-
gande ifron det dato ihn till nesthe mjnistringh. Män faller no-
gon ifron genom dödhen, då må hans nampn blifua uptecknatt,
och han sedhan på munstringen skaffa een annen i staden igen.

11 :o Huadh fotfolckett vedkommer, skole bemelte Conaimis-
sarier låthe stemme knecktefenickeme på dhe orther läijligst fin-
nes, och huar Cantzeleren icke kan vara derhoos, mage dhe an-
dre dedh efi^r H. K. M:tz Instruction icke deste mindre förretta.

12:o Uthi knecktediunstringen skolle Commissarieme försth
randsaka och beskådha så vähl dhe gamble som nye kneckteme
effter dhen sidste mönstringzrulla, åttskillie dhe gamble och ny-
skrefne, anteckne hvars deeres nampn, hemman och soeben, der
dhe boo; item huadh the ähre, bofaste eller löskedrenger.

13:o Finnes nu nogre iblandh dhe gamble knekter, som
haffue tienet öfuer 20 åhr, och seijes för åldher heller verck skulld
att vara otienligc, dem mage dhe gifua knektetiensten frii. Item fin-
nes nogre gamble nyskrefne böndher, som hellre velie läija för sigh
godhe och dugelige karlar, då mage dhe sådhantt tillstedie, cronan
till förbettring, effter såssom dhe och måghe tillstedhia androm
till att leija för sig, huar dhe ähre bettre och yngre^ som legdhe
blifua, ähn dhe som leija, doch att dedh betenksamt och icke
uthan godh orsak tillstedies.

14:o Finnes och nogon att vara fömähr skeet i skriffningen
aff Adelen, Höffuidzmän, Fougdteme, Prester eller Ländzmän, och

115

sådhaiit profuea, dh& skolle dhe ekaffa dem, 8om medh skiål öf-
ner orättes klagar, rätt, och den som oski&l giordbe, Btemmas
och svara till rätta. Och huar nogon skuldh hos nembden finnes,
då skolie dhe skaffa sielfve een dugeligfa karll i samma stadh
for den, som olaglig nempder var.

15:o Dhe gamble lössleptte knektemes pass skoUe dhe och
öfuersij, och dem, som dhe finna skiäl medh sigh, stadhfestha,
män dhe andre åther låthe inskrifua i rulleme ; och huilcken som
icke kommer tillstedes och bevijser sijn hörsamhett, icke haf-
uandes laga forfall, den skoUe Commissarieme ju ibland dhe an-
dre insettia låtha, föreleggiendes dem een viss dagh, då dhe sigh
for Offuersten tee skoUe, och den, som der till sig icke insteller,
skall äå nesthe tinge lyses biltoger, och hans godz och egendoom
kennas undher cronan.

16;o Så skolle och Commissarieme låthe tilldeela huar ge-
meen knekt en daler, och officereme een halff* åhrslöhn i pen-
ningar;

17:o Och dermedh giöre rulleme klaare, och underskrifne ; der-
aff behoUer Offuersten een, och een sendes i H. K. M:tz Rekninge-
cammar. Och ingen, ehusdh nampn han hafuer, fördrister och
underståår sig att giöra nogon förändring på nogon knecktt ifron
dhen dagen ihn till neste mynstringh, uthan fulfoUia och effler-
i aldeeles munsterruUan, så kiertt huar och een ähr att

undfly H. M:tz onådhe och straff*.

18:o Fömimme dhe och nogon aff befhälet att hafua bortt-
Bäldh nogon knecktt eller elliesth tuingatt penningar afF dem,
den skolle Commissarieme affdanka och afsettia sijn tiensth, och
dher dermedh grofveligen ähr tillgångett, låthe sittia öfuer ho-
nom en krigzrått, och straffVan in continenti efter foregången
doom och sentens.

ur regifltratnret för 1618 foI. 34, jåmffirdt mod dappleitregistrataret.

100. IddkOping den 16 Februari 1618.

Fdrindrade dispositioner rörande mönstringen med anledning af ett oljcksfall,
som tr&ffat Bror Andersson.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Eff);er, her
AxeU Oxenstierna, att Broor Andersson hafver fått olycka och
körtt sin ene foot ofardigh, så att han inthet kan stige på ho-

116

nom cUer hafvan till jorden, och fördenskull icke kan komma tijt
neder till mynstringen såssom ähmatt var; derföre vethe vij in-
gen nu att senda derhcdhen, och till att miste eder person nägott
lenge ifrån oss kunne vij inthet väl göra, hälst meden vij för-
nimme, att the Ryske sändebudhen ähre opä vägen och dageligen
förvänttandes; och ähr allrede den Ryske posten ankommen. Hvar-
före befalle vij, att I thett folckett, som näst förhanden och i
vägen äre, munstre, och eder, dett snareste I kunne, till oss föi^
foge, och tillseije Herman Wrangell, att han nu låther bliflFva
med thet andre folckett iithi Norre och Södre Möre, Stranda be-
redt och opå Olandh till framdeles och afställer deres reese, att
the icke fåfängtt oprycke till mönsterplatzen, elfter dett icke
denne gängh skee kan. Vij vele och uthi lijke måtto settie vår
reesa genest foorth åth Stockholm och inthett i vägen fördroije.
I vele dette eifterkomma, eflTter I väl kunne tenckia, huru väl
vij eder nährvarellse hos oss behöfve. Och befale eder Gudh
alzmecktigh. Af Lijköpingh den 16 Februarij, Ähr 1618.

GustavuB Adolphus m. p.

101. Svartsjö den 2 llara 1618*).

Med bref från olika häll, öfrer hvilka Bikskanslerens betänkande begftres, hvitr-
före han helst personligen bor infinna sig; förordnande om mönstringen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij ekicke
eder, herr Axell Oxenstierna, här ifrån een copia af ett bref, som
vij nyes hafue fått ifrån de Muskoviske sändebudh, deruti I varde
förnimmandes, huru såsom sakerne them emellan ännu stå, och
hvadh discurs de medh Ryske sändebuden hafft hafue och huadh
kundskaper, som the elliest hafue kunnet opbringe. Desslikest
fömimme I och om then Ryske posten, som är på vägen till Dan-
mark, Engeland och Hållandh aflarded. Så skicke vij eder och
Niels Stiernesköldz relation, som han oss tillskicket hafuer om
någre kundskaper förmälendes, ithem ett Rutgertii bref, som oss
är tillhandakommit medh vår lijfknecht, som är kommen ifrån
Danmark eder tillskrifuit, hvilked vij hafue opbrutet, menendes,

*) I ett Bikskanslerens bref, dat. Vadstena den 18 Mars (R. A.), som tydli-
gen är svar på ett Konungens bref af samma innehåll som ofranstående, såges
detta kongl. bref hafva varit dateradt Svartsjö den 8 Mars 1618.

117

att thett 068 nägot angå ekullc, uthi hvilkcd han låter förstå,
huad ovillie, som är emellan Konungen i Danmark och dhe Ly-
be«ke opkommen, och der hoos någre kundskaper, så finne I och
uthi samme bref moot ändan, att Konungen i Danmark endels
hafuer svaret på Skyttens creditiff, och man förnimmer, att Skyt-
ten den tijdh var stadd uthi Hamborgh, och att Ku[t]gertius der
hoos förmäler, dett han achter sättia sijn reesa [fort] genest der ifrån
ådt Hållandh. Så kunne vij då icke vete, huru såsom den com-
mission, som han till Skytten hafuer, kan komme honom till handc;
hvarföre vij för alle desse omstandigheeter och orsaker eder när-
varelse, rädh och betenkiende hoos oss behöfde, och fördenskuidh
gema säge, att I skyndede eder hijt till oss. Ty vij tuifle intet,
att then mönstringh, som eder var opålagdh hålle, ju allerede
skall vara öfuerstånden, och hafue vij ingen härtill haift, som
vij hafue kunnet skicke till att mönstre folket uthi Sone och
Sodre Möre, sa och Strande heredh och Olandh, utan achte nu
skicke här ifrån herr Abraham Erichsson, att han sampt medh
Zacharias Simonsson, som I hoos eder haiFt hafue, skall begifue
sigh tijt neder och mönstre dett folk, som der är. Befale eder
här medh nådeligen, att I medh förste möieligit skynde eder op
till oss, och huar något medh eder resa drögdes, I dä oss edert
rådh och betenkiende skrifFtligen medh dett snarestc uthi desse
saker meddela och giffua vele. Dette I effterkomme. Gudh ider
bef ålandes. Af Stockholm [den 2 Martii, Åhr 1618].
Ur registratnret för 1618 fol. 72.

102. Såtuna ladugård (vid Upaala) den 16 AprU 1618.

Kallelse till Konangen.
Gustaf Adolf etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efther dedh,
herr Cantzler, vij för synnerlige orsaeker skull behöfue ider när-
varelsse hoos oss, derföre så begere vij nådeligen, att I ville för-
foge idher till Stockholm medh förste mögeligtt vore och elliesth
lathe oss medh denne uttskickedc vette, huru snartt I kunne
komme derhädan. Gudh idher befallandes. Af Sätuna ladugårdh
den 16 Aprilis, Åhr-IBIS.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Present, på Tijdöön den 18 April, Anno 1618.

118
108. (Egenhändigt.) üpsaU den 19 April iei8.

Qro öfver Rikskanslerens nteblif vande ; förnyad kallelse, om ej sjokdom hindrar.

Min gunstige helsan, sällskapat medh alt gotts önskan, medh
Gudh tillförende. Jagh fattar then omsorgh, att I måste vara
fallne uthi svår siukdom, ty jagh veet eder sed vanlige flijt att
giöra edert kall tillfyllest, med sambt att I ther jempte väl vetta
then tijdz lägenheet, och huru högdt våren framför andre tijder
om åhret kräfvia upsicht och försynligheet uthi alla saaker, så
att jagh ther af döma kan, att eder måste vara hinder infallen,
hvi 1 icke ähren till migh kommen. Ahret nu siukdom (hvilcket
jagh af Gudh önskar icke vore) så begerar jagh gunsteligen,
att 1 migh thet velen vetta låta, på thet jagh eder må rådfråga
om the årender, som migh åliggia, genom skrifvelser; ärret elliest
annat, tå hoppas jagh, att I, som en man aren, varda tillbaka
settiandes thet enskylte om thet gemene; och ju förr ju heller
till mig kommandes. Thes förinnan och altijdh önskar jagh, att
I måtten vara med helsan och välstånd, hafvandes ther till or-
saak af eder goda tienst, som I migh och edert f&demeslandh
bevisth hafve, varandes i thes tiänst, hvilcket jagh full hugse
ähr stedse medh gunst och alt gott att vedergella. I Dpsala then
19 April, Åhr 1618.

Gustavus Adolphus.

Bfter Elias Palmschölds afskrift i Upsala Bibliotek 36: 849.

104. Stockholm den 14 ICaj 1018.

Om andersökning af Ragunda sockenB klagomål Öfver förfång i sitt laxfiske.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder,
herr Axell Oxenstierna, hermedh nådeligen icke förhålla, att in-
byggeme uthi Rågens prästegielldh i Jemptelandh hafve haff't
deres uthskickede her hoos oss och sig beklagett uthöflFver vår
undersåther, som uthi Liuustorpz och Skööns prästegelldh i Mä-
dellpad boendes ähre, att dhe dem till skada och afbräck opa
deres laxefiskie bygge deres stakegårder, så att de dermed för-
hindra laxens oppgångh emot dhe privilegier och gamble breff,
som bemalte Ragensboer förmeene sig der opå hafve, ödhmiuke-
ligen begerendcs, att sådene stakegärdcr mage blifva afskaffede,

11»

effUier aam I af medfolliende deres supplicalioii dett vijdere hafve
tili att foraimma. Så medhen om icke vetterligett &hi, karu som
derom i sanning kan finnes, hvarföre befale vi eder henned, att I
lathe eder underlagman derom ransake opå landztingett, huru samme
laxfiskie bygde ähre, och hvad rätt, som hvar dertill hafva kan,
och 088 seden derom all besked lathe förnimma, då vij oss opå
sådene deres klagan nådigest vele förklare. Gudh befallendes.
Af Stockholm den 14 Maij, Åhr 1618.

GuBtavuB AdolphuB m. p.

106. JMtmmk (i DaUnoie) den 16 Fovember 1618.

KaUelw till Konungen.

Gustaf Adolf etc. Vår synnerliga gunsth etc. Efther thett,
her Cantzler, vij förtofue någott här oppe i bergzlageme nå-
gre vare saaker, mädhan vij här äre stadde, till att förrätte,
althenstundh thett kräfuer ingen hasth medh reesan ådt Oster-
göttlandh, och vij idher nährvarelsse här hoss oss nu synnerligen '
behöfve, azå begere vij af idher nådeligen, att I vele förfoge
idher medh allersnareste hijtt opp till oss till Kopparbärgett, så att
I ähre här medh allerförste mögeligtt. Dette I vele eifterkomme.
Gudh befallandes. Af Löfässen den 16 Novembris, Åhr 1618.

Gustavus Adolphus m. p.

106. Nyköping den 80 December 1618.

Rikskansleien bör båUa sig redo att bevista det af Konnngen af Danmark be-
viljade mötet, men först infinna sig hos Konungen.

Gustaf Adolf etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafue,
her Cantzler, bekommidt svar ifrån Konungen i Danmarck opå
thedh bref, vij honom tilskrifue medh Oloff Dufua, och hafuer
bevilliedt möthedh på den 27 Januarij 1619 nästkommandes;
hvarföre och, efther vij achte att brücke ider på samme möthe,
begere vij nådeligen, I ville förfoge ider hijtt till oss, och elliesth

120

göre ider der på ftrdigh och tülreedz. Gudh ider befailandes.
Af Nykepingh den 30 Decembris, Anno 1618.

Gustavus Adolphuß m. p.

107. Linköping den 20 Januari 1610.

De svenska kommissarieraas första fallmakt för underhandlingen i Sjöred.

Vij Gustaff Adolph etc. göre vitterligit, att efter den evan-
geliske christenheettz fiender, de Papieter och enkannerligen Ko-
nungh Sigismundus i Pålandh, allehanda farlige prachtiker och
ahnslagh förehaffuer till alle evangeliskes, serdeles desse Norlen^
diske rijkers skada och nadeell; derföre och till bätre vår försäk-
ringh hafue vij godt och nyttigt funnet att tractera och handla
om itt venligt och fast förbundh emellan oss och den stormäch-
tige högbome Furste och Herre, her Christian den fierde, Dan-
markis, Norigis, Gottis och Vändis Konung, Hertigh etc, (titel såsom
N:o 30), vår broder, frände, nabor och synnerlige gode ven, så och
bägges vare rijker och undersåther emot bemelte Konung Sigis-
mundum i Pålandh, hans anhangh och flere den evangeliske chri-
stenheettz fiender, och fördenskuldh samptycht itt möthe på grent-
zen emellan Ulffzbäck och Kneredh till den 27 Januarij näst-
kommende, och ditt affardet, och på vare och Sveriges rijkes vägna
fulmechtige giordt, oss elskeligh, vare och rijkzens troomän och
Rådh, edle, velbåme och velbördige her Axell Oxenstierna, Frij-
herre till Kimetö, Herre till Fijholm och Tijdöön, Ridder, vår
och Rijkscns Cantzler, her Jasper Mattzson till Harffuilla, Rid-
der, Rijkzens Skattmäster, her Nielz Biclke, Frijherre tiU Salstadh,
vårt Camerådh, Boo Ribbing till Säby, her Johan Skytte till
Grönsöö, Ridder och her Gabriell Oxenstierna, Frijherre till Ki-
metö, Herre till Töresiö, vår Stådthållere på Stocholm och Landz-
höfdinge i Uplandh, att mötha Hans Kongl. V^yrdes i Danmark
och Danmarks rijkes fulmächtige Commissarier och medh dem
om bemelte förbund tractera och handla. Huadh och bemelte
vare Rådh och afiardigede på vare vägne afhandlendes och be-
slutendes varde, dett vele vij stadigt och fast hoUa och efter-
komma. Till yttermera visso och förvaringh, hafue vij detta
medh vår egen handh underskriffuidt och vitterligen låtedt hän-

121

gia Tålt konglige secret hår under. Gifvidt på vårt hus Lind-
kö{Mngh den 20 Januarij, Åhr 1619.

Sfter en afiBkiift bland »Acta ocb Handlingar, som åre föreldpne mellan de
Sfioflfce och Danske GommitBarier på gråntsen 8idrijdb> etc. 1619: vol. 106 i
MlamhAa aamlingen å Kongl. Biblioteket i Stockholm.

108. Linköping den 20 JanuaH 1610.

underhandlingen i Sjöred med Danmark om defeniiivförband mot Pålen ocb
katolikerna.

Instruction för dhc förordnedhe Commissarier till
dhett vidh Ulffzbäck berammede möthe till den 27 Ja-
nuarij, de edle, velbome och velbördige her Axell Oxen-
fltiema, Prijherre till Kijmetöö, Herre till Fijholm och
Tydödn, Biddere, K. M:ttz och Rijkaens Cantzler, her
ffäsper Mattzson till Harffuilla, Ridder, KijkHcns Skatt-
master, her Xielz Bielke, Frijherre till Salstadh, K.
Mrttz Camerädh, Boo Kibbingh till Säby, her Jahan
Skytte till Gxönseöö, Riddere och her Gabriell Oxen-
stierna, Frijherre till Kijmetöö, Herre till Töresiö, H. K.
Mrtz Stådthållere på Stäckholm och Landzhöfdinge i
Upland. Actum Lindköpingh den 20 Januarij, Anno
1619.
Först skole Commissarieme låtha sigh vara anlaget, att dhe
Mt sidste den 26 Januarij are samptligen vidh Ulffzbäck och
haffda der tilstades dett medfölie, både af adell och ryttere, som
dem år tillordnedt. Och der de anten samptligen eller någre aff
dem så tidigt framkomme, skole de medh en skrifuelse, försendh
medh en adelzman, giffua de Danske Commissarier deres ahn-
kompst tilkenna, och så frampt alle Commissarieme, deres med-
bröder, anten are ankompne eller och vist förmodandes, mage de
Båttia dem möthesdagen den, som berammet är, nembligen den
efterföiiende 27. Men huar någen anten af siukdom eller eliest
icke kunde komma till tijdh fram, skole de höfligen göra sin
endskyllan, och sökia att förlängia möthet på en dagh eller tuå,
fttt alle kimde vara närvarende.

Till thett andhra. Kommende till möthes, och sedan helsnin-
gen är giordh, skole de Suenske Commissarier, huar de få dett
första ordet, eller, om de bliffua förekompne, uti deres svar an-

122

drag» och formale, att Bcdan den sidste danske feigde var lyk-
tadh och i staden igen förtroligh venskap och godh naborskap
oprättedh, då haffuer Hans K. M:tt, deres n&digete herre, icke
allenest beflijtedt sigh efter möieligheett att vidhmachtholla den
giorde venskap, efterkomma allt dett, som i fördraget varuttlåff-
uat och hindra, huadh der emot kunde löpa, uthan medh all
hugh der hän trachtadht, huruledes samma venskap kunde bliffua
förmeret och medh närmere bandh förbättredt.

Till thett tridhie. Anseendes att Hans M:tt och Kongl. Mrtt
i Danmark vore tuå de fömempste stöder, der opå den evangeli-
ske religion sigh näst Gudh uthi denne tijdh länte; huilkes enig-
heett och samdrächtigheett försäkrede den hele evangeliske chri-
etenheetten, särdeles på desse tuenne sijder öster och norr uth,
tuärt om deres oenigheett, ovilie och missförståndh (dedh Gudh
afvände) skulle icke allenest kunne vara dem inbördes fördärf-
ueligh, uthan och öpna Påven och hans lige en önskeligh in-
gångh och dörr att medh stort håpp företaga allehanda fharlige ac-
ter och sättia sine skadelige practiker emot de evangeliske i värket.

Till thett fierdhe. Hvilket altt Hans Kongl. M:tt, vår aller-
nädigste herre, betraktende, är synnerligen i sin velmeningh styrkt,
derigenom att Hans M:tt i Danmark ochså på sin sijda nogsaxnptt
haffuer betedt sin benägenhcett till Hans Kongl. M:tt i Sverige
så vcll [som till] dett gemene bästa och i sin skrifvelsse under dato
den [19 Decembris förledne år]*) giffuit en godh anledingh till trac-
tation om itt förbundh emot Konungen i Pålandh, såsom itt för-
nempdt och skadeligt ledcmot dens Påveskes liges, som särdeles
låther sigh desse Norlendiske rijkens inkräktande vara anlagen.

Till thett fempte. Och endoch samme tractation på en tijdh
är blefuen opskuten, efter der syntes någre hinder vara på farde,
lijkvell sedan de äre rympde aff vägen såsom eij heller af den
importans, att de något så godt värk skole kunne förhindra, då
hafuer Hans K. M:tt sigh först velet beflijta att oppehålla och
stadfästa altt godt förtroende och naborligh venskap emellan
Hans K. M:tt och H. K. M:tt i Danmark, så och bägge nationer,
Svenske och Danske; och så der iämptc reassumere tractationen
om itt venligt förbundh emot Konungen i Pålandh och hans an-
hangh, såssom den evangeliske christenheetens i desse Nårlandi-
ske rijker afsagde fiende, försökiendes och om Gudh dértill
denne resa medell förläna ville,

f.*«*L^«!r^^ ^•^"u'^T *u P*'^"»*^^ ^^^ finne« bland afskrifter af bref
från Konungame Frednk II och Kristian IV [1572—1632] i rlkaarkiTet.

193

Till theit mette. Och hafver fördenekuldh, sedftn Hans Kongl.
Mrtt i Danmark tili handelen så vell eom möthet «amptykt hade,
godt funnet att affllrda Commiaaarierne och medh nöijachtigh
Allmacht och instniction fönöria late, intet tuiflendes, att de Dan-
ske på sin sijda i lijke måtto fulm&chtigede och instruercde fihre.

Till thett riundhe. Dennedh skole Commiesarierno växh'
fulmakteme, och der de dem nöiachtige befinne, anten då på
samme eller näat efTterföliendes möthesdagh effterskrefne för-
bnndzmedel fDrealå.

'nil thett ottonde. EfFter man görligen förnimmer och veett,
att endok Konungh Sigismundus i Pålandh uti dedh krijgh, han
emot Håna Kongl. M:tt i Sverige förer, fuUer prsetenderer en an-
nan rett och orsaak, hvilket man icke heller aldeles nekar, uthan
kaller låter vara i sitt värde, aidenstundh hon oss enskijlt ahn-
j^åår. szå ar dog likvell Konungh Sigismundi förehaffuende icke
allenest på den förmente prsetention ahnsedd, uthan ju så högdt
och än mere på denn chatoliske religions och påveske afguderies
nttspridningh och desse Nårlendiske rijkens occupation, uthur
huilke sedan, såsom uthur en bequemdh hampn, dem andre
evangeliske lätteligen alle medell afskäres till deres defension,
och bequämligen medh störste håpp bekrijgcs och öfuerv&ldiges
kunne. Och efter i sä måtto icke allenest K. M:tt i Sverige an-
fektes, uthan och Hans M:tt i Danmark och Danmarks rijke sö-
kes genom Svenske mäns sijda, så vore rådeligit, att itt förbundh
emellan Hans Kongl. M:tt i Sverige och Hans M:tt i Danmark
emot Konungh Sigismundum i Pålandh och hans eifterkommende
nprättes måtte, så att Kongl. M:tt i Danmark komme Kongl. M:tt
i Suerige till undsättningh, när så trängde och blifuer begäret,
efter som man sigh derom kan här förena.

Till thett nijondhe. Blifuer här opå svaret, att Konungen i
Danmark hafuer ingen strijdh medh Konungen i Pålandh, och
kan icke för sådan orsaak skuldh göra ens anners krijgh till
sitt, då mage Commissarieme efter deres bäste discretion mundt-
Hgen och skrifTtligen, så vidt som behoiF görs, dem remonstrera
och underrätta, att de så myckit sökes medh Pålniske krijgedt
som de Svenske, och att de icke myckit säkrere äre, för dett de
någott litedt längre ifrån sittia; skulle och falla dem fast be-
svärligt sigh att defendere och försuare, huar de chatoliske medh
Sveriges intagende stärkte bleffue.

Till thett tijondhe. Samptyckes nu till förbundh emot Ko-
nungen i Pålandh, då mage de Svenske Commissarier föreslå of-

124

terföliende medell: 1. att Konungen i Danmarkz undersåthcr icke
late sigh bruka i Konungens i Pålandz eller hans barns och eff-
terkommendes tienst emot Kongl. M:tt i Sverige eller chronan,
huarken till landz eller vatn, eij heller uplåta honom någre skipp
att bruka emot Sverige; 2. att Konungen i Danmark icke tilstä-
der någre skipp, som Konungen i Pålandh tilhöre eller i hans
tienst emot Sverige frachtede eller af hans vener sände are, att
löpa genom Sundedh, såsom och eij heller, der han någre i Osteiv
siön utrustade och ville sända ådt EliFzbårgh, att göra Hans K,
M:tt i Sverige skada eller infall, uthan att sådane mage ådt min-
ste bliiFua hindrede och afviste; 3. att inge Polniske uttliggere
och breffdragere, som färdes utt medh gräntzen och late sigh id-
keligen finne i de danske marknader och der iblandh den suen-
ske almoge uttsprida allehanda lögner, sökiendes alle tillfälle att
äggia menigheetten till uproor och obeståndh, så myckit hoos
dem står tillgörende, och der medh förkränkia och förminska den
naborlige benägenheettz förtroende, som desse rijker emellan är,
mage här efter eij bliffua lidne, uthan, der de beträdes effter
denne dagh, öfuerantvardes i Hans M:ttz i Sveriges händer, eller,
huar de Danske dett icke effterlåte vele, att de då mage i Dan-
mark ahntastade och straffede blifva, såsom de der handla emot dett
venlige förbundh rijkerne är emellan, eller och ådt minste, huar
intet annat är till nåå, blifua landet förviste först, och huar de
komme igen, sedan aluarligen och strängeligen straffede till lif-
vet; 4. huar Konungen i Pålandh genom sin och sine medhiel-
peres tilskyndan och bijståndh kunde i framtiden tiUrusta någon
skipzfiåta, såssom och till landz medh macht tilsättia och an-
fächta Hans K. M:tt och Sveriges rijke, eller och medh ettdera
företaga sigh feigde på rijket, att då Konungen i Danmark på
Hans K. M:ttz i Suerige ahnfordringh och begärningh komme
Hans K. M:tt till hielp och undsättningh medh så myckit folk
till häst och foott, som man nu iinner bäst, så och medh skipp
uttmunterede och uttrustede medh folk och alle nödtårffter till
strijdh på*) månader, och sådant allt på Hans M:ttz i Dan-

markz egen omkostnadh uthan någon vedergäldningh. Och mage
Commissarieme här föreslå, så frampt de sij något alffuar medh
tractationen, till*) till foott*), häster och*) skipp

mere eller mindre, efter som de sij de Danske vara bevägne till,
dåck så att alttijdh förbchålles att begäre mindre än här förmält
står och sådant efter lägenheetten. 5. Så länge rychtet om en
*) Tomrum år i texten lemnadt för summan.

125

Bmdtai Konungen i P&Uadz tillruatningh gåAr, då skall Kongl. M:tt
i Danmark icke tustftdia något skipp att löpa muntered genom
Snndedh, anten på Dantzich, Elbingen, Köningzbärgh, Rijga eller
andre platzer, under den Pålniske Jurisdiction belfigne, såsom eij
heUer tilst&dia, att någen örligzamunition bliffiier på beroelte
platzer anten ut ur Danmark eller genom Sundedh fört, medan
denne fiendtlige praeparation emot oss påstår; 6. men tuärtom,
att i medier tijdh alle danske undersåter och andre så vell medh
amunition som andre vharur, oss tiänlige, rijkett iritt och obe-
hindret besökie och der till hiuler fordrede och förmådde bliffua.

7. Hvar nu Konungen i Danmark der öfuer råkade i något krijgh
heller viddlöfftigheett medh Konungen i Fålandh och den Pålni-
»ke chrone, då skall Kongl. M:tt i Sverige vara förplichtet, när
Hans M:tt blifuer fordret, att komma Hans M:tt i Danmark till
hiälp och uudsätningh medh*) man till foott och*)

till häst och medh*) skipp, medh folk och alle nödtåriFter

till krijgz uttmunterede, aldeles så månge, som Konungen i Dan-
mark eigh till hielp H. Kongl. M:tt förplichter, och dem hoUa
på sin egen omkostnadh i*) månadher uthan vedergäldningh;

8. att Konungen i Danmark här efter icke tillägner Konungen
i Fålandh någon tittell eller nampn aiF Suerige, särdeles i de
breflF, aom till Suerige afgå.

Till thett elloiFthe. BlefFue dett andre accorderet, allcnest
att dett sigh stötte på omkostnedens vedergäldningh, kan skee de
Danske, förevännendes, att de igenom detta förbundedh för den
säkra och vissa trätta skuldh, som emellan Kongl. M:tt och Ko-
nungen i Fålandh är, lätteligen och länge och oifta skulle bliffua
medh hielpen besvärede, der då ingen nytta till dem komme;
deröfuer skole de Svenske remonstrere dem Danska deres nytta
de haifua, att de genom oss och medh vår fhara på sin stat blifua
försäkrede. Så vill och Kongl. M:tt på sin sijda icke lätteligen,
och uthan nödhen deste högre tränger, bemöda Hans Kongl. M:tt
i Danmark om någon hielp. Commissarieme mage och än så
vidt häruthinnan gåå, att de frije Konungen i Danmark för all ad-
sistens och hielp, medh mindre han tilförcnne är aif Hans Kongl.
M:tt der om besökt och hafucr sielf funnit krijgedh nödigt och
giffvit der rådh till; elliest skall han icke vara till hielpen för-
obligerat. Och fördenskuldh skole de Sveneke hålla ahn, att hiel-
pen på ingen vedergäldningh må göres.

•) Tomrum är i texten lemnadt för summat).

126

Till thett tålffte. Halle de om vedergäldningen fort ahn, d&
må, sedan dess inconuenientzier äre nogsampt beviste, där hän
descenderes, att när Kongl. M:tt i Sverige begärer hielp, dä akall
han giffua Hans Kongl. M:tt i Danmark sådant tilkenna tre må*
nåder för, än den skal sändes, och att Konungen i Danmark haf-
ucr henne på sin egen omkostnadh till den tijdh tillredz, och
tillredningh och uttrustningh vare oräknat uti all omkostnadh.
Och huar i medlertijdh lägenheeten sigh så tilldroge, att hielpen
kunde bliffua uthan fhara afskrifFuin, då vore Hans Kongl. M:tt
frij för all omkåstnadh. Men kommer adsistenten till Hans KongL
M:tt och anten till landz öfuer gräntzen eller till siöss i Calmar*
sundh eller andre Svenske hampner, ifrån dett dato skall KongL
M:tt anten sielff underhålla dem medh sin egen säldh, efter sont
annat främpt folk hoos oss ordinarie underhålles, eller, der Hans
M:tt i Danmark dem sielf besolder och Kongl. M:ttz i Suerige
lägenheett dett att göre icke kunde den gången tilsäye, då skall
Hans Kongl. M:tt i Suerige all den umkåstnadh vedergälle Hans
Kongl. M:tt i Danmark igen, innan trij åhr näst derefter gå till
ända. Så skall och i lijka måtto och medh lijkformige ordh in-
föres om den hielp, som Konungl. M:tt skall göre Konungen i
Danmark på föreskrefne fall.

Till thett trättondhe. Behager denne condiuon intedh, uthan
de Danske vele medh säker underpantt i slått, landh och Ihän vara
förvissede, då mage de Suenske Commissarier först remonstrere
de Danska, huru besvärligh en sådan hielp ville vara, medh min-
dre all tingh vore kommet till dett yttersta, och att afF sådane
underpanter som åfftast mera ondt och vederligit opväxer, än
hielpen förorsakar godt, och suara der till sigh intet vara instru-
erede, uthan vele dett Hans Kongl. M:tt troligen referere.

Till thett iiortondhe. Hålles nu detta förbundh emot Kongh
Sigismundum i Pålandh allt för partialiskt och fördenskuldh strax
uttsläes, så skole de Suenske Commissarieme föreslå en union
och förbundh emellan Hans K. M:tt och Konungen i Danmark
emot alle den evangeliske christenheettens fiender aff den Påve-
ske lige, och att uti samma union tillates och begrijpes måtte,
der de så ville, alle evangeliske potentater, princer, furster och
respubliker. Dette förbunds högnödigheett skole Commissarieme
förklara genom de farlige meneer, som den Jesuitiske hopen nu
uti någre förledne åhr drifuit haffua och än drifue i Engelandh,
Nederlandh, Bemhen, Frankerijke, Rysslandh, Tysklandh och På-
landh emot alle Evangeliske, alltså, att endåck Konungen i Dan-

«7

mark synes iblandh alle eTangeliske boo säkrest, men när man
»öens Il^lifrheett, de PåYetkee macht och månge illfundigheetter
betrakter, är Hans M:ttz säkerheett icke större ah andre euangc-
liske potentaters.

'nil thett femptondhc. Samptycker Koi^ungen i Danmark
härtill, då mage de conditioner, som om dett andra förbundedh
emot Sigismundum i synnerheett sagde äre, så vidt nåäs kan, här
införes, allenest att adsistentzen, som den ene skall göra den an-
dre, hliffuer aldeles uthan vedergäldning, såssom och uttryckeligen
exciperes, att detta förbundh icke skall praeiudicere de particular
förbundh, som någon dera parten kan hafTua slutit för detta medh
sine yener och bundzförvanter.

Till thett sextondhe. Huar sigh nu så tilldroge, att des^e
tuenne förslagh icke blifue anammede af de Danske, utan att de
der emot sielfue föresloge itt defensions förbundh emot bägges
vare fiender, ehoo de och vara kunne, då skole Hans Kongl. M:ttz
(oromissorier sådant icke uttslå, uthan dett pä Hans K. M:ttz
vägner acceptere, allenest medh dett expres och uttryckte förbe-
håldh^ att de herrer Stater i Nederlandh undantagandes (!), och
dett förbundh Hans K. M:tt medh dem haffuer bliffuer oförkränkt.
Huilken condicion, der de Danske admittere, mage de Suenske
Commissarier sluta medh dem förbundett medh sädane vilkor^
gom uti de förre punchter äre förmälte, allenest att dett dirigeres
emot bägges fiender, ehoo den och vara kunde, Stateme undan-
tagne. Dåck så, att den, som sigh offenderat finder af någcn,
gifuer dett den andre tilkenne i tijdh, på dett han kunne sökia
venlige medell i tijdh, all vedliflfligheett att förekomma. Men
der dett icke vill hielpa, att då den ene kommer den andra
till hielp på dett sätt, som för är sagdt. Men vele de Danske eij
låtha excipere Staterae, dä skole Commissarieme undervijsa dem^
dett icke vara höfligtt eller re tvist, utan giffuer orsaak att träda
ifiån dett förbundh, som Hans K. M:tt oprichteligen hafuer slu-
tet medh sine vener, och der medh beflijta sigh, tagendes saken
ad referendum ahn, medh godh vilia och venskapens yttermera
Btadfastelse att skilies ätt.

Efter en afskrift bland lActa och Handlingar mellan de Sräntke och Dan-
ske Oomminarier på grftntsen Biörijdh etc., vol. 106 i B&lambska saralingen å
KoDgl. Biblioteket i Stockholm.

188

109. Idnköping den 28 Janaul iei9.

Underhandlingen med Danmark i Sjöred.

Memorial för de Svenske Commisearier, deputerede
till möthett vedh grendzen, her Axell Oxenetieme etc.
her Jesper Matzson, her Niels Bielcke, Boo Ribbingh,
her Jahan Skytte, her Gabriell Oxenstieme. Actum
på Linköpingz hus denn 23 Januarij, Åhr 1619.
Efterdy förmodeligtt ähr, att de Danske till efventyrs ekole
drifva opå, att de gravamina, som i höstas öfversades, mage bätt-
ras, och Kongl. M:tz gifne resolution i Stockholm den [24] Oc-
tobris medh Sigvardh Grubbe vijdare declareras, särdeles att exc-
cution må tages på dem, som öfver grendtzen våldgärningh giordt
hafue; så skoUe Commissarieme först ändskylla sigh, att de in-
gen Commission der om att tractere hafue; aldenstundh K. M:t i
Danmark i sin skrifuclse sigh medh Hans Kongl. M:ttz resolution
aldeles hafuer låtedt åttnöye; och skulle fördenskuldh alle de an-
dre punchter upskiuthe till vijdere och bättre lägenheett, förme-
lendes sigh ju så vichtige, hvar icke vich tigere gravamina att
framläggie, medh huilke dhe sigh hade kunnedt fast giordt, hvar
de hade vist att därom på denne gången skulle bliifuedh tracteret.
Doch mage de förklare sigh om våldgärningerne, dett H. K.
M:tt väll ähr tillf ridz att låtha där gå execution öfver, alle-
nest att detsamma och tillijka på andre sijdhan skee motte. Och
hvar de Danske dedh tillijka vele låtha exequere, m^ge de Sven-
ske Commissarier tillskrive Stådthålleren på Calmer att fullfölie
domen, beflijtendes sigh tillf örende att så i aga, dedh icke så månge
mage settie lijfvedh till, [blott] att redelförere våldzgärningen medh
lijffvedh undgcUa. EUiest hvar een amnistia omnium injuriarum,
på begge sijdor här till begången, kunde afskaffes (!), der om
mage Commissarieme sigh beflijta och vinläggie, och seden ände-
ligen låtha hans K. M:tt vette, huru alle saker afflöpa.

Gustavas Adolphus m. p.

Sigill.

Originalet i samlingen Danica i riksarkivet. Bland »Acta och Handling»*
etc. p& gräntzen Sjörijdbi» i Rålambska samlingen, vol. 106, å Kongl. Biblioteket
finnes, utom af detta memorial, äfven en af skrift af den of v an namda kungl.
resolutionen, daterad den 24 October.

129

110. Linköping den 26 Januari 1619.

Rikskanslerens betånkande begåres ang&ende svar till Konungen i Danmark.

Gustaf Adolf etc. Vår synnerlige gunsth etc, Vij skicka
eder härmedb, herr Axell Oxenstierna, een copia uthaf dedh
bref, som vij nu hafve bekommitt ifrån Konungen i Danmarck,
dess inneh&ldh I deraf förnimma kunne, och beg&re nådeligen,
att I oss idert betenckiande deruthinnan straxt vele vete lathe,
sä tijdeligh, att vij kunne hafue budh ifrån ider igenn, förr än
som vij något suar opå samme bref gifue. Gudh be[falande8].
Actum Ldnköpingh denn 26 Januarii 1619.

Ur dnplettregistraturet för 1619.

111. iEgenhändigt.) Linköping den 81 Januari 1619.

Med öfversanda kopior af bref; om Enkedrottningens skrifTelser till Konungen
i Danmark; öfver de sanda brefren beg&res Rikskanslerens betånkande.

Min gunstige helsan, och alt gåts önskan af Gud alsvoldigh
tilförende. Hvad jagh Konnungen i Dannemarck svarat hafver,
she I af copien. Jagh hafver begärat leide, på thet at icke alla
vegar til at undfly resan mage förtagas. Jagh kan icke få vettu,
hvad Fru Moder svarar Konungen, ty kan jagh icke heller un
fulckomligen resolvera; drager förty i mårgon til Nycköpingh,
til at förnimma mehra particulariteter. Jagh redhs alt, at cho-
leren kunde hafva förorsackat något til mit prejuditz. Strax
jagh tilbacka kommer, vil jagh komma til Jönneköppingh, avi-
serer interim hvad förrelöpper. Hvad uthur Finland kommit är,
she I af Jacobi de la Gardie bref. Hvad frå Lifland senest kom,
medan I hoss mig vore, ther af sender jagh eder copier. Con-
fererer thetta tilsamman och gifvcr migh edert betenckiande,
hvad man svara och förretaga skal, på thet tidh cij tappas.
Kunne I, thå abrevierar eder trachtat med the Danske, thet
then danske rese icke må skiutas förlenge up, ty året lider.
Hvilcket 1 alt varda således öfvervegandes och migh eder me-
ning upteckia. Gud hafve eder under sit nådige skyd til god

Axel Oxtnstiemaf A/d, IL 1. 9

130

heisa och välmåge, och hafver thetta til försäckringh pa min
gunst och nådige bencgenhet. Af Lincköpingh 31 Januarii, år
1619.

Gustavus AdolphuB in. p.

Anteckning: Ankom till Ulffsbeck den 7 Februarii, Anno 1619.

112. Linköping den 1 Februari 1619.

Donation på Nynäs i Finland såsom förbättring pä Kimitho friherreskap*).

Vij Gustaff Adolph etc. göre her raedh vetterligt, att effter
oss genom fordom S. her Abraham LeyonehufFudhz barnlösheet
och dödelige frånfälle, Nynäs säthegårdh medh dess underlig-
gende godz (som honom till frijherreskap afF oss nådigest haff-
suer varit untt och giffuit) är nu åther tillbaka fallit; så haffue
vij aff synnerlig gunst och nådhe, så och för huld och trogen
tiänest, som oss elschelig, vår och Sveriges rijkes trooman,
Kådh och Cantzler, cdle och välborne ber Axel Oxenstiäma,
Frijherre till Kimmithöö, Herre till Tydöö och Fijholm, Ridder,
oss och Sveriges crono her till giordt haffuer och än her efther
att göra och bevisa, så lenge han leffuer, förplichtat vare skall,
undt, skcnckt och gifvit, efther som vij nu her medh unne,
skenckie och gifFuc vällbemälte her Axel Oxenstiärna och
hans echte manlige brysterfvinger, till hans frijherrcskaps Ki-
mithöö förbättring och söthe, vår och crononcs gårdh Nynäs,
liggiandes i [Nousis] sochn i [Masko] häradt i Åbo lähn i Find-
land, medh alle thec godz och gårdar, öyer, holmar och ägor,
som Hogenskildh Biälke tillförende förbrutet haffuer, och väl-
bcmältc S. her Abraham till frijherreskap haffue varit inrymb-
dhe. Och skall bemalte Nynäs säthegårdh och der till hörande
godz, alltidh föUia Kimithöö frijherreskap, så att thet blifver
vidh then äldste aff vällbemälte ber Axells söner och hans eldz-
ste manlige lifzcrfvinger; så och vedh regementens omskifftelse
sökies stadhfestelse på jempte Kimithö, alldeles efther den förra
och sätt, som uthi rätta frijhcrrebreffuet videre förmält och
uthtryckt varder. Ty affhende vij oss och cronan bemalte Ny-
näs säthegårdh, alle dess tillydende godz och gårder i Findland
belägne, som her Abraham tillförende hafver varit förländt medh,

•) Se brcfvet N:r 23.

131

så och öyer och holmer, kkrer och engier, skogh, mark, mule-
beet, fiske och fiskevatn, qvarn och qvarnaströmmcr, så och alle
andra tillägor i vätha och torra, Därby och fierran, inthet un-
dantagit, som der medh rätte tiliyder, och tillcgner dedh väll-
bemalte her Axel Oxenstiärna och hans .echte manlige bryst-
erfvinger, erfvinge ifrå erfvinge, så lenge någon igen ähr, un-
der frijhet och frelsemanne tiänest till evärdelige ägo. Förbiu-
dendes her medh alle vare Camraerådh, Stothollare, Fougter
och Befalningzmän, att göra her Axill och hans erfifVinger her
emot hinder eller förfång i någon måtto. Till visso hafve vij
denne vår donation medh vår konungzlige handh underschrif-
vit och vettcrligit vårt beeret her under hengc lathet. Gifvit
och schrifvit på vårt hus Lijnekeping den förste Februarij, Ahr
efther Christi, vår Frelsares, födelse sextonhundrede och opå
dedh nittonde.

Gustavue Adolphus m. p.

Originalet på pergament med sigill, hängande i blått och gult silkessnöre;
bland riksarkiyets pergamentsbref.

113. Linköping den 6 Februari 1619.

Om nj fullmakt för de svenska kommissarierna på mötet i Sjöred.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafue,
herr Axell Oxenstierne, bekommit ider sampt de andre vare
Comroissariers schrifvelsse, dateret Ulfzbeck den 31 Januarij
Dästföreledin jempte een afskrifFt uthaf de Danske Commissari-
ers fullmacht och schrifuelsse till ider, deraf vij förnirame, huadh
besvär de hafue emot vår fullmacht, såssoni den der till samme
handeli vore alltt för special, och de derföre hafue begäret, I
ville skaffe een annan, som generalioribus terminis vore ställtt;
hvaropå vij ider till svar nådeligen icke förhålle, att endoch vij
någon union eller förbundh medh Konungen i Danmarck icke
så högeligen åstunde och efFtertrachte, lichväll opå dedh att
dedh berammade raöthet icke för fullmachten skull så platt uthan
någon tractation måtte aflöpe, dy hafue vij nu een general full-
macht latitt författe på dedh sädt, som de Danskes ähr, den vij
ider och härmedh tilskicke, men huadh Instructionen belanger,
så vette vij deruthi inthet till att förandre, uthan I hålle ider

132

aldeless dcrvidh, sässom hon författedt är. Yij tuifle och inthet,
att hiiadh feell, som de Danske hafue meentt vara uthi vår full*
macht, dedh hafue 1 fuUer dem nogsambt remonstrerat, huadh
skääll och grundh, som vij dertill hafue, såssom och an vijdere
remonstrerandee och förklarandes varde, huar I dedh så nödigt
befinne. Och huadh soro där uthi tractationen kan förelöpa,
dedh begäre vij, att I straxt vele oss om advisere och vette
lathe. Vij hafue och nu åther opå nytt bekoramitt bref ifrån
Konungen i Dan marek och der beredevidh H. E:tz leigdebref,
deraf vij ider härmedh copier tilskicke, såssom och huadh svar
vij hafue gifvit opå den schrifuelsse, som oss sidst kom tilhande
derifrån*). Och endoch vij fuller inthet kun ne see uthi sielfue
leigdebrefuct, som vij hafue att stöte oss opå, lichuäll mädhan
vij hålle samme leigde myckit betänckeligh, huarföre begäre vij
nådeligcn, att I medh allersnareste vele oss om alltt dette ider
rådsamme meening lathe förnimme, huadh som I tänckie oss
kan vare häruthinnan tilgörande. Befalandes ider härmedh Gudh
alzmechtigh. Af Linköpingh den 5 Februarij 1619.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Ulffsbeck den 9 Februarij, Anno 1619.

114. Linköping den 5 Februari 1610.

De svenska kommissariernas andra fullmakt pä mötet i Sjöred.

Vij -GustafF Adolph etc. göre vitterligit, att efter emellan
oss och den Stormechtige, Högbårne Furste och Herre, her Chri-
stian den ficrdc, Danmarkz, Norgis, Gottis och Vendis Konungh
etc, vår elskelige käre broder, frände, nabo och eynnerlige
gode ven, är samptycht itt möthe pä gräntzcn emellan Ulffs-
bäck och Knerödh till den 27 Januarij på detta närvarande åhr
1619, der att handla om videre godh correspondentz och för-
troende emellan desse rijker att anstijffte; dy hafue vij nu på
vår sijda till förberaelte möthe förordnat, tilbetrodt och uti ful-
macht giffuidt, såsom vij och nu härmedh förordne, tilbetro och
uti fuhnacht giffuc oss elekelige vare och rijkzens troomän och
Kåådh, edle, velborne och velbördige etc. (namnen som N:o 107)^

*) Dessa bilagor finnas i behåll. Kristian 1V:8 först nämda bref är daterad
Fi-edriksborg den 26 Januari och Gustaf Adolfs Linköping den 31 Januari 1619.

133

allt förbemeltte att öfverväga, randsaka och, så vidt niöieligit
är, förhandla och der uthinnan besluta, göra och lätha, som vij
uti egen person vore tilstädes. Och huad de i så måtto garen-
des, forhandlendes eller beslutandes varde, dett skall efter denne
dagh af oss eller vare efterkommeude Sveriges rijkes konunger
icke rygges uti någon måtto. Till yttermera visso och högre
förvbaringh hafue vij detta medh vår egen handh underskriiTuit
och vetterligen låtedh hängia vårt konunglige secret här under.
Giffuit på vårt hus Lindköpingh den 5 Februarij, Anno 1619.

Efter alskrift bland »Acta och Handlingar etc. på gräntzen 8jörijdh>, vol.
106 i Bålambska samlingen å Kongl. Biblioteket i Stockholm.

115. Linköping den 6 Februari 1619.

Underhandlingen me<l Danmark i Sjöred.

Gustaff Adolph etc. Vår synncrlige gunst etc. Vij hafue
trogne män och Råådh bekommit eder skrifuelse sub dato Ulffs-
back den 2 Februari nästförlidin' samt copier af de skriffter,
som I härtill med de Danske Commissarierne vexlat hafue, deraf
vij merkie, huad sunr som I hafue dem giffvidt opå de besuär
de hafue hafft emot ider fulmacht, huilket vij oss så nådigst
läte behage. Och såsom I derhoos bcgäre, att vi vele skicka
eder en ny general fulmacht, lijka medh den afskrifit, som I
oss tilsändt haffuc, så haffue vij nu allerede en låtedht författet
och färdigh giordt efter de Danskes tenor steltt, hvilken vij i
dett närmeste hafuer latedt imiteret, på dett de ändå icke skole
hafua något besuär der emot, dedh 1 och kunne låtha dem för-
nimma, huar dett så behöiFues, och vij icke anners troo, än de
sigh medh skole nöya lathe. Men uti sielfue instructioneu vette
vij inted mhere nu än som förre till att andre. Hvadh den
Danske posten belanger, så är han först i gåår hädan dragen
till Hennes M:tt Drotningen, vår elskelige käre Fru Moder, och
hafuer än nu intet afskedh hoos oss bekommit. Vij förnimme
och af eder skrifuelse, dett I hafue de kundskaper uthur Dan-
mark, att pestilentzien skall der grassere uthi städ em e, huilket,
om så i sanning är, begäre vij, att I vele videre förfare, och eå
late oss der om förnimme, särdeles om hon skall vara inkom-
men i Halmstadh eller der omkringh, att vij kunne skicka vårc

134

saker der efter. Gudh eder befallaDdes. Af Lindköpingh den
6 Februarij, Anno 1619.

Brefvet är stäldt till samtliga de svenska kommissarierna; tryckt efter af-
skriften bland »Acta och Handlingar etc. på gråntzen Sjörijdb», vol. 106, i Bå>
lambska samlingen å Eongl. Biblioteket i Stockholm.

116. {Egenhändigt.) Grenna den 9 Februari 1610.

Rikskanslerens betänkande bcgäres öfver Konungens af Danmark bref. Riks-
kansleren eller Johan Skytte eller Gabriel Gustafson bör möta Konungen.

Min günstige helsa sambt alt gots önskan nu och stedts
tillförrende. Jagh skref eder til raed Anders Erichson, och
hafver inge svar beckomit, leter migh förty vetta eder meningh
ther om Nu i dagh, fick jagh åter Konnungens bref, sedan jagh
sende eder copien af leygdeu. Han är mechta tregen, hvad
thet betyder. Jag sender eder sielfva brefvet, skrifver migh
til, hvad eder synes ther om. Dagen efter öfvcrmorgon skal
jagh vara (vil Gudh) i Horn heller Tofta. Kunde I heller
Skytten häller och eder broder vara ther med, sage jagh thet
giärna, serdeles til at höra edert betenckiande, för än jagh da-
gen setter till sammankomsten. Hvar I icke komma kunne, sä
lätter migh utförligen vetta eder meningh och snart. Gudh
skyde eder helsa och välferdh. Varer viss om min gunstige
benegenhet emot eder. Af Grenna presteg&rd den 9 uthi Giöia
år 1619.

Giistavus Adolphus m. p.

117. Nyköping den 23 April 1619.

Kallelse att möta Konungen i Stockholm.

Gustaf Adolph etc. Vår synncrlige gunst etc. Effter thett,
herr Cantzlcr, att vij innen fåå dager, vill Gud, hafve acktett att
begifue oss herifrån och till Stockholm, och vij eder praesen-
tiam der uthi månge fall och måtter synnerligen behöiFve, der-
före är vår nådige villie och befallning, att I, hvar icke någon
stor siukdom eder förhindrer, med dedt förste eder derhen be-

135

gifven, och, der möijeligitt vore, eder boflijten, att I så snart
ffom vij der kunne aDkomme. Eder hermedh Gudh befallen-
des. Af Nyköping den 23 Aprili«, Åhr 1619.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. på Tijdön den 26 April, Anno 1619.

U8. Stockholm den 29 JuU 1620.

Afslatandet af giftermålet mellan Gastaf Adolf och Maria Eleonora.

Instruction uthij dhe ährenden, som Kongl. M:tt
till Sverige boos Churfursten aff Brandenburg, Chur-
furstinnan Enkian och andre Tyske Furster att an-
drage och förrätte Cantzeleren Axell Oxenstierna nå-
digst befaltt och tilbetrodt hafuer. Actum Stockholm
den 29 Julij*).
1. Effter som ett christeligitt echtenskapz förbundh ähr
bcgyntt att förhandles emellan K. ]Vl:tt och Hennes F. Kade
Fröken Maria Eleonora, boren Churfurstedotter och Marggreff-
vinna aff Brandenburgh, sä hafuer och H. K. M:tt nu afferdatt
Rij kssens Cantzler, Axell Oxsenstierna, samme echtenskapz för-
bundz ful bord an att sökia begähra roedh gifftermåhls pacter ful-
kompne pä sätt och vilckor, som folier. Och skall han förden-
skull medh K. M:tz skep, som nu till denne rese deputerede
ähre, begifue sigh medh förste vindh till vägz, settiandes sin
kosa åth Lybek. Pä Lybecke redden kommendes, så snartt han
hafuer satt i landh, skall han strax giönom en snell post kund-
göra till Berlin sin afferdningh till Chui-fursten, begährendcs att
vethe, huarest han sine verff skall komma att affleggia, och at
han medh förste vill vara der tillstädes.

2. I lijke motto skall han kundgiöra Hertigh Adolph Fride-
rich aff Mechelborgh sin ankomst, och att han medh H. F. Nåde
pä Kongl. M:tz vegne hade att tala. Han må och skrifua till
Christian von Berlin [o: Belliju], begärandes at effter han haf-
uer declareret sin godhvilligheth till H. K. M:tz tienst, och han
nu behöfde hans godhe rädh, han dhä ville vahra uthij Veer-
Berlin [o: Fehrbellin] till hans ankomst, at dhe dher finge talas
vedh, om han dedh för gott ansijr.

*) Instruktionen är enligt registratnret uppsatt af Rikskansleren sjålf.

136

3. Deropå skall Kan landstiga och, så snart han tlr vege
reda, begifua sigh till H. F. Nåde Hertigh Adolph Friderich,
hvilkens Furstl. Nåde han på Kongl. M:tz vegna hclssa skall,
och så H. F. Nåde upteckia, att han aiF K. M:tt nu vore affer-
dct att fordra på dedh begynttc gifftermåhlsförbundh ; dedb
upretta medh pacter efther sedhvana, och till dedh tridie fordra
brudhen nu i denne sommar eller höst till H. K. M:tt. Och
hade han serdeles i bcfalningh om desse puncter at rådhfråga
sigh hoos H. F. Nåde, huru alltt vore best och beqvemligest att
anstella, såsom och aff H. F. Nåde att förnimma, hvadh hinder
eller besvär först kundhe vara på fardhe eller nu sedhan in-
falldne och bruka serdeles H. F. Nådes rådh, huru alle hinder
vore ntt affveria och saken stodhe till att fordra till ända.

4. Så snartt han om alltt hafuer tagett H. F. Nådes advis,
skall han omstendeligen låthe H. K. M:tt förstå, hvadh hop eller
fahra honom där giffues, på dedh all tingh här dirigeras kan,
och så uthan drögzmåll begifua sigh dädan och till Berlin.

5. Där varendes ankommen och undfångenn, såsom tijdh
och humeurerne dedh tillåtha, skall han strax låthe insinuere Hen
nes Churf. Nåde, gamble Churfurstinnan, H. K. Mitts handskrif-
uelsse genom någen H. Ch: F. Nådes HofFmestere eller någonn
annen förtrogen tiänere; och begäre der jempte att vetha Hen-
nes Ch. F. Nådes rådh och villie, huru alle saker vore best att
företaga, aldenstundh honom befaltt vore altingh effter Hennes
Churf. Nådes rådh att moderera. Så skall han sigh och för-
fråga, hvarest och hoos hvem han sigh först skall angiffva och
om audientz anholla, anten hoos H. Ch. F. Nåde Churfursten
eller hoos Churfurstens fuUmechtige, så frampt han icke sielif
ähr tillstädes. Och skall han sigh lempe effter Churfurstinnes
rådh.

6. Han skall och i medlertijdh, om han kommer till taals
medh Christiern v. Berlin (!) complimentere, och förfråga sigh
hoos honom, lijka såsom den H. K. M:tt itt synderligitt gott
förtroende till setter, på hvadh sett han mener, at dette ähren-
dedh nu beqvembligest vore att andraga, och hoos hvem dedh
först sökies skulle, att han uthij dette ville gifue Cantzleren,
såsom en fremmande och okendh, anledhningh.

7. På samme sätt må han bruka Kascken eller i deres
[c: dennes] frånvahru någon annen, den hann förnimmer att
fauorisera H. K. M:tz saak; och effter deres rådh (hvilke han sin
emellan collationera och judicera motte) saken dirigera skall.

137

8. Solenniter skall han låthe StAthoIlercn och Brande*
borgiske Cantzleren veta, att han vore dijt sender aff H. K.
M:tt till H. Ch. F. Nåde medh anliggende verff och ährende,
begährende alttaå till att vetha, för hvem han dem affleggia
skulle i Churfuratens frånvahru.

9. Blifuer audientzien Cantzleren giffuin hoos Churfursten
sielfiT, der han ahr tillstädes, eller i hans frånvahru inför Rå>
(iedh och Churfurstens fullmechtige, då skall han, miitatis mu-
tandis och salutationen förandratt, näst lyckönskningh till en
^odh stat och lyckligh regeringh på behörligitt sätt beklaga den
S. framledhne Churfurstens dödh; andraga, huruledes H. K. M:tt
geaom Gudz skicken hafuer för någen tijdh satt sitt sinne och
hugh till att sökia ett christeligitt echtenskapzPörbundh medh
H. F. Nåde Fröken Maria Eleonora, borenn Churfurstedotter
aff Brandeburgk.

10. Dertill vore H. K. M:tt bevcektt: 1. aff sine vennera
rädh; 2. aiF den godhe aifection och benägenheth, som H. K.
Mrtt idkeligenn sporde af den S. framledne Churfurste, huilken
och H. K. M:tt deröfuer godh förtröstningh giifuidt hafuer; 3.
aff den venskap och correspondentz, som emellan Sveriges konge
och chrono och dedh churfurstlige hus Brand eburgh alltidh
varet hafuer, h vilken förmehringh och stadhfestelsse H. K. M:tt
hoppes att skulle vara begge sijder till styrke och tillvexst.

11. H. K. M:tt hade fördenskull honom, Cantzleren, affer-
dett till H. Ch. F. Nåde, att eflFterdy högbemälte S. Churfur-
ste var nu förleden, opå huilkens godhe benägenheth och aifec-
tion till denne saak H. K. M:tt nogsampt var förvissatt, och H.
Ch. F. Nåde nu regerande såsom högbemälte Frökes her broder
hadhe icke obilligt högste rösten, hon derföhre hoos H. Ch. F.
Nåde dette H. K. M:tz kärlige nhrende andraga, sökia och på-
äska skulle;

12. Såsom och gifuidt honom i fullmacht och befallningh
icke allenest dette begäre, uthan och att upprätta giiftermåhls-
pacta, såsom uthi kongelige och furstlige hus sedhvanlige ähre,
och prsestera altt dedh, som vilkorligitt och scdhvanligitt ähr
och medh skäl kan fordratt varda.

13. Och effter dy H. K. M:tt hafuer för detta funnett en
godh inclination därtill hoos högofftbemälte framledhne Chur-
furste; sedhan och per occasionem ähr vorden om Hannes Nådes
Prökes godhe vilHe förvissatt (här må Cantzeleren och mentio-
nera om Churfurstinnonnes samptycke, så framptt hon icke der-

138

sff skolle offenderas), hafuer och äff indiciis sportt och förnu-
inett en godh affection hoos H. Cburf. Nåde, derföre ähr H. K.
M.tt i den venlige visse tillförsicht, att H. Churf. Nåde läther
sigh dette H. K. M:tz upsätt behaga, dedh förfordra till en godh
och önskeligh ändskap, och derniedh H. Churf. Nåde H. K. M.tt
venligen förobligerer tili altt dedh H. K. M:tt kan och förmå
igen att gratificera H. Ch. F. Näde, och sigh om bans lycklige
tiliständh och välferdh vinleggia.

14. Och skall sendebudedh lijkc säsom visse (!) på eu godh
och önskeligh resolution tilbiudha sigh tili tractation.

15. Ahr dedh så, att audientzien gifues i Churfurstinnes
uährvahru och ähöran, då skall taledt vendcs tili H. F. Nåde,
doch så, att dedh som nu ähr sagdt, blifuer uthij meningen ett
och eliest raodereres och tillempas personerne medh orden;
såsom och at helssningen till H. Ch. F. Nåde göres medh til-
börligc ordhsätt.

16. Ahr och Churfurstinnan icke vedh audientzen tillstä-
des (såsom fulle troligest ähr), då skall han anten för eller
strax scdhen, effter som Churfurstinnan dedh sieliT rådandes
varder, fordra hoos Hennes Ch. F. Nåde audientz och helst in
secreto. Hvarcst han först och näst all sonligh tiänsttilbiu-
delsse och lyckönskningh, så och relation om H. K. M:tz godhe
helsse och lyckligh välmåge, skall påminne och tacke Hennes
Ch. F. Nåde för den moderlige benägenhett, som H. K. M:tt
sijdst sporde, så och den godhe försäkringh, som H. K. M:tt då
bleff aff H. Churf. Nåde gifuin uthij H. K. M:tz begyntte och
fioUiciterede echtenskapzförbundh medh Hennes Ch. F. Nådes
elskelige dotter Fröken Maria Eleonora. Och på dedh dette
H. K. M:tz godhe och christelige upsått motte medh förste fö-
res till en godh och önskeligh ände och uthgångh och icke ge-
nom tijdz spilningh och drögzmål någott hinder eller upskofi*
infalla, hafuer H. K. M:tt honom, Cantzleren, afferdatt ati so-
kiatt på behörlige ortter, och upretta heuradzcontractcn och
göra och anama på H. K. M:tz vegne, hvadh som uthij sådane
fall sedhvanligitt ähr.

17. Der hoos hadhe han och befalningh, så snartt con-
tractcn var sluthen, att begerc och soUicitere, dedh H. F. Nåde
Fröken motte i denne höst blifue H. K. M:tt heemfördh, till
hvilken ända H. K. M:lt och så hadhe sine skep liggende i
Wissmar hampn, som Hennes F. Nåde och des medhföUie skulle
öfverföhra. Effter Hennes Churf. Nåde hade anamatt H. K. M:tt

för BiD son, och H. K. M:U ochså bure till H. Ch. F. N&de all
«onligh tillförsichtt, då trodde H. K. M:tt Hennes Churf. Nåde
till, att Hennes Ch. F. Nåde skulle visserligen låthe eigh be-
hagatt och förfordra dette verckett, och dedh så mycket heller,
effter drögzmåhl uthi sådanne fall, och serdeles som dette äh-
rendedh medh siu omstendigheter förevetter, hinder, upskoif,
Afengh kostnadt och expenser, ja mykett annedt wiederligtt af
sigh föder; hvilkett alt kan genom en hastighet förekommes
och instcUes.

18. Hennes Ch. F. Nåde motte deremott förlåthe sigh till
K. M:tt, att Hennes Ch. F. Nåde vordhe hafuendes* en tienst-
villigh son hos [o: uti] H. K. M:tt, den sigh herigenoni till H.
Ch. F. Nådes tienst till dedh högste 6nner förobligeret.

19. Och efter han alltt vore befaltt at bruka Hennes Ch.
F. Nådes rådh, dä bådhe han, Cantzleren, ödhmiukcligen, att H.
Ch. F. Nåde icke allenest här uthinnan, som nu år sagt, hon
tektes uprekna [o: upteckia], hvadh Hennes N. förmener kunne
Dåås, uthan och effter K. M:tz kärlige tillförsicht rådhfahre ho-
nom uthi altt, till H. K. M:tz tiänst och bestå, och förhielpn
honom till godh och hastigh resolution och affordringh.

20. DiBcurerer Churfurstinnen her emott, då skall Cant-
zleren, remonstrere medh skäl, hvadh skadha och fahra drögz-
måhledt medh sigh föhrer och ändeligen drijfva, så myket hoos
honom står tillgörande, att brudhen nu i denne höst må öfuer-
komma.

21. Så skall han och i lijka motto helssa på K. M:tz
vegne den unge Churfurstinnan, jemval Hennes F. Nåde Frö-
ken Maria Eleonora och hennes syster och farsyster på sådantt
sått, som best tiäner.

22. Sedhan audientz[enj ähr öfuerstånden, skall han skynda
pä resolutionen, at den medh första må gifuas, och at han kan
komma till att trädha till gifftermåhlspacternes tractation och
ftfhandlingh.

23. När han nu kommer till tractation, må Cantzeleren
«teUa dem heem, att dhe, på dedh icke tijdhen fåfengt förlupe,
ville pä deres sijdhe låthe författa en heijradtscontract, stel-
landes der inn alle dhe puncter, som dhe meente nödige vara.
Och effter H. K. M:tz vilkor och höghet den vore, som och
uthan förgångne pacter skulle väl försöria och försij sin til-
kommendhe gemahl efter dess ståndh och höghet, då försåge
Cantzleren sig till dem, att dhe icke heller skulle vele föhra

140

der andre artikler inu ahn dem, som komme med begges sij-
dhers höghet och värde öfiier ens. Han ville dem sedhan öfuer-
sij och efFter sin medhafuende instruction deropå förklare.

24. Tage dhe sigh ded upå och tillstella honom heijratz-
contractens forma, då skall han den medh äijth öfuersij, och,
så vijdt han medh skäl kan dem öfuertala, beflijte sigh om att
reducera den till en simpel forma, så att dedh, som icke ähr
aff stoor importantz, må lättes der uth och icke uppfyll es blandb
medh någott, dedh ringa ähr, serdeles hvadh Frökens uthstof-
feringh uthur dedh Brandeburgische husedh vedkommer, allden-
stundh H. K. M:tt sådant alltt skiuter till deres villie och lä-
genhett. Men alltt dedh, som echtenskapssens substantialia vedh-
kommer eller hörcr till Hennes F. Nådes räts och säkerheetz
styrko, dedh sijr och vill H. K. M:tt göra [o: gärna] att motte
medh flijtt inföhres.

25. Kan dedh erholles, väl och gott; kan dedh icke, då
må Cantzleren icke heller fördröija saken medh någen disputa-
tion, uthan accomodera sigh till deres sedh och villie och fölia
denn heijratzcontracten effter, mutatis mutandis, som medh Her-
tigen aff Brunsswijk sluten ähr.

26. Om brudeskatten skall han regulere sigh efter chur-
furstlige Brandeburgische huses sedher och vana, låttendes sigh
noga medh sådhant dhe biudha. Så behöffuer han icke heller
difficultera sigh om tijden, när den skall erlegges, uthan be-
qveme sigh till Churfurstcns villie och lägenheet, effter som
och all annen uthredzell hemstelles till Churfurstcns egen dis-
cretion och lägenhett.

27. Men kan han gå förbij, att icke någen renunciation
skeer på ett fall eller annedh, serdeles på Pryssen och Jülich
etc, derom skall han beflijta sigh; men fordres dedh aff honom,
då behöffuer han icke att göra stora difficulteter der uthij, uthan
heller accommodere sigh till dem; enkannerligen skall han icke
disputera den disposition, som S. Churfursten Hans Sigis-
mund t hafuer uthij den Brunswigesche heijradtscontractatioD
giordt emellan sine döttrar på all fall och hendelsse, doch så
att Hennes F. Nåde Fröken Maria Eleonora, som andre födde
dottren, sin nährmeste succeszionsrätt till Gulther [o: Gelder]
Landen näst effter Herttiginnan aff Brunswich förbeholles.

28. På Kongl. M:tz vegner skall Cantzlerenn uthlofue
Fröken Maria Eleonora F. Nåde till lijffgedingh: Linkiöpinghz
hus och stadh sampt Bråborghz hus, Kongzbro och Norsbolms

141

gårder roedh Linkiöpingz Iftho, ni och under dhe andre husen
och gårder lagde sochner och h&radh sampt medh Ekesiö stadh
och dhe öfrige häredh, som alle 8tå aerdelea upreknadhe inedh
«ne rentter och inkomster och aff H. K. M:U underteknadhe,
och belöper sigh effter den ringa verderingh på*) daller, men
effter den retta verderingh pä*) daller åhrlige ränttan.

29. Alle åhrlige renttan cedcres Hennes F. Nåde och
updrages, så och sakörer, daxverken, arbete, körsler, försler,
ekiusfärder, fischerier, jachtter, bergzbruk, fundne och ofundne
och hvadh nyttighet medh sigh hafua kan; doch unduntagendes
landzstyr eller almenna extra ordinarie contributioner, itero uth-
skott eller utskriffn inger, som skeer öfuer heele rijkett, så och
dhe förssler, som almogen är Konungen skyldigh. I lijke motto
skall och exepteras biskopens, capitularium, skolers och hospi-
talers underholdh, huilkett icke är inräknadt i föreskrefne summa.

30. I lijke motto skole undersåterne i lijffgedingett göre
Hennes F. Nåde sin huldhetz och tiensts eedh, såsom hon och
skall hafua macht settia befalningzmän i sitt lifigedingh, och
dhe niute och bruke samme rätt, macht och myndighett i rette-
gånger och eliest, som andre cronones befalningzmän hafue.

31. Så skall Hennes F. Nåde och niuta verdzligh Juris-
diction i sitt liffgedingh att settia heredzhöffdinger, som dom-
stolen besittia kunne och der medh veta att omgås. Och skall
så i lijffgedingett som eliest landzlagh och stadgerne hoUes
vedh machtt; uthij lijffgedinget skall Hennes F. Nåde och til-
låthes jus patronatus öfuer regal gäldhen; men biskopen och
cspitularcs, som blifua uthan lijffgedinges besvär aff chronen
underholdne, skolle vallies och confirmeras aff Konungen.

32. U. K. M:tt vill och gifva Hennes F. Nåde till spell-
penninger uthur Renttecammaren åhrligen 4000 svenske daller.

33. Liffgedinges åtherlössen skall constitueree i dubbell
så stoor quantitet, som brudeskatten ähr; och sknll lijffgedingett
derföre hafua på sådanne fall, till dess lössen blifver aff Konun-
gen, som effterkommer, affiagdh, som sedh ähr.

34. Till skepen skall H. F. Nåde föres på Brandeburgiscke
omkostnadh, sedan vedertages och föhres på Kongl. M:tz kost-
nadh hijt öfuer, så frampt dedt kan skee i höst. Men der dedh
sigh dröijer på vinteren, så att Hennes F. Nåde moste öfver
landh, och dhe stå hårdt upå, att H. K. M:tt skall låthe H. F.
Nåde komma på sin omkostnadh genom Danmarch, så må Cant-

*) Tomrum för siffrorna äro lemnade i texten.

142

zieren biudha dem tili hielp på reea tili dedh högste 10,00t>
rijksd aller.

35. Om de och begäre, att brudeskatten och vederlagedt
skall settias i Tysklandh på räntte, så må Cantzleren dedh och
bevilie, doch så, att, nähr brudeskatten gåår uth, skall honn
blijfua der nedersatt oeh vederlaget legges der jempte.

36. Desse ähre nu fuUer dhe förnembste punctcr, som i
heijradtscontracten röres skole, och så vijdtt, som föreskrefvett
står, bevilies, om de der medh äre till fredz, men om nägett
förefaller och blifuer begärett, som nu icke ihugkomtnes och
icke kan undflyes, uthan moste resolueras på, så franipt con-
tracten skall hafua sin gångh; då hemsteller H. K. M:tt Cantz-
leren der uthij att resolvera, oiFter som han best kan tenckia,
efFter sitt ytersta förståndh, H. K. M:tt vara till drägli gitt och
till sakssens framgångh nyttigtt, ju så lagendes, att gifFtermåh-
ledt, så vijdt medh hans flijt står tillgörandhes, icke blifue för-
drögt och upskutedt; men kan hann medh skäl sigh unledhe
<lå varder hann der uthij görandes sitt bestha.

37. Hvar sigh och tilldroghe, att Churfursten aff Bran-
rlenburgh, anseendes den fahra honom kan aff dette gifftermål
tillståndhe uthur Pålandh på Pryssens vegner, begärer att vara
aff Kongl. M:tt föreäkratt; då må Cantzleren på K. M:ttz vegner
så vijdt försäkre honom och dedh churfurstligc hus Brandeburgh,
att H. K. M:tt vill på den hendelsse, att någott krijgh deraffup-
voxe, hoUa på sin egen omkostnadh till Churfurstens beste 8000
man i*) åhr eller gifua om månaden 50,000 daller; sedhan ville
H. K. M.tt icke heller sluta något stillestånd medh Polacken,
medh mindre Churfursten aff Brandeburgh blefue expresse in-
tagen och försäkratt; doch medh desse förordh, att H. K. Mrtt icke
vore sielff medh någedh annedh actual krijgh belastedt, på hvil-
kett fall H. K. M:tt vill vara excuseret, eller och hade någen
fahra af vijst krijgh; på hvilket fall H. K. M:tt vill vara för-
skontt medh halffpartten ; men desse fall föruthan blijfucr dedh,
som för är sagdtt.

38. Begäre dhe försäkringh af andre potentater, och att
H. K. Mrtt dem sedan skall procurere däruthij, skall Cantzleren
H. K. Mitt endskylle, såsom dedh där möijeligett ähr, allden-
stundh hvar uthij sådan fall achtar sin stat, och dedh i K. M:t9
hender icke står, kan H. K. M:tt sigh icke heller obligere till.
Väl kan H. K. M:tt soUicitera der om, der dedh finnes nyttigt,

•) Tomrum för siffran lemnad i texten.

143

men, eflVer refuser vore förtretligh, kan dedh hvarken medh skiil
ibrdres eller aflF H. K. M:tt praesteras. Doch, blijfuer häropä
h&rdt träDgt, då må Cantzleren lofua på K. M:tz vegner, att H.
K. M:U ju varder och vill roedh flijt derom anholla; men hvad
$om är till att Dåå, dedh kan H. K. M:tt icke försäkra dem opä.
3JI. Ahr dedh nu så, att contracten där blijfuer accprderet
i sine puncter, då må han där strax uprättas och beslutes och
på H. K. M:ttz ratification (på huilken Cantzleren dera försäkre
må) aff honom underskrifues och förseglas; och såsom han ett
exemplar till sig annamar, altså må han och lemp[n]a dedh an-
dre hoos dem.

40. Desslikest må han förfiirdiga widdumbs- eller lijfTge-
dingz förskrifningh och pä II. K. M:ttz ratification den i lijke
motto underskrifve och försegle, effter som scdhvonligitt ähr i
sådan ne fall.

41. Så snartt heijradtscontracten är uprättadt och beslu-
theo, skall han solenniter anholla, att Fröken F. Nåde motte
blijfua H. K. M:tt i höst hemfördh, medan öpedh ähr, till hvil-
ken ändhe H. K. M:tt ochså hadhe någre sine skep liggendhe
vcdh Wissmar, på dett alltingh motte vara till redz; och skall
Cantzleren låthe sigh denne saak vara högst anlaget, brukendes
H9 till alle skälige raotiver, der roedh dhe kunne persuaderas,
och, så frampt dedh blifuer beviliet, behöfver han icke att sol-
licitera om någen troloffningh, uthan stå där fast opä, att dhe
snartt mage blifva till redz, och han må vara dem fölgachtigh
till skepen och så öfuer till Sverige. Och skall Cantzeleren på
Hette fall, att hemföhrigen i åhr blifue beviliedt, gifue H. K. M:tt
derom strax tillkenne genom en express bodh, såsom och aduertere
Ammiralen derom tydeligenn, att skepen och allt annedt må
liggia iardigtt, effter som han och aff dhe*) daller honom
äfare mcdhgifne skall medh allehanda victualic försörie låthc
Churfurstinnenes och hele medhfölie, och, där denne summa
icke tillräcker, må han bruka der till, dedh som kan finnes i
förrådh aff hans förtäringh; eller, der det vore åthgått, uptaga
på H. K. M:tz betalningh, hvadh som behöfues och dedh låtha
föra till richtigh rekenskap.

42. Heuder och, att dhe sielfue tala om troloffningen, då
må han dedh acceptera och då solenniter, som sagt ähr, låthe H.
F. Nåde Fröken H. K. M:tt troloffues, och der upå offerere på H. K.
M:tz vegne dedt klenodh honom medhgiffves till en arrham.

•) Tomram för siflfran är lemnad i texten.

144

43. Men der sigh beAde, att hemföhrningeQ ingalunda
skeer i höst, anten för dedh den förledne Churfurate är obe-
graffuen, eller att ahretijden för bögt lijdber, så skall han, aä
anartt han dedh förmerker att vara fault (!), strax skrifua Am-
miralen till, att han löper medh skepen tillbaker, lerapnandes
der qvar allenest ett, som förveentta hans åtherkompst. Ocb då
«kall Cantzeleren sielfF trängia opå, att trolofFningen solcnniter
fnä skee, och gåffuen ofine randtvard es.

44. Och skall Cantzlercn pä dette fallet omstendeligen
afitala medh Churfursten eller hans fuUmcchtige om hemföringz-
tijden, kostnaden och alltt apnedh, som der till hörer, och ju
så läge, så myckedt hoos honom står, att dedh må ske medh
förste åkeföhre.

45. Ucnder dedh sigh, att andre herrars sendebudh ähre
der att adsistere denne saak, då skall Cantzeleren medh godb
discretion bruke deres rådh och ju förklara, huru tacknembligh
aådan dberes herrars venskap och afiection ähr H. K. M:tt, nytt-
iandes dem till H. K. M:tz tiänst.

46. Doch skall han här hoos dedh granneligen obseruere,
att huar Konungens i Danmarks eller Böroens eller någen Chur-
furstes sendebudh vore där, att han dä icke cederer någen i
saken eller eliest, uthan, så vidt dem emellan inbördes någptt
förelöper, tillhoUe H: K. M:tt prserogativen eller ju sequalitatem,
men, där någett skulle biudes uthij Brandeburgiske husedh till
H. K. M:tz prseiuditz, at han deremott protesterer, och endthoUer
aigh sådane fremmandhe sendebudz omgänge.

47. Tilldroge dedh sigh, att effter Churfursten sielff till
eventyrs icke kommer tillstädes, och hann kundhe hafua bet^n-
kiandhe att låtha tractera i Berlin, så att fördenskuldh tracta-
tionen kunde refereras till Hertigen aff Brunswijk eller någen
annen; då skall han effter framgången communicatiou medh
Churfurstinnan, Fru Modren, och hennes Rådh begifua sigh
dijt, och så procedera medh hela saken där effter, som tillfö-
rende ähr sagtt om tractationen i Berlin, allenest at dhe, medh
huilke han tractera skall, mage nöijachteligen vara fullmechti-
gedhe. Eliest skall han på sådan fall, dijt han kommer, möthe
hvar Förste medh helssningh och tilbörlige complimenter på K.
M:tz vegner, och eliest mutere mutanda, dedh hans egen dis-
cretion hemstellcs, men i tractationen rcgulere sigh effter dedh,
som nu sagt ähr.

145

48. Skedde ooh öfuer förhopningb, att Cftotzlerenn blefue
uppehoUen, i dedb någre besvärligheter kundbe infftlla, som
förorsakedhe någen moram eller upskoff, så skall Caotzleren
advertere H. K. M:tt medb hast och vist budb derom, och icke
draga derifrån, för ähn han får yijdare resolution, uthao låthe
tkepen löpa heem och förvante beskedh aiF H. K. M:tt på alle
saker.

49. Men fär han sin saak väl förrättadt, och trooloffnin-
gen är öfuerstånden, allenest at bruden i höst icke kan komma
öfuer till skeps, så må han alltingh, som för är sagt, medb Cbur-
furstens fullmechtige och Churfurstinnen afftale, som för är
sagt, och begifua [sig] således medh första hijt öfuer att göra
lelatioD.

50. Skulle och, öfuer all tillförsicht, sådane besvärlighe-
ter förekastes, at han dem icke viste på något sätt öfuervinna,
kan ske medh vilie at bolla saken oppe och difficultera henne
till en tijdh, så att hoppedh förginge något fruchtbarligitt att
uthrätta, då skall han förfoga sigh medh öpedh vatn tilbaker
igen, intagendes väl hele handelen, hvar på sigh alltt stöter, och
vetandes H. K. M:tt derom godh beskedh.

51. Der dedb sigh nu öfuer tillförsicht tilldroge, att in-
gen fuUmacht vore aff Churfursten framsendh, så skall Cantzle-
ren blijfua så lenge i Berlijn liggendhc, och jempte dedb, at
han gefuer sin saak ann boos Ståtholleren och Rådedh, tillijka
forskicka sitt budb till Churfursten, skrijfvandes honom till, at
kan vore aff H. K. M:tt afferdet till H. Ch. F. Nåde at tractera
om gifftermåhlenes (!) handelen, eifter som H. K. M:tt i sinn egen
skiifuelsse hade emot H. Ch. F. Nåde förmält; och begärade
derföre, att H. Ch. F. Nåde ville, bådhe för den venskap, som
emellan H. K. M:tt och H. F. Nåde ähr, såsom och på dedb
dette helssosamma värcket motte hafua sin framgångh, medh
forste förordna och fulmechtige sine tiänare och Rådh, som dedb
fullfölia kunne. Hvadh svar ber upå folier, dedh hafuer Cant-
zeleren att retta sigh eifter.

52. Sender han ändå icke sine fullmechtige eller addres-
serer Cantzleren till någcn annen, uthan steiler saken uppå
långe bencken, då skall Cantzeleren före Churfursten åther till
sinnes hans ber faders löiFte och benägenhett, så och uti hvadh
terminis saken nu står, doch alltt medh Churfurstinnen es rådh,
och begäre, at han ville ju hielpa snken till ändskap.

Axel Oxenttitma, //. /. 10

146

53. Vill ändå derupå inthet folie, så skall han Stella hela
handelen i deliberation medh gamle Churfurstinnan, och tage
medh hennes Ch. F. Nåde affskedh, huru dedh vore best och rå-
deligist att bringa till ända. Serdeles skall han sigh beflijta och
för all tingh vinleggia, att Fröken icke må sendhas till Prjssen^
uthan heller till Brunswijk Wolffenbeutel, hvadh dedh eliest så
ändeligen vara skulle.

Ur regifitraturet för 1620, sid. 692.

119« Stockholm den 18 Augusti 1830»

Svar på Rikskanslerens förfrågningar angående sin resa, sedan han för storm
med skadade skepp måst återvända till Elfsnabben. För den ankomn»
beskickningen från Hanseståderna hade Bikskanslerens hemmavaro varit
önskvärd.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij fdrnimme^
herr Cantzler, uthaf eder schrifuelsse, dateret Elfznabben den 12
Augusti, att I, för dedh at fockemasten uthi Chronan är vorden
skamfahredt, hafue måst sambt medh den andre flåttan begifue eder
tilbaker hijtt in i skährenn igenn, och begären derföre at vette, huru
vår nådige villie är, at sakerna uthi dette fall ytherligare disponercs
skole; så vele vij eder till gunstigt svar nådeligen icke förhålle,-
at endogh oss okärtt ar, at den skadan skall vare händh och 1
uthi eder curs blifue retarderede, så kunne vij dog lichväll icke
annars än oss der om tilfredz gifue, och huadh skeedt år, sässom
det uthi sigh är, för een olycka uptagc. Och efter vij fast ogema
see, at Chronon denne reesan skulle blifue tilbaker, ähr vår nå-
dige villie at, där så är, at vinden sigh contrarierer, I då för-
sökicn, om icke stormasten uthi Perseus skulle kunne accommo-
deres till fockmast uthi Chronan, och hon således med den dis-
position och prydnadh, som deruthi giord är, med öfuer tages,
och Perseus tilbaker igen hijtt försendes. Foger och vinden, som
han nu gör, då vele vij, at I inthet der efther fördröijen, uthan
Chronon tilbaker försenden, och huadh indömmen, som deropå
hafue varit, straxt in opå Nyckelen föra låthen, tilseendes at det
sammetedt och annat, som våhningeme opå Chronan hafue varit
klädde medh, kunde lämpas till Nyckelens våhninger, eller, der
det sigh icke vill skicke, kunde I, när I till Lybech ankomme,

147

så myckit, Bom dertill üene vill, af nyie köpe, och Nyckelen så-
ledes tilborligeii uthstoffera låihe. Och är vår nådige villie, at I
eder strazt till vägz begifuen, icke någon rind försummandes,
uthan uthi alle måtto edert baste görandes, att I med f5rste måtte
dijtt öfuerkomma, och vij sedan med det snareste om alle saker
uthaf eder aviseret blifue. Effter vij och fömimme, at Mars skall
▼ara blifuen läck, försende vij till eder ett annat vårtt skepp
Falcken, huilchet boskapen skall intaga, på det at recssan må gå
deste fortare, och kunne I derföre lathe Mars dragé öfuer styr
hijtt tilbaker igenn. Der och så vore, at igenom mastemas om-
sldfitninghs försökiandet, der vinden det tillåther, både Perseus
och Chronan blefue ofärdige, och kunde icke så hastigt, som vin-
den fogcr, restaureres, då kunne I dem bådhe tilbaker sende,
begifuandes eder fordt medh de skepp, som färdige are, för allt
8å lagandes, at icke någon prosper vindh må blåsa förgefves, uthan
at I så myckit mögeligit eder fortskynden och alle saker, som
vij eder nådigest ombetroo, på det flijteligeste förrätten. Dette
vij eder således nädeligen hafue velet låthe fömimme. £der Gudh
befallandes. Aff Stockholm den 13 Augusti, Åhr 1H20.

GustavnB Adolphus m. p.

Poet scriptum (på löst blad).

Vij låthe eder, herr Cantzler, och nådeligen fömimme, at
Henssestädemes sendebudh äre här i dagh ankombnc, och sage
rij derföre gema, at dedh sigh medh denne eder reese måtte nå-
got längre fördrögt hafue. Men effter I nu på vägen äre, ähr
vår nådige villie, at I så myckidt mögeligit fohrtfahren, på det
I medh förste måtte komma tilbaker igenn, och sakeme här til-
börligen förrettade blifue. Datum ut in literis.

Anteckning på brefiret: Ankom i Elffsnabben den 13 Augusti, Anno 1620.

120. Stockholm den 13 Augusti 1620.

Om kanoners förs&ndande till Konungen af Böhmen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dedh, her
Cantzler, att vi uthi vår skrifuelsse till H. K:tt Palzgrefvenn hafue
för hastigheetz skuUdh förglömdt att mentionere om dhe stycker

148

och kugler, medh huilke vi K. V:de i Böhmen att villie adsistere
hafue uthlofvadt; derföre är vår nådige villie, att så snart I, vill
Gudh, öfverkomma, I då H. K:tt Paltzgrefven strax tillskrifVen,
dedh samma stycker och kughler till Stetin försende ähre, begäh-
rändes, att han Konungen i Böhmen dedh ville vetha låtha, på
dedh han dem sådan medh första genom sine uthakickade deri-
från må kunna lätha affordra, och till de ortter, dijt han dem
hafua vill, förssla. Dette vi eder nådigest icke hafue velet för-
hoUe. Actum Stockholm den 13 Augusti, 1620.
Ur registratupet för 1620, sid. 631.

lai. Stockholm den 20 Auguati 1620.

Om en vezel till Pfalzgrefvea Johan Casimir.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder,
her Cantzler, nådeligen hermedh icke förhoUa, at vår elskelige
käre svågers H. K:tz Phaltzgrefvens vexel angående, så sände vij
eder deropå en ny auiso här uthi innelycht tilhanda, nådeligen
befallendes, at I medh flijt hos dem, som vexelen erleggia skolle,
pådrifuen, at sådantt medh flijt må effterkommitt och penningeme
H. K:tt sedan medh dett allersnareste tillskickade blifva. Dette
I efFterkommendes varde. Gudh etc. Actum Stockholm den 20
Augusti, Åhr 1620.

Ur registraturet för 1620, sid. 637.

122. Stockholm den 8 September 1620.

Med creditiv för sändebud till tyska fuistar som skola inbjudas till Konungens
bröllop.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij låthe eder, her
Cantzler, nådeligen fömimme, att vij någre furstlige perssoner
uthi Tysklandh tiU vår tillstundande bröllopzhögtijdh fast gema
sielff skriffteligenn hade inviteret, men efter vij icke någonn viss
tijdh der till hafue determinere kunnedt, aldenstundh vij icke
vethc. hvadh dedh medh vår elskelige maitresses inföhrande kan

149

lijde, hafue vij någre creditiver tili dem, eom vij der tili kalle
Tele, låthidt foifaidige uthi den achtt, att Göstaf Hoorn dem
medh sielfue värfues mundtlige andragende hoos bemalte funt«
lige peTBsoner skall exhiberc. Och sende vij eder samme credi-
tifiier her medh tilhande, nådelligen befallendes, att I, efter som
1 {omimme sakeme der uthe aflöpe och framgängh hafue, derom
bestellen och eder discretion derutinnan bruken, sä at Göstaf
Hoorn både om tijden så och alltt annedh, hvadh af nöden vare
kan, må tilbörligen informeret och underrättet blifue. Vij sende
eder och ett creditif till Konungen i Bohemen, huilkett Ruth-
gersius i lijke motto [jämte] mundtligh relation skall exhibere.
Och eiFter samme diflficultct om tijden här och infaller, är vår
nådige villie, att I Ruthgersium derom advisera, såsom och, att
hann vår nådige villie medh mundtlige anbringende eiFterkom-
mer, förmahnen. Gudh etc. Actum Stockholm den 8 Soptombris,
Åhr 1620.

ur registratnret för 1620. eid. 691.

128. Stegeborg den 17 September 1620.

yieå, inbjndningsbref till åtskilliga tyska furstar; Rikskansleren anmodas sörja
för Maria Eleonoras tillbörliga mottagande i Kalmar; snara underrättelser
Tftntas; om utbetalning af Oamerarii lön.

Gustaf Adolph etc. \'år synnorlige etc. Vij sende eder, her
Cantzler, hermedh ähnn någre invitationsbreff, åthskillige Tyske
förstår tillskrefne, tilhanda, och ändoch vij väl vethe, att neppe-
ligen någon aff dem hijt kommandes varder, hafve vij likvel både
för nähr skylskap såsom och för dedh correspondentz, såsom dcsse
husen alltidh emellan varidt hafuer, icke kunnadt underlåta dem
derom tilkenna gifva, och vele fOrdenskuUdh, att I samma bref
medh första lägenhet dem tilhanda förskicke. Vij sende eder
desslikest ett creditif till Landtgrefven uthaf Hessen, hvilchet
Göstaf Horn, sedan han om tiden af eder ähr underrettadt, jempte
mundtligit till honom och hans gemåhl anbringande skall exhi-
bere. — Meden vi och icke kunne vethe, hvadh dedh medh våhr
elskelige maitress^s hemföhrandc kan lide, är vår nådige befäl-
ningh, att, huar Hennes K:tt och eder ankomst till Calmar oför-
modeligen, och för ähn fulkombligh praeparation göhres kan,

150

skedde, I då velen tilsee och eder anlaget vara låthe, at alltt
OTdenteligen och richtigligen der motte tillgå och, som sådant fall
kr&fuer, tilbörligen bestältt blifve. Vi befähle och nådeligen, att
I Peter Kruse och Mårthen Weiwitzer sambt Casper Apoteker
medh eder skrifvelsse så myket möijeligit fortdrifven, föimahnen-
des dem, at de alle saker så bestelle, at de medh aldraförste, och,
hvar icke för, ju endeligen tillike med eder igen tilbake komme,
så frampt de vele, at deres tienst af oss medh gunst och nåder
skall blifve ihugkoromen. Der och hende kunde, att Otte*)
så tideligen, och för ähn uprjchningen skeer, kan till eder komma,
är vår nådige vilie, at I oss medh honom en viss förerahre lengdh
på hele comitaten, som I hijt ankomma förmehnen tilhanda för-
senden, på dedh vi alla saker her deste bettre dereifter må kunne
skicke och dirigere. Eliest är vår nådige villie, att I eder alla
saker på dedh fliteligeste och snareste att förrette anlaget vahra
låthen, och oss medh förste om alltt omstendeligen aviseren och
tillkenne gifven. Eder Gudh etc. Actum Stegeborg den 17 Sep-
tcmbris 1620.

Post scriptum.

Effter dedh, her Cantzler, att H. K:tt Pfaltzgrefven oss uthi
sin skrifvelsse om Dr Camerarij salario hafver påmint, och vi,
effter vi nu på rehsan stadde ähre, icke kunne komme till väghe,
honom dedh antingen genom vexell eller elieet till föresattan dagh
att förskaffe; ahr derföre vår nådige villie och befalningli, att
alldenstundh dedh en ringe summa ähr och letteligen kan afhiel-
pes, I då honom, emedan I der uthe stadde ähre, den tillstellen
och så lagen, att hon honom till Frankfurtermessan må endeligen
och utan drögzmåhl erlagdh blifve. V^i vele och, att I medh altt
flijt derpå drifven, att H. K:tt Palzgrefven de tijo tusendh richs-
daller igen bekomma motte, och vexelen således ansteht blifve,
att dem icke uthi dedh tumult, som nu vancker, må interciperes
och medh betalningen således öfver mottan länge förhales och
fördröijes. Datum ut in literis.

Ur registratiiret för 1620, fol. 706.

*) Tommm för tillnamnet är i texten lemnad.

151

IM. {Med eu egenhändigt P. S.) Kalnutf den M September 1620.

Om Dzottningens mottagaiide i Kalmar; Rilukansleren bör ejålf tråfla slutliga
anstalter; vickta misstankar mot Konungen böra om möjligt förtagas; leve-
reringar böra pAdrif ras ; om helsning på danska fartyg.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss är, her Cantzler,
eder skxifvelsse, dateret Spandow den 9 Septembris, vähl tilhanda
kommen, hvar uthaf vi handelens förlöp uthi Berlin nådigest
hafve fomummidt, såsom och förfahridt, att vår elskelige kcre
bnidz och hennes medhföUies ankomst hijt medh förste skall vara
förventtandes, hvilkedt oss ganska kärt ähr, och önska, att rehsan
lycksambligen motte aflöpe, och I samptligen väl beholdne och
oskadde till oss framkomma. Och gifvc vi eder nådeligen till-
kenne, att vi nu här uthi Calmar stadde ähre, om hvadh som
till H. K:tz sampt H. K:tz Comitats exeption och undfängningh
tillhörer att disponere och bestelle. Och ändoch vij, emädan vij
här ähre, all möijeligh preparation göhre vele, likvel, alldennstundh
eder best kunnigt ähr, huru sigh alle saker best vele skicke, är
rår nådige villie, att [1] vedh ankomsten eder befliten, att I, för
ähn dhe frcmmande till landz komma kunnen, huadh som ähnnu
kan fehles, uthi order stelle och, såsom I det gott finnen, att skicke
och dirigere. — EfFter vi och, så vähl aff' eder skrifvelsse såsom
aff H. K:tz Paltzgrefvens breff till eder, förnimme, att uthaf något
H. K:tz gamble Churfurstinnens hotande medh vår person sådanc^
suspicioner hoos en part skole vahra upvuxne, som skulle under
dette v&hrt företagne giiftermåhl annadt ähn godh correspondentz
desse husen emellan söcht blifva, hvarföre ähr desslikest vår nå-
dige villie, att I så myket möieligitt, samme suspicioner att före-
komma och förtaghe, eder till dedh högste anlägett vahra låthen,
och dem, hooss hvilke I dedh vethe aff nödhen att vara, om vår
venlige affection och benägenhett uthi alla motto försäkren. —
Effter vij aff köpmännen, medh hvilke vij, hvadh som vi till våhrt
bröllopz fest skolie på hoUa, hafve inbestelt, ähnnu ingen kund-
skap bekommidt hafve och icke vethe, hvadh dem kan lide, vele
vi, att om I dem der uthe f5mimmen, I dem medh alfvar tillsäi-
jen, att de sigh medh det snareste hijt skynde och åthminste
üllike medh eder ankomme, så frambt dhe ville, att vij det god-
zett, dhe medh fahre, skolle behoUe, och dhe vår gunst och nåder
vele åthniute. Deslikest skole I och uppå Casper Apotekaren
och Jubileraren Sebastian Loelium pådrifve, så att de saker, som

152

dhe ombestelle skolle, och åth sidste vedh eder ankomst här till-
Stades komma, så frampt och de vår gunst ock nåde att fortiene
tei^ckie. Hvadh annedt, som vij kunne liafve eder nådigest att
förnimma låthe, vele vij till eder hemkomst, vill Gudh, beroe
låthe. Her etc. Actum Calmar den 24 Septembris 1620.

(Kongl. M:tt sielf schrifvidt:)
Här är alltingh svåra orichtigh och kan icke få hijt, thet be-
höfves. Jagh hafuer sendt något ifrån Stockholm, men vijnden
arresterer galleijeme, så att jagh än inthett bekommet hafuer.
Casparum tager cndeligen medh eder, eliest är her hvarken con-
fect eller specerij. Drager sielff för i landh och gifver them godh.
rådh, som jagh här Icmnar, ty the behöfuet. Vale.

Poet scriptum:

Vij vele och her Cantzler, att der 1 medh Konungens i Dan-
marks skep uthi siöen saromanråkeden, 1 då vår reputation, sä
myket som skee kan, i acht hafven. Men der I fömimme, att
dhe endeligen uppå topf allendet trängie, må I them der utinnen^
för fruentimbrett skuUdh cedere, doch så att der emoth strax
protesteret blifver. Och vele vij dedh seden vähl vethe att full-
folie och i sinom tidh vedergelle. Datum ut in literis.

ur Tegifitraturet för 1620, fol. 711.

125. Kalmar den 26 September 1620»

Möter Konungen af Danmark personligen prinsessan, bör han genast bjudas tiU
brölloppet.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Elfter dedh, her
Cantzler, att vij af Spentzio hafue förnummidt, det Konungen i
Danmarch skall hafue i acht H. K:tt Fröken, vår elskelige käre
brudh, uthi siöen uthi egen persohn att möthe; ähr förden-
schuUdh vår nådige villie, at hvar så skeer, I honom då der straxt
till vårt bröUopz fest inviteren, huilkedh vij och medh förste,
när vij videre kundskap bekomma, skriffteligen att göre erachte.
Eder Gudh etc. Actum Calmar den 26 Septembris 1620.

Ur reglstraturet för 1620, fol. 716.

168

IM. Kaliur den 7 Oktober 1690.

Befarade brister vid DrottoiDgens mottagande böra a& vidt m6}Ugt afhjelpa« och
Knrfarstinnan nppehållas tills vagnar hinna anlånda; kallelse att efter fnll-
bordadt vårf skynda till Konnngen.

GuBtaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst et<;. Vij hafue,
her Cantzler, eder nährvarelsse och lyckelige ankomst medh glä-
die fbmumidt, och tacke Gudh, som eder och eder medhföUie så
nådcligen hafver täckts att bevahre och beholdne hijt förhielpe.
Och late eder der hoos nådeligen förnimme, att vij den praepara-
tion, som oss mögeligitt hafuer varidt, hafue her uthi värket
Stella låtidt, men alldenstundh för mangell opä månge hända, my-
ket icke, som dedh sigh borde, hafuer kunncdt bestältt blifue, ähr
Tår nådige villie, att I alle saker så ville lempa och laga, at oss
icke någon despect uthij nägrchanda motto endstå motte. Och
förmode vij, att vähl alltt i dedh närmeste, som dedh sigh bör,
skall kunne bestält blifue, helst medan föruthan Churfurstinnan
och vår elskelige käre maitrcssc och frökeme inge andre först-
ligc personer medh uthij folie ähre. Och effter ännu icke vag-
nar tillfyllest hijt kombne ähre, vij och ännu icke uthaf -de saker,
som vij ifrå Tydzland in förventte, inge (o: någre] tijender hafue
bekommidt, ähr vår nådige villie, att I eder anläget vara låthen
Churfurstinnan sampt dhe andre på en 6 eller 8 dager här att
uppeholle, till des vagneme, huilche vij doch dagligen förväntte,
kunne ankomme, och vi om sakeme upp i landet, huilche ännu
alltt orichtige ähre, må hafue lägenhett något at disponere. Se-
dan, när I dem således at förtöfva hafue öfuertaalt och sakeme
här uthi order stältt, vele vij, att I, dedh hastigeste I kunnen,
eder till oss uppåth begifven, på dedh vij alle saker må omsten-
deligen förnimma och edert rådh, uthi hvadh som af nöden kan
Tara, plage. Gudh etc. Aff Calmar den 7 Octobris 1620.

ur registraturet för 1620, sid. 736.

127. Veater&a den 20 Oktober 1820.

Med bref från kommiwariema på Byska gränsen, med anledning hvaraf Riks-
kansleien genast kallas till Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder,
herr Cantzler, härmedh nådeligen icke förhålle, att vij i gåhr,
Bom var den 19 Octobris, hafue bekommit bref ifrån vare Com-

154

mifiearier p& Rvske grentzen, huilchc vij eder här innelycht til-
hända sende. Och efter, som I seendes varde uthij samma bref,
myckit nytt och underligitt förefaller, och vij gema edert rådh
deruthinnan plage ville, ähr vår nådige villie, att I, så myckit
mögeligit, eder till Stockholm till oss fortt skynden, på dedfa
Commissarieme medh förste mage bekomme beskeedh till sigh
igen, der de sigh effterrätte skole. Dette I efterkomme velen.
Gudh befallandes. Af Vesteråhs den 20 Octobris 1620.

Gustavus Adolphus m. p.

128. Vesteräs den 14 November ie20.

Uppmaning att påskynda alEärdandet af en vezel m. m. till Nederländerna.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter dedK,
herr Cantzler, att med af skedet till Nederlandh synes något att
dröije, huarföre hafiie vij eder derom nådeligen velet påminne,
gunsteligen befallandes, att I dedh medh förste fort stelle och
oss tillskicke velen. Åhr och ännu uthi Cammaren något fheel
eller hindher, huarföre dermedh dröijes, befhale vij desslikest nå-
deligen, att I eder anlägit vara låthen, att ded uthan drögzmåhl
må klart giordt, och växelen förfärdiget blifua, hälst mädan I
vette, af huadh importanz saken är, och huadh machtt oss der-
opå ligger, att richtigheet der uthe medh förste föUier. Detta I
effterkomma velen. Eder Gudh befallandes. Af Västeråhrs den
14 Novembris, Åhr 1620.

Underskrift saknas, men utanskrift och lemning af försegling äro qvar.

120. Slftnabben den 12 Juli 1621.

Tillstånd för Rikskansleren att anlägga en stad i sitt friherreakap.

Vij Gustaf Adolph etc. göre vetterligitt, att såsom vij till
rikssens och vare sampttlige undersåters förkofringh och varachtige
välståndh både nu [och] i tillkommande tijder tilUjka högnödigt
och nyttigt hafva befunnedh, att flera städer, än här till varedh
hafva, mage funderes och upbyggies, så fömimme vij och, att oss
elskeligh vår och Sveriges rijkes troomann och Cantzler, edele
och välborne her Axell Oxenstieme, Frijherre till Kimito, Herre

156

till Fijholm och Tydöon, Riddere, igenom sådan nvttM öfTen'u-
ginde är voiden bevägen, sAsom och gärne sage, att hans frij-
henkap mette ochaå tillveza och förbättradh blifva, der han till
en stads fundation uthi sitt frijherreskap vår nådige tillåtelse och
stadz privilegia knnde nå och mechtig varda; så alldenstundh så-
dant hans loflige upsåth icke allenest nyttigt, uthan och oss sär-
deles behageligit är, såsom och gärne sage, att flere vare trogne
min uthi deres härskaper sigh i lijka motto ombeflijta ville; der-
foie hafve vij till sådan hans billige ansökning icke allenest na-
digest consentered, uthan och härmedh honom fullkombligit till-
ståndh gifve, at han sådant sitt loflige förehafvende må ju förr
ju heller företaga och i väicked ställe ; gifve och uthi hans egedh
skön och discretion, anttere (!) han samma stadh vidh kyrkian eller
på någon annan väl belägen ortt vill fundera, dijt han sedhan
sigh skall beflijta särdeles allehande slagz handtverker och em-
betzmän nedsettia, så att staden af handtverker och handelssmän
må tillväxa och förmehres, doch så att andre vare och cronones
städer härmedh icke någod till praejuditz i en eller annan motto
dceer och tillfoges. Och när vij då, som förhopligit är, framdeles
fömimme, att samma stadh tilltager och af invånere sökes, då
Tele vij och dem medh bettre stadzprivilegier och andre frijhe-
ter benåde. Sådant vår nådige välbehagh haffve vij allom uthi
dette vårt patent veledh uptäckia och publicera, på dedh hvar
ock en sigh deste säkrere och i bettre förhopning dersammestedz
må nedsettie. Der alle hafva att efiterrätta. Actum af feldtläg-
redt [vid Elfsnabben] den 12 Julij 1621.
Ur legistraturet för 1621, fol. 839.

130*). (Egenhändigt) Utanldr Biga i början af AugruaÜ leai.

Berättelse om Konungens öfrerresa till Lifland.

Min stadigt varande gunst, till vedergelUngh för eder trogne
tiånst, sambt alt gotz önskan vare eder tillf örende. Thcmäst, Her
Cantzler, må 1 vetta vår stat och tillståndh, hvilcken jagh af begyn-
nelsen alt in till nu kort vill upreppa, att I döma må, huru oss i
hånda går, och på thet att, hvadh I botta kunne, I i thid thet giören.

*) Instructionen för den vid Konungens afresa tillförordnade
regeringen, af hvilken A Oxenstierna yar medlem, daterad Elfsnabben den 16
Jttli 16S1, finnes tryckt af N. A. Kullberg i Svenska Riksrådets Protokoll I: ni.

156

Tå vij nu först frå Sverrige drogo, seglade vij medh treffe-
ligh fortgångh alt in under Domusness, en ort som siömen plägar
qvellia. Ther kom vinden emoot. Jagh gick till anckars, men
andre höUe siön; till anckars gich jagh, förty att jagh af landet
kimdtskap hafva mätte, then jag och någorlunda fick, och sporde
att fienden i ingen beredskap var, uthan medh 200 hestar, som
till Dynemynde komne vore. Mot morgonen gick jagh till se-
gels medh godh vindh och hoppning snart till mitt föresatte mål
att komma, men althenstundh att väderet vexte och vaanartadea
uthi eeh storm, torde vare siömän icke mot natten, som oas öf-
verföU, löpa på en lägercvalls strandh, ther inloppet icke så diupt
var, att vårt skip på et nödfall bergås kundhe. Ladom förty till
siös, och ville natten fördröije, uthi hvilcken natt vederet aigh
vende, flåttan skingrade och migh lerde, huru efventyrligit thet
år folck i myckenheet öfver siö att föra. Vij höUom siön i tre
dagar i rengn, blåst och ilackt, mörckt vader, hvar af vare skepp
lacke, måste- och segellöse blefvo, serdeles the som rytteme förde.
Huru hästeme före, kunne I tenckia. Folcksens providiant blanda*
des så med spissööl, som utlechtc, och salt vattn, att thet icke myc*
ket drygare ther af vart. Hvilckct alt jagh betenchte, seendes
att jagh Rigiske redden eij heller ßunnön besegla kunde, och
höll förty vegen åth Pemau, hvarest jagh för migh fant Felt-
herrn medh the meste Finske och vart ther till rådz, att hålla
landvägen för segelatzetz ovissheet skull. Sende flåttan under
Kin, thit the andra, som förskingrade vore, sigh samblade. Vij
drogo till landh medh Grefvens hela Ossgöte och Södermanlands
halfvc och the trij Finske regementen till foot och alt Finske
rytteritt sampt något af hvarie fana af the Svenske, lijka som
lyckan them till oss fogade. The till vattna vore lyckosaligare
än vij kunme för Dyeren [o: Dynen], men doch var sådan lyck-
saligheet beblandat medh mootgängh, ty ther vexte en storm up,
h varigenom en skuta blef drefvcn till landz och (the) theruppå
vore fångne. I Pernau strandade min galleija; ved Sallis thens
maka; vore af the Finske galleyor och en Dansk medh Smålandz
hofmän; på Kurland blef fyrverckaren Christianus (är ovist om
icke medh villia) och min broders proviantskep. Någre skep
hafve mist theres båthar, och är thetta then skada stoimen giorde
oss, såsom mest synes, men then största skada är sket på vare
ryttarehestar, som af siön och thenn sandh vij nu liggia uppåså
uthmächtas, att innan kort vij rytterlösa vara skole, och [är] för-
thenskuldh högeligen af nödenne, att på sett och vegar i thid

157

toickes, huru fedemesUndet thermedh m& uiuatt blifva, och kun-
nen I ther om the medell anTända, som icke min stat alldeles
förandn, uthan thet tilldregligast vara må.

Kfter SUaB Palmskdkte afikrift »ex manuscripio R. Oust. Ad.» 89: 3165 å
Upnl» Bibliotek.

18L mtlågret Yid Biga den 10 Augusti 1031.

Om karalleri m: m., 8om behöfres till fUttåget i Liffland.
Gufitaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter som
vij eder, her Cantzler, och de andre af Kade t, som vij uthi vår
frånvahru om sakerne att disponera äre förordnade, nådigest hafve
tillskrifvidt om någre ärenden, som macht på ligger, att de med
forste förrättade och effterkombne blifve, vele vij eder k part
härmedh nådeligen hafva befahladh, att I medh flijt upå drijf-
venn och eder anlaget vara låthen, att olltt dedh vij om skrifvidt
hafve nthan drogzmähl och f&rtogringh (!) beställtt blifver. I
sjmnerhett vele vij, att I eder högste flijt om cavalleridh gören,
att I någre gode ryttere oss till gode värfva kundcnn, emödan
dedh cavallerij, vij hafve tagedh medh oss ifrån Sverige, så är
utmächtadh och förderfvadh på rehsan, att störste dehlen däraf
inthed gagn göra kunne, och skole vij framdehles hafve att för-
mode, att fienden medh rytterij st&rck kommer ansettiandes; vore
fordenskulldh önskandes, att vij någott bettre medh ryttare för-
sedde vore. Och hade dedh cavallerij, vij medh oss toge ifrån
Sverige, varidt bastant nogh, där dedh icke vore så af sigh kom-
midt. Hvarföre befähle vij nådeligenn, att om mögeligitt vore,
och staten dedh någerlunda fördraga vill, och I någre medell see,
hvanithaf dhe kunne underholdne blifva, så att vij oss icke medh
mehre folk beladhe än vij kunne contentere, och dhe således pä
sidstone ovillige blifva, I eder då till dedh högste anlägett vara
låthen, att I oss till 300 gode besoldningzryttcre förskaffa kun-
nen, effter de oss här högeligen af nöden äre, och vij elliest medh
cftvalleri illa beståendes varde. Och effter de i Sverige svårligen
skole stå att saramanbringe, och vij förmehne, att Konungen i
Danmark vidh denna tijdh en dehl af sine ryttere skall afdancka,
vore gott, att I någott budh dijt haden, som kunde förnimme, om
icke sä månge derifrån vore till bekomma; och såssom oss högh
machtt derupå ligger, så vele vij inthed tvifle, att I ju eder hög-
ste flijt derutinnan görandes varde.

158

Vij sage och fast gema, her Cantzler, att I oss tili 100 öat*
göte vagner, hvar medh ett par små trossklippare, till v&ge bringe
kunden och medh någre skep eller skutor medh förste öfyeisen-
den, effter dette landzens lägenhett dem kräfver, och vij oss uthan
dem här inthedh behielpe kunne, så frambtt vij icke vele låtha
folckedh lida hunger och nödh, hvilkedh vij på denne rehaan
"emillan Pemow och här nogsambtt hafve fömummidt. Och kunne
vij väl erachte, hvadh nödh folckedh i förre feigder här hafve
mo6t uthstå, effter de icke hafve hafft medell att fbhre victualie
medh sigh, effter hvilken i denne landzorttenn ondt är. Eüliest
beiinne vij dette landet sådantt, att man sigh för fienden här
noghsambtt bärga och uppehoUa kan, der mann allenast för hnng-
ren frij är och af honom icke för myckett anfechtadt blifVer.
Och effter dedh bemalte vagner således och storligen behöfves,
vele vij, att I edert beste gören, att I oss dem hijt öfver för-
skaffa kunnen.

Effter vij och Bugislaus Rohsen hafve tillskrifvidt, att han
5000 t:r brödh till vare befestninger lefrere ville, är vår nådige
yillie, att I genom eder skrifvelsse honom och där till förmahna
villen, att han dedh endeligenn effterkommer, på dedh, der vij
någott folk till befestningeme förskickandes eller sielfve till nå-
gon tillbiudandes verde, der då någon extra ordinari förrådh motte
vara, där folckedh af kunde underhållet blifve. I kunne honom
om godh invisningh och betalningh försäkre, på dedh han sigh
deste villigere finne låther, effter som vij honom och vår skrif-
velsse till eder och de andre af Rådet om betalningen, så vSl för
bemalte brödh som för den hafran, han hafver lefreratt, gifvidt
hafve. Hvilken I honom af någonn hielp, hvar som lägligest blif-
ver, förordne kunnen. Datum Feldtlägredt vidh Bijga den 10
Augusti 1621.

Ur registraturet för 1621, fol. 426.

182. FUtlftgret vid Biga den 18 Augusti 1621.

Underrättelser om kriget; om Drottningens bofstat och det kungliga hoffolket«
livré; anskaffande af förnödenheter till krigsfolket.

Gustaff Adolph etc. Yår synnerlige gunst etc. Vij låthe
eder, herr Cantzler, nådeligen förnimme, att sakeme här ännu

159

nigtonn stå i samma tenmnis de stodo, då yij eder senest till-
alaefue, dogh äie vij sedan rychte namiare staden, hafue och den
på alle ortier berendt och belägradt, hafue och hafR vår trum*
meter medh breff derin, men sådan bcskeedh bekommit, som till
ingen accord eller composition uthsee. Hvarföre vij och, vill
Gudh, erachte till de medell att grijpe, derigenom vij visserligen
fbrhoppes, att vij den medh Gudz, dens aldrahögstes, nådige till*
hiclp vele blifve öfvermechtige, och ändogh vij ännu icke alltt
hafue fullkombligenn bracht i den order, vij dedh gema hafue
vele, formehne vij lichväll, innan een dagh eller två kunne kom-
me till att begynna tasta dem ahnn medh alfvar. Gudh förlähne
nådh och lycka, att dedh måtte väll aflöpe, oss och vårtt käre
fftdemeslandh till hugnadh och glädie sambt önskeligh fredh och
roligheett. — Herr Cantzler, föruthan dedh vij Kijkzsens Rådh i
gemeen hafue tillskrifuidt, huilcket vij inthet tvifle, att I jemptte
dem på dedh flijteligeste drijfuandes och ombeställandes varde,
ähr vår nådige befallningh till eder ^ part, att I på vår elske-
ligh käre gemåhls hoiTstatt ett flijtigt öga hafue velen, så den
må blifve, som sedvanligitt är, och som han af oss för vårt af-
reesende är constitueret och förordnet, så at altt skickeligen och
väll må tillgäå och H. K:tt tilbörligen tientt och medh alle sa-
ker uthan någon mangell väll försörgdh blifve. — Sedan effter
vårt hoffblck lifuerijdh mast hafuer af sigh slithidt, hafue vij till-
skrifuidt klädeskrifuarenn, att han nytt lifverij så väll åth dren-
gier som upvarttare och andre efter den längdh, som honom är
tillsendh, skall låthe förfardige, och sedan färdigtt och tillgiordt
medh förste hijtt försende. I velen fördenskuldh honom befähle
sådant uthan försummelsse att effterkomma. — Vij vele och, att
I velen pådrifua, att dedh klädett till de värfuade soldateme medh
föTste må tillreedz blifue, och sedan tillijka medh klädett för de
gemeene soldater i höst hijtt blifue öfuersendt. I synnerheet vele
I eder' beflijta, at dhe skoo och strumpor, som till folckedh för-
oidnade are, må medh förste hijtt sendes, effter de storligenn af
nöden äre, och folcket sigh dem föruthan här effter inthet begå
kunne. Schrifuer oss till, huru som hemma i landet tillstår, och
låter oss derom esomåfftest blifue aviseret. Eder Gudh befallan-
des. Aff vårt feldtläger för Rijga den 18 Augusti, Åhr 1621.

GuBtavus Adolphus m. p.

160

188. Fftltl&gret yIcL Blga den 26 Au^roaÜ 1621.

Beklagande af Drottningens sjukdom ; med copia af bref till Kurfursten af Bran-
denburg; om Götbeborg; G. Karstens; förnödenheter till krigsfolket.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh gunst etc. Vij hafue,
herr Cantzler, bekommit eder skrifvelsse sub dato Stockholm den
sidste Julij, och deruthaf så väll vår elskelige gemähls tillståndh
som annadh, huadh uthi vår frånvaru är förefallitt, förnummit.
Anlangande vår elskelige käre gemåhls olägenheett, så går oss
denn väll svårligenn till hierttadh och föröker vårtt bekymmer i
denne närvarandes oroligheett storligenn; dogh måste vij oss medh
Gudz nådige villie låthe åthnöijc, och är oss icke ringe trösth,
att H. K:tt medh lijfuedt är undsluppen, för huilkedh vij Gudh
den aldrahögste innerligen tacke, och önske att H. K:tt snart till
sin förre helssa och styrkie igen komma måtte.

Churfurstens af Brand[en]buigh skrifuelsse hafue vij genom-
läsidt och deropå svaradt, som I af medfölliande copia*) hafue
att see; hafue och een vår trummetere medh vårtt egett skepp
allredo till H. K:tt affardiget, på dedh vij ifrån de ortter deste
bättre kundskap bekomma måtte. — Hvadh I uthi Gothenburgi-
ske sakenn beställtt hafue, låthe vij oss väll behage, och vele,
att I Dichium ännu ytterligare förmahnen, att han sin högste
fiijtt gör, att komma staden uthi een godh stat, på dedh vij och
fäderneslandet framdeles nytto och gagn deraf hafue kunde. —
Godtskalck Karstens kunne 1 efter tilbörligh examen aßarda sin
kooss uth af rijkedt igen, efter vij hans persson eller tienst in-
thet behöfve; dogh måste dedh caveres, att han icke någott prac-
ticerer, som oss och rijket något emot vare kann.

Eliest, herr Cantzler, vele vij eder nådeligen hafue påmint
och befahladt om de saker, vij uthi vare förre breff eder hafue
tillskrifuidt, serdeles om cavallerijdt till att förskaffa om möge-
ligitt är, eflFter vij dedh så storligen behöfve, och pådrijfue, att
de skoo och strumpor till krigzfolckedt såssom och kläde, prof-
uiandt och penninger medh förste hijtt öfuerkomma måtte, efter
vintertijden tillstundar och folckedt i tijdh medh klädenn måste
försörgdh blifue. Efter och mallt här storligen behöfues, hafue
vij Rikzsens Rådh om någre hundrade tönnor tillskrifvidt. I ve-
len fördenskuldh och pådrijfue, att de medh förste hijtt må an-

•) Denna oopia, daterad den 22 Augusti 1621, finnes i behåll.

161

komma. Detta vij eder till guBBtigt svar nådeligen icke hafvc
Telet förkolle. Eder Gudh befallandes. Af l&gret for Rijga denn
25 Augusti, Ähr 1621.

GustavuB Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Stockholm medh Anden Windh den 20 Septembrifl.
Anno 1621.

134. FUtlftgret vid Biga den 27 Auffuatl 1621.

Koifnntinnan af Brandenbarg bör öfvertalas att qvarftanna hos Drottningen till
Konnngens hemkomst; om omöjligt, bör Bikskansleren sörja för resan.

Gustaf Adolph etc. Vår sjnnerlige gunsth etc. Aldenstundh
vij af H. E:tz Churfurstinnans skrifuelsse fömimme, herr Cantz-
ler, att H. E:tt i acht hafuer sigh medh förste ifrån Sverigie och
tilbaker åth Brandenburgh igen begifue, så endogh vij sielfue
H. K:tt hafue tillskrifuitt och begäret, att H. K:tt sådan rehsa
ännu på någon tijdh ville instelle, oeh till dess vij (der Gudz
villie så är) igen heemkomma, hooss vår elskelige gemåhll qvar-
dröija; ähr och vår nådige villie, att I eder högste flijtt gören,
H. K:tt dett samma att öfuertala, och att H. K:tt, om någor-
lunda mögeligitt och H. K:tt icke allt för olägligitt är, sådan
vår villie och begäran kärligen rum gifue ville, på dedh vår el-
skelige gemåhll uthi vår frånvaru sigh vidh H. K:tz närvarelsse
Too och trösta må, och sigh icke till deste större sorgh gifue, där
H. E:t och skulle afdraga, och H K:tt, vår gemåhll, sigh tyckie
läthe, sässom vore H. K:tt på alle sijdor öfuergifuin och förlå-
tenn. I velen fördenskuldh eder dette till dedh högste låthc
vare anlägett. Men där H. K:tt ingaledes står till att öfuertala,
uthan vill endtligen medh rehsan fortfahra, ähr vår nådige villie,
fttt I sorgh derom dragenn, dedh H. K:tt tilbörligen och väll må
expedieret blifue, så att oss och rijkedt icke någon despect och
vanheder deruthaf endtstä må. Dette I således eiFterkomma ve-
len. Eder Gudh befallandes. Af lägredt för Rijga denn 27 Au-
gusti, Åhr 1621.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. medh Anders Windh den 20 Septembris, Anno 1621
i Stockholm.

Axel OxentHemay IT, 1. 11

162

185. Faitlägret vid Riga den 6 September 1621«.

öfversändande af krat och öfriga förnödenheter till Liffland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh gunst etc. Efter dett^
herr Cantzler, at har uthij belägringen alleredo een anseenligh
hoop kruut är äthgänget, och vij för allt medh godh förrädh der-
opå måste vara försorgde, hvarföre befähle vij nådeligenn, att I,
om mögeligitt är, kruut at bekomma, eder högste flijtt derom
görenn, och sedan medh förste till tije eller tålff lester till osa
hijtt öfuersendenn, efter dedh här storligen behöfues viU.

Åldenstundh och vinteren och kölden her ankommer och
folckedh medh kläder måste försorgdt blifve, vele vij eder ännu
nådeligcn hafue påmintt om klädet, så väll till de värfuade som
till de uthskrefne soldater, att det medh förste må hijtt förskic-
ket blifuc; såssom och om dhe skoo och strumpor, at de i tijdb
må uthfordres, och uthann något långh drögzmåll hijtt ankomma.
Huilcket I, som vij inthett tuifle, flijteligen effi^rkomme velen.
Eder Gudh befallandes. Af lägret för Rijga denn 6 Septembris^
Åhr 1621.

Gustavus Adolphus m. p.

(Egenhändigt tillägg:)

Penningame börria och krympa; giörer för ty eder flit, på
then jagh inthet tviflar.

186. Faitl&gret vid Bijga den 12 September 1621.

Om peDningeföratrftckniog åt EnrfaratinnaD, för att hon må stanna hos Droit-
ningen; beklagande af Bikskanslerens ohelsa; om betalning af Bosens fÖr-
Bträckning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafue^
herr Cantzler, aff herr Johann Schyttz schrifuellsse till oss för-
nummitt, att H. K:tt Churfurstinnan genom discurser hafuer lå-
thit förstå, dedh H. K:tt om penninger både till sitt hoffolckz.
aflöningh och andre nödige expenser myckit skall vara trängdfa,.
och att H. K:tt mästh för den orsak skuldh hafuer satt sigh före
att dragé aff rijkedt, efter dedh H. K:tt huarcken af köpmän

163

eller andre hafuer kunnet upbekommc peninger till försträchningh.
Men aldenstundh ^j fast ogerna see och Tele, dedh H. K:tt uthi
Tår fr&nvaru ifrån vår elekeligh käre gemåhll skillies skulle, huar-
före hafue vij nådigest befälet herr Johan Schytte, såssom och eder
hermedh aller nådigesth befähle, att I medh honom den förord-
mngh göre velen, dedh H. K:tt medh någon summa, som I kunne
tänckie H. Ertt vara belåthen medh, må hulpen blifue, och att
I sedan eder högste flijtt gören H. K:tt till vår igenkomsth (där
Gudh så täckes) att quarhålle, på dedh vår elskeligh käre ge-
måhlls soTgh af H. E:tz borttresande icke må föröcktt och vår
ekkeligh käre gemåhll aldeles ensligh förlåthen blifue. — Eder svag-
heet och ohelssa I hafve varit bekräfftedh medh, hafue vij fast
9gema förnummit, och befähle nådeligenn, att när Gudh eder
krafiWr och stjrckie igen förlähnandes varder, I oss då om alle
sakers tillståndh fiijteligen avisere villenn. Eder Gudh bef allan-
des. Af lägredt för Rijga denn 12 Septembris, Åhr 1621.

GustavuB Adolphus m. p.

PoBt SGriptnm (på löflt blad).
Efter dedh vij fömimme, herr Cantzler, att Bugislaus Rosen
efflter värtt afrehsande skall hafue försendt till Stockholm ännu
ett tusendh tönnor hafra, hvarföre hafue vij vårtt Cammeråd lå-
thidt tillskrifue, att de oss samme hafra medh förste skole hijtt
öfuersende, och sedan honom på betallningen anordningh göre,
tonnan till fem marek räcknandes. I velen fördenskuldh hoos
dem pådrijfue, at sådan vår nådige befallningh medh förste må
effterkommes. Datum ut in literis.

GuBtavns Adolphus m. p.

187*). (^Med egenhändigt P. S.) Biga den 17 September 1621.

Sigas eröfilDg; uppmaning att pådrifTa öfvenändandet af förnödenheter åt krigs-
folket 8amt mera rytteri.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh gunsth etc. Vij för-
håUe eder, herr Cantzler, hermedh nädeligen icke, att Gudh den

*) I regiafcratoret sid. 454 finnes ett bref af samma datum som detta, ståldt
till Bådett ehuru rubriken kallar det bref till Cantzleren, innehållande berättelse
an Kigas eröiring.

164

aldrahögste värt företagande säledee hafuer Yellaigiiåt, att vij sta-
den Rijga are vordne öfuermechtige, och äre nu, dess Gudi skee
låf, medh een godh deell af vårtt krigzfolck här inne loserade.
Gudh förlähne oss nådh vijdare att göre vare fiender tilbörligitt
motståndh och afbräck, på dedh vij och vårtt käre fäderneslandh
derigenom till fredh och roligheett komma kunde. Vij hafue,
herr Cantzler, skrifuit samptlige vare elskelige Rijkz och Camme-
rådh till om de saker, som till krigzfolckedz underhåldningh nö-
dige äre och medh förste hijtt öfuersendes måste, effter som I aff
sielfue brefuedt förnimmandes varde. Befähle fördenskuldh nå-
deligenn, att I medh flijtt villen uppå drijfue, att sådan vår nå-
dige villie och befallningh medh förste må blifue fuUgiordh och
efilerkommenn. Vij vele och så nu som tillförende eder nådigest
hafue påmint om de skoor och strumpor till krigzfolckedt, att de
utan drögzmåll mått« hijtt försendes, efter de högligen äre ai!
nödenn, och huadh annat, som uthi vår frånvaru bestelles skall,
tuifle vij inthet, att I ju eder flijtt tillgörandes och efFterkomman-
des varde. Eder Gudh befallandes. Af Kijga denn 17 Septem-
bris, Åhr 1621.

(Ege7ihändigt:)
Her Cantzler, efter at Gudh edra rådslagh hafvcr velsignat,
så seer til, at sådan lycka icke må förspillas, genom mangel på
någon tingh. Och är thct som mest fattas krut, klede, strumpor
och sko, sacker som oss mast tryckia. I framtiden och öfver en
månad ler fela providiant; sofvel felar alreda (ty lengte vij efter
Mårten Wegwitzers hering och Lårmans Strömling) elliest rytterije,
och x^ille jagh giäma, at I latte antaga någre Svenske och Fin-
ske, som på gårdar tiänna kunde, efter andra icke väl kunne hol-
las. Penningamc lychtas och i October månat. Om nu til alt
thetta rååd vistes, vore Lifland uthan tvifvel under Sverrige laght.
Doch Gud kan förläna, hvad nyttar til siel och lif, then jagh eder
befaller.

Gustavus Adolphus m. p.

^S^- Blga den 19 September 1621.

Betalning till Anders Jönsson för hans kostnader på resa till Tyskland.
Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh gunsth etc. Dedh haf-
uer, herr Cantzler, brefvijsere Anderes Jönssonn oss ödmiukeligen

165

lithit andrage, humledcB han för någon tijdh, där han uthi Tårc
ärender hafver varidt till Tysklandh förskicket, skall hafue upta-
gitt sigh till förtäring sextije rijkzdaler, och underdånligcn begä-
redt, att vij samma sextije daler n&digesth yille låthe recompen-
«ere och bettale; så, effterdy vij icke vette, huru sigh dermedh
hafuer, hafue icke heller här lägenheet honom penninger att
gifue, befähle [vij] derföre nådeligen, att I derom förfrågenn, och,
där så i sanningh kan finnes, I då velen låthe göre order, att
han samma penninger må igen bekomma. Huilkedh vij eder nå-
deligen icke hafue veledt förhoUa. Eder Gudh bcfallandcB. Aff
Bijga denn 19 Septembris, Åhr 1621.

Gustavns Adolphus m. p.

189. Mitau den 6 Oktober 1621.

Då Biga borgare ej böra betungas, måste penningar och förnödenheter med sna-
raste från Sverge öfTersändas; Rikskanslerens förslag på nästa års stat be-
gäres; krigsnnderrftttelser och planer för fälttåget.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij förhålla
eder, herr Cantzler, hermedh nådeligen icke, att endogh vij ge-
nom Gudz nådige tillhielp staden Rijga hafue vunnit, ähre vij
icke deste mindre på dedh högste medh garnisonen besvärade, till
huilckena underhåldningh vij uthaf Rijga stadh föga hielp och
nndsettningh hafve; fördy fast vij än till tålflF eller någre fleere
tusendh daler penninger och sex tusendh och någrc hundrade
tunnor apannemåU af dem till försträckningz hafue kunne, så kan
dedh till så stohrtt antahll folck föga förslå, och hårdtt medh
dem procedere och dem till något mehre, än dhe godvilligen und-
settie vele at tuinge, vill sigh inthet skicke, helst nu i första be-
gynnelssenn, emädan sådant icke allenesth vore emot den accord,
8om vij medh dem giordt hafue, och vij eder och de andre af
Rådet tillförende hafue om tillskrifue låthidt, uthan skulle och
göra dem desperat och således emot oss aifectionerade, att vi oss
om deres trooheett inthet skulle kunne försäkre eller vette, huadh
vij oss till dem försee skulle, fördy uthan tuifuell ännu mångc
Pollniske hierttar iblandh dem ärc, huilcke, der de någon orsak
finge, lätteligen något skulle beg3mne, huaruthaff allt ondt up-
▼exa kunde. Vij måste alltså, herr Cantzler, så fram t vår re-

166

putation skall erhoUes, och folckedt icke allsomstörste nödh lijde,
till folkzens underhåldBingh penninger ifrån Sverigie hafue, ehuar
de och tages. Och befahle fördenskuldh nådeligen, att I jempte
dhe andre af Bådett och Cammerfidet, huilckom dedh ombetrodt
är, eder högste flijtt görenn penninger, så myckit mäst mögeli-
gitt, att upbringe och sedan öfuer landh tili Räfle medh dedh
aldraförste försende, efter dedh h&r slätt inge mehre peninger i
förrådh äre, och vij af folckedt dagligenn myckit blifve besva-
rade och öfuerlupne. I villen eder fördenskuldh tili dedh högste
låthe vare anlägett, att vij medh första må undsettningh, både på
penninger och spannemåll, som oss och feehles och högeligen af
nöden är, bekomma, och folckedt kunne tillfridz Stella. Efter och
vinteren och kiölden i hendren är, och folckedt är nakot och
blått, vij och åffta rehsor både Rijkz- och Cammerådet hafve lå-
thit tillskrifue, att de klädet till folcket skulle öfuersenda, kunne
vij icke nogsambt förundre, hvij sådant af dem icke är effter-
kommit, och befähle nådeligenn, att I jempte dem villen p&drijfue,
att kläde medh förste må hijtt komma, och huar icke allt, som
af vantmakeme lefreres böör, tillreedz är, att då een godh påsth
så myckit, som färdigt är och tillväge bringes kan, medh dedh
aldraförste hijtt sendes, på dedh de, som blattest äre, först må
blifue huUpne, och vantmakeme sedan dertill hålles, att det an-
dre och medh dedh snareste må färdigt göres och öfuersendes.
Skoo och strumpor äre högre af nödenn, än man kan skrifva, och
är befahrandes, at folcket, så frampt de dermedh icke snart blifve
undsatte, meste partten sin koos siukne, effter på dessa ortter
svåra sängtt och sumpicht är, så att folcket huart stegh till knåäss
i träcken marchcre måste. I villen fördenskuldh för allt så laga,
at de skoo, strumpor och pelltzer, som landet skall uthgöre, uthan
vidare drögzmåll och, förr än folcket om helssen kommer, må hijt
ankomma.

EUiesth, herr Cantzler, är och vår nådige villie, at I oss medh
förste lägenheet öfuersenden edert förslagh och betenckiande om
tillkommande åhrs stat och expedition, att vij må see, huadh
staten tillåther, att då till saken må göres, på dedh man allt i
tijdh deste bättre dertill disponere kunde. Och vore önskeligidt,
att, huad begynt är, medh een anseenligh krigzmacht i tillkom-
mande sommar offensive continueres måtte, effter vij inthet tuifle,
att sådant vårtt fäderneslandh till allsomstörste nytto och fromme
lenda skulle. Men huar dedh ingaledes skee kann, måste man
see till, att man sakeme till ett defensivt öhrligh dirigerer, och

167

fienden icke deete mindre tilbörligh af bräck och inpass göhr, till
dess man förnimmer, huadh tijderne ville gifue, och huruledcs
fienden sigh besinnandes Tarder.

Vij are medh krigzmachtenn nu stadde har i Mithow, hvart
Tij OS8 ifrån Bijga, sedan de oss där hafve svohridt och hyldat,
hafue begifuidt, och hafue vij funnit här staden öppenn och toom,
men slåthet hafuer sigh hällitt een natt. Sedan är dedh oss och
^ppnadt, aå att tij genom Gudz n&de bäde slåthedt och stadenn
innehafue, och äre vij tillsinnes folckedt här i vinterläger att
leggie, efter denna orttenn elliesth nogsambt godh är, att man
«igh här väll kan hälla och defendere, allenest att här är svära
«umpicht, så att fahra är, att folckedt deruthaf icke nägon ohelssa
bekommer; dogh der de medh kläden och profviandt försorgde
bUfue, måste de stå sitt kasth, effter här ingen lägenheet är. dem
annorstädes at förleggie, och dem heem förläfua, finne vij och
aldeles orådeligitt, efiler fienden sigh dageligenn dagz mehr och
mehr bäde ifrånn Littowenn och andre ortter stärcker. Ahre
alltså reaolveret, folckedt här uthi gamisone att leggie, men vij,
när vij om fiendens dessein någon viss kundskap bekomme och
om folckzsens kläde och underhåldningh sampt, huadh till denne
orthens förtranscheringh behöfues, bestellt hafue, vele vij medh
något antahll folck framdeles begifue oss pä heemvägen igenom
Liflandh och i rehsan de resterande ortter och fästninger, som
fienden ännu innehafuer, attachere, och dem till landzsens bättre
«äkerheett oss att subjugere, vårtt bästa göre, sä att vij, der Gudh
aå täckes, emot njåhret eller vidh den tijdenn hoppes heem till
Sverigie att komme. Och på dedh för det folckedt, som vij in
nthi Liflandh medh oss tage, någon förrådh vara må, vele vij, att
I Bugisslaus Rohsenn ännu ytterligere om de fem tusende tun-
nor brödh tilskrifuen, så att vij dem endeligen för oss finne och
folckedt dem tUl hielp och underhåldningh hafue må. Dette vij
eder nådigest icke hafue velet förholle, gunsteligen befallandes,
att såssom högste macht deropå ligger, att penningeme, klädett
och pråfuianthedt sampt skoor, strumpor och pelltzeme medh dedh
aldraförste och snareste hijttkomme, I då medh flijtt deropå drijfue
velen, at dermedh icke längre fördröijes, så frampt folckedt skall
behollidt och krigzstaten icke aldeles ruineret blifue. Eder Gudh alz-
mechtigh nådeligenn befallandes. AflF Mitow denn 5 Octobris 1621.

GiistavuB Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. Stockholm den 8 Norembris, Anno 1621, medh Monier.

168
140. Mitau den 8 Ootober 1021.

Om skeppsbyggen m. m. rörande flottan.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efter dedh,
herr Cantzler, att högste macht påligger, dedh vår skepsflotta icke
allenesth medh all tilbehör väll försorgdh blifuer, uthan och att
denn samma stärckes och förmehres, huarföre är vår nådige villie,
att I sorgh derom bare villen, att Paridon von Horns, så väll som
Mester Isebrandz, skepzbyggninger forttgångh hafue må, och att
de contracter, som vij medh dem, sossom och medh Clärick och
Monier, sluthedt hafue, må vedh macht holles och effterkommes.
Serdeles veelen I pådrijfue, att dedh stoore skepp, som Paridon
lefrere skall, i hösth må lefreres, och, der icke förrådh är, att
han extra ordinem derföre kan bettallt blifue, må han föraäkres,
att hann östra häredh så lenge skall beholla, till des han bettallt
är, allenest att han skepedt uthan uppehåldningh lefrerer; men,
der lägenheet vore honom elliesth att bettale, sage vij dedh hälsth.
I velen och pådrijfue, att Paridon dhe trij skepp, om huilcke vij
i fiohll medh honom contraheret hafue, uthan förtögringh (!) up-
settie låther, så att de och i rattan tijdh färdige blifue. Vij sage
och gema, att, när Mester Isebrandt de tu skepenn i hösth haf-
uer lefreredt, han då åthmindste köhlenn till dedh tridie och i
höösth kunde upsettie, på dedh dedh sedann i tillkommande åbr
deste förr kunde färdigt göres. På Moniers timbrasie måsthe och
acht gifues, att den medh flijtt drijfues, och, huadh på skepen
feehler, i tijdh repareres, och effter vij fömimme, att Samson i
skären skall hafue strandat, vele vij, att, om mögeligitt är, han
igenn må blifue uptagenn, hvartill I alle medell ville bruke låthe.
Och endogh vij väll vette, att Mester Hendrich och andre, efiter
dedh vill vara något mödosampt och kasta arbete att göre ho-
nom färdigh igenn, sigh deruthij skole besväre och föregifve,
dedh inthet kunde skee, måste man dedh inthet skötha, uthan
dem medh alfuar dertill hålle, att de alle medell försökie och
deres bäste i saken göre. Efter och, herr Cantzler, i åhr månge
anckartogh öre fördeifvede, och skepsredskapenn, både segell, takell
och tygh, myckitt försvagade, ähr vår nådige villie, att I både
sielfve caveren, såssom och Admiralen förmahnen, att han tiil-
scer, att samme aflegste och uthnötte redskap af Clärck icke på
nytt till skepzuthredningen instingcs, uthan att han godh och
fullkombligh redskab och tågen medh den längdh och starckheett,

169

som de vara bore, lefrerer och skepen icke så obiter, Bom nu i
ihr skeedt är, utbreder, så frampt han vill, att det skall stå väll
till, och han vår gunst skall niuthe. Huilckedt vij eder nådeli-
gen icke hafue velet förhoUe. Eder Gudh befallandes. Af Mi-
thow denn 8 Octobris, Åhr 1621.

Gufitavus Adolphus m. p.

P<wt Bcriptam (på aftrekildt blad.)
Vi hafue, herr Cantzler, i åhr fömummidt, att krijgedt på
desse ortt^r uthan galleijer svårligenn står till att föhre, och nele
fordenskuldh, att I medh Paridon och Monier handlen, att de
huardere tije stycken galleijer om sextije fötter köhll och tree
fötter eller siu qvarter och åt högste tuå allnar diup medh dedh
forste ville låthe upslå, så at de i höst och tillkommande våhr
knnne fardighe göres, effter de högeligen af nöden äre. 1 velen
och pådrijfue, att den galleijann, Monier oss effter contracten
skyldigh är, serdeles och föruthan desse tije i hösth må tillreed^
göres jcmpte dhe tree, som i Ostergötlandh byggies, och villen
eder flijtt göra, att tackell och tygh till dem samptligen i tijdh
bestelltt blifuer, så att man sed ann icke hafuer behof deropå att
ventte. Datum ut in literis.

Anteckning på brcfret: Prsesent. Stockholm den 8 Novcmbris, Anno 1621
medh Monier.

141. Mitau den 10 Ootober 1621.

Inrättandet af ett Joachim Möllers apothek i Stockholm.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efter dcdh^
herr Cantzler, att brefvijsare och Apotekare här uthi Mithou Joa-
chimus Möller är rcsolveret medh sin apotecha att begifve sigh
till Sverigie och der blifue boendes, vij och, effter vij af vår me-
dico fömimme, att han uthi den känsten bättre än någon af de
apothecare, som där förr äre skall vara förfahrenn och hafue een
godh officinam, honom hafue förtröstadt, att han uthi vår tiensth
för vår hoffapothecare skall brukat blifue. Befähle derföre nåde-
ligen, att I honom aren beforderlige, dedh han uthi Stockholm
någen godh lägenheet må bekomma till att boo, och der han sin
officin tilbörligen kan upretta, til des vij, vill Gudh, igen heem-
komma, och der om ytterligere kan disponeret blifue. Dette I

170

efterkomme velen. Eder Gudh befallandes. Af Mithow denn 10
Octobris, Åhr 1621.

Gustavus Adolphus m. p.

142. Mitau den 10 Ootober ie2L

Biksk analeren bör bereda herberge och skjdd för de borgare ocb bonder, som
fr&n Mitau och trakten däromkring ärna öfverflytta tili ßverge.

Gustaff Adolph etc. Vår ßynnerlige gunsth etc. Vij för-
holle eder, herr Cantzler, hermedh nådeUgen icke, huruledce een
godh deell af borgerskapedt här i Mithow hafue sigh resolveret
att drage åt Sverigie och sigh der nidsettie. Vij befahle derföre
nådeligcnn, at, när de anthen medh vare egne skepp eller andre
i höeth till Stockhollm kunnc ankomme, I dem då beforderlige
aren, att de någorstedes må underkomma, der de medh sin pa-
gasie och bohag vinteren öfver blifue kunne, till des framdeles,
när vij, vill Gudh, sielfve heemkomma, om dem och deres neder-
settningh annorledes kan disponeret blifue. Dhe bönder, som medh
öfuerdraga, vele I ödeshemman på någre åhrs frijheett efter lä-
genhetten låthe tilldeele och dem någon spannemåll försträckie
låthe, så lenge dhe komma sigh till brukz, efter deres, huadh de
hafft hafue, uthaf krigzfolckedt här förtärdt ar. Dette I effter-
komme velen. Eder Gudh befallandes. AfF Mithow den 10 Oc-
tobris, Åhr 1621.

Gustavus Adolphus m. p.

148. Mitau den 22 Ootober 162L

Med underrättelser frän krigsskådeplatsen; om ofördröjligt anskaffande ocb df-
versändande af penningar, jämte förslag till kommande års stat.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij förholle
eder, herr Cantzler, hermedh nådeligen icke, att vij äimu are
stadde hoos krigzmachtenn här i Mitow och kunne inthet begifue
OBS här ifrån, förr an vij, huadh som till folckzens klädnadh och
underhåldningh öfuer vinteren hörer, bestelltt hafue. Statum belli
anlangande, så står ännu allt uthi temmelighe terminis, allenest
att folcket myckit sin koos siuknar och vedh ett stoort antahU

171

omkull ligger, huilckedh fbrortakcB uf dedh slemina ratnet, och
ttt man för feehll p& penninger dem de öhllpeniiingert »om dem
hafue borde, inthet gifue kann. Medh fienden är innu in^en
dnbbningh skeeddh för denn orsak, att, där han denne tijdenn
håfuer hafft sitt läger, hafuer han så raritt medh passer kring-
Tiifdh, att vij medh ingenn krigzmaeht hafue kunnet dijtt till
honom komme. Och när Tij oss i feldt till slagz hafue praesen-
teret, sona nägre rehsor skeedd är, hafuer han altidh rvmbdh
fellttedh, så att Tij till inthett rätt vappneskifte medh honom
kombne are. Nu är krigzmachten tillsamman här i Mithow, huar
rij fbrmeene dem uthi yinterläger att blifue låthe, så frampt fien-
den icke så starck kommer ansettiandes, att de vij ka måste, dogh
ähr stadenn medh ett gott stackeet rundt omkringh bevarat, så
ingen ringe macht dem lätteligcn skall skada kunne. \i} vele,
så snart vij folcket, som förbemältt, medh kläden och underhåld-
ningh försorgdt hafue, begifue oss tilbaker in åt Liflandh och de
befastninger, som fienden ännu innehafuer, attachere och vårt
bäste göre, att vij dem till landzsens bättre säkerheett oss subiu-
gere kunde. Vij hade väll förmodat, herr Cantzler, att vij dedh
klädett, som till krigzfolckedt var förordnat, sampt de skoor, strum-
por och pälltzer, som på landet leggies skulle, skulle hafue bekom-
mit hijtt till oss, och kunne väll tänckie, att vantmakeme, som
klädet skulle lefrere måste hafue falleret, och andre hinder vållet
att sådant inthet är forttkommitt. Men cfterdy vintcren nu i
hendeme är, och vij härefter ingen sådan undsettningh ifrån
Sverigie förmoda kunne, vij och folckzscns nakenheett och jem-
mer inthet mehr kunne ansee, måste vij see till, huadh vij dem
här utbe till kläden kunne tillväge bringe. Och aldenstuudh så-
ledes een stoor peningesumme har vill behöfues, ähr vår nådige
villie och befallningh, att I jempte de andre af Kådet och Cam-
merådett, på dedh dedh godhe folcket, som sigh här uthe eå tap-
pertt hafuer hållet, och genom huilckes modh och manlighet
Sveriges rijke och crono icke ringe är förmehrat, icke må lijde
nödh och göres aldeles ovillige sigh emot vare och fädemeslandz-
sens fiender framdeles ytherligere att bruke låthe, edher högste
flijtt göre villenn och alle de medell och väger, som till vare
kunne, peninger att åstadhkomme, tenteren, på dedh folcket må
endtsatt och vår reputation salveret blifue. Sätt och medell, huru
penninger skulle kunne upbringes, eder här att föreskrifue, är oss
omögeligitt, uthan vele dedh edher discretion hafue hemstelltt,
och tuifle inthet, huadh I jempte de andre uthi så måtto gören.

172

oss ju till nådigt behagh blifue skall. Och efter peDningerne här
svära för oss krympa, är vår nådige villie, att I medh dedh for-
ste sä myckit mästh mögeligitt är att ästadhkomma genom natt
och dagh omkringh till Räfle emot oss senden, och må påsten,
som dem föhrer, begifue sigh fortt till oss, huar han oss finner.
Menn peningeme skall han settie kuar i Räfle, till des vij kund-
skap derom bekomme och dem sedan kunne fortt confoiera låthe.
I villen och icke förgätha, herr Cantzler, oss staten på till-
kommande åhr, som vij eder för dettc hafue om tillskrifuit, att
tillsende, och, på dedh den deste rättere må giordt blifue, sende
vij eder här bredevidh förslagedt på huadh skuldh, som vij hä^
uthe giordt hafue, och huadh här bettales måste*). I velen föt-
denskuldh allt dedh öfverleggie och oss sedan staten medh för-
ste tillsende; såsom och som vij eder nådigest ombetro och in-
thet tuifle edher anläget vara låthe, att uthi rijkedt och rege-
inentedt i vår frånvaru allt skickeligenn och väll må tillgåå, och
alle saker så blifue föreståndne, att dedh oss och rijket tillnytto
och fromme sampt nådigt välbehagh kan lende. Dette vij eder
nådeligenn icke hafue velet förhoUe. Eder Gudh befallandes. Aff
Mithov denn 22 Octobris, Åhr 1621.

Giistavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Stokholm aff Erich Soop den 1 Jannarij, Anno 1622.

144. Biga den 6 November 1621.

Rikskansleren bör träffa uppgörelse om vapenleveranaer för det kommande iret.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga gunst etc. Effter dedh,
herr Cantzler, att vapn, som folcket hafuer, mest are förderfvade,
potteme igenom brende, och rygg och bröststycken elliest ßun-
derskutne och slagne, så att man i tillkommende åhr föga gagn
af dem hafva kan, uthan moste tenckia på nya vapn, så frampt
man med folckedh någott synnerligitt vill utretta. Ar förden-
schuUdh vår nådige villie och befalningh, att I medh Louis de
Geer sampt medh de Svohlsche och andre om någre poster vapn
handlen, dermed man sådan en armee, som i åhr af Sverige är
utgången, kunde uttstoffere, och att vapnen med förste våhrdager

*) Detta öfverslag: iKortt uthogh, hvadh H. E. M:tt hafver ophandlatt . . •
till krigzfolckzens underholdningb» finnes i behåll. Det slutar pä en summa af
59,625 daler i penningar och 13,100 tunnor spannmål.

173

motte blifre lefvererede, ettter dedh vi med expeditionen i Tär, vill
6odh, inthet l&nge dröis vele. Datum Riga den 6 Novembris 1621.
Ur registrsturet för K8I, foL 616.

145. AUMoh (i Liffland) den ? Deoember 1621.

Om •kopparmistare» från Amsterdam; penningar åt Karfnratinnan och PCalx-
giefre Johan Casimir; srar till noga Karfurstinnaa; flottans och arméns
atmstning; postens fråu Hamburg obehindrade gång.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh etc. Oss äre, hor Cantz-
ler, någre edre ekrifvelaer under åthskilleligh dato ändoch eeent
och for dess försumelsse, som dem förtt hafve, först den 9 De-
cembris, sedan vi ifrån Riga fire ifrån reeste och på rehsan hem-
åth stadde, tillhanda kompne. Othaf hvilke vi nådigest fömim-
me, först att I effter vår nådige villie de koppermesteme ifrån
Amsterdam hafve hafft till tahls, och dem veledt beveke sigh
med sine familier och husholdninger inn till Sverige att bcgifve,
säsom och att I med Compagniet så hafve begått, att de dem till
300 sk9 kopper för 38 daller skeppundett hafva uplåtedt, hvil-
kedh vi oss vähl låtidt behaga, och vele, att I samma kopper-
mestere i devotion holla, att de oss medh förste ähnnu yterligere
besökie och medh oss till tahls komme, och vele vi deres om-
kostnadh, som de på rehsan inn igen spendere kunne, dem till
godh nöije vette att recompensere. Den persohnen, som tillfö-
rende uthi M. Wellams ti&nst hafver varidt, are vi nådigst till-
fredz, att I antagen, och om de begärte conditioner försäkre, eli-
ter vi förmode, om han i sine saker perfect är, han oss och cro-
non dedh med tiden igen schall kunne inbringe. — Dedh Hennes
Knt Churfurstinnan de 1000 dir af landzhielpen hafuer bekom-
midt, are vi väl tillfredz medh och vele, att I eder anlaget vara
låten, att vårtt elschelige käre gemahl, så väl som Hennes K:tt,
uthi vår fråvahru all tillbörligh tiänst och upvarttningh ske må.
H. K:tz Pfaltzgrefvens schrifvelsse så väl till oss som till eder
anlangendes, så är vår vilie, att I derpå drifva velen, att han,
hvadh som honom af oss är förordnadt, må iithan oppeholdningh
utbekomma. Dedh resterande moste han för tidsens oläglighett
fördragh medh hafva, huilckedh doch för honom inthet skall vara
bortto, uthan honom till nöije ^med lägenhett erlagdt och fuU-
giordt blifva. — H. K:tz unge Churfurstinnens, vår elschelige käre
sTägersches, skrifvelsse hafve vi och undfångett och hafve H. K:tt
derupå igen svaredt, hvilken schrifvelsse vi eder hennedh och till-

174

hända sende, nadeligen befallandes, att I den med någen viss
lägenhett till H. K:tt fortt achickenn. — Och effterdy oss stor
macht på vår skipflottes utredningh ligger, ar vår nådige viUie,
att I ett flitigt öga på vår contract medh Elerk hafven, att denn
först på vår och sedan på hans side, tillbörligen må blifve effter-
kommen, och flottan i tillkommende vår, vill Gudh, solide och
icke så superficiaUter, som här till skedtt är, utredt blifuer. Hvil-
kedh I eder jempte de andre af Rådet i synnerhet vele låt» vara
anlägett, efiler som vi dem och samptligen hafva derom tillschrif-
vitt. I velen och tala medh Klerken, att han nu strax i tijdh
takell och tygh åth Apollo och ded skeppedt, som ännu står på
stapelen i Stockholm, besteller, att de seden med en hast kunde
under segell komma, och man icke behof hafuer lenge på utb-
redningen att vänta. Vår nådige villie är och, att I eder medh
Louis de Guere och den Swolsche köpman om 5 eller 6000 mu-
scheter och så månge vapn, såsom och en ansehnligh poet kruutt,
uthi handell inlåthen, att vi dedh medh först öpen vattn kunde
bekomma och vore önskandes, att I dedh kunde tillväge bringe,
och att vi en sådan utstoflbradt armada i tillkommende sonunar,
som i förledne åhr skcdt är, kunde i marken förskaffa, då vi ju
inthet vele tvifle, att dedh fädemeslandett till aUsomstörste pro-
speritet och välferdh lända skulle. I velen fördenschulldh, dedh
till dedh högsta låta vara anlägett, och eder flijt däruthinnan så
myckett möieligett göra, på dedh och att aviseme och ordinarie po-
steme ifrån Hamborgh deres vahnlige curs holla må, och den . . .*)
medh brefven der icke blifue nederlagde och Leonhard v. Sorgen
uthi vår tiänst någen despect vederfahres. Ar vår nådige villie,
att I alla medell och väger sökien honom att contentere, och ho-
nom, hvadh honom af oss kan tillkomme, att fullgöre, dedh in-
galedes, efllber som I vethe dedh vare af importans, tillbaker set-
tiandes. Och vele eder hermedh Gudh befallendes. Af Allis den
28 (! ?) Decembris 1621.

Ur regifltraturet för 1621 fol. 616. Dateringen måste dock bär vara oriktig.

146. Burtnecka slott (i Liffland) den 28 December 162L

Om Gabriel Gastafssons beskickning till Danmark; Konungens återkomst hem
är efter Wolmars eröfring omedelbart förestående.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss are, her Cantz-
ler, dhe instructioner, som I för sendebudet her Gabriell Göstaffr-
*) Tomrnm för ett eller ett par ord &r lemnadt i texten.

175

lon Oxenstierna hafve conceperet, Bampt medh dedh medföUiande
hteff om dem iormahlandes, ändoch seent, tillhanda kompne, hvilke
Ti hafve igenom läsidt och om val låtidt behaga, och förBende
dem hermedh, uthi nägre puncter, elfter som tiden och lägenhe-
ten hafver syntts fordra, förandrede sambtt undcrekrefne och för-
seglade till eder igen, dem sendebudett att öfverandtvarda och
behändige. Och är vår n&dige villie, att I pä Bendebudssens fort-
rehsande villen pådrifve, att dedh medh förste och, uthan någon
merkeligh häär utur Polen i feldt emoth oss kommer, må till
▼ägz komma och sin ombetrodde legation afleggie, på dedh ded
sådan hoos de princer och respubliker, hvilke sendebudett besö-
kiandes varder, icke må hafva dedh anseende, som vore sådan
legation af någon fmchttan eller fahra för fienden af oss expe-
dieret och fort sendt. I velen fördenskuUdh både derföre, såsom
och pä dedh sendebndet deste för må komma hem i rikett till sin
vahnlige administration igen, dedh första dedh kan blifva möieli-
gidt, låta blifva affardett. Hvadh sendebodssens och des med-
föllies fortäringh vedkommer, derpå hafve vi vårt Bikz- och Cam-
merådh vår underschrefne designation tillsend t, och vcle vi nå-
digst bestå sendebodett pä sigh och sine tiänere 1000 daller, hvil-
kedh vi och i samma designation hafva författa låtidt, och vele,
att I jempte de andre aff Rådett eder ville låtha vara anlägett,
att bemalte penninger medh förste må blifvc till väge brachtte
och sendebodett tillställe. — Vår rehsa anlangende, så äre vi i
går, som var den 27 Decembris, uprychtte ifrån Wolmar, seden
vi dedh genom Gudz nådige tillhielp hafve inbekommidt, och
tencke nu att marchere hem åth, dedh fortteste vi medh krigz-
folckett kunne forttkomma, så att vi, vill Gudh, innan någre
vekors tijdh hemma uthi Stockholm vara ville. Gudh befallendes.
Ur registratniet för 1621, fol. 612.

147. Uleåborg den 22 Januari 1622.

Kallelfle att jämte några kammarråd och kanslister möta Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij kunne
eder, her Cantzler, nådeli gen icke förholle, att vij, des Gudi skee
loff, äre väl till ülaborgh ankompne, och effter vij erachtte ge-
nom dagh och natt, det hasti&rste vij kunne, begifva oss till Kop-

176

perberget, och efter vij för långeamhet achte osa någet at fore-
tage, hvarföre är vår nådige villie, att, så snart dette bref eder
tillhande kommer, 1 då velen taga någre medh eder af Cammer-
Rådet, sampt någre CantzeUster, effter vij inge hoos oss hafve,
och begifve eder med dett snareste dijt op till oss till möthe.
Gudh eder befahlendes. Datum Ulaborgh den 22 Januari 1622.
Ur regifltrataret för 1622, fol. 40.

148. TTpeala den 8 April 1622.

Med bref m. m., som ofördröjligen böra tillsändas Pfalzgrefven och hans gemåi.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij sende
edher, herr Cantzeler, hermedh tillhande tu breff, som vij medh
vår eghen handh skrifvidt hafve, dedh större till vår svåger Phaltz-
grefven och dedh mindre till vår kiere syster PhaltzgrefiVinnan,
och är vår nådige villie, att 1 straxt afferde Phaltzgrefvens lac-
keij och läge så, att han endeligen får dhen vexellen medh sigh,
och, effter lackeijen inge tärcpenninger haffver, villie vij, att I
låthe gifve honom*) ...daler. Vij sende eder och hermedh till-
hande the bref, som ifrån Felltherren och Skattmestaren till oss
kombne äre sambtt medh dhe ruller, som medföUgde opå dett
folcked, som uthij Righa ar, deraf I tillståndet uthij den lands-
orthen förnimmandes varde, och begäre nådeligen, att I Phaltz-
grefven deraff communicere vele, och honom medföUiande copia
tillhande sende. Gudh befallendes. Af Ubsala den 3 Aprilis 1622.
Ur registraturet för 1622, fol. 118.

149. ITtanfdr Biga den 19 Juni 1622.

Förfärdigande af luntor till krigshären: Ingeniörema Johan Carl och M. Scbult-
tcns böra följa Rikskansleren till Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter dedh,
herr Cantzler och herr Skattmestere, att vij icke öfuer trettije
pundh lunttor i förrådh hafuc, så att, huar något gällc skulle.

*) Plats för siffran är i texten lemnad.

177

ksBiie de oäppligen i sex dagar iillrackie. Hafue derföre an-
iag«tt deone bxefvijaarc och repslagare Christian Eylert, och
honom till löhn huar månadh trettije daler nådigcat bevilliet
och tillaagdt. Hvarföre ähr vår nådige begäran, att I honom
Bamme penninger tillatella läthen; och sedan så mjckin lijn«
blår» som behöfves kan« förskaffan, om han elliest der i staden
till att bekomma är; huar och icke måste man bruke annor
blår, om han och till fångs är, eller och ad extremum lijn eller
hampa; endeligen så lagandes, att vij medh f(5rste till sextije
pondh luntor efter oss bekomme. I ville och hafue noga up>
seende medh samme repslagare, att han sitt arbete oförsumme-
ligenn drijfuer, och vij för vare peninger någon skääll hafue
ffiåge, aåsflom och att I ville tillseije den Ingenieur Johan Carll,
att han oförtöfuat sigh hijtt till oss begifuer. Ahr och vår
günstige villie, att I, herr Cantzler, här uth medh eder tage
Michill Schulttens, att vij komme till någon resolution om sol-
datelogementen, som der i gamiaon liggie skole. Dette I så*
ledes effterkommandes varde. Gudh alzmechtigh befallande«.
Datum i Dynen för Rijga den 19 Junij, Åhr 1622.

Brefret, nr registraturet för 16S2, fol. 222, ftr ståldt till Rikskansleren
och RikBBkattmfistaren gemensamt.

150. Lägret vid Biga den 26 Juni 1622.

Memorial för Cantzleren och Skattmestaren. Datum
lägret för Rijga den 26 Junij 1622.

1. Skole de late anamme alltt dedh profuiandt, ammunition
och peninger, som ifrån Sverigie och Finlandh ankommer, och
dedh hafue i förvaringh.

2. När någon rogh ankommer, skole de late lefrere staden
betsUningh för dedh de förstrechte i fioU, till dess de äre till-
fyllest bettalltte.

3. I Kong. M:tz frånvaru skole de underhoUa de halftridie
regementer knechter, som i garnison lämpnade äre, och tillsij,
att staden blifuer väll förvarade.

4. Dhe skole och hafue ett öge på skantzen vedh myn-
dedh, att den blifuer giordh och väll uprättadt, deröfuer In-
genieuren Skultz sigh serdeles beflijta skall. Och skole därtill
fdrordnes Södermnndlenningerne till hielp 2 comp, aff Bijgiske
garnisonen.

Axel Oxenstierna 11. 1, 12

178

5. Dhe skole och vinleggia eigh, att höö giordt blifue måtte
vedh alle feetninger, serdeles här vedh Rijga, skantzen och Dyn-
mynden, så att 1500 hester åtminste öfuer vintteren underfaolle»
kunne, och mäge de ibland andre bruka dertill 2 comp, knech-
ter af garnisonen i Rijga.

6. Dhe skole och uthskicka Stiernan och Uranibom, mcdb
folck besatt, på den Churiske kusten, sosom och befahla knech-
terne vedh skanttzen, som draga efter rijss, att skaffa in heis*)
i slothedt, Dynamynden, [och] skantzcnn.

7. Dhe skole och tillhoUa skipstimbermännerne att förfftr-
dige lådior och strutzor, som liggie på landen, om dedh skee
kan, och dertill kunne de taga bräder uthur skepen.

8. Dhe skole tillsij, att gode logementer praepareres till 3
regementen och 3 eller 400 bester i staden.

9. Göre förordningh på 6 regementz underhold och dedb
Finske och Liffiendske rytterijdt öfver vinteren till den 1 Junij;
item staten pä alle stycken, ammunition, folck, bestar etc, som
Feldtherren skall beböfuc, serdeles haffue chartogeme 4, feldt-
slänger 4, halfue slänger 4, och stormstycken 8.

10. Dhe skole hafue upsyn, att ferietygen restitueres, så
och båterne komma till rätte igen.

11. Fårieherren skole de forähra ett credentz och handle
medh någon, såssom är Hanss Artwijk eller någon annan, att
förestå och skaffa H. K. M:t, nähr så behöfues, lådiorne, strus-
serne etc.

12. Skeparne skola de af bettala frachten af de peninger,
här är i förrådh och ställa dem klagelöse; så och den rast,
som dem Bijgiske borgare tillkommer för förledne åhr.

13. Vallarne skole de låthe medh garnisonen reputera [o:
reparera] i Rijga.

14. Dhe sinke knechter skole de försende till Sverigic
medh Falcken och Mars och gifue dem nödtorfftigt uppehelie
på vägen. •

15. Till dedh sidste är och H. K. M:tz nådige villie, att
Cantzleren och Skattmestaren skole uphandle een hoop penin-
ger åt vintteren på dedh sätt, som H. K. M:tt dem mundtligen
befahladt hafuer.

Ur registraturet för 1622, fol. 232.

•) =brån8le?

179

151. KaluBeem den 80 Juni 1688.

Siodande af krnt; andanröjande af hioder för tiUI5nelD tili Konangen; om t«-
pea åt Åke Qzenstienuw kompani; truppernas marsch.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Låthe vij
eder gunsteligen förnimma^ herr Cantzler och herr Skattinestare,
vara vår n&dige villie och befallningh, att I medh den lille gal-
leyen till oaa förskicken dedh kruthedt, 00m aokommett år,
sampt så myckin luntha, som dfuerfördh, tilUpunnen eller och
elliesth därtill att bekomma ähr; och beaettien galleijen medh
någre soldather, 8om henne confoiere kunne eäker att fram-
komma. Hafue vij och förnummit, att dett folckett, som i
skantzen vidh inlopett i Dynen ligger, uptaga alle båthar, att
088 derigenom all tillforingh förhindrat varder. Begäro derföre,
I dem sådant förtage och förbiude, så lagandes, att de, som
lusth och yillie hafue oss tillföringh göre, mage obehindrat pas-
sere och fortkomme. Här I vele eder cffterretta. Gudh alz-
mechtigh befallandes. Af Galleshciro den 30 Junij, Åhr 1622.

Gustavus Adolphus m. p.

Post Bcriptum (på löst blad).
Effter dedh, her Cantzler, dhe fyre Åke Oxenstiernas com-
pagni, som uthi Bigha are, haffue leffuereratt sine vapn ifrån
sigh åth dem, som uthdrogbe, så år vår nådige villie, att I late
dem 8å månge vapn igen bekomma, såsom dhe ifrån sigh lefue-
rerat hafue, och beverde motte vara, ehuar oss dem teckes att
bruke. Gudh befallandes. Datum ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

Med annan hand:
Efter det, her Cantzler, H. K. M:tt icke vet, om det är nfi-
ghon broo öfuer den Tzanske beken, som ligher två miler här
ifrån opå den store Mitovske väghen, så ser H. K. M:tt helst,
fttt rytterne dragha den väghen, som H. K. M:tt genom Beb-
bech hit drogh, efter der är och säkrest.

Utanskrift:
Till oss elskelige, edle och vålbome, vare och Sveriges rijkes trogne mån, herr
Axdl Oxenstierna, Frijherre till Eimmitto, herre till Fijholm och Tydöen, rid-
dare, Sveriges Bijkes Rådh och Cantzler. Herr Jesper Madzson Kruass till Her-
^iila, riddare, Sveriges Bijkes Rådh och Skattmestare samt Gubemator öfuer
Hijga stadh och Lifflandh, synnerligen nådeligcnn.

180

162. EahuKeem den 80 Juni 1622.

Om anstalter för att åstadkomma likhet i myntet.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter det,
her Cantzler, att dhe marchetanter, som komma ifrån Rijga icke
ville högre tagha en ungersk gyllden ähn tijo marek suenske,
och vij icke giema vele» att vårtt fållck skole daruthinnan lijda
skada; begiäre fördenskuldh nädeligen, att I handlen medh rå-
det, dett måtte blifua en lijkheet i mynthett, och vårt suenske
och annatt myntt måtte så högtt hår tagitt och skattadtt varda,
som dedh går och gäller i Suerige, och effter dedh värde, som
dhe hafua dett tillförende antagett för gott och godhe kiäntt.
Här I vele eder effterrätta. Gudh alzmechtigh befalendes. Af
Calensheim den 30 Junij, Åhr 1622.

Gustaviis Adolphus m. p.

108. Bodermandt[hof] den 1 Juli 1822.

Rikskansleren anmodas att i Konungens ställe svara Pfaltzgrefven.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij tillsende
eder, herr Cantzler, dett brefuet, som H. K.-tt Phaltsgrefuen oss
tillskickat hafuer, och gunsteligen begäre, I gifue H. K:tt svar
der opå, att oss förundrar H. E:tt medh Hanss lackeij icke svar
bekommit hafuer, och att vij gerna sielfue hade schrifuidt H.
K:tt till, om vij hade haflft så långh tijdh, efter vij på reesan
åt Mithow stadde are, [och] medh krigzfolckedt och annat myckit
till att bestelle hafue. Sage och gerna, att H. K:tt aigh hijdt in
i landett begåfue, och huar H. K:tt sigh i tijdh deropå resolve-
rade, villie vij låthe löpa ett öhrligh skepp åt Lybeck, huarmedh
H. K:tt säkertt öfuerskepa kan, derom vij hafue admiralen till-
skrifue låthit. Datum Rodermundt den 1 Julij 1622.

Ur registratiiret för år 1622, fol. 240.

181
IM. Bodarmundthof dan 4 Juli 16S9.

De ankomniAiide finske ryttanies be^ftpaing och «llirdmnde tili Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Effter dett,
herr Cantzler, vij tuifle, att de Finske rytterne, som förväntan-
des äre, skole medh harnisk och gevahr så uthmundterade och
nistadhe vara, som behöfdes och sigh medh rätta borde; sä är
vår nådige villie och begäran, att I, straxt de ankomma, dem
muDstn» och deres gevähr skåda och besee, och huar någre fin-
nes, som illa dermedh försedde äre, I då dem antingen pisto-
ler eller harnisk, som fattas, tilldeele låthen; såssom och, om
någre der i staden kunne finnes, som pistoler till köps hade, I
ville tillsee, på huadh sätt I dem kunne mächtige vardha, och,
när nu rytterne således munstrade och medh gevähr försedde
äre, de då strax måtte hijtt till oss affardigede varda, den vägen
[åt] Baba [o: Babit]. Men huar man förnimmer, att Cossakeme
rjckie och ströfue der afiT och ahnn, kunne I ett compagnie eller
tu beholla; dogh, ju mindre I der behöfue, ju bättre dett är,
och vij heller see. Desslijkesth och att I för alltingh så läge,
att lunttorne hijtt medh förste må förskickatt varda. Dette I
efterkomma velen. Gudh befallandes etc. Aff Rodermundthof
den 4 Julij 1622.

Ur regietratoret för 1622, fol. 841.

156. Swethb&ok den 6 Juli 1022.

Med copior af bref tül Badziwil; ordre att sända kmt och Inntor med de fin-
ska ryttame; krigsanderrättelser.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vi sende
eder, herr Cantzler, een copia af dett svahr, som Radzewill på
Anderas Erickssons sohrifuelsse gifuidt faafuer, sambt medh dett,
som vij uthi Feldtherrens nampn hafue derpå svara lathet;
hvaraf I lätteligen iudicere kunne, huruledes han sigh härtill
om tractat resolverat hafuer. Vidare är vår gunstige villie och
begäran, att I uthan allt hinder medh förste hijdt förskicken
kruutt och lunttor, så månge I kunne tillväge komme, och, om
de Finske rytterne öfuerkompne äre, I straxt dem hijdt till oss
affardigenn. Vij äre nu både öfuer BuUerån och Sweett kompne,
att vij och fienden äre uthi ett continente tillsammans, och hop-

182

pas innan få dagar besökie honom hemma. Gudh förlähne sina
helga nåder, att alltt må oss lyckeligen och väll afgå, den vij
eder gunateligen vele hafue befahladt. Aff Swektbäck den 5
Julij 1622.

Ur registraturet för 1622, fol. 241.

166. Pr&stehof7et den 7 JuH 1022.

Med kopia af ett bref från Radziwil; kallelse till Konungen jämte ordre art i
händelse af dröjsmål genast sända de pppsatta fredsvilkoren.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij sende
eder, herr Cantzler, i gåår een copia af dett brefvett, som i
Feldtherrens nampn Radzcwill tillskrifuidt var, huilcken hsfuer
sigh således derpä förklaradt, som medföUiande copie innehol-
ler, och kan Gudz goda villia vare, att vij härigenom till een
godh ände komma kunne; hvarföre är vår nådige begäran, 1
hastigtt, som mögeligitt är, eder hijtt till oss förfogen; huar
och icke I för något synnerligitt tillfälle skull sä hastigt komma
kunne, I ville hijtt förskicke de conditiones pacis, som tillfö-
rende dem förestelltte äre, sambt huadh mehre I vette till så-
dan handell nödigh vara. Dette I efterkomma velen. Gudh
befallandes. Datum Prästehofvedt den 7 Julij 1622.

ur registraturet för 1622, fol. 242.

157. Lägret vid mtau den 9 JuU 1622.

Förordningar angående krigsfolket och dess förnödenheter.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue,
herr Cantzler, bekommit eder schrifuelsse, deraf vij fömimme,
att Västgötsche rytterne äre ankompne, och 1 förfråge, om de
allena skole hijdt marchere, eller I skole förordne munsterher-
rer medh dem, såssom och huem dem hijdt föhre skall; så är
deropå vårt nådige svar, att vij hafue förordnat Rebin[d]er, att
han samme ryttere hijtt föhre schall. Och vij villie, att I skole
tage etthundrade eller halftannat muscheterare af vår salige
broders regemente, som i skantzen äre och sende hijtt med
dem. Gerdt Skyttes ryttere anlangande, så må de blifue der

183

«om de are, och fdrsTora landet, och undrer oss, huadh de göre,
att de tillåthe« att fienden således mi der huuss hoUa. Aff de
lantor, aom ifrå Hollandh ankompne äre, villie vij, att I läthe
hijtt sende till tiugu skippundh såssom och uthaf de soldate-
hamiskcn så månge, som behöfues till ett regemente. Samma-
ledes begäre vij och, att I uthaf de sidheväriome ville låthe
hijtt sende till trij eller fyrehundrade och alle stormhatterne,
som ankompne äre, huilcket allt kan leggies på de galleijerne,
som Tij dijtt sendt hafue, derom I kunne befallningh gifue, om
1 mothe dem på vägen. Dett kruthed t, som ankommet är, villie
vij der skall blifue uthi godh fdrvaringh, och hafue vij låthit
schrifue efter Biörn Bångh, att han skall dijtt komma, och allt
sådant uthi förvaringh taga. Dhe Einsehe rytterne villie vij, att
the skole bevepnes uthaf de harnisken, som vij förde medh
ifrån Sverige, och huadh som fehlar af dem, som nu ankompne
åre, dogh om det äre fulle körisser, så mååge de blifue orördhe,
efter de inthet tiene ått de Finske rytterne. Huilcket vij eder
till nådigtt svar icke hafue velet förholle etc. Af lägret för
Mitow den 9 Julij 1623.

Vt registiatiiret för t6S2, fol. S48.

168. Lftgret vid Mitau den 17 Juli 1622.

Badziwils förslag om anderhandling; sändande af det finska rytteriet, kanoner
och förnödenheter; betänkande begäres angående ett inoeocominm» för de sjuka.

Gustaf Adolph etc. Vär synnerlige gunst etc. Vij kunnc
eder, herr Cantzler, hermedh nådeligen icke förholle, att, sedan
1 droge eder kooss, hafue r Dönhof åther begäredt komma till
taalss medh Wrangel om fångebythett, opå dedh han derigenom
ither finge tillfälle till att bringe tractationen till gångs, och
hafuer så vidt bracht, att bådhe Feldtherrerne hafuer åther i
dtgh varidt till taalss, ändogh the inthet vidare kombne äre, än
att Radzewill säger sigh hafue fuUmacht till att tractere, men
hurudane hon är, kan man inthet säge, uthan han anbiuder sigh
att villie tractere, så vidt som vij kunne öfuereenskomme, och
dett, som vij icke kunne föreeues om, deropå vill han sigh be-
flkeedh skaffa. Derföre, opå dedh vij mage få vette, huru vij dt
han är fuUmechtigh giordt, sä hafue vij låthidt skrifue honom
till, att han sin fullmachtt hijdt till oss sende skall, att vij mage

184

see, huadli mån medh honom traotere kan. — Och aldenatuadli
vij fruchte, att der är föge alfuar medh bans tractatioD, si att
vij föge hoppes om nagen accord, så ftr vår nådige villie, att I
hijtt skicke det Finske rytterijdt, som nu ankommet &r, och ef-
ter vij see, att Eorff är här, så förmodhe vij, att uthi Lifflandh
skall icke månge Polniske ryttare vare; derföre må I sendhe
alle Finske rytterne hijdt. Men der så vore, att I fömumme
visse kundskaper, att Polacken der hafuer ryttare, så kunne I
der behoUa ett compagnie, det som eder tyckes versta vara.
Derhooss är och vår nådige villie, att I hijtt sende ett paar
halfue chartoer, huilcke I kunne låthe legge på galleijorne. Yij
villie och, att I låthe hijdt sendha pråfuianthet åt folcket, ty
oanseedt månaden icke uthe är, så van ekar här stoor klagan,
att lijthet är uthi förrådh, anthcn meste partten hafuer varit
förskämbdt, eller huru derom är, vette vij inthet. Vij villie
gema hoUa folckedt väll, ty oss är mehre anlägett, att de måtte
väll holles, än att vij dem länge bolla kunne. Ty har begyn-
ner allredho mycket siukna, så att under somblige regementen
are till femptijc eller sextije siuke. Derföre är vår nådige be-
gäran, att I ville betencke, huru vij oss medh samme siuke folck
anstella skole, huart vij dem sende schole, der vij ett nosoco-
mium för dera hoUa kunde, till dess de blefue bettre igen, ty
till Rijga villie vij icke gema sende dem, om vij eliesth någen
annan rådh finne, om huilcket I oss edert betenckiande med-
dehle ville. Gudh bef allandes etc. Af lägret för Mithow den
17 Julij 1622.

Ur registraturet för 1622, fol. 245.

160 O). Lftgret vid Mitaa den 10 Juli ISUL

Underhandlingen med Kadziwil; Konungens närmaste afalgter; krigsundeRättel-
ser; förordningar om finska krigsfolket och om proviant; manskapets til)'
stånd; Konungens sjukdom; om förböner för kriget; handlingar och under-
rättelser begäras.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij låthe
edher, herr Cantzler, härmedh nådeligen förnimme, att vij hafue

*) För samma dag finnes i registraturet en rubrik på ett bref »till Gant»-
leren och Skattmestaren att betinga någre skepp, som krigsfolcket kan öfver-
skepes [med] ät Sverigie; såsom och om nogot brödh att holle i förvaringh till det
sinke folcket».

185

über i gåir lathet vår Feldtherre komma till Ualw medh Bad-
zewill; opå hnilket möthe, när vare hafue stådt deropå, att rij
måtte fk see hans fullmachtt, aå hafuer han ingen annan full-
machtt kunnet vijaa, uthan rijkzsens statuter, deruthi fdrmäles,
att een Feldtherre hafuer macht att handle om fredh, och der*
hooat hafuei han vijath vår Feldtherre sin Konungs missifuer,
demthi honom befahles att gdro sin flijtt, att tractation måtte
skee, medh huilcket vij osa icke kunne åthnöijo låthe. Derföre
hafuer han begäredt een raånadz respijt att skaffe sigh een nöij-
achtigh fuUmaehtf om huUckens tenor i dagh handles skall, och
om så är, att han hoUer dett mögeligit, att han een sddhan full-
macht bekomma kan, som vij oaa kunne medh åthnöije låthe;
tå are vij tillfridz, att vij den auapensionem armorum effter-
låthe villie, som de begäredt hafue. Fredzmedelen anlangande,
så begäre de restitutionem ablatorum och villie deropå gdre ett
långligit atillestånd. Deropå hafue vij författadt någre puncter,
som vår Feldtherre medh dem i dagh handle skall, opå huilcke
I conditioner vij äre tillfridz att göre medh dem een evigh fredh.
Men om the dedh eij ingå ville, mage dhe deropå göre foroptije
åhrs atilleatåndh och erleggie oaa restitutionem sumtuum. Och
I på dedh att tractationen deste bättre forttgå måtte, hafue vij
I eftherläthit, att det må traoteres medh Ständerne, dogh ad rati-
I ficationem Regis Sigiamundi, uthi huilcken ratification vij hafue
efterlåthit, att han och må föhre Sverigis tittull, dogh så att han
gifiier oaa vär fuUkomblige konungslige tittull till Sverigie, så-
som dedh sigh bör, men vij uthi vår ratification alleneat titu-
lere honom Regem Poloniae, såssom I af sielfue puncterne vid-
lyfi^ligen hafue till att see, huilckea afachrifft vij eder här hooss
tendhe. Hvar nu Radzewill sigh deropå någorledes aå förklarer,
att vij hafue förhoppningh, att dedh kan komma till een godh
åndakap, aå villie vij, aom bemelltt är, efterlåtha een månadz
stilleatåndh, till deaa han aigh beakeedh akaffer.

Mes huar han dedh eij göre kan, då achte vij medh Gudz
bielp bruke andre medell, derföre är vår nådige villie« att I
medh dedh förate hijdtakicke dedh Finake rytterij, efter vij lij-
thet ijtterij hafue. Och när Gudh vill dhe ankomma, villie vij
holla een akärmytzell medh honom, på dedh vij mage aee,
Wdh han vill taga aigh före, och om han må hafue mehre
folck, än aom han aee låther, och att man måtte kunne fä nå-
gon fånge, af huilkom man fuUkombligh berettellaae om håna
saker bekomma kunde. Ty oaa tycker af håna coroitat, såssom

186

och vare officerer mercht hafue uthaf de discurser, 8oni emillan
dem och nogre, som the på den Polniske sijdhan keone, fallne
iire, att de icke skole vara synnerligen atarcke till foottfolck,
och icke hafue mehr än fyra fahnor spärrjttare, och alleneath
tree hafuer han härtill på möthen aee lathet. EUiest hafuer och
Badzewill begäret aff Feldtherren, att the måtte mötbes medh
mindre comitat, derföre kan akee, att han fögc mehre folck
hafuer, än som han deropå möthet hafuer see låthedt.

Vij hafue fått den Echovske backen inne, och täthit öfuer
alla tree strömer göre bryggior, och hafue uthi betenckiande.
om vij der ved Ekhöfken skole låthe göre een fasth skants. Ocb
efter bryggerno nu äre färdige, så kunne I låthe rytteme mar-
chere den stoore vägen genasth åt samma broer. Huar ocb
dedh Finsche footfolcket ankompne vore, så begäre vij, att I
och dem hijdt skyndha villie, men, opå dedh arbethedh, som
vidh de skantzerne begyntt är, må forttdrifuidt vardha, mage I
låthe ett halfft regemente af samme Finske folck der vidh sam-
me arbethe blifue. — Och såssom vij sidsth begäredhe, att I
ville hijtt sendhe pråfuianthedt, så är och ännu härmedh vir
nådige förmaningh, att I deropå drifue ville, synnerligen att
raiöledt måtte forttsendes, ty sill hafue the ännu något uthi
förrådh,- dogh skadhar inthet, att och sillen medh forttskickes.
Men dedh brödh, som ifrån Narfuen ankommet är, villie vij, att
dedh skall hofues uthi förrådh till dedh siuka folckedt, om siuk-
domen icke uphöra vill, och dedh som hijttsendes skall, kunne
I låthe leggie på de galleijer och strusser, som vij härifrån sende
villie.

V^ij sage gerna, att folckedt måtte väll blifue underhåldne,
opå dedh att de icke siukna skole, ty här äre allreede iblandh
hele feldtedt 205 man siuke. Och efter här vanckar något till köps.
och de inge penningev hafue att köpa före, låthe de vanvörda
bortt miöledt för sigh och dricka så upp penningerne och hafue
sedhan inthet att lefua medh. Dherföre, opå dedh de måtte
hafue något att uppfriska sigh medh, hafue vij giordt den ord-
ningh, att huar knecht skall om vekan gifues otte runstycker
af de penninger vij här hafue, men officererne skole bijdha, till
des månaden utbe är, och då bekomme sin månadzsåldh.

Vij låthe eder, herr Cantzler, och nådeligenn förnimme, stt
vij åther äre betagne medh een febri. Ehuru Gudh alzmechtigh
nådigesth täckes medh oss göre, dedh settie vij uthi Hans gud-
domclige hender, förhoppandes dedh bäste, och att Han nådeli-

187

geD varder 08s förl&hnandes dcdb, som oss nyttigesth vare kan
till si&ll och lijff, om huilcken vår kranckkeett vij icke villie.
att Bthi Bijga något uthsprijdes skall, efter vij hoppes, att den
skall medh Guda nådige hielp snart förgå.

Vidare, efter vij gerna sage både Gudi till åhre och vare»
forbåttringh, såssom och på dett att ifrån Rijga till Pålacken
uthspridea måtte, att vij äre tillsinnes att besökie honom i feldt.
om han till inge billige fredzmedell vill, deraf månge och finge
see, huadh han sigh företaga ville, så tycker oss, att uthi Rijgn
knnde hoUes fli^Heligen böner, att Ghidh alzmechtigh vårdes vara
oss, som efter friden sökie, bistån digh och förl&hne lycko och
siger emot dem, som till inge billige medell villie, huilcket vij
dogb othi edhert betenckiande [ställe], anthen I villie förmahna
piästeme dertill, att de dett alle dagar göre, eller eder och täcke?
dedh låthe bestå, till dess den stoore bönedagen i nästkommande
veka infaller. — Till dedh sidstc, begäfe vij nådeligen, att I
yiUe straxt hijttskicke the acter och documenter, som till denna
handellen tienlige äre, om han elliest någen forttgångh vinnc
kan. Vij begäre och, att I oss advisere ville, huadh som I
från alle ortter förnummet hafue. Gudh befallandes etc. Af
lägret för Mitau den 19 Julij 1622.

ur registratoret fOr 16M, fol. 246.

leo. L&gret vid Mitau den ao JuU 1622.

Om det fönit omtalade finska rytteriet; sändande af kanoner m. m.; om det sjuka
I krigsfolket; tmppernas fördelning i garnisoner; Adrikas kjrassierer; anskaf-

fande af kartogkulor.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij haffiie,
ber Cantzler, bekommit eder skriffuelsse, deruthi I förmähle eder
i öffuermårgon villie till oss skicka de siu Finske ryttarecom-
pagnien, och dhe Vesgdtiske rytterne, som dher äre, så göre I
demthi dedh, som oss synnerligen behf^har. Men e£Bter de trij
Finske compagnien ånnu icke ankomne äre, så är således vår
nådighe villie, att dher så vore, att Korff sigh uthi Liflandh nå-
got försterckte, så vilic vij skriffua Flämingen till, att han medh
samme ryttare bliffucr uthi Liflandh och gör sitt beste, att han
fienden fördriffue kan. Men huar dher inge Polniske ryttare
äre, då vilie vij, att Flämraingen schall sigh medh samme ryt-

188

tare hijt begiffue. Begärc derföre nadeligen, att I ville förfara,
huadh som uthur Liflandh pä alla orther om Korfe ryttare hö*
res, och oss derom tillkenna giffua, opä dedh vij uthi tijdh
kunne Flämingen tillschriffua, huru hon sigh medh samme trij
effterlefde compagni förh&Ua schall.

Gallcijerne anlangande, dheropå I kunne legge de två halfne
chartoerne, dem villie vij i dagh härifrån afFerde, medh Capite-
nen Erich Slädhmaker, som dem och annat, som derifrån sen-
des, utht förvaringh tagha kan ; ähr och vår nådighe villie, att I
och medh dedh samme hijth sende fyre eller fem lester kruth
[och]* 500 halve cartavhe lödh*).

Opå samme galleijer villie vij härifrån afferde dedh siuke
folket och begero nådeligen, att I ville uthi medhler tijdh be-
stelle, sä att de uthi Sanct Jöreus hoff, och dhe andre kåtherne
vidh Spillen motte få locementer, sä att de icke låghe för trångdt,
sä att siuckdomen förmeradhes, såsom och att I ville befale, att
math och öl motte uthi mcdlertidh åth dem bestelles, dher-
medh dhe kunne oppehäldne bliffue.

Dhe trehundradhe Finsko knechterne, som till Wollmer an-
komne äre, haffue vij befälet Feldtherren skriffua till Pernou,
att de skole bliffue beverde aff dhe värior, som dher uthi för-
rådh finnes, och att dhe skole fördeles opå husen dheruthi Liff-
landh. Och dhed folcket, som tillförende haffuer varit opå Woll-
mer, dhedh skall åth Righa, och dhe dragon[er]ne, som opå Er-
m[e]ss och Hellmct varit haffue skole komma hijth, dhogk moste
dhe see sigh väl före, att dhe icke i väghen slaghne bliffna,
om Pålacken i Lifland något folck haffuer.

Dhe Churiss[er]erne anlangande, som dher äre, effter dhe icke
äre flere, eä må I dem dher behalte, till dess Jürgen Ädrikas
kommer, och kunne I förordna, huem som edher synes, till att
dessförinnan comraendere dem, huilke I oeh dher bruka kunne,
till att uthridhe dheromkringh, när så behöffues. Och vilie vij,
att I schriffue Ädrikas till, att oss förundrar, huarföre han så
lenge fördröijer, och medh dhedh samme kunne I och skriffiie
effter dhe dragonerne. Edher hermedh Gudh alzmechtigh be-
fallandes. Aff läghret vidh Mitou den 20 Julij, Åhr 1622.

GustavuB Adolphus m. p.

*) De inom asterisker inneslutna orden åro Konungens egenhändiga tillagg

189

Post scriptam (p& Itet blad).
Ahr och vår nådige villie, her Cantzler, att I Ute förfare,
huru månge halffue cartoelodh dher äre uthi förrådh, och, dher
edher tycker, att dher icke är nogh äff dhedh slaghet, kunne I
medh dhedh forste skriffua Tyghmästaren herr Gabriell Bengtt-
aon derom tili, att han sådant öffuersender.

161.*) Lagret vid Mitau den 22 JuU 1022.

Om penningar till H. Flemmings folk i Lilflaud; kyrassieiemas i Biga befal.

I Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efter dedh,

I herr Cantzler och herr Skattmestare, vij medh fienden icke
1 knnne tili handellss komma, så hafve vij tili att beskjdde Liff-
I landh, så att de emillan Rijga och Wollmar måtte få inberga
! aäaden, aom på åkeren ståår, förordnat Hendrich Flämmingh medh
i 4 ryttare compagnier och de 2 corapaguier Smålcndske knech-
ter, som der pä huussen varidt hafue, att han skall achte Korff
på tiensten, om han der ströfue vill. Och är vår nådige villie,
att 1, herr Cantzler, ville sendha till samme Smålcndske knech-
ter så månge penninger, som de opå någon tijdh kunne hafue
sine lähninger aff. Vidare, herr Cantzler, efter I förmäla eder
ingen hafve, som kunde commendere de körisserne, som vidh
I Bijga abre, så sendhe vij Hörnicken dijtt, huilckom I dedh be-
fähle kunne till dess fleera ankomma, och kunne så bruke dem,
I huar eder synes. Och kunne I låthe bemalte Hörnicken be-
komma någon försträckningh att upruste och stoffere sigh medh.
I Gudh be fallandes. Datum [lägret vid Mitau] den 22 Julij 1622.

firefvet ur registrataret för 1622, gid. 251, är stäldt till Rikskansleren och
Eikaskattmastaren gemensamt och åtföljes af tyå poetscriptum, ett till den
ftoe och ett till den senare. Det till Rikskansleren år dock hår orått infördt,
då originalet, som finnes qvar, hänför sig till brefvct N:r 151.

•) Under datum den 21 Juli 1622 finnes i registraturet, sid. 260, rubriken
på eU bref till Rikskansleren >att sende H. K. M:tt profviandt opå strusser och
gtleijeme».

190
162.*) L&gret vid Mitau den 27 Juli 1622.

Åtskilliga ärenden rörande kriget och dess behof ; svar på rikskanslerens ÜA-
gor om Rnthgerius, Lonis de Geer, Peter Kruse; om den danske agentens falska
rapporter; anställande af tacksägelser i Riga; mottagande af ett PomoMnkt
sändebud.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue,
her Cantzler, bekoramett tuenne edre skrifuelsser, som i går och
förgår ankomme, deraf vij förnimme, huruledes I dhe Finskc
rytterne aifardadt hafue, så låthe vij oss sådantt nådigst beha-
gha. Dernäst behagar oss och dedh, som I formale, att Korf
icke skall uti Lifland vara så starck, att han der landett myc-
kett dcvastere kan, om dhe kundskaper, som I dcrom bekom-
midtt hafua, elliest voro visse, så att man därpå förlitha kiindhe.
Derföre begiäre vij, att I derom vidare förfahra ville, för än
man någre ryttare därifrån kallar, ty oss är både anlågett, att
den landzändan motte oförderfuadtt blifua, och om vij uti fäldtt
skulle mötha fienden, så hadhe vij dhe rytterne här väl behof,
men om vij så pedetentim procedere, såsom vij nu begyntt
hafue, så kunne vij medh Gudz hielp väl hielpa oss medh dhe
ryttare, vij här hafue.

Ånlangande dedh eder tycker uti Righa litedtt förrådh vaia
opå lodh, och derföre begiäre vetha, om vij villie, att I skole
skrifua till Sverige eflfter mehre lodh, sä late vij eder nådeli-
gen förnimme, att vij dessföruthan hafue opå skippen desse
cffterföUiande lodh, ncmbligen: på Stockholm 24 pundz lodh
700 st:r; 12 pundz lodh 600 8t:r, af huilcke I kunne låthe Ugha
sä månge uti staden igen, såsom hijtsändes. Desslikes äre opå
StockhoUm och Uraniebom desse effterskrefne små lodh, nemb-
ligen 3 punde lodh 1700 st:r; 2 punde lodh 1800 st: r. Men icke
deste mindre, effter altidh bättre är, att någott uti förrådh är,
än att sådantt skulle fattas, så kunne I ännu skrifua till Sverige
effter 1000 st:r 24 pundz lodh och 2000 st:r 12 pundz lodh.

Det klädett ånlangande, som I förfrågc, om I skole skriffua
effter till Sverige, åth dedh Pinske rytterijedt, så låthe vij osb
sådantt nådigst bchagha, och där någott budh hastigtt afgår,
kunne I derom skrifua. Vij villie och uthi lijka måtto, när vij
budh dijt afferde, derom skrifue.

•) under samma datum som detta bref finnes i registraturet införd en ru-
brik pä ett bref till Rikskansleren »att låthe officereme, som pä Mithow hafaa
varit, utbekomma deres klädelöbn».

191

Dhe galeijorne, BOin ankombne äre, vethe vij o88 här till
inthet annaU nyttige vara, än, när nägott behöfues, hijt sändas.
Och effter här är mangell opä hafra till vare hestar, begiäre vij,
an I med dedh aldreförata ville hijttända 150 tunnor hafra.
Derhoos, effter Martkalcken hafuer gifuitt oas tillkiänne, att här
ir inthet aalltt uthi proviantedt, sä är vär nädige villie, att I
sampt medh proviantedt hijtsända sä myckett salltt, som till en
monadz t&ringh till hele faltedt behöfues.

Det förslagett, som I oss sände opä dedh foUckedtt, som
skall blifua i vintter till landzsens defension, dedh läthe vij oss
och nädigst synnerligen behaghe, och begiäre nådeligen, att I
effter edert egett förslagh och provision ville drifua opä, att sä
myckedtt höö, som behöfues; mätte uthi tijdh förskaffes säsoro
och pädrifue opä alle ortter, att proviantedtt uthi tijdh mätte
ull hnar orth framföres, så att icke vinterens otidige ankompst
sådantt förhindra kunde.

Det tillkommande åhrs förslagett anlangande, sä hade vij
dedh gierna, begiäre derföre, att I det förfärdiga ville. Men
effter sädantt icke lätteligen är till att förtro någon osäker oc*
casion, begiäre vij nådeligen, att I sådantt icke utan någon all-
deles viss lägenheet sända ville.

Dhedh I formale om diupett, att det dageligen förminskas,
så att I fruchtte, huru Nyckeln och Scepter framdeles kunne
uthkomma, så kunne vij sådantt väl troo, derföre oro därpå nå*
gon fahra vore, effter vij föghe behöfue dhe tree skepen, Nyc-
keln, Scepter och Tree Cronor, så må I heller låta dem löpa
af åth Sverige.

Anlangande dhe 14 skippen, som I deropå frachtt optingatt
hafue, förmälandes, att the myckett kosta, och att I förmode,
att dessförinnan vij dem behöfue, kunne väl en hoop proviandt-
skep och andre ankomma så månge, som vij af nöden hafue,
så låthe vij oss och det förslagett nådigst behagha, om man el-
liest vore viss däropå. Derföre är vår nådige begiäran, att I
öfuerväge, om I till det längste innan tree vekors tijdh kunne
väntte så månge skep der in, opä huilcke man därifrån till 3000
man footfolck och 6 eller 800 ryttare före kan. Necessum enim
est propter certas causas, ut res nostras eo in statu brevi sta-
tuamus, in quo exercitus per hyemem durare possit. Derföre
villie vij intedt förmyckedtt uthmatta follckedtt, på det the de-
ste bättre uthärda kunne, och ehuru oss denne belägringen fal-
ler, antingen Gudh täckes gifua oss befästningen in, eller hon

192

faller oss för svår, så villie vij uthi tijdh sättie vare saker uthi
en viss stat.

Uthi det andra brefuett förfråge I först, om oss täckes, så
villie I affkrde tu skip medh soldater till Churlandh, och låths
dem der slachtta en hoop booskap och insalltta kiötedt, så &k
vij dermedh nådigst tillfridz, allenest I see eder före, att
garnisonen icke allttför myckedtt derigenom försuogatt blifuer.
Elliest äre vij och nådigst tillfridz, att I någott unne dem sf
boskapen, som honom hemptatt hafue, allenest och någott blif-
uer behoUett till vårtt behof.

Michill Gyntters Icfreringh anlangande, så effter vårt folck
nu är mast väl bevärtt, så tycker oss onödigtt vara allttderop-
akepa låtha, utan när I hafue låtedtt aftagha någott litedtt« så
myckett som I täncke behöfues kunde till att framdeles i höst
eller vintter opfylle det, som förderfuatt vare kan, men alltt
dedh andre tyckes oss bäst vara, att dedh skickes åth Stock-
holm, der vij det bättre behöfue.

Om Buthgersio må I beställa såsom eder bäst tycker. —
Luis de Gers contract anlangande, så moste den väl holles; der-
före kunne I förmane Cammcrådet, att dhe deruthi giöre sin
flijt, tilldess, Gudh vill, vij sielfue heemkomma.

Peter Kruses förslagh anlangende, så hoUe vij dedh gott
vara, och såghe gierna, att dedh allerede uti verckedtt stäUdtt
vore, uti huilckett oss tycker, att Krusen brukar mehre försicb-
tigheet, än som behof giordes, ty oss tycker, att hans compagai-
bröder kunne honom deruthi intet bättre betänckiande gifuft.
Huarföre är vår nådige begiäran, att I ville honom derom till-
skrifua, och honom uti sitt proposito styrke, så att det måtte
forttgångh vinna.

Till dedh sidste, angående den Danske agentens fallske
raporter, så är vår nådige begiäran, att I ville skrifua honom
till, och förmane honom, att han sanfärdige raporter gör och
icke medh sin lättfärdighet förorsakar någon vidlöfftigheet emel-
lan oss och hans herre; ty om deropå icke böther blifuer, så
nödgas vij sände vore sendebudh till hans herre, besuärandes
oss öfuer hans lögner och falska angifuande.

Huilckedtt vij eder till nådigtt suar icke hafue kunnatt för-
hoUe. Gudh befalendes. Af lägrett den 27 Julij, Åhr 1622.

Gustavus Adolphus m. p.

198

Poot acriptom (på löst blad).

Dedh är vår nådige YiUiie, her Csntzler, att I villie låta nthi
Sigha göra tacktöijelase och förkuDDa, att vij för någre dager
sedhan haffae nederlagdt en hoop aff fienden och bekommitt
ett paar Sadtsewils feldtatycker.

Den Pommerake gesandten anlangande, om huilken I nthi
edert post scripto förm&le, så är vår nådige villie, att dher han
till Righa ankommer, I då ville låta tractere honon^ effter hans
qoalitet. Gudh befallandes. Datum ut in litoris.

les*). Biga den 16 Auguati 1622.

Donation på biskopsdömet Wenden med underlydande gods.

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligit, att efter vij uthi
denne feigde ähre genom Gudz milide försyn Rijga atadh så
och en godh dehl af Liflandh mächtigh vorden och den under
osB och Sveriges crono inkrächtat, så på deth vare tienare och
undersåther, hooss huilckom vij trooheett, lydno och villigh
tienst altidh spordt hafue, mågc ochså denne vår, oss aff Gudh
förlänte, lycko niuta till godhe och så mycket mehre till tro-
heet och tienst emoth oss och fäderneslandet förorsakas, hafvc
Tij för gått ansedt att förmehra och förbättra dem och deres
vilckor medh huuss, land och godz uthi dett vundne och in-
krichtade Liflandh. Och aldenstund oss elsckelig, vår och Sve*
rigies rijkes troman, Rådh och Cantzler, edle och välborne herr
Axell Oxenstierna, Friherre till Kimitho, Herre till Fiholm och
TidööD, Riddare, hafver altijdh låtit sigh finna emoth oss och
Sverigies crono huld, trogen, rättrådig, hörsam och tienstvilligh,
såssom och låfuat och förplichtat sigh och sine effterkommande,
au vara oss, vare efterkommande Sverigies konungar och cro-
nan hulde, rättrådige hörsamme och tienstvillige i alle motto;
huarföre hnfve vij aff synnerligh gunst och bcnägenheett undt
ikeockt och gifvidt, såsom vij och härraedh och i dette brefz
kraft unne, skänckie och gifve vulbemälte her Axell Oxenstierna,
hans huussfru och ächte manlige brystarfvinger dett biskops-

*) Under datam: Lägret yid Mitau den 28 Juli 1622 finnes en rabrik å ett
bref till Rikekansleren »att skafiPa Drottningens uthskickade efter 8. Hertigh
Gwlas tingest fordenskap derifrån åt öv.erigie».

Axel Oxenstierna, fl. U 18

194

dorne Wenden, till huilcket lyder, och ligger det slott och stadh
Wollmar, det huuss Burtnich, det huus Trikaten, så och pre-
benden uthi Wenden, såseom och det adelzhuus Moijan, och
hafue vij n&digest akencktt och gifuit välbemälte her Axel Oxen-
stierna och hans huussfru och ächta manlige lifsarfuingar för-
bemalte biskopsdöme, slott, städer och huus raedh alla sine til-
liggiande hoff, landh, lähn, godz, byar, åkrar, ängiar, skogh,
marek, siög^r, strömar, fiskerij, krogar, jachter, rentor, rächtig-
heeter, inkompster sä och alle tillägor uthi alle sine grentzor
när och fiärran, i våtho och tårro, inthet undantagandes, som
till dem legat hafuer i bijskopens och prostens tijdh, eller med
lag och domb till lähnen kan falla och vinnas, det att niuta och
behoUa under adeligit frellsse, frijheet och frellssemannatienst
till evärdelige ägor, och det ak medh dhe conditioner, som Nor-
kiöpingz besluth innehälle, nembligen att när någon förandringh
i regementet skeer, skall välbemälte her Axell Oxenstierna,
som godzsen bekommit hafver eller hans erfuingar, som godzsen
erft hafue och så arfuinge ifrån arfuinge sökie om conBrmatioD
och stadfestellse hoos den konungh, som i regeringen inträder,
på samme godz, huilcken dem, när derom i rattan tijdh söckt
och anhållit varder, ovegerligen gifues schall. Desslikest må
han icke sellie eller förpanta samme godz, med mindre han dem
först konungen och cronan, dädhan dhe komne äre hembiuder.
Och huar så är, att han uthan manlige brystarfuingar affaller,
dhå skohle dhe falla till cronan igen och icke gå uthi baak
eller sijdhe arf. Doch om han dother efter sigh låter, så vehle
vij och vare efterkommande henne med en ährligh brudeskatt
att afläggie. Och där så är, att hon tager sig en sådhan man,
som konungen kan låta sigh medh åthnöija, då skall och samma
lähn vidare vara förlängt in på honom och begge theres ächta
mansarfuingar. Hvadh rusttiensten vedkommer, efterdij han i
ofredlige tijder skall hålla garnisonen in på huussen uthan vår
och cronones kostnadt, så att dhe icke lätteligen komme fienden
i handen, derföre hafve vij allernådigst efterlåtit välbemälte her
Axell och hans brystarfvingar att vara frij för rusttiensten, når
krigen äre i Liflandh, och husen i osäkerheett; men där kriget
kunne föhras uthur landet, så att han icke med stor garnison
blifver besväret, då skall han och dhe giöra rusttienst efter
adelens privilegia och landzordning. Vij befalle fördensckull
härmed alle vare undersåther, prester, borgare och bönder, som
boendes ähre i förbemälte biskopsdömme, att dhe äre her Azel

195

Ozenstiema hörige och lydige, uthgjörandea honom den r&nta och
r&ttigheet dhe att gifva skjUdige are, såsom vij och förbiude
vire Gubernatorer här i Liflandh, Ståthållare, Cammererare, som
nu are eller framdehles tillskickade och betrodde blifve, så och
idle andre, som för vår skuld vehle och skohle giöra och låtha
att tillfoga Tälbemålte herr Axell Oxenstierna, hans manlige achte
hrvstarfvingar och deras efterkommande något hinder eller för-
äng emot detta vårt gåfvebref i någon motto. Gifvit uthi yår
stadh Rijga den sextonde Augusti, åhr efter Christi födhelse ett-
tusendh sex hundrade och på det tiuguandra.

Efter en Tidimerad afskrift i rednktionsakten för Axel Ozenstiema, fol. 381,
i kammATarkivet.

164^. Biga den 22 Angoatl 1022.

FoUmakt för kommissarierDa vid stllleståndB- eller fredsnnderhandlingame med
Polen.

Nos Gustavus Adolphus, Dei gratia Suecorum, Gothorum,
Vandalorumque Kex, Magnus Princeps Finlandiae, Dux Esthonise,
Careli«, nec non Ingrise Dominus, universis et singulis quorum
inteiest haace nostras praesentes cementibus et legentibus notum
testatumque facimus, postquam intelleximus a serenissimo Prin-
cipe Domino Sigismundo, Bege Polonise, Magno Duce Lithuanise,
Bussiae, Prussiae, Masovi» Samogitiseque, ut et Livoniae Domino,
nec non Regno Poloniae Magnoque Ducatu Lithuani» certos ad
sopiendas differentias, inter nos Eegnumque nostrum hsriditarium
Sueciae et Regem Eegnumque Polonise, nec non Magnum Duca-
tttm Lithuanise, hisce temporibus exortas, Gommissarios esse de-
patatos, qui desuper ut et de induciis vel pace nobiscum regno-
que nostro Sueciae hsereditario tractarent et statuerent; igitur et
nos, quo hisce ulcerosissimis temporibus magis optimse paci con-
Bnleremus quam plus sanguinis christiani profundi pateremur, lu-
bentius in eandem sententiam descelidimus.

Deputare igitur ad eiusmodi negotium in Livonia pertractan-
dnm statuendumque voluimus, prout prsesentibus hisce deputamus,
constituimus legitimamusque illustres, magnificos, generöses, nobis

*) Instruction för Svenske Commissarierne medh dhe Polniske
*tt tractera om en evighvarande fredh eller vapenhyila, dat. Riga
in Aagnsto 1622, såsom rubriken i Kronologiskt register 1219 — 1686 B. A.,
lyder, har ej knnnat bland riksarkivets handlingar återfinnas.

196

regnoque nostro sincere fideles: Dominum Jacobum de la Gaidie,
Kegni Suecise Senatorem et Mareschallum exercitum« Ducem ge-
neralem, Gubematorem Livoniae et Bigensem, Comitem de Lee-
koe, Liberum Baronem in Eckeholm, Dominum de Kolcka, Kijda
et Eunsoe, Equitem Auratum; Dominum Axeiium Oxenstiem,
Regni Suecise Senatorem et Cancellarium, Liberum Baronem in
Chymito, Dominum de Fijholm et Tydoen, Equitem Auratum;
Dominum Petrum Bannerium, Camerae nostrae Consiliarium, Guber^
natorem Esthoni» et Revaliensem, Dominum de Ekenass et Cuittis
[o:Qvidia?], Equitem Auratum ; Joachimum Bemdes in Strom[8]berg,
Camerse nostrae Consiliarium et Praefectum Bigensem; Henricum Fle-
mingk in Lechtis et Ekeby, Gubematorem Ingermanniae ac Narren-
sem, Praefectum militiae Pinnonicae et Ludovicum Taubium in May-
dell, Consiliarium Provincialem Esthoniae, cum plenissima et suffici-
enti potestate et mandato nostro regnique Sueciae nomine cum regia
regnique Poloniae, nee non Magni Ducatus Lithuaniae*) deputatis
Commissariis super praenominatam pacem sive inducias agendi,
tractandi, transigendi, concludendi, firmandique, contractum sire
recesBus desuper scribendi subscribendique, et omnia peragendi,
quae ad eiusmodi actum perficiendum conservandumque licite re-
quiruntur. Quicquid igitur in hisce induciis nostro regnique Sue-
ciae nomine, vigore instructionis nostrae speciatim illis concredit«,
sint acturi, tractaturi et promissuri praenominati Commissarii no-
stri, id quovis tempore nostro regnique Suecise nomine ratum
gratumque habebimus. Si quid ctiam in hac plenipotentia man-
datoque nostro desideretur, quod pro re nata huic pacificationi
tractatuique inservire potuerit, id et omnia ac si per expressum
hisce inserta essent, subintelligenda volumus in omnibus et sin-
gulis praetactis eos indemnes conservaturi in forma juris plenis-
sima. In maiorem fidem hasce manu nostra subscripsimus et ai-
gillum Majestatis nostrae eisdem appendi curavimus. Dabantor
Bigae, civitate nostra regia, 23 mensis Augusti, Anno Millesimo
sexcentesimo vigesimo secundo.

Efter en samtida afskrift bland >Åcta angående fredsanderfaandlingame mel-
lan Sverige och Polen 1622 — 1625» i samlingen »Polonica» 1 riksarkivet, jämförd
med af skriften i det tysk-latinska registratoret för 1622. Till konuDgens oo-
derskrift år fogad anmärkning om originalet vidhängande sigill.

*) I det tysk-latinska registraturet för 1622 äro här orden: •oomitialiter sive
extra comitialiter» inflickade.

197

las. Big» den 98 Aucusü letl.

Memorial öfuer dhe ährendcr, som Kongl. May:tt vill,
att Fäldtherren och Cantzeleren skole hafua i achtt,
och förrätta, mädan dhe äre qvar i Liflandh. Actum
Righa den 23 Augusti, Åhr 1622.

1. Skole dhe desarmera Gustaf Hörns, Redwens och Johan
Hendrichsson regementten, så myckedtt harnesk och potter vedh-
kommer, och sedan, efter hollen munstringh, medh samma yapn
beväpna dhe trij Finske regementen, Hendrich Flemmingz, Erenst
Ereutzes och Nils Kibbings, och sådant alt genom rustmästare,
på dedh en richtigh räkningh däröffuer holles motte.

2. Felas sedan föreskrefne 3 Finske regementten ändå nå-
gre vapn, såsom och om dhe icke tillfyllest äre bevärdhe i Fin-
landh medh öfuer» och undervärior, då skole Fäldtherren och
Cantzeleren tage så roånge vapn af dhe andre, Åke Oxenstiemes
och Johan Baneers, regementte, att dhe kunpe blifua beväpnadhe,
men feledtt på öfuer- och underverior mage dhe upfylla af dedh
förrådh, som hoos Rustmästaren är, helst dedh som gammalltt och
färdigtt giordtt är.

3. Så skole och Fäldtherren och Cantzeleren, när dette är
giordtt, låthe rustningsskrifvaren giöre en richtigh räckningh, på
alltt dedh, som dette åhr i vapn och värior är hijt fördtt, intagett
och uttlefreratt, och sedan den giordh är, skole dhe låta inven-
tera altt forrådedh, stycke ifrån stycke, och således clarera och
underskrifua räkningen, där hon richtigh befinnes, och skicka
henne försegladtt öfuer till Reknekammaren.

4. På samme sätt skall och holles medh Arcklimästaren, att
af honom uptages öfuer upbördh och uttgifft af dette åhredtt en
klar och full rekenskap, och, då han den inlagdtt hafuer, inven-
teras på 'nytt alltt forrådedh i arklied, stycken, lådor, loodh, krut,
bly, lunttor etc.; och där rekenskapen richtigh befinnes, då qvit-
teres och öfuersändes till Räknekammaren ; men är han orichtigh,
då strafiues så han som Rustmästaren, ehuilcken der brotzligh fin-
nes, serdeles för tiufnadtt och otroheet eifter förtiänsten.

5. Här quar och vedh skantzeme skole lemnas halfue char-

thover*) . . . .; fäldttslanger*) . . . .; halfue slänger*) . . . .;

dubble falcknetter*) . . . .; enckell fallcknetter*) . . . .; storm-

rtycken*) . . . .; item lådor**) ;

Hem så månge lodh, som här nu quar finnes, så och bly, kruth och

*) För siffrornft &ro tomrum lemnade i texten.
^) Bn och en half rads mellanrnm &r hår lemnadt i texten.

198

lunttor; item knechteharaisk*) ; pottor*) . . . .; spißß«*)

. . . .; musketer medh bandelerer och gaflar*) ; under-

verior*) . . . .; Alltt dedh öfrige skall förskickae tili Sverige igen.

6. Effter eom skantzen vedh Myndedh blifuer fardigh, där-
efFter ekole och regementten blifua heemlofFuadhe och öffuersatte
medh Kong. May:tz skep, och nähr dhe icke tillräckia tagas up
skeep vedh broon på frachtt och skafFues öfuer; och gifues dem
p& [man?] '/2 tunna öel, så och dertill 14 dagars eller 3 vekors brödh
och sill, så och grjn eller kokemiöl, att de väl kunne komma öfuer.

7. Fäldtherren och Cantzeleren, skole och i denne höst lå-
the giöra sigh af alle Amptmännerne, så vijdtt dedh vundne Lif-
landh vedhkommer, rekenskap för dedh förledne åhr, och låtha
gifua sigh in visse förslagh på alle beholdne haker, så väl öfuer
dedh som arrenderat, borttgifuidtt, såsom dedh ähnnu ähr behol-
lett; och däreffter regulere statijen, så och förordna den till huar
orts förlagde ryttere och knechtar; huadh och ännu af chronanfl
åkrer kan blifua behollitt, dedh skall och väl anteknas och föra«
till förrådh.

8. Effter och peningerne här vele falla knappe till follckz-
sens underholdh, huarföre om Fäldtherren och Cantzeleren kunne
någre upbringa hoos borgerskapedh här i staden heller andre pi
panttegodz här i landedh, eller och på betalningh, effter som dhe
bäst kunne accordera, där gifuer H. Kong. May:tt dem hermedh
fuUmachtt till, och vill praestera huadh, som dhe loffua, inthet
tuiflandes, att dhe effter tijdzens lägenheet giöra H. K. M:tz vil-
kor i betalningen, dedh bäste dhe kunne.

9. När Cantzeleren reser härifrån efter tractatens uttgångh
och till Refle, skall han giöra sin flijt att förmå de Refuellske
till försträkningh ; såsom och af andre att uphandla någre penin-
ger till krigzfolcksens underholdningh och dem oförsummatt för-
skicka till Fäldtherren.

10. Om dhe äre till fongs och kunne nåås, skall Fäldttherren
och Cantzeleren låtha upkiöpa till 40 eller 50 struzer under private
personers nampn och dem hafua i godh förvaringh vedh skantzen.

11. Kan och Cantzeleren någre persohner finna här i staden
tiänligen qvalificeret, må han försäkra dem efter deres qvalitet
på pension, eller och taga dem i H. Kongl. May:tz tiänst.

GustavTis Adolphus m. p.

(Sigill.)

*) För siffrorna äro tomrnm lemnade i texten.

i9e

lie^: Blookkolm den 80 September 1688.

Med reBoIntion angående fredttractaten och penningar till krigsfolket; om be-
talning till J. de la Gardie af en gjord föntrftckning.

Gustaf Adolph etc. Vår sjmnerlige gunst etc. Vij hafue,
trogne män och tiänere, bekommidt eder skrifvelsse, dateret Bijga
den 6 Septembris nästförliden, och der hoos nägre inlagde punc-
ter, angående ider Instruction om fridz- eller stilleståndztracte-
landet, deropå I vår skrifftelige nådige resolution och förklamingh
underdånligen begäre. Så skicke vij eder nu härmedh innelycht
vår resolution opå samme puncter, der effter I eder uthi tracta-
tionen rätta kunne. Vij hafve och eliest medh dette skipet, som
na öfver löper, låtidt öfverskicka till vårt krigzfolkz underhold-
ningh 5000 daler och vele nådigest late göra den förordningh, att
na medh dett allersnareste meere undsättningh opå penninger
dijt öfver komma skall. Belangende det I, her Axell Oxenstier-
ne, 088 till skrifve om Felldtherrens, Grefve Jacobs, betalningh för
den forstrekningh, som han hafver giordt till vårt krigzfolk, så
vele vij der om i befalning gifve, att han deropå anordningh
bekomme skall och väl blifva contentcret, hvilkett förre icke haf-
ver kunnedt skee, medan vij nu först den 17 denne måneden äre
Hjt till Stockholm ankombne. Gudh befahlendes. Datum Stock-
holm den 30 Septembris, Åhr 1622.

Post scriptum:

Vij öfverskicke och härmedh till 368 t:r salltt till krigz-
folkszens uppeholdningh, dett I iblandh dem efiler nödtorfilen
kunne late uttdehla.

Biefret, ur registraturét för 1622, sid. 299, är stäldt till samtliga kommis-
nriema vid underhandlingen med Polen.

107. Stookliolm den 80 September 1022.

K. M:tz resolution opå dhe puncter, som Commissa-

rieme angående fridz- eller stilleståndztractationen sigh

om hoos H. K. M:tt underdånigst förfråge. Actum

Stockholm den 30 Septembris 1622.

Först; Såsom Commissarieme sigh förspörie, att hvar de På-

ler for någre orsaker skull ville sigh vägra och icke förobligera

*) Rubriken till ett »öpett bref för Cantzleren opå 160 man att bruke på
sine festninger i garnison», finnes införd i registraturet, foL 288, under datum
Baga den 24 Aagusti 1622.

200

till att restituera alle de piomiflaioner, lyffter, obligatioifer odd
contracter, som de hafve bekommidt öfver Estlandh och doch
likväl renunciera deres rätt till Estlandh, om och sådant kimde
efterlåtas. Där upå är H. K. M:tz nådige svar, att Commissaci-
eme skole först urgere och stå der fast opå, så vijdt de kunne,
dett alle sådanne promissioner, obligationer och contracter ende-
ligen mage restitueres. Men hvar de det på sidstone ingelunda
kunne nåå, och de Påler lijka vist renunciera deres rätt till Est-
landh, då mage Commissarierne dervidh låtha blifva; doch såle-
des att sådanne renunciation skeer in solenni et meliori forma på
dett kräfi'tigste och bjndigste dett skee kann.

Till dett andra. Om controversien infaller om Eongens i På-
lens tittel och vapn uthi de bref, som kunde af honom skrifvas till
H. E. M:tt; om Commissarierne och stricte skola stå derpå, att
han Sveriges tittel ingeledes bruka skall, fast änn heele tractaten
deröfver sönder gingo. Deropå resolverer H. E. M:tt eigh såle-
des, att der som Eonungen i Pålen för sigh, sijne barn och efter-
kommende renunciercr all sin förre hafde och nu förmentte ratt
till Sveriges rijke, Storfurstendömcdh Finlandh, Estland och In-
germanlandh etc, efter som i Instructionen videre fbrmältt är,
då kan H. E. M:tt väl lijda, at han i sin lifztijdh bruker Sveri-
ges tittel och vapn, men icke hans barn och efFterkommende.

Till dett tridie. Eommer dett och opå någen disputation an
om Eonungens i Pålens barns tittell och vapn, då vill H. E. Mitt
icke tillåte, att de sigh antten till Sverige skrifva och dess vapn
bruka eller och Eegni Suetiae Haereditarios Principee titulera
skole, utan der de ändeligen stå opå någen littell af Sverige, då
mage de kalle sigh allenest Principes Kegni Suetiae, men icke
arffurster eller någott mehre.

Till det fierde. Faller och någen stark quaestion inn om de
Polnische stycken, som nu äre quarre på festningerne, som resti-
tueras skoUe, och de Påler enderligen trängie deropå, att de och
medh festningen skole igen lefreres, då mage Commissarierne,
hvar icke annars vare kan, sådantt tillåthe, doch härmedh icke
meent någre andre stycken än de, som Pålendskt nambn och vapn
står opå och där äre opå fästningen och huusen. Men Svenske
stycken, och de som H. E. M:tt och Sveriges chrone tillhöre, skole
de dem ingaluude bevillie.

Till dett femptte. Hvar och så händer, att de Påler trängie
lijkeså opå Ständemes Confirmation här i Sverige öfver fridz-
eller stilleståndzcontracten, såsom H. E. M:tt vill, att Ståndem»

201

i Polen och Storfursteiidömet Littowen skole den, interveniente
decreto conritiftli, gille och approbera; d& mage Commissarierne
aå Tijdt eonsentera, att Rijkssens Rådh här i Sverige den under-
BioifTa och confirmera, «& frambtt ständerne i Pålen och Stor-
fiintendömedh Lettowen det aamme p& deres Bijde, såsom förbe-
Biiltt är, göra vele.

ur KgiatratiiTet f6r 1629, föl. 299.

108. Stockholm den 2 Oktober 1688.

Bet&nkande begftree angående ryske Siorfnrstens anhållan med anledning af hans
frieri till PrinBessan Katarina af Brandenburg.

Gustaf Adolph etc. Vår sjrnnerlige gunst etc. Vij vele eder,
herr Axell Oxenstierna, till nye adviser nådeligen icke förholla,
att uthi desse dageme, är här till oss ankommin Storfurstens i
Rysslandz post, medh ett creditif och derhoos hafde Instruction,
hTilkens principal ährende är, att han opå Storfurstens vägne an-
hoUer om ett christeligit echtenskap medh vår elskelige käre
gemåhls syster, den högbome Furstinne och Fröiken, Fröiken
Catharina, boren af den Churfurstlige stam till Brandeburgh, Her-
tigiima uthi Pryssen, Gylich och Bergen etc., begärendes, att vij
medh vårt egit senningebudh eller post vele gifva deropå svahr
tillbakers igen, effter som I vijdere af medfölliande copia uthaf
Stolfurstens bref hafve till att see. Vij begäre fördenskull nådi-
gest, att I medh förste budh, här går emellan, vele oss låta för-
nimma idert betenckiande uthi den saken, hvadh derom kan vara
till judicerande. Gudh befahlendes. Datum Stokholm den 2 Oc-
tobris, 1622.

Ur legiBtrataret för 162B, fol. 306.

169. Stockholm den 17 Ootober ie8a.

Ked öfrenäoda penningar; underhandlingar i Riga och Reval om penningefOr-
Btiäckningar; om godsförs&ljning o. s. t. för medels anskaffande; de små
garnisonernas nnderhåll; besoldningsfolket i Riga; anderrättelser begäras.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij kunne
eder, her Cantzler, hermedh nådeligen icke förhoUe, att såsom vij

202

för en kortt tijdh hafve med de tu föne sldppen ekicket eder
11,000 dir tillhande, allttsaå skicke vij eder åther med dette vårt
skip*) .... 5000 dir. Deesfönithan villie vij göra vår flijt, attTij
innan Martini kunne öfTerskicka till 13,000 dir, föruthan det aom
vij hafve befählet ifrån Finland dijt eende, så mycket eom resten
af boskapshielpen stiga kan. Huilcket alt, ändoch det val stiger
till en vacker summa, så kunne vij dogh väl tänckia, at det [lAe]
kan opfylle,- allt det som till krigzfolckssens oppehellc öfver vin-
tren behöfues vill; hvarföre är vår nådige begäran, att I ville
göra eder störste flijt att handle medh Riga och Refle städer uthi
gemen, att the opå viss bctalningh ville göra oss förstrekningh.
Vij villie opå theres betalningh låtha göra visse anordningar, Bom
dem ingalunde fallere skole, effter de vilckor, som I på v4re
vegne med dem handlandes varde. Vij tvifle inthet, at I ju der-
uthi varde görandes eder störste flijt, först uthi Riga, medan I
der äre och sedan uthi Räfle, när I uthi hemrehsan der igenom
rehsandes varde; och hvar I fruchte, att I icke kunne förmå me-
nigheten till så stoor summa, såsom behöfves, så begäre vij, att I
ville beflijta eder att komma de fömemste till någon förstrekningh,
som är. Borgemester Ram, Berent Dolman och andre sådaime, fast
än sådant accord ann skulle skee med de vilckor, som oss någor-
ledes skadelige vore, ty vij få inthet så högt achte den skade,
som vij uthi så motto tage, såssom vij fast mehre moste undfly,
huad oboteligh skada, som vij deraf tage, om folcket icke tSI
oppehollidt bHfuer.

Eder kommer och väl i hugh, hurnledes vij sidst talte medk
eder, att vij vore tillfridz att opplåthe någre godz till köpz, på
det vij nägen ansehlig summa uthi penninger opbringa kunne,
iblandh hvilke godz är Daghön, hvilken en annan kunde vara tUl
större profijt änn oss och cronan. Derföre, om Feltherm hafuer
lust den oss att afhandle, så äre vij nådigst tillsinnes att honom
den för 30,000 dir eller der omtrent at effterlåthe, att han och
hans erfvinger samme godz under adelige privilegier behöll*
motte, och allenast göra oss deraf tillbörligh russtiänst, om hvil-
ket I medh honom handla velc, och medh förste vethe oss derom
beskedh. — Hvar och någen annan, anthen Jochem Berendee,
Adam SchrafFer, Därfeldt, Scharenberg eller andre, som till någon
summa rådh hade, ville om godz handla, så mage the gifvs ose
tillkenna, opå hvad ort the dem begäre, så skole the dem be-
komma med de conditioner, som vij androm opå sådant köp op-
•) Tomrum för namnet är i texten lemnadt.

808

litet hftfve. — Eder drager och väl tillmiimefl, alt vij bafve gif-
Tidt den Lübeche, aom Feldtherm tient hafuer, Johan Gyllener
benembdb, någre godz erfligen uthi Finlandh, op& det han skuUe
handle medh sin fader, att han oss en summa opå viss panth för-
fltreckia skulle; hvilket sitt lyffte han ännu icke effterkommidt
hafyer; hvarföre begäre vij n&deligen, att I ville honom ibland
det Finske krigzfolcket opsökia låtha, och bolla honom sådant
föie, alt vij honom opå sådant sätt godzen skenckt bafve, huilket
han och efiWrkomme moste, så frampt vår nådige donation skal
bestånd bafva; och der han det till väge bringe kan, så villie vij
hans fader en viss räntande pantt inrjmme låthe. Och på dett
vij kunne skicke bemalte Johan Gylner dith uth, derom medh sin
fader att handle, begäre vij nådeligen, att I vele honom hijt till
oss sende.

Hvadh det Svenske folcket anlanger, som opå de små be-
festningeme är, så kunne de oppeboUes medh proviant, och bön-
deme uthi lähnen må gifua dem stasie, fast det än skulle falla
dem något svårt; ty vij see helldre, att vårt folk blifuer väl bol-
let, än att man skulle således förskona bondeme, som vij doch
icke vetha, huru lenge vij dem beholla kunne, så at vårt folk
deiigenom skulle nodh lidha.

Besoldningzfolket anlangende, så är derom vår meningb, att)
der tractationen ofruchtsambligh aflupe, så at det moste till feigde
igen, och någen belägringh för Riga vore till att befruchtte, så
tycker oss icke rådeligit vara, att man hade dem der inne, efter
man nepligen kan komma så mycket rede penninger till väga,
der medh man dem till belägringens uthärdningh oppebålla
kunde; derföre tyckes oss best vara, at the på thet fallet brukes
annorstedes och andre åther uthi theres sladh dit förordnes.
Men om så vore, att man them der ändeligen behöfde, så mo-
ste Feltherm taga en ny obligation både uthaf officereme och
Boldateme, at the ville bolla sigh iihrligen och väl, och vara till-
fredz medh det, som man hade lägenhet at gifva dem, till dess
dhe härifrån undsatte blifue, om hvilket the ingen misströstningh
hafva skole, och I derom fliteligen bestella vele, för än I deri-
från droge. Hvar och tractationen medh de Poler anthen till
&edh eller stilleståndh aflöpe, då må Feltherm sticka det verf-
vade rytterijt tillsammen under ett compagnie, at theres besold-
^gh må löpa deste mindre.

Vij åstunde stohrligen, att blifue om alle saker ifrån eder
aviserade, hvarföre begäre vij nådeligen, at I oss som oftast til-

804

schiifae vele, och at I alltidh vele göra düble bref, skickandes
det ene landvägen och det andre siöledes. Actum, Stockhobn
den 17 Octobrie 1622.

ür registrataret för 1622, fol. 323.

170. Stockholm den 20 October 1682.

Underhandlingen med Polen.

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige etc. Vij hafve, trogne män,
bekommet eder skrifvelpe, dateret Riga den 21 Octobris, deraf sä»-
8om och af medhfölliande act-er, vij fömimme, huruledes I medk
dhe Poler tili handeis varit hafve och hvaropä saken då hängde.
Så late vi 068 samme eder handell nådigst behage, doch effter
saken mest hafuer hengt deropå, att Polerne icke bafve velet
skingra sitt läger, och I opå eder side icke velet till handellen
trade, för ann sådant skedt vore, anseendes, att thett vore emot
pacta induciarum och skulle gifve dem orsak uthi sjelfve han-
dellen, sakeme högt at spenne, om dem öfver afskeden något til-
låtas skulle, medh hvilket the eliest fördragh hade; så sage vij
det inthet gema, att handelen allenest för samme lägers sking-
rande skuUdh alldeles afslås skulle. Ty oansedt det synes någor-
ledes vara emot stilleståndzens afskedh, så tycker oss dogh, stt
the för sin spiritu Polonico och reputatz skuUdh icke skole det
gema göra, uthi hvilket fall man dem inthett eftergifva borde.
Doch effter de eliest icke synes till tractationen obenägne, tyc*
kes betenckeligit vara, att man allenest derföre handelen afsli
skulle, helst effter man icke kan förundra att, efven såssom I
ville hafva provision om eder säkerhet på eder sida, alltssä villie
the och thett samme opå sin sida göre, anseendes att uthi staden
Riga kan vara så stoor exercitus, som eder opå alle fall till haoda
ligger, såsom den de i feldtet liggiande hafve, och annat sådant,
såsom the uthi betenckiande hafva kunne. Derföre hvar I icke
allerede vore åthskilde, för ann dette vårt bref ankommer, så
sage vij heldre, att I det disputatzet medh höfvelighet late
fahra och tillethe dem sitt läger att hafva, serdeles cfR^r troligit
är, att sielfve tiden skall tvinga dem thet snart at skingra, sås-
som och theres ordh faldne are. Doch är vår vilie, att I låthe
eder om alle saker högeligen af dem försäkres, hvilken försåk-
ringh vij icke kunne troo, att de för sin reputatz skuld, hvilket

I 805

tke alltidh högt achttet hafve, skole dieifTes at brythe och sigh
och riket såledea perfidiae notam inurere. Doch p& det I för eder
filkerhetz akuUdh vår garnison deste närmere vara motte, tyckes
068 icke orådeligit vara, att tilbiude att mötha dem vedh Dalen,
om the det eliest beviliandes varde, såsom vij fömimme them
någorledea föreslaget hafva, att the uthi Dalens lähn möthe ville.
Hvadh som I eliest uthi handelen drifvit hafve, dett late vij osa
illtt nådigat behage, inthett tviflandes, att I, der det till fuUkomb-
ligh bandell kommandes varder, effter eder Instruction eder stör-
ste flijt om ett gott ändskap görandes varde. Actum Stockholm
den 29 Octobris 1622.

Brefret, nr regutrataret för 1682, fol. 848, år st&ldt till smmtliga kommU-
sariema yid anderhandlingea med Polen.

171. Stockholm den 80 Ootober 1622.

Om krigsfolket i Lifland och dess onderhåU.
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, ber General
ocb ber Cantzler^ fömummidt eder disposition om folcket der uthi
Lifiland. Så late vij oss sådant nådigst behage och äre dermedh
väl tiUfredz, hvar vij elliest kunde komma så månge penninger
till våga, att besoldningzfolket uthi Riga kunde oppehållet blifva;
om hvilket vij ville göra vår störste flijt, såsom vij och deropå,
' allerede för ann denne, hafve afferdet tre poster, af hvilke vij
I fömimme två framkompne vara, men den tridie är ännu uthaf
' vinden arresteret i skären och sende vij eder med denne fierde
I posten 11,000 dllr*). Och effter vij tvifle för vintteren mehre pen-
I ninger dijt komma kunde, både derföre att oss är besvärligitt
I stoore summer i hast i höst till väga komma, och vij befruchtte
: vintteren hastigt påkomma skall, så at, det vij till väga komme,
icke kan medh öped vatnedh öfverkomma; så är vår nådige be-
gäran, att I samptlige vele göra eder största flijt, at der eller
ifrån andre ortter opbringa någen summa, antten i penninger eller
«pannemål, der medh folckett kan underhollet blifva, till dess I
Iiär ifrån undsettningh bekomma, opå hvad hälst conditioner I
«Mänt kunne tillväga komma. Vij vele göra vår flijt, at dijt
skaffa dett meste oss möijeligitt är, så att summan, både medh
det som allerede senndt är och effterkomma skall, kan blifva vidh
paes 50,000 dllr eller något deröfver, om det elliest kan öfver-
•) Se nedan, brefvet N:o 174.

komma. Och hade vi] halst besoldningzfolckett uthj Riga, effter
det är beste folcket till att lijte opå, om något omträngde, hvar
man kunde komma så månge penninger tillväga, der med the
oppehoUes kunde. Hvarföre om thet bÜfver så säkert stilleståndh,
att I förmode, att man i vintter kan få dijt inskicke den ene po-
sten penninger effter den andre, som man dem kan till väga
komma, dermedh the oppehoUes kunne, så see vij helst, at the
således blifva, som the nu förlagde are. Men uthi en post att
komma så månge penninger till väge, dermedh de opå någre må-
nader kunde blifva oppeholdne, såsom I begäre, dett är oss omöije-
ligidt, och fast vij ännu hade penningerne till redz, så kunde
vij opå denne tiden om åhret icke senda så månge skep, effter
man opå hvart skep icke kan högre våga än tijotusende dllr i
sender. Derföre, hvar I fömimme, att passagien icke blifver sa-
ker, så moste I icke flere af de fremmende derinne behoUe ann
så månge, som I kunne tencke, att I opå någre månader med
penninger underhoUa kunne, till dess dhe här ifrån undsetningh
bekomma, och då moste I förläggia det öfrige af det fremmande
folcket opå de andre husen, dijt man kan uthi små poster und-
settia dem medh penninger, efftersom de behöfva. Men om pas-
sagien blifuer säker till våren, då tyckes oss, at der behöfves icke
så mycket indlenskt folk uthi staden, som der nu är, opå det the
icke uthi otidh skole opäta spannemålen, så at det framdehles
skulle fehla, för änn undsetningen hedan komme, om framdehle«
något fiendtligit påkomma skulle. Derföre opå det proviantet,
som der uthi förrådh är, motte opå det fallet sparas, tycker os«,
att om stilla blifuer, kunne I senda sombtt af det Svenske folc-
ket opå landet och låta underhoUa dem medh stasien och gifi^ft
dem, såsom de vahne äro, en half tunna rugh eUer någott mehr
för aUe partzeler om månaden. Och der I befinne, att den ene
stasien, som pålagdh är, icke tillrecker, kunne I låta änn tå en
ny pålegge, fast dett än skulle falla böndeme besvärligidt. Ty
oss är mehre om krigzfolcket anlaget, att the motte väl holdne
bUfva, änn om böndeme, dem vij icke veta, huru lenge vij be-
hoUe. Sammaledes kunne I och legge en hoop uthi borgelåger
uthi Estlandh opå pantte och lähngodzen sampt de nye arfre-
godzen. Vij begäre och, att I vele göra eder flit, att I opå vexell
kunne opbringe en hoop spanmål, dermedh krigzfolcket underhol-
les kunne, hvilken vij i vår effter eder försäkringh betala vele.
Hvar och så vohre, att handelcn alldheles ofruchtsambUgh af-
ginge, och I fömimme, fijenden skulle understa sigh att ber&nna

207

«taden, då motte I tillsee, att I icke hafve nAgre af dhe frem*
Btnde deriime, af hvilkom maa någen mutination hade till att
be&lure, uthan 1 moste dertill tage det folcket, som hafuer så*
dioa capit^iner, som Sveriges crono så förobligerade åre, att man
bo ioimode, at the sigh och sitt folk uthi devotion emot oss
KoUandee varde, dem I och moste låthe förplichta sigh, att the
TÜIe vara trogne, ehvadh nödh, som opåkomma kan, och låtha
ng nöija med den dehl, som I hafva rådh at gifva dem, till dess
dlie nndsettningh bekomma. Ty om de det icke göra, så är thet
bettre, att the are uthe än der inne.

Efilter och opå Pemow, Wittensten, Refle och Narfven are
sTsge garnisoner, så är vår nådige villie, att hvar något fiendt-
ligit påkomme, att I hafue et vaket öga opå bemelte befestnin-
gsi, att fienden icke någon af dem förraske motte, uthan att I
Qthi tidh deres garnisoner förstercke. Dhe pelsser, skoor och
0tromper, som I begärede, att vij vele öfverskicke låthe, sende
vij eder, nembligen pelsser 1,530 stjcker, skoor 4,194 par och
rtnimper 1,623 par. Hvilkett vi eder till nådigt svar icke hafve
Telet förholle. Actum Stockholm den 30 Octobris 1622.

Brefret, ur registrataret för 1622, fol. 344, är ståldt till kommisBariema
?id Qnderhandlingen med Polen, «ärdeles till Fältherren och Hikskansleren.

! 171 Stockholm den 1 November 1622.

Föreskrifter rörande försigtighetsmått rid anderh andlingen med Polen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Andoch, herr
I CtQtzler, vij för -någre dagar sedan skrefve eder samptlige till,
I r&dandes dertill, at oansedt the Poler sitt läger icke skingrade,
\ skulle 1 dogh uthi fuUkombligh handell medh dem trade, likväl,
I effter vij i dagh hafve bekomet eder skrifvelsse, den I med Hans
Termo oss tillskrifvidt hafve, deruthi I uthföhrligen orsakeme
tillkennegifva, hvarföre the samme läger icke skingra vele, och
Kt der under äre andre practiker, hvilcket oss och icke synes
olicht vara, uthan att under all deres handell är idell bedrägeri]';
derföre är vår nådige villie, att 1 ingalunda alle tillike, och ser-
deles att icke Feldtherm och I komma både i sender opå hande-
len, med mindre änn dhe sin exercitum skingra vele, och att I
vd see eder föhre, at I icke af dem förraskede blifve. Men der
Bå Yoie, att I dess förinnen förmodde eder medh edre sammen-

ao8

komster något utrette kanna, så holle vij gott Tara, att I på deti
«ettet mötba dem, aåssom I begynt hafve, aå at icke alle, utha«
två eller till det högste tre tillike möthe dem, dogb ingalunda
Feltberren och I både utbi aender, utan så är, at the sitt liger
skingre, och I see, att the medb fuUkomligh alfvar handelen fö-
retaga. Hvilket vij eder nådeligen icke hafve velet förhoUa»
Actum Stockholm den 1 Novembris, Abr 1622.
Ur registntnret för 1622, foL 362.

178. Stockholm den 18 Kovember 1631 ,

I
t
GodkänDande af kommiBsariernas åtgörande vid uDderhandlingen med Polen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafyc, j
trogne män, bekommedt eder samptlige skrifvelse, deraf vij fö^ ^
nimme, huru I medb de Poler härtill handlatt hafve, hvilkett allt j
vij oss nådigst behage låthe och tvifle inthet, att I och framdeles
varde görandes eder flijt, rettandes eder efter den instruction, som
vij eder nådigst gifvidt hafve, adviserendes oss alltidh omstende-
ligen om alle saker. Gudh befahlandes. Datum Stockholm den
18 Novembris, Åhr 1622.

Brefret, ur registraturet för 1622, nd. 371, är stäldt till samtliga komiiut-
«ariema vid underhandÜDgen med Polen.

174. Stockholm den 18 November 1623.

Svar på mottagna bref ; om folkets förseende med penningar och spanmåL

Gustaf Adolph etc. Vår 83mnerlige etc. Vij hafve, her
General*) bekommedt eder skrifvelsse, daterat Rijga den 5 No-
vembris, der uthi I oss underdånligen tillkenne gifve, om bvadh
kundskaper, som I uthur Polen och andre ortter fömummidt
hafve, der uthi I göre det oss behageligit är, och bcgäre nåde-
ligen, att I och framdehles oss alltidh advisere ville, om hvad
som I från åtskillige ortter fömimme.

Demest I formale, att krigzfolckedt mycket siuknar, huilkes

orsak föregifz icke allenast den fuchtige vederleken, som i höst

varit hafucr och the trånge logementer, som dhe haft hafve, uthin

•) Brefvet år, såsom nedan anm&rkes, staldt till Faltherren Jakob de I»
-Gardie och Rikskansleren gemensamt; jämför bref ven N:o 171 och N:o 175.

209

och att I effter vårtt afrehaande icke hafue haft någre pennin-
ger, dermedh I bafve kunnedt undsettie dem, uthan de hafve
moflt righ behielpe med den spannemål, häringh och salltt, som
i förrådh varidt hafuer, aå, effter vij nu om logementeme och
folekasens förleggning icke annars disponere kunne, an sosom det
giordt är, och Gudh allzmechttigh hafuer täckts sende siukdomen
iblandh folckedt och sädane fuchtigh Tederlek förlentt, sä kunne
vij inthet annadt der till göre, än vij moste yara tillfredz medh
lums gudomelige försyn. Men dedh I formale, att [I], sedan vij
der ifrån afreste, icke haft någre penninger att undsettia dem
med, ded tycker oss underligitt vara, effter vij opå äthskillige
poster temelige summor till eder affardet hafve; ty först sende
vij den 24 Septembris på Engelen femtusend daler, demest den
7 Oetöbris på Leoparden sex tusend daler, medh hvilke pennin-
ger sampt spannemål formales uti förslaget, att folcket är con-
tenteret till den 1 Novembris. Dessförutan hafve vij den 16 Oc-
tobria på Mercurio sendt 6 tusend dir; seden sende vij den 30
Octobris medh boijort^n 11,000 dir, hvilke 17,000 daller I hafve
utbi förråd till Novembris och Decembris månader, och dess för-
uthan hafve vij för två vekur sedan lathet opå Engelen inleggie
10,000 dir, hvilken effter han alltt sedan af motvind arresteret
är, och dett nu begynner frysa, vilie vij skicka samme penniger
öfrer åth Refle och seden landvägen derifrån äth Riga; och om
Mmme penniger icke så snart framkomma, kunne I deste mehre
gifva folket af spannemålen, effter I och en godh hielp hafva
uthaf landet. Eliest hafve vij uthi vår sidste skrifvelsse till eder
och Cantzeleren lathet fömimme vår villie och betenckiande, hu-
ruledes folcket best kunde förlegges och underhoUes. Dereffter
I eder och rettendes varde. Gudh befahlendes. [Af Stockholm
den 18 Novembris 1622].

Brefret, ur legistraturet för 1622, fol. 371, ftr enligt rubriken i registra-
tnret stäldt till Fältherren Jakob de la Gardie och Bikskausleren.

176. Stockholm den 18 November 1622.

Underrättelse om öfyersändande af en post penningar till krigsfolket.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij låthe eder, her
General och her Cantzler, nådeligen förnimma, att dett skippet
Engelen är för någre dager uthluppet medh de tijotusendhe da-

^«/ Oxenstiemay II. 1, J4

210

ler, 8om vij uthi vår eidste skrifvelflse förmälte*), och hafve vijnu
lathet lefrere Bugislaus Rosen 7000 dllr. Dertill och befählet
honom, att, om han hinner skepet, skall han tage alt tillhope och
skicka eder med det alldraförsta tillhande; men, om han icke
hinner skepet, förmode vij medh Gudz hielp, att der vinden foga
vill, skall dett innan få dager till eder framkomma, och Bugis-
laus skall sä skicke de 7000 daler efter, så att de vist skole fram-
komma till julen. Och efter det blifver nägott långsambt för
änn samme penniger framkomma, är vår nådige begäran, att I
ville göra eder största flijt, at der opbringe så månge peninger,
der medh folcket sigh dess förinnan hielpe kunne, opå hvadh
conditioner dett och skee kunne, ty oss är anlaget, att folcket
motte väl hoUet blifva. Gudh befahlendes. Datum [Stockholm)
den 18 Xo vembris 1622.

Ur registraturet för 1622, fol. 372. Brefvet är stildt till Fältherren J. de
la Gardie och Bikekaneleren gemensamt.

176. (Egenhändigt.) Stockholm den 20 November 1622.

Underhandlingen med Ryssland; om oskadliggörande af farliga personer i Riga.

Jagh hafver, her Cantzeller, bekomit eder skrifvelse och
förstår, at I med flit och nit vele drifva then stora instruction,
så vidt ther med kommas kan; och när inthet hop mehra fina
den at igenom drifva och thes puncter erholla, velen I brucka
thet settet, nemligen at proponera them förlengningen på stille-
stondet, för än I them uppenbara bij-instruchtionens meningb*
Jagh gillar fuUer eder intention, men settet, som I brucka velen,
kan jagh icke gilla, ty tå måste jagh och gilla thet, at stiUe-
ståndet skulle vara bettre än freden medh the vilckor, som i bij-
instructionen förresckrefne ståå, h vilket jagh icke giör. Först
at alle stilleståndh äre man ther hen mente, at man hvila och
icke förlickas vil. Thernest kan inthet ther uppå restitueras, och
således blifva vissa fomenta belli och öfver hufvud orsacker
beholdna, som innan kort och ved första legenhet kriget åttcr
ithenda skole, tvifvels uthan på vår olägelige thid. Sedan skole
vij (som billigt måste föUia rattiones conscientiae non status)
neppeligen komma öfver oss, någon sin någon profit under stil-
leståndet at söckia, hvilcket doch fienden (som rationes status
•) Se föregående bref.

211

Omnibus foederibus i alle tider hafver förredraget) visserligen
rüder cum nostro periculo. Thes för uthan så kunna och ett
sådant stilleståndh icke föllia tbe solennia, som efter then Pol-
lenske stat behöfves till en fast tractat. Ther och bij-instruc-
tionens puncter nås kunde, skulle vij ju så säckre vara på fre-
den, som om alt thet i then stora instruchtion om freden för-
mehles, nåås kunde. Reputerligare är val then stora, men nyt-
tighare är hockendera nåås kan, än stillestandet. Stillestandet
år väl got och bettre än continuationen på kriget; gifver tilfelle
statten at stadga, oss at försäckra med nja exercitus och macht,
soliderar the vunna provintier med ricket, differerar al fara på en
thidh, hvilcket och politiskt giordt, men freden är en tingh, som
Pålacken nestan til evigh tidh ved oss skillier. Ty then som
betiachter then Pålenske stat ret, han kan nock sehe, at han
slechtas mycket på Tysland, ther mechtige privatpersoner hafva
store interessen, at staten må blifva oturberat. Hafva och macht
them som ad clavum imperii sittia at hindra något nyt at be-
gynna, hvilcket mechtight gellandes varder til thenna fredens
(om han nåås kan) stadfestelse, som oss uthan tvifvel ju nytti-
ghest är. Ther och så vore, at man tviflade om bij-instructionens
puncter skole af fienden annammas, så skade doch inthet theres
proposition, ty Gudh och menniskior, retvisan och vårt samb-
vette skulle tå vara vare vitnen, at vij alt hafve giordt, som giör-
raa kan om et fredeligit lefveme. Alliest är och aff nöden at bij-
instructionen memorialen om stillestandet prefereras, ty ther
stillestandet först proponerades, kan icke väl sedan äter om bij-
instnictionen handlas, men uthaf bij-instructionens proposition
skole Polackerne visserligen så vidt få loppan i örat, at the icke
skole kunna stillestondet utslå; fast the än icke strax conditio-
Beme vedertaga kunne. Vele förthenskuld I med edra coUeger
sacken (om hon in integro är, när thetta bref eder lefvereras)
therhen retta, att bij-instructionen memoriallen må prefereras,
men om thet tå alreda skiet är, moste thett blifva ther veder.

Themest seer jagh, huru i Riga almogen discontenteras af
magistraten. Här faller migh in, om man icke skulle kunna
Dyttia sådan oenighet, sigh til seckerhet. I vetta, huru mech-
tigh Ecke är ther i staden; eder är och icke okunnicht, af hvem
tan altidh är stödt och behållin ved samma potentie, nembligen
af Konnungen i Fållen. Huru nödight the Pålacken offendera,
som af then factionen äre, vetten I; huru politice heller magis
rinmlate the med oss omgå, vette 1 och. Huru farligit är, sådana

212

uthi een grendtzfestning at hafva, kuime I nochsambt judicera.
Kunde nu I befinna rådeliget genom folcksens medel sådana
uthur byn at skaffa, och staden ricket thes bettre försäckra, thå
tyckes migh sådandt vara mödan verdt. Våret och, at något
sinceri voore i Wellingh, kunne I sehe til, om I honnom kunde
brucka til the andras antagonistam och på thet fallet giöra hans
begiär om Irfvehåf. Hvar icke, mage I giöra honnom hop in fu-
turum. Jagh steiler thetta eder discretion hem, såsom vel varde
giörrandes, hvad seckrast är til edert fedemeslandtz tienst.

Hvad annat vedkommcr, varde I förnimmandes af medfölliande
sckrifvelser. Önskar, at alt måtte lenda Gud til äro, oss til salig-
het, och fädemesslandet til långligit velståndh. Eder i Guds gode
beskyd befalandes, til al helsa och velmåge, som jagh med gunst
och alt got velbevågen är och blifver. Datum Stockholm den
20 November, År 1622.

Gustavas Adolphus m. p.

177*). Falun den 15 December 1622.

Ytterligare om penningar till krigsfolket; förlänges stillestandet, &r någon pant-
sättning af gods obehöflig.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Eder skrifvelsse,
her Cantzeler, dat. Kijga den 12 Novembris, är oss väl tillhanda
kommen, hvaraff vij förmerkie, huru när I ändå med dhe Polni-
sche Commi88a[rieme] vore till handels kompne, desslikest eder
samptlige flijt om krigzfolkzens entertenement och underholdh,
och late vij 088 alltt sådant nådeligen och väl behaga. Och ef-
ter uti samma skrifvelsse och förmält varder, der i staden villia
falla svårtt yterligere någre penniger upbringa, hafve vij derföre,
såsom I begiäre, tillskrifva låthit Borgmestere och Rådh uthi
Räfle och Narfve städer sampt invohneme uthi Iwanogorodz ha-
kelverke, att de till krijgzfolkzens, som i Liflandh till rijkzens
värn och försvar stadde äre, uppehälle någott contribuera och
förstreckia ville, och dem der hoos försäkrar, att alltt, hvad I
dem deremot på vare vegne lofve och tillseije, skall richtigt hol-
lit* och efFterkommidt varda. Sedan hvar och icke, I då ville

*) Under datum 8tockholm den 21 November 1622 finnes i registraturet,
fol. 876. rubriken på ett bref till Rikskansleren, latt han affordrer ho6S Johan
Möllers hustrus siecht uthi Riga en landtaiia, som hans fader skall hafra gjordt.»

213

ed€T högste flijt anyenda, att I effter vår förre skrifvelsse till
den tiden någen ansehligh summa kunne till väga bringa.

Belangende eder förfrågan om de penningcr, I efter vår be-
giiran till nästkommande sommar på godz uptaga skole; hvar
stillestanden continueras och förlengies, är vår gunstige meningh,
icke giöres behof någen derom soUicitera och anmoda. Gudh etc.
Datum Fahlun den 15 Decembris 1622.

Ur reg:iBtratQret för 1622, fol. 394.

178. Borenahyttan [n&ra Falun] den 18 December ie22.

Om nja penningeposten öfvereåndande till krigsfolkets behof*).

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh etc. Vij förnimme, her
CftDtzeler, af eder förslagh, som I giort hafve, att det som här
ifrån dijt kommidt är, icke länger kan förslå att underhoUa folc-
kett med änn till den 1 Januarij, och I sedan på de effterföU-
iande månader inthett vethe eder tillgå, så vele vij eder nådeli-
gen icke förholla, att vij hafve för någen tijdh seden sendt medh
Bugislao Rosen 17,000 dllr, huilke han oss utlofvedt och tillsagdt
hafver till helgen eller nyåhrctt alldrasenast eder tillhanda stelle.
Dessförutan tillschicke vij eder her medh otta tusend dir rede
peninger sampt med en vexell till Måns Mårttensson, at han eder
på Gustaf Horns vegner 2,000 dllr fram emot fastan lefrera skall,
och så frampt här ännu mehr funnes i förrådh, kunne man på
deune oläglige tiden icke någen vägz der medh forttkomma. Vij
hafve och desslikest tillskrifva ochl)efahla lathet StåtthoUeren [-o: ne]
i Pinlandh, att de med alfvar drifue på, att rasten för boskapz-
Helpen upburen och med förste eder tillstelt varder. Förhoppes
derföre, att detta, som nu öfversendt är, sampt med den förstrek-
mngh, som af städeme och androm till att förmoda är, skall
kunna reckie till att entertenera och underhoUa folcket med till
Martij månadt, sedan man genom andre medell undsettningh be-
komma kan. Datum Borenshytte gårdh [den 18 Decembris 1622].

Ur registraturet för 1622, fol. 399. »Lika lydande till Fältherren>.

•) Jmf. föregående bref Nris 171, 174, 176 och 177.

214

170*). Simtuna den 2S April 1883.

Om åtskilliga anordningar for den nya staden Sala.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder,
herr Cantzler, nådeligen icke förholla, att efFt^r vij are nu så
vidt kompne med den nye staden vedh Saala, att hvar och en,
som der byggia \dll, är tilldehlt hans serdehles tompt, grijpa ett
anfangh och platz, hvar* på han byggia skall, blifva i värkett
stältt**); hvarföre, medan vij icke vette, om vij kunne så snartt
komma tilbaker igen, begäre vij nådeligen, att I sampt med
Ståtth[ållaren] Claes Hoorn och Marskalcken Svantte Baneer, be-
gifve eder der hädan till nästkommende Valborgzmesso tingett,
och då låtha Borgemestere samptt Rådett och heela menigheten
giöra och afleggia deres borgerlige eedh, huruledes de sigh emot
oss och inbördes emott hvar andra förhoUe skole, och I eliest
disponeren och förrätten, hvadh I där vette uthaf nöden vara;
synnerligen att I uttvälia gode och beskedelige män, som till
magistrat sätties och stadzens embeter bekläda skole, såssom och
att I befahlen Cammereraren Jahan Ottesson, sambtt Hans Dob-
bertt, att de på samma tijdh sigh dijt begifva och rååleggia
egoma emellan staden och de näst omliggiande byar, på dett
hvar och en må vetha, huru myckett honom med retta tillkom-
mer, och huru vidt hans ägor sigh sträckia, och icke någott klan-
der deraf i framtiden upvexa må. Men hvar eder icke vore lä-
geligit sielfve eder dijt begifva, då mage Claes Hoorn och Mar-
schalcken sigh dijt förfoga, och samme ährende förrätta. Datum
[Simptuna den 23 Aprilis, Anno 1623].

Uj registraturet för 1623, fol. 126.

180. SvartsijÖ den 25 April 1628.

Med bref ifrån Riga; Gerdt Didriksson bör genast sändas till Konungen för
meddelande af underrättelser om förrådens tillstånd m. m.; om truppsam-
mandragning i Telge; köp af skepp med båtsman.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her

Cantzeler, nådeligen icke förholla, att vij i dagh hafve bekom-

♦) I början af året 1623 finnes i registraturet följande rubriker:
Till her Axcll Oxenstierna, Cantzlerenn, att han skynder sigh hijt hem till H.

K. M:tt. Datum [Vesteråhs den 13 Februarij 1623] ... fol 49.

Till her Axell Oxenstierna, Cantzleren, at han igenom "nätt 'och däéh" skynder

sigh hijt. Datum [Vesteråhs den 8 Martii 1623] fol B2

1.1 •* *'? ^**}!."^*^ ^^" ^ registraturet sannolikt felskrifvet; möjligen' häf^'a'iiagra ord
blifvit utcglomda. "* ® ^

215

midt bref ifrån Rijga, huilke vij eder här medh tillsende, hvaraf
I förnimme kunne, huru sakeme der fatte äro, och hvadh ytter-
%ere der tili giöree ekall. Och begäre nädeligen, att I medh
ftidraförsta afferden Gerdt Dirichsson tiU oes, och att han tager
beskedh både pä ett och annat medh fiigh; pä alltt dett gevehr,
eom i förrådh tinnes, och derhoos ett vist förslagh på alltt det
proviant, som till sjöfolckett förordnatt ur, sampt medh den an-
ordningh pä sjöfolkzens pennigelöhn på detta åhret, af hvadh post
hon är, eller hvart hon är vägen kommen, på det vij mage vetta
våra saker der effterrätta. Såsom och I ville oss tillsenda de för-
slagen med sielfve brefuen, som vij senast hafve Feldtherren till-
skrifva lathet och nu med denne posten öfversendes skole. Dess-
likest at dett Norlandske folckett motte med alldrasnareste up-
fordratt och till Tällge förfogatt vatrda. Och såsom vij hafve
aSerdet nägre capitener, som sjöfolckett uthi landzendeme up-
biuda skole; att I vele så laga, de botzmän, som i upstädeme
ähro medh förste kunne upfordrade och åth Tälge försendt varda.
Och effter vi fomimmc en godh deel af vare skepzcapitener och
skeppare aro uthaf den siukdom, nu i landett vancker, döde blefne,
ihr och vår nådige begäran, att I handlen med Paridon von Horn,
om dett skepedt och de 50 Nederländske botzmän; och oansedt
det kan falla något dyrt, I doch lijkväl slute och ingå ett vist
kiöp med honom derom, på dett vij mage taga af samme botz-
men och bruke i deres stadh igen, såsom döde och affalne äro.
Gudh etc. Datum [Svartsjö den 25 Aprilis, Anno 1623].
Ur reglstraturet för 1623, fol. 128.

181. Svartsjö den 28 AprU 1628.

BilLskansleren bör, på grund af det från Danzig befarade polska anfallet, träffa
anstalter för truppsammandragningen i Telge; för Drottningen böra farhå-
gorna, på det att hon icke må oroas, hemlighållas.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her
Cantzler, n adeligen icke förhoUa, att här äre tvenne skep ifrån
Dantzigh ankomne, hvilke stadhfäste dhe kundschaper vij tillför-
enne om Konungen i Pålandh bekommitt hafva, och berätta, att
W uthi egen persson vill komma neder till Dantzig, der han
liafver 200 skärbåthar förfärdige låthett. Och hafve alleredho der
Hggiande 6000 man till foot och således med första vill göra ett

216

fiendtligitt innfall på våra land och gräntzer. Hvarföre och, pi
dett vij honom med väpned hand undfånge mage och finnefi be-
redde att giöre honom mothståndh, är vår nådige begäran, att 1
med största flijt drijfve på, att Uplandz-, Vessmannelandz- och Dala-
knechtterne, sampt Uplandz- och Sudermanlandzrytteme med all-
draförste motte upfordrade och ådt Tellge försende varda, och,
oansedt vij stoorligen behöfde eder närvahrelsse, på dett vij
medh eder om alla saker consultera och rådhslå kunne, lijkvöl
vele vij icke gerna, att I någen vägz rycken derifrån, för än I
kunne see folckett på ryggen, emedan vij ingen vethe, om I drogo
dädan, som folckett sedan fortt skynda kan. Sedan att I ville
till en begynnelsse förskaffa skutor ådt drabantteme och dhe öf-
rige af La Chapelles soldater och med förste förskicke dem åth
Tellie, såsom [och] af factorien upfordra låtha alltt dett, som ftr-
digt och tillgiordt är, och desslikest dett åth Tellge försende. Och
effter vij fruchtte, att htar H. K:tt vår elskelige käre gemåhl
blefue uthi hast härom kundgiortt, skulle H. K:tt sigh deröfver
endsetta och föifähras, begäre derföre nådeligenn, att I prudenter
dermedh omgå och H. K:tt icke strax förfähre, huru kundska-
perne lyda, och hvad på färde vara kan. Och der någen uthi
denne tillkommende veko, hafuer hoos oss någott att beställa,
schall han sökia oss anttingen i Tellge eller Nyköpingh. Gudh
etc. Datum Svartsjö den 28 Aprilis 1623.
Ur registraturet för 1623, fol. 131.

182*). Södertelge den 29 April 1623.

Rikskanslereli bör, så snart han träffat gjorda anstalter for truppsammandrag-
ningen i Telge, skynda till Konungen för att affatta svar p& Riga stads
bref; om skcppshandeln med Paridon v. Hom^*).

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her
Cantzler, nådeligen icke förholla, att vij hafve igenom läsitt de
Rigisches bref, som I oss tillschickade, och deraf dehres begäran
förnummit; och hafve vij ingen, som derpå ett redeligitt ßvar
Stella kann, för änn I sielfve till oss komme, hvilckett vi gema
Båge. både för den och andra orsaker schuU medh första skee

•) Under samma datum finnes i registraturet, fol. 136, en rubrik på ett

bref till Rikskansleren, >att han låther verfva båtsman i Upstaderne för besold-
ning».

♦♦) Se bref vet N:o 180.

217

kunde. Begarc deiföre nådelisrenn, att så snartt I kunne Uplandz-,
Vessmannelandz- och Daalafolckett fortekynda och dem för eder
hafva, I då ville begifva eder till obs till Tellge, der sakeme
med 068 förratte. Och, såaom vij af eder skrifvelsse fömimme, att
I hafre varitt till handels med Paridon von Hoom om dett skip-
pet, han hafver, och han inthet vill nährmare accommedere sigh,
änn på 7,500 dUr, så är vår nådige begäran, att 1 tagen ho**
nom ännu till handels, och tillsij, huru nar I der medh komma
kunne, och, der han ingeledes vill sigh närmahre accommodere,
1 då endtligh på samma summa sluten kiöp med honom, och att
dhe 50 Nederlendsche blifue der hoos, såsom han hyredt hafuer,
efter ibland vare botzmän hafver siukdommen myckett öfvcrhan-
i den tagitt, och när I med honom der om eense äro, I då låthe
skeppet löpa ätt Tellge redden, och der uthan för liggiande blifue
till vidare beschedh. Sedan begäre ri och, I ville med största
flijt låthe verfva botzmän i upstädeme, effter såsom vi eder till-
förenne tillschrifuidt hafva; och oss derom förstå låtha, huru
månge I bekomma kunpe, att I mage vette vare saker der effter
retta. Datum Tellie den 29 Aprilis, Anno 1623.
Ur registratnret för 1623, fol. 136.

las*). Södertelge den 24 Maj 1628.

Försyarsanstalter under Konungens frånvaro på flottan.

Memoriall öfver de ährenden, som Kong. M:tt hafver
respective tillbetrodt och befaltt H. F. Nåde Pfaltz-
grefven och Cantzleren till förrätta. Datum Tellge den
24 Maij 1623.
EflFter Kong. M:tt nu förrehser till flottan, om den att dispo-
nera, hvarföre på dedh sakeme icke mage på denne sijdan för-
summas, då vill H. K. M:tt, att H. F. Xåde och Cantzleren låthe

*) I början af Maj månad 1628 finnes i rftgistraturet följande rubriker :

TiU Cantzleren, att han handier medh borgeme i Arboga, dett de ville förstreckia
några flinttebyasor. Datum [Nyköping den 2 Maj 1623] fol. 142.

Till Cantzleren, att han låter upfordra krigzfolckett och att dhe marchera land-
vägen. Datum [Tellie den 3 Maj 1623] fol. 143.

TUl Cantzleren, att han förfoger sigh [till] H. K. M:tt. Datum [Tellie den 6
Maj 162S] fol. 146.

TiU Caotzleren, att han påskynder, att krigzfolckett marchera [och] skynda sigh
fortt land vägen. (Samma mening till Claus Hoorn). Datum [Tellie den 7
Maj 1623] fol. 147

218

BU 8trax alltt krigzfolckett marchera der hem. Och så snartt de
dijt ankomma, slå quarteredt på fastelandzsijdan i Jema sochn
vidh broenden, och att rytteriedt förlegges derifrån på beqvemb-
lige orter, där dhe ein nödtorfft hafva kunne. Och medan Lessles
regemente, så och de tu Vessmanlandzcompagnierne moste mar-
chera här ifrån, så skole de tage broen med sigh och föhra henne
till Mörköön, hvarest H. F. Nåde Pfaltzgrefven och Cantzleren
skola låtha slå henne öfver och festa öön på både sijdhor medh
faste landedh på en beqvembligh ort, där dedh är närmast öf-
ver, och låtha slå skantzer vidh hvar brooändha. Och så snartt
Johan Hindrichsson medh sitt folk aiF Vestergötlandh är ankom-
men, skall footfolckett sambias i lägret tillhopa och hollas godh
justicie iblandh krigzfolckett; och så medh all flijt hafves ett
öga pä fienden, så att, där han i medier tijdh motte komma, han
då funne mothståndh ock landgången honom motte blifva för^
vägratt, såssom och uppehollenn och afdrifven, till dess Kong.
M:tt kunde hafva tijdh med dedh andre folcket att komma till
undsettningh. Vender sigh och fienden .åth Stockholm, då skall
Pfaltzgrefvens F. Nåde och Cantzleren lempna qvar i skantzen och

vidh broen*) , och så medh rytteriedt och det öfriga

aff footfolckett marchere genaste vägen åth Stockholm emot
fienden att assecurera stadhen. Men om han imedlertijd sökte
landstiga vidh Elfznabben, då skole dhe marchera honom emot
uth till Elfznabben, landgångenn der att hindra, och alltt möije-
ligitt afbräck göra, så länge H. K. M:tt därom kan adverterat
vardha. Men där fienden vände sigh åth Nyköping, så skall
strax rytteriedh hugga fortt åth Nyköpingh till att försvara sta-
den, så lenge knechteme kunne komma eflFter och hindra att fi-
enden icke där må fremia sin villie.

Och på dedh alltingh till mothståndh deste mehra må vara
till redz, då skole uptagas så månge båthar, som man mest kan
fåå, så i Mälaren som skånegården, och dhe skoUe dehlas uth pä
regementten och compagnierne, och hvar Öfverste taga sine i
förvahringh och svara där till, såsom och hvar Capitain särdeles
för sitt compagnie. Och skole göra där till åhror, så att dhe
nogsampt på all fall och hendelsse äre försorgde.

Hvadh bestar, oxar och vagnar, som äre till artilleridhz öf-

verföhringh förordnade, dhe skolie hoUes till redhe och medh

artilleried och amunitionen draga till legredt och där hollas till-

städes och vederrede, när omtränger, och äre där till deputerede

•) Tomrum för en half rad är lemnadt i texten.

219

100 bester ifrån öijame, 50 hester ifrån Törne, 30 par oxar ifrån
Tellge och 50 vagner.

Så skall och värior uttages till folckedt, och dedh alltt be-
Tsrss effter förordningen, serdeles skall ännu ett corporalskap un*
der hvart compagnie aff Lessles regementte medh muscheter för-
Böries.

Kytteme skole och fördehlas i flere compagnier, om dhe kunna
tillräckia, så att i hvar provincie göres till 3 compagnier, och
kan öfuer Uplandz fahneme förordnes till Ryttmestare Peder Jo-
hansson, Isak Axellsson och Erland Uddesson.

Så skall och arbetes därupå, att brödh och proviant må skaf-
fas till folckedt; att dhe 2000 t:r brödh ifrån Gripzhohn blifve
forttskickede till skepen; och, där någott hoos allmogen är till
förrätta och i landcdh, dä hafuer Kong. M:tt förordnatt Hans
Nilsson pä Dahlbj i Törne, så och Fougdcn där sammestädes; i
Hillboo [o: Hölebo] häradh kan Bengdt Rustmästare och Lendz-
mannen i Åby tilltalas, i Öknebo härad Sten Claesson, Ryttmä-
staren Jören Jacobsson och Lendzmannen i Jerna, i Gripzholms
lähn Göstaf Raaf och Camereraren Jahan Jacobsson. Så skole
och visse poster förordnes i Törne inn till Vaxholmen och Elfz-
nabben. Så och i Södermanlandh på vägen åth Nyköpingh, att
bref och budh icke blifva uppeholdne.

Ur registraturet för 1623, fol. 169.

184. Stookholm den 26 Maj 1628.

' Krigsfolkets vid Telge beväpning; en soldats bestraffning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder,
Wtt Gantzler, nådeligen icke förhoUa, att efFter oss kommer ihugh,
att vårt rytterij der vid Tälie är icke så bevärdt, som ded sigh

! tor; så är vår nådige begäran, att I velen late öfversee deres
gevhär, och late uptekna ded som feler, och sedan förskicke rul-
lan hijt till vår rustcammar, så skall ded dem med aldreförste
tillekicket varda. — Videre, effter en soldat anten under Capitain
Werletz eller Erich Jönssons compagnier i gåår hafver brukat
en onyttigh mun, hvilket oss icke står till att lijda; så alden-
8tund vij väl tänkie kunne, att han dett icke af upsåt, utan af

I inscitia och oförstånd giordt hafuer, likvel på ded han der igenom

220

icke må gifva ond exempel, då är vår nådige begäran, att I late
antasta honom och försänden till Svartsiö, låtendes slå honom der
i halsiäm och sedan der arbete late. Detta I så bestelle vele.
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af Stockholm den 25 Maij,
Åhr 1623.

Gustavus Adolphus m. p.

186*). Svarthö den 2 Juni 1628.

Om kapten Grays från Riga ankomna soldater.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Låthe vij
eder, her Cantzler, nådeligen förnimma, att eflfter, des Gudh skee
tack, dhe skepen, som ådt Eijga medh pennigerne förschickade
vore, äro lyckeligen och väl tillbaka kombne, och I begäre ve-
the, hvartt vij dhe soldaterne af Grays compagnie, som samma
skep confoierat hafva, skole förschickade varda; så är vår nådige
villie, att dhe till fahnan försenda varda. Gudh eder befallendes.
Datum Svartsiö den 2 Junij 1623.

Ur registraturet för 1623, fol. 200.

186**). Berga hamn den 8 Juni 1628.

Svar på mottagna bref; om Konungens resa; s&ndande af spik.

Gustaf Adolph etc. Vår venlige kärlige och nådige helssan
etc. Högborne Furste, elschelige käre svåger och frende, så och

*) För de sista dagarne i Maj finnas i registraturet följande rubriker:

Till Cantzleren, att han affärdar her Peder Banner. Datum [Vaxholmen den 27
Maj 1623] fol. 178.

Till Cantzleren» att han försender penningeme, som äro förorduade till Bigatill
H. K. M :tt att öfversendas med boyorten. Datum [Waxholmen den 29 Haj
1623] fol. 180.

Till Cantzleren, att han förskicker en månads lähningh till dett folcket uthi

Nyköpingz skantz. Datum [Waxholmen den 30 Maj 1623] fol. 187.

*♦) För början af Juni månad 1623 finnas i registraturet för 1623 följande

rubriker :

Till Pfalzgrefven och Cantzleren, att dhe schölle effter deres discretion låtha af-
ritha skantzeme vidh Hörningzholm. Datum [Svartsiö den 2 Juni 1623] fol. 200.

Till Pfalzgrefven och Cantzleren, att dhe låthe Christoff er Assersaon hafve oom-
mendamentet öfver alltt rytteriedt till videre förklaring ifrån K. M:tt. Da-
tum [Svartsiö den 3 Juni 1623] fol. 200.

221

Telbome her Cantzlcr. Vij fömimme af E. K:tz ekrifvelBBe, att
krigzfolckett ar vedh godh helssa, och pesten ännu icke &r iblandh
dem inrijtatt och inkommen, såasom och sakerne hafve sijn till-
börlige fortgångh, hvilket oss tyckes myckett väll Tara, och ön-
8che, att Gndh allzmechtig, ville oss och dem lenge der vidh
fiiste och bevahre. Och vele vij E. K:tt och eder, venligenn
kärligenn och nådeligen icke förholla, att vij, sedan vår senaste
flkrifvelsae, inge andre kundschaper af fienden bekommedtt hafve,
in vij der uthinnan E. K:tt och eder då adviserade och tillkenna
g&fvo; och äro förledne tisdagz medh skepzflottan aflupene ifrån
Waxholmen, och för mootväder schuU icke länger kunnedt komma
än hijt till Bergahampn, hädan vij vele, [sä] snartt vinden någor-
ledes fogar, skynda oss åth Elfznabben.

Sedhan, effter vij fömimme, att Erich Hansson hafver be-
kommidt all den spijck, som factoren ifrån Arboga lefrere skolie,
begäre vij venligen, kärligen och nådeligen, att E. K:tt och I
ville taga af honom beschedh, huru myckett deraf hoos eder be-
höfves kan, och der hoos befahla honom, han hijt förskicker både
af tvebredd, enbredd och blyspik, nembligen . . . .*), och sedan
foTsende det öfrige åth Stockholm. Detta etc. Datum Berga-
hampn den 8 Junij, Åhr 1623.

Brefvet, ur registratnret för 1623, 8id. 204, är stäldt till Pfalz$n'efven Johan
Casimir och Rikakansleren gemensamt.

187**). Elfiinabben den 16 Juni 1628.

öfverfljttandet af en koloni knektefamiljer från Finland till WoUmar.

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligitt, att vij för eynner-
lige orsaker schuldh hafue bevilliedt och efterlåthedt vår och
Sveriges rijkes trooman, Rådh och Cantzler, oss elscheligh, edle

Till BiksCantsleien, att han förfoger [sig] och möter H. K. M:t vidh Elfz-
nabben. Datum [Svartsiö den 4 Juni 1623] fol. 201.

Till Cantzleren, att han handier med någenn innlendsch, som betaler Jochem
Ooldtbergh [Datum Svarteiö den 4 Juni 1623] fol. 201.

TOl Cantzleren, att han, så snart vinden går till nordvest, förfoger sigh till H.
K. Mitt uth till Elfznabben. [Datum Windeström den 6 Juni 1623] fol. 203.

TiU Cantzleren, att han låter öfversee alle dbe bref, som de fremmande medh

sigh uthföra. Datum [Bergahampn den 8 Jani 1623] fol. 204.

*) Summorna fattas, ehuru intet tomrum för dem lemnats i texten.
**) Under datum Dalehampn den 9 Juni 1623 finnes i registraturet, fol.

206, en rubrik på ett bref till Cantzleren och her Johan Skytte, »att dhe medh

lust förfoga sigh till H. K. M:tt>.

222

och välborne herr Axell Oxenstierna Frij herre till Kimmitto, Herre
till FijhoUm och Tydöen, Riddare etc, att han een colonie af trij-
hundrade knechter, medh hustrur, barn och heele familiae uthur
Finlandh ådt Wållmars lähn i Liflandh transferere må. Vij be-
fähle fördenschuldh härmedh våhre stådthoUere, öfuerster ocli
andre befallningsmän, att de ähre yälbemälte vår Cantzler hår-
uthinnan bijståndige och så snart hans uthskickade fallmechtige
Capitein derpå fordrer, dhe berörde 300 af Anders Munckz knech-
ter medh boo och bohagh fortt skynde. Dermedh giörs v&r vil-
lie och befallningh tillfyllesth, huarefter de sambt och synnerligen
hafue sigh att efterrette. AfF Elfznabben den 15 Junij, Åhrl623.

Gustavus Adolphus m. p.

Locus sigill!.

Tryckt efter en copia, på hvilken underskriften äfvensom påteckningen:
»copia af Konungens breff på 300 knecktar colonie uthi Wollmar», ftrskrifvenaf
Rikskansleren själf. R. A.

188. Dansig den 21 Juni 1628.

Efter expeditionens åt Danzig lyckliga förlopp böra åtskilliga trupper hemför-
lofvas, blott en del qvarhållas; om skeppsutrustning; det sjuka folket

Gustaf Adolph etc. Vår venlige etc. Högbome Furste, el-
schelige käre svåger och frände, så och velbome her Cantzler,
vij vele E. K:tt och edher venligen, kärligen och nådeligen icke
förholla, att vij are, dess Gudi skee tack, denn 19 uthi denne
månadh lyckeligen och väl arriverede hijt till Dantziger redden,
och hafva mästedels vårt dessein till den ände fördt, som vi obs
föresatt och ärnat hafve, att oss förhoppes Polidor och dett sel-
schapet skole tage sigh i sinnet at blifva detta åhret hemma, och
till eventyrs gerna sedt, att de icke hade taget sigh denne reh-
san före. Hvarföre vele vij innan några dagar begifva oss här-
ifrån åth Calmar sundh, eller, om vinden oss derifrån afholler,
genast åth Elfznabben. Och såssom vij förmode oss nägerledc«
vara försäkrade för fienden, så är vår nådige vilie och begäran,
att I ville hemförlofve Södermanlandz-knechtteme, som vidh Ny-
köping äre, och dijt i staden igen förordna Närikes-knechtternc;
såssom och att I licentiera och förlofva Södermannelandz-, Östgöte-
och Oplandz-rytterne och ännu en tidh behoUa Vestgötenie, både
rytterij och footfolcket, sampt med Dalafolckett der qvarre, si

223

lenge man förnimmer, hvart ut Polacken vill med de 4,000 man
kan här vedh Olive kloster liggende hafuer. Desslikest om E.
K.-t och I ville, till at spara omkostnaden medh, låthe leggia gal-
leijema dijt inn till skantzen och sedan förlofva*) .... och
Uplandzfolckett, som der pä ähre, och, der omtrengde, kan man
besettie dem igen medh Vestgötefolckett. Såssom och I ville
hemforlofve dett folckett Jahan Banneer hafver inne på Jahans-
borgh och allenast låthe blifva qvar inne på befestningen 100
man af dhc knechtteme, som lengst äro bortto, hemma. Och på
dett vår fiende skall förnimma oss hafve flere skep och icke ten»
ckia, att vij hafve dem alle här, så begäre vij venligen, karligen
och nådeligen, att E. K:t och I ville göre edher ilijt, dhe andre
skepen, som hemma ähre, mage medh snareste till€yade och för-
färdigade varda. Och om siukdommen begynner någott yppa sigh
ibland dett folcket, som qvar blifver, kunne 1 då låtha leggia dem
sehrschildt ifrån hvar andra, på ded de icke mage af hvar andre
smittade blifva. Detta etc. Dateret den 21 Junij 1623.

Brefvet, or registraturet för 1623, sid. 233, är stäldt till Pfalzgrefven Jo-
han Casimir och Rikskanslercn gemensamt.

189**). Dansigs redd den 21 Juni 1628.

Om expeditionen åt Danzig.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her
Cantzler, nådeligen icke förhoUa, att vij gema ville eder vårt dis-
sein och förehafvende uthi närvahrende handell gunsteligen med-
dehla och tillkenna gifva, men vij kunne oss der uthinnan icke
fuUkombligen resolvera, för änn vij bekomme svar på vår skrif-
velese uthaf staden, huruledes han sigh emot oss förhoUa vilL
Och alldenstund dhe hafva der nu flere orlugh skep, än såssom
"rij hade trodt och gema sedt, hvar af tijo are så giorde, att dhe
tunne med sin last flyta uth, när dhe vele, och der staden sigh '
icke efter vår villie förklarar, och vij blifve någerledes på håna
venschap försäkrade, såssom och om Konungen i Påland, hvilken
^j föraiehne, af dett mykne skiutande i staden höls, i går schall

*) Tomram för namn är lemnadt i texten.

**) Under samma datam finnes i registraturet, fol. 234, en rubrik på ett
^t till Rikskansleren och herr Johan Skytte, >att dhe förskaffa, dett spanne-
^ till Riga mä för sendt varda».

224

vara ankommen, allt fort continuerar den expedition, han för-
händer hafver, sä are vi sinnade, att låthe tijo af vare örlågh
«kep, som man kan af hopen uthvellia, leggia här qvar att hoUa
fienden inne, såssom och uthehoUa alle skyttskep, af huilke en
godh deel alleredho, befruchttandes sigh att blifva i staden be-
slagne, hafve utlastat på redden och are dermedh afkompne, {>å
dett man icke schall settia dem rijsett i handenne och rijse sigh
fiielf med. Och vele vi seden med de öfrige skepen strax löpa
tilbaker igen, att sampt med dem, som hemma äro, göra en flotta
tillhopa, som kan blifva sä stor, som denn vij nu hafva utfördt.
Dett kunne väl finnes månge sådanne discurser förhanden, men
vår disposition på sakeme vill denne tiden sådant icke eiFterlåthe.
Datum Danziger redden den 21 Junij 1623.
Ur registraturet för 1623, fol. 234.

190*). Kopparberget den 17 Januari 1624.

Om Hertig Kristians af Braunschweig anbud att träda i svensk tjänst.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder. her
Cantzler, nådeligen icke förhoUa, att nu uthi desse dager är skedt
en sälssam prsesentation, hvilken icke mindre eder än som oss
skall något underligit förekomma, nembligen att Hertigh Chri-
stian af Brunsswik hafver oss sijn tienst tillbudet. Och hafve vij
för synnerlige orsaker skuldh, inga andra svar kunnet gifva ho-
nom, än såssom Streuf tillförenne bekommidt hafver. Hans agent
var en Franssos, homo mere miles, medh hvilken vij discurrcndo
hafve det föreslaget, om icke han, Hertigh Christian, skulle på sin egen
bekostnad komma [o: kunna] uthi Pommern till vårtt behofF värfva
400 man till foot och 200 man till hest, hvilket hann meente
väl kunne skee, och att han väl hade så månge penniger, som
till verfningen behöfdes, men icke att han någet videre folket

*) Under datum: Elfsnabben den 5 Jnli 1623 förekommer i reduktions-
akten för Axel Oxeustiema, sid. 239 i kammararkivet, ett köpebrcf & d^^
kronans gårdar i Glanshammars härad, Rinkabj socken och Åsunda härad, Kås
socken, samt i Jäders socken meil en sammanlagd ranta af 190% daler, hrilka
gårdar Öfverlätas Rikskansleren till evärdelig egendom för en af honom för-
sträckt summa af 6,345 dir 24 öre; däremot saknas i nämda redoktionsakt ett
donationsbref, dateradt Gripsholm den 11 Augusti 1623 å några spridda gods i
Estland: Jäbbejärfren, Liggenhusen i Luggenhusen socken i Wirland, Sasselbji
Hapeals län och Ronnaby i Kirrefers socken och Leals län ; af hvilken doostion
Rikskansleren icke synes hafva kommit i Åtnjutande, ehuru den upptagits i re-
gistraturet för 1623, sid. 259.

225

ttnderholla kunne, hvarom vij ooh honom för syonerlige orsa-
ker skuUdh icke kunne någet tillskrifva och vår villia föfDimma
lithe. Nu aedban är i förgår ankommen Rengrefvenn, eom
hafver saoima ährende och hans creditif och fullmacht, att handle
fttllkombligen medh oss derom. Hvilken inthet annadt beskedh
hafver bekomroidt änn den andre, effter såssom I af medhföll-
iande bref till H[ertig] Christian att förnimma hafva. Gudh
befalßandea]. Datum Kopparberget den 17 Januarij 1624.
ur registntmet för 1624, fol. 18.

191. Upsala den 18 April 1624.

Betänkande begåres angftende af Jacob de la Oardie gjorda meddelanden.

Guetaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue,
her Cantzeler, i går bekommet breff ifrån Felldtherren, huilkes
innehold är mast det samma, som han näst tillförenne skrifuit
hafuer, allenast der iblandh ähre någre tijdender ifrån Rijkzda-
gen i Warssow; huillke I ville öfuerläsa, och dem sedan uthi
betenckiande taga. Gudh allzmechtigh eder befallandes. Aff
vårtt slott Ubsala, den 18 Aprilis, Åhr 1624.

Gustavus Adolphus m. p.

Ungefikr hälften af det blad, på hvilket detta bref är skrifvet, är bort-
Uippt. Möjligen har dftrpå stått något Konungens egenhändiga tillägg.

192. Stockholm den 1 Maj 1624«

Fullmakt för Sverges kommissarier vid underhandlingen i Björed.

Vij Gustaff Adolph etc. göre vitterligitt, att effter sig i
i någre nästförlednc åhr något haffuer tilldraget, emellan oss
och den Stormechtige, Högborne Furste och Herre, her Chri-
stian den fierde, Danmarks etc., vår älskelige broder, svåger,
frände, naboe och synnerlige gode vän, och bägges vare
rijken och undersåtere, som venlig underrfittning och com-
position behöffuer; så haffue vij på både sijdor gott funnet, att
effter fredz fördrageds lydelse anställa ett möthe på grentzen
emellan bägges vare och rijkernes Commissarier, der till att för-

Axel Oxenåtiema, A/d. II. 1. 15

klara och venligen affhandla dhe irringer, som upkompne are,
och till att underhoUa och stadfasta den venskap, som oss och
vare rijken emellan vara bör. Vij haffue fördenskull på vårc
och Sveriges rijkes vegner affardat och fulmechtige giordt, så-
som vij här med fulmechtige göre oss elskelige vare och Sve-
riges rijkes trogne män och Rådh, edle, velborne och velbördige
her Axell Oxenstierna, Frijherre till Kimitho etc, Rijkz Cantz-
ler, Boo Ribbing till Säby, LandzhöflTdinge i Vermeland, her
Gabriel Oxenstierna, vår och Rijkzens Tygmästere, Frijherre till
Mörby etc. och Lindorm Ribbing till Måssebo, Landzhöffdinge
i östcrgöthland, att begiffua sigh till Ulffsbäck, der åä sattan
dagh mötha på grentzen Hans K:tz och Danmarcks rijkes för-
ordnade Commissarier, förklara vår saak på dhet bästa sätt,
venligen bijläggia dhe upvuxne irringer på sätt och vijss, som
fördraget uthvijser. Hvadh dhe och görandes och föraffske-
dendes varde på vare och vårt rijkes vegner, dhet vele vij
hoUa gott, gilt och fast. Till yttermehra förvahring och bättre
visso, haflFue vij detta medh egen hand underskriffuit, och vit-
terligen låtit hängia vårt konungzlige secret här nedan före.
Actum på vårt konungzlige slott Stockholm den 1 Maij, Ahr
1624.

Efter en samtida afskrift i ett »ProtoooU vijd danske tractaten, hållit 1624»
bland »Förhandlingar mellan Sverge och Danmark 1612 — 1643«, i riksarkivet.

193. Stockholm den 1 Maj 1624.

Underhandlingen med Danmark i Sjöred.

Instruction, hvareffter Kongl. Maij:t vill, att H.
Kongl. M:tt8 Commissarier, dhe edle, velborne, vel-
bördige: her Axell Oxenstierna, Boo Ribbing, her Ga-
briel Oxenstierna och Lindorm Ribbing, till dette na
tilstundande möthe på Danske grentzen vedh Ulffs-
bäck sigh uthi tractaten förhoUe och regulera skole,
Actum Stockholm den 1 Maij 1624.

Samptlige Commissarierne skole sigh låta vara anlågit, att
dhe äre i UlfFsbäck den 19 Maij om afftonen, så att dhe sin

227

ankooapst dem Danske i tijdh notificere kunne, och då dagen
effter komma opå grentzen till möthes.

Oppå möthet skole dhe förste dagen öffuerleffrera och anam*
ma fnllmachterne, dem öffuereij, den danske gilla eller ogilla,
tSiei som den kan vara krafftig och bundig till eller eij, och
der dhe Danske något emot Kongl. M:tz fulmacht såija vele,
dhet icke förmodes, sådant förlagge.

Därnäst, så frampt fulmachteme ingen disputatz giffue,
och der dhe än giffue, kunne dhe fordra och loffua der uthj
förändring och mage icke desto mindre träda till sielffue sa-
ken och sigh först med dem Danske samsättia om processen,
som brukaa skall i tractaten, enkannerligen hvad gravamina dhe
först eller sidst driffva skole. Och endoch K. M:t dhet för
bäst ansijr, att dhe begynna tractaten aff toUstrijdens declaration,
såsom en huffvudpunct, som mast oredan förorsakat haffuer, så
hemställer H. K. M:t dhet Commissariemes discretion så och
dhe Danskes inclination till dhet ene eller dhet andre, att dhe
sigh effter tijdzens lägenhet och humoreme der om förenc, anten
att dhe begynna aff dhe svåreste besväringerne, eller och föUia
den ordning och redd effter, som Kongen i Danmarck i sitt
breff folgt haffuer.

Så kan och väl hända, att dhe Danske varde fordrandes
vare gravamina, för än något tractat begynnes. Deropå skole
KoDg. M:tz Commissarier giffua till svar, att vij väl haffue månge
gravamina till att inbära, somblige aff stoor importantz och en
part, som dhe Danske lätteligen kunne ställa oss tilfridz öffuer.
Men effter störste delen och enkannerligen dhe importanteste
alle fororsake sigh aff dhe Danskes besväringspuncter, tå sij
dhe Svenske dhet för bäst an, att man förhandlar dem in i dhe
Danske besväringer, och, der desse kunne uphäffuas och komma
till en godh ändskap, är förmodeligit, att dhe andre väl stå till att
affhielpa, med hvad mehre som härtill beqvemblig[en] och effter
tijdzens lägenheet kan seijes. Men om dhet icke gör dem til-

fyllest, uthan dhe ändeligen vele vette vare gravamina först, for
än dhe sigh i tractaten begiffue, då skole H. K. M:tz Com-
missarier offerere dem på sidste dhe specificerade besvärings-
puncter, serdcles författade, om någre iniurier och in trång/ som
088 här och där skeer*). Men dhe importan teste skole dhe ex-
tra ordinem disputerc i tractaten, och sådant per occasionem,
men icke slå dem skriffteligen och punctevijs före; och mage
fördenskuld dhet och väl säija, att dhe öffrige gravamina are
fast aff högre importantz, men effterdij dhe sigh bäst late aff-
handla uthi dhe Danske besväringers öffuervägande, såsom dhe der
dhe andre aff sigh förorsaka, vill man dhet derhän skutet haffua,
kan och, så frampt der på hårdt örkes, så mycket väl giffues till-
känna, att dhe Eongl. M:tz och rijkzens högheet angå.

På dhet nu H. K. M:tz Commissarier vetta mage, huru dhe
uthi dhe Danskes besväringers affhandling procedera skole, då
är Eongl. M:tz mening, att så mycket tolstriden vedkoromer.
effter Eongen i Danmarck menar den vara afftalt vedh siste
fred zförd raget och fördenskul icke nu böre disputeres, uthan
förklares och förhandles; så skole H. E. M:tz Commissarier och
hoUa sigh der vedh, att han äraldeles afftalt och icke bör dis-
puteres; sij och på vår sijda inthet heller, än att alle nye dis-
puter bliffue affskurne; doch med dhet förbehold och exceptioo,
att processen, alle tvister till att bijläggia i fördraget beskreff-
uen och förestält, här medh icke ophäffues eller praeiudiceres ;
och der man sigh om denne saak venligen icke kan förlijka,
att fördraget då i denne stridz dijudication, så väl som elliest,
observeres.

Eommande till tulstriden, skole H. Eongl. M:tz Commissa-
rier först formere controversien rätt. Dhe Danske synes den
således sättia, att den tull, som i Sverige är pålagd, giffues vedh
dem Svenske uthaff Danske, och är fördenskuld emot fredzför-
draget, såsom dhet der befrijer, de Danske i Sverige för all
tull; hvilken controversiae status captiose är formeret, och för-
denskuld bör således rättes, om och genom fredzförd raget H.
E. M:t och Eonungen i Danmark är förtagen all rättigheet, att

*) Se Bid. 235.

229

bel&ggia sine egne undersåtere med tull och besvär, hvar der-
aff Dågot besvär consequenter kunde redundere pä dens andres
andersäter.

Denne controversiae status, när han är rätt satt, dä skole H.
K. M:tz Commissarier öffuerväga dhe Danskes argumenta, och
dem effter bäste konst och förständ förläggia, och sedan med
egne argunaent förklara vär saak och den uthföra. Och effter-
t\j dhe Danske synes mast att grunda sigh pä desse skäl:
1. att dhet haffuer varit samma träta, som agiterades vidh Flake-
bäck, och sedan bleff pä möthet 1613 förlijkt; 2. att elliest sage
dhe icke, hvad dhe -Danske aff fördraget vore förbättrande; så
skole H. K. M:tz Commissarier först vijsa äthskildnaden och
(lifferencen emellan bägge tijders tull, och der offner agiterade
dtrijder, nembligen, att den förre tull var dem Svenske pålagd,
icke för dhet dhe handlade, uthan för dhet dhe handlade medh
dem Danske, i den staden att andre fremmande goffue sielff uth
tullen sä in som uth. Nu are Danske frij in och uth, ingen
Svensk giffuer någon tull uth för de Danskes skuld, uthan
Svenskt godz är sine .respectu emptoris cuiuscunque belastadt
såsom Svenskt godz, och för än dhet kommer uthur Svenske
måns händer. Så att fast än någon lijkheet emellan både tul-
strideme och vedh dem agiterade argumenten kan finnas, så är
doch icke den samme, såsom lättcligen är till att döma, hvar
man der till vill flitigt och noga sij. Icke kan dhet heller hielpa
dem Danske eller praeiudicera H. K. M:t, att man tillåter dem
Svenske behoUa tullen in till dess godzet är föryttradt. Ty
tullen giffues uth för den orsak skuld, att dhe Svenske få loff
att sällia godzet, och är dhet allenest Kongl. M:tz benägenheet
emot sine undersåtere, att desse effterlåtes tijdh att fly sigh
penninger.

Dhe Danskes förbättring är klar aff den frijheet dhe ninta
på alla dhe vahrur dhe in- och uthföra, och att dhe på dheras
personer, skep, godz och annat in till denne dagh haffue varit
obelastade, hvarföre dhe och dheres vahrur altijdh så mycket
lättare och snarare haffue kunnat föryttra och sällia än andre
fremmande. Och skole Hans K. M:tz Commissarier haffua med

230

sigh extract äff tulräkningerne, att vijsa dem Danske, hvadh
dberes undersåtere här i rijket för stoor handell driffue, och
hvad stoor proufijt dhe äff och effter fördraget niute, och mehre
niuta kunne, der doch dhe Svenske ringe haffue der äff i Dan-
mark eller Norge, vijdare än hvad någre i Sundet niuta.

Här emot skole H. K. M:tz Commissarier betyga och re-
monstrera dem, oss här uthinnan skee för när och dhetta med
behörlige argument, enkannerligen effterföUiende : 1. Medh för-
draget, att dhet i sigh sielfft är klart och uthtydeligit, i dhet,
dhet befrijer dem Danske i Sverige för tull och besvär, och
dem Svenske i Danmarck, som dess klare ord förmäla, men för-
mäler icke om någon annan fremmande eller ens egne undersåte.
2. Så haffuer Kongen i Danmark i sitt sidste breff till H. K. M:t
för ingen annan orsak skuld gilladt den tull, som tages aff dem
fremmande i Öresund, och doch ratione effectus faller in på
dem Svenske, än att i fördraget inthet formales om dem frem-
mande, ehvem der uthi interesserer. 3. Ar thet och räti, och
löper icke emot fördraget, att Kongen i Danmark tager tull aff
sine egne undersåtere, som köpa och sällia aff och till dhe
Svenske, hvarigenom tullen faller ratione effectus et oneris suo
in på dhe Svenske, så kan och med inge skääl förvägras, att
H. K. M:t icke i lijka fall aff sine undersåter tull taga mi.
Desse 3 argumenta skole i detta ährendet driffuas, såsom dhe
kunne bäst, och sedan flere, som sammandrages mage uthur
vexleskriffterne, som här till äre lupne parterne emellan och
tiäne till saksens förklaring, hvilket H. K. M:t Commissarierne»
discretion hemställer.

10.

Så mycket nu mögeligit är, skole dhe Svenske Commissa-
rier förklara saken dem Danske, och biuda till att öffuertjga
dem vår saaks rättvijsa. Och der dhe kunne nåå (dhet dock
näpligen är till att förmoda) att dhe Danske vele låta säija sigh,
vore dhet gott, och moste H. K. M:tz Commissarier sigh der
om beäijta, så att den tolstriden kunde ophäffuas, och här eff-
ter icke mehra disputeras. Men der dhe alt på sin meniDg
bliffua bestående, moste H. K. M:tz Commissarier, sedan dhe

231

båffue reinonttrerat dem andre dberet obillige begäran, taga
Siken ad referendum an, ocb dä beller icke tillåta, uthan patien-
ten, att tollen i Sundet åter tagee.

Slå dhe Danske före, att man på både sijdor skulle taga
tull, då mage K. M.-tz Commissarier svara, att eiTter dhet är
Affslaget, då sådant fordom på vår sijda söktes, ocb vij nu finne
der godh skäl till (eiFter som Commissarierne om behoff görs,
dem och så mage frambära) då är bäst, att man bliffuer vidh
dhet, som varit haffuer.

11.

Hvadh dhe andre Danske gravamina vedkommer, och först
om dhe Öselske bönderne, skole H. K. M:tz Commissarier först
remonstrere dem Danske, att dhet väl är orätt, dhet dhe be-
gäre, emot Estnische Ridderskapetz landzrätt och bruk emellan
Estland och össell. Sedan haffua dhe Össelske försuttet dheres
rätt, då den eiFter K. M:tz befalning dem i Räffle skulle adroi-
nistreres. Men detta oachtadt, för venskap skuld och att bevijsa
sin benägenheet till att göra, hvad Kongen i Danmark är till
yillia, då vill B. K. M:t ännu befalla och påläggia Gubernatoren
och Landträdet i Estland, att dhe skole tilhoUa dem, som ösel-
ske bönder, i feigdetijden förförde, i händer haifue, att restituere
dem sine hussbönder igen. Doch att en designation på hvar
bondes nampn, så och hvem han tilhörer, och hoos hvem han
är, öffuersändes ifrån Länndzmannen på Össell till Gubernatoren
i Estland, och sedan att den klagande comparerer i Räffle hoos
Landrådet på en föresatt dagh och då fordrar sine tillbaker igen.
Så vill H. K. M:t strax låta gå befalning, att bönderne, så månge
som bevijssligen äre, att vara i feigdetijden fångne och förförde
och än äro i lijiFuet, skole lefFreres tilbaker. Doch uthan resti-
tution på någon skade eller försummelse. Om dhe Danske be-
gäre, att man strax skall giifua befalning att restituera bönderne,
då moste dhe Svenske remonstrera, att dhet icke kan skee, för
an dhet är bevijst, hvar dhe äre, och hvem dem haiFver, och att
hvar söker sin lagligen igen.

12.

Dhet tridie gravamen om dhe Danskes frije handell i alle
städeme och marcknader öfFuer heela rijket, dhet skole H. K.

232

M:tz Commissarier disputere så högt, dhe bäst kunne, och först
vijse, att dhe Danske raåge handla, och är dem oförbudet att
köpslaga i dhe städer, hampner och frijmarcknader, som sådant
aif ålder haffuer varit brukeligit. Men att dhe med köpenskap
icke mage löpa allt landet kring, dhet är dem såsom gäster och
fremmande uthi Sveriges lagh förbudet, elfter hvilken dhe sig,
så vidt dhe här köpslaga vele, rätta moste. Sedan är dhet och
emot städernes privilegier, hvilke en part och aff Svenske Ko-
nunger, som alle trij Rijken tillijka regerade, bekommet haffue.
och kan, der vår landz lägenheet betrachtes, inthet tillåtas.
Marcknader i landzstäderne bliffue understundom tillåtne, un-
derstundom förbudne, såsom lägenheten dhet kräffuer, och are
mästedeles så formerade hoos oss, att dhe icke aif alle inländ-
ske besökes mage, än sedan aff fremmande. Med desse och
andre skääl, skole H. K. M:tz Commissarier biuda till att for-
läggia dhe Danskes bsväringspunct, serdeles att bevijsa, dhet
dhe ingen handell dem Svenske tilstädie i Norige, och synner-
lig i Norland och Island, som doch till Norge höre. Hvaraffar
till att see, dhet dhe mehra aff oss begäre, än dhe oss sielfue
göra vele. Sedan detta nu med argumentis pro et contra är
dreffuet, så frampt H. K. M:tz Commissarier kunne förmå de
Danske, att dhe sigh medh handell i tillåtne siöhampner, som
väl på dhet fallet nampngiffues kunne uthur ordinantzien, så
och i dhe näst grentzen liggiande städer, som äre Bogesund,
Jönköping, Vexiö, Brette etc., doch borgerlig näring och rätt
sampt Sveriges lagh oförkrenckt, då vore dhet gott. Hvar dhe
icke dermed äre tillfridz, då må dem effterlåtas att bruka frij-
marcknader i städerne uthi Vestergöthland och Småland, doch
att dhe icke annorlunda sigh förhoUa i köpande och sälliande
än effter Sveriges lagh. Vijdare skole H. K. M:tz Commissarier
icke komma, uthan såsom dhe deremot till dhet högsta skole
disputera, altså skole dhe, der dhet icke annars kan vara, taga
denna saken ad referendum an, om dhe Danske här med icke
äre tilfridz.

13.

Till dhet fierde gravamen, att dhe Svenske mage besökis
dhe Danske marcknader och köpstäder; sådant veet H. K. M:t
ingen att vara förbudet, uthan står alle H. K. M:t2 undersåtere
fritt att draga in- eller uthrijkes, synnerligen dhe vidh grentzen

233

boo, doch med sAdane vahrur, som hvar effter sitt stånd och
rilckor må handtere med. Såsom och att icke förbudne vah-
rar föres öffuer grentzen, effter som sådanne förbud understun-
dom för orsaker skuld göres moste, och haffuer fördenskuld det
besTår sin richtigheet.

14.

Dhe beedigte certificationers oskäal, skole U. K. M:tz Com-
missarier beflita sig att remonstrera, serdeles att dhet ett nytt
besvär är, hindrer handelen och bliffuer aff ingen nation prae-
steret, och derför skole H. K. M:tz Com missarier eij heller der
till bejaka.

15.

Hvadh vedkommer, att dhc Svenske undorsåtere, som godz
haffue i Danmarck skole skiffta deres godz, dhe äge i Dan-
marek, sådant haffuer H. K. M:t dem opålagt, och dhe förklara
äigh, serdeles dhe godzen i Fyn besittie, att dhc dhet affträdt
och oplätit haffue her Nilss Biclcke till Salestad, hvilken till
alt dhet der affgå bör, och allom som något tiltaal haffue, svara
vill och skall.

16.

Om den Byssische cession i Lapland kan ingen annan re-
solution tagas eller declaration på göres än för detta, och ser-
deles i fiord ifrån Yesteråhrs, är skedt, ehvad och der opå föUier.

17.

Att dhe Svenske resande genom Danmarck skole taga pass,
dhet dhe ähre stadde på sin rätte reesa, dermed skall effter
dhet Stettinsche fördraget hålles och observeras.

18.

Och dette är K. M:tz mening om dhe Danske gravamina.
Hvadh nu H. K. M:tz och Sveriges rijkes besväringspuncter an-
Unger, såsom dhe äre tvenne slagh, alltså skole dhe och på
åtflkillige sätt proponeres, och are uthj differente maner införde,

234

dem ringeste skole H. E. M:tz CommiBsarier, om så fordres och
örkes, strax propooera, eller och, sedan man om dem danske
är förlijkt, sä frampt dhe Danske Commissarier derroed äre ÜV
fridz. Men dhe importanteste gravamina skole H. K. M:tz Com-
missarier icke annorlunda eller elliest införa skriffteligen och
punctevijSf med mindre att dhe Danske så obillige äre i alle
dheres saker, och trängia så strängt på dheres opinion, att dhet
uthan Sveriges rijkes högste . prseiudicio icke kan tillätaa, så att
derafF inthet annat än feigde och örlig föllie ville. På hvilket
fall, och när alt gott hopp uthe ähr, mage H. K. M:tz Commie-
sarier taga orsaak afF samme instränge (!) handell Kongen i Dan-
mareks iniquitet och orättvijsa att remonstrera, och dhe huff-
vudpuncter, som KongL M:tz och Rikzens högheet angå, inlägge
och deducere.

19.

Elliest så fraropt dhe med dera Danske kunne komma öff-
verens om dhe Danskes gravamina, skole de icke allenast inthet
proponera dhe importanteste vare besväringspuncter, uthan och
dhe andre vare gravaroina fuller driffua, så bäst de kunne, men
hvar dhe icke kunne bliiFua slättade, remittera dem till vijdare be-
tänkiande. Och der dhe än giorde iniurier moste förgäta, såsom
är tullen i Sundet, som i (iool togs, hvad som är borttaget
här tilldags ifrån borgerskapet och annat slijkt, dhet må väl
skee, allenast att sådant framdeles haifues fördragh, sampt så-
som serdeles är med Kongl. M:tz vapn och väriors så och an-
nan ammunitions genomförssell genom Sundet, der dhet icke
kan nåås såsom med rätt, uthan såsom aiF venskap, behöffue
H. K. M:tz Commissarier dhet in till haat och förtreet icke att
disputera, uthan sine consilia altid derhän dirigera, huru god
venskap kan uppehollas K.[K.]M:t[M:t] och rijken emellan med
en ringa skada, allenast att dhet icke vår stat kullslår och alle
medell och gode rådh förtager, hvilket icke kan eller må lijdas.

20.

Bliffue dhe nu med hvar annan eense, då mage dhe up-
rätta ett aifskeed med hvarandre öfiuer alle puncter, och dem
effter instructionen aiFtala. Men så frampt dhe icke kunne för-
eenas, och dhe Danske skute saken till en rättegång, då mage
H. K. M:tz Commissarier och låta komma derpå an, doch så,

235

itt rattegångsdagen aätdas i tilkommaBde vinter. Men slå dhe
Danske den icke före, då mage H. K« M:t8 Commissarier taga
den afisked, att dhe vele alt referera H. K. M:t troligen. Och
dermed anten förfoga sigh straxt till K. M:t eller göra hastigt
skrifftelig relation om alle saker, effter som tijden och lagen-
heten bäat tillåter. Och förfoge sigh sä hvar till sin ort och
embete igen.

SAsom supplement till instmctionen följer:

Gravamina och besvarings puncter, uthi hvilke
Kongl. M:t i Sverige finner sigh och sine iindersåtere
skee fömär och intrång aff Kong. M:t i Dannemark
och dess'tiänare och undersåtere.

Ibland andre högheetcr, som K. M:t till Sverige göree dig-
puterlige, är en icke den ringesle, att Kong. M:t vill förtages
den högheet och rätt sine ständer och tiänare att förhöija, der
doch sådan herligheet alle konunger tilstår, hvilket der aff skij-
ner, att sedan i dhet svenske ridderskapet någre are aff fram-
farne konunger, så väl som K. M:t nu regerende, giorde och
uphögde till Greffue och Frij herrestånd, och fördenskuld med
titler och vilckor ifrån den andre adell frånskilde, så haffuer
doch Rijkzens Rådh i Danmarck (aff hvad betänckiandc är os6
OTitterligit) för 3 eller 4 åhr sedan förändrat och förminskat
Rådetz titel i Sverige; hvilken doch Danmarcks Rådh alt ifrån
den tijdh, som samma stånd i Sverige bleffue uprättade, ved
pass någre och sextio åhr, Sveriges Eijkes Rådh städze giffuit
h&ffue, icke allenast i fredz uthan feigdetijder, men nu uthi va-
rande venskap uthan åtvarning förändrat till Kong. M:tz hög-
heetz förklening och Sveriges rijkes föracht. Begäres derföre,
att uthi detta fall, ])vadh som hijttill brukeligit varit haffuer, må
ock här effter bliffne achtadt och hoUet.

I fördraget är handell och vandell frij emellan rijken och
dess undersåter tillaccorderet, och hvar thet än icke vore, så
krä£Fuer dhet likväl den naboskap och venskap, som emellan
dheres M.Mrter och desse rijken är, att den ene icke den an-
dre tilföring hindra skall, eller med skääl må. Hvar emot är

236

K. M:t per expressum affslaget att icke må föra sine vapn, värior
och ammunition genom Sundet, der doch sådant inthet annat an
en traffiiq är, och H. K. M:tt i Danmarck sielfF inthet interesse
uthi haiFuer. Begäres, att sådant här effter må tillåtes.

I lijka motto haffuer nu tvenne reesor Danmarck varit til-
iykt och stängt för alle man in och uthur Sverige, så och Kongl.
M:tz egne breffdragare och än förskickade till K. M:t i Dan-
marck sielfF, hvilcke hafue varit oppeholdne och en part tilba-
kers dreffne, tvert emot all venskap, sedvanligit bruk, naborlig^
rätt och sielfFue fördraget. Och endoch man haiFuer föreburit
pestilentzien, såsom en praetest, så haiFuer dhet allenast varet
ett skeen, aldenstund, medan förbudet påstodb, hafFuer pesten
icke stoort i Vestergöthland eller Småland grasserat, uthan hår
mast oppe i landet. Dertill medh haiFue vägarne varit öpne om
sommaren, då hon heiFtigst regerade och fahran var på fårde,
och om vintern, när hon anten uphörde eller gick sachta, lufften
eij heller så snart infecteres kunde, äre vägerne igenlyckte och
stängde. Effter såssom och deraff* är till att see, att, oansedt i
förledne åhr pesten i Stockholm och Norköping hårdt grasse-
rade, hafFuer man likväl ingen försyn hafft i Öresund att raD-
saka dhet svenske godz och taga tull der afF. Begäres derföre,
att sådant icke ofFtare skee motte.

I förledne åhr hafFuer K. M:t i Danmarck låtit taga tull aff
alt svenskt godz, som genom Sundet är fördt. Och ändock dhet
vill räknas, emot den tull, man hafFuer begynt att göra stridig
här i Sverige, så är doch der en stoor åthskildnat uthj, idhet
vij ännu om denne icke äre eense, att han är emot fördraget,
effter som dhet eij heller kan bevijsas. Men tollen i Sundet är
odisputerlig tvert emot förbundet. Begäres venligen, att den
här effter må affskaffes, och dhet, som aff svenske undersåtere
är uthlagt, åter restitueres.

Fördraget förmår ochså uthtryckeligen, att Sveriges rijke
och alle dess underliggiande provincier skole vara toll- och be-

237

flTiringsfrij i Danmark och Norge; här emot haiFuer K. M:t i
Danmark utheslutet Käffuel och alt sedan aff dem tull taget,
oansedt att Estland nu mehra är en incorporerat provincie med
Sveriges crone, är tagen och riffuen uthur Muschowitens hän-
der, och medh outhsäijeligit Svenskt blodh och omkostnad en
så lång tijdh dcfenderat, sä att den aff ingen kan annorlunda
ån med sverd disputeres. Begärandes derföre, att dem den tull
dke ttthlagdt haffue mä restitueres, och dhe icke annorlunda,
än som andre Svenske undersåtere tracteras.

I Lapmarcken skeer och Sveriges crono stort intrång, i dhet
befalningsmannen ifrån Wårdzhuss, är för någon tijdh sedan in-
fallen i en by benämnd Enarby, som Sveriges crono tillhörer,
tiacterat K. M:tz fougde, som då der var stadd, med hugg och
slagh, röffuat skatten aff Lapperne och giordt mehra sådant
Tåldzvärck. I lijka motto lackar man Fiellapparne nid];i till Ve-
flterhaffuet, försnillandes dermed Sveriges crono sin skatt och
Tättigheet, och när man der öffuer klagar, får man inthet till
»Tar, än att grentzen ännu inthet är lagd.

Dhe Danske tillägne sigh och skatten aff dhe Lapper, som
boo i fiellen under Sveriges erones Jurisdiction, allenast för dhet
dbe fiskie vid Vesterhaffuet eller och komma nidh till att köp-
«laga effter gammal sedvane; hvilket är emot fördraget, attauten
bolla dem der ifrån, eller att tvinga dem till att giffua Noriges
croDo skatt; oansedt att de boo i fiellen och haffue aff ålder
hafft den rättigheet, att dhe mage fiskia ved Vesterhaffuet.

Xu kort förleden tijdh haffuer man och förvägrat dhe Sven-
ske birkarler, att dhe icke mage komma öffuer fiellen och efter
gammal sedvahna och rätt köpslaga med Siöfinnarne.

Ländzmannen pä Båhuss haffuer nu för kort tijdh sedan
nt att ödeläggia den vägen, som Sveriges erones underså-

238

tere afF urminnes tijdh der fram om hafft haiTue uthmed Elff-
uen, dermed han gör inträng uthi K. M:tz och Cronones urmin-
nes rättigheet, i dhet hvad på denne sijdan Elfuen ligger, haff-
uer most respectera Sveriges crono, såsom är deraiF att sij, att
Sveriges konunger altid den vägen uthan leijgde reest och dra-
get hafFue, och är aldrig der emot något taalt eller invändt.

10.

Alltså tillväller sigh och Ländzmannen på Bohuss en gård,
liggendes på denne sijdan Elffuen, Skåårdal benämnd, som här
till all sin skatt och rättigheet till Sveriges crona giordt hafiuer,
allenast under dhet skeen, att samma gård haiFuer, kanskee ge-
nom officerernes försummelsse, giordt en' tijdh sine dagsvercken
till Bohuss, och under samma prsetext vill han sigh nu gården
tillvälla. I lijka motto är bygdt ett hus i förledne sommar på
denne sijdan Elffuen emot gammal sedvane och rätt, att häffdt
sigh in offner och på Sveriges crono; hvarföre begäres, att dhet
motte afskaffas och Ländzmannen på Bohuss förbiudes sådanne
no viteter att anställa.

11.

Uthi Öresund är och för detta skedt, Eongl. M:tz underså-
tere mycket för kort och emot fördraget, så och all god venlig
naboskap, i dhet man der som offtest svenske borgares breff
haffuer upbrutet uthan sak; sökt allehanda praetexter att confi-
scera deres godz, mongom dhet ifråntagit, såsom Hanss Bub-
bertz ifrån Stockholm etthundrade skeppund stångejern, Mester
Willem ifrån Norrköping hans skepsladning med master och
spirer, i fiol en Räffuelsk borgare Jost Dunt ett heelt skepp
med rågh och flere andre, och när man offner sådant klager,
får man inthet annat til svar, än att dhet är Kong. M:t i Dan-
mark tildömdt. Och dermed moste man sigh nöija låta och dhet
sine mista.

Uthi desse förbemelte puncter skeer Kongl. M:t och Sveri-
ges crono förnär, och begäres derföre, att sådant må en deel
affskaffes, en deel botes och bättres, och dem som sitt miBi
haffue åter restitueras igen.

Efter en afskrift i ett >Protoooll vijd danske tractaten hållit 1624» bland
»Förhandlingar mellan Sverge och Danmark 1612 — 1643», i riksarkivet.

239

IM. Stockholm den 8 MaJ 1024.

FöTeskrifter, i håndelse underhandlingen med Danmark iknlle gå om intet.

Memorial, effter huilken H. K. M:tt vill, att Com-
missarierne till ded danske möted deputerade, Cantz-
leren och hans coUeger sigh rätta skole, på ded fall
att möthed annorlunda än vänligen afflöper. Actum
Stockholm den 8 Maij Anno 1624.

Endog K. M:tt vill, ded Commissarierne sigh så mycked
mögeliged vinläggia, att all vidlöfftigheet och ytterligare miss-
helligheet med dem Danske denne gången kan gåås förbij, lijk-
Täl så frampt med dem icke kan accorderas uti dee stridige
puDcter på någed sådant sätt, som först i Instructionen, sädan i
Bij-Instructionen, är beskrefven, utan att dee stå fast uppå, sär-
deeles, att köphandelen aff dem Danske skall må drifves i up-
stådeme och alla marcknader promiscue, hvilked H. K. M:tt
ingalunda kan tillstädia, så att alle vänlige meedel utslåes, och
deraff, förmodeligen eett krijg föllia moste; då är K. M:tz nådige
villie, att Commissarierne, strax dee ded förnimma, skrijfva H.
K. M:tt till, omständeligen all ting adviserandes. Och på ded
tijden icke må förlöpa fåfängt, och rijked taga någon skada,
derföre skole dee och underrätta Stiernschöld, Kaffien och Carl
Bonde derom, på ded dee dereifter, hvar hoos sigh, sackeme
rätta kunne.

I lijka måtto, skole dee, strax de detta möthedz utgång sä-
dan att vele varda förnimme, upfordra ded eene Smålandzrege-
mented, som ännu i Albo härad under Otto Schedingh hemma
är, och elliest är till Calmar förordnad, och ded strax till Cal-
mar inschicka. I lijka måtto skrijfva Stiernschild till, att han
infordrar dee trij regementen, som till Götheborg äre beskedde,
väl och nödtorffteligen der med besättiandes EliTzborg, så och
akeepen, och att med ded öfrige slåes ett läger ved Götheborg.
Item upfordra dee 3 Vestgöthe landzrytterecompagnier, och
skynda på adelens rustienst, att dee komma till Jöneköping, så

240

flnart mögeliged. I lijka måtto skole Commissarierne och för-
ekrifva up dee Smålendske landryttare tili Jöneköping, så och
ÖfvcTSten Johan Baneer med halffanned östgöthe regemente,
och öfversten Redween med sitt regemente, och samble så där
i Jöneköping eett läger, aff östgöthe knechterne och förenemde
ryttere, väntandes vijdare ordre aff H. E. M:tt.

Gommissarierne skole sigh medh Ståthållerne och late vare
anläged, att den föroi*dning, som aff H. K. M:tt giord är till
krigsfolckeds uppehälle, må utgå och sambias, och krijgsfolcked
tillburligen underhällas. Och der een sådan nödh ankommer,
och Gommissarierne kunde då någed uphandla i pänningar eller
proviant aff adell, prester eller borgare, deruthinnan skole de
göra sin flijt, och vill H. K. M:tt nådigest låta göra den anord-
ning, att, hvad dee deremoot lofva ut, må effterkommed varda,
dogh att dee derom tijdeligen Gammarråded advisera.

Till dess och vijdare beskeed kommer ifrån H. E. M:tt skall
Gantzeleren förhålla sigh hoos krigsfolcked ved Jöneköpiog,
munstrande dem, och elliest hållandes dem tillhopa, så och admi-
nistrerandes Justitien öfuer dem, till dess H. E. M:tt een annaD
dijtt förordnar; dee andre Gommiasarier skole hvar sädan be-
gifva sigh till sin ortt och kall igän.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

196. Stockholm den 10 Maj 1634.

Fnllmakt för Rikskansleren att sammandraga trapper.

Vij Gustaf Adolph etc. göre vetterligitt, att vij hafve uthi
fuUmacht och befalningh gifvidt, såssom vij och härmedh full-
mechttige oss elskeligh, vår och Sveriges rikes trooman, Bådh
och Gantzler, edle och velborne her Axell Oxenstierna, Frij-
herre till Eimito, herre till Fijholm och Tijdhöön etc. Riddare,

241

«tt han på all händeltte skall låtha upfordra de trij regement-
ten footfolk, som till Göteborgh äro förordnade, medh adelens
nisstienst uthi Vestergötlandh, så och dhe trij Yestgöte landt-
rjtterne [o: ryttercompagnierne]. Dertill skall han och låta up-
fordra Johan Baners och Pattrich Redwens regementten med
l&ndtrjtteme uthi Smålandh. Vij befähle fördenschuU härmedh
alfVarligen ofvanbemälte Ofverster med dehres underhafvende
officerer och falk, så och bem&lte Ryttmestare medh deres ryt-
ure, att dhe på välbemeltte vår Ricks-Cantzlers upfordrande,
sigh till den ortt och stalle, han dem föresettiandes varder,
oförsumeligen begifva, förbidandes der vår videre order och
befalningh, der de sigh samptligen hafve att efFterretta. Datum
Stockholm den 10 Maij 1624.

Gustavus Adolphus m. p.

L. S.

106. Stockholm den 16 Maj 1684.

Föreskrifter med anledning af meddelanden från Liilland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue, herr
Cantzler, sedan edert afresende bekommit bref ifrån Liffland,
af hvilke vij eder här medh afskriifterne tillsända, såssom och
hiisdh vij dher till svarat hafue, nådeligen begärendes, I oss
medh förste edert advis och mening derom tillkenna gifua. I
ville och skrifua D. Gramero till och någerledes honom vår stat
och lägenheet förstå låta, på d^tt han deste mera må blifua
förorsaket oss att advisera, huad der utbe passerer och förelöper.
Gudh alzmechtigh eder befalendes. Stockholm den 15 Maj 1624.

ur registraturet för år 1624, fol. 246.

187. Jönköping den 23 Maj 1624.

Förfrågan, om Konungen, utan fara att öfverfallas, kan komma ned till gränsen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele
edher, her Cantzeler, nådeligen icke förholla, att vij ähre nu på

Axel Oxenstierna j IL U 16

242

timan lyckelige ankompne hijt till Jönekiöpingh och hafue ach'
tadt vijdare Stella vår reesa här ifrån neder till grentzen. Hvar-
före ähr vår nådige befaldningh, att I tillförenne gifue 008 till-
kenna, om I ähre komne medh dhe Danske till handells, och
huru sakerne der nedre före vetta, såssom och om deres Com-
missarier ähre starcka på foUck, och om dhet höres elliest af
något krigzfoUck vara dher uthi nährvåhnen, på det vij mage
vetta, om vij skole säckert fördrista oss at komma neder och '•
tahla medh edher, aldenstundh vij mehr fruckte en fallsk och :
skrömptachtigh venskap, än såssom en uppenbara fiendtskap.
Här på vij med förste edert suar förvente. Gudh allzmechtigh
edher befallandes. Aff Jönekiöpingh dhen 23 Maij, Åhr 1624,

Gustavus Adolphus m. p. j

Anteckning: Prs&sent. i XJlffsbeck den 24 Maij, Anno 1624. j

198*). UlfÉbäok den 3 Juni 1624,

Underhandlingen med Danmark i Sjöred.

Kongl. M:ttz endelige förklaring öfver de Danskes
gravamina, så och öfuer sine egne besväringzpuncter,
huru vidt H. K. M:t vill, att Commissarieme sigh på
dett sidste beqväme mage. Datum Ulfzbäck [den 3
Junij 1624].
Endoch K. M:tt intet tvifler, att Commissarieme i alla saker
beflita sigh om att nå dhe bäste vilkor och conditioner de kunne.

•) Denna K. M:t8 »endelige förklaring» finnes i i-egistraturet i allt hufvud-
sakligt likalydande upptagen på två olika stållen under olika data; den ena
gången daterad ülfsb&ck den 3 Juni (se fol. 311), den andra Stockholm den 19
Juni 1624 (se fol. 295). Den första af dessa afskrifter &r sannolikt gjord efter
ett under konungens vistelse vid gränsen uppsatt conoept. I brefvet N:r 200
dat. Linköping den 5 Juni, befaller Konungen emellertid kommissarierna att
hålla underhandlingen uppe till ytterligare skrifvelse från Stockholm anlftntlt
I denna nya skrifvelse, daterad den 12 Juni (se N:r 203), förmäler sig Eonnn-
gen hafva haft öfverläggning med Rådet »och godt befunnit att stadigt blifra
vid den resolution, der nedre fattadt och tagen är». Sannolikt åsyftas här con-
ceptet af den 3 Juni, som sålunda fått bekräftelse, ehuru utfärdandet möj-
ligen ej skett före den 19 Juni. I sjelfva verket visar protokollet, att under-
handlingen förts på grundvalen af conceptet den 3:dje, och att, när handlin-
gen af den 19 Juni möjligen kunde hunnit anlända, det mesta redan var af-
gjordt samt allt hufvudsakligt vunnet. Vid tryckningen hafva båda af skrifterna
jämförts, men med afseende på stafningen har den af senare datum blifvit följ<l'

243

likrål på dett de H. K. M:ttz endelige vilie, och huarest de stanna
skole veta mage, hafuer H. K. M:tt dem således befalt att för-
klara.

Ofver de Danskes gravamina:

Till dett första; Om Oselske böndemes restitution, låter H.
K. M.-tt sigh behaga dett aiftaal, som giordt är allerede, att, de
Bom bevijses kunne dem Oselske forholles, skole löössläppes och
Testitueres, doch utan vedergäldning på omkostnad eller skada.
Och skole de Oselske bönder, som antingen sedan feigden öfuer-
lupne ähre eller och här effter öfuerlöpa kunne, icke der under
förstås, utan medh dem hoUes effter landzens sedh och rett.

Till thett andra; Om tullen blifver dett vedh dett förslagh
och vedhängde condi tioner, som är dem Dansko giordt i Kongl.
M:ttz närvaro här vidh grentzen, om dett elliest accepteres. Doch
mage Gommissarieme uthi conditioneme väl dette moderera, att,
om de blifve ens om hufvudstriden och de Danske icke vele til-
lits att sättia den clausul in, dett K. M:tt hade consenteret tiU
toUens afskaffelse, icke af rätt utan af vänskap etc, såsom den
dW vore K. M:tt i Danmark prseiudicerligh och disreputerlig; då
kan den och väl utelåtes.

I lijka motto; att inge repressalier skole framdeles pålegges
dem Svenske i Sundet, den kan och väl utelåtes.

Men de öfrige conditioner, serdeles att icke framdeles någen
stridh öfuer tullen moveres, och att handelen i upstädemc för
dem Danske restringeres till visse siöstäder, så och visse nampn-
gifne landzstäder i Småland och Vestergöttland, dem skole Com-
misaarieme fast blifua vidh bestandende, och dem effter försla-
gedz innehold och deres bäste förstånd låta exprimera och ut-
tyda. Doch gifaer K. M:tt i denne punct Commissarierne tillstånd
på dett sidsta att effterlåta dem Danske handelen uthi marknader
och landstädeme i Småland och Vestergötland, så och i Carll-
stadh och på dett sidste i östergöttland, men icke videre; sås-
8om och att den Narwiske seglationen dem Danske tillätes, och
där deremot tollfrijheet för Bäfwel kan erholles, vore dett godtt;
hvar icke, då må dett blifua ett af våra gravaminer för sigh.

Dett fierde de Danskes gravamen, om forbudh att draga
medh varur till Danmark, der uthi kan dem göres till nöije, al-
knert att landzköp må förhindres och forholles.

244

Dett fempte; de begärede beedigte certificatzer skole Com-
miBsarierne, så högtt de kunne, bestrida, men blifva de om dett
förrige ense, då må denne puncten således effterlåtes, att sådane
certificazer tages under eed på både sidor, dock icke videre, ån
att godzett, som utt- och inskepes, är deres som taga niUa deropå.

Till dett siettc; om de Svenskes jordegodz i Danmark haf-
uer dett sin richtighcet, att de dett äga göra klart sin emellan.

Till dett siuende; om den Ryssiske cession vedh Vesterhaf-
vedtt kan intet annat göres, än för ähr resolveret.

Till thett ottonde; och blifuer om de resendes passtagendc
på både sidor effter anni 1580 åhrs afskedh.

II.
Förklaring öfver vare gravamina:

1. Om Rikzens Rådz tittell i Sverige, derpå skole Commis-
sarierne stå fast, att dhen må blifue oförändret, som varit hafver.
Kann dett nu icke nåås, utan de säia sigh att vele framdeles re-
solvera der uppå, så kan dett väl tillätes, men medh dett förbe-
holdh, att Rådet i Sverige intet bref begärer att anamma, som
deres rätta titel icke är påskrefuen.

2. Att H. K. M:tt icke må förvägres ammunitions genom-
försel genom Sundet, skole Commissarieme stå hårdtt opå; dock
om dett annorlunda icke kan erhoUes, än att H. K. M:tt skrifiier
och gifuer dett tillkenna medh sitt bref, då är H. K. M:tt och
dermedh tillfredz, allenest att dett då icke förvägres; såssom och
att alle andre Svenske skep, så väl munterede, som omunterede,
som bruka deres handell och navigation icke der förhindres, ut«D
såsom andre nationers skep medh sine stycken och tilbehör fritt
passera mage.

3. Om passens spärring genom Danmark, dett kunne här
väl förgätes, hvadh skedtt är, så att denne punct alldeles må utt-
lyckes, huar så blifuer gott funnet.

4. Hvad toU i Sundet i fiol är taget, dett kan och förgateg,
om elliest altt blifuer godtt.

5. Räfwels stadz rättigheet och tullfrijheet skole CommiB-
saricme högtt drifua. Och om de sigh icke der om kunne fö^
ena, då må dett upskiutes till videre tractat; i lijka motto oin
Flenssborg. Men kan dett ena uphäfues emot dett andra, och
både niuta Svenskes och Danskes rett, då blifuer dett vedh dett
förslagh, som K. M:tt sielf för detta hafuer giordtt.

245

6, 7 och 8. Om Lapmarken och dett intrång K. M:tt der
{ikedtt är skole Commisfiarieme icke så Bträngtt drifua, utan låta
sigh medh generalresolution åtnöija, eft'terdy K. M:tt föga begä-
rer de controversier att drifua.

9 och 10. Men de noviteter, som äre vedh Bohus begynte
medh den vägen Skårdala och dett husett, skole Commissarierne
drifua Bträngtt, att de mage afskaffes, serdeles medh vägen och
httsedh; men der dett icke kan blifua afftaltt, må och dett blifua
stående och upskutet.

11. Dett skall och flijt användes, att afskaffa de stränge in-
qvisitier öfuer Svenskt godz i Sundet, eller och modereras dett
bästa skee kan. Men om dett ändeligen dervid moste blifua, så
Icunne Commissarierne dett och låta bestå.

Hvadh nu uthi desse puncter kan blifua accorderat efFter fö-
reskrefne sätt och förrige instruction, dett ähr godtt, huadh icke,
dett må tages ad referendum an och skiutes up till videre af-
handling, eller och heeltt och hollit till en rettegäüg. Allenest
skole Commissarierne dett achta, att så ringa litis pendens blif-
uei öfuer, som dhem någon tidh kan möieligit vara, och för än
något skulle öfuerblifua, huaraf framdeles missförstånd upväxa
famne, dem aldeles cedera och efftergifua. Dock skole de särde-
les beflijta sigh, att om den vägen vedh Skårdala och dett hu-
sedt må blifua bijlagdtt och afhandlat, och sedan uthi allo rätta
sigh eiFter dett btef H. K. M:tt dem hafuer här om tillskrifua
låtet. Vedertaga och de Danske icke dett förslagh, som dhem är
giordtt, om den upvuxne tuUstridz afskaifelae medh sådane con-
dicioner, som här äre förmälte och limiterede, utan kanskee sökia
saken att uppehålla till bätre occasion och lägenheet, då skole
Commissarierne, sedan alle förmaninger äre uttslagne och intet
Ivopp mher på färde, medh tilbörlige skääl och discretion vijsa
dem deres orättvijsa, upsäija dem venskap och fredh, och förkunna
iem, dett K. M:tt sin och Sveriges rijkes rätt vindicera och för-
svara vill medh Gudz nåde och yttersta macht, och förfölia dem
dett högste skee kan medh vapn och värior.

Och dermedh skole de huardere af Commissarierne begifva
«gh till sin tienst igen, och dijt han är beskedher.

Ur registraturet för 1624, fol. 311.

246
199. Ulftbäck den 4 Juni 1624.

Memorial för Cantzleren, herr Axell Oxenstierna.
Actum [Ulfzbäck den 4 Junij 1624.]

1. Skall han drifua opå, att öfuersterne Patrick Redwen och
Jahan Baner mage medh altt sitt folk, som icke are till andre
orter förordnadtt, med första komma hijtt.

2. I lijka motto skall han upfordra Smålandz-rytterne, så och
drifua opå, [att] östgöte- och Vestgöte-rytterne mage komma til-
städes. När och adelssfanerne samptt Uplandz- och Södermanne-
landz-rytterne ankomma, skall han slå ett läger ved Horn, och
der ligge på landzens värn till videre beskedh.

3. Och till deres underhold skall han drifua upå, att den
andre termin af landzhielpen här af Jöneköpingz lähn motte
medh förste uttgåå, och hafua den i förrådh att underholla detta
folket medh.

4. Hvad videre behöfues, derora skall han medh företa
blifua instruered*).

Ur repstraturet för 1624, fol. 270.

200. Ulftbäok den 4 Juni 1624.

Fallmakt för Bikskansleren att föra befälet öfver trupperna i Småland.

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligit, att effter vij hafue
för vår och rikzens tarf skuld achtat nödigt här i Småland att
formere ett läger af ryttere och knekter, som på landzens de-
fension enkannerligen sij skall; och fördenskull befaltt dera nu
strax att sambles och sammankomma, huarföre hafue vij aller-
nådigest befaltt och tilbetrodt commendamentet öfuer förbe-
mälte vårt krigsfolk, såssom vij dett här medh befale och til-
betroo, oss elskeligh vår och Sveriges rijkes trooman, Råd och
Cantzler, edle, velborne herr Axell Oxenstierna, Frijherre till
Kimitöö, Herre till Fijholm och Tydöön, Riddere, att han dett
före och förestå skall, sökendes i alla motto vårt och rijkzeDS
gagn, bäste och defension, och sigh elliest rättendes i altt an-
nat effter den Instruction*), som vij honom der öfuer serdele5

*) Denna instmction har ej kunnat återfinnas.

247

liafue gifua låtet. Vij befale fördenskull h&r med alle vare öf-
renter, ryttemestere, capitainer och andra officerer, så och ge-
mene ryttere och knechtter, som vij tili detta läger förordnat
hafue eller än förordnendes varde, att de bevijse välbemältc
lierr Axell Oxenstierna lydno och hörsamhet uthi altt, dett han
dem till vårt och rijkzens gagn och bästa bindendes och befa-
lendes varder, sä kärt dem är vär hämbd att undvijka. Datum
irifzbäck den 4 Juni 1624].

Dr registrataret för 1624, fol. 271.

SOL Linköping den 6 Juni 1624.

Underhandlingen i Sjöred; vidtagande af försigtighetsmätt mot Öfyemimpling.

Gustaf Adolph etc. Vär synnerlige gunst etc. Vij vele
eder, herr Cantzler, nädeligen icke förhoUa, att vij hafve be-
kommit eder skrifvelse och deraf förnummit, att I sedan vårt
afresende hafve varit medh de Danske Gommissarier till mötes,
och att de effter vidlöfftige discurser på dett sidste hafue utt-
lofvet beskedh på vårt förslagh, så snart som dem kan möie-
ligit vara. Begäre fördenskull nädeligen, att I oss med förste
advisera, huad svar derpå faller, och ju så laga, att I holle dem
uppe, till dess I vår yterligere skrifuelse ifrån Stockholm be-
komma, och uthi medlertijdh justificera vår saak, så myckit mö-
jeligit är. Och såsom de hafua begäret edert svar på deres
jravamina och uttlofuet eder sitt suar igen på vare, att I tage
eder till vara, att I icke af dem bedragne varda, ocft derföre
iQgeledes med saken göra någet upskoff. Vij hafue låtet säia
folket till, att innan sex dager holle sigh vedereda att mar-
chera. Effter vij icke förr kunne komma till Stockholm om
våte saker att bestella, då vele vij Jahan Baner tillskrifua låta,
ivareffter han sigh^ retta skall. Och der så vore, att I der ne-
^re befunne någen fahra för edre personer, så äre der 3 gode
compagnier knekter på Jöneköping, hvilke I kunne låta kalla
der neder, dock så laga, att befästningen icke blifuer der ige-
nom blottadt och obevaket, och fienden deraf hafua lägenheet
o^ed ett ströfuande compagnie taga oss den orten och lägen-
heeten utur händerne. Detta vij eder till svar nädeligen icke

248

vele förholle. Gud alzmechtigh befaiendes. Datum Lindköping
den 6 Junij 1624.

ür registratiiret för 1624, sid. 274.

202. Stockholm den 12 Juni 1624.

Med ett öfverslag af krigsstaten; konungen ärnar följande vecka gå tiU sjös;
föreskrifter med afseende på försvarsanstalter mot Danmark.

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige gunst etc. Vij tillskicke
eder, herr Cantzeiär, förslagen på hela vår stat, huaraf I för-
nimme kunne, huru mycket vij hafuc i förrådh, och huru myc-
ket ennu uthi alle saker brister; serdeeles feelas oss ennu dei
brödet ifrån Finlandh, såssom och båtzmennerne och dhe tu
regemente knechter, derifrån hijt förordnade ähro. Men alden-
stundh vij vette uthi sådanne fall ähr alltidh periculum in raorar
vele vij intedt der effter töffua, utan tillkommande veka leggia
medh vår skiepzflotta härifrån till siös. Hvadh eder vedkom-
mer, hafue vij förordnat edher till att underhoUa foUket medh
landzhielpen uthi Västergötlandh och Småland, huillken skall
deelas uthi trenne parter, den ene deelen behoUe I, den andre
Stierneschiöld och den tridie Kaflen, såssom I vidare af försla-
get att förnimma haifue, och förmene vij, att I dermedh någon
tidh skole tillkomma, om dhermedh sparsambligen handlas; och
efter af dhet foUcket ähre måst infödde Suenske, om huillke»
vellferdh och spelas, mage de sigh åthnöija låta, efter såsom
lägenheefen falla kan. Sedan in re gerenda, der till krigz kom-
ma skall, kunne I logera eder vcdh Horn, och när I hafua samb-
lat alltt foUcket dijt till edher, sedan tage vara, huadh I på fi-
enden uträtta kunne. Och skole I, nähr så vidt kommer, ser-
deles achta edher för hazardh, om han och aldrigh voro så nngSt
att man icke sätter sigh sielff' uthi fahra, då man dedh minst
tror och förmoder. Och efterdy Stådthollaren på Jönekiöpingh
icke ähr någon synnerligh krigzman, och störste machtt pålig-
ger, att dhen befästningen väll försedd varder, kunne I förordn»
någon godh och dugeligh man af Capiteiner eller elliest, som
honom uthi krigzväsendet assisterar och bijstår, så lagendhes att
befästningen vell i ackt tagen varder. Dette vij edher nådeli-

249

gen icke vele förhoUe. Gudh allzmechtigh befallandes. Äff
Stockhollm den 12 Junij, Åhr 1624.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptnm (p& löet blad).
Vij hafve, her Cantzler, förgätit uthi vår skrifvelsse eder
påminna, att, der saken skulle komma till en godh ände *at
Danske sederade,*) I dä strax ville senda uth emot Ryttme-
Sterne, som dijt ncder budade äre, och dem tillseija låtha, att
dhe strax begifva sigh tillhakar hem igen. I ville och uthi lika
motto oss esomoftest advisera, huru sakorne der nedre förevetha,
på det vij naäge vethe oss dereiFter retta, och kunne I forden-
schulld senda två eller 3 enspennare med ett ährende, at om
någen af dem antingen blefve siuker eller elliest någen olycke
vederfores, kunne då de andre uthan hinder framkomma. Gudh
eder befallandess. Datum ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning på brefvet: Ankommet den 16 Janij, Anno 1624, i Ulifsbeck,

1 206. Stockholm den 12 Juni 1024.

Ingeniör H. Thomse sändes tiU Rikskansleren ; angående lägret i Smaland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue,
her Cantzeler, afferdet denne brefuisere och Ingenieur Heind-
rick Thomae till Jönekiöpingh, och när han der hafuer afstuc-
kett, huru stacketett skall setties om staden, hafue vij befahlett
honom begifua sigh till eder, sä kunne I behoUe honom hoos
eder, om I honom behöfue. Innan någre dagar villie vij sende
till eder den förordningen vij villie hafue på lägredt, och eder
om alle saker vidlyfFtigere tillskrifua. Gudh eder herraedh be-
fahlendes. Af Stockholm den 12 Junij, Åhr 1624.

Gu8tavii8 Adolphus m. p.

Anteckning: Present, i Jöneköpingh den 6 Julij, Anno 1624.

•) De inom asteriaker inneslutna orden äro Konungens egenbändiga tillägg.

250

204. Stockholm den 12 Juni 1024.

Om underhandlingen med Danmark i SjÖred.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele
«der, trogne män och Commissarier, nädeligen icke förholla, att
vij effter vår lyckelige ankompst hijtt tili Stockholnn, hafue kal-
lat vare trogne män och Rijkz-Kådh, sä månge som nu hafve
tillstädes varit tillsammans, och medh dem communiceret, huadh
fiåsom der nedre pä gräntzen emellan edher och de Danske
Comroissarier passeret och aflupit år. Och alldenstund vij der
af befinne, att den saken icke hafuer annorledes kunnet handles
och drifves, än såsom hon nu af eder drifvin och handlat åhr,
så hafvé vij medh sampt bemalte gode män och Rijkz-Bådh
godtt befunnit, att I stadigt blifue vidh den resolution, som der
nedre fattadtt och tagen ähr*), och vår vederpart uthi ingen motto
cedera och efftergifva; kunne I fördenskull till dett första ännu
jtterligere med bästa skääl refutera deres förslagh om tuUfrij-
heetens uphäfuelse och ostendera, att dett rijken[e] icke nyttigt
ur, effter såsom I en deel allerede giordtt hafue, och sedan der
brede vidh och än ytterligere (huar dett icke allerede nogsampt
och fuUkomligen skedtt är), deducera, huad skääl och funda-
ment vår proposition och förslagh, så väl om tullen som och
handelen uthi upstäderne hafuer, och dett altt till den ända, att
man ännu motte tentera och försökia, om icke Gudh deres hierta
beveka kunne, vårt förslagh acceptera och sigh beqvcma, att
derigenom fridh och roligheet rijken emellan motte underhol-
len och vedh macht blifua. Der nu så hände, att I genom en
utförligh deduction på vårt förslagh, såssom och en grundligb
rofutatiou på deres, icke kunne någet hoos dem erhoUa och ni?
kunne I uttryckeligen late dem roärkia, att aldeles inge andre
förslagh äre på färde, eij heller kan saken under någen domb
eller opman skutin varda, aldenstund hon tillförénne i sielfu»
fördraget är deciderat, och derföre ännu ytterligere huarken
disputeras eller decideras kan, och derföre begära, att de medh
dett gravamine om tullen afstå vilia, och oss uthi vår högheet
och rätt öfuer vare undersåter aldeles oturberede låta, såssom
och att de afskaffua de repressalier, vare xmdersåter uthi Sundet
pålagde äre, och att de huarken der eller annorstädes p& ^^'

•) 8e N:r 198.

251

Dungens i Danmarks strömmer medh någen tull besvärede och
betungede varda.

Abr dett så skääl, att I detta kunne näå, moste I derpä
medh dem upretta en godk och bindigh afskedh och beslut, och
om dertill komma skulle, kunne I uthi de andre gravaminibus pro*
cedera effter den lind[rige]re instructionen, eller och dem aldeles
cedera, sä tagendes att icke någet deraf framdeles missförstånd
upväza kan. Blifue I och oense, och de huarken vårt förslagh
acceptera eller och medh tullen afstå vilia, skole I icke deste
miadre bringa de andre gravamina på banen till att disputeras,
och såsom vij vete, att de dem uti lijka motto hardtt och in-
solenter drifvandes varde, att I icke då någenting derutinnen
cedera, så att man framdeles kan förnimma, att de icke allenest
uthi den ene puncten om tullen hafua insolent och obillige
▼arit, utan äfuen så vel uthi alle de andre, såsom och pä dett
▼är rettvijsa saak sä mycket mera derigenom justificeret och för
' Gudh och hela verlden må endttskjUet varda. Sidst, när all
förhoppning är ute, och icke någet af detta erhoUes och nåås
kan, mage I solenniter och klarligen säia dem till, att vij vilie
\ taga Gudh den aldrchögste till hielp och understa oss genom
I fegde och väpnad hand samma tull att afskaffua, huilket vij
! oibrt^fuad deres Konung och så mänge af de Danske, som hans
) oTättvijsa stjrkia och främia, påföhre vele, så länge och in till
I deas de sigh bätre betänkia.

I Och kunne I, herr Cantzler, på dett fallet så skee skulle,
■ blifua der nedre, rettendes eder eflFter den instruction eder
gifuen är, såsom och den vij eder innan någre ^åå dager till-
«kickendes varde*). Och I, her Gabriell Oxenstierna, begifue
eder hijt up, att göra oss och vårt Rijks-Rådh relation och be-
skedh, huadh passeret är och här sedan förblifua. Men I, Boo
och Lindorm Ribbinger, kunne huar begifua sigh till sitt Stådtt-
hoUeredöme, der att achta och vara taga, huad såsom edert
embete fordrer och kräfuer. Detta vij eder nådeligen icke
hafue kunnet förholla. [Datum Stockholm den 12 Junii 1624].

Po«t Bcriptam.

Der så vidt komme, herr Cantsler, att I skole skilies oven-

^er åt, då kunne I uprepetera och vidlöfftigen deducera och

vprakna alle de actiones, som Konungen i Danmark hafuer hafft

emot oas, effter såsom de eder allesammans eder nogsambt kun-

•) 8c N:o 200 noten.

252

nige och vitterlige ähro. Och alldenstund oss kominer ihugb«.
att Där han sidst lätt värfua, hafuer han uttryckeligen Ifttet gå
ord, att dett skulle gälla emot Sverige, hvilket alle de fremmande.
Capit[ener] vete till att betyga, och elliest hafuer han föiBökt hem-
ligen medh peninger förhindra vare värfninger, att de icke skulle
sin forttgång haffua; så vele vij eder derföre påmint hafua, att 1
och då de Danske dett och uthi lijka motto förehoUa; ähr dett
icke sä högtt af importans, så är dett dock likvel ett tekn, att
han hafuer icke haift något godt i sinnet emot oss, och kan tiens
så myckit mera att justificera vår saak. Datum ut in literis.

Brefvet, ur registraturet för 1624, fol. 277, &r stÄldt till samtliga kommis-
sarierna vid tractaten i Sjöred.

206. Stockholm den 17 Juni 1624.

Om underhandlingen med Danmark i 8jöred; Konungen står i begrepp att stiga
ombord på flottan.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve,
trogne män och Commissarier, bekommit eder samptlige skrifvelse,
sub dato den 12 uthi denne månaden, och déraf förnummit, att
I samma dagen hafue varit medh de Danske Commissariernc till
mötes, såssom och hvadh I der medh dem handlat och tracteret
hafue, huilket altt vij late oss nådeligen väl behaga. Och såaom
vij fömimme, att bemelte Danske Commissarier någorledes be-
gynna att afsiå sin förrige rigore om tullstriden, och så vidt sigh
emot eder förklaret, att deres Konung till att uppehoUa vilie,
venskap och godh correspondence medh oss, vill uphäfua och af-
skaffa detta gravamen medh allo, så skole I eder achta, att han
icke afskaifar sielfve gravamen och låter sedan repressalierne uthi
Sundet hafua sin fortgång, och derföre sij eder vel före, om dett
till en godh ände kommer, att I göre medh dem ett godtt och
bindigtt beslut och afskedh, och derutinnan författa och besluta,
alltt hvadh såssom till saken lända kan, hvilket vij eder flijt och
discretion hemställa. Sedan, blifuer dett klart om de tuenne punc-
terne om tullen och handelen i upstädeme, skole I så laga, att
(le andre anhengige puncter, såsom än då kunne stridige vara,
mage utan upskiutelse till nägen dom eller opman afhandlede
och bijlagde varda, på dett fred och roligheet riken emellan m&
underholdne och vidh macht blifua.

253

Serdeles huadh de puncterne vedkommer om certificatiernc
och cessionen, skole I ingeledes effter deres förslagh Ute komma
under någen opman, utan heller så medh dem affaandla, att de
gifua certificatzieT på både sidor. Men om cessionen är aldeles
omdieligit, för de orsaker skull, som I sielfue vete, och I uthi
eder skrifuelse någerledes formale.

RöfTel stadz rättigheet och tuUfriheet belangende, kunne I
på dett högsta drifue, och när I intet annat kunne nå, kunne I
af dem begära, att de ville så myckit hoos deres Konung förmå,
han oss derutinnan gratificerer, och I deremot utlofua, att I vele
f taga eder det upå, oansedt I ingen befalning der om hafue, så
mycket hoos oss erhålla, att de Flensborger mage niuta samma
rätt i Sverige, som de Räfwelske kunne niuta uthi Danmark, eff-
ter dett vore icke så myckit värdt, att den saken skulle skiutes
under en domb och opman, och att dett väl förhoppligen vore,
■ deres Eonungh skulle sigh der till late beveka, när han rett uthi
saken blifver informerat och underrettat, helst och effter vij gra-
tificera honom så myckit igen, och dermed saken upskiuta och
differera. Vilie de icke dett, kunne I aldeles dermedh bestå låta.
Dhe noviteter. som vedh Bohus äre påbegynte belangende,
synnerligen dett huscdt de upbygtt hafue, skall vara eder inten-
tion, att dett aldeles må afskaffes, och blifue såsoro gamalt och
fordt varit hafuer effter 1591 åhrs fördrag; men der dem synes
afirontligit att rifue dett strax bortt, må dett blifua stående, och
skole I eder af dem cavera låta: först, att dett icke skall blifua
I någen tuUstridh; 2. att der icke skall drifues någet landzköp; 3.
i att icke någre flere hus eller någen fläck och stadh oss till pr«e-
? juditz der funderet och bygdtt varder; 4. att segellatzen der fram
må altid såsom tillf örenne frij och obehindret blifua. Der och
så illa vore, att detta icke nåås, mage I uttryckeligen säia dem
till, att andre medell hår på färde äre, aldenstund dett är een
sådan saak, af huilken vel allena ett krigh upspinnes kan. — Men
om vägen och Skårdala, hafue I icke behof göra så myckit om;
kunne I någet nå, så är dett godtt, huar och icke må dett så
blifua som dett är.

Om Rikzens Kådz titell, der intet annat afblifuer, kunne I
reciprocera på både sidor, och så dermed låta den puncten af-
handlet blifua.

I Sidst, effter såsom I fömimme vara gott, att folket icke för

I starkt dijtt anmarcherede, utan uppehoUes på någre dager, så al-
' denstund de äre allerede fort, kan man dem icke retirera och til-

254

baka holla; kunne derföre I, her Cantzler, genom eder skrifaeLse
tillsäia låta, att de någet eaktare marchera, eller och, der något
gott afblifua skulle, dem alldeles omvända, effter såsom vij dheni
befälet hafua, att de sigh effter eder befalning retta skole.

Hvad vare saker här anlanger, vele vij innan fåä dagar la^-
gia medh vår skepzflåta åt Elfznabben, på dett vij mage vara eå,
myckit färdigere, att göra huad tiden fordrer och kräfuer.

Och såssom I hafue fömumit af de förslagen vij eder, her
Cantzler, hafua tillskicka låtedt, huadh brist derutinnan varit
hafver, så är, huad såsom här i Sverige hafuer varit att förmoda,
mästedelen ankommit, men ifrån Finland huarken folkedt eller
proviantet, som dher ifrån komma skulle, huareffter vij intet bida
vilia, utan medh dett vij hafue begifua oss till vägz. Dock kan
dett ännu en dagh eller någre icke skee, effter vij först i gåår
hafue begjmt låta inlasta och förvänte dessförinnan beskedh ifrån
eder, der vij oss effterretta kunne. Detta vij eder nådeligen icke
hafue velet förholla. Befalendes eder Gudh. [Datum Stockholm
den 17 Junij 1624].

Post scriptum.

Dett ähr, her Cantzler, vår nådige begäran, att I icke göre
någet långtt upskoff i saken, effter vij fömimme Konungen i Dan-
mark begynner rusta sigh, och att vij icke således blifue uppe-
holdne, till dess han kommer in armis, utan, der I förnimme dett
endtligh skall bära till krigz, oss med första derom adviseren och
tillkenna gifua, på dett vij mage vara färdige göra, huad saken
fordrer och kräfver. Datum ut in literis.

Brefvet, nr registraturet för 1624, fol. 287, är stftldt till samtliga kommis-
sarierna vid underhandlingen i Sjöred.

206. Stockholm den 17 Juni 1024.

Med ritningar och föreskrifter angående lägret i Småland och tmppeamas manch.

Gustaf Adolph etc. Vår aynnerlige gunst etc. Vij sende nu
hermed till eder, her Cantzeler, de förordningerne och afrijtnin-
gerne på lägerett och battalieme, som vij sidst skrefue om*), hvilke
I kunne late Ingenieuren afsticke, om så behöfues. Och ähr det

•) Se N:r 202.

255

ioist generalafrijtningen af lägrett, buru 088 tyckes det sigh bäst
eidcke vill; och hafue vij meent, att rytterne kunne lagges uthi
dhe quarteren, som med R. beteknede obre, och footfolkett uthi
dhe andre, tu compagnie uthi huartdere, och I blifue mitt uthi,
och uthi ded quarteredt som A. står, dijt hafue vij ämat att ar-
chefiedt skulle förordnes. Derhoos ähre och specialafrijtninger

' uthaf quarteren, huruledes huartdere af dem, så vähl för rytteme
såsom footfolkett, skole skickede vare. Sammeledes föllie och der-
hoos tvenne afrijtninger af slachtordningeme, af huilke 1 kunne
bruka den, som eder sampt Ofuerstcme helst synes, och stundom

i den eene och stundom den andre. The iiterae, som derhoos
skrifne åhre, betyde togordningen, och villie vij, att I late dem
den eene dagen marchere den högre armen föråth aldeles effter
ordinem literarum och den andre dagen den venstrc armen föråth
inverso ordine. Alle bemelte afrijtninger hafue vij befahlett giö-
res effter visse scalas pedum geometricorum, om hvilke Ingenieu-
ren beskeed veet. Eder hermed Gudb altzmechtigh befalendcs.
Af Ståckholm den 17 Junij, Åhr 1624.

Gustavns Adolphus m. p.

207. (Med egenhändigt tillägg.) Stockholm den 20 Juni 1624

Om trappemas marsch och förnödenheter; snara och slutliga underrättelser vftntas;
föreskrifter med afseende på danska underhandlingen.

\ Gustaph Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve,

her Cantzler, bekommidt edert bref, och deraf fömummidt, att I
hafve varidt perplex, om dett folckedt, som är uthi anmarcherande
neder åth grentzen, skall fortt marchera, eller skrifves dem emot,
att dhe blifva på ett stelle stilla liggiande. Så effter I hafve
fattat den resolution, att dhe skole marchera ann, tyckes oss och
det best vara, alldenstundh dhe Danske alleredho hafve fattadt
en skräck af den krijgzpraeparation här giörs, och deres fattade
meningh derigenom deste mehra må styrkt varda, och så mycket
bettre kiöp gifva. — Hvadh den förordningen på kruut, bly, lunt-
ter medh hacker och picker belanger, och I begäre, hafve vi al-
leredho försendt till Johansborgh, hvarifrån dett videre skall fort-
skickes dijt neder, och senda eder derpå hermedh ett förslagh,
huru mycket vij hafve dijt förordnadt. Såssom och i går sendt

256

Jöran Soop effter, som samma saker skall forttskynda, så att vi
mehna, innan få dager skole dhe komma eder tillhanda. Inge-
nieuren hafva vi och sä för någre dagar sedhan der hön affaidi-
gett, och Tele nu strax affarde en Arklijmestere, som 1 kunne
bruke der nedre, hvar så behöfves.

Sidst är, her Cantzler, vår nådige befalningh, att I för all
tingh medh alldraförsta låtha oss endtligen förnimma, hvadh ända
saken taga vill, på dett vi vare saker dereffter dirigera kunne.
Detta vi eder nådeligen icke hafve velet förholla. Datum Stock-
holm den 20 Junij, Åhr 1624.

(Egenhändigt tillägg:)
För altingh befiiter eder at giöra snart en enda på thenna
förtretliga handel, och lager så, at jagh måtte få medh thetta
budh en entligh resolution, ty lenger dröja tiänar icke. Låtter
thet vara edert upsåt och intention, at alt hvad disputerligit är
må slutas, och at ingen litis pendentise heller upskoiF under en
opman må lempnas, ty thet är oss farligit. Hvar I the sväraate
puncta erholla, så gifver heller effter, än at I någon trätta yp-
pen stå lätta. Så snart jagh mercker, at thet blifver oklart (thet
Oud nådeligen afvende), så skal jagh senda eder Erlach och med
honom al beskedh på ordningar, både i quarterande och slacht-
ordningh. Jagh sender eder, hvad nyt vij ifrå Rostock hafve,
hvilket af många och åtskilliga bekreftas at vare sant. Therfore
kunne I väl dömma, huru skadeligh drögzmållen vår stat är.
Thy beder jagh eder, at I eder skynden, antingen thet tå komma
skal (efter Guds villie) thil fred heller krigh. Gud regere eder
til sins namps ära och fädemeslandsens välferdh och alles våre^
üalighet. Och blifver eder med ynnest och alt got välbevågen.

Gustavus Adolphus m. p.

208. (Med egeiihändiga tillägg.) Stockholm den 21 Juni 1024.

Föreskrifter med afseende på underhandlingen i Sjöred.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve,
trogne män och Commissarier, åther i dagh bekommidt eder skrif-
velsse sampt medh dhe acter, som emellan eder och dhe Danske

257

Commusarierne passerade ähro, och läthe oss, hvadh I derutinnan

gioidt hafva, nådeligen och Tål behaga. Och alldenstundh dhe

Dinske nägorledes hafra lempat sigh i saken och dhe mest stri-

dende puncter cederet, begäre vij n&deligen, att I med alldraför-

«ta göre en ände med den handelen och der uppä ett bijndigtt

och krafftigtt besluth och afskedh, ingalunda tillstädiandes, att

Biget tages npp ad referendum, uthan hvadh I icke nää kunne

lieUer dem cedera, änn dermedh skulle skee nägon förhalningh,

alldenstundh s&dant lender oss och Tär stat till högste ruin, effter

«om 1 det af vär näst förre skrifvelsse väll fömimme. EUiest

hthe vij bekommidt tidender, att Eonnungen i Danmark läther

' Tärfva bädhe uthi Ljbek och Rostock, hvilke alla, som derifrän

i komina bekräfflba, och söker fördenskuldh till eventyrs dermedh

• atl förhala tijdhen, så lenge han får en exercitum tillhopa och

! fledhan tager orsak kullslå, hvadh giordt är, och spenner saken så

högdt, att dermedh icke annars änn till en uppenbahr fegde rå-

ker. Detta vi eder nådeligen icke hafve velett förhoUa. Datum

Stockhohn den 21 Junij, Ahr 1624.

{Egenhändigt tillägg):

I kunnen och väl seija the Danske Commis[sarier] eder icke

kanna lenger upskoff lida, althenstund at I vise tidender hafve,

at theras Eonnungh verfver, och begära förthenskuldh at vetta på

sacken en enda, och hvad vij oss til them hafva at försee. Valete.

Gustavus Adolphus m. p.

{Nytt egenhändigt tillägg i mariginalen):
At I, her Cantzler, hafva låtit Jahan Baners regemente reti-
rera sigh tyckes migh vara alt för hastight, hafver förty befalat
honom continuera sit uptog, doch om alle sacker äro richtige, när

thetta bref ankommer, så mage I tå på *) befalla honom at

venda. Här äre vij (Gud gifve til lycka) rede antingen th[ett]
kommer thil fred haller krigh.

Utanskrift:
Till 0B8 elskellge dhe edle, välborne, välbördige, vare och Sveriges Rijkes
troomän, Bådh och Commissarier vedh Danske grentzen, sampttligen, synnerligen
nUdigenn.

^) Btt stycke i nedre kanten af brefvet är bortmaltnadt, hvarföre här nå-
got (Od fattas.

Axtl Oxenstiemay II, 1. 17

258
209. Stockholm den 24 Juni 1624,

Om underhandlingen i Sjöred.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gxmet etc. Vij hafve,
trogne män och Commissarier, bekommit eder samptlige skiif-
velse sampt medh dhe Danske Commissariers erkläringh och
svahr på dheres oafhandlade gravamina, och dher af fdmimme,
huru vijdt I medh dem der uthinnan kombne ähre och I&the os»
dedh således väl behaga, och alldenstundh vij sij, att dhe något
begynna låtha sincka på seglett och miukare blifva, att formode-
ligit ähr, handelen skall en godh uthgångh och ända taga, så
skole I eder achta, att om dher till komma skall, I icke låthe
besvijka eder i affskedet; serdeles om tullen, dher dhe honom
uphäfva, medh dhen beskeedh, att Konungen i Danmarck må vara
uthi lijka motto fritt uthi sitt landh samma rättigheet aff sine
undersåther, som handla medh Svenske, att upberge, att dher un-
der icke förståes om någon tull i Sundet, uthan att vare under-
såther dher alldeles må tullfrij och dhe föregångne repressalia aff-
skaffade vurda.

Sedhan, hvadh puncter, såsom dhe begäre skiuthes under en
dom och opman, skall dhem ingeledes effterlåthes och tillstadies,
uthan att I anholla hoos dhem om ett endtligit och cathegoriskt
svahr och beskeedh, görandes medh dhem på alle saaker ett bjn-
digt affskedh och besluth, uthi synnerheet dhen puncten om han-
delen i upetädeme, att han må affhandlet och ingeledes upsku-
then blifva. — Certificatzieme belangende, effter såsom vi för-
nimme, att dhe hafue taget den puncten ad referendum och am-
bigue uthlofvat, att Konungen i Danmarck medh eder end sky lian
skulle skee en satisf action ; så skole I icke sådant uptaga eller
sättia någon troo eller lijt dhertill, uthan beflijta eder, att dher
medh aldeles en viss endskap giordt varder. Och när I derpå
hafve anvendt all möijeligh flijt och inthet annedt kunnedt nåå,
må dedh effterlåthas, att sådana certificatzier tages på bådhe sij-
dhor; doch skole I så laga, att icke asseverence och credit må
uphäfuet varda, uthan dhen credit derin författas, att dhe mage
sveria var[a] dheres eiget godz, som dhe för rede peningar kiöpt
eller på dheres eigen credit uptaget hafva och deres eigen asse-
verance gåår, alldenstundh dhem föruthan kan ingen köphandell
drifvas. Och skole I laga, att hvadh såsom sluthes må recipro-
cerat varda.

259

Hvadh vare gravamina vedhkommer och deruthinnan ähnnu
tristigt kan vara, dennedh skole I eder rätta, effter den affskeedh
Tij eder för någre få dagar sedhan tillakickat hafva, sä lagandes
ttt alt må blifva affhandlat och så ringa litis pendens öfverblifva,
som någon tijdh kan möijeligit vara, och för ähn dedh något
aknlle öfverblifva, hvaraff iramdeles missförståndh upvexa kunne,
dem aJdeles cedera och ingledes uppskiutha. Serdeles vele vij eder
påmint hafva, att I göre eder flijt, [att] dhen puncten om dhedh
huset neder vedh Bohuus må affhandla[d] och bijlagdt varda, och
sage vij helst, att dedh blefve, som gammalt och for[n]dt varet
hafver eStei [1591] åhrs fördragh. Men kan dedh icke näås, och
eder sker en sådan satisfaction, som I gärna villia, skole I doch
lijkväl så laga, att I göre medh dhem något vist besluth, dermedh
vij kunne aldeles föreente och förlickte varda. Sist ähr vår nå-
dige befallningh, att I för all tingh, innan otta dagar effter dette
dagz dato, låtha oss grundeligen ifömimme, hvad ända saken taga
vill, på dedh vij mage vetta, hvadh vij oss efterrätta skole. Längre
kunne vij inthet tijdhen förhålla, all den stundh nu mest alle sa-
ker ähro färdige, och folckedt hafva bekommit en månadz soldh,
dher dedh till krigz komma skulle, vij motte vetta i tijdh och
dher medh göra vårt bästa, medhan dhe dherespeningar bekomit
hafva. Dette vij eder nådeligen icke hafve vele t förhålle. Gudh
eder befallandes. Datum Stockholm [den 24 Junij 1624].

Brefvet, or regiBtraturet för 1624, fol. 310, är stäldt till samtliga kommis-
forieroa vid nnderhandllDgen i Sjöred.

210. Stockholm den 26 Juni 1624.

Lorentz Wageners anställande som ryttmästare.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter dett,
her Cantzler, vij tenckie åter igen att bruka uthi vår och crono-
nes tienst brefvisare, oss elskeligh, edell och manhafftigh Lorentz
Wagener för en Ryttmestare; hvarföre är vår nådige villie och
befalningh, att I honom ett compagnie af det Smålendiska rytte-
riedt tillstella att commendera. Detta I villien effterkomma.
<iudh eder befallandes. Datum Stockholm den 26 Junij, Åhr 1624.

Gustavus Adolphus m. p.

260

211. ElJbnabben den 28 Juni 1624.

Om underhandlingens i Sjöred bringande till siat.

Gustaf Adolph etc. Vår sjmnerHge etc, Vij hafue, trogne
man och Commissarier, bekommit eder ekrifvelsee och deraf för-
nummitt, att I med de Danske uthi de tvenne tvisteme, tullstri-
den och handelen i upstademe ähre kompne till en richtigheett.
och att I förhoppes medh de öfrige skall och oförtofuat blifva
klartt. Så aldenstund vij befruckte, att der ligger en raff under,
och de allenast sökia till att förhaala tiden, så länge deres Ko-
nung kommer in armis, efter såsom vij fömimme af dem, som
ifrån Tysklandh komma, och elliest Sperlingh veett beretta, som
nu i desse dagar derifrån hemkommen ähr, att han dher utbe
hafuer stora verfninger förhänder; befale vij nådeligen, att I med
aldreförste och utan någet upsckoff (huar dett icke alleredo skiedt
ähr) göra en ende med saken, och heller uthi de öfrige punckteme,
huadh de icke vele afstå, I då på eder sida cedera och falla U-
tha, så lagendes, att ingen litis pendens öfuer blifver, efter såsom
vij eder för dette tillskrifuit hafva. ,Vij ähre alltt ferdige och
med mäste deelen af vare skiep här uthi EUfznabben. De andre
ähre i går skingrade ifrån flottan, och så snart vinden fogar, komme
dhe hijtt uth. I vehle fördenskull så laga, att vij medh första
få vetta, hvadh dedh skall blifua af, antingen godt eller ontt, på
dett vij mage vetta vare saker der effter retta. Dy altt huad nu
dröijes, länder fienden till fördcell och oss till skada. Detta tjj
eder nådeligen icke vele förhålla. Befallandes eder Gudh alz-
mechtigh. AfF Ellfznabben den 28 Junij, Åhr 1624.

Gustavus Adolphus m. p.

Brefvet är stäldt till samtliga kommissarierna vid nnderbandlinf^n i Sjöred.

212. Elftnabben den 29 Juni 1624.

Om underhandlingens i Sjöred bringande till slut.

Gustaf Adolph etc. Vår synoerligc gunst etc. Vij hafue,
her Cantzeler, bekommitt eder skrifuelsse medh sampt begge con-
cepten både af edert och de Danskes afskeedh, såssom och huadli
vexleskrifter eder emillan passerade ähro. Och såsom 1 uthi

261

samma eder skrifaelsse förmäla, att saken ju förledne Söndagh
eller och Måndagh, som var den 26 och 27 Junij, skulle blifua
foidt till en enda, vette vij eder denne rehsan icke något sjm-
nerligit till eder skrifiielsse suara, utan förventte, huad enda saa-
ken tagit hafuer. Och oansedt dedt hafuer et sådant utsehende,
såsom medh handellen vill lyckeligen och väll aflöpa, vele vij
dock likvell icke deste mindre hafua vare saker ferdige och blifua
medh skiepzflottan här uthi sk&ären liggande, till dess vij be-
komme ytterligare beskeedh ifrån eder, och vist fömimme, att all
tingh hafua sin richtigheet, och I derpå ett kraftigt och bindigt
beslut uprättadt hafua. Vare dhet och så, att medh beslutedt
icke enda vare klart, nähr dette vårt brefF eder tillhanda kom-
mer, begäre vij nådeligen, at efter I med saaken så vidt kombne
äkre, I giöre edert bäste att afvende allt dedh, som till krigz
lända kan och derföre beflijta eder, att alltt dedh, som uthi de
öfrige punckter beslutedt hinderligit ähr, må antingen blifua ven-
ligen afhandlat och bijlagdt eller och dem Alldeeles cederat, och
så laga, att alle orsaker deraf frambdeeles träte och missförståndh
upvexa kunne aldeles och platt uphäffues, och saken till en godh
och önskeligh enda utförd varder. Dette vij eder nådeligen icke
Tele förhoUa. Gudh alzmechtigh eder befallandes. Aff ElfFznab-
ben den 29 Junij, Åhr 1624.

Gustavus AdolphuB m. p.

Post scriptnm (enligt registraturet) :

Ahr dett så, herr Cantzler, att beslutet är giordtt och altt
vål aflupit, kunne I forlofua folket, huar hem till sitt igen, effter
såsom vij tillförenne medh eder afftalat hafue. Datum ut in li-
teris.

Detta po6t8criptaxD är infördt i registrataret för 1624, fol. 307, men fattas
i original.

218. Elftnabben den 29 Juni 1624.

Befallning att, vare sig krig eller fred blifver följden, ovilkorligen bringa nn-
derhandlingen till slnt.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue, trogne
män och Commissarier, strax i gåår vij eder skrifvelsse, dateret

262

den . . .*) Junij öfuerläeit och dess innehold förnummit hafue, eder
tillskrifua lätet, och begäret, att I utan något uppskoff ekele göra
en ända på den saken; effter vij så vel deraf såsom och [af J denne
eder skrifuelse, oss i dagh tillhanda kommen, görligen förmärkia,
de Danske intet annat sökia än dilation och upskoff med saken,
så länge deres Konung kan sättia sigh i värn, och sedan lätteli-
gen taga orsaak att kasta sigh om, och göra hela handelen till in-
tet. Hvarföre är ännu vår ytterligere begäran, att huar I medh
handelen icke allerede en ända giordtt hafve, när detta vårt bref
eder tillhanda kommer, I då för altt ting så laga, att han med
dett aldraförsta en ända tager, och derföré uthi de tvistige punc-
ter, som ännu öfuer äro, icke altt för myckit sökia nodum in
scirpo**), utan huad de icke vilia afstå, I dem heller cedera och eff-
terlåta, befiijtendes eder, om [o: att] icke aliqvid litis ändå hängiende
blifver, deraf framdeles missförstånd upvexa kan, utan att alla
saker mage bekomma sijn richttigheet, och der någen offens an-
tingen på een eller annan sijda på detta möted kan skiedt vara,
att dett och uti afskedet införes, och aldrig mehr huarken nu el-
ler i framtiden yrkes och ihugkommes. Hvad I elliest sedan
medh dem giordt och slutet hafue, effter såsom denne sidste eder
skrifvelse vidlyfftigere inneholler, late vij oss så behaga. Och
nu allenest raster, att I göra en ända på hela saken, antingen
dett skall bära till ondtt eller gott, dy altt drögzmål är oss har
effter skadeligit; folket, skall dett länge liggia på skepen, blifuer
dett uttmattet, och han der emot nu värfucr och antager friskt
folk, dermedh han oss sedan större afbräck göra kan. Detta vij
eder etc. Datum Elfznabben den 29 Junij 1624.

Bref vet ar registraturet för 1624 fo]. 803, är stäldt tiU samtliga kommie-
sarienia vid traktaten 1 Sjöred.

214. Deaarö hamn den 2 JuU 1624.

Användandet af Gustaf Horns och Muscamps regementen, beroende af ander-
handlingens afslatande i Sjöred.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij fömimme
af eder skrifuelsse, herr Cantsler, att tractaten emellan eder och

*) Tomrum för sifiran är i texten lemnadt, men af det ofvan anförda pro-
tokollet framgår, att de i texten omnämda brefven sannolikt afse kommissarier-
nas skrifvelser af den 22 och 24 Juni.
••) ^ hårklyfverier.

r
i

263

Je Danflke förmodeligen är, att han till en godh ändskap skall
komma, och derföre hafue vij för gott anseedt att förordna öf-
uersten Göstaf Horn och Muacamp medh sitt regementte pä gal-
leijeme att löpa dermedh neder till Callmare, och skall Göstaf
Horn, så framptt handellen är väll aflupen, förläfue samme rege-
mentte medh dett andra folkedh där är, huar heem till sitt, och
igen intaga pä galleijeme dedh Norlendsche folkedh och löpa så
hijtt tilbaker. Men der öfuer förhoppningh tractaten icke väll
afginge, skall Göstaf Horn beholla Muscamps regementte quar pä
gtUeijeme och förordna Lars Kagges folck pä de dertill anholdne
köpmansskepen och förbida der sä lenge, till des han förnimmer,
hnar skepsflottan är, och dä medh både regementten förfoge sigh
<lijt, han kan stadder vara; men efter han icke vist hafuer sigh
att effterretta, eller huru han sakeme skall forttstella, ähr vår nå-
dige befallningh, att, sä snartt handellen sluthen är, på huadh
sätt dedh då skeer, [I] honom adviseren, huru han aflupen är,
antingen dedh kommer till feigde eller fredh, pä dedh han må
hafue något fullkombligit sigh att effterretta. Gudh etc. Datum
Dalehampn den 2 Julij 1624.
Ur registrataret för 1624, fol. 828.

216. DJuröhamn den 6 Juli 1624.

Eikakansleren bör, sedan tractaten na &r slaten, genast, efter att bafva utsett en
BtftUföieträdare därnere, förfoga sig till Konnngen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve,
ker Cantzler, gema fömummidt af eder skrifvelsse, att (Gudh
skee loff) tractaten emellan eder och dem Danske är kommen till
en godh ändschap och besluth, och att I uthi samma eder skrif-
velsse förmählen der nedre att förblifva, sä lenge och in till dess
att I hafven tillhopa blandatt dett nya uttskrefne folckett med
dett gambla, och att alltt folcket är fort marcherat hvar hem
till sitt, och sedhan villien I begifva eder hijt upp, att göra oss
om all tingh relation. Sä medhan vij storligen behöfve eder när-
^ahrelsse her uppe, är vår nådige villie och befalningh, att I dett
^tt låthen tillbaka stå, och eder, dett snareste I kunnen, till oss
föTfogen. Och mage I heller förordne en annan uthi eder stadh,
som om altt der nedre besteller och förrätter. Detta eifterkom-

264

mer. Gudh eder befallendee. Datum Diurehampn den 5 Julij,
Åhr 1624.

Gustavus Adolphus m. p.

216. Stockholm den 17 Juli 1624.

Kallelse till Eonnngen med anledning af misstankar rörande Danakames afaigter.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter det,
her Cantzler, vij fömimme af åthskilligc tidender ifrån Danmark^
att alle saker boos dem icke are så klare, som dhe bafva låtbit
sigb merkia, ocb derföre befrukttande, att beele bandelen hafrer
stuckit under en rafvescbvantz, begiäre fördenskull nådeligen, att
I medb förste begifve eder bijt till oss, att vij mage fatta en re-
solution, bvadb vij oss företaga skole. Detta vij eder nådeligen
icke velet förhoUa. Gudb eder befallendes. Datum Stockholm
den 17 Julij 1624.

Gustavus Adolphus m. p.

217. Stockholm den 8 Januari 1625.

Fullmakt för Rikskansleren och Johan Skytte att för kronans rakning nppUn»
penningar.

Vij Gustaf Adolph, göre vitterligit, att effter oss till våie
rijkers och dess trogne inbyggiares säkerheet och välstånd i detta
christenhectens fahrlige tillstånd ähr anlaget, att bolla een stoor
krigsarmee utbi beredskap, och oss icke mindre till dess besold-
ning och underholdning een anseenlig summa penningar ähr af
nöden; dy hafve vij utbi fullmacbt och befalning gifvit, som vij
och i detta vårt brefz krafft fuUmächtige göre, vare och Sverige»
rijkes trogne män och Rådh, de edle och välborne, her Axell
Oxenstierna, Frijherre etc. Cantzler, och ber Jahan Skytte, Frij-
herre till etc. till att på vare vägner handla medb vare trogne
men och undersåter af ridderskappet och adelen, vår egne tiäneie
som [o: samt] borggerskapet ocb andre ber i vårt rijke, som någon

265

{Qimögenheet hafve, om een anseenUg förfiträckning uthi penninger ;
och på dett att de, Bom någon fdntr&ckning görandes varde, skole
om sin betalning deste bättre vara fbrfiåkrade; då vele vij och i
detta Tårt brefz krafft tillstå välbemälte vare trogne man att till-
Bäija och försäkra dem sin betalning af den lille tullen sampt den
qvtmtull, som her efter angå skall att bekomma. Der och sä
Tore, att nägre icke ville sådan forsträckning uthan interesse göra,
då mage de och dem sådant tillsäija, hvilcket dem och skall ovä-
gerligen gifvit varda. Hvadh och välborne vare trogne män ber-
uthinnan sluttendes och giörendes varde, det vele vij fast och
gilt holla, som vij det sielfve och giort hafve, och skall effler*
kommit varda, effler som de medh dem contraheret hafve. TiH
visso. Datum Stockholm den 3 Januarii 1625.
Ur registratnret för 1626, fol. 2.

218. Selburg den 28 Juli 1626.

Memorial för Gantzleren, her Axell Oxenstierna. Ac-
tum Sälburgh den 23 Julij, Åhr 1625.

1. Att resa ned till lägredh vedh Eeggum, och låthe strax
inlasta dhe sex hallfue carthoveme med all behörligh ammunition
och redskap i galleijeme.

2. Att låta inlasta 1000 tunnor brödh, så och sillen, i strus-
Bome, och på föreskrefne galleijer och strussor förordna Johan
Wemstedt med fyra compagnier Norrlandz knechtter, som under
vice Admiralens Claes Flemmingz commendament begifue sigh in
i Bollderåhn, varandhes ferdige att gåå och marchera, nähr till-
SBgdt varder.

3. Att Greffven af Thum medh HofFregementtedt, Johan
Banners och Skåttamc begifuer sigh genom Ballden [o:Baldohn]
åth Sladdingen och dedan under Mittow, tagandhes med sigh felldt-
stycken, som kunne framfordres medh brukhästeme, doch icke för
ähn han fäår tijende af H. K. M:tt.

4. Att låta Öfversten Duall medh 4 Compagnier Norrlend-
ske knechter marchera hijdt up att med 2 Compagnier blifua på
Kåkenhusen och medh tu på Sellburgh.

5. Att skicka hijdt up till 200 t[un]nor brödh, om der ähr
rådh opå, och 50 tunnor sill.

266

6. Att låta dhen Hollendßke gesandten förnimma, dedh han
med första, så snartt H. K. M:tt kommer nehrmere ned, skall få
audiens och afskeedh. Actum ut supra.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

219. Nerft den 25 JuH 1626.

ünden'ättelBe om Konungens ankomst till Nerft och hans vidare planer; nödiga
• brödförråd böra under konvoj sandas åt Birsen.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder,
herr Cantzler, nådeligen icke förhålla, att vij ähre i afiftons lyc-
kelige hijt ankombne till Nerfften, och medan vij icke aff någoD
fiende*), hafve vij tencht att marchera up åth Bijrtzen och sedan
åth Bausk, och så åth Mithow, men vij ähre ähnnu icke fullkom-
meligen der på resolverede. I morgon, vill Gudh, skolen I be-
komma beskedh, antingen vij tage oss den reesan före, eller vij
skola komma till eder uthi lägret igen. Dedh vore väl lätt, taga
oss den rehsan in uthi Littowen före, om vij icke befruchtade
oss skulle tryta proviant, serdeles brödh, och för den skull nåde-
ligh befalle att göra eder flijt derom, huruledes I kunne förskicfca
oss ett paar hundrade t[unno]r brödh up åth Bijrtzen, och dem medh
300 knechter confoijera låta, emedan altt der inemoot ähr sä-
kert, och vij elliest icke mehr än två mijl der ifrån marchera
måste. Der eder och synes bätter och beqvemligare senda det
på denna vägen hijth åth, vele vij låtha någre mötha, som ded
antaga och till oss beledsaga skole. Vij tvifle inthet etc. Datum
den 25 Juli 1625.

Ur registraturet för 1626, föl. 364. >Lika lydande till Grefven von Tbum».

220. Nerft den 26 Juli 1626.

Befallning att sända undsättning till Pebalg.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter dedh,
her Cantzler och her Greffve, vij förnimme, att dhe på Pebali

•) Några ord t. ex. »hört hafve» äro här i texten uteglömda.

267

Teria sigh statckt, och vij befruchte, att Ofverste-Leuttnanpten
Erentreuther icke skall vara så mecktigh, att han dem tuinga kan,
dezföre befale vij, att I ennu tillskicke honom tuhundrade man,
och den förordningh giöre låthe, att follkedh af dhe små huusen
Sinie [o: Serben?], Schiiin, Sunsell, Erla, Wenden och Trijkaten
mage sin tillförssell hafua. Dette I såledhes efterkomme vele.
Gudh allzmechtigh eder befalandhes. Aff Nerften den 25 Julij,
Åhr 1625.

GustavuB Adolphus m. p.

utanskrift;

TUl 088 ellskelige y&re och Sveriges rijkes trogne män, de edle och velborne,

b€iT Azell Oxenstierna, Frijberre till Kimmitto, Herre till Fijholm och Tijdöön,

Eiddare, Sveriges Bijkes Rådh och Cantzl&r, så och herr Frandts Bernhardtt, Grefve

af Thum och Vallsestene, Frijherre till Creute, Öffverste för vårtt Hoffregementte,

samptligen, synnerligen, nådeligen.

VOL Nerft den 27 JuU 1625.

Om betrjggande af v&gen för den omtalta brödkonvojen till Birsen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder,
her Cantzelär och her Grefue, nådeligen icke förhoUa, oss hafua
ftniummitt, huruledes vid pass trijhundrade Cossacker skole hafua
inlogerat sigh uthi Radziwilischi, som ähr i vägen emellan Keg-
gom och Birtzen, och sigh omgiordt med ett stackeet. Så emä-
d«n dedh är utur vår vägh och oss faller besuärligitt till att resa
dijdt och jaga dem derifrån, och dhe trijhundrade man, om huilke
^j eder tillförne hafua tillskrifua låtedt, och dedh bröded, vij up
ådt Bijrtzen hafva vele, confoijera skole, måste der förbij, be-
fale vij nådeligen, att I förordne der öfuer en god och beskede-
%h man, som dem commenderar, och efter ifrån Keggom och
dijt up är mast skoghvägh allt in under bemalte Radziwilliski,
att han då icke gifuer sigh utur sin fördeel fram på slättan, för
än vij derom kungiorda varda, så vele vij skicke honom något
follck här ifrån till hielp, att de tillijka kunne giöra sitt bästa,
att jaga fienden der ifrån eller elliest tilleij, att de skadelöse
framkomma kunne, och på dedh den, som sendes till oss, kan så
mycket säckrare forttkomma, kan han taga den vägen hijdt ådt
Nerften och så till oss den vägen, vij rest hafua, dijdt vij stadde

268

ähre, sä vele vij honom medh follckedt fluck[6] afferda tillbdcei
igen. Gudh allzmechtigh eder befallandes. AflF Xerften den 27
Julij, Åhr 1625.

Gustavus Adolphus m. p.

Detta bref är, likasom det föregående, stfildt till Rikskansleren ocfa Grefvc
F. B. af Thurn gemensamt.

222. Nerft den 27 Juli 1026.

Med bref och tidningar, hvaröfver Rikskanslerens betänkande begäres.

Gustaff Adolph etc. Vi hafve, her Cantzlei, fbr någre dager
sedan bekommit breff och adviser ifrån Hamborgh, bvilka vij eder
härmed tilskicke, medh gunstligh befalningh, att I ville dem öf-
verläsa^ och effter lägenheeten svara derpå, der iblandh äfar och
de brefven ifrån Konungen i Danmarck till Keijsaren, om hvilke
vij eder tilförende sagdt hafve, hvilke I uthi lijke motto kumie
öfverläsa och edert Judicium derom gifva. Gudh alzmechtigh be-
fallandes. Datum Nerften den 27 Julij 1625.

Ur registraturet för 1625, fol. 367.

228. Nerft den 28 Juli 1685.

Förbud vid lifsstraff mot plundring bör för ryttare och knektar atftrdas.

Gustaff Adolff etc. Vnsem gnedigen gruess zuvor. Wohl-
geborner und edler herr Reichs-Cantzler. Es leisten uns dieser
orther pauren und haussleuthe an proviant allerley hülffe, daramb
sie pillich mitt rauben und plündern zuverschonen. Wann wir
aber ungern verspürenn, das etzliche unser soldaten aus der 8chan^
zen zuer plunderey naher dieser örther sich begeben sollen; al»
begehren wir, das Ihr zuer stunde allen unsem reuttem uad
knechten, so itzo in der schantze betretten, bey leibesstraffe
verbiethen sollet, das keiner an alle dieser örther embter sich
unterstehen soll ausslauffen den geringsten pauren aussplündem
noch berauben. Hieran voUenbringet Ihr unsers gnedigen willeitf-
meinungk. Euch hiemitt Gottes gnedigen protection empfehlend.
Datum in unserm veldtlager für Nerfften am 28 Julij, Anno 162^«

Gustavus Adolphus m. p.

269

tu. Badsiwmski den 1 Augusti 1026.

Uoderrittelser om Konnngens manch; en aåndning af ammunition instaUes.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafvc,
her Cantzelär, varitt vidh Birtzen, der alle lägenheeter afsedt, och
alldenstimd Tij hafue merckt oss med dedh foUkedh vij hfir hooe
068 hafue icke något kunnat uträtta, ähre vij fördenskull i går
morgons upryckte der ifrån och till Saxenhof och i dagh hijdt
till Radziwiliski, här vij ackte låta follkedh hlifua liggiande, och
i morgon, vill Gudh, uthi egen persson begifua oss neder ådt
ligredt, der med eder consultera och berådslå, huadh vij vijdare
tiU sakeme giöra skohle. Detta vij eder nådeligen icke vele för-
holla. Gudh allzmechtigh bef ålandes. Aff vårt felldtläger vidh
Radziwiliski den 1 Augusti, Åhr 1625.

GuBtavus Ådolphus m. p.

Poet scriptam (på löst blad).
Dedh ähr, her Cantzelär, vår nådige befallningh, att der am-
munitionen af öhrligh icke allaredo vore nedsend, att I låthe ho-
nom blifua der qvarre till vår lyckelige ankompst, alldenstundh
här på denne orttenne vore något till at giöra, dedh vij eder
nådeligen communicera vele, nähr vij till eder kommandhes varde.
Datum ut in literis.

ISIB. Kokenhusen den 14 November 1626.

Om en hemlig underhandling med Badzivil; om svar till Johan 8kytte rörande
kopparhandeln och förslag till arméns behof ; Hertigens af Kurland nentra-
Utet.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve,
W Cantzler, bekommed edert breeff, sampt med bijlagan*), och

*) Detta bref, dateradt Riga den 11 November 1626, finnes i behåll i R. A.,
inen bilagorna fattas. Dessa utgjordes emellertid såsom där säges af: 1. ett bref,
ug&eade f&ngames utvezling, från furst Radziwil; 2. ett bref frftn en rjttmä-
stsre Zöge till borgmästaren i Riga Ulrich med en däri inneliggande »sedel*. Det
ohtn omtalade »negocium» synes afse en hemlig underhandling med Radziwil,
g^de nt på att denne mot återfående af Birsen skulle verka i Gustaf Adolfs
intresse vid den stundande riksdagen. Konungens bref är skrifvet med sekrete-
raren Lars Nilsson Tungels hand.

270

see äff beggie, huru vidt ded kommed är, så med fångamefi för-
vexlande, som med ded andra eder kunnige väifved. Oanseedt
vij nu om detta föge större hopp göra än I uti bemalte edert
breff, lijkvöl synes oss icke rådeliged, att denna tiactate anspumie
tela, härmed abrumperas skulle, utan heller att I försöchte, skrefve
och igenom Borgmestaren ännu fomenterade detta negocium si
mycked mögeliged vore. I ville fördenskuld optänkia någre ra-
tiones replicandi, och gifva saken ded bestå skeen I kunne, ui^e-
rändes aff R[adziwil] någed, derpå man foota kunde, hälst mädan
ingen apparence är att restituera och affstå een festning aff så-
dan importance på löse ordh och een blått maculerad sedeli.
Och som saaken eder nogsampt bekant är, altså tvifla vij inthet,
att I alt der hän dirigera, att R[adziwil], om mögeliged vore, in-
duceras måtte, att drijfva på tillkommande rijkzdagh ded, som I
väl veeta. — Vij hafve och läst herr Johan Skyttes breff till eder;
see der föge uti, som icke allareede är svaiad uppå. Icke dess
mindre kan inthet skada, att I ännu uti edert svaar discourrera
öfver kopparhandelen. Särdeeles ville I icke förgäta att påminna
herr Johan Skytte, att Statemes interesse ändeligen erlagt varder,
och om han icke kan dirigera vexeln till någon viss, att han di
sänder een express öfver, som den clarerar och richtig gör. —
Mädan vij och fömimme, att med ded giorde förslaged på Est-
land vill gå fast långsampt till, spöria derhoos, att fienden dage-
ligen jungerar sine vires, så att vij icke veeta kunne, huru snart
vij komma tillbaka, skeede oss till behag, att I, uti staden for
detta, tänckte på någed anned medel, helst mädan vare saakei
icke kunne lijda långt upskoff, och confererade härom med Gert
Dirichsson, befalandes att han oss, så här på som anned, hvad vij
honom uti vårt eged breeff pålagt hafve, oförtöfvad öf versänder
visse förslag och beskeed. Gudh eder härmed befallendes. Aff
Kåkenhusen den 14 Novcmbris, Anno 1625.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum (på löst blad af annan hand än brcfvet):
Vij förnimme, her Cantzler, af Churiske hertigens bref, att
han för sinc land och undersåter säkerheet begårer, medan man
om neutralitet tracterer. Sådane hans begäran hoUe vij för ska-
ligh, och äre till fridz, att vij dertill consentere. Doch medh för-
beholdh och caution, att och oss säkerheet i hans land praesteres,
serdeles att vare poster och andre utskickade fritt emellan Baufik
och Mitow rese mågc. Datum ut in literis.

271

SM. Kokenliiuien den 16 November 1896.

Om brödleyermiuer; bristem» i de fdr Kokenhoseng lån beråknade råntorn» böra
fyllas fr&n anuat b&ll ocb Geidt DidrikBon begilra sig till Wolmar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij tvifle
räil intedy herr Cantzler, om eder flijt, att drifva hoos dee Rijge-
ske på tillföringen hijt till vårt läger, fömimme och, att någre
marquatenter kompne are, doch svåra fåå, så att foUcked lijder
bläck, enkannerligen på brödh. Begäre fördenskuld nådeligen, att
1 detta ännu hoos borgemesteme urgera och bära åhuga om till-
foringen. I synnerheet vele vij eder hafva påmint ded giorda
affskeedh om brödet, som uthi WoUmersche, Wendische och Kune-
borgesche lähn[en] baakes skulle, att I, så frampt medh eder reesa
drögdes, schrifua både edre så och Marskalckens amptemän till,
och dem (som elliest gemeenligen försummelige och långhsamme
äre) medh alfvar befalle, göra deras största flijt, att de uttlfifvade
poster på brödet måtte ju förr ju bettre föras hijt till lägered.

Effter vij och fömimme, att förslaged på renttan här uthi
lähned mjcked fallerar, så att af 7,000 näppligen 700 tunnor ännu
inkompne äre, hvillcked aff dett förhäriande och idkelige ströf-
vande, här skeedt är, sigh förorsaker, synes oss, att deputated till
dette huus aff Dorptske och någott annat lähn upfyllas och ökas
motte. I ville härom tala medh Cammereraren och honom till-
hoUa, att han detta besteller, effter som vij och honom uthi vårt
pofitscripto yterligere, sielfue befallt hafue. Gud eder härmed
befalandes. Aff Kåkenhuusen den 15 Novembris, Anno 1625.

Gustavuß Adolphus m. p.

Post scriptum (på löst blad):
Videre, herr Cantzler, aldenstund vij fömime, att alle de pen-
niger, som ankomme, remitteres till Rige, derföre är vår nådige
vilie, att I, när som någre peninger ankomme, eller och der nå-
gre nu vore förhanden, der utaf late remittere till Rijge så månge,
som dijt äre anor[d]nede, och sedan de öfrige oss tillskicka, effter
vij der opå här stoor brist hafue. Uthi lijka motto, är vår vilie,
att I tilskrifue Gerdtt, dett han begifuer sigh till Wolmar, och
derpå någon tijdh blifuer, på dett han må vare så myckit när-
mere förhanden. Datum ut in literis.

272

227*). [EokenhuBen] den 16 ZTovember 1025.

Åtgärderna med afseende på Kurlands neutralitet gillas; Öfrerslag af inkom-
sterna ataf Eokenhnsens län sändas; beskattningsfrägor.

Post scriptum.
Vij hafue, herr Gantzler, för tuä dager sedan affardet till edei
en post medh vårt breff, uthi huilked vij ibland annad, vår me-
ning om neutralitedzhandelen faafue tilkenna gifuit. I dagh äi
oss eder skrifuelse medh innelychte copia af brefued till Herti-
gen af Ghurland i händer kommed, huaraf vij see, att I vår be-
falning hafue förekommed, och erendet allereda eflTter vår vilies
mening continuered och bestelt hafue. Late oss nädigest sädsnt
veel behaga. — Vij sände eder här bijfoged ett fbrslagh på dett,
som man af Kåkenhusen förmoder. I ville dett med Gerdt« Sot-
slagh coUationera och diflFerentien notera, och vore väl godtt, att
någet mehr förordnes åt Kåkenhusen, medan vij om dhe tutuBcnd
tunnor hård sädh, som i förslaged införde äre, (aldenetund vij
derom)**) myckit tuifla. — Belangende den nye oxestatie, I skrifue
om, efi'ter boskapen en nödig sort är af victualiepertzell[er] och
kommer altidh till måtte, hvarföre mage I den påleggia, så frampt
I see, att böndeme denne utstå och tåla kunne, huilket vij edert
betänkiende och disposition nådigest vele hemstelt hafue. Statien
uthi Dorpt hafue I väl sedt, att hon förringa är satt, serdeles
uthi dett sidermera [o: senare] Erich Anderssons förslagh. När
hon effter vårt eller och hans förre förslagh förhögd varder, Hop-
pes vij, att hon skall ett ärligit förslå. Datum ut in literis.

228. Kokenhusen den 17 November 1025-

8Tar på bref angående A. Schrapfers resa åt Estland och Hertigens af Korland
neutralitet; om proviants anskaffande till Kokenhasen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve, herr
Cantzler, i fordagz bekommidh tvenne edre bref daterede den 13

*) Själfva brefvet till detta postscriptum fattas. Af det häri omnim^a

brefvet från Rikskansleren, som ännu med sin bilaga finnes i beliåll och är för-

sedt med anteckning om presentationen den 16 November, synes emellertid att

of van iingifna datum är riktig. Jämför också postscriptum till brefvet n:r 226.

••) Dessa ord synas böra ur texten utgå.

273

NoTembris, dett eena förmälandeBs om Skraffertz rehsa ådt Ecst-
låndh, och dett andra om edert bref och afferdandc trompette till
Hertigen af Churlandh*). I afftons bekomma vij åter ett annadh

fiunpt medh**) dateredt den 15 om samma ährendedh.

Belangande Skraffers rehsa ädt Eestlandh, are vij tillfredz, att han
sigh derhen förfogar, aff eder lijkval först alfvarligen påmint och
förmant, att giöra sin möijelige flijtt, dett vij nå motte, hvad vij
aff honom begäredh haffve. Hvadh I, her Cantzler, ellieet be-
stellt hafvc om neutralitatis negocio boos Hertigen aff Churlandfa,
dett låthe vij oss nådigest behaga, och see gärna, om skie kim-
de, att I dragé Doctor Drelingh till eder ådt WoUmar, hvarest I
per otium honom dess bettre sondera och uttletta kunde. — Eff-
ter som vij och tillförenne eder hafve låthit tillkenna gifva den
höga tarff här är på proviant, så vele vij eder ännu härom hafva
påmint, nådeligcn befallandes, att I bäre åhåga, dedh vij dermedh
måtte undsatte varda. I synnerheet mädan förslage4h aff detta
lähnet fallerar, och hvadh till detta hus deputeradt och i förrådh
ähr, nu af oss och folckedh fortares, att I fördenskuld annadh af
Wollmars oeh Wendens lähn, och dett som ådt Birtzen ämad ähr,
i samma staden förordna, och, mädan I der ähre, bcarbetha, att
dett må sambias och hijtt förskickas vedh första åkeföhre, allden-
stundh det för mehnföredh skulldh för[r] inthet skee kan. Gudh
eder etc. Datum Kåkenhusen den 17 November 1625.
Ur legistratoret för 1625, fol. 675.

229. Eokenhusen den 23 Novembris 1625.

Om pTOTianttillfÖrseln till Selbarg, Birsen och Eokenhusen; upphandling af klä-
der för arméns behof.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Såssom vij,
her Cantzler, för kort (!) hafue eder tillskrifua låtet om dett pro-
viant, som till Selborg och Birzen förordnet är, att dett med för-
ste mette utgå, så vele vij eder ännu påmint och nådeligen be-
fälet hafua, dett I medh flijtt deropå drifue, att anordningeme
mage utgå till jul eller förste åkeföre, dock att dett icke förr
ekickes af, än resolutionen fattadt är, när Birzen skall securrercs;

^) Detta bref finnes i behåll i riksarkivet, hvaremot såväl det förra, som
<let senare af de här omnämda fattas.
**) Tomrum är här lemnadt i texten.

Axel Oxenstierna, II. /. 18

274

såesom och, att I nu i tijdh lathe tillsäija bönderne, att dhe holle
sigh färdige med sine bester och sleder, förordDandes derhoos
någre visse kabrer, som are dem på resan fölgacbtige, och hafue
upsicbtt, dett bönderne icke under vägen förlåta hesterne eller
med dem aldeles förlöpa.

I vele ocb i lijke motto late eder vara anläged, att till väit
läger må skee tillföringen der oppe ifrån landet, dett mäste skee
kan, effter vij bär ingenting mera i förråd bafue till att under-
boUe folket medb, utan allen est dett ringa, som marquateDtemc
ifrån Riga föbre, builket dock icke myckit kan förslå. Gudh
alzmecbtigh eder befalandes. Af Kåkenbusen den 23 Novem-
bris, Åbr 1625.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum (på löst blad.)
Videre, ber Cantzler, så effter folket nu Hjda stort meen
af kölden, samt mästedelen illa med kläder äre försörgde, dy år
vår nådige vilie, att I sij till, på buadb sätt I kunne late up-
bringa till än tu- eller trijbundrede bondekiortler, och dem, der
I blifua dem mäcbtige, medb förste skicke till lägred. Datum
ut in literis.

230. (Egenhändigt.) Bersohn den 29 November 1625.

Om underhandling med Hadziwil; anstalter för tillförsel till Birsen; underhand-
lingen med Kurland; krigsunderrättelscr; anskaffande af bröd och penningar
till krigsfolket; om handlingar, som skola meddelas.

Min gunstige belsan sambt bvad mebra nåde jagb eder
bevisa kan altid tilförrende.

Jagb bafvcr bekommit edert breff, ocb seer eder meningh
om Rad[ziwils] arrende. Jagb boller tbet tberförre, at icke tiän-
ligit är, at I eder tilbacka ått Riga begifve, utban beller at I
eder vederredo giöra til eder svenska resa. Men på tbet samma
arrende icke må nedläggias, bafver jagb sendt Ulricb en minnes-
zedel, bvad ban svara skal på tben zedelen, som lågb i Ryttme-
ster Zöges bref*). Jagb bafver fulle littet bop på tbet viset
något bos bonnom, R[adzivil], at utretta, men tbet doger eij oför-
söcbt. — Thernest är gangneligit at I giören eder flit, at the

*) Se bref vet n:r 225 med därtill hörande not.

275

fönlor, som ät Birsen skola mage, hoUas vederredo, ty ther thet
skal medh någon macht beledsagas thit in, måste ther medh
icke dröijas, för orsack skuld at folcket dageligen minskas, och
fienden öckas. Högste besveret är förslen, tv måste af alle
lehn hestar och sledar ther til förordnas, och icke för mångc
af hvartthera, på thet at thet må gå fast. AUiäst är af nödhen,
at en yriss man ordnas öffver hvario lehns hestar och bönder,
som bönderne kenner och hesterne sammanhoUcr, och mot våra
motvillige krigsmen försvaror. Hvilcket olt jagh eder förre
acht vil hafva befalat, i den tilförsicht, at I sacken flitigh be-
Stellandes varde, så väl uthi edra egna lehn, som och i Dorpts
lehn. När alt ferdight är, så låter migh vettat, så vil jagh låta
eder vetta samblinghsplatssen och dagen, när jagh menar (Gud
gifve til lycko) at Stella samma tugh i vercket.

Medan I thetta drifva, menar jagh eder hafva thid nogh
at förschrifva H[ertigen] af Curlands tiännare Drelingh; höra
hvad han vil, och försöckia, om man med honnom något nyt-
tight uthretta kunde. Jagh sender eder och copia af ofvan-
skrefne Ulrichs minnessedel, låtter migh vetta eder dom ther
om, och påminner migh om något vore förgettit.

I skrifve eder hafva hört, at vij någen lycka hafvom hafft
mot fienden. Så hafver sigh sacken så, at Sapi[eh]a, Marskal-
cken af Littowen och GonsefTsky, hafva sat sigh med flåtter öf-
ver EwcBten, en temligh bred ström, hvilcket 10 musketerare
them vel hafva necka kunnat, och som the öffver kombne vore,
hafva the belaght Eckholts och Rasmus Håra, som en redutte
ved mynded inne hade, hvilcken the och efter 2 dagars bele-
geringh på qvartter gifvit hafve. Abraham Isachsson hafver sin
skantz förlåttit, som han ved Kyschendorp hade och sigh medh
folcket åt Laudon begifvit, thit han och med alle helbregde väl
anckommen är, men the siucke af samma fennicke hafva bön-
derne i Calzenaws lehn jemmerligen mördat, hvilke och ther-
Törre tilbörligh skiäl bekomma skole.

Sedan fienden thetta giort hafver, hafver han ved Ewesten
legat, alt intil thes jagh til Eockenhusen kom, thå han strax
först öfver Ewesten och så öfvcr Dünen Marskalcken och hans
folck settia let, Gonseffski var något dristigare kar; blef på an-
dre sidan Ewesten med sit folck, ty han kunde grant skönnia,
at öfver den passen var (särdeles genom isstycken, ther fluto
uthi) icke gåt för fotfolck at vada. Så snart jagh fich Jahan
Hinderson til migh, valde jagh 800 musketörer, sambt med 7

276

fanor ryttare, 8om hoss oss vore (ty the andra vore sä grassa-
lim förde, at the then dagen icke kunde boss oss vara) och hade
i sinnet the herrar ther med at besöckia. Såsom vij i antågh
vore, kom vårt kunskap och förde oss fångar, som berättade, at
förb[emelte] två hieltar så hastighe hade varit i ofvan bemeltc
aftugh, at the hade glömt 6 fanor Gosacker på thenna sidan
Ewesten, hvarförre delte vij ofvanbemelte 800 musketerer och
sende her Teufvel med halfparten den vegen åt Fekel i me-
ningh, at han them mötta skulle, och jagh och Feltherren drogo
til Evestemynde samma Gosacker passen at förleggia; och som
vij thit komme, fune vij Gonsefskis folck på andre sidan Ewe-
sten, och bcgge Sapi[eh]er, fader och son, theras folck på an-
dre sidan Dynnen, hvilcke med bösser och stycker på oss skutte;
doch hinte heiduckebössorne inthet öfver, men med stycken räckte
the några kärar til döds, och blandt andra skot unte them Gud
then äran, at the gå[n]garn, ther jagh sat uppå med et stycke
räckte, och ihiäl skutte, hvar öffver the väl uthan tvifvel varde
högmodas, men jagh hafver orsack at tacka Gud, som migh nd-
deligen min dödelighet hafver påmint och lickväl icke l&tet falla
iithaf raine fienders henders verck. På samme ort finge vij nä-
gre fångar, som viste at beretta, at förberaelte Gosacker vore
ännu i Galtzenow, hvarföre sende vij Glas Wachtmesttare, Nils
Assarson, och Rosen med ther es fahner thit, hvilcka them om
natten [ved] pas midnats tidh på Galtzenaweske ackeren mötte,
och sedan the tre gånger med hvar andra drabbat hade, togo
Gosackerne flychten, och vare finge en theras rytmestare fon-
gen, hvilckens berettelse jagh eder ifrå Kockenhusen hafver til
sendt och nu sender eder dubblet theraf. Vij komme samma
natten til Kockenhusen igen, och Gonsefskis parti ärre then
Düneborgesche vegen afrychte; vet doch icke för visso, huru
longht bort. Hungeren och onde, kåUe losement hafva drcfvct
oss ifrå Kåckenhusen och hit, på hvilcken vägh jagh mehra
yncka hafver set än någonsin för i 15 åhr, som jagh hoss kri-
get varit hafver. Här måste jagh smula för folcket, som man
plegar giöra för hönsen, så oflitigt hafver Måns Mårtensson sac-
kerne bestelt. Alliest är ber och ringa förrådh, och vore licka
vist got, at vij här blefve, til thes åffvan skrefne tugh åt Bir-
son för sigh ginge, förty vij liggie här mit för landet och fien-
den, vight til at äntsettia, hvad ort anfechtas kan. Giörer för-
thenskuldh väl och lagar, at the 1000 thönnor bröd, som i ihet
Wendische och Runneborgische bakas skulle, måtte hit förskic-

277

kt8, sombt til at underhälla folcket med, sombt thil at hafva
med ose på oftbemelte tugh.

Liänningarna gå tröght, men om the 5000 daler ifrå Sverge
och the 6000 daler af Refle stadh måtte ankomma, vore sacken
åtter på några dagnr hulppen; drifver förthenskuld på, at the
som them föra, mågc befordrade blifva.

Sist drager eder til minnes, at jagh befalte Erich Anders-
son att bestella peltzar och stöflor ifrå Pleskow; minner honnom
på, at ther ligger macht uppå; han kan them betala med lin,
hampa heller linfrö, som ther i lenhet faller.

Här medh befaller jagh eder Guds gode beskyd, och blif-
Ter eder med gunst och ynnest altid väl bevågen. I Berson
den 29 November, Anno 1625.

Giistavus Adolphus m. p.

Post Script am (på löst blad af annan hand):
Som vij detta vårt bref slute ville, ankom eder post medh
bieff och bijlagerne öfuer dett, som eder och Doct. Drelingh
emellan passered är. Och medan dett är någet vidlöfftigt, att
vij icke kunnet så straxt percurrera, skiute vij svaret up til
morgons. I medier tijdh hafue vij befälet affärda posten med
detta. — Vår resolution och svar på Camerådz och Compagni-
edz bref, på huilke vij oss uthi närvarende värt referera, är ännu
intet afgångne. Orsaak, huarföre och deraf inge copier med
folie. Så snart vij dem igenom sedtt och underskrifuit hafue,
skole I deraf copier bekomma. De Fransöske articulos foederis
behöfde vij väl här. När I hafue dem igenom läsed, så sänder
dem igen oss tillhanda. Datum ut in literis.

Anteckning å omslaget: Pnesent. Wålmer den 6 December, Anno 1626.

281. (Egenhändigt.) Bersohn den 80 November 1626.

Underhandlingen om neutralitet för Hertigen af Kurland; om åtskilliga mellan
Konungen och Rikskansleren gångna meddelanden.

Min gunstige helsa, sambt hvad mehra nådh jagh eder be-
visa kan, althid tilförrende. I går schref jagh eder til, hvad min
villia var, och hurudant mit tilstånd är, och såsom jagh eder
befalte, at I Hertigen af Churland tilschrifva skulle, thet han

278

sin sendebudh til eder til Wolmar senda skulle, och at I ther
hoDDom höra kunde, så är min meningh an sådan; och serjagh,
at han hafver medh trurnmetaren svarat eder, sigh villia senda«
hvart migh behagar, och at han icke allena vil tractera sin nen-»
trautet, uthan och begghe rickers nytto. Kan väl ske, at Pålac-»
karne gerna hade åter stillestånd och skemmas freden tiggia.
Låter raigh vetta, när I honnom stemroa, och när han ankom-
mer, och hvad procedere I med honnom holla velen.

Af thet bref til Salvio se I, at man continuerar omgcngei;
medh oss. Jagh hoppas, at min memorial, theraf jagh eder co-«
pie i går tilsende, skal hafva kraft. Jagh ser, at Felthcrn haf-
ver sendt eder copierne af bifogade bref, och jagh seader eder
originalen, om Feltherns bud til efventyrs kunde dröja. Hvadh
för rådh i tage, thet låter migh vetta. B'arer väl.

Jagh är* eder med nåder väl bevågen. I Berson den sista
November, Anno 1625.

Gustavus Adolphus m. p.

232. (Egenhändigt.) Bersohn den 2 December 1625. ^

Tåget till Birsen och folkets förseende med lifsmedel; Rigas proYiantering; för
Birsens skull måste Rikskanslerens hemresa uppskjutas; om ordnande af
hvarjehanda lereranscr, vid hvilka oordningar förekommit.

Min gunstige helsan, sambt hvad mehra näde jagh eder be-
visa kan altid tilförende. Jagh hafver i förgår schrefvet eder til
ibland annat om Birsens und8et[ning], och på thet I thes better
mage vetta min meningh, och hvad migh tyckes af nöden vara
til thetta tughs goda fortsettielse, så förhoUer jagh eder icke, at
migh tyckes af nöden vara, at man samblar så mycken spanne-
mål, som af Dörpts lehn förordnat är thil Birsische proviante-
ringen hit til Berson, ty thenna vegen tror jagh skal blifva
Icnghst säcker, för then skuld at folcket här ligger. Sedan at
Fclthern humblan, salt, och hvad mehra ther til hörer, til Kåc-
kcuhusen sender, för än Dynen alt för långht upåt legges. Doch
måste spanmålen icke för röras heller hit föras, för än man sijr
at vinteren sigh stadgar, på thet böndernes bestar icke mage
lenge uppehälles, och therigenom förorsackas, at the från förslen
rymma heller ihiäl svelta.

279

Sedan måste och bönderne tilseijas sigh med en månads
kost at förse sambt någon hafre til theras hestar, ty fodret skal
falla knapt uthi Semmigallicn, tber både vij ocb fienden lenge
legat hafyom, och fienden ännu ligger. Alliest är af nödene,
at man beflitar sigh om ärter, gryn, och något flesck med samma
fora thit in at skafia, ty I vetta, at inthet mehra vil fattas än
sofvel. På hvad set jagh folcket, såm confojen giöra skole, med
mat försörria skal, vet jagh icke väl. Men thesse medel menar
3agh at vara bruckelige och nestan raöjelige: först at the tusend
tönnor brödh, som förordnade vore af Runneborgb och Wen-
dens lehn måtte, tillicka medh the Birsische förslor, hit föras,
ihå menar jagh, at vij på en 8 eller 10 dagar ingen nödh hafva
skolom, och på thet at brödet thes bettre må kunna spisa, vore
got, at man en 300 eller 400 stycker fää med sigh drefve, så at
hvart comp[agnie] en fyra heller 6 stycker hade, och säter jagh
förthcnskuld mit datum upå fää, althenstundh thet soflet sigh
siälf fram folar, och behöfves icke at föras heller beres. Kunde
I komma thett i ordningh och til väga, giorde I en stor tiänst,
ty thet vore eij större dygdh än behålla thet, som förvärfvat är.
Schrifver raigh til, hvad I tron möjeligit är, och til hvad tidh,
jagh hoppas må, at alt skal vara til reddo.

Themest är af nödene, at I beren omsorgh för Riga stadh,
at thit må föras spanmål til kiöps i thid, och för än Dynen leg-
ges, ty^, när jagh besinnar alla Icgenheter, tror jagh icke, at nå-
gon platz af fienden snarare skal stengias än Riga. Ty kringh
Riga är thet största felt, som uthi thetta land är, och mercker
jagh, at fienden nocksarobt förstår sigh inthet kunna utretta i
trengslan mot vårt fotfolck, hvarförre är förmodeligit, at han
then sletten, som på förbemelte ort är, i acht tagandes varder,
bälst medan alle andre skiäl honnom och ther til bevecke, ty,
medan han kringh Riga ligger, stenger han alla the slöt, som
vij på hinsidan Dynen hafvom, förtager oss at tilföringh, och
belcgrar vår amonition af örligh. Och såsom oss icke rådeligen
är med vare utmattade ryttare att inlåta oss uthi någon felt-
slacht, altså skulle och staden icke utstå ringa fara för mac[h]tlösa
och siuckdom skuldh. Gud then högste afverrie al olycke, och
eder beder jagh ville draga försorgh, at åt staden måtte span-
nemål til faals föras.

Älliest och thetta föruthan måste jagh bekenna, at eder
resa åt Svirge svåra dröjes, doch om icke genom eder flit thenna
«acken (nest Guds velsignelse) blifver uthrettat, så är visserligen

280

Birsen förlorat, hvilcket, hvar thet endsettias måtte, visserligen
vore en förborgh för Lifland, Littowens förödelse och thet ricks-
daghs beslut[8] (som i Pålen otviflachtight beslutas) förskin gringh
och förspillan, och måste man thet, som i thenna säcks drif-
vande uthi tiden tappas, genom arbete och flit återvinna« Gö-
rer förthenskuld eder flit, at alt hvad här i landet af eder be-
Stellas skal, må snart fulgiöras, på thet I thes snarare eder sven*
ska resa begynna mage. Giörer och eder och Admiralens afskc-
der ferdige, och när alt ferdight är, låtter migh vettat, på thet
jagh leegenhet söckia kan med eder afl'skedh at taga och Admi-
Äalen afferdiga. Farer väl. Jagh blifver eder med nåder väl be-
vogen. I Berson den 2 December, Åår 1625.

Gustavus Adolphus m. p.

Af bifogade Marskens och h[err] Göstaf Horns memorialler
kunne I she, hvad min meningh är om alt annat här uthi pro-
vintien.

Rät ved jagh ville sluta thetta igen, kom hit Amptmannen
ifrån Runneborgh med något brödh, och som jagh förnimmer
är alt i villervalla om the 1000 tunnor brödh, som jagh omför-
mäler. Jagh hafver sendt honnom tilbacka til eder och befalt
honnom giöra eder besked. Sehr honnom förthenskuld på fin- .
geren, at mit hop om brödet icke förspilles, älliest är thet omö-
jeligit at föda folcket på vegen åt Birsen.

För än jagh brefvet försegla kunde, fick jagh edert bref,
datum Wolmar den 27 Novembris och förnimmer, at jagh ifrå
Kåckenhusen hafver befalt eder at skafla någon boskap sambt
bröd thit til oss, och at Måns Mårtensons sedel hafver varit or-
sack, at Amptmannen statien somt hit somt thit och icke efter
Gerdtz anordningar lefvererat hafve, och althenstundh at sådan
villo icke är tiänligh, förorsackar sigh och af then rådelösshet,
som på ferde var, tå vij vore ij Kockenhusen, therförre är min
villia, at I tagen Gierdts anordningh, som I uthan tvifvel med
eder hafven, och ther efter sackerne styra, så at hvad til Bir-
sische provianteringen hörer må hollas ferdight i länen, på thet
at när föret kommer och sigh stadgar, at man thet med samma
ryck, som man thet uthur lehnen förer, må kunna framtil Bir-
sen (vil Gud) beledsaga. Sedan, hvad til Riga anordnat var, at
thet måtte thit föras, för än Dynen säckert bär, och Cosackeroe
staden kringrida kunne. Thernest, thet som til Kockenhusen

281

iniat är, at thet må (effter som I skrifva eder giöra vela), för
än Dynen högre upfit legges, ther in komma. Thetta för uthan
Tar anordnat, at uthi Wendens och Runneborghs len skulle bac-
kas ^ [1000] tönner brödh, om hvilcke I min meningh sce uthi
ofranskrefne bref, och huru nödight thet är, at thet frarabkom-
mer, see I väl sielfve. Sist mäste och the invisingar, som pä
statiaepersellerne skedde ärre, icke förandras, at folcket icke ovil-
light varder. Then oxestatiae, som I förroähle om, vore icke ond,
om almogen thet draga kan, hvilcket jag eder ransackan och
besckedenhet hemsteller, men kunde I af någon fää til väga
komma sådant för uthan, vore thet gät. Här finnes nock faii,
som uthur Littowen hembttat är, efter som jagh i går af aren-
(latoren på Pebalgh 100 stycken kiöpt hafver. Thetta alt vordc
I med eder vanlige flit och trohet bestclla och i ordningh föra,
och migh vetta lätta, hvad I utretta, och hvad jagh til at för-
moda hafver, at jagh mine sacker ther efter retta kan. Farcr väl.

238. Bersohn den 6 December 1625.

UnderhandlingeD med Hertigen af Kurland; med Radzivil; anskaffande af lifs-
medel m. m. för tåget till Birsen och till Kiga m. fl. ställen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga ynnest etc. Oss ähr,
her Cantzler, i denne aiFton praesenterede tvenne edre breff,
Bampt der hoosfogede fdrslagh, och skrifuelsse ifrån Marskalken
och Anders Erichsson. På dett, I uthi dett första formale om
tractaten med Hertigen af Churland, hafue vij oUerede för nå-
gre dager sedan svared, och oss derpä förklared. Och som vij
då uthi vårt postscripto tillfridz vore, att I honom på tryggheet
försäkre måtte, alttsä kunne vij dett ännu väl lijda, att honom
de securitate caveres, dock med beskedh och vilkor, som uthi
bemalte vårt postscripto författede äre, och I sielfue uthi edert
bref införe. Men dett I fråge, huru vidtt uthi discours I eder
medh hans tienere Dreling om fredztractaten inlåtha skole; der
om ähr vår mening, eifter vij altijdh hafue tesmoignerad vår
affection till vapnens nederlagh och fredh desse rijken emellan,
au I honom fördenskuld inbilla mage, dett vij icke ärc ännu
der till obenägne, så frampt dett kunne skee medh billige och
088 drägelige conditioner. Doch ville I eder discours medh bä-

282

fite discretion, effter som vij eder och der om betroo, 8& diri-
gera och lämpa, att han icke tanker oss sådant af trångzmäl af-
fectera eller freden af dem begära vele, på dett modet dem icke
vexer, och blifue sedan deste trögere.

Edert advis och betenkiande * om Birzens restitution*), hafue
Tij i lijka motto igenom läscd, och som den saak icke är af
ringa importauce, så hafue vij och eder pro et contra allegue-
rede skääl och deres momenta väl öfuerväged, och endtligh hooi
oss beslutet, medan * Radzewil *) är uprychtt åt richzdagen, att
saken må blifua hängende till videre beskedh, och till dess vij fil

see, huadh han på* I. Ulriks bref*) svarer**) Huad I elUest

deruthi edert och omliggende lähn effter giordé afskeder hafue
förrettet, dett befinne vij gott, och lathe oss eder åhåga och
omsbrg nådigest väl behaga, begärendes att I continuera och sh
läge, att huadh ännu tilbaka är, måtte effter vare förre skrifuel-
sers mening oförtöfuad steiles i värket. Och alldenatund tiden
förlöper, och föred förmodeligen här effter skall blifua gott och
beständigt, der till medh Dynen så full medh vraakijs ar, &tt
så frampt dett ännu ett paar nätter fryser, hon väl läggia och
bära skall, see vij för gott an och hoUe rådsampt, att den re-
solverede condotten åt Birzen raatureredes, medhan folket (som
af den trängzlen, och annen olägenheet här är, myckit siuknar
och förminskes) än nu tillsamans är och någerlunda till pass.
Vij vele fördenskuld och befale nådeligen, så snart alltt till redz
är, att I de sexhundrede sleder hijt åt marchera låthe medh
dett proviant, som åt Birzen förordnet är. Humblen görs nö-
digt behof, derföre begäre vij, att I den sampt medh gryn, er-
ter och flere legumina medh dett andre fölia låthe. Till escorte
för detta hijt åt, hafue vij af rytteried förordnet först de tern
compagnie: Adrikas, Magnus von der Pålen, Berendt Rebinder,
Niclaes Dierich och von Ahnen. Sedan af Infanterien : resten af
Platos regemente och Skotterne, som liggia på Wenden, så frampt
de äre klädde. Ilvilke ryttere och soldater, I ville, när altt fär-
digt är, upfordra och befala, att de bemalte sexhundrede släder
hijt confoyera och före. — Om dett som åt Riga förskickiis skall,
hafue vij nyligen eder tillskrifuit, blifue vid vår förre mening,
och vele att den fort, och före dijt skyndes motte, än fienden
sitt speel der omkring begynner att drifua.

•) De inom astcrisker inneslutua orden äro af Sekreteraren Lars Nilsson
Tungel insatta i öppningar, lemnade i den med annan hand skrifna texten.
••) Jmf. N:o 225.

283

Hvadh bester vij utur detta och näatomliggende läbn mene
att bekomma, der opå bafue vij låtet göra bijfogede liste, och
förordnet visse personer, som dem upfordra skolc, hoppes, s&
frampt de göre deres flijt, att de väl bringe dem tilbopo.

Dett bröd I hafue faijtskjndet, är väl ännu icke ankommed,
likvel berettes oss dett vara på vägen och i dagh eller i mor-
gon bijt förventes. Och kan dett vara nogb brödh, om ifrån
begge länen Wenden och Runeborg tusende tunnor ankomme,
effter på Käkenbusen och andre orter en godh deel bakes skall,
så att vij derpå förraode ett tämeligit förråd. Och moste så lä-
ges, att till en ort icke förmyckit sändes, att den andre tryter;
enkannerligen att på Dorpt någed förråd blifuer att alimentera
dett krigzfolk, som sigh i vinter dijt in retirera moste; mene
och, att af anordningen en godh deel öfuerblifua skall, effter
dett Finske folket, ty verr myckit hafuer afftaged. Detta vij
eder till suar och effterrettelsse nådeligen icke hafue veled för-
holle. Gudh eder befalendes. Af Berson den 5 Decembris,
Åhr 1625.

Gustavus Adolphus m. p.

Poet scriptum (pä löst blad):

Uthi vårt breff, ber Cantzler, är förgäted att förmäla om
^tt förslagh, huilcket vij bafue göra låtet, och eder här brede-
vidh tillskicke, deraf I see kunne, huadh af Kåkenhusens lähn
borde utgå, så och huadh deraf är anticipered och upgånged
«ampt med böndernes utstående rest. Och aldenStund ovist är,
och med dett, som ännu upfordres skall, vill långsampt tillgA,
Wue vij dereffter intet velet vänta, uthan hålle oss vid den
ordre, I der boos eder giordt hafue, och igenom dette vårt bref
drifaa och skynda på saken. I ville fördenskuld, i medier tijd
dett, som ännu icke aldeles färdigt är, praepareras, låthe upmana
rytteme och dem befala småningom att marchera, på dett de
icke för myckit utmatta deres bester. Medh slederne vele I så
länge stilla hålla, till dess I förvissede äre, att Dynen ligger,
derom, sä vel som anned mera, vij eder, när tijd är, advertera vele.

För all tingh lager, att de tusende tunnor bröd hijtkomrae
»notte, på dett folket på vägen må blifue försörgdt. Och vele
vij till bemalte brödz och ammunitionsförslen de fyrehundrede
hester, vij här omkring förmoda, förordna och bruka. Belan-
gende de nijohundrede tunnor, som uthi bemalte förslagh för
ßousk, införde äre, effter vij förmode, att de icke så hastigt

284

skole lijde nöd, mä bemalte spanmal remitteres och föres ä1
Riga. Datum ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Wolmar den 8 Becembris, Anno 1626.

234. Fältlägret vid Bersohn den 8 December 1626.

Anskaffande af lif smedel m. m. för tåget till Birsen; underb andlingen med Kor-
land.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Oss är, her
Cantzler, åter i dagh praesentered edert bref sub dato Wolmar
den 5 Decembris, deruthi I formale eder af Gerdtt Dierichsson
hafua bekommed ett sådant förslagh pä Birziske anordningeo,
som med eder jämpt accorderer, begärendes dett försam blingz-
tijden icke för kort, uthan så sätties motte, att bönderne kunde
tillhopa komma, helst medan länen are någet vidt aflägne och
åtskilde. Sedan gifue I tillkenna processen i achtt att holla
medh Drelingh, när han ankommer.

Belangende tiden, den kunne vij icke praecise determinera,
uthan moste här medh fortfara, effter som vij förnimme sakerna
hoos eder och Felttherren advanceras, och dett derföre att bön-
derne i förtijdh tillhope stämbde, icke löpa och flyy sin vägh.
Vårt intent och mening ähr, att man passa motte på vederleken
och Dynen, ty så snart hon ligger och bähr (dett vij eder ha-
stigt advisera vele) och altt är hoos eder in parato, achte vij
att ställa condotten i verket. Vij hafue bekommit kundskap, att
fienden sine trouper skingret och fördeelt bafuer, lagdt en hoop
vid Elocks[o: Schlock?], en annen vidh WallhofF, och den tridierid
Säleborg, huilken vij till sinnes äre, när tiden och lägenheeten
så tillsäger, förmedelst Gudz hielp att besökia. F el ttherrens dis-
position hafue vij icke ännu bekommed. Men huadh vij ho-
nom här om hafue tillförcnne så vel som ännu i dagh befalt
och tilskrifue låtet, dett hafue I af tillskickede copier seedtt
och förnummit, desslikest af vår designation, huadh vij för be-
ster här omkring förmode; tuifle intet om Felttherrens flijt, att
han så disponerat och lagad hafuer, dett all tingh är nu merei
beredskap. Eder mening om processen medh Drelning, Iflth^
vij oss behage, och äre tillfridz, att I honom både in realibus

285

och ceremonialibus, såsom I skrifue, undfå och tractera. Gudh
eder befalendes. Af vårt felttläger vid Berson den 8 Decem-
brie, Åhr 1625.

Gustavus Adolphus m. p.

285. Lägret vid Bersohn den 11 December 1626.

AnBka£Eande af lifsmedel m. fl. anordningar för tåget till Birecn, och för fast-
ningamesi särskildt Rigas, proriantering ; om Bikskanslems förestående resa
åt Sverige.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Edert bref, her
Cantzler, dateredt Wolmar den 8 December, der uthij I beretta,
hvad dett lijder, med effecten på vare förre breef och befall-
ningar, och i sjnnerheet ibland tillkenna gifva, att Birtziske
hiälpen halfpartten uthur Dorptiske och halfparten af eder lähn
skall kunna uthgåä, dedh hafva vij i dagh bekommidh och öf-
verläsidb. Och låthe vij oss först edhcr använde flijt nådigest
behaga, vele och, att sakerne blifve ved dett lagh, som I dem
nu bracht hafve och der effter vijdere disponeras. Medh bak-
ningen och dett brödett, som alleredho ähr hijt skickadh och
aukommed, är inthet för seendt. [W]i begere nädeligen, att I dett
öfriga af de 1000 tunnor brödh och ju för ju bettre hijt skaflFa.
Att I och Erich Andersson genast afierdad hafve att bestella
om Birsiskc un[d]6ettningen, deruthinnan hafue I giordt väl. För-
mode, ded alt skall der hoos honom gåå fort afF handen. Be-
langande tijden, derom hafve vij eder för 3 dagar sedan till-
skrifuid, att vij den för orsaker, som uthj brefved formales, icke
vist föreskrifva kunne, uthan moste rätta oss effter väderleken,
hafva öga på eder och dädan eSter terminen förväntta. Mall-
tedh våro väl gott, men till jul der effter att vänta alt för långdt
och olegeligidh. HoUa fördenskuUd bettre att lefrera korned
och det sielfve mällta lätha. Huad den öfrige spanne målen
vidhkommer, mädan vij förhoppas, att Kåkenhusen så skall blifva
försedt och försörgt, att dhe dherinne på åhr och dagh näst
Gudz hielp ingen nödh lijda skole, derföre må, huad förådh på
spannemålen öfver anordningerne blifver, föhras ådt Rijga. Doch
måste man icke förgäta Finnarne och dett folck, som Giöstaff
Horn till landzens defension föra skall, att dett må blifva för-
5örgd och underhoUed. Och vele vij, att Erich Andersson till

286

den enda förordnar om dhen spannemähl till Marienburg, och
att till samma behoff een post ju för ju bettre föhrea Ad t Sesa-
vägen. Att ärtter och gryn medh i föUied komma, är DjUigdt
och nödigdt. Vore gott om någod flesk der till kunde bringas
till väga. Men hvad inthet till fångz ar, måste man låtha fara.
Vijdare om oxestatien hafve vij dee difficulteter besinnad, som
der vedh hengia, och vele derföre, att I dermedh beståå och i
samma staden effterfråga låtha om icke ibland krijgzbefabled
någre finnes, som frijbythcsboskap hafva att sallia, och att
man den upköptte, och anttingen med spannemål (efFter derpå
tämmeligh förråd är) lijn eller lijnfröö betalte; på dett vij och
någod sofvel, serdeles sådant, som sigh sjelf framförsla kan»
med oss bekomma motte. Till böndernes kast, och foder ådt
dheres hästar, efFter vij inthet för oss hafva eller [innan] kortt
att förmoda; sehr vij ingen annan uthvägh, än att dhe sigh
sielfve försöria moste och heller taga någod mindre spannemål;
elliest vare att befruchtta, dhet dhe sampt hästarne på vägen
upgifvcs, proviantedt blifver ståendes, och heela rehsan förhin-
drad. — Oss ähr och behageligidh och aiF eder välbetänckt, att I
bära åhoga om Rijges proviantering; begäre nådeligen, att I con-
tinuera och giöra dertill, dett mäste I någonsin kunne, låthao-
des spannemålen effter dhen förordningh, som derpå giordt ähr,
med första legenheet dijt föhra, på fall att staden blefve bc-
rännbd eller bloquerad (hvilked är till befruchta); alldenstund
vij rätt nu bekomma tiender ifrån Assarsson, att fienden hafver
upryckt medh legredh och marcherar Dy[n]en niderädt, see vij
inthet bettre medell, än att uthj Estland, Räfie, Dörpt och Per-
nau med privatis handlades, dher dee 3 eller 4 tusend tunoor
spannemåål tillväga braachte och tillföring giorde ådt Bijga,
hvilken man sädan par force dijt convoijera motte. Och på det
dhe icke skole apprehendera någon förlust, veele vij, för vårt
egedh Interesse skuldh, heller een mark eller 2 på tynnan till
dheres förtiänst öka låta. Gudh edher här medh befallandes.
Datum legred vedh Beresson den 11 Decembris, Anno 1625.

Post scriptum.
Som vij detta hafve befallt depeschera, är oss, her Cantz-
ler, ett annad edert bref, under samma dato, praesenterad ; see
der af, att I Erick Andersson sampt dhe andre amptmännen be-
fallt hafve att holla släderne medh hästarne tillredz, honom vedh
Segrintz [o: Sagnitz?] och desse medh WoUmar, till den ISDecem-

287

bris, hvilken termin vij godh och beqvem finna; och lathet der
med blifva; vele och så laaga, att här hoos oss alt skall hvar tijme
färdigdt vara. Dce contraire cominenderoent I skrifve om, vettc
rij ifrån oss inge vara uthgångne för[uthan] om Runeborg och
Ådzell; effter vij då icke visste, att bemelte ortter utbi edert
förslagh infordne voro. Felldtherrens disposition ähr oss i detta
moment tillhanda kompne, förnimme, att den är giord allenast
pi hastar till ammunitionsförsslen och stycken. Och hafva vij
honom incontinent låthed tillskrifva, att han hästar uthj Rijga
och näst om liggiande ortter sambla skall, och dess föruthan
emot den designation, vij här hafve göra lathet, eller eder dis-
position inthet påbinda. Vare fuUmechtige ädt Runeborg och
Adzel hafva vij och låthit till säija, att dhc sigh effter edher
disposition här uthinnan regulera skole. Edert upbudh till ryt-
terne approbera vij, kunna lijkväl ännu inthet vist statuera om
dagen, uthan moste oss (som vij för skrifved hafve) retta effter
väderleken. Bref ifrån Käkenhusen beretta, att Dynen, som var
igen full med ijss, doch lijkväl icke [var] tillfrussen; men vedh
Jongfruhofved menar man hon skall vara Ingdh. Vij vele der
på acht hafva låtha, och så snart hon bäär, eder uthj hastigheet
dett kungiöra. I medier tidh ville I laga, att allt är färdigt, så
att escorten med spannemälen marchera kan, hvad dagh vij der
på fordra. — Edert afskedh ådt Sverige, så väl som andre ex-
peditiones der hän, liggia oss nogsampt i sinnedh. Mädan vij
för vårt egedh gagn skuUdh icke kunne så hastigdt komma här
ifrån, som vij väl hadhe meent, sage vij gerna och befähle nå-
deligen. att I eder ferdigh hoUa, och kom[men] hijt till oss att
här tagha edert afskedh. Dee ryttarne, som provianted föhra
skole, kunna tillijka tiena till escorte för eder persson. Män,
der föred oförmodeligen opsloge, vele vij på een dagh eller 2
begifva oss på post ådt Wollmar och edher der depeschera, så
och Rijkz-Admiralen, hvilken der till vijdere beskedh förtöffva
kan. Eder befalldning till Erich Andersson om bröded är godh;

begäre, att I deraff till *) hijtförordna, dett öfriga

raåge [I] befahla att föhra ått Kåkenhusen, hvilken ortt pena-
rium belli pro tempore vara moste. Dhe annordninger, vij hafve
bär låthit giöra på Kåkenhusens lähn och eder tiUskickadt, är
allenast skedt att låtha see, hvad der af hadhe bortt uthgå och
icke att göra der opå någenn viss stat, alldenstund [sådan] mast
aBnu 8tåå[r] otryskadh hoos bönderne, och så hastigdt inthet
*) Tomrum är här lemnadt i texten.

288

kan uthgåå. Veele för den skuUd holle oss ved den annoidning,
som af eder giord ähr. Jöran Hanck och Påvell Helms kan nå-
gon aff den spannemål, som öfver blifrer, betala låtha, doch att
spannemålen föres in uthi Bijga, på dett att dess mehr förråd
kommer in i staden, och soUdateme för penningar brödh finna
må. I vele och draga sorg för dhe penningar, som uthur Sverige
komne ähre, poster af och till löpa låtha och dem, som pennin-
gar före, åtvetta om någon fahra på Wenden vore, att der på
Wenden (dijt vij hoppas dem säkert komma kunne) blifva liggian-
des till vidare beskedh. Gudh eder befallandes. Datum ut m
litens.

Ur registraturet för 1625, fol. 782.

286. (Egenhändigt) Bersohn den 12 December 1626.

Om anordningar för tåget till Birsen m. fl. stallen med därmed i sammanhang
stående frågor; förmenta motsägelser i gifna befallningar förklaras; breffiin
Sverige skola sandas.

Min gunstige helsan sambt hvad mera got och nåde jagh för-
mår nu och altidh tilförrende. Jagh hafver fåt tvenne edra bref
och befinner til thet första, at I förmålen thet, ehuruväl thetts
lens inkomster ärre af närvarandes legenhet brachte uthur then
ordningh, som ämat var, med them at hollas, sä förmene I lick-
Väl, at [I] af edra Wendiske och Derptische, Runneborgh, Marijen-
burgh och Adzelske (hvilckas inkombster ännu oturberede are) si
mycket skole kuna draga, at anordningen til Birsen skola kuna
tagas af edre och Derptiske lennen, och hvad mera förordnat är
tillicka med hollas. Hvilcket alt jagh och förmodat hafver, och
latter migh eder förordningh väl behaga, och efter jagh ser af
edert andre bref, at thet förslagh, jagh eder til efterrettelse på
Kockenhusens lens inkombst sendt hafver, giör eder tvehugse, al-
thenstund för then ene påsten står skrifvit: anordnat til Birsen,
så är thet allenast sket til at beholla Gierdts disposition, och icke
thermedh ment något i eder resolution at endra; sedan kommer
thet och ther af, at the bestier, jagh hoss migh hafver, in thet för-
stå statum rerum, hvilcket orsacken är, at alt så selsambt ocb
monströs steiles. Låtter förthenskuld eder anordningh om Bir-
äische entsettningen så väl på spanmål som bestar gå fort och tur-
berer eder her af inthet. Hvad edert förslagh vedkommer thet

289

ir ricfatight, och begärar, »t I Erich Anderaon befal», at han «f
den spaimem&l, tom til Finnitke regementen forordnat ür, Tille si
mycket til Maiienburgh och Sexwegen send» och anordna, at thet
tcick znA kimna haf^a sin födo, tom efter Gustaf Honu memorial
(tfaeraf eder copien tilaendt är) hoM honnom i landvem förordnat
ir, och menar jagh, at Marienborght len v&l så mycket skal kunna
dr^a.

Til thet andra, förmele I om brödet och underretta migh,
hvad forandringh ther uthinnan sked &r för Mäns Mårtensons hufvu*
TÜlo akuldh. Så skadar doch samma forandringh inthet, efter som
1 thet och sielfva skrifva, och thet I mena best vara, at brödet
hit och til Kockenhusen fördes, år och visserligen så. I velen
förty senda hit en ^000 heller j [6000] limpor heller thes verde
i snnor brödh och resten, så snart möjeligit år, åt Eockenhusen,
så vfti af edra lehn som Dorpt, Runnebårgh och andre flere lehn.

Til thet tridi; hvad upbudet vedkommer, så hafver jagh sat
thet uthi edert vilckor, och måste vij oss efter eder i thetta fal
retta, serdeles efter otviflachtight är, at Dynen ju nu ligger, hel*
ler sigh leggiandes varder mellom thetta och then 18, om thetta
vedret varar, och viste jagh icke, hvar efter vij hade at venta.
Bår I ferdige ärren, och brödet, efter som förbemelt är, anckommer.

Til thet 4, begäre I vetta, hvart then öffrige spa[nnemålen]
•edan Biraische anomingen är aftagen skal taga vegen, som I
eder bespörrien, så tyckes migh, at han best til Riga föres efter
edert eget förslagh, som I migh med thesse bref skickat hafve,
ty Eåckenhusen och Selborgh hafva på spanmål ingen nödh.

5. Hvad ärtter och gryn anlanger, thet är gåt, at I them til
▼ega komma. Flesket jagh skref om, efter thet eij kan hafvas,
måste man hafva tålamodh. Hvadh I om boskappen skrifva, thet
låter jagh migh behaga och är högnödight, at något ther af måtte
htfras med oss på vegen för såfvel skuldh.

6. At böndeme icke mycket skola kunna föra, om the för
Bigh mat och hestame foder föra skole, thet är vist, men thet är
och vist, at förslome lära blifva liggiandes på vegen, om ther-
fcrre icke sörjes, och är bettre en 200 eller 300 tunnor sedh til-
bscka lemna, än at alla förslome skulle på vegen stående blifva.

7. Hvad Riga anlangar och thes provianteringh, ther uthi
lofrar jagh eder flit. Sckaffar man först in, hvad af anordnin-
game öfver blifver och giörer i thet öfveriga allenast eder flit,
som jagh ther om eij tviflar. Et set är ännu at tenckia uppå,
ther högsta nöden krefver, nembligen at man ifrån Estland, och

Axel Oxenstierna, IL 1. 19

290

om anskiönt helt ifrå Befle, upliandlades någre tueend tunnor «fc
hafvas i beredskap, som them på lades at föra (ther så hekuat-
giörs) til Riga, och at piivati icke måtte lida skada, måtte msoBl
försäckra dem ett sådant köp, som deras omkåstnad och girigfaeÉ
fylla kunde, fast man än ex publico them öfver thet pris the
uthi Riga få kunne på några marek på tannan försäckra sknlle.
Giörer efter möjelighet, och som I få adviseme til ifrå Riga, eder
flit her om, och om I något bettre expedient optenkia könne»
låter migh vettat.

8. Så finer jagh af edre andre bref, at I menen contraiiss
commendementer ske, så är hoss migh ther uthinnan ingen an*
nan error sked än med Runeborgh och til efirentyrs Adsel, hvil»
eket kommer ther uthaf, at I migh icke designationen tilsendt
hafve, i hvilcke lehn som I edra befalningar hafve utgå låtet» :
Ålliest är och them, som hestame utfordra skole, ansaght, at the
edra förordningar inthet turbera skole. Hvad Feltherren hafver
giort, hafver två orsacker, först at jagh hafver befalt honnom at
skaffa hästar til arckelijet, sedan at han skulle lod, krut, salt, sil,
til Eockenhusen förskaffa, som vi med oss hafva skolom. Vcie
väl got, at thett ena thet andra icke hindrade, och menar jagh,
at Felthem nock hade, om han behölle the lenen, somligghiapå
Pemawske vegen och utmedh siön, althenstundh jagh väl vet
eder ingen reckningh uppå them hafva giordt. Huru thet ock
är, så lagar I, som nembst ved handen ärre, at sacken icke må
komma i villo, såsom jagh och eder ther om tror.

9. Hvad ryttare och kneckter anlanga, som ther bort åt i
borgleger liggia, them låtter (efter som I formale eder och giöra
vele) fordra tilhoppa, och när I förmene, at låta förslome gå fort,
kunne I låta them confojera them och så komma til oss.

Sist uthur Svirge hafver jagh fåt diverse bref och skal them
innan kort (med sambt min mening ther om) eder tilhånda sende.
Gud befaller jagh eder, och blifver eder med nåder väl bevågen.
I Berson den 12 December, Anno 1625.

GustavTiB Adolphus m. p.

891

117. Bersohn den 14 December 1M6.

Otti lirÖdleTeranBer; ryska köpman böra öfrerUlas att göra tillförsel: aflinlande
af en rysk beskickning.

GiiBtaf Adolph etc. Vår synnerlige gunfit etc. Vij hafuei
hen Cttntzler, af edert breeff, datered Wollmar den 11 och om
des 13 prsBenteied, fömummed, först att Erick Andersson ännu»
ofrer giorde anordningen, ettusendh tunner brödh hafuer baaka
Utedh, sedan förmerckt, hvadh honom och den Petznreske köp-
mannen emellan förpassered &r, och huru elliest i Rysslandh
foieveter. Belangende brödett, alldenstundh vij förmode ett täm-
meligett spannemålsförrådh in på Eåkenhusen komma skall, kan
medh bemalte brödh föga vara förseedt. I ville fordenskuldh ded
medh annat der hen föra låta, och elliest uthi dee förordninger,
Bom I allaredo giordt hafve, inted förändra, rettendes eder efter
Tär breeff, som i går och fördagz affgongne äre. Sedan efter
Erick Andersson schrifver och gör hopp, att i Ryslandh vell nå-
gott skall kunne practiceres, derföre befaller honom, ded han sig
låter vara anlägett att persuadera och öfuertala Rysiske köpmän-
nen att göra tillfömingen till vårt läger. Der till medh hafver
all flijt ospardt att drifva hoos Rysseme på allt, ded han tencker
kunne lända vår fiende till för&ngh och afbräck. Vij veele eder
och påmint hafue om den Ryske legationen, nådigest befallendes,
»tt I ved denne lägenheet, hvad till des expedition behöfues ador-
nera, och flå laga, om tijden och tillfäUed fordrar, att den expe-
dieies skall, att allt må vara färdigt. Gud eder befallendes. Aff
Benson den 14 Decembris, Åhr 1625.

GnBtavuB AdolphuB m. p.

288. (Egenhändigt.) Bersohn den 16 December 1026.

Om instractioii m. m. för en tillArnad ny beskickning till Sngland och Holland
och dess innehåll; brefven från Sverige öfversändas; krigsnnderrättelser.

Min günstige helsan, sambt hvad mera nådh jagh eder be-
ym kan medh Gndh tilförrende. Jagh hafver fS5r få dagar sedan
ftt eder broders bref och ther jempte fogat the förbundscondi-
tioner, som mellom Engeland och Holland slnttna äro. Och al-

292

thenstundh jagh seer, at verlden så selsjnt sigh kastar, at och
ieke ringa farÜghet synes vårt fedemeslandh tilstunda thedan e£»
ter, therförre tyckes migh icke af veggen vara åt Holland en ny
legation at senda, hvilcken fulmacht och Instruction hade medk
Rollenderen och Eonnungen i Engelandh at tractere ved samma
set och conditioner, som the sin emellom sluttit hafva. Giöier
förthensknld fulmacht och instruction ferdigh til en sådan legår
tion, at jagh henne med förste afferdiga kunde, och på thet atl
mage hafva någon rettelse om min meningh, så hafver jagh sam*
ma förbundts articlar här bifogat sambt et papper ther hoss, thec
af I min meningh om hvartera i synderhet sehe kunne, och se-
dan therefter formen af instructionen retta. För legater men«
jagh at brucka h[err] Peder Banner och Camerarium, och kunnen
I tillicka gifva Banneren macht at insettia Cammerarium för
agent heller ordinarium i Hagen, althenstund pro tempore jagh
fbgo annorledes kan. Jagh kan tenckia, at I uthi samma artickr
skole hafva betenckiande : 1. i then fara, som är at declarera sigh
så vit och owen af en sådan mechtigh potentat. Thertill hafrer
jagh thesse skäl, at jagh vet honnom vara migh så gramse, som
han blifva kan, och om han, thet Gud äffende, n^igh skada kun-
de, skulle han thet eij låtha. Sedan kunde I och i sielfva instruc-
tionen thet förbehålle, at man venlige medel försökia ville, och,
om the inthet guUe, vore man skyldigh sina venner at adsietera.
Themest är och icke mindre högheligen af nöden, at vij alle
evangelische giorde et, vår frihet at försvara, som thet andra pft^
tiet giöre et oss at undertryckia.

2. Menar jagh, at I hielpen varda för högh skattandes, hon
måste licka til vara sådan, at hon icke är rike til nesa, och om
vij vele vara af them höght ansedde, måste vij icke vara vile.
Alliest konmia och många fal, som excuser tillåta, hvilcke I Täl
specificera kunne.

3. Hvad kopparmyntet anlangar, thet måste I väl deducera,
at the som sendas thet förstå. Och sker thenna proposition thil
thcn enda, at vij oss thes bettre cxcusere kunne, om vij en gångli
blefve caput illorum, som til Spanien segla ville, hvar til vij as-
seclas noch finda skulle, ther vij aldeles skulle af them neglige-
ras. Sedan om the ville forbiuda sine at segla med monterade
skep åt Preusen, så vore thet för oss ingen ringa seckerhet, och
vicem versam skole the icke letteligh oss kunna necka. Heller
the moste på något viss migh försäckra, som real vore. Thettt
discourrerar jagh så uthi rugh, på tket I min meningh thes bettre

foifU mäge, hvad migh morerar til thenna meningh. Lätter migh
edert rådh i sacken vetta och hoUer altingh til redo, at när jagh
kin konuna til eder, at I tå med irrender icke öfVerhoppas.

Hvad jagh uthur Svirge hafver, och hvad jagh thit befalt
Iiafrer, sehe I af medföUiadide bref och copier. Minnes I något,
iom jagh glömbt hafver, minner migh ther opå, at man thet ännu
kan botta. Gud gifve, I vore i Svirge ty ther går selsambt til.

Hvad vare liflenske sacker anlangar, så rosar jagh eder flit,
ty här kommer dageligen brödh. Vare och got, at man medh
forslen åt Birsen skyndade, ty Dynen ligger alt in til Jungfruhof.
Fienden hafver haft sina orena englar, Gosackeme, ther öffver och
utplundrat Eroppenhoff, bortaget 40 archlihestar, som ther bor[g]*
hger hade sambt några Sexwegenske, som spanmål til Kåkenhu*
sen fört hade, och vore sedan af Måns Mårtenson sende til Kröp-
penhoff efffcer höö. Hvilcket ingen ringa skada är, ty jagh vet,
marrere saght, inthet medel archelijet och brödet, som vij med
oss hafva skolom, at framfordra, men hvad man eij röra kan, mo-
tte man låta liggia, och vij måste roo med the årer vij hafvom.
J^h hafver sendt Göstaf Horn til Kroppenhåff med 4 fanor ryt*
tare at sehe, hvad legenhet vij ther hafva at lägra oss, ty jagh
tviflar, om jagh migh icke thit begifva moste och ther afvente
föislomes ankombst. Doch velen 1 inthet förändra uthi edre
Bscher, uthan senda brödet hit och til Kockenhusen, som jagh
eder för detta befalt hafver, allenast sage jagh gema, at förslome
måtte nu mehra skyndas. Låter oss vetta, när I mena at the feiv
dige blifv^a, at vij thet några dagar för måtte få vetta, och oss
ther efter retta. Ålliest för thenna tid inthet, uthan at Lars Nil-
Bon och Peeder Erson äre både siucka, är så jagh secreterare och
kammerare; vore jagh calefactor, så vore jagh omnia tria.

Pärer väl. eTagh är eder med alt got väl bevågen. I Ber-
»on den 16 December, Anno 1625.

GuBtavns Adolphus m. p.

M. {Egenhändigt,) Beraohn den 18 December 1686.

KnrlandB nentralitet; stilleståndsanderhandliDg med Polen ; proTlanteringen.

Min gunstige helsan, sambt hvad mehra got jagh eder bevisa
laui med Gud tilförrende.

294

Jagh hafver i förgår fåt edert bref *) och sehr, hvad Drelingk
med eder sombt handlat sombt discourerat hafver, och såsom hel*
neutralitets verket består uthi the pun[c]ter6 förklaringh, aoni I först
med Grothusen öfversende, och han nu Hertigens menin^h ther>
jemte sat hafver, efter som then förteckningh utviser, som I migh
tilsende, så hafver jagh samma puncter än vidare declarerat och
them i tre columner schrifva låtit til eder efterrettelse. I kunne
honnom them förrehoUa och, om han them acceptera vil, på ra-
tihabition tilseija, och eder afskedh ther uppå gifva. Ja^h hop-
pas (at ändoch jagh stilleståndh och fred sobrise ther uthi nembt
hafver) at lickavist them, som gema stilleståndh hade, skal gif*
vas tilfelle thet at drifva, genom then offerte af restitution uppå
the Curische husen. Sedan menar jagh at Hertigen och hans un-
dersåter skole vara glade, at the Tuckum igen bekomma och ofixe*
rade blifva på en tidh, och jagh kan föga thermed tappa, ty Tuc-
kum kan man (med Guds hielp) altidh väl få igen. Yij holla
them och med thenna resolutionen inter spem et metum och prae-
judicera oss lickavist inthet til våren, hvilcken vår tidh är ad res
gerendas. Interim menar jagh, at the Curische af adel icke skole
så dristight thöra låta bestella sigh, som the älliest til efventTis
giöra skulle, hvilket och icke skada kunde. Voret sack, at thessa
articklar bevilliades (som jagh doch om tviflar) så vore the oss
icke skadelige, så mycket som jagh derom dömma kan. Alliest
vore icke af vegen, at I honnom muntligen pålade, at han, Dre-
lingh, sielf hoss Store Feltherren ville drifva stilleståndshandelen
för restitutionen skuldh, och om han afrycht vore, at hans herre
thet giöra ville per litteras vel legatum, thy at skrifva honnom
til vore väl en meningh, men man moste sobriae submitera sigh,
hoss the hofferdige. Thetta är min meningh om Drelinghs ar-
rende. Hafver jagh något af importans förglömbt, så hafven I
tid nock migh at påminna, ty jagh tror, han skal icke offen«
deras af ringa drögsmål. — Nyt är här inthet, uthan at Dynen
ligger til Askeråde. Ifrå Erich Andersson ärre ankonme 329
tunnor brödh och något erter. Jagh sender hestama strax dl
backa, om the icke frambkomma låter migh thet vetta. Alliest
förspör han sigh, huru mycket af statzie-sofvel han hit senda
skal. Jagh svarar honnom, at han skal taga beskedh hoss eder
och Gerdt, som jagh menar nu vara hoss eder, huru förordnat är,
på thet jagh inga contraria må befala. Alliest är fögo mehra be-
hof i sofvel hit och til Kockenhusen at föras, än som på en må-
*) Dateradt Wolmar den 14 December 1626.

295

aadt til folcket behöfves, men brödet skadar inthet, at thet hit
åt föres, ty behöfyes icke nu alt, så behöfyes thet y&l en annan
gongh. Her med befaller jagh eder Guds gode beyarelse, och år
ock blifyer altidh eder yälbeyågen. Uthi Berson then 18 Decem-
ber, Åår 1625.

Gustavus Adolphns m. p.

Anteduung: Pnasent i Wålmer den %2 December. Anno 1626.

MO. (Egenhändigt) Beraohn den 10 December 1026«

Med bref från Knrfnraten af Bnmdenbnrg och hans HoMd 8. r. Oötsen angi«
ende UeaaaeH; om svenskt såndebad till konventet i Haag; och till Bethlen
Oabcff^; expeditionen tiU Birten.

Min günstige helsan, sambt hy ad mehra got jagh eder be-
yisa kan med Gud althid til förrende. Jagh hafyer fåt syaar af
min syåger på mit bref om Memel, som I kunne see af bifogade
bref sckzefyit af Götz til eder. Jagh yil syara min syåger, och
trarar 1 Götz. Hyad jagh syarar år, at jagh refuterar argumenta
contraria af min meningh, icke i thet hop honnom at öfyertala
nthan bollan suspens, hyad jagh i sinnet hafver, yed then me-
Bmgh tracterar och I Götz. Hagenske och Brunswigeske conyen-
tens fortgångh sehe I och af hans bref, och som Hagensche con-
Tenten är alles hop, så yoret gåt, at yij och then besöchte, ty
komme yij icke til begynnelsen, så skadar thet icke, at thet sker
til endan, på thet man må yetta hyad sket år, och hyad i yerlden
Utter. Görer förty Bannerens afskedh ferdigh, så snart möjeligit.

Med Betlehenn Gabor är nu yål at correspondera, ty yij åre
BQ syegrar, som I sehn. Vore got at antingen Rasch heller Sad-
deler thit sendes, byar om jaffh mera yil discourera, när yi, yil
Gudh, komma til samman. — Alliest är nu Dynen laghd til Kåc-
kenhusen och yore got, at vij med thetta bestendiga före yår Bir-
fliflche resa fullborda mätte. Vore altingh til redz, så sage jagh
gema, at I toge ryter och knechter til eder och fölgde folama
bit här eder afsked at taga och eder resa åt Syirge at fortsettia.
Nat I kommandes yarda, måtte jagh et par dagar för yetta, at
ock yij ferdiga yara mage. Gudh befaler jagh eder, och jagh är
eder altid yel beyågen. Af Berson den 19 December, Åår 1625.

GuBtaviiB AdolphuB m. p.

296

ML Bertohn den 28 December 1628.

Expeditionen tili Binen och dftrmed sammanhångande Ärenden; kallelse till Ko>

nangen.

Gustaf Adolph etc. Vår sjnnerlige ynneBt etc. Hijt are,
herr Cantzler, åter i dagh fempton hundrede store brödh ifrka
Wolmar ankompne. Och håppes vij nu mher der hoos eder altt
således vara uthi beredskap, att vij kunne begynna advancera con-
dotten, när vij vele, om töövädred oss icke hindrer. Ibland an*
dra äre tuå orsaker, huarföre vij oss skynda moste: först, att fi-
enden icke så stark är, att han oss uthi vårt intent, medh Guds
hielp, hindra skall, effter som I af innelychte ens fånges relation
see och märkia kunne; sedan, att vij på Trettondedags tööd,
som ordinerement intet plager blifua uthe, moste förtänkte vara.
Hvarföre, så frampt vederleken fogar, då är vår nådige vilie, bU
i Platos regemente och Skotteme, sampt dett andra folket medh
proviantet hijt åt marchera låthe. Men om ett oförmodeliged leen-
väder infaller, effter här är ondt om fouirage och logementer, då
låter folket medh proviantet kring om Pebalgen förläggia till vi-
dere beskedh, och sedan I visse personer hafue tillförordnet, som
böndeme och hesteme tillsammans håUe, mage I för eder person
begifua eder hijt till oss att taga afskedh åt Sverige. Effier och
lätteligen hända kan, att hesteme upgifues, eller eliest fahra iUa,
och vij tillförenne hafue förgätet eder här om att påminna, hvar-
före sage vij gema, och vele eder nu här med nådeligen befälet
hafua, att I late uptaga så månge bester och der till sleder, som
kunne vara till fångz der i länen, och dem ledige hijt medh de
andre löpa låtha, på dett, om nägen hest tråttnede, eller på skada
kome, att man då hade något i staden att tilltaga, dher medh
stycken och provianted att framförsla. Detta I således efiieiv
komma vele. Gudh eder befalendes. Af Berson den 23 Decem-
bris, Anno 1625.

Gustavus Adolphus m. p.

297

Itl. Ugret lid Bertolm don 26 December 1626.

OoaUl Hom riLndes att mottaga det för expeditionen till Binen bectåmda föl«
ket; kalleUe till Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår gunst etc. Vij vele eder, her Cantz-
ler, nådeligen icke förhoUa, att vij hafve afferdatt her Giöstaff
Hom till Wollmar, der att emottaga condotten, och den hijt be-
ledsaga och föUia. Och alldenstund vij för orsaker skuld eder
närvarelsse behöffve; serdeles att vij mage conununicera medh
edher om med fölliande bijlago, som ifrån Feldtherren kommen
ähr, medh annatt mehra, efiler som her Gustaf Hom veet eder
dhet vijdare mundtligen beretta; är vår nådige villie, att I, strax
detta vårt breef kommer edher i händer, [eder] per posta hijt till
oss begifve. Detta I så efi^erkommandes vardhe. Af legredt vidh
Berson den 28 Decembris 1625.
Ur registratnret för 1626, fol. 757.

248. Beraohn den 80 December 1825.

Memorial, hvad ährender K. Maij:tt hafver Rijkz-
Cantzleren, edell och velborén, her Axell Oxenstierna
etc. allemådigest befahltt och betrodt uthi sin rehsa
ådt Sverige att förretta. Datum Bersson den 30 De-
cembris, Anno 1625. •

Här ifrån skall han begiffva sigh den närmeste vägen han
kan ådt Sverige, och så snart han kommer till Stockholm skole
Bijkzens Bädh, som der tillstädes ähro, förskrifva dijt dem andre
af Bådett, sä och dhe 8 nermeste Biskoper och näst besittne Stådt-
hoUare, tagandes der jempte till sigh Cammar-Rådet, och dem af
Ho£&etten, som äre tillstädes, hvarest dem skall före hollas nähr-
vshrandes rijkzens tillstånd, tillstundandhe fahrligheeter, och så
föreslås, dett Eongl. Maj.i;t nu icke annatt medell sijr att föhra
Qth sakeme, ähn att landzhielpen ähn ett åhr continuerades oeh
een uttakrifning der jemptte skedde i landett.

298

På dett nu dette deste bettre och beqvembligare kunne gå
for sigh i Eongl. Maij:tz frånvahro, hafver H. E. M:tt eidf låthii
ekrifva Stenderne ber om till; funne ocb der jempte gott, att Bå-
danne H. K. M:tz breeff ocb befalldningar blefve förkunnadhe aff
Bijkzens Rådh sielfve, adsisterade af Bifiperne ocb andre beake*
delige män aff klärkerijdt, såsom ocb att föreskrefne godhe her-
rar ocb män, som då i Stockholm vore, förmante dem andre ge-
nom dberes egen skrifvelsse till deste större villigbeet, så i uti-
lagome som alt annatt, ocb dett med sätt ocU form, som eigh
bäst skickadbe.

Der med skall Rijkzens Rådh så laga, att een af dberas me*
dell, sä vidt dhe kunne tillräckia ocb för andre bestellningac
kunne afkomma, eller någon annan beskedeligb man af adeil
sampt medb een Biskop eller annan beskedeligb Capitular, be-
gifver sigh strax i bvar provincie; förkunnar dber Eongl. Maij:ts
bref ocb befalldning om landzbielpen ocb uttskrifningen, och dhet
strax steiler i verkedt, förordnar Commissarieme, som uptekne
boskapen effter den medgifne Instruction; item förordne andze,
som bära up boskapzskatten, och så siclf tillsijr, att richtigdt der
utbi handlas, och att tijden hafves i acht, och ingen ting lette-
ligen försummas, så utbi antekningen som uppbäringen.

I tijka motto skall och uttskrifningen Stellas i verkedt, och
dhe, som deputerede äbre i bvar landz ända dertill, påleggiaa, att
effter sin Instruction fabra fortt, så att han på alla orttar kan
vara öfverstånden ådt sijdste in Aprili.

På dedt nu dhe medell, som fdrordnade äbro att uttfdhiå
krijgedt och uppeboUa staten medb, motte richtigdt hafra mn
gångh, skall Cantzleren icke allenast i gemen medh h^ Johan
Skytte och Cammaxrådett allt öfverväga och betenckia, huraledes
feelen &r att hielpa, besinna, och så myckit möijeUgit ähr i dedh
eene och dett andre leggie handen opå, uthan och in pattiealari
vedh sijne rehsor genom landett, och seideles der, som [han] något

299

duålier« forfahra hvad fehl, dom finnen uthi upbörden och uth-
giAen, eenkmnnerligen i qyame och lilla tullen sunpt acciseme,
oeh så mycket möijeligitt medh StådthoUeme sölda att bettre och
laga, att aådanne cronones Tälmente (!) rentter och inkompster motte
lettelig komma på gong och således upkräfias och adminietreras,
att ded allmenne[B] gång der medh sökt varder.

6.
Eff^r och Eoppat^ompagniedt är een af dhe fömembste stö«
der under Cronan i denne tijden, så skall han sigh låtha anlägitt
T«ra att med rådh och dådh bijfalla Directoreme och sökie alle
aöijelige medell hoUa Compagniedt yidh macht och kopparen i
prijs; serdeles, medan myntten synas vara dett beqvembligaste
medell, då skall han drijfve på att kopparmynttedh må hafve sin
fülle framgång, så vedh Nykiöpingh som Sättra, på dett alla com-
pagniedz debitorer mage der igenom kunna underhollas, så medh
bergedt och bruken såsom medh cronan och partidpanteme, på
dett kopparens prijs icke må afslåås och vilescere. Kunne och
Bogre andre medell uptånkias att sterkia Compagnied medh, der-
om moste de göra all möijeligh flijt och arbetha opå.

7.
Hvar och lyckan ville, att kopparen åther kumme i prijs, så
att den gulle till 150 daler eller der under alt in till 130 daler
Svenske penningar, holler Kongl. Maaj:tt gott, att Compagniedt
' låihe i så motto gåå plotekopparen sin koos, och tage silff- och
guldpenninger derföre igen; och så lenge kopparen der uthi sto-
dhe, holle up med myntedh, eller ju ginge sparsambligen det
medh om. Men der dhe förnummo honom att vele falla ned
bettre, strax låtha kommatt på mynt-edt an igen.

8.
Belangande Jem-Compagniedt, derom skall han ock göra sin
ffijtt med Director[er]ne, att capitaledt kunde upbringas, och dett
BleQas i verkedt effber dett sätt och form, som Kongl. Maij:tz
uttgifiie privilegier uttvijse; såsom och tillsäije StådthoUeme der
under Bergzlageme liggie, att dhe i tijdh låthe upröije vägame
ådt alle marknadzplatzeme, såsom och jänka och retta ladome i
Hvar Bergzlagh, att alt stång- och ossmundz-jem der kan vägas;
doch skall med Jem-Compagniedt dhet observeras, att hella fun-
damented dértill leggies i Kong. Maij:tz frånvahm, och Stellas

300

yidh defis lyckelige hemkompst i verkedt, på dett icke någon . «
....*) eller obestånd i H. E. M:tz frånvahru af genvördige mes*
niekioT motte anrettas.

Så skall och Cantzleren, vettandes, hvad macht på ligger, att
flottan i tidh är fårdigh, drifiia opå att M. Hendrich och Clerck
effter contracten blifva hulpne ; och sedan örkia dageligen och på-
drijfva, att flottan förferdigas till förste vårdagh; de nye skeppen
göres färdige; 60 eller 70 långe båthar upslås, artigdt och Tål
facionerede; strusseme förfärdigas dett meste möijeliged ähr, ock
att dhe skepp, som vidh Elfzborg liggie, föres hvart effter annatl
genom Sundett, in i Ostersiön; derom Eong. Maij:tt serdeles haf-
ver vice Admiralen tillskrifvidt och befaltt.

10.

Hvad uthur Sverige är deputeret till krijgzfolckzena, som här
nn tiäne, underholdh och uppehälle öfver vintteren, skall Cante-
leren medh flijt anholla hoos Cammerådet, och elliest på drifrs
och dem adsistera, att förbemeldte anordningar mage i tidh gå
utt och öfver sendas, så att man icke på denna sijdan förfaller i
olegenheet.

11.

Och efller vij inthet annat än ett svårt krigh hafue att fo^
möda ådt tillkommande sommar, så att ordinari medlen icke sy-
nes at vele förslå, derföre skall han giöra sin högsta fiijtt att
uptala dem, som han finner förmögenheet och godh villie hoos,
dhet dhe komme fädemesslandett till undsettningh med så mjc-
kit dhe mast förmå, sompt til lens och på interesse att beUls
nogon tidh her effter, sompt på godz, eff*ter som han conditio-
neme best kan giöra. Han skall och handla med participanteiBe
i Compagniedt, om dhe H. K. M:tt ville uplåtha dheraa vinst for
detta och dett tillkommande åhr på godze kiöp; så må dem der
opå giöras anordning till Kong. Maij:tz ratification; men är no-
gon, som icke lust der till hafver, då mage han taga sitt utt.

12.

Hvad Kong. Maij:tt vijdare hafver her Johan Skyttc ß«i»P*
Cammarådett befaltt att bestella uthi mjöl, sill, krut, lunter, blj,
*) Tomram är bår i texten lemnadt.

Uådhe och commiM «ampt annan krijgzredakap; dett ekall han
«eh diifua p&, att dhet må blifva giordt och förrettadt, så att alt,
•om är möijeligitt att konunaa till väga, må till vårdagh vara be*
iteltt och tUl reds, så att H. K. M:tz anslagh och förehaffuande
icke i nogon motto hindra« eller forsummafl mage.
Ur vegirtimtiupet »t 1696, foL 760.

M4*). Kokenhoaen den a Januari 16aa.

Anardningar med anladning af BnkedrottDUigen« fråofålle.

Gustaf Adollph etc. Vår sjnnerlige gunst etc. Aff dhe breff,
her Cantzl&r, edher uthur Sverigie tillskreffne och ifrå Kåkenhu-
sen njlighen sendhe ähre, haffue I dhett oförmodhelighe bedröfF-
nelighe fall, medh yår salighe Fru Modherss dödelighe hedhan-
feidh fömummedt, och alldenstundh vij icke vele, att någodtt,
antingen uthi regeringen på landhett eller medh Henness Maij:tz
hoAienare förändras skall, hvarföre haffue vij Hoffmestaren Pall-
kenbergh fullmacht och befallningh giffuett, att han gubemamen-
ted förestå skall och allt låtha bliffua uthi dhen statu dhett nu
ihr till vår lyckelighe ankombst. Vij haffue honum och särdhe-
less tillskreffuedt, huru vij om begraffningz praeparatorijs Teile
beställt hafiua, nådheligen befallandhess [eder], dhem här uthi en
eller annan motto edher och edhre medhbrödherss rådh och hiellp
behöffdhe, vare bijständiga. Gudh eder befallandhe. Aff Kåken-
husen den 2 Januari, Anno 1626.

Ur registratnret för 1626, fol. 3.

245. Kokenhusen den 5 Januari 1026.

Uodenättelien om det förestående tåget till WaUhof. Rikskansleren bör före
aCresan sörja för de sjuke och låta ranaaka efter rymda knektar.

GuBtaf Adolph etc. Vår sjnnerlige etc. Vij äre, her Cantz-
ler, i gåår, den 4 Januarij, medh folked hijt till Kåkenhusen an-

*) I redaktionsakten för Axel Oxenstierna, kammararkivet, finnes under da-
tum den 2 Januari 1626 ett salnbref, hrarigenom K. M:t öfverlAter till Rik»-
luasleren för en af honom gjord försträckning af 4,727 daler, 10 öre, 12 pgr,
åtskilliga spridda gårdar 1 Östergötland, Södermanland, Småland och Finland,
aed en beiiknad räoto af tiUsammans 143 daler, 6 öre, 10 Vto Pg^^-

302

kompne. Och effter vij pä nytt äre berättade om fiendens troapet
Tidh Wallhoffuen, att han icke skall vara synnerligen stark, hT«^
före hafue vij resolveret att bruka l&genheeten och i dagk eUer
morgon göra en cavalcade och försökia, att vij (förmedelBt Guds
hielp) medh rytterijed kunna göra fötter under fienden der vidk
Wallhåffuen, för än han sigh medh Radzewill och Gonsoffiiki jun-
gera kan. — Der näst vele vij eder ännu påmint hafue, huadk
senest afftaltt och befaltt vardtt om de siuke, sä ryttere aoa
knechter, dett I för eder afiard bestelle, att de förlagde och till
nödtorfffcen försörgde vardhe. Elliest fbmimme vij och, her Gante*
ler, att dhe Smålendske knechter fast myckit sticka sigh uthnr
vägen, äre senest en godh deel i upmarcherended blefne efiier
och giordt sigh siuke och i medier tijdh taged deres vägh it
Sunsell och drefued dher kring bygden i lättie, efifter som vij
och i gäår sex hafue funnit, som och pä Vår Herre luge, till ain-
nes att draga sigh undan och blifua tilbaka. Vij vele färden-
skuld och befale nådeligen, att I pä sädane låthe achtt hafuA,
och när någre kunne beträdde varda, att de straxtt tages vidii
baissen och till lägred förskickes. Hvilket vij eder till effker-
rettelse icke hafue velet förhålla. Gudh alzmechtigh befalandes.
Af Eåkenhusen den 5 Januarij, Åhr 1626.

Gustavuß Adolphus m. p.

246. L&gret vid SmellBtradh den U Januari 16M.

UnderråttelBe om slaget yid Wallhof ; Rikékanslereiia resa bör påskyndag.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij skrefue eder,
her Cantzler, till ifrån Kåkenhusen, om värt intent och npaät att
attacquera fienden vid Wallhofuen, huilket värt dissein vij nu
hafue stältt i verket. Och hafuer Gudh (honom derföre loff och
prijs) gifuit oss lyckan, att vij hafue behoUit platzen, jaged fien-
den på flychten, så att till fem eller sexhundrade, som man veet,
äre blefne pä vallstaden, föruthan dem, som i skogen förfolgde
och nederhugne äre. All hans tross och bagage är blefuen i lo-
ped, och hafue de Finske ryttere bekommit ett tämeliged bythe,
mast proviant och victualiepartzeler, doch penniger och andre sa-
ker der ibland. GonsoiFskis och Wolfs bröder äre fängne, och
medh dem vid pass halfitannat hundrede gemeent partij. Pyic

808

iaeB felttotycken hafiie yij och bekommit, sampt en hoop cornei
oeh fafaner, doch vete vij intet, huru m&nge, effier de om ftn nu
kke alle pnesenterede äre.

Vi} liggie nu hår vid Smelstradh att sambla y&rc troupee,
fanlke yij paitijyijs hijt och dijt utsäadt hafue. Så snart de
iShopa komma, yele vij resolvera huadh videre företages skall.
Ptrtiealariora, om denne Tår Tictorie, vele vij eder sielfue med
äiate tilflkrifoa. — Och effter tiden flux förlöper, tuifle yij inteti
att I matniera eder resa så myckit I ktmne, effter som I yete
hnadh macht oss på ligger, att de vftif eder förtrodde äre, motte
é£gt bestelte och förrettede yarda. Gudh eder her med befälen»
defl. Af vårt ll^er yid Smelstradh den 11 Januarij, Åhr 1626.

Gnstavns Ådolphus m. p.

347. Beval den 22 Februari 1626.

Om åtskilliga ärenden rörande skeppebyggeriet för flottans räkning; dess ntred-
nlng och manskapets 16n.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga gimst etc. Vij låtte eder
▼etta, her [Axell Oxenstierna]*), dett yij hafve bckommitt yår
Admiialz Claes Flemmingz breff, hyaruthinnan yij förnimma dhe
fåfänge enskyllingar, såsom M. Hindrich och Paridon yon Horn
förebara om dhe skepen yij haflVe befalladt att upslå och för-
faidiga, hyilke besyära sigh icke uthan deres skada dhe skepen
efi^i Yårt besteck att kunna upslå, efftcr dhe yirke till andre
skepp hafiVe uphuggit. Så alldenstund yij merka dhe achte mehre
deres nytto och fördeli än see upå yåre och cronones gagn och
bestå, hyaiföre befalle yij nådeligen, att I dem tillholle, att dhe
sådanne eker bygga, som yij äre tiänte medh och effter dett be-
steck yij haSve dijteskedh, eller, dedh [o: der] dhe icke thett
▼ele eller giöre kunne, att dhe då effter contractet någott större
skep upslå och medh alldra förste förfärdiga låtta, effler som I
rielflTve väl yette oss dem nu behöffye, för den brass [o: brist?] yij på
vår flotta lijddt haffue, och der Paridon yon Horn dedh icke ingå
oci giöra yill, uttan sigh tillbiuder att upsättia ett skep som Per-
; ftU8 åhr, då äre yij der medh intett betiänte, uttan yele, att han

I *) Bzefvet år, enligt registratoret, lika lydande ståldt till Kikskansleren och

I Jotuuk Skytte; den senares namn är i texten infördt.

304

antingen e£Bter vårt besteck tu skepp upalåår eller ett nog&tt 8tdn«|
och såflom ett annadt aff vare medelmåttige örl[og] skep och de«
medh alldraförste färdig förskaffer, och der han dett icke giöit
vill, då vele vij, att honom skall förbuditt varda, nogre andra
skepp, större eller smärre, örlog eller kavfarter att fi^rbjggia, eH^
ter derigienom inthet annatt än en hoop medh verke forderffvai
och till inthet kommer, och dett verke han liggiandesa hafiVei^
skall han försällia ått M. Hindrich och icke haffva macht nå»
gott der aff att uttskeppa och noged frcmmande försäliia, vedk
vår högste onåder tillgiörandess. I skole honom ochså der tili
holla, att han medh dett ena skeppett, han skrijfver snart Üt^
digdt bliffva, sig haster, och dett medh dett snaresta segellfkr*
digdt giör. Vij vele och, att I skynde upå, att allt arbettevedk
Skepzhålmen må haffva sin richtige fortgång, och att M. Hind*
rieh icke allenast dhe 3 strussema han haffver upslagitt, hastigdt
förfärdiga låtter, uttan der till 8 eller 9 stjcker by ggning steiler,
och så lagar, att dhe i sommar kunna bHffva segelferdige, ocb
att I der hoos påminne Admiralen Claes Flemmingh, att han U-
ter sig vara anlägett, att dhe skfepen, som vidh Giötteborg Hgge,
effter som vij hånom haffva tillskrijffva låtit, mage vidh msU
öped vatn kunna löpa in utti Östersjön till vår andra flotta. EU«
iest medan vij fömimme aff hans breff, att skepsfolkett resten
en god deel opå deras lohn och besoUdning, vele vij, pä dett icke
arbetett derigenom skall blijfva niderlagdtt och försummadt. att
I sampt medh [herr Johan Skytte]*) sökia medell, att dhe mage
väl blijffue contenterade och tillfredz stelte. Detta vij eder nå-
deligen icke haffva kunnett förhoUa. [Räwell den 22 Februarii
1626.

Ur regiatraturet för 1626, fol. 91.

248. Narva den 8 IKars 1636.

Då Konungen nu är på hemvägen, uppskjates P. Baners beskickning åt Holland;
öfverste Streifs resa åt lyskland bör befordras; bref m. m. sändas.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunat etc. Vij hadhe
väl, her Cantzeler, velet eder denna resa om alle saker uttförligea
tillskrifva, men effter vij are nu på reesan stadde ått Sverig«!

♦) I texten står •Cantsleren».

305

«oh haSre 088 nogerlunda resolverat att qvar leffva vår gemåhl
|å Åbo och sedan ryckia fort, låtte vij fördenskulld allt sådant
till vår lyckelige ankompst bestå, allenast låter eder nädeligen
ftmimma, att vij vårt consilium om her Peder Baners rehsa ått
HoUandh muteradt hafver och henne opskuttit till dess, Gudh
vill, vij komma till Stocholm. — Sedan effter oss ligger macht
19a, att Öffversten Str[e]yff hastig må komma till Tyschlandh och
ftrretta, hvad vij hånom nådigest ombetrodt och befalladt haffver,
ihr vår nådige villia, att I honom på dett hastigaste afferdige och
fort skynda, så lagandes, att han icke på nogon ortt i Sverige må
blijffva opehoUen och fdrhindratt. — Vij sende eder och her medh
till hända alle dhe bref och ad viser, som, effter edert affresande
ifrån oss, ifrån fremmande ortter ankompne äre och der hoos
nogre iorslagh, af hvilke I kunna förnimma, huru och på hvadh
sätt vij vare saker vele disponeret haffua. Detta vij eder nåde-
ligen icke haffver vellat förhoUe. Gudh befallandes. Datum
Karfwen den 3 Martij Anno 1626.
Ur registraturet lör 1626 foI. 117.

ai9. Stockholm den 16 Juni 1626.

Memorial, hvadh vij Gustaf AdoUph med Gudhz nådhe
etc. haffue befallatt vår tro man och Cantzlär att för-
retta här i Stockholm så och i Finlandh.

1.
Så snartt vij ahre vår koos och till siöös, skall han på en
dagh eller fl, förtöffua her qvar, att ratificere inkomsteme aff
dhe poster, som äre aff oss förordnadhe till Lijfflandh, och så
giöra tillijka medh Cammerrådhet sin fiijtt, att dhe måghe öffuer-
akickadhe vardhe till Righa, hvart effter annadt, och dhen cammer-
skriffuaren, som afireckning giöra skall medh soUdhathema,
afferdhat.

2.
När thetta är beställt eller och såledhess dirigerat, att dhct
kan gåå, skall Cantzlären genom natt och dagh begiffue sigh
öffacr till Finlandh, dher först sambla dhe penningar, som aff oss
till krighsfollketz afferdingh äre deputerade; sedhan samble skep
och skuthor i Finlandh och Räffle till follksenz öffuerförsel, och
helle dhem till redtz; och för dhet tridhie sambla det Finske

Axd Oxenstierna^ II. 1. 20

. 306

rytterijdt, sä och footfoUket, och dhem holla tili redtz, tili dheaa
han ifrån oss undherrettellssc om allt bekommer.

3.
Till vidhare information haffue vij anordnadt till dhet Finska
foUkssens afFöringh och undherhoUdh 15,000 dir aff landzhiellpen;
19,000 dir aff Johan Bemdtz fru för godzeköp, och så 24,480 dh^
som aiF particul ar-personers anordningh skall bringass till vägha.
Men effter her fuller något kan fallera, serdheless i denne sidsl6i
post, derföre giiFue vij Cantzleren tilståndh, att, dher mer af^
landzhielpen kan upfåss, han då det till fauternes upfjldnui^
employerer. I lijka motto, eflFter till eflFventyrz Johan B[e]ren<ttÉ
enkia skoUe iindher sådhan köp (som hon haffuer lathet sigh bösd
ändhelighen -ville haffua dhet laxefiske, så åndoch Cantzlären icloi^
skall dher till lätthelighen komma, likväll, dher han inghe andheir
uthvagher finner, må han då uplåtha henne fiskett undher föie^
skrefne 19,000 dir, så frampt elliest inghen rådh finness kan»
men dher hon vill beholla laxefiskett, och giffua öffuer dhen
andhre summan therföre skäl, må Cantzleren till vår ratification
gifiua henne sitt breff der oppå, och låtha annammc penningeme
och opfylla dhe andhre felen för particular personerz invijsningfa;
tilltro vij hans flijt och troheet, thett han giör sitt bosta sielff
och gienom andra att komma penniger till vägha uthan någhen
skadheligh condition, men dher och någhen ovijkelighen nödh
tvinghadhe, och han sampt medh Gubematoren i Finlandh, her
Nillss Biellke, nödhgadhess att optagha igen dherföre någre vare och
crononess godtz att pantha eller stilljha, då vele vi dhet godt giöra
och ratificera, medhan vij dherom undherrettadhe och . . .*) vardhe.

4.
Belangandhe skepen, då vele vi, så snart Gudh vill vij fk
fothen i landh på andhre sidhan. skicke så månghe skep til ho-
num, som han behöffuer til dhe rytthare och knechter, som han
till 08S öfverföra skall; åth dhem andhre, som öfi\ier skole till
Lifflandh, moste han med Gubernatoren giöra sin flijt att skaffa
farkåster till i Finlandh.

5.
Så snart han får aff oss beskedh, dhet foUket skall fort-
skickass; då ähr vår villie, att han först afiPerdher her Gustaf
Horn medh 12 compag[nier] Finske ryttare, och trij regementhe
•) Tomram för något ord är lemnadt i texten.

307

pttke knechter, sampt recreuer »ff her GuBtafz egit regementhe
ti Sigha; och att Cantzlaren siellff uthan drdgzmål begiiFuer righ
liedh dhe 2 reghementhen under AriFuedh Hom och ....*) så och
^edh 4 compagnie[r] ißinske ryttere; item Åke Tottz churasherer
iipag[Dier] tili oss, hvar han tå fömumme, att vij Btadde ihre
er^ dfaeB befallningh, som han dherifrån äff oss vidhare be-
loBfnandhesB wardher.
Ar ' 6.

' \tt beyära och beväpna follket medh skall Cantzlären först
^\ igen [o: och ?] öffuerleggia medh her Gustaf Hom, hvadh
^ lanthett dher hoos krigsfollket finness. Skall och dher hos
'^ sigh tagha herifrån, hvadh som ahnnu kan vara i förrådh
7 dhenn rulla, som serdheless dherpå giifuen ähr, och skall
follket fbrst beväpnas och beveriass, som till oss skall, och
^n dhet som medh her Gustaf Horn skall ått Lifflandh.
^ctom [Stockholm den 15 Junii 1626].
U? registratnret för 1626 fol. 398.

Frauenburg den 2 Juli 1026.

ittelse om EonimgeDS ankomst till PreuMen och därpå följande händelser;
kallelse att så snart som möjligt infinna sig med finname.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her

äntzler, nådeligen icke förhoUa, att vij genom Gudz nåde äre

led vår skepzflåta och ganska armeen lyckeligen och väl kompne

itöfuer siöön hijt til Pryssen, och äre först arriverede vid Pillow

den 26 uthi näst förledne månad, och hafue dher funnit for oss

uthi inlåped liggende någre örligh skep, och på landet en skantz

il&gen, dher utinnan var en Ofuersteleutnampt med tu compagnie

loldater aff Ghurfurstens af Brandeburg folk, som både skepen

'ch inlöpet bevaka och försvara skulle, hvilke, när de vår när-

tarekse sage, straxtt förskickede budh till Köningzberg, effter

^igie af Landtrådet, der då tillstädes vore, sigh medh dem att

förfråga, huadh uthi saken att göra vore; huilke sedan, när dhe

»nkomme, och funne oss medh en god deel af folket vara land-

<^gne, oansedt denne acten I förstone kom dhem något sålsampt

före, dock likvel icke gerna ville med oss någet hafua til att

.göra, öfuergåfuo de oss godvilligt skantzen och lätte folket mar-

*) Tommm för det andra namnet är här lemnadt i texten.

308

chera dher ifrån, och när vij med dem handledhe om neutraHtef
lätte de eigh icke der tili finnes obenägne, men kunne dochidD^
någet vist resolvera, för än de en landdagh hoUit och sin enniell^
derom rådslagit hafue, och således äre vi^ genom Gudz nåd
skantzen och inlöpet mächtige vordne. Och hafue vij s
låtet besätia skantzen med vårt folk, och lagdtt några v&re öj
skep uthi inloped, som dett, der någet päkomme, för svara
hafue och deslikest der förordnet en tullenär, som tullen^
skepen der ut och in fara afibrdra och anamma skall,
hafue vij och, medan vij der stadde vore, afiilrdet Admiral?'
Carl Carllsson med en decl af vare skep för Dantzich, och
i befalning gifuit att läggia sigh in på redden straxt for inl
och der arrestera och antaga alle de skep, som ut och in i
vele, och dem igenom Peter Spiring, den vij der till tullen;
ordnat hafue straxt visitera och sin tull afläggia och betala
till des Rådet och stadhen sigh till ett redeligit och tlrf^
neutralitet bätre beqväme.

Viderc hafue vij tagit vår resa derifrån åt Brunssbcrif oeki
vidh pass een half mijl ifrån staden låtet landsätia både r
och knechter, och sedan den sidste Junij med någre tr^per
marcheret in under staden, dijt dagen tillförne vore ankoropai
fjre compagnie till foot och trij compagnie ryttere, af dett folk
som Konungen i Polen här i Pryssen hafuer värfua låtet, huilke
i förstone hafue stält sigh till värns, och vare omsider kommit
dhem så när, att de hafue skermytzlet medh huar andra med
musketer, och på sidlychtone tagit flychten utur stadhen, lemp-
nendes allenest någre få af borgerskapet der inne, och de våie
sedan huggit neder porten och kommit in uthi stadhen, och straxtt
vij förnumme, att soldaterne vore afvekne, sände vi några com-
pagnie ryttare effter dem, hvilke, när dhe dem öfuerkomo, mäst«-
delen nederhugge, toge deres fanor bort, och förde dem till o«
tilbaker igen.

I går, som var den 1 Julij, rychte vij up derifrån hijt til
Freuenborg, och der Domherrernes hus och staden i lijke motto
straxtt intogo, achtendes oss här ifrån till Mellwingen [o: Elbing],
och tillsij, huadh vij der igenom Gudz tillhielp förrätta kunna').

*) I ett den 3 Juli dateradt duplett exemplar äro följande ord tillagda: >Och
såsom ' Gadh hafuer oss uthj vare disseiner altt hår till en önskeligh lycka «*
framgång gifuit, den han oss och härefter mildeligen förlåna wille, alt 8& hafue
vij most alle de orter vij inbekommit tämeligeu starkt med folk besåttis, d«^
igenom vår armee wij här hoos oss hafue, blifver myckit försvaget och iöTrinfft
och till Äventyrs kan och någet mootstånd af fienden vara till att förmod«. Si

309

fienden hörea intet synnerligen^ »Uenest sägz, att fyre com-

lie till foot skole Tara marcherede här ifrån ät Litthouen^ och

andre fyre, som voro inne uthi Brunssberg, och af vare blefue

lerslagne, schole hafua achtat sigh samma vägen, der vij icke

hastigt hafue kommit dhem på halssen. EUiest går talet, att

önhoff skall hafua något folk tillsammans, och skall dher med,

han hafuer förnummit oss vara här i landet, rykt in på

Iwingen; ehuru dher om är, gifuer tidh[en].

Eftter vij nu eder närvarelsse högeligen behöfue, såsom och

aa sage, att dett Finsche folket måtte öfuerkomma till huar

ort, dett är förordnet, på dett vij och mage dher igenom varda

rkte, derföre är vår nådige befalning, att I skynde eder,

snareste I kune, och komma till oss, der vij kunne stadde

i. Detta vij eder nädeligen icke förholla vele, och befala

er Gud alzmechtigh. Aff Freuenberg den 2 Julij 1626.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesenteret i Åbo den 21 Julij anno 1626.

»1. FUtlägret vid Diraohau den 4 Augusti 1626.

Bikskansleren bör genast, vid Bin nu förestående ankomst, landsätta folket på
Danziger Nehrang, sörja för hftstarne och genast underrätta Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter vij med stoor
åstundan stundeligen förvänte eder ankompst, her Cantzler, och
Btt visserligen förmode, att I snart komma skole, derföre hafue
vij förutskicket dette bref moot eder till Pillow, att I veta mage,
Bår I ankomme, huadh order I ther Stella skole. Så aldenstund
▼ij stå uthi the terminis med Dantzich, att vij icke förmode, dett
fridligen aflöpa, ähr vår vilie, att I, straxt I ankomme, upsätie
folket vid Pillow på Dantzicher Näringen, och låta thett marchera
6å långt in p& landet, att de grääs och beet for hestarne bekomma
kunne, och att de logeras ther på en säker ort, att icke till even-
^ Dantzicherne mage dijt skicka och dem förraska. Elliest så
kunne I och låtha uptaga någen hafra utaf dett hafrcskeped der
Sgger, att de kunne der med vederqvekia hesterne, som till even-
tyrs på siöen äre illa farne. Så snart I ankomme, kunne I för-
skicka oss en post genom natt och dagh och der om tillkenna

ticfale Tij eder nådeligen, att I göre eder högste flijt, dett folket, som ifrån Fin-
lud ir förordnet, och I sjelfue skjnda eder hijt till oss med den ene delen, der
^i knnQe stadde vara.» Däremot fattas slutorden: »Effter vi nu etc.

310

gifua, hvilken vij straxtt med videre order eder igen tUIski^^
vele. Edher här med Gudh befalendes. Af vårt felttlåger vidi
Dirschow den 4 Augusti, Ahr 1626. I

Gustavus Adolphus m. p.

252. Fältlftgret vid Dirsohau den 6 Ausn^ti 19^

Krigsunderräitelser; Rikskansleren bör, så snart möjligt &r, infinn» sig.

GuBtaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue, hei
Gantzler, eder tillskrifua låtet ifrån Frauenborg*), och derutiföi«
mätte, huadh som vij igenom Gudz nådige bijstånd till den tidfi^
bär i landet utrettet hade, och huruledes vij då icke allenast vorl
inlöpet och skantzen Pillow mächtige, utan och Brunsberg odi
Fruenborg, hafue och strax der effter inbekommit Wormdit, Mel-
sach och Tolkemitt, och dem medh nödtoriftigt folk besättia låtet
Som vij och då tillkennagofue oss vara till sinnes, till att for-
sökia vår lycka för Elbingen, så are vi och den 4 Julij der au*
kompne, och dagen effter, thett oss doch i förstonne oformodcfr
gen förekom, gaf sigh staden godvilligen, utan någet bysseskåttf
ther utöfuer vij ber Bengt Oxenstierna till Gubernator sätte sampt
medh Kinninghems folk. Der effter rychte vij under IMarienborg,
huarest de sigh fuUer aldremest värde. Men effter staden vir
mast af vår religion, huilke hafue lidit stoor förfölielse af Pa-
pisterne (dett som är den förnembste occasion till denne vår
lyckelige framgång här i landet) finge vij och thett in, sampt tre
städer icke långt der ifrån Stum, Christburg och Nyendijk. Har
vidh Dirschow hafue vij låtet slå een bryggia öfver Weiselea,
och elliest på denne Pommerelliske sidan inbekommit Mewa, Star-
gardt sampt Poutzske allt in till Cernewitz closter vidh Pommerslre
grentzen, så att vij förutan så månge sköne territoria, adelshoff
och bönder hafue här nu till sexton eller siutton städer i landet;
fbrmode och visserligen, att der vij hade stärkere hijtt kommit i
landet, skulle, utan tuifuell, hele Pryssen hafua gått oss tillhanda.
Med Könnigzbergh hafue vij slutet en neutralitet, och hafue om
dettsamma varit tillverka med de Dantzicher, men intet kunnet
utretta. Hvad fienden belanger, så ligger han vid Grandens någre
tusende stark. Och effter vår armee är af de månge garnisoner«
utdelande försvagat, hafue vij icke kunnet någerstädes upryclo»
•) Se N:o 260.

311

iBex in i landet fortfara, uthan Stundeligen förväntat eder och
^brefiaen von Thums ankompst. Yij begäre dj nådeligen, att I
jkynde eder dett hastigeste möieligit ähr; vij hafue och, på dett
[ uxåkge veta, hnadh order I ställa skole, när I ankomme, skicket
rart bref moot eder till Pillow, I vele dett dher upbryta och
ledan genom natt och dagh oss om eder ankompst förståndiga,
peK så snart vij den förnimme, vele vij eder videre order till-
pldcka. Och befale [Eder] här med Gudh alzmechtigh. Af vårt
f el[tläger] vid Dirschow stadh den 6 Augusti Åhr 1626.

Gustavus AdolphuB m. p.

:S6S. F&ltiagret vid Dinohau den 28 Augusti 1626.

TtnrBkATiBleren bör från Pillaa Bända skepp att afbämta Finska och Lifflåndska
folket.

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Efter vij icke äfven
fomimme uthaf edert breef, her Cantzler, om ther må vare skep
nogh eller eij för folcket i Finlandh och Lijfflandh, till att före
l>åde dem och hesteme hijt öffver medh, derföre haffve vij på
all händelse här medh velet påminne eder, för än I reesa frå
Pillow, att I hyra ther så månge skep, som I veete aff nöden
vare, och skicke them strax tilbake efter resten. Vij förmene, at
I kuBne väl få the samme tilbake, som haffve förd t eder hijt.
Bette I så bestelle velen. Eder här medh Gudh alzmechtigh be-
fallendes. Hastigt aff vårt feldläger vid Dirschow den 28 Augusti
Anno 1626.

Gustavus Adolphus m. p.

(Poet scriptum på löst blad:)
Om penningarne till frachten hafve vij lathet tilschrifve Came-
reraren, att han eder derpå råd skaffe skall. Datum ut in literis.

264. F&lUftgret vid Dirsohau den 28 Augusti 1626.

Ordre med afseende på Rikskanslerens marsch, då han ankommer; skaDsbjggnad
Tid Pillau.

puBtaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Såssom vij hafue
tillforenne skrifuit till Pillow*), att när I tjit ankomme, I då

•) Se N:o 261.

312

strax landstige, och så långt in opå Neringen marchera skuU^
att I foder för hesteme och gott quartier bekomme, ther I tIc
videre ordre förvänte kunde, så är nu vår vilie, her Cantzler,
så snart detta eder tillhanda kommer, I tå af the femhundredé
tunnor hafra, som vij för eder tijt förordnet hafue, dele så myckil
uth under rytterijet, att the kunne sigh enn dagh eller fyra tiM
medh behielpa, och marchera så Nerungen altt uthåt in till Höweb
Vij hofue opå dett fall låtet skrifva Gubernatorn i Elbingen til^
att han marckatenter förordner, som med båter altt folie armti«i<
efiter till huart natt- och middagz-läger, och eder medh nödtoift^
försee. Och medan de Dantzicher föge står till trooende, så kunse
I låtha folket marchera varligen, att de på all händelse icke for»
raskade varda. Sedan så hafue vij ock afftalet medh Ingenieuren,
att ther ännu en skantz upkastes skulle, på ort och satt såssom.
han vår mening om veet. Vij vele fördenskull, att I med Of-
uersten tale, dett hans folk ock den skantzen opbyggia, huiliret
vij fulle helst sage, på dett compagnierne icke förvechsles, uthas
samanhoUes kunde. Men ther the vore trötte och fortrutne ther*
till, för thett arbetet the allereda utståndet och den tillstundende
höstens olägenheeter skuld, så kunne I lempna ther än sex fahaer
af Horns och Burtz folk quarre, som den nya skantzen der för-
lUrdigede aldeles på ort och sätt, som vij Ingenieuren videre ordie
om gifuit hafue och taga så månge af Letzles folk medh eder i
samma staden igen. Dock hemstelle vij dette eder medh Öfuer*
sten att öfuertala, huadh mehr hans folk blifue qvarre och gört
arbetet så nu som tillförenne, eller the afvechsles emot the andie,
allenest att han sielf för sin person ändeligen blifuer der quarr,
effter han nu är ther både kunnig, och vij elliest ingen vete, then
vij bätre der om betroo kunne, effter såsom oss på den orten etor
macht ligger. I kunne och afitala medh Ofuersten och Ingenieu-
ren, att skantzen aldeles effter den ordre och dett sätt, som vij I
Ingenieuren gifuit hafue, förfårdiges må; ju förr I nu kunne
komma till arméen till oss, ju heller see vij dett, ty här feles
fulle intet till att göra. Och befale eder här med Gudh alzmech-
tigh. Af vårt felttläger vid Dirschou den 28 Augusti Åhr 1626.

Gustavus Adolphus m. p.

313
IK. Dirsohau den 81 Aagotti 1626.

Vk tillT&cklig:t folk icke anländt, bör Rikskansleren uppskjata sin manch tili Ko-
nmigen; föreskrifter om skansbjggnaden vid Pillaa och garnisonen derstädes.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter vij förniinme
if eder skrifuelse, ber Cantzler, dett ännu icke aitt folket ahn-
kommet ähr, och vij icke gerna vele, dett näget oreputerligit
Tjchte utsprenges, lijka såsom I allenest medh en näfue folk ahn-
marcherede, ty see vij for rådeligere ahn, thett I ännu ther quarre
forblifue, till thees thett andre folket ock effterkommer, hvilket
yi] förmeene medh dett förste skee kunne, alldenstund oss är be-
reitet, att the allerede vidh Heill sedde ähre. Sedan så hafuer
Tår mening icke varit, att den nya skantzen skulle antingen så
stoor eller medh så svårt arbete vid Pillow upbygdt vara, uthan
effter vij ock nu af eder om orten bätre informeres, och förnimme,
att han effter den förre proportion vill falla uth i vatnet, vele vij
uHt Ingenieuren gör af den hexagono, som han tillförenne desseigne-
rede, en quadrat, huilkes courtine kan bolla sexton rutter, skul-
deme fyre, och la face tolff, och att den samme opbygges medh
sådane Ryske stacketer, som Inge nioren sågh oss här byggia om
DirschoWy hvilke både snart förfärdiges kunne, och icke obeqvem-
blige ähre till att göra dcfension uthur. Så förmeene vij ju, att
han icke kommer i vatnet, uthan blifuer torr in uthi, så att man
både folk och stycke beqvembligen ther inne logere kan. Och
fast man än icke siu eller otta compagnier ther inläggia kan, så
kan än vara nogh, att ther läggcs ett eller tu, för hvilken orsaak
skuld, så frampt the icke kunde byggia ther så månge hus uthi
i förstonne, kunde så månge vara nogh, som vachten uthi vore.
Och medan Ofuersten Letzle vill heller behoUa sitt folk ther
quarre, arbetet ock icke så stort eller svårt blifuer, att icke ett
paar compagnier den nya skantzen i fjorton dager förfardige kunne,
derfbre görs icke behoff någet annet mera folk ther att qvarlefue,
uthan vele, att så snart thett andra edert folk ankommet ähr, och
I dette om skantzen med Letzle och Ingenieuren aftalt hafue, I
ti effter vår förre ordre begifue eder till Höwet, tagandes med
eder hafra för rytterne, icke allenest för tre eller fyra, uthan för
otta eller tijo dager, effter under vägen ingen hafra ähr till att
bekomma. Detta vij eder nådeligen icke hafue vele t förhålla.
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af vårt felttläger vidh
DiiBchow den 31 Augusti Åhr 1626.

GustavuB Adolphus m. p.

314

266. Fältlägret vid Dirsohau den 1 September IGSe.

Bikskansleren bör verkstålla ordren att tåga till Haupt.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her
Cantzler, vij hafue fått kundskap, dett fienden vill oss bcsökla,
och säijes der hoos, att Konungen i Polen skall uthi egen per-
soen vara kommen till Graudentz och skall sielf vilia vara med,
derföre ähr vår nådige befalning, att I marchere fort åt Hövret,
effter vår eder förre gifne ordre, och dett, antingen altt folket är
tillhopa kommit, eller eij. Detta I efilkerkommandes varde. Gudh
eder befalendes. Af värt felttläger vid Dirschow den 1 Septembris
Åhr 1626.

Gustavas Adolphus m. p.

267. Fältlägret vid Falkenau den 14 September 1026.

Sändandet af en läst krut.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Dett ähr vår nå-
dige vilia, her Cantzler, att I skicke oss medh brefvijsere en läßt
krut, utaf dett som der i Marienborg i förrådh ähr, dett snareste
som I kunne; och kunne I befale Gerdtt Dirichsson, dett han
skicker så myckit dijtt i samma stadh igen ifrån Elbingen. Gudh
eder befalendes. Af vårt läger vid Falkenaw den 14 Septembris
Åhr 1626.

GustavTis Adolphus m. p.

268. Fältlägret vid Falkenau den 16 September 1626.

Sändande af farkoster och brovirke fiån Marienburg.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Alldenstund, her
Cantzler, vij fornime, att uthi Marienborg skole vara ett slagz
farkåster som kalles caugger [o: kogger?], hvilke oss här tienlige
ähre, derföre ähr vår nådige vilie, att I oss till än tolfl* eller
fiorton stycken der utaf förskaffe och medh dett snareste hijt

315

MDde. Kunne I och på någet s&tt bekomma så myckit broo-
Terke, som de kunde blifu» lådde medh, Båge yij dett gema, och
iU I dett med dett samma hijtskickedhe. Gudh eder befalandes.
Åff rart felttläger vid Falkenow den 15 Septembris Åhr 1626.

Gustavus Adolphus m. p.

259. FUtl&gret vid Falkenau den 18 September 1026.

Sändande af kanoner samt ammanition.

Guataf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Dett ähr vår nådige
vilie, her Cantzler, att I förskicke hijtt till oss i natt med en
Tiss kahr tu sextonpundige stycken med etthundrede lodh och
fem tunnor krut, till ett hundrede skatt, så lagendes, att dhe
indeligen are i morgon bitida här i lagret. Gudh eder här medh
befalendes. Af vårt felttläger vidh Falkenow dhen 18 Septembris
Åhr 1626.

Efter H. E. M:t6 nådigste befalning

Johan Salvius m. p. Gierdt Diderichsson m. p.

260. Fältlftgret vid Falkenau den 19 September 1626.

ProTJanteringen genom bönderna.

Gustafi* Adolph etc. Vår synnerliga etc. Effter dedt, her
Cantzlär, vij lefue på andre sijdan vidh broen mestedeels trotzen
och nägodt follk der hoos, i medier tijd vij opryckie; hvarföre,
på det att follkedt icke må plundra torpen der omkring, vele vij,
»U I hoUe bönderna till, det de dijdt före höö och andre nöd-
totfter till hästeme, såssom der quarre blifue. Dette I effterkomma
Tele. Gudh alzmechtigh befallandcs. Datum i värdt felldtläger
^dh Fallkenow den 19 Septembris Åhr 1626.

Effter H. K. M:ts allernådigste befalningh
Johan Salvius m. p.

316

261. Liessau den 21 Oktober 16a«» 1

Angående krigsarendenas ledning.

Instruction huruledcs Kongl. M:tt vill, att Cantzleren,
herr Axell Oxenstierna, skall i Kongl. M:ttz frånvaro
dirigera krigzsakerne här i Pryssen. Actum Lissow
den 21 Octobris Anno 1626

Endoch att krigzväsendet måste accommoderes tijdcn och
fiendens förehafvende, så att man icke kan uthi altt, hvadh hända
kan och skall, föreskri fua, likvel på dctt Cantzleren må veta, hvar
hen han sine consilia skall dirigera och lämpa, så hafuer H. K.
M:tt godt funnit dett att låtha instructionsvijs författa.

Intentionen och dett forne mbligeste anseendet skall detta vara,
att festningerne, enkannerligen Elbingen, Marienborg, Höffwet,
Pillow, Brunsberg och Derschaw, mage vara försörgde medh nöd-
torfftigt proviant och der till förordnede garnisoner, och hoUes
H. K. M:tt och Sveriges chrono till trogen hand in till tillkom-
mande sommar,- att undsättning ifrån Sverige komma må. Der
näst, att krigzfolket, som nu är i landet eller ankommer, må, så
myckit Gudh täckes och med meniskligh omsorg kan fbrekommes,
för siukdommer och skada aff fienden blifua salverat; och så till
det tridie, att desse landen, om möieligit, mage försvares för
fiendtligh öfuerfall och hålles H. K. M:tt till framdeles till njrtto.

Belangende garnisonerne och deres underhold, der om faafver
H. K. M:tt disponeret närvarande, och skall Cantzleren late sigh
vara anläget, att sådan förordning holles vid machtt, och, der i
förrådet någet feler, att dett medh lägenheet och så tidigt skee
kan, blifuer botet och bätrat, eiFter som sådant befinnes kan, att
mage beqvembligest kunne skee.

Dett öfrige krigzfolket skall således förlägges i borgläger,
medan öped vatn är, enkannerligen i desse tuå månader Novem-

817

ha och December, att de tu Tyske regementen, HoflF- och dctt
Söde regemente blifue förlagde i Eibingen sampt tu compagnier
iTttere. I Marienburg blifue förlagde dett Blå regementet sampt
tijo cometryttere. Och så i Store Werder blifuer förlagdt fem-
kundiede Tyske soldater, sedan fyre compagnie Redwens knech-
ter, hele her Johan Baners, Mustams, Xils Ribbingz, Baggens, Es-
tens och halfue Arved Horns regementen, sampt fyre compagnie
ryttere. Och på dett de så myckit bätre kunne blifua uppehold-
ne, då skall pålägges böndeme i Store Werder, att de på huar
huffue [o: hufe] i desse tuå månader underhoUe tre gemene knechter
medh kast in till den 1 Januarij stylo veteri.

Yachten skall i medier tijdh medh all flijt bestella[8] vedh Wi-
steUdamen, och flitigt tillsees, att fienden icke kommer öfuer till
att förraska folket och förderfua landet, så länge oped vatnet ähr,
efiter som K. M:tt dett alt sielf förordnet hafuer.

Men der strömmen lägges och väderleken sådan blifuer, så-
Bom och att fienden kommer så stark på benen, att man icke kan
Store Werder försvara, uthan stoor hazard, då är Kongl. M:tz vilie
och mening, att Cantzleren sampt Feldttmarskalken och Grefuen
af Thum icke skilia folket åt på mån ge orter och der med alle-
städes försvaga sigh, mycket mindre låtha spärra sigh in uthi
Marienburg eller någen annan sådan ort, uthan att de i tijdh och
för än de komma till denne extremitet sambla folket (undanta-
gandes gode och starke garnisoner på huar ort och festning) i
Elbingen, hoUendes dem der i staden och förstaden tillsaman att
förevara den orten, och göra fienden mootstånd och afbräck effter
lägenheeten, in till des att åhrstijden eller vägerne sådane blifue,
att fienden intet kan -medh sitt rytterij komma fort, så att de åter
kunne taga honom sine fordeler ifrån, och inquartera sigh i Store
Werder igen.

Ähr dett och så, att fienden i vinter attaquerer någen platz
enkannerligen Pillow, Höffuet eller Dirschow, skole dhe beflijte
«igh om att undsättiedt så myckit möieligit, effter som de veta,
huadh för macht på dem ligger, och huadh beqvembligheet är utur

318

Werder komma förbemälte platzer till hielp; men der Brunsberg.
Mewa eller Stum blefue anfachtet eller Tunnet, eller nagen an-
nan sådan ort, icke af så högh importance, moste de gåå försich-
tigere der medh om, så att för deres skuld icke någen stor skadhe
motte tages, effter som sielfue platzerne doch i längden icke are
till att hålle emot någen mächtigh fiende, och slätteme for rytte-
rijedt beqvembe; doch huar fienden medh partier derföre rijder
och kan beq vembligen jages der ifrån, moste och der uthi brukes
skäligh discretion.

Hände och, att Ofversten Streuff sampt her Teufell och flere
af dett vorfvede folket ankomme, så att deres underhold Tille falle
för knap, och folket, serdeles rytterijet, kunde någerlunda synes
bastant att mötha fienden, då må man sij till anten i biskopz-
döme Ermland eller och hijt åt Pommerellien att tYinga inbyg-
geme till contribution medh våld, och gå fienden, så vidt skee
kan, under ögonen.

Hvadh landet och de städer vedkommer, som H. K. M:tt nu
hafver händer emellan, dem skall Cantzleren holle så myckit mö-
ieligit hand öfuer, att de icke blifue utplundradhe, uthan att huadh
som af dem tages skall till folkzens uppehälle, att dett skeer medh
gode order. Och fördenskuUd vill H. K. M:tt, att de af kiigz-
folket, som bryta emot krigzartiklerne, skole executeres uthan alla
nåder, och hvarken Felttmarskalken eller Grefuen af Thum un-
dersta sigh att pardonere någen, ehoo han och är. Men der sa-
ken sådan vore, att hon pardon tillathe, då skall hon refereres till
vår Cantzler, och han på vare vegner hafua macht, effter som sa-
ken är important eller af consequence till, att tillgifua och per-
donera, hvarest den discretion skall hoUes aff Feldtmarskalken
eller Grefuen von Thum, att de ingen saak referere, utan den
der pardon meriterer; och Cantzleren bruker dett alfuar, att han
ingen saak efi*terlater, medh mindre deste skäligere orsaker till
äre, och deste större consequence medförer.

Gustavus Adolphus m. p.

(Sigill.)

319

102. IiieBsau den 22 Oktober 1626.

Angående landsregeringen och kammarirenden.

InstTuction, hvareffter Kong. Maij:tt vill, att Cantzle-
ren och Gubemeuren i Pryssen, herr Axell Oxenstierna,
sigh i landzregeringen och cammersakeme rätta skall.
Actum Lissaw den 22 Octobris, Anno 1626.

EffteTsom K. Maij:tt haffver förordnatt Cantzleren tili General-
Gnbemeur öfver alle de intagne land, städer och hus, som Kongl.
Maijrtt nu hafver händer emellan i Prjssen, och förtrodt honom
jnsticiens administration sampt deres så väl som rentemes visse
och OTisse inkompster, sampt hvadh elliest kan upfåås eller och
ifrån Sverige hijtt förskicket vardha. Och öfver mästedelen här
af låtet öfverantvarda honom visse förslagh och förordninger, hu-
ruledes Kongl. M:tt altt dirigeret hafve vill.

Så ähr först K. M:ttz vilie och befalning, att han medh hög-
ste flijt och åhåga der opå arbeter, att landet, husen, och städerne
mage blifua holdne H. K. M:tt och Sveriges chrona till trogen
hända och ingen annan öfuerantvardat, så vidt dett föl fiendtligit
våld ähr möieligit att förhindra, ähn den sådant medh H. K. ll:ttz
öpne brcf fordrer och bevijser.

Sedan skall han låta gubemamenten i landet blifva stående,
som H. Kongl. M:tt dem förordnet hafver, och der sigh någen
föraiJT uthi någen saak, icke af stoor consequence, då må han den
förmana till bätringz medh gode, men så frampt han hoos någen
spor, dett H. K. M:tt icke förmoder, någen märkeligh otrooheet,
att han då effter som saken är till procederer och sigh beflijter
att Kongl. M:tt och rijket der af icke skada tager. Hvar och nå-
gen anten afiblle genom döden eller elliest odugligh befunnes, må
Cantzleren provisionaliter till Kong. M:tz videre resolution en an-
nan der hedan förordna.

320

Doch så frampt att gamisonerne skulle förandres och andre
åter i staden inlägges, då skall han sådant icke göra effter sitt
enskijlte uthan medh Feldtmarskalkens och GeneralTachtmästarenB
rådh och samptyckie.

Belangende renterne, dem skall han af stödeme och landet
lathe, dett förste skee kan, upbära ; sedan der han någre sätt kan
nptänkia uthan städemes och landzens undergång att komme nå-
gre renter till väga att upfylle de feel medh i folkzens under-
håld, der om skall han göra sin äijtt. Ithem der han kan låtha
uthan deste större resiko och perikel brandskatta flere landskap
och städer, der om skall han sigh i lijka motto vinlaggia, och laga
att dett må komma in publicum.

Effter och en stoor deel till folkzens uppehälle ähr anordnat
uthur Sverige, hvarföre skall han vinläggia sigh om att draga
vexler anten åt Sverige eller Hamborg, effter som han kan få
karlen till, som vexell vill hafva.

Så fttmpt han och kan komma peninger till väga eller up-
bringa spanmål, kläde eller annat till krigzfolkzens nödtorfter, och
han der öfver gör löffter eller tillsäielser på betalningen ifrån
Sverige, eller och någet här i landet försätter och förpanter, då
vill Kongl. M:tt sådant låtha vedh macht holla.

Eettegångerne belangende, då skole alle ährenden, som sigh
tilldraga ibland krigzfolket, rättes effter krigzartikleme. Men ibland
andre af städerne och landet hoUa städernes privilegier och land-
zens sedvana vidh macht, att stadthoUeme rette de ringa sakeme,
men der någen per appellationem devolveres till oss, och icke går
sielfue städernes privilegia an (på hvilket fall han skall dem up-
skiuta till vår egen Cognition) då skall han taga till sigh tre el-
ler fyre af de beskedeligeste vare tienere, som tillstädes are, och

321

Borgmestere t£ Eibingen, eå och en äff Marienborg, om saken
af den importance, och skilie parteme åth per definitivam.

I lijka måtto skall han och sij till provisionalitcr, att kyrke-
gementet rett föres, enkannerligen att do, som af K. M:tt hafve
nspectionen och bekläde 8uperintenden[ter]8 rum, mage församb-
lingeme föraöria medh gode och beskedelige prestmtin, som en
godh lärdom hafve och lefue oförargeligen.

10.

Neutraliteten medh Köningzberg skall han, sä myckit möie-
ligit, underhoUa och ju beflijta sigh om att draga städeme och
landfolket i hertigdöme Pryssen H. K. M:tt tillhanda. Kan dett
skee medh adelen i lijka motto, då är dett gott; hvar icke, då
må han de facto hoUet så gående till fremdeles, och dett längste
han kan. Men så frampt H. K. M:tt uthur hertigdöme Pryssen
blifuer anfachtet, då må han göra sitt bästa, att så gema nytia
dem, som latha fienden starkes genom dem.

11.

Så frampt Churfursten af Brandeburg komc i landet, må Cantz-
leren tesgmonierc H. K. M:ttz affection till Churfurstens välstånd,
och urgere, att neutraliteten blifuer af honom bejaket på heele
Pryssen, och då försäkra Churfursten igen på H. K. M:tz vägner,
kvar icke, då låtha stå saken och hängia, så länge icke någet
fiendtligit emot H. K. M:tt företages. Men tager Churfursten nå-
get fiendtligit före, och dett bevijser an ten medh sitt egit* facto,
eller och lefuererer sitt folk åt Konungen i Poland, då må Cantz-
leren ställa sigh så fiendtligen och emot honom igen, som kraff-
teme bäst tillsäija och tijden fordrer.

12.

Moth dem Dantzicher må Cantzlcren Stella sigh fiendtligen
än, såsom han bäst förmå; men der han kunde göra der inne par-
tier, skall han låta sigh dett vara anlaget; och om de sökte att
tiactera pä nytt och inlathe «igh i neutralitets handel igen, skall
han icke slå dem dett uth, men intet actualiter sluta medh dem,

Aztl Oxentliemaj II. 1. 21

322

inyckit mindre låtha dem niuta dess effect, medh mindre de der '
medh anseenlige peninger tili sigh köpte.

Alle galleijerne, strutzeme, wieselkaneme, pråmeme och huadb '
der tili hörer, skall han låtha upläggia i Eibingen, och der för-
vara till vårdagen, såsom och låtha der uppehoUa siöfolket eflFter
ordningen. Men skepen, som qvarre blifua, skole bevakes och
lägges i vinterläger vid Pillow.

14.

Artilleriedt och araunitionen ähr alleredc aff' K. M:tt förord-
net och förlagtt, der vidh dett och blifua skall, så vidtt icke na-
get serdcles incidens dett här effter förandrer, och skole artiUerije-
folket effter ordningen underhoUes.

15.

Kongl. Majittz bester och siöfolk skole och i lijka motto
blifva underholdnc vidh Marienborg effter ordningen, eller ocb,
der bätre beqvembligheet der till finnes i Elbingen, dijt föres,
och der till våhren försöries.

Hvadh nu mera ähr, effter icke altt i en hast kan införe«,
blifuer sådant Cantzlcrens discretion och flijt hemsteltt, att altt
dirigera till Kongl. M:tz och Richzens gagn och välfärdh, så och
serdcles att denne landzort sampt medh krigzfolket, må, så myc-
kit möieligit och Gudh gifuer nåden till, blifua vidh machtt, och
Kongl. M:tt till tillkommende våår behollet och förvarat.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

268. Llessau den 22 October 1636.

Fullmakt att vara Legat Öfver krigsfolket ocb Generalguvernör i Preussen.

Vij Gustaf AdoUph etc. giöre vetterligit, att effter vij for
vår och rijkzens vårdande ährendhe skuUdh förorsakass att be-
giffua 088 hem i rijkett igen, och vij ther boos besinna nödbigt
vara, at landhzregeringen, eå och krigzväsendez direction, må för
vår affreesa bliffue beställt och i vår frånvaru ordhentligh fördt,

323

lå att landhett bliffuer försvarad t, och Justitien nödhtorfftelighen

nppehollen, hvarfbre haffue vij förordnat och tillbetrodtt, sä som

Tij och nu her medh förordne och tillbetro, oss ellskeligh vår och

SverigesB rijkess troman, Rådh och Cantzler, Åxcll Oxenstierna,

att vara v&r Legat hos krigzfollkett, som vij här i fegdhen haffue

och holle, såsom och vara på vare vägnar Gencral-Gubcmator

offner alle dhe hus, städher och landh som vij här inne haffue,

och sij sä landhett som vare renter till godhe, effter dhen in-

struction, vij honum dher på giffuet haffue, och han vet vårt och

rijksenz gångh att kreffia. Vij befalle fördhenskuUdh och biudhe

stranghelighen alle krigzofficcreme och befhälhaber, högre och

Ughre, samptt gemene ryttere och knechtar; i lijka motto vare

Landh-Gubemeur[er], Ståthollere och Befallningzmän, samptt Borge-

mcstere och Rådh medh gemene borgherskapett och landtfollket,

att dhe på vare vegner giöre och bevijse velbemelte her Axell

Oxenfitiema lydna och hörsamheet uthi allt, dhett han dhem till

vårt och rijksenz gagn och bästa biudhcndhess och befallaudhess

vardher- Förbiudhandhess der jämptte och enkannerlighen vår

Felltmarskallk sampt General väck tmestaie, mykett mhera någhen

ringare oflScerer, till någott at företagha, Stella, giora eller Ihåta

uthi dhett krighett vedhkommer, velbemälte vår Cantzlärz rådh,

samptyckie och [befallning?] föruthan, vedh vår hembdh och vredhe.

Till yttermera visso haffue vij dhetta medh eghen handh undher-

skriffuet och vårt secrct undher tryckia låthett. Actum i Littzow

den 22 Octobris, Anno 1626.

Ur registraturet för 1626, fol. 714.

264. Liessau den 28 Oktober 1626.

Freds- eller Btillestånds-underhandlingen.

Instruction, hvarefter Kongl. M:tt vill att Cantzleren,
her Axell Oxenstierna, sigh i fredz- eller stilleståndz-
tractaten medh fienden rätta skall.

Effter som aff åthskillioge merckie tvifvelachtigt är, om fien-
den till tractat ähr affectioneradt och benägen eller eij;*och man

324

så lijtet på den eene sijdan allt för mykit böör ståå derefter, som .
på den andre alldeles slå det uth ; derföre ähr Konungl. M:tta '
nådige villie, att der fienden låther märckia sigh benägen och vill t
reassumere tractaterne, att Cantzeleren på det fallet entreteneier ?
honom deruthi. Hvar han och på sijn sijda slåar det aflF eller
ickie stoort örkiar, må och Cantzleren sättiadt afsijdes och sigh i |
så motto fiendens humor accommodera, att ickie Kongl. M:tt ock |
rijket nogen disreputation tillvexer. |

i
2. ■ ;

Så frampt nu fienden begynnte inläggia sigh i handell eller
och ville continuera den påbegynnte handcU, må Cantzeleren den
acceptera, och så vidt een evigh freedh vedhkommer, då må Cant-
zeleren sigh så vidt förklaara, att till den inthedt annadt medell
ähr, än att hufvudhträtan blifuer slättadt, och Konungen i Po-
landh erkienner Hans Kongl. Mrtt för Sverigies Konungh och
Sverigies Stender frij för all yttcrligere obligation emoott honom
och hans efterkommende, renuncierendes all praetension och till-
taal till Sverigies crono, och hvadh dcraf dependerar, för sigh, sijne
barnn och efterkommende.

Belangende restitution på det, som här i Lijflandh och Preus-
sen vore inntagidt, den vore sådan, att så frampt Konungen i
Poland hade denne gången veelet accordera om hufvudsaaken,
tviflcr Cantzeleren inthet, att Kongl. M:tt fuller, så vidt billigt,
hade sigh accommoderat. Män efter i Hans Kongl. M:tz nähr-
varu allt nu vore tillbaka blefuidt, derföre kunde denne gången dår
om inthet säijcs, uthan hvadh som discursive skiedde. Och skall
Cantzleren fördenskuUdh heele denne tractaten om freedh, så vidt
han påörkies, taga ad referendum ann, medh förtröstningh, så
frampt i hufvudhsaaken noget gott resolvcres, att då Kongl. M:tt
sigh varder i det andra, som Rempublicam anngåår, ickie osckäå-
ligh teendes.

Män der stilleståndh eller vappnehvila föreslåes, då må Cant-
zeleren see till och beflijta sigh om, om han den kan sluuta på
itt, tu, tryy eller fyyre åhr, doch medh effterfölliende conditio-
ner: 1. Att hvar behoUer, hvadh han hafver händer emellan i

325

Preussen och i Lijflandh, mädhan stillestandet varar. 2. Att in-
gentliera paarten i medier tijdh noget practicerar på annen, el-
ler nogen fiendtlighet tillfoogar. 3. Att man i medier tijdh sigh
fbrlijker om een sammenkompst att tractera om sielfue freeden,
antingen i Lijflandh eller här i Preussen; och der fienden slåer
fiemmende herrers underhandlingh före, må och Cantzleren in
genere därtill förståå. 4. Att commercierne blifue frii. 5. Att
alla fångar loos släppas. 6. Att dette allt blifuer af beggie Ko-
nungeme sieliFve ratificeradt, ennkannerligen afF Konungen i Po-
landh och Ständeme, och sådant opå Rijkzdagcn.

Om titleme må Cantzleren tolerere Konungens i Polandz ti-
tell aflF Sverigie i sielfve instrumentedt, doch medh protestation ;
sosom och, där dhe ickic gifuc Hans Kongl. M:tt sin rätte titell
af Sverigies chrono, låtha det i lijka motto passera medh protes-
tation. Jlän uthi sitt egiet scripto sckall han föllie vår stijl efter.

Om restitutionen må han så vidt gåå opå stilleståndh, att
Birzen och Baudsche restitueres till sijne egendomsherrer och, där
the urgera, Wormidt i Preussen, männ inthet meer.

Hvar och fienden nu till våårdag åstundade een vappenhvila,
må Cantzleren däruthi bruuka den discretion, att huar han kan
fåå till sigh the Tyske ryttere och knechtar, att han tå seer till,
om han kan giöra fienden skaada och på det fallet ickie lätteli-
gen och uthan noger besynnerlig fördel sådant stilleståndh medh
fienden oprättar. Män fåår han dhe värfvede troupperne ickie
till sigh eller finner fienden myckie starck, då må han det ingåå
på sådan tijdh, som han bäst kan. EUiest der noget anseenligit
Btilkståndh skall giöres, då skall alltidh uthi stilleståndh uthgångs-
tenninen sätties på den 1 Junij eller Julij.

Dette är så Kongl. M:ttz resolution, huru mykit Cantzleren
TDöi «igh innlååta i tractateme medh dhe Pooler. Hvadh han
giöra conditioneme bättre, steiles hans trooheet och discretion

326

lieemb. Män på värre och noogere moste han dem inthet komme
låtha. Actum Lissow den 23 Octobris, Anno 1626.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.
Originalet finnes bland »Acta Polonica» 1625 — 30, diplomatiska samlingen,
i riksarkivet.

♦) Under datum Tiegenhof den 26 Oktober 1626 finnes i rediiktionsakten
för Axel Oxenstierna i kammararkivet ett salubref, hvarigenom K. M:t för en
gjord försträckning af 4,545 daler 30 öre, 6 pgr öfverl&ter till Rikskanslercn och
hans arfvingar för evärdeliga tider 6 gårdar i Södermanland, 4 i Oppanda hå-
rad och Wingåkers socken, 2 i Åkers härad Helgcrums socken, med en beräk-
nad ränta af tillsammans 136 daler, 14 öre 16 V« p.

265*). Liessau den 24 Oktober 1626.

Förbjälpande af rätt ät en Elbingerborgare mot hans vederparter i Danzig.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Yij vele eder, her
Cantzler, nädeligen icke förhålla, att oss brefvijsere, vår underså-
tare iithi vår stadh Elbingen, Georg Larding hafuer underdånigest
andraga låtet, huru såsom han hafuer en saak hängende i retten
medh någre Dantzicher, om ett godz i Beyershorst vidh Dantzich,
fiorton huber land, och för än saken kunde blifua sliten, are hans
vederparter blefne fiender; kan alttså icke mera komma till någen
endskap genom den rettegången, uthan de, hans vederparter, för-
valtige både godzet och den deraf gående quarsatte renta, öd-
miukeligen bediendes, vij nådigest ville honom till sin rett för-
hielpa och i samma godz insetia. Så, medan vij gema sij, att
han såsom vår undersåtere, motte blifua htilpen till dett han kan
vara berettiget, dy är vår vilie, att I här om ransake, och huar
I befinne honom hafue rett till samma godz, ähre vij nådigast
till fridz, att I honom der insätia och så myckit skee kan, der
utöfver hålla, dett han må dett obehindret niuta. Eder Gudh
befalendes. Af Lissow den 24 Octobris 1626.

Gustavus Adolphus m. p.

327

968. Tiegenhof den 26 Oktober 1626.

Uaderaökning angående en af Konungen, såsom det förcgtfves, till andras för-
fång åt staden Keateich förlänt äng.

Gustaf AdoUph etc. Vår eynnerlighe ynnest etc. Vij låthe
«der nådhelighen förnimma, här Cantzlär, att dijkegxafuer och dhe
geschworne här i Store Werdhem, haffue giffuett oss undherdhån-
lighen tillkenna, huruledhess dhe förmene sigh hafFua rett till
dhen enghen Einlage, som vij vår stadh Nyendijk för någhen
tijdh sedhan nådigst haffue bebreffuadt, medh ödhmiukt ahnhol-
landhe, att vij nädhigst ville giffua dfiem dherpå restitution. Så
medhan vij icke vette, hvadh dheress skäl dher till kan vara, och
såsom vij icke velie någhen goffue på klagan revocera, så velie
vij icke heller någhens rett medh någhon goffua förkrenkia; dher-
före ähr vår nådighe villie, att I dheress skäl optaghe, dhem öff-
uerväga och skerskodhe, och endtligh dher uthinnan statuera, så-
som I befinne rettvijst och skäligt att vara. Gudh edher befal-
landhesB. Aff Tigenhåff dhen 26 Octobris 1626.

Ur registraturet för 1626, fol. 727.

267. PiUau den 80 Oktober 1626.

Angående straff å IngeniÖren H. Tbomse för illa uppförda skansar; upphand-
lande af kläde; om bref till Preussiska ständerna; Anders Morenberg; sän-
dande af proviant m. m. till Putzig.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder för-
nimma, her Cantzler, att, i dett vij revideredc skantzeme, befunne
vij, att Ingenieuren Henrich Thomme hafuer them så desseignera
och upkasta låtet, så att vij icke allenest intet äre ther medh be-
låtne, utan att han borde ther ock hårdeligen straffes före. Så
medhan vij icke tvifle, att han meere hafuer most giordt thett
aff försååt och svek än utaf någen ovetenheet, och icke vele, att
här komme någet roop om ibland folket, der igenom fienden
kunde om denne orts lägenheet blifve underrättat, vij ock icke
hafue kunnet sändt honom åt Sverige, för än I någen vissere un-
derrättelsse om Elbinger stadz fortification hafft hade, ty sände
vij honom här ifrån till eder, vele och befale der hoos, att I först

328

oförmärkt late honom underrätta conducteur[er]ne i någre gode måns
närvaro, som der opå förstånd hafue, så att the, conducteurerae,
kunne sedan fortsätia arbetet effter then afrijtning, som han oss
tillförne der opå vijst hafuer och vij fulle gillat, så frampt hon
är så anlagd, som planten utvijser, granneligen achtandes, att ock
ther icke någen faulte eller skelmstycke under passera motto.
Ther sedan öped vatnet så lijder, kunne I sända honom öfuer till
Sverige, hvar ock icke, att I tå behoUen honom ther hoos eder,
förvarendes honom, altt medan han ther är, således, thett icke nå-
gen må få tala vidh honom, och ther han någet förrädeligit an-
ten om denne eller Elbinger festning i sinnet hade, fienden icke
motte der af kundskap beltf)mma.

Sedan; effter vij förnimme af Cammereraren och Klädeskrif-
varen, att Oluff Holm hafuer medh dett andra commissct fördt
de femtusend alnar kläde till Riga, som här vore förordnede till
rytterijet, ty vele vij, att I late ophandla i staden» igen så myc-
kit kläde i Elbingen, som ther till kan behöfves.

Till thett tridie; sände vij eder ett bref, som vij här hafue eff-
ter Bårg8[o: Borcks?] rådh och ingifvelse låtet skrifua till samptlige
Ständerne i Fur8ten[dömet] Preusen, och vele, att I, när I förnimme
huar och när den Preusische Landdagen skall holles, tå medh lä-
genheet tijtsände och oportune insinuera låta samma breff, för-
nimmandes, huru dctt uptagit, och huadh der opå resolveret var-
der, och oss ther om medh altt annat vidh förfallende förste oc-
casion advisere.

Vij hafve ock både af Lessle och Brunow förnummit, ätten,
Andres Morenberg benempd, hafuer både här till varit vårt folk
här vid Pillov?^ medh allehanda nödtorffter befordeligh, och än här
effter icke obenägen är, dett samma icke allenest medh proviant
ock sådane pertzeler, uthan ock medh rede peninger på all hän-
delse att adsistera*). Så, medan den mannen säies vara af gode
medell, och vij medh honom kunne myckit tiente varda, ty är
vår vilie, att I hoUe honom till vår devotion och bruke honom
eder till nytto.

Till thett fempte ; vij förnimme ock, att Putzke är icke längre
än till Februari månad försörgdt, och här ligger en Dansk mani
hampnen, som hafuer någre hundrede tunnor kom och hafra inne»
ty kunne I afftala med bemalte Morenberg, att han låter mälta
samma kom, och bryggia ther ööl af åt folket. Den Danske

♦) Af Gustaf Adolf är egenhändigt i kanten tillagdt: kan lofrar fSrgtrecha
30 tmen gillen och så mycken spanmålj tom befto/vas kan.

329

huine I effter ett noga accord remittera pä Sverige att bliiua
Wt.

Till thett siette; effter här opå ingen ting sa fort feel ähr
jom opå vedh emot vinteren, så kiinne I gifua den ordning till
Anders Erichsson, att han låter bönderna hugga någrc hundrade
lan i Brunsbergz, Frauenborgz och Tolkcmitz skogar, och låta
liiiar bonde föra hijt ett läse, eller ther thett intet förslå kunde,
|>lera och triplera, effter som nödtorfften fordradhe, så lagan-
des att altt motte vidh öped vatnet framfördt varda. Aff Pillow
den 30 Octobris 1626.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum (pä löst blad).
Effter dett, her Cantzler, kornet icke kan så hastigt blifiic
maltet, dy vele vij, att I uthi medier tijdh taga af dött ölet, som
liär i forrådh är, och dijtt till Putzich sända. Sedan effter Put-
zich icke är längre försörgdt än till Februarij månad, som för-
mält är, så vele vij, att I göre edert bäste till att proviantera
dett. Men huar dett icke kan skee, då vele vij, att I låthc taga
folket der utaf, och låta sä blifuat. Datum ut in literis.

268. Stockholm den 16 November 1626.

Föreskrifter med af wende på krigsfolket ocb fästningame i Preussen; om an-
ordnande af penningemedel.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige benä-
genhet etc. Huruledes medh alle saker i Pryssen föreveter till den
4 Novembris, her Cantzler, dett hafue vij aff idert breff på den tijdh
i Elbingen gijfFvidt, förnummit. Hvadh I om 18[f]29[i]15[e]53[n]-
12[d]5[e].S9[n]38[8] företagande oss advisere, dett kunde vij fuUer
tänckie, att han föga annat eller annorlunda skulle sine saker an-
stelle, och hoUe vij dett för rådeligest, att I 18[f]42[o]39[l]-
51[k]15[e]57[t], 38[s]95[e]41[r]8[d]15[e]33[l]5[e]82[s] 71[t]91[i]23[l]
18[f|50[o]86[o]57[t], thett minsta möieligit är emot 18[f]27[i]-
15[el39[n]I2[d]5[e]87[n] 24[h]3[a]72[z]17[a]51[r]96[d]15[e]41[r]99[a].
Vij önske fulle uthaf hiertat och sage gema, att 63[v]91[i]39[n]-
8l[t]15[e]83[r]5[e]39[n] sig så 3[a]39[n]54[8]123[t]95[e]23[l]57[t]15[e],
dett 54[8]29[i]50[ö]17[aJ41[r]39[n]109[e] och 82[sJ57[t]83[r]42[ö]20[m].

330

88[m]15[e]83[r]53[n]5[e] icke 57[t]91[i]33[l]18[f]51[r]80[u]82[ii]15[el,
pä dett at de, som i 65[W]15[e]51]r]12[d]5[e]83[r]39[n] 33[l]29[i]21[gl.
35[g]95[e], uthi den bequembUgheet 8[d]5[e]38[8]57[t]5[e] 54[B]3[ål.
26[k]83[r]15[e]51[r]5[e] 65[v]99[a]51 [r]3[a] 30[k]60[u]53[n]39[d]25(e|. .
Men ther 5[e]53[n] sä 30[8]71[t]99[a]41[r]26[k] 78[v]29[i]39{iii. '
71[t]5[e]51[r] 26[k]42[o]36[m]20[m]5[e], att 18[f]50[o]a3[1190(k]5{^ i
27[i] Store 65[W]I5[e]51[r]12[d]5[e)41[r]87[n] 42[o]54[B]5[e]- 1
90[k]15[e]51[r]71[t] 23[l]3[å]21[g]5[e], moste I see tili, huru I kunne
holla them 27(i]39[n]5[e] 60(u]57[t]24[h]27[i] 94[f]5[e]38[8]57[t]- 1
87[n]91[i]53[n]21[g]15[e]23[r]39[n]95[e] och heller 89[l]17[a]57(t]99[s] ;
2[f]29[i]95[e]39[n]8[d]5[e]87[n] så länge 21[g]41[r]3[a]54[8]38[e]5[e]- ■
87[r]3[a] uthi 26[k]3[a]20[m]45[p]17[a]91[i]35[g]39[n]5[e]53[n] fart
ther an 33[l]3[a]9[n]8[d]5[e]71[t] nagen 38[8]30[k]99[a]96[d]3[ft] af-
tagaskulle,än 3[a]81[t] 2[f]42[o]50[o]57[t]18[f]86[o]33[l]9O[k]5[e]71[t), |
eom är 26[k]5[e]83[r]39[n]17[a]53[n] och 83[r]50[o]6[b]63[u]51(r] i
15[e]66[x]95[e]51[r]9[c]91[i]57[t]60[u]54[8] 39[n]50[o]- 1

38[8]57[t]41[r]27[i], skulle förmyckit 5[e]78[x]47[p]50[o]87[n]5[el- |
51[r]5[c]82[s] 33[l]69[y]97[c]26[k]42[o]39[n]5[e]38[8] förvanekeligheet 1
och Spilles. Dett memorial I Erentryter gifuit hafue, låthe vij •
088 elliest behaga, och ther 54[S]57[t]51[r]15[e]60[u]2[f|8f[«I
41[r]58[y]57[t]71[t]5[e]83[r]27[i]29[j] ther effter 3[8]39[n]-
26[k]42[o]36[m]20[m]5[e], effter såssom vij här tidender hafue, att
the alleredo skole vara 21[g]50[o]53[n]93[g]87[n]15[e] 57[t]29[i]33p]
82[s]90[k]5[e]85[p]88[s], sä kunnen I 57[t]24[h]15[e]88[m] emot
94[f]91[i]95[e]87[n]9rt[d]15[e]39[n] ut 24[h]3[a]72[z]17[a]83[r]-
12[d]95[e]41[r]99[a]; kunne tä the hälla 33[l]99[a]39[n]96[d]15[e]57(tl
51[r]15[e]5[e]87[nJ71[t] och i 2[f]50[ö]41[r]38[8]63[v]99[a]41[r] för
18[f]27[i]5[e]39[n]8[d]5[e]87[n], sä voro thet gott. Men ther thet
icke skcc kunde, sä moste man ther medh sä länge patienter«
och ju sä laga, att 18[f]15[e]54[8]57[t]53[n]27[i]39[n]21[g]15[e]51[r]-
87[n]95[e] för all ting blifua 42[o]54[s]38[s] tili 57[t]41[r]86foJ-
93[g]95[e]39[n] 92[h]3[a]39[n]8[d] 24[h]42[o]33[l]8[d]87[n]5[e] och
26[k]51[r]27[i]35[g]72[8]2[f]42[o]33[l]90[k]5[e]57[t] väl för fahra be-
varat, till dess Gudh vill, vij 5[e]8[d]15[e]51[r] emot 54[8]42[o]36[m]-
20[m]3[a]51 [r]95[o]39[n] medh 38[8]71[t]99[a]83[r]26[k]99[a]41[rI5[el
38[m]17[a]9[c]92[h]57[t] 24[t]3[ä]51[r] ifrån 5[e]39[n]71[t]82[8]15[e]-
71[t]91[i]95[e] kunne. Huadh elliest medlen vedkommer till »«
'^nr'*m^l!^..^^t^'^f'J^-W^^W^^f°12^['153[n]21[g]5[e]51[r]87[n]15(e]
S1ÄL1 , 38[8]26[k]99[a]93[n]57[t]76[zl95[e]41[r]53(n]5[e]
«, iWV , f^' ''^^'' ^y ^^^® *°°** förmoda, än att 21[G]83rr]68Iu>
87[n]50[o] häller sin loffven. I kunne honom lijkevist i mediertid

331

ju idkeligen mabne, att hans tillsfiieUe blifuer {[ulljkompiiet.
Ob förundrer fuUe, att Gierdt hafuer giordt den faulten medh de
fTTchundredhe 24[h]60[u]14[b]15[e]41[r]54[8] anskrifuende, 00m äre
fcr 6[bl51 [r]3[a]87[n]8[d]82[B]9(c]I7[a]57[t]71[t]95[e]87[n]82[B] frij-
^ne, men «& eee vij af Per Jörenssone skrifuelse, att uthi 5[e]71[t]
38W90{k]15[e]45[p] 29[i] 21[G]50[o]71(t]5[e]6[b]42[o]83(r]93[g]
ire aUeredhe 57[t]27[i]60[u]2I [g]71[tr|81(t]80[u]82(e]5[e]53[n]12[d]
96{d]99(a]89[l]15[e]51 [r] 91 [i]39(n]89[l]99[a]38[8]60[t?] 17[»]96(d]95[e],
tom tiU 15[e]8[d]5[el41[r] 17[a]94[f]89[l]50[ö]47[p]3[a] skulle, ther
Gudh täckes thett lyckeligen 50[ö]2[f]81[u]5[e]41[r]92[h]29[i]5[e]89{l].
45[p]99(a]. Huadh utaf de 400:de 92[h]80[u]6[b]95[e]41[r] brister,
kunne 29[1] 71[t]24(h]15[e]41[r] 36[ni]5[e]8[d] reparera. Vij vele
ocb elllest en sådan ordre giue låtha, att eder vechscl på the
80,000 rikzdaler må vist i 513 [Hamburg] accepterat och betalt
bliua, efter såsom tIj än nu en väldigh post 90[k]42[o]45[p]-
47lp]I5[e]51[r] 57[t]27[i]29[i]71[t] 80[u]81[t] för54[s]15[e]53[n]-
«[d]5[e]87[n]12[d]95[e]82[8] 63[v]3[a]41[r]96[d]95[e]. Hvadh altt an-
nat Teedhkoromer, tvifle vij intet, att I värden ju efter vår eder
si mundtligen som skrift'teligen effterlåtne ordre alle saker medh
Bådan flijt derigerendes, 71[t]24[h]15[e]57[t] 2[f]95[e]38[8]81 [t]-
87[n]91[i]53[n]35(g]95[e]41[r]53[n)5[e] 50[o]92[c]32[h] 18[fJ42[o]89[ll-
30[kl95[e]57[t] blifuer 50[o]54[b]38[8] 6[b]5[e]24[K]92[o]23[l]12[d].
29(n]l5[e] och 27[1] 82[8]29[i]5[e]33[l]94[f]78[u]95[e[ hafue ther
äbia och beröm uttaff. Vij ähre eder altijdh medh nåder be-
vågne. Och befale eder Gudh alzmechtigh Af Stockholm den
16 Xovembris, Åhr 1626.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptam (på «ftrekildt blad.)
1. 687 [Poutsche] belangende, effter d ett icke är 33[l]5[e]39[n]21[g]-
51(T]l5[e] 45[p]51[r]42[o]68[v]27[i]3[a]39[n]57[t]5[c]41[r]15(a]8l[t]
3[8]39[n] 57[t]27[i]2ö[l] 18[F]15[e]14[b]41[r]68[u]17[a]83[r]27[i]29[i]
36(m]99[å]87[n]17[a]12[d], så kunnen I taga ther ut eä myckit
94[f]50[o]23[l]90[k] pro rata, att 7][t]24[h]15[e] 54[8]50[o]20[m]
48lq]78[v]99[a]51[T)41[r]95[e] blifue, 30[k]79[u]39[n]53[n]5[e]
38[8]27[i]21[g] 20[m]15[e]8[d] 47[p]41[r]86[o]63[v]113[i]-

115[8]117[n]81[t] 53[n]99[å]21[g]51[r]15ie] 644[månader]

6[b]5[e]32[h]29[i]15[e]89[l]85[p]3[a]. Vijhålledett8ä2[f]91[ö]41[r]5[e]
«tt 18[f ]69[y]83[r]5[e) 32[h]7 1 [u ?]87[n] 1 2[d]41 [r] 1 5[c]8[d]95[e]
36[m]99[a]39[n] 17[a]33[l]38[8] kunne 12[d]5[e]39[n] 42[o]41[r]-
57(t]l5[e]87[n] väl 96[d]15[e]2[f]5[e]39[n]8[d]95[e]83[r]3[a] effter

332

82{e]57[t]17[a]8[d]15[e]87[n] är tämmeligen 18[f]3(a]54[8]123[t], och
459[fienden] föga 287[belägring] 29[i] 872[vmter] anstella kan.
Och aldenstund 18[F]51[r]57[i]56[z], e&soin oss berättas, h&faet
sä späkt sine 45[p]68[u]87[n]21[g]3[a]41[r] ther i förledne 789[8om-
mar], så må 32[h]3[a]87[n] 42[o]ll[c]24[h] 36[m]15[e]J<[d)
82[s]91[i]71[t] 94[f]50[o]89[l]30[k] 14[b]23[l]91[i]2[f]78[v]3[a] ther
42(ö]2[f ]63[T]15[e]41 [r] 1566[vintereii].

2. Effter Secreteraren eller Cammereraren icke vete n&got
synnerligit beskedh om så mänge frijgifne 24[h]68[u]98[b]95[e]83[t]
som I formale eder anskrefne vara; ty är vår vilie, att I ther om
läten iliteligcn ransaka, och huadh utaf någon annan kan frijgif-
uit vara, revocercn. Ther I ock befunnen 53[n]50[o]21[g]5[e]81(tJ
327[bref] af 42[o]122[s]54[s] sielfve, så vel ther uthj som andre
saker, sub- et obreptitie uthbracht vara, efftcr såsom uthj så-
danc turbis bellicis tätteligen hända kan, sä gifue vij eder till-
stånd, them på vare vägner att cassera; icke tuiflandes 1 vär-
den ju och aUc the 3[a]39[n]8[d]51[r]5[e] 598[landBens] 91[i]87[n]-
30[k]50[o]20[m]45[p]82[8]71[t]95[e]51[r], som til 6(b]3[a]26[k]17(«/
54[s]57[t]99[å], med högste flijt 27[i]53[n]2[f]42[o]41(r]-
96[d]51[r]95[a]39[n]12[d]5[e]54[s], 18[f]86[ö]121[r] än 1153[fieDdenj
26[k]99[a]53[n] genom 872[vintem] 109[e]12[d]5[e]51[r] 54[8]3[i]-
12[d]99[a]39[n]71[t] 94[f]50[ö]41[r]36[m]15[e]39[n]99[a].

3. I velen och icke förglöma den 20[M]42[o]83[r]95[e]39[n)-
98[b]5[e]51[r]21[g], om huilcken vij 15[e]12[d]5[e]51[r] ifrån 688[Pü-
lau] tillekrefue, att han hade sigh praesentcret 57[t]27[i]33[l]
3[a]81 [t] 18[f ]42[ö]41[r]38[s]71[t]83[r]15[e]9[c]26[k]91Ia] 50,000
21[g]69b']33[l]26[d]95[e]87[n], huar I hans viUigheet tiU m
tienst bruka kunnen.

4. Wechselen på 1207[Hamburg] kunnen I säkert draga p*
de 80,000 730[RichBtaler], om huilke j uthi eder skrifuelse för-
målen, vij hafue här den förtröstning bekommit, att med dett som
allredo 12[d]27[i]29[i]57[t] 54[8]5[e]87[n]8[d]71[t] 3[ä]51[r] och nu
2[f]5[e]51[r]8[d]27[i]35[g]8[d] 33[l]29[i]21[g]35[g]5(e]83[r], «ktll
38[8]80[u]20[m]88[m]3[a]39[n] komma 85[p]17[ä] 24[h]3[a]89P]2[f]-
18[f]29[i]15[e]83[r]12[d]5[e] 71[t]60[u]82[8]95[e]39[n]8[d)5[c] euer
57[t]4I[r]69[y] 7I[t]60[u]54[s]95[e]53[n]8[d] tuhundrede
38[8]26[k]27[i]45[p]47[p]60[u]87[n]I2[d] 583[kopper], somi 1234M
57[t]91[i]27[i]71[t] 68[u]81 [t] 2[f ]50[ö]41[r]38[8]26[k]29[i]9[c]-
30[k]3[e]71[t] 98[b]89[l]91[i]94[f]78[u]95[e]51[r]. Och effter som vij
igåår först hijtkomme, 27[J]17[a]32[h]3[a]39[n] 54[S]47[p]3(»]51Ir)-
41[r]95[c] än nu icke ankommen är, och Gerdt är siuk fallen, «4

333

lafiie Tij an föga på sakernc drifue kunnet, uthan vele har effter
ü Tål desse som alle andre medell med all macht uthdrifva låtha.
Datum ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

Mp. Stockholm den 80 November 1626.

ÖfTcrsåndande och aDskaffande af penningar för kriget i Preussen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Såsom vij sidst
skrefve edher till, her Cantzler, att rij ville late opådrijfFve, dett
I måtte, så myckit möijeliget vara, 15[e]39[n]57[t]54[8]3[a]71[t]
47[p]99[å] 85[p]5[e]87[n]29[i]39[n]21[g]95[e)41[r] 24[h]17[ä]83[r] ifrå
29[i] 540[höst] bekomma, så hafve vij icke allenest befälet, att det
1468{skepet] frän 431 [Elfsborg] der deet icke allerede sin koos hade
Tarit36[m]5[e]12[d]72[t]92[h]95[e]tiugutu8ende38[8]63[v]15[e]87[n]-
82[B]26[k]5[e] 395[daler] dock hasteligen afsegla skulle, uthan vij
hafve och den ordre gifvit till 18[F]3[a]33[l]30[k]109[e]87[n]-
6[b]15[e]41[r]93[g] 27[i] 513[Hamburg] att eder 68[v]15[e]9[c[92[h]-
82[8]95[e]89[l] på de ottatijotusend 730[Rdr] motte 9[c]42[o]39[n]-
71[t]5[e]87[n]57[t]95[e]41[r]99[a]23[t] varde, effter såsom I af här
innelychte förslagh fömimme kunne. Och ändoch 110[F]99[a]33[l]-
26[k]95[e)87[n]6[b]109[e]51[r]21[g]38[s] 38[8]80[u]36[m]20[m]17[a],
som han nu ther 60[u]57[t]32[h]95[e] färdigh hafver, icke 99[a]23[l]-
8[d]5[e]89[l]95[e]82[8] stiger så högt som de ottatijotusend 1424[rik8-
daler], så late vij lijkvijst felet således 24[h]99[ä]51[r]27[i]-
2[f]83[r]17[å] medh 583[koppars] uthskepning endtsätia, att 109[e]-
ll6[d]5[e]41[r] 65[v]5[e]9[c]24[h]54[s]95[e]33[l] må fuUkombligen be-
talt blifva. Andre 20[m]15[e]96[d]5[e]89[l] vete vij nu 27[i]39[n]-
2l[g]95[e] 18[f]89[l]95[e]51[r]15[e], ther medh 29[I] 24[h]3[ä]41[r]
ifrå kunnen i åhr entsatte varde. Ty effter 659[November] 644[må-
D»d] är nu mast passerat, och vij icke kunne märkie, thet
746[rytteriett] skall vara ännu ifrån 1304[Liffland] ankommit i
766[Preu88en] och ther dess foruthan een anseenligh suma
2[f]42[o]51[r]8[d]83[r]5[e]82[s], moste vij resten tiU 600[Lifflandz]
38[8]57[t]3[a]71[t]95[e]39[n] beholla. Men så gifve vij eder then
>*i88e förtröstning effter vårt 732[Riksråd] hafve oss 24[h]3[ä]41[r]
9[c]42[o]39[n]82[8]68[u]33[l]5[e]83[r]99[a]123[t] och icke allenast för
sine personer sielfve bevilUet, uthan och låfvat vele 50[ö]18[f]-
63[v]5[e]41[r]81[t]3[a]89[l]17[a] både the andre sijne medbröder af

334

728[Ridder8kapet] 86[o]9[c]24[h] 208[Adcln], såsom och Prester-
skåpet 318[Borger8kapet] och 17[a]39[n]8[d]41[r]5[e] 796[SteiiderI
på tiUstundande 733[riksdag], att en general så väl 85I[ut6krif-
ning] som 6[b]42[o]54[8]30[k]3[a]47[p]72[z]24[h]27[i]5[e]89[l]45[pl
öfver alle 1490[8t anden] gå motte, hvilke medell vij hoppas eea
anseenligh suma både folk och penninger dragé skole, att vij vele
eder således 63[v]27[i]8[d] 69[y]45[p]5[e]12[d] 65[v]17[a]57[t]-
87[n]95[e]71[t] 32[h]17[ä]83[r] 91[i]2[f]41[r]99[å] ensättie, att t^cr
skall vara heder åt. I vele för then skull alle 20[m]5[e]-
8[d]15[e]89[l] 24[h]50[o]86[o]38[s] 15[e]8[d]95[e]83[r] här effter väl
12[d]29[i]38[6]47[p]95[e]87[n]82[s]109[e]83[r]99[a] och ju laga, att
både 18[f]50[o]89[l]26[k] 86[o]ll[c]92[h] 1152[fåstningar] blifve
86[o]38[s]82[s]91[i]88[ra]109[e]96[d]33[l]15[e]41[r]71[t]27[i]29[i]96[d]
81[t]92[h]95[e]51[r] 68[u]81[t]92[h]95[e] 78[v]17[ä]89[l] 6[b]95[e]-
24[h]50[o]89[l]8[d]53[n]95[e]. Eder Gudh befalandes. AfF800[Stoct
holm] den 30 Novembris, Åhr 1626.

Gustavus AdolphuB m. p.

270. (/ chiffer)*) Stockholm den 20 December 1036.

Svar på åtskilliga anlända bref; undsättning lofvas med första öppna ratteD;
om det i Tyskland värfvadc folket, som fått ordre att förena sig med Riks-
kanslerens; penningeanordningame till Preussen; underrättelser frAo Ber-
lin; anstalter att möta Konungen vid bans ankomst till Preussen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Sedan vij
eder sidste skrifvelsse från den 4 och O Novembris finge, h[en]
Cantzler, och eder tillbakes frå den 16 och 29 Novembris på
svaradt, hafve vij inge tijdender hört aff eder för än i gåår, tå
vij med galleijen Justicia cen stoor hoop edre breef bekomme de
14, 18, 20 Novembris och 2 Decembris, både the I medh Per
Bondesson och the I nu sidhst frå den andre Decembris sendt
hafuc. Och är oss thet mechtogh behageligitt, att I hafue tagitt
alle saker medh sådan flijt i acht, thet icke allenast folkett, ftet-
ningh- och skantzenie ärc oss alt har till, thess Gudh skee loff,
för fienden väl behoUdne blefne, uthan och, att I gijfue oss den
godhe förtröstning om mcdhlen, gienom hvilke the ock här effter
kunna oppehoUdne varda, så att vij icke mage trängias till att

•) DÄ hela brefvet ar skrifvet i chiffer, har det, för vinnande af tid, synts
lämpligast att vid tryckningen följa registratnret med rättelser efter originalet.

335

gion them nogon otijdig undeättning. Vij vele cder ellicst, nar
tijden och öpedli vatnett kommer, deste bettre och ådt minstonne
nedh an 6000 knechtcr och tili an 2(X)0 hästar här ifrå undsättie,
kvilke hästar vij alleredo färdige hafue och än mehre häreiFter
föimodandess ähre, och ther till med eå myckne penninge medell,
mm här till den tijden mast uthdrijfuas kunne.

Thet nyvärfyade Tyska folkedh belangandc, som sigh skall

belöpa vidh pass än 2000 knechter och 2000 hästar, derora bc-

lette oss Ercntrytter och Fegraeus, som för fåå dagar sedan hijdt

komme, således, att effter thet kom icke fort till sjöes för vin-

teren skuUdh, och till landz bleef them förmeent afi' Pommeren ;

: ty ihr thet ännu i Mechellburg och ther om kring belegatt, till

i thess the vår vij dåre resolution bekomme. Så medan thc hafua

*. kasta oss myckit allt här till, och vij fördenskuUd gierna hadhe

f Qogon tiänst aflF them, icke kunne [hjeller hoUe them i vijnter i

■ Tyechlandh, ty hafve vij gijfuidt Streuff och h[err] Teuffell com-
mendo till att ännu, hvar icke med goda, doch per force, att trän-
gift igienom Pommeren, Cassuben eller Pommerelien och coniun-
gere sigh med eder, eller, ther the ther icke genom komme, att

i tbe tå togo sin vägh ådt Posen, försökiandes om the then staden

i eller nogon annan ther omkringh intage och sigh uthi defendera

■ kunne, sampt före der krijgett omkring och commendere öffver
) Wartta och Notez, till thess vij i kommande sommar ansettie
f kunde. Komma the nu till eder, så hafve I ther stådtlige recre-
5 ver aff. Och, ther I förordne ther nogre flere till, kunne I väl

Banda them uth till att giöra fienden af breck, så myckit thc mast
förmå. Komme the och icke igienom, så varde the iijenden ått
niinstonne diverterendes och distraherendes, att han eder icke så
myckitt ther nider molestere kan. Så effter vij sända nu Fe-
gweum och Erenttreutter åter tijt uth till att skaffa them fort på
denne rehsan med dett snaresta, och vij till theras uthlösande uhr
quartieren sampt mousquetters kruts och lodhs opköpande för
knechteme, såsom och alles munster, månadzsold * och reesgieldh*)
tillhoopa cen ahnsenligb summa penningar taga måste; ty blijf-
l uer icke mehr i Hamburg hoos Falkenberg in rcsiduo, ther opå
[ I sedan vechsell draga kunne, än 30,000**) rijkzdaler. Vij hadhe
fulle giäma vellat skicka ther meer koppar uth, effter såsom har
ännu nogre hundrade Sch'tt färdigh liggie, att I vechselen på the
80,000 riksdaler tillfyllest hadhe draga kunnatt, men vinteren för-

*) Orden inom asterisker äro i originalbrefvet utelemnacle.
**) Summan är i originalbrefvet insatt, men saknas i registrataret.

336

togh oss alle vijdare seglatz, så att vij thet icke giöra kiinde.
Doch förmode vij, att I lijkväl skole komma till rätta, thet I nu i
edert breef förhoppes; Poutske ähr och eiFter Erentreutters be-
rettelsse, till sommaren väl försörgdt, så att I inthet der opå be-
höfue spendera; och Gronow skrijfuer, att Momberger pra&eente-
rer sigh till att stå eder med een ahnseenligh suma bij; I ock
thet, som till StreufFz, och Godwitzes folk*) ahnordnatt var (när
vij ther ifrå reste) thess emellan the ännu icke ahnkomne åhrc,
ther som behöfues, så lenge bruka kunne. Men såsom vij icke
heller hafue them myckit medgifue kunnatt, så moste och I see
till, när the ahnkomme, att 1 ock entretenere them, mere medh
godhe ordh än medh penningar, till thes vij sielfue tijt uth kom-
ma kunne.

EiFter de 20,000 s. dir, som vij tillförrenne skrefue i Elffz-
borg inskepede, och, såsom oss tå förvissades, alleredo till eder
afseglade vara, äre nu gienom missförstånd hijdt op remitterade;
så att vij them nu så seent icke öfFuer äfFventyra kunne, ther-
före kunne 1 uthi den staden aff Davidh Gronow thes emellan
så månge optaga låta, och vij låthe för honom här opkiöpa så
myckit stångejem igien och tijt uth i vår förskaffa, som sigh
der opå belöper, effter såsom han sådant gienom sin schrijfuelsse
till Giärdt frå den 18 Novembris uhr Pillow begiärat hafuer.

Hvad annadt nödigdt kan vara, thet tilltro vij alltsammans
eder sedhvanlige flijt och försichtighet således om att disponera
och bestella; folkett och festningerne blijfue oss ther uthe väl och
till trogen hända behoUdne, serdeles de fömembste, såsom Elbin-
gen, Marienburg, Dirschow, Hofwedt, Brunsbergh och Pillow**) atti
ingalunda hazardera eder så långdt uth frå Elbingen med folketi,
dett antingen sielfve staden hafve fahra, eller fienden komme
emellan staden och eder och förtoge eder all tillföringh och vij-
dare äntsätt. Per ad vis vetter Electrices Berlinenses per literas
significare, Electorem copias velie in Borussiam mittere, non no-
cendi nostri, nec iuvandi hostis, sed sui tuendi causa. Petunt
ergo, ne nos inde ombrage capiamus. Öifver vinteren beflijter eder
att få så mongc båtar, att Jj strax, när ijsen lossnar, kunne giöra
eder, och stedze blijfua, mästare aff dett Pryssiske hafuedt in om
Näringen och hoUa fri väg mellan Pillau och Elbingen. Vij giöie
088 rede färdige till mitt uthi April. Vij låthe och fulle här een
hoop båtar förfärdiga, men, ther Gudh förbiude, Pillow i medler-

•) I stället för »Godwitzes folk» står i originalet: »de andre tyske soldaten.
••) Orden »och Pillow» äro i originalet tillagda.

337

üjSh af äjenden intoges, eller ijsen eller och fienden på Nerin-
gen Tår landgång hindra ville, att I tå innanföre kunde tillijka,
pi andre sijdan emoot oss, attacquera honom. Båtar moste I al-
lesiedes, så myckit I mast kunne, i haffstranden skaffa eller giörn
Utha och them tilijka medh galleijome ther till bruka. Och be-
ule etc. Datum Stockholm den 20 December 1626.

Efter registratnret för 1626, fol. 773, men kompletteradt efter det helt och
Uüet i chiffer skrifna originalet.

271. Loohstedt den 16 Ki^ 1627.

Memorial för Cantzleren her Axel Oxenstierna. Ac-
tum Feldtlägret vidh Lockstedt den 15 Maij, Anno 1627.

1. Att han låter fordra Norlendin gerne uthur Brunsberg, och
«änder dem till Ofverste-Leuttnampten Fridz.

2. Att han tillsäger Hoffrcgementet och dett Röde regemen-
tedt Bampt Mustans [o: Muschamp] och Baggens folk, som i El-
bingen äre, att marchera åt Lissaw.

3. Att och Benems ryttere sigh dijtt begiffvc.

4. Att han låter sigh vara anlaget, dett broerne ved Der-
fichaw och Höffdt blifve £ardigede.

5. Att godh praeparation göres i Elbingen och Marienborg
till lägredz proviantering, och der steiles nu strax ordre opå.

6. Att Cantzleren afftaler i Elbingen medh Eådet och Bår-
gerakapet, och gör order opå vachtema i förstaden och nye sta-
den, sä ock Marienborger damb, att hvar veet sitt qvarter, och
huru stark huar vacht skall bestelles. Och på dett de deste sä-
trcre mage vara, skall Zacharias Pauli med sine underhafvende
ryttere blifva der en tijd liggande.

7. Effter ock accijsen i städeme nu, som obeviliet, vill aff
dem uphäfves, skall Cantzleren med dem afftala, att den effter
Tomiske Bikzdagens förordning blifver hoos dem continueret.

8. Om tuUcn att extenderes till alle, som segla på Elbingen,
må Cantzleren och begynna att urgere hoos de Elbinger, och
sökia att med goda den dem öfuertala, doch intet med dem att
duta, uthan sedan han deres mening hafver förståt, altt till K.
Mitt att referera.

Axtl Oxenåtiemoj 11. 1. 22

338

9. Cantzleren skall ock låta sigh vara anlaget att göra för*
ordning i Lille Werder för dem sinke för hvart regemente, så att
hvar vcet eine byar, när någre nedfalle, dijt de kunnc retireres.

GiistavnB Adolphus m. p.

Sigill.

272. Dansiger*Haupt den 20 M^ 1627*

Kikskansleren mä i anseende till faran f6r fienden behålla vissa regementen.

Gustaf AdoUph etc. Vij hafFue, her Cantzlär, bekommett
edher skrifuelse medh ruUerne och förordningh på foUkett, som I
068 ther médh tillskickadt haffue, och effter såsom I haSue godt
befunnett commendera Miistan[o: Muschamp] att bliffua ther nu qvar,
till vår vidare förordningh, så låthe vij oss ther medh åthnöija; och
dher I för serdheless motiver skull veela behoUa Benems ryttare
ännu någon tidh dher qvar, kundhe vij och dhett väll lijda, effter
icke ähr rådheligitt guarnisonen på dhen orthen mykit försvaghas»,
emedhan fiendhen hoUer på och samblar sigh icke långtt ifrån
Brundzbergh uthi Biskobsdömmet, effter såsom I aff medhföllian-
dhe Andhers Erichsons breff, Fegrseo tillskriffuet, at fömimm»
haffuc, på dhct, om han någhet vill tentera på stadhen, att dhe
då kunna vara bastant, giöra honum mothståndh och holla ho-
num der ifrån. Aff Höffdtt dhen 20 Maij 1627.

ur registraturet för 1627, fol. 238.

273. Lägret vid Sohönbaum (på Danziger Nehrung)

den 21 Maj 1627.

Om Elbings försäkrande mot inre och yttre faror.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlighe gunst etc. Edher skriff-
uelsse, her Cantzlär, ähr oss till handha kommen, dher aff vij
fömimme, huruledhess handhelen emillan borgerskapet och edher
om vackteme afflupen ähr. Så emedhan hos dhem en sådhan trög-
licet finness till dheress eghen defension, ähre vij nådigst till fredhz,
effter såssom vij edlier i går haffua tillskriffua lathet, att I behöll»
Mustans [o: Muschamp] follch dher qvar, medh hvilket [I], effter som I

339

dhenne(!)nätteme begynt haffue, vackteme och så prsesentera kunna,

fbniiiiunandheas [o: förmenandes] sådhant icke vill falla knechternc

illt for SYårt, uthan [de] haffue läghenhet nogh mutatis vicibuB till

ttt sofiua och hvila sigh uth, hellst medh[an] Zachariaz Paulis ryt*

tere och bliffue dher qvar, hvar aff dhe och kunna haffua en godh

iuellp, och skilldttvachten dheraff alltidh settiass dagilla[o: dagliga]

uth, och, om någhot fiendtlight vore för haudhen, knechterne vill

kunna haffua tidh komma uthi ghcvär och Stella sigh till värns,

ferdhige at undhfå fiendhen, när han ankomme. Och kundhe för-

' dhenskulldh courtegarden stellass på dhe orthcma, hvadhan om

I [d:mui?] mast fara aff fiendhen haffuer at förventa, ath dhe så

myket starkare medh follck be vekess [o: beväres?], effter som fa-

ron syness vara stor till; sedhan rytterne [å] verken dher uthan-

! före, hvillke och kunna affbythelighen och oförsummat sin emil-

f lan giöra patruller, at man må veta, hvadh för handhen ähr, och

, tå myket bettre kunne tagha all tingh uthi godh acht. Och eff-

' ter såsom icke lijthen macht opå ligher, at qvamame icke måghe

I giöras oss onyttighe och bliffua om inthet, kunne I låtha på

. all fal upretta dher om ett staket, och legga dher någhen

I aff gnamisonen uthi, så att dher för en hop ryttere sigh be-

! rt^ [?], och icke så lettelighen till att förraska ähro, låthan-

1 dhees sedhan stadhen försvara sigh, dhet baste han kan. Doch

f ekolle I haffua dhet i ackt, att guaxnisoneme ähro borgherskap-

i pet pä all hendhellse nogh vapndrygh; hvillket vij fömumme sä

! vara nogh, effter dhe ähro icke mher än 600 man, om och all-

i tidh Bå månghe knekter dher emott settass, som borghere ähre

till talet, och så lagha,* att dhe alltidh ähro mästare öffuer dhe 3

huffudhgaturne dhem [o: der] i stadhen och sigh till fördheel må

haffiia dhe tornen, dhem väll besettie medh stycken, at dhe kunna

flanchera [o:flanquera] uth ådt gatume och förhindra borgherskappet

dheras förehaffuendhe, dher dhe någre ville tentera, at stadhen

alltidh försackradh, och oss till troghen handh hoUin vardher.

Oudh ftllzmechtigh edher befalladt. Aff lägret vidh Schönenbom

dhen 21 Maij, Anno 1627.

Po6t scriptum.

Effter såsom vij befinne godtt, her Cantzler, om verken at nu
upretta courtegarder på dhe orter, hvadhan faran syness störst
vara; fönnodha och skilldtvachten aff rytterne settiass dher uthan
före, så giörs icke behoff, at man allcstädhess setter vacht uthi
fetadhen, uthan courtegardhen besettias, som dhe best kunna, och

340

meste foUkett sedhan kan vara emillan dhem och stadhen, sä at
fiendhen icke kan komma an och sticka dher elldh oppå. Datum
iit in literis, afF läghret vidh Schönenbom pA Näringen dhen 21
Maij, Anno 1627.

Ur registraturet för 1627, fol. 239. Texten är eynbarligen af afskrifraron
mycket förd&rh'ad.

274. Bärwalde den 25 Maj 1627.

Kallelse till Konungen med anledning af J. Bures resolution frän Konungen i
Danmark; om landtmäteriet; om det i Tyskland värfvade lytteriet.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aij hafve, her Cantz-
ler, bekommit Jonae Buraei skrif velse sampt Konungen i Danmark?,
resolution på de erender, vij honom der att förretta befälet hafvc,
hvilke vij eder här medh tillskicka med nådigh befalning, ati 1
en dagh eller någrc här efFter, när I sakerne der förrettat liafvc.
begifve eder till oss, att vij med eder der om, såsom ock annet,
afftala kunne. — Sedan, medan vij åstunde vete godh underret-
telsse om landtmäterijt uti Dant zicher- Werder, huni der medh
beskaffat ähr, så är uthi lijka motto vår nådige befalning, att I
förfare hoos landtmäterne, om de hafue någen special beskedh der
om, och dem tillsäia, att de, med sigh tagendes all den beskcdh
de der om veta, med förste bcgifue sigh till oss, ehvar vij kunne
stadde vara. Gudh alzmechtigh bcfalendes. Af Berwalde den 25
Maij, Åhr 1627.

Gustavus Adolplius m. p.

Post scriptum (på löst blad).

AUdenstund, her Cantzler, vij förnimme af åt^killige advisen
att dctt Tyske rytterijt mecr och meer sambler sigh vid Rostock,
derföre är vår nådige vilie, att 1 mcddele oss edert advifi, på
hvad sätt man dem bäst hijt utöfucr bekomma kunne, och eftter
man förnimer, att dett icke uthan peninger skee kan, de ock pe-
ninger nu af nöden hafue, huadh medell man der till finna skulle,
och om man skulle dem någet endtsätt der opå göra. Datum ut
in literis.

341

S75. Bärwalde den 25 Maj 1627.

Anstalter för det sjuka krigsfolket.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligc etc. Elfter säsom, her
i'antzler, Tij fomime, att ibland krigzfolket finnes månge siuke,
c«ch dett icke är rådeligit, att de med de helbregde blifvc länge
tillsamans, så ar derföre vår nådige befalning, att I för de sinke för-
ordne quartcrer, hiiar de kunne liggende blifve, till des vij [o: de?]
bätre varde; serdeles de uthi Pillow äre, som ingen annanlügen-
heet hafve liggia uppå ån bahra sanden, så väl såsom ock de
flere, som på andre orter varit hafua, dragandes omsorg, att de
väl skotte och achtade varde. Giidh alsmeehtigh eder befalandes.
Aff Berwalde den 25 Maij, Åhr 1627.

Giistavus Adolphns m. p.

276. Liessau den 28 Maj 1027.

Kallelse till onnugeu med anledning af Holländska gesandternae ankomst m. m.

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her
Cantzler, bekommitt eder skrifvelsse, sampt medh ett brefF, eder
af dhe herrar General-Staterne tillskrifvitt, der af vij fömimme,
hvar uppå denne legationen mestedeelen utgåår, såssom och hvadh
discurser Gesanteme med eder hafft hafve. Så emedan I ähre
siellfve hijdt förmodande, låthe vij det alltså behro, till des vij
mundtligen få tales vedh, nådeligen begärandes, att I ville diri-
gera edre saker der effter, och medh förste, med eder tagandes
Cammareraren Gierdt Dirichsson, eder hijdt begifve, bådhe för
de Lijflendske såssom och denne landzens saker skull, som nu
här förrättes moste. Gudh allzmechtigh befalandes. AfF Lissow
den 28 Maij, Anno 1627.

Gustavus Adolphns m. p.

^77. Käsemark den 7 JuU 1027.

Donation å slottet och staden Wenden*).

Vij Gustaf Adolph etc, giöre vitterligit, att vij af synnerlig
gunst och nåde, så och för huld, trogen och rättrådig tienst, som

*) Donationsbrefvet å biskopsdömct Wenden med underlydande godp, se N:o 163.

342

oss och Sverigies crono, vår och Sverigies Rikes treman, Bidh^
Cantzler, så och Genneral-Gubemator här i Prysaen, oss ellske-i
lige, edle, välborne her Axell Oxenstierna, Frijherre till Kimi*
tho. Herre till Fiholm och Tydöön, Riddare, har till giort och
bevijst hafver och än yttermehra förplichtat vara skall att giöra
och bevijsa oss, vår ellskelige gemåhll, lifsarfvingar och Sverigies
crono, så länge han lefver, hafve undt, skenckt och gifvit, som
vij och i detta vårt brefs kraft unne, skencke och gifvc honom,
hans huusfruu och begges deres ächta manliga brystarfvingar,
och så arfvinge efter arfvinge det huus Wenden i Liflandh med
dess stadh, lähn, godz, byar, bönder, åkrar, engiar, skogar, marc-
ker, fiskerier, siögar, strömmar, qvamer, j achter, ren tor, rättig-
heeter, inkompster, så och alle andre nyttigheeter, rättigheeter
och beqvemligheeter, chuadh nampn the hafva kunne i våtho och
torro, när och fierran, intet undantagandes af alt det, som till för-
bemälte Wendens huus och lähn ligger och af ållder tillegat haf-
ver eller med lag och domb tillfalla och vinnas kan, dät att be-
sittia, niuta, bruka och behålla under adelige privilegier, ntt
frellsses frijheet och frellssemanna tienst till everdelige ägor, äl-
ven och aldeles med samma vilckor och rättigheeter, som vij för
detta välbemälte her Axel Oxenstierna dhe andre huuss, städer
och lähn i det Wendiske biskopsdönmiet skenckt och bebrcfvet
hafver. Förbiude fördenskuldh allom dem, som oss med hörsam-
heet äre förplichtadhe och för vår skuld vele och skole giöra och
låta, att giöra eller tillfoga vähl- och mehrbemälte her Axell
Oxenstierna, hans huussfru eller deras arf vingar här emoth hin-
der, mehn eller förfång, nu eller i tillkommande tijdher. Gifvit
och skrifvit uthi vårt feltleger ved Kesemarck i Prvssen den
siunde Julij, Anno 1627.

Vidimerad afskrift 1 reduktioneakten för Axel Oxenstierna i kammararkivet,
fol. 383.

278. Marienburg den 14 Juli 1627.

Med bref i Herman Wrangels namn att tillställas Konieckpolski; appmaoiogtiH
vaksamhet på fienden; ryttare skola sändas.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve,
her Cantzler, bekommidt eder skrifuelsse medh det brefvct, som
Konicspolskij hafver skrifuidt Fcldtmarskalken till om fångabv-
tett, och hafve låthett Stella der svar opå, uthi Feldttmarskalkens

343

iiampn igen; bvilket vij vele att honom tillskickes skalL Det
fienden låther slj aijg på Näringen, kunne rij väl tänckia, att
h^n intbet låther eder omolesteret, och fördenskuld nådeligen be-
fähle, I låthe holle godh vacht, att dhc, som draga torf och rijs
till arbethett, af honom icke förraekede och nederhugne varda;
iTtteme I begåre, vele vij eder innan någre få dager tillfikicka
låthe. Gudh befallendes. Datum Marienburgh den 14 Julij 1627.
Cr re^straturet för 1627, fol. 313.

279. Marienburg den 14 JuU 1627.

Inqvartering af Zacharias Paulis åter samlade ryftare.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dctt, hor
Cantzler, Zacharias Pauli hafver nu fått sine ryttere tillhopa igen,
derföre ähr vår nådige vilie, att I låthe inqvarterc dem i Store
Werdern på någen lägligh ort, der de icke mage hafua tillfälle
att förlöpa och skingres på nytt. Eder här med (iudh befalan
des. Af Marienborg den 14 Julij, 1627.

Gustavus Adolphus m. p.

280. F&ltlägret vid Preusa. Holland den 22 JuU 1627.

ÅDgäende hvem som bör underhandla med Konieckpolski om f&nganies utvex-
ling; mottagandet af de anlända Holländsks gesandteme.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her Cantz-
ler, nu på stunden bekommit eder skrifvelsse sampt med det
brefvet, Koniespolskij Feltmarskalken om fångabytet tillskrifvidt
liafyer, och såssom I eder der uthinnan befrage, om vij vele ge-
nom Felttmarskalken eller och eder, dher Koniespolski blifuer
der längre qvar liggende, om samma fångabyte tractera låtha, så,
medan vi sielfve icke äre så snart dijt förventande, eller och vidh
denne lägenhet kunne senda Felttmarskalken ifrån oss, tycker oss
icke rådhsampt vara, alldenstund Koniespolski, så i förstonne som
nu sedhen, altidh hafuer skrifuidt Felttmarskalken till och med
honom allena derom communicerat; der 1 dett giorde, skulle det t
hoUea, lijka som I vore hans substitut, och lända edertt kall och
persaon till praejuditz. Holle vij förthenskuU bäst vara, att I för-

344

ordne der till her Johan Baner, eller hvem elliest eder tåckee der
till vara tiänligh, som uthi Felttmarskalkene nampn och stelle
dett förretter, excuserandes hane frånvahru, att han för skälige
orsaker skull i egen persson icke kan där tillstädes vara. Dhe
Statische Gesandteme belangende, efFtersom vij fömimme så af
samme eder skrifvelsse, såssom och den oss nii sedhen tillhanda
kommen är, att de mest hafve förrettadt dehres ährender hoos
Polacken och åstunda komma hijt på denna sijdhan, hvaifore I
begäre att veta, hvart I dem beskeda skole, der de med obs kunne
komma till taals, så är vår nådige villie, att I beskedha dem till
Felttmarekalkens hof Behrwald. När vi fömimme de äro an-
kombne, vele vi strax begifva oss till Höfdt, och der gifva dem
audientz. I vele fördenskuldh, när dhe ankomma, låta undfå dem^
dett bästa I kunne. Vij hafue och låthett skrifva Hofmarskalken
till, som nu uthi Elbingen är, att han derom beställer, och dijt
förskafFer, huad till dehres tractament af nöden är. Gudh eder
befallendes. Datum Feldtlägret vid Holland den 22 Julij 1627.
Ur registraturet för 1627, fol. 314.

281. Lägret vid Preuss. Holland den 28 Juli 1627.

Åtgärder med afsoende på Dirscbans försvar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her
Cantzler, vij förnime, att fienden ligger ännu vid Libeschaw, och
vij befare, han skall hafva i sinnet belägra Dirschaw; 8å är der-
före vår nådige befalning, att I altidh hafve der opå ett vakende
()ga, serdeles att broon eller passen öfver Wieselen icke må blifua
oss förtagen, och fördenskull, der I fömimme, att fienden skall
hafua någet sådant der förhänder, I då straxtt förskickc dijt till
än femhundrede man, som kunne logeres på den lilla holmen
emellan brooenderne att hafva acht på broen, och elliest komma
dem andre tillhjelp, hvar så behöfves, effter som dett är ett stoort
näste och vidt till att besätia och försvara. Gudh alzmechtigh
eder befalendes. AfF värt läger vid Holland den 23 Julij, Åhr
1627.

(Egenhändigt:)
Medan fienden liger så när Deirskaw, måste man hafva acht
uppå bron; ty varde I, strax theta kommer eder til hånda, »enda

345

thit någon beqvemb man, som med 3^)0 oller 400 man passen öp-
pen holler mellom staden och oss. (nid bevare eder.

Gustavns Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. ve*ih Hofft den 24 Julij, Anno 1627.

882. FUtlägret vid PreuM. HoUand den 23 JuU 1627.

Med cn skrifvelse af Ph. Sadler från Königsberg; om underhandlingen med Kur-
fursten af Brandenbarg; Dirscbaus försvar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her Cantz-
ler, 1 dagh bekommit skrifvelse af Satler ifrån Köningzberg, hvil-
ken vij eder här bijfoged tillskicke, der af I hafve tili att sij sa-
kenies tillstånd på den orten, såssom ock hvad uthi hans före-
hafvande värf och ährender här till förlupit ähr.

Xu sedan ähr Knijsbcck hijtkommcn med Churfurstens cre-
ditif, hvilken vij ock straxtt hafue låtet komma för oss till audi-
entz, och afF hans värf fömummo, Churfursten icke kunna söndra
righ ifrån Polniske cronan, ut han hafve resolveret hoUa sigh in
opå den sidan. Der hoos begärede han, att vij vid dett afFskedh
och Btillestånd, som vid Lockstedtt in till Michaelis oprettet var,
förblifva, och dess emellan icke någet fiendtligit emot Churfur-
sten och hans land företaga ville. Denne hans begäran vij då
?traxtt afsloge, efFter vij af Satlers bref väl kunne sij, hvad dett
nll effterfolia, såssom ock vij elliest väl vete, dett än då intet
redeligen hoUes.

Men aldenstund vij icke gern a invekla Churfursten i dette
kriget, uthan heller sökie hans skada förekomma, så vidtt vij dett
med vår repiitatz och fordeel göra kunna, hafve vij effterlåtet, här
Bu hoUes en ny tractat oss emellan om ett längre stillestånd, och
rfj, huru när vij medh hvar andra komma kunne; doch oss detta
föibehollit, att vij uthi medier tijdh blifua uthi vår potestate,
görendes och låtandes här i landet, hvad oss synes.

Sedan och, att intet folk dess emellan upbudit eller sambiet
varder, såssom ock, att staden Köningzberg uthi sitt neutralitet,
som han här till varit hafver, aldeles omolesteret blifver. Sidst
Hafve vij honom ock dett föreslagit, att vij med inge andre vele
tractera eller der till brukas skole än Öfver-Rädet här i landet,
efter såsom I af dett svaret, vij Churfursten hafve tillskicka lå-
tet, vidlyiFtigere fömimendes varde. Gndh alzmechtigh eder be-

; enH

"då 3

jre; <l

346

falendes. Af vårt feldtläger vidh Holland den 23 Julij, Am^
1627.

GustavuB Adolphus m. p.

Post scriptum (pä löst blad:)

Vij hafve, her Cantzler, i dagh skrifvit eder till, att effk
fienden skall vara uprycht till Libeschaw, och dy befahre,
han ekall achte sigh ät Direchaw, och dctt belägra, att I
dett fallet straxtt skulle dijtskicka femhundrede muskettererc;
ähr ähn nu vår videre befalning, att om I någet vist der om foi
nimme, och förmärkie fienden begynner vilia läggia sigh derföw
att I straxtt och oförsumet dijt förskicke till ett eller haliTtannel
regemente knckter, som både kunne försvare broon och holk oas
passen öpen, såsom ock komma dem andre till endtsätt, hvar uth-
innan dett behöfves. Och skolc I straxt der om gifua oss tiU-
kenna, att vij i tijdh mage komma dett till endtsätt, och arbetet
vid HöfFt af knechtemes längre frånvaro icke blifva försumet.
Datum ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning j)å själfva brefvet: Praesent. vedh HöflEt den 2i Jiilij, Anno 1627.

283. Lägret vid Preuss. Holland den 25 Juli 1837.

Bikskanslerens råd angående Konungens förestående krigsföretag begåres: likaså
begäres underrüttelser om Generalstatemes såndebud.

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter 257[armén]
hafuer nu snart 60[u]57[t]51[r]17[a]54[8]71[t]99[a]81[t], her Csntz-
ler, och vij kunne än icke förnimma, huadh 459[fienden] vUl tag»
38[8]27[i]21[g] 18[f]50[ö]41[r]15[e], anten 30[K]50[o]53[n]»[iJ-
95[e]82[8]45[p]50[o]33[l]38[8]26[k]27[i] vill sättie 86[ö]l8[f]-
f)3[v]95[e]51[r] 1569[Wcichscln] in opå 12[d]5[e]39[n]87[n]17[«J
54[8]29[i]12[d]99[a]53[n], 15[e]33[l]23[l]95[e]51[r] 50[o]36[m] han må
vele blifva 12[d]15[e]51[r] 48[q]63[v]17[a]41[r], som 24[h]99[a]39[Dl
53[n]65[u] är, derföre stå 63[v]27[i]29[j] 17[ä]39[n]53[n]65[u]
54[8]91[i]95[c]33[l]18[f]65[v]15[e]inl2[d]80[u]14[b]113[i]42[o], huadh
ock 79[v]29[i] 5[e]53[n]57[t]51[r]15[e]45[p]51[r]95[e]87[n]15[e]-
41[r]105[a] skole, och falle oss scrdeles 57[t]5I[r]69Lv]

347

Il(t]27[il87[ii]93[gl i 12[d]15[e]33[I]27(i]14[bl95[e]51[r]17[a]-

71[t]29[i]50[o]53[n]: 3le]53{n]71[t]15[e]39[n] 125[v]ll3[i] skole ryckia

medh 952[annén] för 879[ArVeichBelmynde], eller skole vij taga den

125[T]15[e)21[g]95[e]53[n] 50[o]45[p]99[å]81[t] 20[M]3[a]41[r]27[i]-

5(e]53{n]79[w]95{e]41lr]12[d]109[e]83[r] och 35(G]51[r]17[a]60[u]-

8(d]109[e]87[n]71[t]72[z], 5[&]33[l]33[l]15[e]51[r] 50[o]36[m]

125[y]91[i] skole 12[d]15[e]33[l]17[a] 257[annéii], lefvandes en

32[h]50[o]86[o]47[p] 24[h]3[a]51[r] kringom vare 38[8]71[t]5[e]-

%[dll5[e]41[r] och 626[mar8chera] medh en 12[d]15[e]15[e]33[l] in

i 82[S]17[a]20H98[b]91[i]99[a]88[m]*) tili at 487[för8äkra] oss äff'

387[Kurfur8ten af Brandenburg], och den 90[K]50[ö]-

53[n]29[i]21[g]54[8]14[b]15[e]51[r]35[g]29[i]82[8]26[k]3[a] 39[n]15[e]-

60[u)71[t]51[r]17[a]33[l]27[i]81[t]95[e]81[t]5[e]53[n]. Och vore fulle

de«»e 57[t]63[v]99[å] 38[8]29[i]12[d]82[8]71[t]17[a] 372[con8ilia]

gode för 952[arme'n8] 68[u]53[n]8[d]95(e]51[r]24[h]50[p]33[l]-

I 39(n]29[i]53[n]21[g] schuld; men ther 306[Koniecpolski] skulle

! 46[g]34[e]55[t]53[t)70[i]10[e] öffver 402[ Weichsel], sä vore det en

i godh oceasion, och tiente bast ad 46[8]61[u]102[m]12[a]106[m]

35[r]36[e]74Ii] att 203[K. M:t] rychte genast för 405[\Veichsel]-

' 102[m]91[y]ll[n]28[d]39(e]. I vele fördenschuld medh det snare-

8t8 gifva 220[E. M:t] edert betenkiaude häruthöfuer tilkenna,

i liTilket28[d]29[e]35[r]12[a] 41[r]17[o]30[d]36[e]53[t] I höUo för det

■ bistå, och ther 106[K. M:t] resolvera skulle, at 51[g]10[å]12[å]

74li]13[n] 70[i] 46[S]14[a]102[m)16[b]94[l]12[a]15[n]32[d], om icke

tå bäst syntes, at taga den 73[v]36[e]51[g]39[e]ll[n] 17[ö]42[fl-

75[v]34[e]37[r] 13[X]36[e]41[r]74[i]15[n]57[g]39[e]ll[n], på huilket

faUoch 47[S]53[t]70[i]34[e]35[r]15[n]46[ß]82[k]78[i]17[o]»)94[l]30[d]

fönnanes skulle, att han höUe 10[a]94[l]99[l]14[a] 46[8]l2[a]-

86[k]36[e]37[r] 42[f]34[e]35[r]30[d]74[i]54[g]34[e] vidh 161[Pillau],

«erdeles medh 98[l]19[o]28[d]78[i]21[o]37[r] och 20[b]14[å]-

58[t]12[a]41[r] till at 19[o]75[v]36[ej37[r]49(s]39[e]55[t]58[t]74[i]12[a]

55(t)41[r]67[u]23[p]27[p]lO[a]37[r]ll[n]14[a] medh, att 203[K. M:t]

bleffveicke länge 17[o]23[p]25[p]36[e]63[h]19[o]98[l]13[n!]12[a!] der

Tidh27{p]12[a]46[8l49[s]34(e]58[t].

Sedan, så hafFve vij ännu ingen viss tidende frå the Statische
tjeeanteme, om the än äre framkomne till den ort, vij dem be-
skedet hafve, eller huadh dem lijder; I vele fördenschuldh tillijka
•dngera oss derom, såsom ock huadh nytt the bringl, på thet at
Tij snart resolvera kunne, om vij skole på ett paar dagar ryckia

•) Skall förmodligen vara 82[8]17[a]20[m]98[b]89[l]99[a]87[n]8[d].
**) Denna bokataf fattas i texten.

348

dijt, till at gifve them audientz. Edher Gudh befahlandes. Afl
lägret vidh HoUandh, den 25 Julij, Anno 1627.

Effter H. K. M:ts befalningh

8[ub]8cr[i]b[e]b[ani]

J. Salvius m. p.

Brefvet är skrifvet i chiffer efter tvenne olika chifferclaver, den fönta
lialften med den vanliga kanslichiffern, den senare med den, som brukidet
mellan Rikskaneleren och Hofmarskalken D. v. Falkenberg. I brefret den 25
Juli 1627 från Salvlus själf till Rikskansleren omnämnes detta förhållande, hrar-
igenom ledning blifvit gifven för chifferns lösning.

284. Dirsohau den 2 Aofl^ati 1687.

Ordre att öfversända penningar till krigsfolks afiöning.

Gustaf Adolph etc. Vår synncrlige etc. Vij late eder, herr
Cantzler, her med nådeligen förnimme, att fottfolkedt, som äro
hoos 088 här i lägret, 8erdele8 de nye Clitzi[n]gs soldater och Stcii-
ske knechter, hafue ännu icke någott bekommitt opå denne nys
ihngångne Ihäning, derom dhe då 088 nu städze sollicitere. Ahr
fördenskull hermed vår nådige begiären, att I till tu- eller trij-
tusendh daler af de peningcr, som opå brandskatten äro opbome och
hoos eder kunne vara uthi förråd, vele oss tillskicke. Eder her-
medh Gudh befhalandes. Af vårtt feltläger vid Dirschaw den 2
Auorusti 1627.

Gustavus Adolphus m. p.

285. Bogehnen (? nära Fr. Holland) den 20 September 16^7-

Lilla Werders defension; Braiinbergs proviantei-ing.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss drager till min-
nes, att I senast minte oss på, om Lilla Werders defension, så,
medan vi nu icke kunne göra någon order derpå, eij heller mi-
sta niiget folk härifrån oss, är vår nådige villie och befalning, »tt
1 låthe taga antingen ifrån Höfdt eller uthur lägret ved Direchow

i 349

llill . . . .*) man och scnda dem dijt, som fiendens ströfvendo
rötter, derifrån så mycket möijeligit affholla kunne; och efter
flisfiom vi nu aro här uppe så när fienden stadde, att inthet ii-
endtligit vidh Brunssbergh och der omkringh är till att befahra;
befala vi uthi lijka moUo nådeligen, att I förmane StåtthoUernc
på Brunsberg att anvenda all flijt att proviantera befiistningen,
fiom de bäst kunna, och att I ville giöra en order, på hvar huf
der i heela lähnet, huru mycket deraf gifvas skall, och detta
eommunicera med StåthoUema, att de vetta sigh dcrefter retta,
och nu i tidh låta bära dett up och hemptat in, medan de sä-
kert det göra kunde. Datum Kogeine den 29 September 1627.
Ur registmturet för 1«27, fol. 384.

286. FälU&gret vid Wormdit den 8 Oktober 1627.

Ordre om truppsammandragning i Elbing till förstärkiiDde af Konungens anné:
Rikskansleren bör sörja för Marienburgs m. fl. fästningars säkerhet.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi fömimme, h[err]
Cantzler, att fienden är uprycht uhr sitt läger och taget sin rehsa
ät ilcfwe, achtendes sig utan tuifuel hijt i Biskopzdömet at bc-
eökia oss, och medan vi befruchte, att om han med all sin macht
kominer, tI skole vara honom för svage, dy Lr vår nådige befal-
ningh, att I strax låthe upfordre dett folkett vidh HöfFt legat
hafuer, latendes her Johan Baners regemente allenest der qvar,
effter vi mehne, att arbetet skall nu mehrdeles vara färdigt; ocli
ekole I late dem taga deres marche genest på Elbingen; dijt vij
och hafve befählet Feldtmarschalken, han med det footfolket han
hoos sig hafuer, komma skall, dädan de tillika kunna taga deh-
Tes resa hijt till oss. Wi hafve och befählet Felttmarskalken, att
han besätter Marienburg med Nils Ribbingz folk, och om fienden
är aldeles ifrån Dirschow, så att der ingen fahra är, skall han
och låtha Muschamp marchera ifrån Dirschow, och dijt in, på det
man opå den ortten må deste säkrare vara. I vele fördenschuld
hafua ett flitigt öga opå, att den ortten, så väl som alla andra,
mage väl försäkrade och oss till trogen hända hoUen varda. Da-
tum feldtlägret vidh Wormdit den 8 October 1627.

Ur registraturet för 1627, fol. 401.

*) Tomrum för summan &r lemnad i texten.

350

287. Elbing den 15 Oktober 16911

Fullmakt att för krigsfolkets bebof upptaga lån i penningar och ▼äror. ,

Vij Gustaf Adolph etc. göre vetterligitt, att effter som vi ai
digst hafve tillbetrodt och förordnet osb elschelig, vår och Sverigt
Rikes trooman, Rådh och Cantzler, edle, velbome her Axell Oxel-'
stierna, Friherre till Kimito, Herre till Pijholm och Tydöön d-
Riddare, att vara vår Legat hoos vår armee här i Pryssen, så di
General-Giivemeur öfver alle dhe hus, städer och landh vi li
innehafva och honom fördenschuldh af nöden vara kan, till kiif
folkedz underholdh och betalningh, penniger, commiss, provit
eller något annat på försträkning att upptaga, så hafve vi it
allenast honom det tillstådt och härmed tillstå att göra, ul
lofve och der brede vidh tillsäije, att vi all den skuld välbemi
vår och Sveriges Rikes Cantzler till vårt och cronones håtfk
penningesummor, commiss, proviant, eller hvad det vara kan,
rendes varder, vele till den tijdh eller termin han accorderer
the erleggie. Der hvar ock en, som välbemälte vår och Sveri
Rikes Cantzler med handlar, veet sigh till att förlåta. Till
termera visso etc. Datum Elbing den 15 Octobris 1627.

Ur registraturet för 1627, fol. 408.

288. Elbing den 15 Oktober 1

Fullmakt för freds- eller stilleståndsunderhand lingar med Polen.

Nos Gustavus Adolphus, Dei gratia Suecorum Gothorui
Vftndalorum Rex, Magnus Princeps Finlandiae, Dux Esthoni:
Careli», nec non Ingriae Dominus, universis et singulis, qu<
interest, aut quomodolibet intcresse potest, notum testatur
facimus, quod cum aestate praeterita inter mutuos Regnonim
ciae et Poloniae Commissarios nihil statui potuerit, quod ad
quillitatem hisce gentibus septentrionaJibus restituendam co
ceret, ac illustrium ac potentium Dominorum Ordinum Faed
Belgij ad huc praesentes legati instanter a nobis pctierint, ne
ealutare opus propterea omnino deseri, sed potius meliori
spc reassumi pateremur; idcirco, utcunque res rationesquc
strae non ferant, ut hic diutius commoremur, ne tarnen penes
stetisse dicatur, quominus Christiani sanguinis efFusioni tan

3it

.. „1^« honett» i*tio ^.,„^.»..»r,'^ -^

T.DoBi«»»'»»""^^!!^« vice» •"PP*''!^ ,£•««»• «^*"*'''"*---

j^ptuBlöaotepocoiiBnuii»'* -
»OrtobnsATmoUi^-

1«

1 r _^

- i

C... ...

^ a-xt «pit, dtt veter au fore- ,^:^^ , ^ . -^
^t I p» dato om <h hif«-« «** ^^' flw^-'^''*-»-..

352

böter opå; och de uthi Tolkomitt tillholles, att de ännu upsätic
der gode ocli duglige hus, hvar icke dett kan ekee af steen for
muringen skull, att dett då skeer afF trä. Eder Gudh befalendes.
Aff Pillow den 17 Octobris, Åhr 1627.

Gustavus Adolplms in. p.

290. Kalmar den 25 Oktober 1627.

Konungens hemkomst; underrättelser från Danmark har föranledt beskickning
för att erbjnda verksam hjälp; liksdagskallelsen; öfversandande af folk till
Sverige; om möjligt bör fred eller stillestånd slutas med Polen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Vij late
eder nådeligen förnimma, her Cantzler, att vij are i Calmarsund
den 19 med alle trij skepen och hit till Calmar den 24 hujus
lyckeligen arriverede, och hafve, dess Gud skee loff, funnit alle
saker i ricket för oss i en god stat och velstånd. Gud late dett
så långvarigt blifva. Men ifrån Danmark är föge bätre tidende
här, än de vij tilförenne i Pryssen hade, ja, det är ändå så myc-
kit värre utsprängdt här, att Ligisternc skole grassera i Jutland
efter deres egen vilia och allerede hafve en stoor deel af Fjii
inne, och att en hoop •Dynekyrkiske siöröfuere*) hafuer varit
*under Marstrand*) och der omkring någre 'skep och skuter för-
raskat*). Så medan vij sij, att all ting med vare nabor, de Dan-
ske, *mere verres än betres*), hafve vij strax afferdct här ifrån
*vår skrifuelse til Konungen i Danmarch til at betre fömimme
sakernes nervarende tilstånd*), och hvad •Konungen i Danmarkz
meningh ähr om det beviste alliance och adsistcnce*), tänkie och
innen få dager, efFter såsom *saken synes ingen drögzmål vele
lijde, att senda her Kask*) till •Konungen i Danmarch och her
Carl Baner til Rådet*), att, der de *see sakeme så farligen stä*.*
de då *förmana både en och annan til bestendigheet*) och de-
fcrera *dem reale souccurs och adsistens af oss*). Vij hafve och
så *til denne ende*), såsom till att försekre vare och richzens
grentzer, *ähmct nu straxt utschrlfve låthe och •hit fordra')
all *vår och richzens krigzmacht*), holla *henne här på al nöd-
fal*) i god beredskap; låthc och för denne och andre rikzen.«
tarfver schull *utskrifue en almen riksdag*) till *Stochholni' '

♦) De inom asterisker inneslutna orden äro i originalet skrifna med chiffre.

8ft8

iäi den *8:de Novembris*), alt *Stendenie sig der om mere folk*)
i «eh ^edel förena mage*). Men eflfter här till synes ännu een
/stöne armee*) Toie af nöden, an *yij yäl kunne miste af lan-
;4et, dy hafre vij för rådsampt befunnit, att der till låta hempta
dl än *trij regementen knechter ifrå eder ur Pryssen*), helst
meden vij formene *eder dem vel miste kunne*) och doch vara
i*fieiiden pä alla orter nog bastant*). Ty oss drager icke annars
äl minnes, än att *I hade på det sidst giorde förslaget*) till
ia *fiortontusend8exhnndredeottatio och otta*) man helbregde
^der beholdne*). När I *tolf tusend nu deraf fördela*), att *tu
tosend*) blifva i *Elbing, ett tusend*) i *Marienburg, ettu-
•end*) i *Der8chau, sex hundrede*) i *Howet, sex hundrede*)
i ^Bronsberg, tutusend*) i *Pillaw*) och de *femtusend*) i
*fddt *), då synes I der aff de *öfrige tutusendsexhundrede-
ottatiootta vel umbära kunna*); ty *Gudtstadt*) och •Wor[m)-
ditf) fordre icke äfven så stor *gamison*), och der *fienden*)
viHe någen af de förbemälte *orter atacquera*), då hade *I *)
med dett •folket, som I förde tit ur feldt*) och dess *ortsgar-
nison*) tiUhopa altid till än sex, siu eller ottetusend man *knech-
tei, Bom I kunna fienden*) käckeligen opponera, och der än *fi-
endcn*) fördelte sig på både sidor om *Weichsclen*), så kun-
de •och I uti lika motto dela edert folk*) äfven der effter och
der med så mycket bätre säkerheet *än fienden*), eStet *I
hafua*) intet meer än *Marienburg*) att passera emellan och
•han moste*) alltidh en videre *veg omkring*). När I och till
de 2,688 lade så myckit till af dem *8iuka*, effter såsom vij för-
mode •dem*) och effter handen *betres*), så förmene vij eder
*de88e trij regimenten vel hijt sända kunne*), serdeles effter I
äre •gå starke på rytterij, desförutan*) och sielfve vete, att *fi-
\ endens infanterie*) är således *fönninsket*), att den intet är
j emot Yåre •knechtar*) att räkna eller achte. Befale fördenschuU
nådeligen, att I bemalte *trij regementen*) med dett *snareste
hut öfuer til Kalmar för8e[n]da*). Och stelle vij fuller till eder
discretioD, *huilket landtfolk I för den siida best befinne at senda
Mit öfuer*); men der I kunden sakeme dereffter accommodera,
*att Smäländingeme komme hiit*), syntes dett här bequembligst
falla, effier som vij och dett samma *til Generalen i Liffland*)
kafre skrifua låtet. Der I och för gott ansage att fylla talet
med en hoop af de *siuke*), stelle vij och dett till edert betän-
tiende.

*) De inom asteriaker iimeaLatna styckena äro skrilna i chiffer.
I Axtl OxensHema, IL 1. 23

354

Till dett sidste, och effter nu alle fiaker äre *på denne si-
den sä beekaffede*), att vij nödvendigt •moste succurrera Ko-
nungen i Danmark*), der •faran så continuerar*), då gioide I
oss en mächta behageligh tienst, der *I kunden negocieraf) oit;
med Polen en frid eller stillestånd^), der om vij och int«t tvüa
vele, •at I ju göre edert beste*). Och der dett •kunde ske med
de länders behollende^), då vore dett fuUer dett aldrebäste. Ty
oanscdt dett koster fuUer myckit •at hol[la] dem alla under god
defension*), så moste man dett likvel vist förventa, hvar man
skulle de örter *vid detta tilständet deserera, at oss sedan större
fara och farligheeter der ifrå än ifrå nogon annen ort entstå ock
intenteres skulle*). Elliest hoppas vi till Gudh att således an-
stella alle saker på denne sidan, dett vi här utan skada blifVa
skole. Tvifle och intet I värden på eder sida med all flijt och
alfvar dett samma görandes. Och desse äre de *con8ilia*), som
vij för denne gången här agiteret hafue, hvilke vi eder icke hafre
velet förhåUe, på dett att I och *oss här utöfuer och edert ad-
viis med dett förste veta låta*). Och befale eder Gudh alzmech-
tigh. Datum Calmar den 25 Octobris 1627.

Brefvet har of van anteckningen >oonoept> och är tydligen det »concept«. ton
omnämnes i det följande brefvet. Det är till största delen skrifvet i chiier.
med upplösningen, på ett par undantag når, skrifven ofranför. Chifferskrifteos
eget stafningssätt har emellertid här vid tryckningen blifvit följd. Brefretiter*
finnes äfven, ehuru i något olika ordalag, i 1627 års registratur, fol. 421.

291. Kalmar den 26 Oktober 1087.

Om Konungens hemkomst; på grund af stridiga meddelanden fr&n Danmark
lemnas Rikskansleren fritt att handla, efter som han själf till följd af di-
rekta underrättelser anser bäst; Raschs och Baners sändning till Danmarfc.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij kiinne eder,
her Cantzler, nådeligen icke förholla, att vij äre i Calmarsund des
19 medh alle trij skepen och hijt till Callmar den 24 hujus
lyckeligen arriverede; och hafve, dess Gudi låff, funitt alle saker
i riket för oss i en godh stat och välstånd. Och är oss vid vår
ankompst af någre Rostockerskutor adviser förebume, att dett
skulle stå mächta illa till i Danmark, och Ligisteme skulle gra^

*) De inom asterisker inneslutna orden äro skrifna i chiffre.
t) Ordet är i originalet oriktigt dechiffreradt med tondaittia».

355

len i Jutland, och hafye en stoor deel af Fyen inne; och p& dett
nj nu skulle förfara, hvadh här om i sanning var, befidte vij
Mtrakalken att skrifva Stadtholleren opå Christianopell tiU och
begåra, han ville meddela honom, hvad advis han om tillståndet
htde, hvilkens svar vij i dagh igen bekommit hafve, och eder nu
hår hooB tillsände. Nu mediertid vij hafve förväntet samma
rrtt, l&te vij författa medföliende vårt concept*) till eder, huru
och på hvad sätt vij, der Rostockemes bcrettelsse funnes i san-
\ niBg, förmente taga saken före. Men effter vij nu sij, att förbe-
i malde Sostockiske och Danske relation icke komme öfverens, och
> Mer hända kan, att de Rostocker uttsprengie, dett dem hälst be-
hagade, och de Danske dett, som dhe gema hafva ville, kunne
; Tij icke till nägendera parten sättia fullkomblijgh troo. Och me-
. dm vij nu befare, att der vij finge någre vissere kundskaper här-
om, flkidle till eventjrs kunna hända, att vij icke kunde eder så
. hastigt här om advisera, som saken krafde, och I uthi medier
tijdh, effter alle dager ankomma akep till Pillow, kunne snarere
- få ▼iasere kundskaper derom, än som vij eder här ifrån Sverige
adTiflerandes varde (hvar effter I medh all flijt vele förfara låthe),
hif?e vij för gott funnit att öfuerskicke eder samma vårt con-
cept här hooB foget. Befalendes fördenskuld här medh nådeligen,
att hvar I fömimme saken så vara beskaffet med Konungen i
I Danmark, som bemalte Rostockiske adviser lyda, eller och här
afhet sigh tilldraga kan, I då regulere effter merbemälte vårt
concept, och skicke oss folket tillhanda. Men hvar saken sigh
annoriedes hafver, då kunne I hoUa der med stilla, och late altt
, blifya vidh de order, som vij der qvart hafve eflfter oss lefft. Detta,
I ock hvad mera är, tilltroo vij eder försichtigheet och vanlige flijt.
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Aff Callmar slott den 26
I Octobris, Åhr 1627.

I Gustavus Adolphus m. p.

I Poet scriptum (på löst blad):

I Vij hafue nu på timen, her Cantsler, afiardet Rask och her

Carll Baner till Konungen i Danmark, och befälet dem, att de
eder idkeligen advisera skole. Datum 27 Octobris 1627.

Anteckning på sjålfra brefvet: Pnesent. i Hofft den 8 Novembria, Anno 1627.

*) Se nåflt föregående, N:o 290.

356

9M. Kalmar den 26 Oktober 1017.

Anskaffande af 51 i stället f5r det dåliga vatnet ät knektarae i PillacL

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Efiier dett, her
Cantzlär, dett vattnedt vidh Pillow, som knechteme pläga driclui
af, är B& slempt och förgifftigdt, att den, som ene reaa eller nå-
gre dricker der af, kan miste sin helssa derigenom och dö bortt,
sedan den som dricker der heela åhredt utaff ; sä ähr derfore Yår
nådige befallning, att I dragé omsorg, de[t] knechteme, som der
liggia, motte bekomma ööl till dricka, elliest, hvar dedt icke skier,
ähr dem fast omöijeligitt till att lefva, och fram ådt våhren skulle
der nepUgen vara en man igeen, huillkedt vore oss och chronan
till en merckeligh skada och afsaknadt. Dette vij säaaom alltt
annatt eder flijt hemstelle. Gudh allzmechtigh eder befahlandhes.
Den 26 Octobris, Anno 1627.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Ankommett till Höflt den 8 Kovembris, Anno 1627.

Ma. Stockholm den 6 HoTember 107.

Om Konungens ankomst till Stockholm; på gmnd af ankomna uadenattelfler ir
nddyftndigt, att man bereder sig att hj&lpa Danmark, hvarföre trapper bön
dfrenåndas; om riksdagskallelsen; sandande af salt till Sverige.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij lathe eder nå-
deligen förnimma, her Gantzler, att sässom vij frå den 25 Octo-
bris sidst skrefve eder till ifrå Calmar oss dä sinte vare att be-
gifue oss till Stockholm, så are vij nu, den 5 huius, lyckeligen
här ankompne, och hafve vij, thes Gudh skee loff, så väl här som
annorstädes i rijkedt, funnitt alle saker uthi en temmeligh godh
stat. Gudh låthe thet så longvarachtigt blifve. Men såssom vij
fömumme i Callmar, att the Danskes tillstånd var ganske slätt»
så finne vij ock samme tidender ännu, ty verre, här för oss i
Stockholm, nembligen, att fienden haar icke allenast tagedt dem
Hollstein och Jutland ifrån och fäster sigh nu ther svåre tingh(!)i
men the äre och siellfve inbördes råkadhe uthi en sådane despe-
ration och elliest diffidentz och oenigheet sijn emellan, effter som

857

I af innelftgde copia aff Jonse Bunei breff*) see kuime, at tker^
foga hopp öfxigt synes till n&gon godh uttg&ngh.

Så medan alle saker så förevette, dett vij svårligen undgå
kanna, medh mindre vij ock uthi dette krijget envelopperes mo-
tte, eSiei som fahran synes oss frå dagh till dagh ju mere och
Sttra nalkas, hafve vij för nödigt erachtadt att opfordra det krigs^
foDckedt, som vij här i landedt hafve, till Callmare och hoUa
them ther på all hendellsse till vårt och rijkssens försvar veder-
leda; låthe ock hår tillreeda alla lodier och båter att skicka them
I tijt neder ådt effter, på thet at, ther vij förnimma, att Ligisteme
\ kifve något anslagh före in opå Fyen och Seeland eller på den
f Dtnske skipzflottan, och hoos oss af H. K:tt i Danmark om hielp
I och assistence vijdare ahnhoUes, vij tå ferdige vara kunne them
I sådant att förmehna. Men efFfcer till thetta verkett mera foUck
, vill behöfves, än vij väl af landedt mista kunne här hemme, och
' vij förmcene eder icke olägligitt falla, eflFter såssom vij skrefve
eder till ifrå Callmar att umbära ther ifrå Pryssen een temmeligh
[ hoop, serdeles nu of ver vintteren, dy vele vij, att I sende oss
! medh thet aldreförsta nu i höst the tree regementen knechter,
Hjdt öfuer till Callmar, som vij eder då om tillskrifve lethe.
Vij «teilte fulle då till eder discretion, hvillke I effter des orts

*) Denna finnes ännu eåaom biUga till brefvet och är af följande lydelie:

\ Pogt scriptnm af Jone Bunei breff:

uthi gemeen äre dhe här i landett inthet rätt yäl tillfreds med Konungen
och Piintzen. De seije, att dhe hafue fördtt dem dette krigett onödigt opå;
tbe önske, att the äre af med dem b&dhe, och hadhe en annan herre. D^b
störste förhopningh är nu, att Konungen i Sverige och HoUendeme skole dhem
vMere, utan huillke de gemene nästan ejnes vara fÖFMtgde. Uthi 8kåne ön-
ske de, att de vore under Sverige; the selje, att Konungen der är en herre, som
^ försvare sine nndersäther och föra krigh, men denne låther sigh allt regera
^ Fm Kristin. Printsen achter och på vackre qvinfoUk och låther alltt annatt
'tta. H&r är Konungen emott Bådhet, och Rådet inthet väl till fridz medh
Kannngen, inthet heller rätt väl ens emellan sigh. Somblige de mene dhe bolla
Bied rijkett, somblige för svågerskap och fteläningar skuldh holle med Konan-
fen, och adelen äre inthet tillfridz, huarken medh den ene eller den andre part-
^ allt för dette krigett skull, efuen som det vore onödigt företagedt. Hänge
fope här, de vore tillfredz Hertigh Christoffer vore konung, effter han är evan-
gelisk och en from Christen herre. Alltt sådant sägz här nogh, huillkedt, om
thet ftn inthet kan synes så rayckedt hafue på dgh, är dogh den oenigheeten
^ desperationen slem, och är thet verste, att Bådhet med Konungen icke sökia
i^h och tijdh. Nu är Bådhet tillsamman uthi Köbenhafn, och hafuer jagh
httdladt medh den HoUendske Commissarien, att han skall draga dit och för-
nimme, hvadh der tracteres, ty migh misstencke dhe, men honom intedt. Om
H. K. M:tt ville nådigst gifne honom någott, såsom densamme hade här tillf ö-
'«»dhe, kan skee dett vore inthet fäfengdt i denna tijden. Den plundringen,
som Konmigen hafuer lathet giordt, den tager alltt hiertadt ifrån undersåtheme,
^ A myckedt mer, att han sägz sielf genom underskrifuitt bref hafua gifuitt
ftrlaff dertill.

358

commoditet bäst mista kunde, men ther Sm&lendmgeme kun
någorlunda ombares tädan, vore thet för denne Bijdan thet I
qvembligaste. Hvar ock thet så hända kunde, att vij thetta ki
get undgå motte, då Tore vij sä mycket starckare åt sommaK
till att endsettie Pryssen eller Lijfland, eller till att göre en ma
kelig diversion på vår egen fiende, hvar det då bäst behö^
kunde. — Och aldenstund, så väl för denne som alle andre rijk
sens åliggiande tarff skulldh, gode och mogne råådh nödige ii
och tijden icke lijder någott opskoiF der medh, då hafve vij saa
mankallatt Ständeme till den 8 Decembris hijt till Stockhola
huillken tijdh vij här fulle afbijda moste, och sedan fatta sädai
resolution, som vij genom vare uttskickadhe Carll Baner och hi
Rasck förnimmandes varde, våres grannars, the Danskes, tiUstånå
och vår egen stat fordra vele. Hvadh som förelöper, der om vd
vij eder här effter vijdare advisera. Och befähle edher GvS
allzmechtigh. Aff Stockholm dhen 6 Novembris, Anno 1627.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum (pä löst blad med annan band än brefvet och hvardera strckd
skrifvet med sin olika stil; det första med SaWii).

Effter vinteren nalkas, och kan skee någott fahrligitt vill
falla så seent uthi siöen, då stelle vij till eder discretion, medh
huadh lägenheeter I bäst kunne sända folket hijt öflfver, så ti
the minste fahran i siöen uthstå mage. Datum ut in literis.

Vij vele eder och, h[err] Cantzler, nådigst påmint hafva, eff-
ter som vij eder ifrån Norköping tillskrefve om dhe salttskepeo,
att I endeligen dem hijtsenda, att ändoch dett sigh hafver stäg-
rat för mynttetz skulldh, så är dyrheten lijkväl så stor derpå in-
fallen, att tunnan koster till änn 16 och 18 d[aler] på sombiige
ortter här vidh siösijdan, och ändå icke noget till att bekommt.
I vele derföre bära omsårg, att samma salttskep mage hijt föhrw.
Datum ut in literis.

Utanskrift: Illustri et generoso nobis sinoere fideli. nostro i^niqae ooetri
ConsiUario et Cancellario reramque nostrarom in Bornssia Gubematori Genezs/L
nec non ad exercitam Legato, Domino Axelio Oxenstierna, libero Baroni in Ki-
mltho, Domino de Fiholmen et Tijdoen, Equiti aurato ac Jadici ^Tovinciaii ^or-
landiaram et Lapponise.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 20 Novembris 1627.

359

Btookholm den 6 NoTember 1027.

i nedei tili Prenariska krigMtatens underhållande; kopparallårer och penninge«
tnnaaktioner.

Gustaff Adolph. Sedan vij are lyckeligen heemkombnc i lan-
her Cantzler, hafVe vij oss ingen tingh högeligere lathet
ahnläget och flijtigerc drifvc lathet, än at, huadh tili den
jTssische krigzstatens underhoUande förordnat var, motte, effter
foTslagh vij eder deropä vidh vårt afreesande qvarlefde, fä
richtigheet, så at I ther vidh säkert stå kunden.

1. Och haffve vij till den ända först under vägen i Calmar,
T- och Nyköping, såsom ock nu här i Stockholm, i denne

så mycket till väga bracht, som innelychte längd uthvijser,
et vij tUl eder, en deel alloreda frå sijne orter afsändt, en deel
l^h nu här medh öffversände, och huadh än fehles kan, medh
^t förste häreffter sandandes varde, så at vij hoppas, at the po-
ne, som för Octobris och Novembris månader ifrån Sveriges
^puterade vore, skole ther medh i rattan tidh få sijn richtigheet.

2. Sedan, huadh then resterande köparen ahnlanger, deropå
[the 157,500 daler per vechsel dragé skulle, så skepes nu der-
lei det femptetusende skeppundet in alle dager, och gåår medh
bt snareste sin koos åt Holland, at, huadh I deropå inthet dra-
et hafve ännu, I thet häreffter dragé kunne.

3. Thet siette tusende belangende, ändoch störste deelen deraf
ock under vägen emellan Berget och här, så att vij fulle för-

öoda, ther vinteren icke alt för hastigt infaller, at vij ock thet
i höst kunne uthskepa lathe, lijkvist, på thet at ock medh the
1^8,750 daler, som deropå förordncdc are til at dragés, må deste
l^ssare tilgå, då handle vij här vidh Petter Trips factor, Arnold
[Huberts, at Trip må icke deste mindre acceptera edre vechslar
^ deropå, fast än denne post här i vinter infrysa skulle; efter så-
som vij vele drifve deropå, så snart Erich Larsson en [af] thesse
dagame hijtkommer (efter som han är landstigen i Calmar och nu
på heemresan hijt åt), at bemalte factor då strachs schrifuer Trip-
pen derom till, och sänder derhoos advis och lettres de creance
till Gerdt Dirichsson, at I eder deste bättre ther effter rätte kun-
ne. Der I fördenschuld kunde så lämpe sakeme, at I droge
vechsleme pä denne posten i Januario, på ett paar månar effter
sieht att betale, så at vechslame erlades först i Holland in Mar-
tio, vore thet fulle thet bäste och bequemligeste.

360

4. The 50,000 daler belangende, som på Louis de Geer ford«
äre, effter han är nu sielf inkomen i landet och medh Erich Lti»
son i föllie på vägen frå Calmar och hijt, vele vij, sä snart han
ahnkommer, ock aftale medh honom derom, på huem I thevech«
slame skole dragé kunne, effter som vij inthet vele tvifle om hans
resolution och richtigheet, derom vij eder medh thett förste skep»
som vij näst häreffter afsända varde, vijdare advisera vele.

5. Vij stå ock nu uthi accord medh Mårten Wewetzer oa
the conditioner, på huilke vij förmode, at han the 150,000 daler
på spannemålshielpen lefrera skall. Och när vij komme medk
honom öfuer eens om conditioneme, vele vij så laga, at han stracbs
reeser tijt uth åt Tyskland och steiler ordre, huru bemelte pe-
ninger erleggies skole, så at I kunden dragé vechsler deropå in
Martio till Mårtens bröder, Valentin i Hamburg och Bartoldt
Wewetzer i Lübeck, såsom the förre poster på två manars siclitt
så at the betales först in Maj o och Junio, då ock spannemålen
beqvemligen uthföres kan.

6. Huadh Maxschalkens poster vidkommer, deropå äre vij
ännu icke aldeeles förvissede, medan han är efter oss blefven i
Nyköping; vele doch medh det snaraste advisera eder, så väl om
thette som altt annadtt.

I medier tidh hafve vij icke underlathe velet at underrätte
eder om desse saker så vijdt för denne gången, inthet tviflendes,
än att I ju så häruthinnan som I alt thet öfrige all möijeligli
ilijt ahnvende, at vår och rijkzens armee sampt the platzer och
fästninger ther uthe blifve oss conserveradhe och til trogen hända
holdne. Vij äre eder altidh medh gujist och synnerligh nådhe
igen bevågne. Och befähle etc. Aff Stockholms slott den 6 Xo-
vembris, Anno 1627.

Efter ett af Johan Adler Salvias skrifvet conoept i R. A., jamföidt med
riksregistraturet för 1627, fol. 446.

296. (/ chiffer.) Stockholm den 17 November 1027.

Angående penningars anskaffande för krigsstatens i Prenssen räkning.

Såsom vij sidst skrefue eder till, her Cantzler, frå den 7 hu-
jus, att vij ville medh thet första advisera edher vijdere om tic
medlen, som till den Pryssiske krijgs staten förordnede vore in
tiU nästkommende måne[d]h, ähr nu denne vår vijdere förkltttingi^-

861

JtanI ihre tke 60,000 dtler pranteredhe, 00m hädan nhr Syerigie
Itomme skulle, efier som I see kunne sf innelagdhe räkningh, sA
iM October oeh NovembeT måntdh förnöghde ähre. Sedhan 8&
kfne yij här handlat medh her Erich Larsson, at, fast an det tijo-
tmendh*) skeppnndh koppar kundhe allt uthskepes i &hr, så skole
I IsjkeTist medh thet, som i Oetobri draget ähr, ännu [draga]
derpå Tfichzler på 8,000**) rijkzdaler, efter som han sänder eder
«elf advis breef och lettres de creance här brede vidh, huar efter
I eder rätte kimne, så at och ther medh the 157,500 daler sin
richtigheet hafue.

Till thet andra, huadh the 50,000 daler af Louis de Guere
och the 150,000 daler af spannemålshielpen belangar, efter vij
hine så högdt belastadt credit hoos Louis alleredo, at han skaU
iiithet meer tore for denne gången, så hafue vij most sökia an-
dre uthvägar ther till. Och hafuer fulle Erich Larsson på spän-
nemålen, efter vår skrifuelsse till honom uhr Pryssen allaredo be-
gynt negociera uhr Lübeck medh nogre fömämere kiöpmän i
Hollandh och förvänter deropå medh det första deres nöijachtige
förklaring. Män efter man torff ickie käckeligen draga på däm,
aisom än obekände, een sådan stoor summa, för än man får the-
refl uttryckelige svaar, derföre kunne vij och ickie heller ännu
g%ia eder theres nampn tillkenna. Hafue doch saken således
begÄdt, at Erich Larsson skall negociera och besopjgnera medh
medelen, det bäste han kan; och ju så laga, at I skole förhop-
peEgh in Januario bekomme visse adviser derom, anten här ifrån
elleT ju Hollandh, till huem I vexlenn draga skole.

Och ther än så hände, efter som infallande vintern [gör] cor-

re8|)ondentz[en] emellan Pryssen och här något missligh, och vä-

gerne ähre elliest besvärlige i Tysklandh, at I emot förhopningh,

Än inge adviser bekomma i vinter, huarken uhr Hollandh eller

kär ifrå, så må I lijkvist käckeligen förlåta eder här till, och ju

fridt och säkert optaga the 200,000 daler derpå, huarest I bäst

kuime i Pryssen, när 1 behöfue them, och försäkre dhem om be-

tftlningen i Hollandh åth våren, allenest I sakeme så lempa, det

betalfaiingen opskiutes in Majum och Junium. Få I***) dä inga

»dvjg förr, som vij dock ickie annars förmoda veele, så skole

*) I registratnret står här: »6000», hvanned bör jämförag det föreg&ende
brefret, pnnW^i»nft 2 och 3. BiUrafyndbokai och Brik LanaoDS bvef för denna
tid lemna ingen npplysning om den riktiga snmman. Siffrorna i chiilem äro
fantom ej heller fnllt riktiga, hvarför registratnret torde inneh&lla den ur-
spnmgliga meningen.

••) I registratnret st&r: »80,000».

***) Chillem är här oriktig i det det står 94, 96, SI i stället för 94[f]99[å] 29[I].

362

I dä vijst medh förste bekomma här ifrån; och varde vij då i|
mjkit meere respit bekommendes till att forordna härifrån, hoa^
provision till bemelte vexler nödigh ähr, och förmeene, alt 1 hafa(
i så motto all richtigheet der medh. {

Till det sidste; huadh sedhan the öfrige summome vidhko«
mer, förmoda vij att tullen i Pillow och Prysseske rånteme göi
thet drjgeste. Och hvar än nogot emot förhopningh i een ell|
annan motta än då feeladhe, försee vij oss nådigst till edher, m
I thet efter edher vanlige flijt och åhuga vinleggia eder om n
complera, sompt af ho8t[i]co sompt gienom den afdanckning, 4
och det öfuersändande åth Sverigie, derom vij eder i medhflSlj
liende skrifuelsse befalat hafue. Och försäkrc vij eder nådig»ki
at huadh flijt I uthi een eller annor motto använda varda, vi
vij emot eder igen medh all konungslig gunst ihughkomma.
befale edher Gudh allzmechtig. Af StockhoUm dhen 17 XoTeml
1627.

Ad mandatum sacr. Reg.

Mrtis proprium
8[ub]8cr[i]b[e]b[am]
J. Salvius m. p.
Anteckning: Present, i Elbing den 12 Decembris, Anno 1627.
Brefvet är helt och hållet i chiffer. Dechiffreringen, gjord af L. Grnbhft
är dock på flera ställen oriktig, till följd däraf att någon bokstaf i cbiiFernblif»
vit oriktigt skrifren. Meningen återfinnes lätt genom jämförebse med rcgistzir
turet för 1627, fol. 473.

296. Stockholm den 18 November 10^*

Svenska krigsmaktens fördelning, då kriget med Ligan och de kejserlige nn s^*
nes oundvikligt; vore önskvärdt, om stillestånd med Polen kunde «fslattt;
om vilkoren dervid.

*Såsom vij sidst skrefue eder till, ber Cantzler, hurulede« vij
hadhe skickat Gesandter åth Danmarck, serdeles till att förfitf«
huadh status rerum vore, så fömimme vij nu af tvenne deres re-
lationer och enkannerligen den sidste communication, som k^r
Rask hafuer hafdt medh Margrefven af Baden i Helsingöor, at
der står bara illa till, som I af copieme see kunne. Så, endoch
vij hafue ännu ingen viss resolution derifrå bekommidt, huar opi
vij grunda kunne, efter Gesandtema vore ickie än framkombne
till Konungen i Danmarck eller Rådet, liqväll see vij fuller så

♦) De inom asterisker inneslutna styckena äro skrifna i chiffer.

363

k^kitt af alla omstendigheeter, at vij dette krijgedt n&pligen

Mhgi kunna fär det stoora interesae vij der uthi drage, att

m Danske staten blifuer behoUen. Vij hafue fötdenskulldh nö*

Igt eracbtadt, at holla oss på all fall yederieda, och tili den

hie begynt at formera bar i rijket een ny armee, förmedelst

Idlken man kan vara bastant på all h&ndelsse at förekomma så-

lae praejudicia, som therefter yppas kunne. Så efter vij såle-

m moste holla tree arméer, een här, een i Lijflandh och een i

^Bsen, då, på det vare desseigner mage vara eder kunnige,

in Tij ther medh bolla veele, låthe vij eder sådant här medh

Mdeligst fdmimme*).

! I. Först; huadh den Svänskc armeen anlanger, efter vij hafue
iniedt besättie Elfzborgb medh itt regemente, Callmar medh tu,
idepzflotan medh try och båteme medh tu, och sedan föra sju
kgementen i fåUdt*) och •trettijofyre compagnien till häst; så
^Kfiier denne armeen stark; fomptton regiementten till foot, för-
|»than gardien*) och •trettijofyra compagnier till häst; denne
|«anmE tage vij af eifterskrefne ortter:

1. •uthi Sverigie hafue vij allaredo medh det, som vij ge-
llem uthakrifning förvänte, först så myckit knechtar, at vij ackte
I jifne Droumundt et reglemente i Smålandh, Johan Hindrichsson*)
fcch •Te^ves hvar sitt i Vestergöthlandh; Lars Eagge itt och Jö-
len Soop et halfdt i Östergöthlandh ; Jacob Skotte et i Söderman-
l'itodli; Jacob Dubwaldh, Wemstedt*) och *Fritz huar sitt i Nor-
I Ittden; grefve Niels itt i Uplandh*) och *Hans Kyle itt hallf t
i 1 Dalarne. Sedhan hafue vij hår trij compagnier landtryttere och
i låthe nu värfua fem ther till; ett af Sopen, et af Jöns Hansson,
i et af Peer Månsson, ett af Erich Jacopsson*) och *itt af Gado*)
I och 'Mauritz Stake. Så blifua här och fyra comet af adelens
[ ruflrtiänst*).

2. *ühr Finlandh vänte vij hijt ett reglemente knechtar;
8å hafuer och Totten lofuat värfue oss otta compagnier ryttere*).
' 3. *XJhr Lijflandh låthe vij och fordre et regemente knech-
[ ^' «öten af Dalekarema eller af Finnarna, huilketdera Genera-
• «n kan bäst mista*) och der till fyre compagnie Finske ryttere*).
I *ühr Pryssen moste och I skicka oss the trij regemente knechter,
I Musttheng [o: Muschamps], Köninghems*) och *Erich Kyning« och
I *JJo compagnier rytteri, nembligen Erich Sops och Wagners squadro-
"»; och sage vij fuller gema, att vij kundhe dhe trij reglementen
Mjt öfuer i höst bekomma*), der sä för *årztiden möijeligit vore*).
*) De ioom astensker inneslutna styckena äro skrifna i chiffer.

864 ^

Hvar och icke dett *8kiee kan, så förv&nte vij dem vist i våår;
men efter, rytterne kunna inthet bequembligen gå till 8iö8 tå
seent, och I fuller behöfue dhem öfuer vinteren*), sä komma
*dhe tid nog medh förste öpedt vatnedh, och veele vij forden-
skuUdh hälst hafue Västgöther och Smolenningerne, 8& lyttere
som footfoUck och fram för nogon annan, efter dhe boo när-
mere grcntzen och kunna understundom både i een hast slip-
pes heem och derigenom myckit lijsa staten*), när *de ickie
behöfues i feldt*), och åter i en *ha6t opfordras*), när dett
krefdes, •och det uthan allmogens tunga*). Men *Södermtn-
lendingerne veele vij fördenskuldh hafue hijt, efter dhe ähre af
dhe sidstskrefne*), och derföre de *vekligeste der uthe*), men
*här inne ähre dhe närmest skiären och flåtan*). Hvadh *of-
ficererne belangar*), effter *Erich Soop ähr här*), så *beholU
vij fuller*), och late *honom commendera Västgöthe-ryttema*),
men pä dett att *I kunne medh deste bettre*) manier *Qn-
dersticka Zachariae Paulis värfuedhe compagnic, så skole I sänds
honom hijt heem medh Wageners sqvadron, och Wagener ta-
ger åther the Södermanlandz rytterne igen. Vij förmeene ful-
ler, at han, Wagener*), skall intet besvära sigh der emot, eff-
ter han är en obunden man, och honom kan lijka göra, hvsr
han är, *här eller thär, eller huadh foUck han commenderar*).
Troo och fulle *Zacharia8 Pauli*) skall häller *vare har*), som
•han hafuer sijn familia, än där uthe*). Men der han sigh
difficulterede, att *han der igenom miste sitt värfuedhe com-
pagnie, kunnen I medh manier förtröstan, at vij veele väll ac-
commoderan, sä at han skall väll belåten*) [vara].

II. *Till det andra, huadh den Pryssiske arm een*) ved-
kommer, *derom hafue vij så disponerat, att I behoUe der till
fälldt och till garnisoner först fem regementen soUdater n[ein-
ligen]: Hoffregementedt, Erenreuters, Nootz, Klijtzingz*) och
*Ramsses; sedhan otta regiementten landtfollck: Rödwens, Reb-
bingens. Baggens, Baneerens, Lessles, Essens, Erich Handz, E.
Duwaldz och Lilliehökz follck; till det tridie tiugu compagnier
landtryttere n[emligen]: fyre her Claes Christersons, fyra Söder-
manländinger*), som komme *under Wagener, fem Rotkijrchz
och siu compagnier*) aff *Tottens*); och till dett fierde *al-
lenast*) otta compagnier af dhe Tyske rytterne n[emligen]: Ka-
lenbacks, Hans Wrangelss, Feldtmarskallckens, Fritzes, Scheelss,
Breckfelltz, Beenhems och Oppelss compagnier*); och för dett
*) De inom asteriaker inneelntna styckena äro ekrifna i chiffer.

365

*Bidfa8te trij compagBier draguner n[eni ligen]: La Scbapelles,
Dietrich Guthardz*) och •Broaaardlz .*) «

2. Och effter *vij, bftdhe*) tili att *facilitera eder med-
len*) och elliest för andra betenkande skull, *ickie vele behoUa
d&r meer än dhe otte compagnier Tyskar*) medh *dere8 be-
mftlde ryttmestare*), så vele vij, att I gifve *Ealenbach try
deraf*) och *Han8 Wrangell dhe andra try*), och att I se-
dan befiite eder om, att I med *got manier*) kunne *under-
sticka dhe andra, afdanckandes*) så ^småningom*) det *öfngt
kan*) vara och *sänden det hijt hem*), hvadh *Svänske d&r
under tiäna*), ju så lagendes, att I *skillia de öfrige ryttmä-
Sterne ifrån edher*) med gott contentement, *det dhe ingen
OTsaack tage till vedervilligt eftertaal*). Och der *eder ickie
läghligit fulle*) att *contentera dem elliest*) så väl, som *nö-
digt syntes*), kunne *I remittera them hijt i landet, förtro-
stendes dhem om allt got contentement, när dhe komma hijt*),
effter som *vij ock tuifuellachtige ähre, om vij ickie behöfue
sådane ofGcerere här inne*).

III. Till thet tridie hafve vij ock således förordnet om
*den Lijfländske*) staten:

1. Att *Generalen sänder oss hijt*) dett *ene regemente
Finnar*) eller *Dalekarar, honom kommer bäst till motto*),
och der till *huilket*) dera *fyre compagnier Finske rytteie.
Sedan att han skickar oss hijt her Göstaf Horn*), så frampt
ban kan *miste honoro tädhan*), effter som *vij hafue ftå of-
ficerere här hemma*), som vij elliest *kunne betroo om nogot
högdt comroendo*).

2. Behöfuer han der *trij regiemente footfollck*) och
*tretton compagnier ryttere i felldt och 4t) regiemente landh-
foUck till guamisonerne*).

3. Der till behoUer *han där tu regemente soldater, Worm-
brandz*) och *Spens8es*); sedan *fem regemente landhfolck:
Her Göstaf Horns, [Åke] Oxenstiemes, Asserssons, [Hans] Wran-
gellss*), och dett som *Hindrich Horn*) och *Ake Hansson
föra*), förutan hans egne drabanter. Och effter der blifva *tu
regementen i Finlandh*), så fåår han *ett i staden igen tädan*),
8å frampt han sänder- *08s itt uhr Lijflandh medh her Gustaf
Horn*), som ofvanbemältt var. Men kan han *inthet mista

*) De inom asterisker inneslatna styckena åro skrifna i chiffer.

t) Aatalaiflran är i originalet« cbifier utrtemnad, men ftnnea i reglsftra-

taret.

366

noget uhr Lijflandh*), tå tage vij ♦tili dhen Svenske armeen*)
både *tu regemeaterne uhr Finlandh*).

4. Kan han ock mista ♦her Gustaf Horn^), så förordiie
vij ♦Totten och Letzlef) dijt igien^), att dess emellan regera,
den ene ♦cavalleriet, den andra footfollcket^) ; på hvilket ftll
vij veele, att ♦! sända Letzlef) dijt i våår^), och gifve ♦Kin-
nemundh^), effter vij ingen förtientere ihugkomma, ♦Leasles
regemente i Pryssen igen.^)

Och dette är så dett ♦foUcket, som vij täncke till at em-
ploignera^) i hvar och en [af] dessa ♦tree arméer^). Hvad na
i medier tidh ♦afgåår i Pryssen, Lijflandh eller Sverigie*), anten
genom ♦siuckdom eller elliest^) aff de ♦Svenske trouppei*),
der till ärne vij förordna ♦recreuer af det nyia foUcket*), som
effter denne ♦tillstundande rijkzdagh uthschrifvedfft) varder.*)
Och hvadh af ♦soldaterne minskas^), der till vele vij ♦och sij,
hnadh medell vij finna^). Befale ♦eder nädeligen, at I hafue
oss edert advis och consilium meddellt medh förste tillfalle*),
serdeles om ♦! af någor skälig oorsaack förmeene eder medh
desse nittontusendetuhundredhe man ickie vara fienden nogh-
sampt sufficient der i Pryssen.*)

IV. *Till det fierdhe*). Och såssom till ♦desse armeeis
underholdhande een stoor bekostnadt vill behöfues^), så vele vij
fulle, näst Gudz hielp, innan den tiden så vara betenkte på alle
medel, dett vij förmode, att alle orter skole blifva effter tarf-
ven väl försörgde. Serdeles hoppes vij så *excol«ra quame-
tullen^) och den ♦lilla tallen här hemma, hvar vij vidh denos
occasion blifue i landet^), att de skole ♦i det närmeste kunna
draga endera armeens speser^), förmodendes der hoos, att *!
kunne och för den tijdhen göra eder got facit opå toUeme i
Ostersiöön^), förutan alle ♦andre medcU^), som för långt är
att oprepetera och vij fulle intet förglöma skole.

♦Men huar och I för denne orsaack kundhen negociera osa
itt reputerligit och säkert stilleståndh medh Polacken, giordhe
1 oss der een behageligh tienst medh; och der det kunde skie
på oogre åbr tillgörendes, såsom i eder instruction formales,
medh retentione occupatorura^), vore ♦det, så väll för den
proufiijt skuUdh, som kunde der af föUia i krijgsstaten, så-
som för desse större vår och rijckzsens säkerheet vidh dette

*) De inom asterisker inneslatna styckena äro skrifna i chiffer,
t) Namnet är här icke dechiffreradt.

tt) AUdenstund chiffem h&r är oriktig, firo de båda sista orden vid dechiff-
reringen utelemnade.

867

Ugisftemas tillståndh, een godh tingh. AlltheoBtundh obb kunde
eUiest större fara endhstå uhr Pryssen än någor annar ort,
kt vij de platzeme frå oss leverera skulle*). Men der *det
idde cum retentione omnium ablatorum tkie kundhe; så moste
I ja så laaga, at vij på någre åhr åthminstone bebolla porteme
i Pryssen, rettendes eder efter dhen Instruction och afskiedh,
lij eder derom efterlåtedt bafue, allthenstundh Ligistema hafue
lå månge hamnarf) inne i österstöen, det inthet rådeligit ähr.
H efterlåta dem fleere. På dette fal moste och Sigismundus
fidkommbligen assecurera oss, ickie allenast för sijn peersson
oeh efterkommandhe Pollniske konungar, uthan och så väll för
flijne barn och arfvingar, som för sijne vänner och förvanter.*)

Och detta är dett, som oss hafver *täckts att comunicera
medh eder för denne gången.*) Eder Gudh befalendes. Aff
Stockholm den [18]tt) Novembris, Anno 1627.

Ad mandatum Sac. Reg.
M:tis proprium

sscrbb.
J. Salvins m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 12 Deoembris, Anno 1S27.

Brefret är nästan helt och h&llet i chiffer, dock efter en annan dav än de
firegAende, försedd med L. Grabbes dechiffrering. Denna är jämförd med och
firfDÜBtandigad, då flera ord i själfva originalet blifyit öfverhoppade, genom
Welret i registratnret för 1627, fol. 474.

W. Stockholm den 28 November 1627.

Kfter mottagen anderrättelse om Stjernskölds och flottans olycka atrustas hemma
en sjöexpedition: nya meddelanden begäres; till följd af lugnande nyheter
flin Danmark, kan trappemas öfversändande uppskjutas till våren.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Sedan vij sidst
fichrefve eder till, ber Cantzler, frå den 18 huius are fyra aff
the skepen, som låge för Dantzich, temmeligen sönderskuttne,
Wjt hemkombne i Elfznabben, och hafue bracht oss den obe-
hagelige tijdende, att Stiernskildt skall vara bortta, lefvandes
eller dödh vete the icke vist, och at Capitein Forrath skall sielf
Iiaf^a sprängdt sigh, när han sågh sigh af fienden öfvermannadt.
Orsaken till denne route gifva the fulle före, sompt att vare

*) De inom asterisker inneslutna styckena äro skrifna i chiffer,
t^ Ordet är i originalet öfverhoppadt.
tf) BatumsiiEran är i originalet utelemnad, men angifres af registratnret.

36g

skep skole hafve hafft för lijtbet folk om bord och tker meaie-
dehls sinkt; men den besynnerligtte orsaken synes fulle hafve
Taridt, at the hafve inthett legatt för holet, som tfaem botdt
hade, uthan at the hafve legat ther l&ngdt ifrå, och således gif-
uidt fienden tillfelle at småningom komma så stark uth, till tkess
han hafuer varidt them öfuermannadt. Så medan the åre nu
således till siöes kombne, och skole uthan tvifuell beflijte sigh
till att göre, hvad skälmeri the kunne, late vi åter här utbreda
en hoop af vare örloghskip till siöes igen, sompt till at hoUå
siöen reen, at then uttsenda köparen må fortkomma, tijt hann
skall, sompt at förhindra, thet fienden icke blocquerar the an-
dre vare skep och fabrkoster, som ännu åre ther uthe i Prjs-
sen eller Lifland, och sompt att vij herigenom mage bekomma
viss kundskap ifrå eder, huru sakerne nu ther uthe fdrevette.
Ar fördenschuld vår nådige villie, att I gifve oss om alltt så-
dant fulkombligen tillkenne. Hvad elliest thet Danske väsendet
ahnlangar, så sij vij, Gud skee loif, af thett sidste Burei breff,
att sakerne stå nu något bättre än tillförende, effter Konungen
begynner nu bolla ett med Rådett. Hvarföre, ther eder ol&g-
ligit föUe at sende alle knechterne hijt öfuer nu så seent, hop-
pes vi, näst Gudz hielp, ingen så stor fahra vara, än att 1 JQ
kunne beholle them till våren, och tå sände them med bättre be-
qvemligit öfver. Datum St<ockholm den 23Novembri8, Asao 1687.
Ur registrataret för 1627, fol. 480.

298. (I chiffer.) Stockholm den 26 November 1637.

Hed anledning af lugnande underrättelser från Danmark, kunna ännu i Preas-
sen qvarvarande trappers öf versändande uppskjutas till vären; om Pteossens
eget försvar.

Vij hafue åter bekom midt eder skrifuelse, ber Cantzler, frå
den 14 [bujus uhr] EUbingen, och förnime deraf ibland annat,
först at I hafue allaredo skickat en del folk hit öfuer efter vår
befalning och än vele sände Must[ch]amp8 regiemente efter, så
frampt vintern icke förhindrar eder; så låte vi os 8å[d]ant nå-
digst behaga, huad I allaredo afsend hafue, och äre väl til fredz,
ther åhrztiden icke tillåte vil, at dhe öfrigc kunne aferdiges i
åhr, at I tå beholle them til våren, mädan vi se, at the Dan-
ske begynne åter fatta mod, och något bettre resolution igen,
så at vi förmode, at i vintter skall, näst Gudz tilhjelp, ickie så

I 369

itoor fahra dädan efter tilletunda. Sedan; at landzens defension
I och Berdeles Derschow stad skole lida någon raeen, huar I anten
I icke starckare*) i felldt eller icke [atarckarc] i garnison der
Tore, än som den sidste disposition, som ifrån Callmar dfuer-
sindcs, förmällte, det veele vij ju ickie förmoda; ty vår me
I DiDgh bafuer varidt denne, at efter fienden ligger gemenligen
kring om Derschow, så moste och vårt feldtläger förholla sig
dersammestedz, så at staden på det fallet både med den inne-
bafuende garnison och med lägre[t] nogsampt kan vara försed,
och lägret blifuer så myckit starckare, der garnisonen i Der-
schow kommer och der til; ther och fienden helt och hoUet
oprychte dädan och för een annan platz, så marcherar ju vårt
lager efter; och såsom Derschow vore på det fallet säkertt nog,
så vore åter lägret medh dess orts garnison, dijt det komme,
formerat, så at det likavist ingen fara hafue kundhe. Hvar och
fienden söndrede sitt feldtläger, blefue en del i Pomerellien och
een del annorstedes, så kundhe oc I divid[e]ra vårt läger der
efter, oc lefrera en del der af hoos garnisonen i Dirschow, så-
6oin vij sielfua sidst giordhe, oc conju[n]gera den andra delen
medh dess orts garnison, som fienden då lade sig före, sä att,
faat fiendens läger vore fast större änn vårt i sig sielft, så
ikulle doc[h] vårt läger med huar ortz garnison, som de komma
til, äfuen blifua så starkt som fiendens; oc hafue vij förden-
skuld icke tenkt at exarmera eder derigenom, at vi hafue for-
drat så mycket folck hijt, uthan sompt dcrföre [att] facilitera
eder medlen, sompt derföre at vi skulle hafue nogre officerer, så
och Dogre gambla knechttar ibland här hemma i landet. Huad
eder ellicst i medlertijd kan afgå der ute, anten igienom siuk-
dom eller elliest, det vele vi åter i våår ersettia med det nya
folket, som vij efter tillstundande rikzdagh ut8k[r]ifua late. —
Til det sidste, huad växlerne och medlen anlanger, derom
hafne vi här näst tillförende send t eder all ric[h]tigh besked.
Hoppes alltså, at I skole, näst Gudz hjelp, på all fall och hän-
delse vara vel försorgde öfuer denne vinteren. Vij ställe alt
det öfrige til eder sedvanliga flijt och försichtighcet.

K. M:t8 befallning,
J. Salvius m. p.

På baksidan af brefvet står antecknadt med Salvii stil: >originale*, samt dftr
bredvid i chiffer: Stockholm den 26 Norember.

Rikskanslerens anteckning: Praesent. i Ellbingen den 12 Decembris, Anno 1627.

*) I texten står härefter följande olösliga, sannolikt af den dechiffrerande
nnderstnikna, siffror 38, 29, 23.

Axel Oxenstierna, IL U 24

370

Brefvet är helt och h&Ilet akrifvet i chiffer med ofyan, af L. Orabbe skiif*
ven, dechiffrering. Denna är dock pä nägra ställen oriktig, men meningen åter-
finnes dels genom chiffems riktiga upplösning, dels, där äfven denna är oriktig,
genom jämförelse med registraturet för 1627, fol. 482.

200. Stockholm den 27 November 1627.

Förläning af återstoden (elfva bol) af Kimitho socken, till blif vande frihene-
skåp för Rikskanslerens andre son.

Vij Gustaf Adolph medh Gudz nåde etc. göre vetterligitt,
at eåsoni vi för någon tijd seden hafve angedt den hulde, trogne
och rätrådige tiänst, som oss elskelig, vår och Sveriges Rijke»
tro man, Rådh, Cantzeler, Legat vidh vår krigzhäär och General-
Guberneur i Pryssen, edle och velborne herr Axell Oxenstiäma,
Friherre till Kimitö, Herre till Fijholm och Tijdhöön etc. Rid-
dere, oss och Sveriges crono bevisatt hafver, och honom pi
sigh och hans ächtte manlige bröstarfvinger, nådigst skenktoch
gifvidt siw bool i Kimitho sochn i Halleko häredh i Finland*)
och således hans äldste son, först att uttföhra sitt friherreståndh,
väl förseedt och försörgdt, effter som sielfva vårt breef, däröf-
ver uttgifvidt, vidare uttvijser; allttså are vij beveekte vordne
af synnerligh gunst och nådig benägenhet för den trogne, hulde
tiänst, som välbemältc her Axell Oxenstiern, oss, vår elskeligc
gemahl, lifzarfvingcr och Sveriges crono här till giordt och bc-
vist hafver, och han och hans barn och effterkommande har
effter att göra och bevisa förplichtade vara skole, att öka hans
friherreskap medh ellofva bool i föreskrefne Kimito sochn, be-
lägne i Haleko häradh och Åbo lähn i Finlandh, som äre Svi-
Hia, Perssöö, Marke, Illo, Påvelsby, östanåå, Galtarby, Wijk,
Skeggeby, Sunnanån och Nordanån medh Kyrkiosundz skäär,
som äro ellofva och treefierdedels röker, dermedh att försöri«
then andra hans son; i så motto, att vi af synnerligh gunst och
nåde hafva skenkt och gifvidt välbemälte herr Axell Oxenfltiern
och hans ächtte manlige bröstarfvinger, erfvinge ifrån erfvinge,
till ett rätt friherreskap förbemeltte ellofva bool medh Kyrkio-
sundz skäär i Kimito sokn, med alla sina skattar, hemman, öijw,
räntta, rättighet, åker, engh, mulebete, fiske, fiskevatn, torp,
torppeställen, qvarner, qvarneströmmer och alla andra tillägor i

•) Se ofvan, N:o 23.

371

lita och torro, oär by och fierran, som der till Hggie oeh af
tider legat hafva och opspanes kunne. Således att såssom hans
ildre son, den förre dehlen, effter vår förrige gåfvo, först erf-
ver, och den sedhan faller ifrån erfvinge till erfvinge, som hvar
är äldst till, allttså skall denna vår nådiga gåfvo, först falla till
then andra her Axels son, Johan Oxenstiern, och hans åchtte
maalige bröstarfvinger, ärfves och niutes, så länge någen af
dhem till är, hvarest alltidh den äldre den yngre uthi arffslotten
loredrages. Kommer honom, Johan Oxenstiern, och hans ächtte
manlige bröstarfvinger någet dödeligit vedh, då skall den yng-
»te välbemälte her Axels son, eller hans rätte manlige bröst-
arfvinger, så länge någep af dera igen är, vara närmest till detta
friberreskapet och allttsså erfves af välbemeltte ber Axels rätte
manlige bröstarfvinger, så länge någen af dem öfver och i lif-
vedt är. Men om the yngre alla ifrånfalla genom döden, då
giDge den äldste hans son, och hans rätte manlige bröstarfvin-
ger, åå sidstonnc der till. Men händer sigh, att alle hans sö-
ner och deras manlige afföde dödeligen affölle och uttslokner,
då skall offtbemälte friherreskap äter gå och falla under oss och
efiterkommande konungar och Sveriges crono, uthan någre in-
ngor, tunga eller besvär. Och hvar den som sidst af ålder, lå-
ter effter sigh en dotter eller ileere, då må hoon eller dhe niuta
sll räntta af förbemeltte friherreskap i sechs åhr till brudeskatt.
Si skall och alldehics förbudet vara, att slita eller sönderdehia
samma friherreskap, uthan dett skall alltijdh tillsamman blifva
boos den son, som förbemältt står. Icke skole dhe häller hafva
machtt där af någet försällia, förbyta eller förpantta, uthan vårtt
▼eetskap och samptyckio, och där dett skedde, skall dett all-
dehles vara kraffttlöst. Och skall och hans manlige bröstarf-
vinger vara förplichtade, så offta någen omskifFtelese skeer i
legementtedt, odhmiukeligen sökie den herre, som då i rege-
menttet inträder om confirmation och stadhfästelsse på dette
•äebres friherreskap, försakrendes honom och der boos om de-
reg troohet och rättrådighet, och uppeholle den rustningh, som
dhe effter adelige privilegier skyldige och plichtige äre. Ty
afhände vi oss och cronen förbemälte bool i Kimito sochn, som
äro Svidia, Perssö, Marke, Illo, Påvelsby, östanåå, Galtarby,
Wijk, Skeggeby, Sunnanån och Nordanån medh Kyrkiosundz
skäär, med sina skattar, röker, hemman och öijar, kyrkiotijende,
8& och all annen rentta och rättighet, där af åhrligen gå plägar
och förmehras kan, sampt alla andra tillägor, och dem tillägne

372

valbemälte her Axell och hans andre son Johan Oxenstiem, och
hans effterkommende manlige bröstarfvinger, med sådane con-
ditioner och vilkor, som förbemeltt står till evärdeligh ägor,
förbiudandes härmed vårc Gubematorer, Gammar-Rådh, Ståthol*
lere, Fogder och befalningzmän, att tillfoga honom, herr Axell
Oxenstiem, heller hans manlige bröstarfvinger häremot någott
hinder eller förfängh i någen motto, nu eller i framtiden. Der
hvar och en, som för vår skuldh vill och skall göra och låthi,
hafva sigh att effterrätta. Till yttermero visso hafve vi detto
med egen hand underskrifvidt och vetterligen vårt konungzliga
secret undertryckia läthett. Gifvidt pä vårt konungzliga slott
Stockholm den tiugu och siuende Novembris, åhr effter Guds
sons börd ett tusendh sechshundrat på dett tiuga och siuende.

GuBtavuB AdolphuB m. p.

Original pä pergament; sigillet är borta, men en rosett af de breda guU och
Ijnsröda sidenbanden, hyari det rarit fästadt, finnes qvar.

800. (£ chiffer,) Stockholm den 20 November 1627.

Dä större delen af det frän Preussen reqvirerade folket na ankommiti kan öf-
versändandet af det ofri ga uppskjutas till våren.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Åndoch vi hafve
altt till i dagh hellet skepen afiardige, som [skulle] löpa till
siös at förfölia the Dantzicher fribytare, och allenast töfaadt
ther med för motvädret skuld, likvist effter the skepen, som
hafue legat i Prysscn äre somblige i dag hitkomne oc berätte,
at en partt*) äre oc i östgöteskären och en part [skole] vara i
Calmar-sund ankomne med thet folket, som I hijt sändt hafve,
sä att vi således den förnemste intention nåt hafve, för [hvaw]
skuld vi besynnerligen ärnat sända bemalte vare*) skep til siöes,
sä faller oc nu vinttcren in, med långe oc mörka nätter, oc ar
til befructandes, at oc ovädret slår ther til, sä at farligit blif-
ver här efter at sända någon flota til siös; derföre hoUavifuWe
skepen pä all fal ännu färdige vid Elfznabben, men äre doc
tvehugsse, om vi sända them vi[da]re*) åstad i åhr. Hvarföre,
medan vi hafve nu således fät mestedelen af folket hit öfuer,

•) Chiffem är här oriktigt skriften.

378

oc TI förmoda derhoos, at ingen Btoor fara skal yppas i denne
▼intter*) ifrå den Danake sidan, gdrs intet behof, at I hyra nå-
gra flere skep eller sanda något roeer folk hit i åhr, uthan be-
hoUe thet öfrige, officierer*) så väl som gemene, til våren*), då
I med bett[r]e lägenhet oc såkerhet [sk]ulle them hit öfvers&nda.

K. M:t8 befallning,
J. Salvius.

utanpå brefvet står såsom på det föregående: Orig. samt därefter i chiffer:
Stodkholm den 29 Norember. Bikskanslerens anteckning: Prsesent. i Slbing den
IS Decembria, Anno 1627.

Brefret år belt och hållet i chiffer, som dock på många stallen år oriktigt
skrifren, hTarföre åtskilliga läckor lemnats i den nrspmngliga af Grubbe gjorda
deduffreringen. Genom jämförelse med reglstratnret för 1627, foL 486, åter-
innes brefrets nrspmngliga lydelse.

801. Stockholm den 8 December 1627.

Allt det Täntade krigsfolket har nn öfverkommit; tacksägelse för råd angående
Danmark, med afseende på hvilket nödiga åtgärder vidtagits; stillestandet
med Polen är fortfarande önskrärdt; om penningemedlen; P. Btrassbnrgs
sändning till Siebenbürgen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi late eder nå-
deligen förnimma, her Gantzler, at sedan vi hade svara lathet
på edre skrifuelsser de [dato den] 14 Novembris uhr Elbingen,
och elliest adviserat eder om flere vare desseins, komme oss
först i går eder äldre breef de dato Elbingen den 5 och 6 dito
tillhanda, och såssom vi af thet första låthe oss nådigst väl be-
Itsga den disposition, som I hafve giordt med krigzfolket ther
ute, så och den flit, som I till theres underhollende anvendt
hafve, så är oss ock kärt, att vi förnimme, nu icke allenast alle
vare skep, som låge vidh Pillow, väl hemkombne vara, uthan
ock att altt thet folket, som I åstadh sändt hafuc är ock väl
öfverkommit och arriverat. Vi förmode, att derigenom skall
icke allenest vår Pryssiske armee, som vi hafve ärnat dressera
I)är hemma, thermed och nå sin behörlige perfection, efl'ter
Bom vi ock en god deel dertill alleredo uhr Lifland bekommet
hafve.

*) Chiffem är bär oriktigt skrifven.

374

Sedhan; hvad thet consilium anlanger, som I hafVe fattftdh
och hijt sändt, öfver thet Danske väsendet, deraff sij vi, och
med nåder erkenna, den ijfver och nijttelskan, som I, s&ssom
en trogen undersåte och godh patriot, dragé till vårt och thet
allgemena fäderneslandzens välståndh; vi hafve ock tillförende
nogsampt behiertadt dette sakernes tillstånd, så och fattad så-
dana resolution och giordt sådana praeparatoria ther till alle-
reda, som oss hafver synts, at sielfve nöden kräfuer, och som I
aff vår förre schrifuelser see kunne, så att vi ju inthet tvifle
vele, thet I opå eder sijda med flijt och den vahnlige åhåga
alle difBculteter superera kunne, såsom vi visserligenn förhop-
pes, än att fäderneslandet skall och på denne sidan, näst Guds
tillhielp, väl försvarat varda.

Hvadh I, för det 3:die, om Lijflandh och Duneborg förmäla,
den tidende är oss ock genom Majoren K[n]orr, för få dager se-
dan tillhanda kommen, och ändoch Gud ske loff, allt vahr ther
till dagz väl gånget, så hafve vi doch fördenschuldh ännu in-
thet ärnat at förändra edher instruction, uthan, ther 1 kunden
negociera oas ett någre åhrigt stillestånd på den sidan, sage vi
thet ganska gerna; men, ehuru I ock lagen, måste I ingalunda
obligera oss ad restitutionem portuum Borussias, så lenge thette
Ligisternes tillstånd vahrar, för the skäal och motiver schulldh,
som i vare förre bref införde are.

Till thet 4:de; medlen belangende, derom hafve vi eder
näst för thette all richtighct tillsända låthett, så at vi inthet
ihugkomma, at någon tingh vidare härifrån fehlas skulle, utan
troo visserligen, ther I the 200,000 daler ther optaga kunne till
at betalas in Majo och Junio, att I skolen sedan i thet närma-
ste väl komma till rätta in till öpet vatnet. Dessemellan vele
vi och här ingen möda spara, att alltt, hvad vidare kan behöf
ves, och sijn richtighet bekomma skall.

Sidst; hvad den Paul Strassburger vidkommer, derom I för-
målen, så finne vi icke orådeligit att hoUa en sådane persson
uthi thett hofvet. Men alldenstund vi kunne icke bequemligen
sända honom någon fulmacht och instruction härifrån, som thet
sigh bör, för detta sakernes tillstånd och vägernes osäkerhet
schuld, då kunne I handle med honom, huru mycket man skall
åhrligen spendera på honom, och sedan gifva honom een In-
struction, på hvad han ther skall utträtte, och en fulmacht eller
creditif till Princcn och Princessin, lijka som till att residera
ther, att assistera Princessinnen under vårt nampn, hvartili

I 375

I Kenoes välstånd fordra kan. Och kunne I aftale med honom,
I jenom hvad Tägar correspondentien bäst holias kan ; hvar theU
kunde skee genom Slesien synttea thct väl bäst, men hvarthen
Tagen eller genom Polen opracticerligen vore, sä moste han
görat genom Venedig. Detta alt kunne I med honom aftala till
Tår vidare ratification, hvilken vi deropä uttgifve vele, sä snart
thett kan blifve nägot säkrare häremellan. Datum Stockholm
den 8 Decembris 1627.

Bfter rpgistrataret för 1687, fol. 602. Originalet, som förmodligen varit
^lifret i chiffer, fattas, men en samtidig sekreteraren Qmbbes afskrift, dat. den
5 December, finnes, som dock bar stora läckor, sannolikt emedan chiffern varit
otydlig.

803. Stockholm den 12 December 1627*

Sakerbetaätgärder för några skepp under yintem ocb folkets underhäll.

Gustaf Adolph etc. Vär synnerlige etc. Vi kunne eder,
her Cantzeler, nädeligen icke förhoUa, att vi hafve affardet till
fliöess trij af vare örlighskep, nemligen Pelikanen, Svartte Hun-
den och Storken, mest för den orsak skuldh, att vare breef
motte gä säkert uthöfver till eder; sässom ock till att sökia re-
Tance opä de Dantzicher, der deres skep vore ännu i siön. Och,
medan dett nu är sä seent opä ähret och fulle ovist ähr, hvar
de kunne komma i vintterhambn, hvarföre, der ock sä vore, att
frostett toge sä starkt öfverhanden, och vederleken dett förhin-
drade, att de icke kunna komma hijt uttöfver igen för vintte-
ren, utan trängde till att löpa inn i Pillow, och der taga sin
vmterhambn, sä är vär nädige villie, att I dä förordne dijt sä
mycket folk, som kunna hoUa omkringh dem een dragé rvaak(I)
och flitig och stark vacht och värdh, sä att de mage blifva väl
beholdne.

Hvad folkes underhold vedkommer, som nu utöfver föUier,
flå kan det fulle underhoUes med proviant, eflPter deropä är der
flammestädes tämmeligit förrädh, dock säge vi aldrahälst, att om
möijeligit vore de antten kunna komma nägerstedes inn i Sven-
ske skären eller till nägen lägligh ort i Danmark, derom I ock
^Ule låtha dem göra sitt bästa. Datum [Stockholm den 12 De-
cember 1627].

Ur i-egiBtraturct för 1627, fol. 608.

376

808. (/ chiffer.) Kopparberget den 6 Februari 1828.^

Krigsfolket i Prenssen ; Bikakanslerens betänkande begäras med anledning af ,
öf versända förslag öfver krigsfolket och medlen för det kommande filttåget; ,
förbundet med Danmark; åtgärder för stängande af Danzigs handel; Eonnn*
gens snara ankomst lofvas.

Vij hafue, her Cantzler, för nogre dagar sedan bekommedt ,
åthskillige edre skrifuelsser, deraf vij blandh annadt förnimme ,
dhen disposition och förordning, som I på krijgzfollcket i Prys-
sen bådhe uthi fällt och garnisonerne giordt hafue, sästom och ^
om huadh foUck I hafue ärnat tillkommendhe vår at sända hijt
öfuer. Late oss så[le]des*) den nådeligen väll behaga. ,

Sedhan och till det andra; Såsom I uthi samma eder skrif-
uelsse formale om dhe tio*) compagnie[r] värffuede, som I veele
beholla och dhe andre, efter som vij edher befälet hafue, af-
dancke, så, allthenstundh sakerne nu nogorledes annars före- ;
veta, än såsom då vij eder befaltte, hafue vij eder och så vår ,
meening derom veelat tillkienna gifua, att, om vij medh all '
macht skulle komma öfuer åth Pryssen i våår, kunne vij tiU
efveutyrs väll behöfua dhem, och fördhenskuUdh gierna sij, at,
der dhe ickie allareda afdanckede vore, för än detta vårt breef |
kommer eder till hända, at I dhem då beholla, till dess vij I
kunne förnimma, om vij kunne komma åth Pryssen eller och |
skole blifua här hemma. Elliest ähre dhe, som I förmeene till
at afdancke, mästedeelen Svänske, huilka om dhem blefue no- j
got till rest, och penninger till deres afbetallning tillräckie ville,
kunne på annat sätt antingen medh nogre godz här i Sverigie
eller elliest, som man bäst kommer åth, oontentcres.

För det tridie; Allthenstundh sakerne*) hafue sigh nogorle-
des ändrat, sedhan vij förre reesan skrefue edher till, och nu
förmodeligit ähr, Konungen i Danmarch skall alleena kunna main-
tencra sijn stat denna sommaren öfuer; så hafue vij achut
någorledes lämpa vare saker dereffter och författa låtett serde-
les förslagh på krijgzfoUket, huru mycket vij vele deraflF bruka
på huar orten och eder dem här medh tillhanda*) skicka. Deraf
I kunne förnimma uthi ded första, numero primo, at der sh
skäll. Konungen i Danmarck förmodeligen kunde tilkommende
våår blifua bestående, huru starcke vij på ded fallet förste vkir-
dag achta oss öfuer ått Pryssen att dermedh föra itt offensivttm

*) Chiffem är här oriktigt skrifven.

377

lom. Sedan, numero secundo, der och öfuer förhoppningen
f] tilldnga kunne att laaten föUo honom för svåår, och vij för-
BtkuUdh ickie till Pryssen kome, huni roykit foUck vij då
ae att bmka här hema hooa osa, aåaaom och huadh foUck I
uthi Prysaen behoUa akola och före dar itt defensive krijgh
aedb; deaalikeat och huadh follck vij till Lijflandhz defenaion
Inika vele. Så och, numcro trij, oro akepzflotan, huruledea
piöen tillkommende aommar föraörriea akall; och aidat aändhe
^j edfaer itt föralag om medlen, huruledea och aff huadh vij
lihrroeene foUcket på huar ort i aynnerhcet underhoUea kan;
irtaom I af föralaget, numero fyra, om vij akole medh alla macht
[komma åth Pryaaen och, numero fem, om vij här hemme blifue
lakole, hafue till att förnimma, nådeligen begärendea, I medh
Iforste vele oaa hårom edher mening tillkenne giffue.

Till det fierde; På det I och mage vette, huru vidt vij i
idet Danake väaendet engagerade ähre, aå hafue vij gienom vårt
IXijckzrådh medh dhe Danake Sendebudben tractera låted och
lihr endelea dem emellan till vår och Konungen i Danmarchz
rntification bealutett aåaom föllier: först; vij på vår aijda till
iKonuDgena bäata uthi Danmarck akulle bolla otta örligh skiep
laedh follck, atycken ammunition och all tillbehöör uthi aex
laånader uthan vedergälldningh, huilken akulle coromenderas
aff vår Yice-Admiral medh nogre andre anhängiende con-
iditioDer, flottan*) och deaa commendo angående, dem I ae-
dan förnimmandea vardhe, aå anart*) vij här näat eder till-
ikrifue, och akall dette förbundh vara uthi näst efterfölliande
trij åhr, doch oaa det förbehoUit, der lägenheten så fordrade och
aoger merckelig nödh vore förhanden, at oss då står fritt att
kalla dhem tillhakar igen, när oss så synes. Deremoot skall
Konungen i Danmarck och Danmarchz chrone först låthe för-
binda i Sundet, att ingen tillförningh må skee på Dantzig, och
der då noger emot förbodh undcrstode sigh at löpa dijt, dhen
samma akall, när han kommer tillbakara igien, göres till prijss,
medh mindre han kan bevijsa aigh medh vårt tillatåndh hafue
lapet dijt in och till oss aflagdt vår tull. Sedan skole dhe och
kielpa till at hoUa*) siöen reen för dhe Pollniske och Dantziger
^jbyter sampt andra Dantziger farer och dhem antasta, huar
dhe dem öfuerkomme kunne, aåaom och tillstädia, att vare akiep
mige samme frijbytere anfalla på de Danske strömmer och far-
▼attn, huar dhe kunne medh dhem tillhopa komme, huilket ähr
*) Chiffem år hår oriktigt skrifvea.

378

för 088 een temmelig stoor advaDtage utki vare desseiner, och for*
hoppes, at Ö8ter8iön igienom dette medellet skall kunnehollesreeB« .

Till det fempte; förnimma vij och af eder skrifuelsse, ai I
ähre sinnadhe tillkom ro en dhe våår at hyra nogre frachtskiep
och ko8ta derp& noget foUck, och holla siöen reen, och faarten
sluta*) pä Dantzig, till dess vår skepzflotta kan komma till
fiöes. Så kan fuller detta edert förslagh vara gott, och kunna
vij detta ickie ogilla, om vinteren hölle sigh starkt in på vå-
ren, och vare skep för frost*) och vrakis skuldh icke kunne så
hastigt komma uth. Män der vederleken annorledes fooger, och
siöen nogot tijdigt kan blifue reen, holle vij better, att I dett
medlet läthe beståå, anseende dhen stoore omkostnadh, som
derpå löpa vill, bådhe medh fräckt och annadt. Vij veele be-
äijta oss om, der vederleken nogorledes tillsäger, sä bittidha
hafue vare skep i siön, att dhe, för än nogen skiep skall löpa
uth eller in i Dantzig, skole allarede vara der före.

Sidst; det I formalen uthi een af edher skrifuelsser, att I
ähre icke väll tillfridz medh det commcndementet uthi Pryssen,
uthan at det misshagar eder dagcligen meer och meer, veet
Gudh, at det oss mykit afficerer, ickie vetendes, hvaropå skul-
den hänger, och sage vij fördenskuUdh gerna, ati I specialiui
oss derom tillkenna gifue, såsom [och] nådeligen begiere, I velie
dragé omsorg, at sakerne ickie deste mindre mage blifue uthi
godh esse. Vij vele, teckes Gudh, medh förste öpet vatten, med
ehuru ringa foUck det då i förstonne skee kan, vara der hoos
eder, om vij ickie af det Danske väsendet förhindredc värd«,
det vij ickie veele förmoda, alldenstund Konungen och Rådet
ähre nu eensse och tage bettre sigh vercket an än tillförenne
skedt ähr. Elliest låthe och Staterna sigh den saken temmeb-
gen vara anlägen; dhe hafue nu, som man förnimmer, liildi
försörria iUstningerne, Stade och Gliichstadh, medh penniDga^t
proviant, ammunition och annat tillbehör, så at förmodeligit åbr,
det fienden denne vinteren föge derföre uthrättendes varder.
Dette vij eder för denne resan nådeligen ickie villie förholle,
hemstellandes alltsammans eder discretion och venlige flijt.

Anteckning: Preeseut. i Marienburg den 6 Martij, Anno 1628.
Originalet, som augifves vara ett dnplettexemplar, är helt och håUet i chif*
fer samt saknar datering. Chif fem är, utom på de stållen der den är orik-
tigt skrifven, af L. Gnibbe upplöst. De olösta ställena återfinnas i registratnret
för 1628, fol. 66, hvarest och dateringen är den här ofvan stående.

•) Chif fem är h&r oriktigt skrifven.

37»

Ulf verand den 8 Februari 1638.

ÜBderhAiidlingen med Polen; om förslag på rekryter ; om vexlar på Holland.

Vij hafue, her Cantzler, iblandh anndre edre skrifuclsser
ikoromidt nogre frågepunctar, fridztractaten angående, dcrpå
begiäre vår vijdcre information, och veele eder fördenskulldh
31 svaar nådeligen ickie förholla:

Först; det I begäre veeta, huruledes I eder uthi tractaten
krholla akole. In priucipali negotio, så frampt dhe Poler nogot
lerom örckia, så ähr eder tillförne vår mening*) derom nogor-
ledes kunnogh och orsaken, at eder ingen instruction gifuen
deropå, ähr, at denne tractaten var inthet meer förslagen an på
ttettijo åhrz stilleståndh, dertill och hufvudhsaken skulle*) up-
"•kuten varda. Huarföre hoUe vij det före, att I inthet inlåte eder
iii\ii nogor handel medh dhem deroro, allthenstundh, [såsom] vij
Täll kunne tänckie, sökia dhe inthet annadt dermedh än få Prys-
ten och Lijfland igien, och kunne dhe fördenskuUdh till even-
tyrs cedera oss noget på deres förmeente praetension på Sve-
rigic, så länge dhe få vår fördeel uthur händernc på oss och
•edan efter deres sedhvane inthet meera hellet, iithan falla medh
tlla machtt emoot oss på Sverigie. Derföre, om roykit urgeres
derpå, så skutcr heele saken på oss, föregifuendes, at I inthet
Wue kunnat fådt nogon instruction om hufvudhsaken, allden-
stundh seenest vijd Derschow var intet annat omtalat an tret-
tijo ährs stilleståndh och förvänte vår resolution, hollcndes så-
ledes den saken in suspenso, så länge I få annadt beskiedh ifrån
0S8, eller vij komme sielfve dijt uth, huilket, om inthet annet
Vmder ähr i vägen*), förste våårdag skiee skall.

Sedan; tittlerna belangendhe, det gör oss lijka, huruledes
Konungen i Polen vill titulera sigh sielf, eij heller ligger der
macht opå, huadh han oss kalla vill; men tittelen aff Sverigie,
▼eele vij honom ingeledes tillstädie. Kunne I uppfinna nogon
modum eller sätt, så at ingendera af oss nämbdes, vore fuUer
det bäste och beqvämbligestc medlet sådane disputatzer at undh-
^ijka; doch sä, at I eder deruthinnan fliteligen achta för aequi-
vocationer och så lämpa saken, att ickie deste mindre både vår,
8i och Konungen i Polandz, peersson deruthinnan begrijpes och
roedh tractaten förobligeres.

') Chiffern är hår oriktigt akrifven.

380

Till det tridie; kuadh fullmacbten vidhkommer, flom I 1
gieren renoverat blifue och eder tillskickes, ahr inthet möijeli(
för denne reeean skiee kunna, efter hon ähr qvarlefd i St
hoUrn, iitban, när Gudh vill vij dijtkomme, veele vij defectei
deruthinnan bt>tba låtha och henne sedan medh galeijen ec
tillsända.

Till det fierde; det Churfursten vill interponera sigh u
denne fredztractaten, kunne vij väll lijdha och unne hon(
gierne dhen ähran, allenast I in ceremonialibus*) ackte vAr re]
tatz och högheet. Eder drager väll till minnes, huadh vij taal
medh öfuermarskallcken om denne saken, at han hoos Koni
gen och Stenderne i Polen ville göra det förslaget, att dhe vi
updraga Churfursten heele Pryssen, och att han deremoot sai
medh Dantziger stadh refundere oss alla sumptus belli, allde
stundh dhe Poler sielfue sä högtrafuedhe ähre, at dhe näpligi
der till förstå skole. Sedan, att de Pryssiske städerne Ellbinge
Marienburg, Derschow etc, som vij nu innehafue, fullkomliga
bliffue caverade pä deres religionsfrijheet, privilegier och aod
immuniteter, ehuadh nampn dhe hälst haffuc kunna, sfisom o<
heele Lijfflandh cederes oss och Sverigies chrone in perpetoai
och vore fuller det bästa medlet, som för denne tiden fins(
kundhe, såsom och I sielffue väll veta vår mening derom, d(
noget sådant proponerades, att I och dirigere sakerna dereft«
som I veete oss och fadernesslandet lända till bästa, det t
eder discretion och vanlige flijt hemställa.

Sidst; at I hafue admitterat Churfursten af Saxens interp«
sition, hafue I giordtt väll, och såsom vij sij, at dhe Poler N
gäre ett stilleståndh öfver vintteren, så kan ded fuller på bådh
sijder betänkligit vara, män såsom vij de longo sij kunna, ekt
stillestondet vara eder nyttigere än krijget för alle hände orM
ker skuUdh, serdeles för dhem som I sielfue i eder skrifuelf«!
förmäla. Aff Ulfvesundh dhen ottonde Februarij åhr 1628.

Post scriptum.
Vij hafue, her Cantzler, låtet göre ett förslagh på recreucr,
som vij hafue achtadt öfuer åth Pryssen i tillkommende viir,
och sadt det så högdt huar trldic man till afgång; så, effter vij
ickie troo, det skole så monge gåå af, begäre vij, at 1 veelc
sändhe oss vist förslag derpå, huru myckit I mene, det akall
veela behöfues. Vore det så, att ickie så myckit ginge aff och
•) Chiffem ftr här oriktigt skrifven.

381

öfner behöffdes, Yore det väll, alldenstundh vij vftll behöiue
dicket här hemma.

Vij ville fnller och hårmedh tillskicke edher lettre de cre-

på dhe tuhundrede tusende daler; om vij hadhe der full-

»mblig beskiedh oro ifrån HoUandh, det vij medh det första

rvänta, då skole I och oförsummet få all beskiedh till edher.

n uthi medier tijdh dragés nogre växlar dijt och blifue pro-

Mteredfae, kommer där af, at Erich Larsson hafuer skrifuit sijne

letorer till, när han kom till Callmar ifrån Tysklandh, att han

liUe först medh oss om sakerne aftala, för än någre växler på

»nom dragés skulle. Huarföre, ähr protestation skiedd på no-

;re växlar, kunne I tillsäija Camerereren, at han straxt gör re-

irotestatioD deropå tillhakor igien till vijdere beskiedh.

Sedan hafue vij lätedt cifferera alle förslagen och till alla
iiammerne lätidt tillöke 3 nuUor, på det, om det komme i an-
dras händer, at summan ickie så lätteligen kunne finnes opp
!ach lite eder derom förnimma, på det den, som dechiffrerer dem,
Wi veeta sig derefter rätta**).

Anteckning: Pnesent I Marienburg den 6 Marti j, Anno 1628.
Originalet, som angifrea vara ett dnplettexemplar, är helt och hållet i chif-
ler, som med nndantag af de ställen där denna är oriktigt skrifren, är af L.
Gnibbe upplöst. De olösta ställena återfinnas genom jämförelse med afskriften
i Tegistiataret för 1628, fol. 68.

I S05. Stookholm don 16 Februari 1028.

Om TPTriaffårerna med Holland; medlen till krigsfolket i Preussen; om säker
rnlla öfver krigsfolket därstädes; föreskrifter och fullmakter med afseende
p& underhandlingen med Polen.

Efter vij fömimme, her Cantzler, af nogre Rostocker sku-
tor*), at hafuet, Calmarsundh och Stockhollros skären ähre mast
reene, sä late vij [nu] åter löpa et skep öfuer till Pryssen medh
kupletter af dhe bref, som vij eder sidst för detta de dato Kop-
perberget den 6 och UUffuesundh den 8 hujue ifrån Calmar
öfuerskickedhe. Och mädan vij iblandh annat förmällte oss
veela sända eder een vijssare beskedh om fleere saker, när vij

*) I registraturet tillägges här: »som för fä dagar sedan ähro tädan Inpne
och na liggia här i Diurehamn > etc.

**) Dessa förslag finnas i behäll i Oxenstiemska samlingen, B. A.

382

skulle komme till StockhoUm, så skicke vij eder tfaet nu till*
hända.

Och till det första; huadh penningemedlen vidhkommer, der
om I Doget lijtet rören uthi edert sidsta breef, 8& bij vij na
vidlyftigerc af Gamerererens skrifuelsse, at växlerne are störste
delen medh protest gftngne tillhakas, och förnimma vij orsaken
allenast komma dher af, at Yäzlerne ähre förr kommna *kidp^
mannen*) på händerna, än han hafuer fåt Erich Larssons advis-
bref thcTom; men det förnämbste, som hafuer giordtt Tripea
misstrogen, såsom vij hafue här förståt, ähr thetta, atGerdt haf-
uer draget växlarne på honom den 4 Novembris och ther ^hoos')
förmällt, at tå allereda var contraherat medh Erich Larsson der
om, theremot then andra hadhe Erich Larssons bref uhr Tysk-
land h, at han ingen vexell skulle acceptera, för än han 6oge
vijdere beskedh uhr Sverigie, och fick sedan Erich Larssons
skrifuelsse, at Erich var ännu ickie hijt kommen den 7 Novem-
bris, therutaff han hafuer meent, at Gierdtz bref moste van
fallsk, och fördenskulldh inga fleere acceptera veclat. Män si
hafuer han lijkevist ickie protesterat cmoot betallningen, uthan
allenast emoot accepteringen. Och förthenskuUdh hadhe Gerde
bordtt strax reprotestcra och tiUijka sändt honom advisbrefuet
tillhanda; doch ähr ingen tuifuell theropä, sedhan han hafuer
fådt lettres de creance, att växlerne blifue ju contentcredhe.
Män at crediten ähr therigienom försvaget i Pryssen, det hadhe
Gierdt väll ändra kunnadt, huar han hade vijst *köpmännerna*)
ther Erich Larssons creditifbreff.

För thet andra; huadh thc tu hundrede tusendh daler vidh-
kommer af Loviss och spannemålsshielpen, om huilcke vij sidst
advisercdhe cdher de 17 Novembrisf), at vij hadhe nu länge se-
dhan låtedt negociera derom i Hollandh, så tuifier fuUer bådhe
Lovis och Erich slät intet här på, at the ju varda nöijachtigt
svar bekommendes, och kundhe fulle fördenskulldh strax gifua
edher credit der på, men efter summan ähr stoor och kiöpmsfl-
nen misstrogen, tå kan man än ickie väll nämpne edher dhem
eller belasta dhem, för än man får theres svaar igien. Och än-
dock vij hadhe fuUer förmodat, svaret skulle till thenne tijden
hafue varidt här eller i Pryssen, så moste vij doch tillskriffue
dette denne vägernes besvärligheet till at correspondera, at det
inthet ankommidt ähr. Försäkre edher doch deropå, at I kåc-

*) Chiffern är för de inom asterisker inneslutna orden ofiktig.
t) Se ofvan, N:o 296.

383

feUgen och fritt mage optaga tfaeniia summan tfaeropä i Prys-
, hnar I bäat kunna, och när I then behöfve, och förvisse
m alldeles om bctallningen i ^Holland*), allenast att I dhen
^kiuta aåaom vij tillförende *förmälte*) in i Majo och Junij
er, t& the *hcnne*) ther otuifuellactigligen bekomme skolc.
eele doch ickie deste mindre se till, at vij medh det fdrsta
kieke eder ecn ansenlig summa penninger hädan uhr Sverigie,
blijdvädret än sä varar, och siöen reener är, efter som vij
ierdt bädbe härom och annadt vidlyfftigere hafue tillskrifua låtedt.
För det tridie; och ändok vij sidst uthi det öiFuersände för-
iagh om folket *lätho sättia*) afgängen i Pryssen till een tri-
Cedeell aff hela armen ther sammastädes, förmenendes at ther
ifter förordna recreuerne til ät första vårdag, likvist efter tet,
at ja starckare vi här hemma blifua kunne, *ju bette re ähre*)
vij ther medh tian te, oc vij elliest af edher skrifuelsse förstå,
at *thet*) siucknade folket, dess Gudi skie lofF, mast kommer
■igh före igien, så at vij förmodhe thet afgången till cväntyrs
ickie blifucr sä stoor, som vii i förslaget satt hafuom, thcrföre
Wale vij nådeligcn, att I sända oss een säker rulla tillhanda,

fkuTu 8tor I förmecnen affgången vijst blifua, på thet vij vist
fliuta kunne, huru roykit vij här behoUa kunne.

Till 6erde; fullmachten belangende, then hafue vij och på
f edher begäran öfuerscdt, och så vidhc förand ret, som oss för

! denne gången hafuer syntz bequämbligast vara, huilken vij eder
kär hoos tillhanda sände**).

Men huadh, för det fempte, tittlerne vidhkommer, endoch
f' vij sidst de 8 hujus skrefue eder till, at ther kunde föga makt
' ^P^ %g^^f huru Konungen i Polandh oss kalla ville, allenast at
^j icke tillstadde honom titelcn af Sverige, likvijst, sedhan vij
iD8trnctionen öfucrsedt hafue, befinne vij thet bäst, att I heller
Wla eder i then puncten vidh instructionen, ty skall han skrift-
ligen förobligera sigh, sä moste han ju sättie någon, emot huem
W skall sigh förbindha, och fördenskuUdh ähr nödigt, at han
o%B nämpna moste. Skall han och nempna oss, så moste han
oförvägerligen gifue oss thet namn och tittel, som vij af ingen
annan än Gudh och naturen erkenne, efter som I sielfue veete,
att ok i privat contracter the instrument, som anten inthet nampn
iDsättia eller ock sättia ther ett fallskt eller annadt nampn in,

*) Chiffem är för de inom asterisker inneslutna orden oriktig.
y) Denna fullmakt, äfvensom den h&r nedan i slutet af brefvet omtalade,
i^v i riksarkiyet icke kunnat återfinnas.

384

det vare sigh sedhan ondt eller gott, tbe räcknes ju lioos aB
foUcher för olaghlige och krafftlöse.

Hvadh, för thet sidstc, then Liseman vidhkommeT, tfaa
om late eder tet nog sagt vara, at I ändeligen Yända ten od
sådana casus in consilium. Huadh I nu uthi een och anoi
motto förrätta, och huru vijda I alltidh komma, therom ved
vij, att I så hur efter som här till oss alltidh fliteligen adyjsefl
hallst medan siöen ähr nu reen, och förmodeligit äfar, att ha
och härefter så blifua skall. Aff StochoUm den femptende P<
bruarij 1628.

Vij sanda eder tillhanda, her Cantzler, tvenne fullmachtai
den ene restringerar sig till eder Instruction, huilken I fön
kunne vijsa, men huar dhe dhen [icke] vedertaga*) ville, kmui
I vijsa dem den andra som absolut**).

Anteckning: Pnesent. i Marienbnrg den 6 Martij, Anno 1688.

Originalet är helt och hållet i chiffer, som dock på många Bt&llen ir Al
aktig, hvarföre den icke kunnat af L. Orubbe på dessa ställen dechiifiera& Da
riktiga meningen framgår genom jämförelse med registraturet för 1628, foL 71
hvarest dock tillägget efter dateringen fattas.

806. Stockholm den 28 Februari 1688.

Då 200,000 daler na komma att öfversändas, förbjudes Rikskansleren att draga
yexlame på Holland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Andoch
vij skrefvc eder sidst till, ber Cantzler, att vij förvänte dagligen
beskedh uhr Holland på de 200,000 daler, befalendes, att 1 fritt
skulle optaga bemelte summa ther i Pryssen, hvar I kunde och
försäkra dem vist om betalningen i Holland uthi Maij och Juoij
månader, icke dcste mindre, effter Gerdtt skrifver oss de 6 hu-
jus så klageligen till om videre pennigeendtsätt uhr Sverige,
och vij än nu ingen förklaring uhr Holland bekommit hafve,
skepct ligger och qvart, ther medh vij sidst skrefve eder tjJl»
och thessförutan förmodeligit ar, att siön skall och har efitcr
alt reen blifve, effter såssom vare skep ligge nu lösa för iyen

•) Ordet »icke» fattas i originalet och det följande kr orikticrt dechiffre«*»
h vilket synes, om man upplöser chiffern.

PK A*^ ?*^.!^^ ^"^^t^ ®*^ ^"*' ^^ tydligen &r skrifvet med oriktiga siffror, hr$i-
iL^^t dechiflrerande val har upplöst de s&rsküda bokstafvema, men ei kunntf
finna meningen, biffrorna äro med upplösning: 44[s]18[t]62[ö]36[f]78[t]l»[öl7ipi.

385

f Blflzoabben, therföre hafve vij vår mening så Yida förftndret,

«tt Tij Tele medh den första sända eder bemalte 200,000 daler

Hdu koppermynt öiFver medh sex vare örlig skep uhr Sverige.

iDeh såssom vij af öfvers&nda effterrettelsse förnime, och I sielfve

■f medföliende contrabalance see kunnen, att I kunnen väl be-

Ijelpa eder ther uthe altt öfver Martij månadh, så vele vij så

kiga, att I skolen bekomma 100,000 daler ther af vist in Martio,

mth then andra halfparten in Aprili. Förbiude eder förthen-

p«kiild härmedh, att I inge peninger mera ther opå dragé, hvar-

ken genom vechsler till Holland eller på tullen i Pillow, effter

^aäsom I här ifrån på sagdan tidh skole vist endtsätte varda.

iBder Gudh befalendes. Aff Stockholm den 23 Februarij, Åhr

[1628.

I GustavTiB AdolphuB m. p.

I Post scriptam (till det i chiffer akrifna exemplaret):

I Och om I hafue allarede taget up nogot therpå, så läther
I oss medh hast derom veeta, på dhet vij roåge veeta till at ställa
; ordre på betallningen.

Anteckning på det i chiffer akrifna exemplaret: Prneent. i Marienburg den
S Hartii, Anno 1628.

Brefret finnes i tränne exemplar, det ena i vanlig skrift, försed t med Ko-

nimgens namnunderskrift, det andra, rid hvilket ofv anstående postscriptum &r

I tfllagdt, är helt och hållet skrifret i chiffer och &r i stället för med den van-

I liga nnderskriften försedt med attest angående likheten med originalet af Johan

I Salniia. Utanpå detta ar anteckningen om pnesentatnm gjord.

W7. Stookholm don 81 Kars 1628.

Befallning att, om sjön är ren, sända kmt ifrån Pillau till Srerge.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga gunst etc. Efiler dett,
her Cantzler, pä den andre sidan hoos eder är temmeligh provi-
sion och förråd på krut, och vij pä denne sidan icke äre synner-
lige der medh försedde, derföre är vår nådige befallningh, att I,
så frampt siön är reen och säker, förskicke oss hijt uthöfver een
tridie part uthaf dett krutet, som är in pä Pillow i förrådh; och
ba man dijt sända sä myckitt i samma stadh igien ifrån Ellbin-
gen. Men är icke siön reen, då hölle vij bätter, att I dett icke
sfsende, uthan heller behälladt, till des dett kan gåå säkertt.

AmI Ommutiema, II. U 26

386

Eder Gudh alzmechtig befaUaodes. Aff Stockholm den 22 Mardj^
Åhr 1628.

Ur regiRtratnret för 1628, fol. 181.

808. Stockholm den 81 Mars 1638.

Om betänkligheter vid den Öf versända ratificationen af fördraget med Danmaii;
Grefven af Solms antagen i svensk tjänst; hans, Rachs och Lan Nilawni
afsändande till respective Danmark, Lübeck och Frankrike.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafve, her Cantz-
ler, för detta befahlatt att skicka eder tillhanda en copia af den
afskeden och förbund, som emellan vare och de Dantzske Rikzrid
uthi Stockholm till vår och Konungen i Danmarkz vidare ratifi-
cation giord och slutten var, och tvifle vi inthett, att hon ju eder
väl är tillhandakommen, deraf I hafve kunnet förmärkia, humle-
des heele handelen dem emellan afluppen är. Nu sedhan hafver
Konungen i Danmark tillskickatt oss sin ratification, deruthinnaa
han inthet hafver fölgdtt sijne sendebudz och Rikzrådz concept
eJFter, uthan en dehl derutinnan ändratt, en deel alldehles titt-
sluttedt och alltt så lempat och lagatt, såm hans egen nytto och
fohrdel dett hafva syntt* bäst fordra, efFter som I af copian af
sielfve ratificationen sub lit. A*) hafve vidhlöftcligen att fornimmt.
Hvarfbre, medan vi ingeledes hafve kunnat gifva oss denned till*
fredz, hafva vi strax genom vår skrifvelsse der på replicerat, bni*
kändes derutinnan dhe skääl och argument, som vi hafva vist tiO
den saken bäst kunna tienligit vara, såssom 1 af copian sub lit.
B*) förnimmandes varde. Vi befähle nådeligen, att I dem öfveräj
och oss eder meeningh och betenckiande der utinnan med förste
förständige och tillkenna gifve.

Uthi desse dager är och Grefven af Solms till oss kommen,
hvilken, oansedt han är uthi Konungen i Danmarkz tienst för
Rädh och Prtesident uthi Krijgzrätten, sä hafver han doch likväl
der hoos, medh Konungen i Danmarkz tillåtelsse, oss sin tienst
presenterat; och alldenstundh han är en discret man af god«
qualiteter, hafve vi och honom uthi vår tienst antagett, och ho-
nom strax afterdat tillbaker ått Danmark igen med sådanna »h-
ronder och befalningar, som I aff copian lit. C*) sij kunne. Vi
hafvo och afskickatt herr Rasch åth Lybeck, medan Hanssedftgen

•) BiUjrorna A, B. och C. finnas i behåll i Oxenstiemska samlingen: F<5r-
h andungar mellan Sven;« och Danmark 162ö — 1653. R. A.

387

påstår och Secreteraren Lans Nileson åth Frankrike. Hvsdh dem
krar p& sin ortt att förrätta oppålagdt och befahlatt är, hafVe I
tfll att Bij af dehrea instructioner, hvilke vi eder uti lijka motto,
ander Ut. D. och E.*) tillskicke, n&deligen befalendes, att I och
«C8, hvadh såaom hooB eder förelöper, tijdigt och flijteligen com-
ininicera och tillkenna gifva. Detta vi eder nädeligen icke hafve
Telet fbrholla. Gudh allzmechtigh eder befallendes. Af Elfznab-
Un den sidste Martij 1628.

Gustavns Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628.

S09. Stockholm den 81 Man 1628.

Betänkande begares om, hnrnvida Srerge bör but4 Btralsand m. fl. hansestader
emot Kejsaren eller icke; Konungens skAl för och emot.

I GuBtaf Adolph etc. Vår eynnerlige etc. Vi formale, her

! Cantzler, uti den ena vår BkrifTelsse om en copia, som vi eder
j tillskicke af Grefven af Solms memorial på dhe ährender vi ho-
; nom hoos Konungen i Danmark att andraga och förrätta befalatt
, hafva; der uthaf I varde förnimmandes, vårt förslagh om Strål-
\ snndz stadb med dess port, huru högeligen dett Sveriges och
I Danmarkz crono anlaget voro, han icke komme uti Kejserens
i våldh, uthan i tijdh blefve endsätt, emedan han ännu sigh sta-
digh och fast förhoUer, om man eliest viste, på hvad sätt mede-
len der till suppediteras kunne, alldenstundh vi känne oss allena
i denne tijden icke bastant sådant verk företaga och forttsettia,
ehuru gema vi dett ville giöra, med mindre någre flere der till
förstå ville. Och oansedt vi fuller hafva vist, både af den Dantz-
ske Cantzlerens egen berettelsse, såssom och ellicst, att Konungen
i Danmarkz medell falla myekett knappa, och föga till den sa-
ken vore att förventta, hafve vi dock likväl dermed lathet honom
förnimma sakens vichtighet och den stoora fahrlighet, som der af
komme och bäggie rikerne endttstå kan. Och såssom saken är
vichtigh i sigh sielf och af stoort importans; så hafve vi tagitt
henne uthi noga bctenckiande, confererat dett ena emott dett an-
dia och finne gode skääl och orsaker, som oss beveke till dess
endsätt, der så medlen och makten tillsade, såssom äro:

•) Lars Nilssons instruktion finnes i det Tysk-Latinska registraturet för
1628» fol. 33, hvaremot Raschs i riksarkivet af utg. icke kunnat återfinnas.

388

Först; kunne vii genom detU tillfalle divertera WaUensteinen
armee bättre ifrån de Pryssiske grentzerne, att hon icke låge eder
8å inn på dörema, och I kunne hafva deste båttre lägenhet, edra
saker der att främia och forttsettia, uthan någen hinder eller fahn
frå de ortterne. — Sedhan, derföre och att vi med vår exercitu,
kunne vara dhe kejseriske så när under ögonen, aå att vår stat
och fademesslandzens grentzor derigenom för dett Tjske krigs-
väsendet motte alldehles försäkradt varda. — Och, för dett tridie,
kunne vi ochså mycket bättre derigenom dett Dantzke väsendet
understödia och hjelpa vedh macht holla. — Desslikest kunne vi
och, till dett fierde, hafva vår skepzflotta tillhopa, om någen fahr-
lighet yppades af Vestersiön, såssom vi fömimme Dynkijrkeme
ruste sigh starke till siöes, och hafve sigh bemächtiget öfver 30
kopfardier skep, hvilke de och till örlugh munttera låtha, dett
man lätteligen emott hösten förventta skall; [att] vi då på sådana
fall deste bettre vare land och gräntzor försäkra och försvirs
kunne. — Voro och fuUer (till dett 5;te) nu retta tiden, medan såe-
som städerna vanckla (!) icke vetandes, till hvem dhe sigh förhölls
skole, att man komme dem tillhjelp och undsätt, förr änn dhe kommft
uthi någen desperation, och gåfve sigh uthi Kejsarens vålldb.

Men tvertt om igen slår oss detta för hufvudet: först, att till
ett sådant verck behöfves en temmelig stoor armée, och moste
alletidh underhollas med rede peninger, alldenstund på den Gri-
ten inge andre medell till dess underholdh finnes; h vilket är obs
omögeligit och vår stat alldehles odrägeligitt. — 2:o Lijta på de
andre städeme, att de någet der till contribuera skole, är inthet
bevenndt, ty dhe settia sigh fördenschuld emot Kejsaren, att dhe
inge penniger uttleggia vele; huru skole de då samptyckia till
att gifva oss, som obeden och okalladt deress defension oppå oae
taga? — Ar och, for 3:dje, ovist, om dett vore städeme accepts-
beltt, vi såssom enn fremmande herre kommo dem till endiått,
der ingen någott sådant af oss begäratt hafver; och kunne till
eventyrs henda, att de på dett fallet och tillika med fienden,
vende deres arma inn på oss, då vi fuUer funnes insuificient ett
sådant krijgh att uttföhra och uttstå. — Till dett 4:de; veete
vi icke heller, om vi kunne blifve så starke af folk, som till en
sådan enterprise kan behöfves, och en sådan mechtigh fiende mot-
stånd göra kunne. Och oansedt man fuUer till änn 8 eller 9000
man härifrän föhra kunne, och, der Gudh täckes lyckan och väl-
signelsse gifva, någott gott dermed att uttretta, så blefve dalan-
det förblottad t, och inthet krigzfolk hemma qvar igen; och, det

889

dmom måst ftr befruchtende, emot hösten kan infallft rinkdom-
mu ibland folkett, som esomoffiaat ekee plager, derigenom Tår
exeicitua kunne förminskes, och vi sedan och vår etat in mani-
iestiseimo pericnlo settias. Hvarföre hafve vi bäst befunnidt, att
gifra denna saken någen tijdh och respijt, och kan uthi medier
tijd Til skee, att såssom desse städerne: Hamborgh, Lybeck och
Bremen, äro Yäl forsedde med alla nödtorffter och nu holla da-
geligen på att veifva folk, når de sij, att dhc andra små städerna
liledes af dhe kejseriskes öfvervåldh undertryckes och intages,
ttt dhe då sjelfva affectera och begära yår hjelp och endsatt, så
km dett yara tijdh nogh, och vi då bekomma deste bettre orsak
med allfvar gripa den sakenn ann. Vi befahla nådeligen, att I
on edert betenckiande uti denna saken, med dett första tillkenna
gifva. Detta vi eder nådeligen icke vele förhoUa. Befallendes
eder Gudh allzmechtig. Af Elfznabben den 31 Martij, Åhr 1628.

Gustavus AdolphuB m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628.

«10. Stockholm den 81 Man 1628.

Traktaten med Polen; Konungens plan att b«85ka Liffland; Erik Lanaons och
Looia de Qeera Tezelafärer; de ntlofTsde 200,000 daler; det fråmmande folketa
afl&ning; ett öfrenftndt föralag på utgifterna; Bikakanalerena krigsföretag.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafve, her Cantz-
ler, i desse dager bekommidt edre skrifvelsser med skepet Jonas,
bvilkes inneholdh vi väl fömummidt hafva, och vele eder till
^«r der på nådeligen icke förhoUa;

Först; effter såseom vi af bemeltte eder skrifvelsser fömim-
m«> att tractaten emellan eder och dhe Polniske Commissarieme,
hafver taget en ände och är nu för denne rehsen uthan någen
syimerligh fracht afluppen och söndergången, så äre vi nådigst
der med tillfredz, låtendes oss gunsteligen behaga, alltt hvad som
deiutinnan passerat är, och hafve I giordt åmycket(!) väl, i dett
I bgen fredh eller stilleståndh nu med dem ingått och sluttidt
Wva, alldenstundh dhe oss och riket icke vedh denne tijdhen
lisf^a varidt nyttige, uthan mehr till skada ann fromma, för dhe
8kaäl och motiver skull, som I af vårt eget handbref*) vidhlöff-
^gen kunne förnimma. Och holle [vi] fördenskull icke hafve varidt

*) 8e följande, N:o 314.

390

gott och rådhsampt, om I dhe tu åhrs stilleatånd effter edert fö^
slagh och tilbudh med dem ingått hafva, gunsteligen deiföre be-
fallandes, att 1, der sådant framgeent kunne tillbiudas, taga edei
derföre till vara och eder med dem uti ingen tingh inläths, föir
än I veta vår villie derom, och man kan sij, huru tiden sigh utld
alle saker endra vill. Och lijka såssom oss tjckes väl vara, alt
tractaten är uthan någet stiUeståndh söndergången, så holle vi
dett för mekta gott, han icke alldehles abrumperat och afskuria
är. Och synes fuUer inthett orådh, man låthe dem blifva fast
uthi den förhopningen, att han i sommar reassumeras kan, alle-
nast till den ände, man kan holle dem uppe och in terminis trac*
tandi, både derigenom att giöra dem så mycket säkrare och ne-
gligent uti dehres förehafvende desseiner, såssom och deste bettre
till att vinna tiden, så länge man sijr, hvart utt det vill med de
keijseriske, som nu altidh här till hafva spelatt victorien, ehTir
de hafva kommidt. Och kunne 1 fuller inventera dhe medell, som
tiänlige äro att hoUa dem uppe och in spe tractatus mcdh, sompt
gifvandes det fohre, att I ingen beskedh enda hafva bekommidtt
ifrån oss, sompt och det, att förr änn I till någen tractat förstå
kunne, motte vår fuUkommelige tittel föhres inn uthi fuUmacbten,
bollandes allttsså tractaten gåendes, till dess man seer, hvarttutt
verlden vill; och låthe vi oss uthi lika motto aldeles väl bebsgå.
hvadh såssom I Ghurfursten på hans skrifvelsse svaratt hafva.

Sedhan och för dett andra; effter såssom I finna våra diß- |
positioner alldehles gode, så vele vi fuller önska, att dhe kunne
der ved blifva. Men alldenstundh sakerne något sälssampt före- i
vetta uthi Riga, såssom 'I af copieme af Feldtherrens och Guber-
natorens Svante Banners bref hafve till att förnimma, så moste
vi ändeligen komma dem till endsatt. Och bolla vi fulle dett så
före, att vi genom denna rehsan föga skola bringas af vår för-
rige schopo, alldenstund dett är så bittida på åhrett, och vi fo^
mode innan Pingesdagh hafva vare saker der förrettadtt, så att
vi uthi sommar kunne komma uthi vår förra pos[i]tour igen, och
hafva då formerat en sådan exercitum uthi Liflandh, effter vår
förre förslagh, som vi eder för detta tillskickat hafva. Uthi med-
ier tijdh kunne vi och försökia, om det förslaget, om hvilket n
uthi vårt handtbref*) till eder formale, är practicabelt; hvar och
icke kunne vi, såssom för är sagdt, snart komma uthi vår ftr-
nga vilckor igen; och vi då anttingen med macht skole komm» :
ofverJth_Pryssen, eller och förtöfva här hemma och försvareTåre
•) Se noten å föreg&ende sida.

891

fand och grentser, ettier såseom Bakerne dett fordra, och oss sy-
BBS best och rådeligaste Yara.

För dett tiidie; belangende dett, såsaom I om Erich Larsson
«thi eder skrifvelsse förm&le, så kan hans faute icke heller vara
aUdehlea stor, om då någet vore, så kiänne I fuUer hans ingenium;
kan är inthet så snart till att bringa deiifrån. Vexleme åro nu
iUe accepterade, så att inthet tvifvelsmål på är, dhe nu sijn retta
fortgångh hafva skole, och efi^er vi hafve intaget Louis de Guere
athi samma handell medh Erich Larsson, så äro vi sinnade taga
konom medh oss, om vi komma öfver åt Pryssen, att han der må
giora fuUkombligh order, hvad vexlar, som effter den tijden dra-
kes, uthan någen faute sin forttgångh hafva skole.

Till dett fierde; effter såssom vi och tillförenne hafve eder

tillskrifVa lathet och befählet, att I ingen vexell draga skulle åth

Holland på de 200,000 daler, uttlofvendes oss dem uthi kopper-

mvnt i Martij och Aprilis månader härifrån förskicka vele, så

sende vi eder nu med Admiralen 50,000 daler*) och hade fuUer

gerna med dett samma afskickat någet mehra inn till 100,000

daler, men för dett meenföhre och otidige väderleken skull, här

en tijdh långh hafve varitt, så och kopparmynttets stoora tyngd

sknll, hafver ännu inthett mehr kunnatt komma in uthaf landett.

Vi vele draga omsorgh med alldraförsta, och så snartt siön är sää-

ker och reen, att 1 bemälde 200,000 daler tillfyllest bekomma skole.

Belangende dett vi tillförenne hafva förbuditt, att I inthet

skulle antasta tullen uthi Pillow, hafver denna varitt orsaken, att

vi hafve ämatt honom till de fremmandes afrekningh, medhan vi

der till hvita pennigar hafva skulle. Och eiFter såssom vi inthet

mehra kunna komma till väga här ifrån uthi rikzdaler in specie

än 90,000 stycken, hvilke Louis de Geere, effter den afskedh han

medh oss giordt hafver, ed her in Maj o och Junio lefrera och till-

stella skall, efter såssom I af förslagen vidare till att förnimma

hafva, så befähle vi fördenskull nådeligen, att I sortere rijkzda^

lerne med . koppermyntedt, så att det fremmande folkett till tree

månaders soldh för deres afrekningh bekomma mage, så lagendes

att dhe icke alltt bekomma uthi koppermynt, utan någet af hvart

slaget, på dett dhe mage sigh deste bettre contentera och till-

fiedz Stella. Mehra dem att gifva är oss nu för denne tiden fast

omogeligitt ; vi förhoppes, att dhe sigh härmedh contentera låtha,

till dess bättre lägenhet gifz, att vi dem, hvad som ändå rester,

betala kunne.

*) Se Dåstföljande bref N:o 311.

392

Vi faafve och, för dett siette, låtidt författa ett förelagk, ook
eder dett här med tillhanda skicka, på så månge penniger, sofl
vi på dett högste eder hvar månadt skaffa kunna, nådeligen be*
gärandes, att I och uttgifteme der effter så mycket möpreligit il
disponera och laga. Hvar dett då icke vill räckia till, kan maa
betala på den ena orten, och åter igen giöra gjäl[d] pä den andia,
så folket icke deste mindre deres nödtoidOTter bekomma mage.

Vi sij och, till dett sidste, af een eder skrifvelasc, dateiel
denn 11 uthi denne månaden, att I medh Feldtmarskalken odi
G[refven] af Tum ome eder att travaillera fienden, på dett I
kunne deste bättre distrahera honom, eller ju tvinge honom alt
Sambia sitt felttläger i denne oläglige tijden; så kunne vi fuller
tenckia, att I denne gången edert förehafvende allaredo uti veTC-
ket steltt hafva, förr änn denne vår skrifvelsse kommer eder till-
handa. Men alldenstundh vi vetha, att så lenge I travaillera ho*
nom, kunne I inthett annat göra, uthan moste travaillera eder
sielfve medh, synes oss fördenskull bäst och rådeligast vara, om
I holla eder stilla och in terminis defensivis, om så är mögeligitt,
på dett folkett icke må af sigh komma, och vi uthi sonunai hafva
en behollen armee, när vi henne behöfva kunne. Och befähle vi
nådeligen, att I flitigt och esomofftast communicera med oss aUa
edra desseiner och förehafvende, på dett vi mage vetta, eder i
tijdh vår meeningh och resolution derom tillkenna gifva, derefiier
I eder sedhan retta kunne. Och befähle eder härmed Gudh alk-
mechttigh. Af Elfznabben den sidste Martij, Åhr 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628.

311. Stockholm den 81 Man leSS.

Om öfversåndandet till Preosaen af förut omnämda 200.000 daler; nppskof med
krigsfolkets aflöning; anskaffande af penningar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafve, her Cantz-
Icr, förgätidt inföhra låtha uthi vår förra skrifvelsse, der vi for-
male 41,250*) daler vi nu eder med Admiralen tillskicka låtha, »tt
vi ändå hafve liggende uthi Norköping 50,000 daler och uthi Ny-
köping och Stockholm 50,000 daler, som vi för dett slemmsmeen-
före skull, denna åhrssens tijdh gemenligen plägar med wgk

fo«.crii2,i ^^J'/f^ först stått liksom i det åberopade brefvet. (se det nåik
foregående brefret, 4:de punkten) .60,000.. som blifvit todradt till 41,260.

39S

m, och nåstaii heela vintteren varit faafTer, icke hafva knniis
hijt upp, eij heller (oanaedt akiärea på de ortterne nu

tr kunne vara reene) haive vi kunnat skicka dem siövägen
medan riön hafver varit osäker för fienden, hvarföre vele
st lA snartt våra skep komma utt, och vi förnimma någen säker-*
lei vara i siöen, öfirersenda samma peninger eder tillhanda, så
Mi I, kvadh såssom på 200,000 daler rester, nu uthi denne måna-
éen bekomma skole. — Och såssom ^-i uthi samma vår skrifvelsse
iinnåle om besoldningz folkzcns afrekning, att vi inthet mehra
kanna komma till väga för denne rehsan att gifva dem der på
ins 3 månaders soldh, och med det öfrige motte dhe sij med oss
genom finger, till dess vår lagenhet bätter blifva kan. Så befähle
vi eder nådeligen, att I beflite eder holla dem uppe med afbe-
talningen inn till Junij månadt till vår lyckelige ankompst, all-
denstand vi nepligen kunne komma dijt öfver förr änn vid den
tiden, då de strax samma 3 månaders såldh bekomma kunne, så
akt vi icke sjmes alldehles med tomma händer komma dijt öfver,
deraf folket kan fatta mod, och vi sedan hafva orsaker dem de-
sto bättre till vår tienst att drifva fortt, ehvar vi dem bruka vele.
— Och medan vi icke mchra penningar kunne senda härifrån uthi
, riksdaler änn dhe 10,000 stycken, som I af skrifvelssen sij, och
Louis de Geere eder lefrera skall, så befähle vi derföre uthi lika
motto nådeligen, att I hemligen fömimme, om man der någre-
stides med proufijt anttingen kunna försellia eller och deponera
på penniger ungerske pläter till att betala vår skuUdh med uthi
Elbingen, och hvadh elliest behöfves, och oss oförsummat derom
föntendiga, så vele vi göra order, att samma pläter skole eder
med första tillskickade varda. Detta vi eder nådeligen icke veele
förhålla. Gudh allzmechtig eder befallendes. Aff Elfznabben den
31 Martij, Åhr 1628.

Gußtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628.

812. Stockholm don 81 Mara 1628.

^kskanaleTen bör hjälpa Earl Karlsson Gyllenbjelm med anskaffandet af bevft-
nde kofferdifartyg till Danzigs blokad; samt gifra honom instruktion med
ftfseende p& tollen.
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafve, her Cants-

ler, uthi dett memorial, vi hafve låtidt gifva Rikzadmiralen, ber

394

Oarll CarlfiBon, förmaltt, fttt der han föinimmer Bigh icke vnt
den Dantzicher skcpzflottan nogsampt vuxen, skall han leggia sigk
med de skepen, han medh eigh hafver, inn under Pillow skantz
och sedhan med edert inrådende frachta och uptaga så månge
bevährde och munterade kopfardier och dem med folk besettis^
som han kan understa sigh vara bastant medh. Derföre är v&r
nådige befalningh, att om så är, den Dantzicher flottan kan vazt
af ilere skep och starkare änn såssom Admiralen, och han föi^
denskull icke fördrister sigh gå dem under ögonen, I dä assistera
honom uthi saken och aren honom behjclpeligen, att han af dhe
Engelske eller andra kopfardier, som vi förmehne nu ved denne
tiden till Pillow skole alleredo vara ankompne och med stycken
äro försedde, antaga och frachtta och besettia dem med så myc-
kett folk, som der till kan behöfves, afF hvad folk eder hälst sy-
nes och lägligest är, så att han i tijd der med kan komma till
siöes och blocquera dhe Dantzicher inne och dem all fahrten för-
hindra och förtaga. Och såssom vi hafva honom befahlatt, han
af eder skall taga Instruction, huruledes eder tyckes bäst vara,
att tullen skall tagas der på redden, effter såssom vi hafve ge-
nom vare patenter tillstådt, att dhe, som vele gifva tull af deres
godz, mage med dhe vahrur, som icke förbudne äro, löpa der inn,
dett vi inthet tvifle eder af sielfve patenten hafva förnummit, »A
befähle vi uthi lika motto nådeligen, att I honom all underrat-
telsse meddela, huru han sigh med toUens opbärande skall for-
hoUa; och kunne I tillordna honom anttingen en af Spiringema
eller någen annan beqväm persson till tullenär, som upbördeme
under händerne tager, och hafver inspection på skepen, der an-
komma, förr änn de tillåtne varda löpa der inn. Vi äro uti denn
förhopningh, att, så frampt dermed gott inseende hoUes och icke
tullen legz för högdt, skall han till ett ärligitt stiga; och flere
komma, som vele derinn, hvilket uti summa ett ansehenligitt dra-
gandes varder. Detta I vele efterkomma. Gudh eder befallen-
des. AfF Elfznabben den 31 Martij, Åhr 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Präsent, i Elbing den 18 April, Anno 1628.

jM. Stockholm den 81 Kars less.

öfreraftodande af krnt tili Riga.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her Cantz-
1er« lätidt skrifva Gerdt Dirichsson tili, att han skall af dett km-
fett, der finnes i forrådh uthi Prvaeen, öfvereenda till Riora till
sechs läster. Derföre är vår nfidigc begäran, att I ville derpå
skynda, att samma krut med första må dijt skickas, effter vi det
liögeligen der behöfve, och hafve vi accorderat med någre, som
0B8 krut forskaifa skole; sä vele vi låthe komma dijt så mycket
^n, som nu derifrån föhres. H vilket vi eder hermcd nåd eligen
icke hafve velet förholla. Och befähle eder härmed Gudh alz-
mechtigh. Af Elfznabben den 31 Martij, Åhr 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628.

814. (Egenhändigt.) Häringe (uti Södertöm) den 1 April 1628.

Underhandlingen med Polen och dermed sAmmanhån gande frågor; om Sveriges
möjliga deltagande i det tyska kriget ; Rigas ondsåttning och armén därstä-
des: antagandet af danskt folk; grefven af Solms; rådets tankar om kon un-
guis planer m. m.

Jag hafver bekommit edre skrifvclser med skeppet Jonas och
•ehr ther utaf eder flit och beschedenhet uthi the sacker, som
jägh eder ombetrot hafver, och såsom the i sigh sielfve verde
Ire och eder förverfve et odödeligit ross hoss venner och fiender,
altså skal och jagh alla edra goda tienster med al gunst och nåde
nptaga och belöna. Hvad handelen vedkommer, så ändoch mån-
gen menar, at hvar vij stilleständh häller fredh med Pålen na
kunde, sådant thesse besverliga tider skulle lenda til redresse-
ment, men sä är icke jagh ved samma meningh. Ty först gåfve
«tilleståndet med Pålen oss ingen hvile, ty så snart keyserliche
folcket sage sit rum, varde the, både af begerlighet oss at skada
och tU med Preusische landen at utplundra, under någon annan
praetext vår roo i Preussen turberandes ; hvilcket, för thet andra,
fordrar jemstarck armee och umkostnat i Preussen som uthi up-
penbar feighde, hvilcken at draga Svirges crona alt för svår falla
▼il; themest, til thet tridie, om traficen på Dantzick ypnades, finge
the Påveske sä månge sckep, at the letteligen både oss Svenske

396

och the Danske siön för trångh giöra skulle, hTÜcket oneckeU
begge rickers ruine efter sigh draga ville. Men någon mft^
seija, at the Dantzicker sådant icke skulle tilstedie? Men jt^
menar samma stadh så vit varra corrumperadt, at ther om intiai
är til at tvifla. Thet til at bevisa giörs migh icke behof ennj
eder, som nocksambt vetta, hvad macht the Pålske ComDiiBs[aiMi{
sigh i Dantsick tilvällat hafve och såsom älliest nockaambt keimj
ingenium istius plebis et praesertim mercatorum.

Til thet fierde; så äre sackeme så vit komne, at alle tha
krigen uthi Europa föres äre blandade uthi hvar annan och vordai
til et, efter som thet utviser the Påveskes acter i Tyslandh ool
then hielp, som skier af Spannierer för Roscelle och i somman
emot oss i Preusen skedde och af åtskillige consultationer, sm
ärre holdne ved Keiserens hof, hvar för visso seghs vara rewl
verat genom these nordriske landens occupation at trengia d
then åstundade kropsens och sielenes tyrannie, hvartil och in
mehra samblass så månge mechtige arméer, hvilcke igenom Tyi-
lands utplundringh sambkas och väl til en thidh hollas och fod«
kunne. Hvilcke och migh mycket formidable förrekomma, ock
ändoch Gud så väl gienom få som många hielpa kan, så gifrer
han doch undertiden goda rådh them, som han bevara vil, hvtf
igenom the medel finna sin olycke at undfly och sinc fiender tt$
motstå; seger och sielf, at man måst giöra förslagh, om man fien-
den, som med |J [20,000] kommer med fj [10,000] mötta kan. Nir
jagh nu thetta efterkommer och migh om sehr, h vadan thea
macht komma kan, som sigh skal kunna opponera ofvanskrcfoe
macht, tå befinner iagh inge konnungaricken så mechtige och
inge respub[liquer] så ricke, som ther til af sig sielfve meddd
finnandes varda, uthan, såsom the keiseriske hafve fåt sin micht
tilhoppa i Tysland, altså måste man och uthi något annat kot-
nungaricke sambla sin macht och then sterckia gienom sine fien-
ders ruine och sedan (genom Guds nåde, som efter sitt godt be-
hagh varder settiandes the stolte af och i staden igen npaettia
the ringa) repoussera them thit igen, thedan the kombne äre.

När jagh nu alla konungaricken i Europa betrachtar, fioner
jagh inthet öfricht mera än Pålen bequemb sådant uthi at pr»c-
tioera; ty fbrst ärret stort, fruchtbart, och öppet; 2) vanmechtight
och kraftlöst til at sådant hindra; 3) oss fiendh, och, fast thet
an tilbiude tractat, giör thet doch icke anime non amplius eevi-
endi, uthan allenast tempus lucrandi, hvarfore vij ingen bj^
hafva kunne sådant anslagh uthi theras landh at eflectuera; 4)

397

h och af PåveB drifTio, så mycket tke kunne, alle frome
e at förfbllie och förderfye; 5) aflegit, at the keiaeriske
skole kunne disaipera armeen, uthan man skal väl finna rAdh
tid en sådan annee ther at fonnera, som med Guds hielp
vara bastant til ofvan skrefne deseiner, hvilcket alt freden
\T Stillestandet hindrade, hvar i then på forflutne tractat slut-
hade, och doch lickvål skulle Wallenstein icke haft mehra
Inst uppå pnetexter at eludera thette fordragh, om något giort
%oie hldler giörass skulle, an Spinola hade at eludera Uiet Vle-
iluake häller the t Meinsische med vårt så stora prejudicio, som
^llieaae vore the Tyskas fördeif. Hafven I förthenskuldh giortt
LVftl, at inthet stillestånd är giordt, och tractaten suspenderat och
4och icke utslagin, hvilcket the Pollers consilia turberar, och på
liket the theste ovissare på theres sacker vara mage, kunnen I (så
mycket I med reputation giöra kunnen) kasta them spes in, at
ynj til fredhshandel med them igen in Majo komma vele, hvilc-
' ket och, at thet skeer, jagh väl lida kan, ty the ändock the con-
ditioneme aldrigh ingå, hvilcket sacken in integrum conserverar.
j Och på thet I magen vetta, hvad min intention är, såsom

r och at I theste bettre kunnen om sackeme dömma och edra rådh
i meddela, alt medan sacken in integrum är, så förholler jagh eder
i icke, at jagh i thesse dagar hafver fåt bref uthur Biga, hvilckens
f copia jagh eder sender, hvaruthaf i sehe kunne, at jagh oumgen-
\ geligh samma ort entsettia måste (then mildericke Gud gifve
: migh ther til lycke), och på thet jagh thetta tugh måtte venda
1 uthi en coup deltat, hafver jagh i sinne (om icke sackeme hoss
; eder et annat kräfQa, hvarom I migh och moste med forderligste
1^ underrätta) at begifva migh med en 4000 man til fot först åt
; Biga, samma stad at undsettia, och ther til migh fordra och for-
mera en sådan armee, som jembte gå[e]nde förslagh utvisar, och
såsom I uthi samma förslagh finne femtonhundrade Danske ryt-
r tsre, så måste jagh* eder underretta, huruledes sådant är ment.
i Kannungen i Dannemarck hafver samma reuttare i tienst och
i ringa medel them at underhålla. Senatten och alle andra i Dan-
{ nemarck vore them giema qvitte, rytterne åstunda och at vara af
then tiänsten licentierade, så at jagh hoppas, thett jagh them be-
kommandes varder. Efter såsom och grefven af Solms (som är
koimungen i Danmarcks krighspresident och i thesse dagar va-
rit hoss migh, solliciterandes någon hielp til sit uppehälle efter
Eonnungen i Dannemarck icke förmåtte honom så höght tractera,
I 8om han sigh medh föda kan, h vårföre jagh honnom och thet

398

accorderade och hans underhål medh 200 rdr om månaden fiW
bettrade, synnerligen efter han en discret man var) migh (örte
skrefne tingh berettade, och til at utretta på sigh togh (efM
såsom I af hans commission, som jagh honnom gaf, sehe kunnen)
Och ther såsom Gud vil, at jagh samme armee kan fk tikttt
mans, vil jagh med thet, som är uthi falt tecknat, at forsöckiii
om jagh Samogitiam och Curland til en rendevous giöra kan, el
sådan armee uthi at sambla, som sackerne redressera kunde. Pdi
säckprhet skuldh lemnar jagh et antal ryttare och knechter rei
Ewesten, at hvar någon olycke (then Gud nådigst afvende) hen[d]«5
icke alt måtte hazarderas. Mot thetta anslaget hafva någre ti
Ricksens Råd, som jagh thet communicerat hafver invendt: Förstj
at man icke kunde förlåta sigh uppå then Danske stat, och thei
ruin i min frånvara skulle causera constemation och farlighet
Men migh tyckes, at thet så snart medh Dannemarck icke var-'
der någon nödh hafvandes, alt förty han stark til skeps är, efter
som alle kundskaper lyda, hvilcke beretta, at han öfver 40 ör-
lighskep och många pincker, galleijor och skutor, til örlighs pjn*
tade, ferdige hafver; ther til medh schrifves nu så starckt ut i
Dannemarck, at the undan utskrifningen in i Svirget Tvmmt;
verfvas och i Holland, Franckrike och Britanien et temmeligii
antal folck, at förboppeligit är, at thet väl en tid långh va«n-
dos varder.

För thet andra, kasta the in besverlighetten folcket at un-
derholla, hvilcket doch, tvert emot, migh drifver samma anslagh
at fortsettia, ty om vij icke kunne seya: bellum se ipsum alet, «å
ser jagh icke någon god utgängh på alt, thet vij begynt hafre.
Jagh hafver förthenskuld giordt mit bestå at förordna eder annce
sine nödtorflftcr, på thet i bellum trahere kunnen och venta, om
jagh så lyckesaligh blifva kunde at conjungera både armeeme
tilsamman, och tä försöckia, hvad Gud med oss at ^öra ärn«t
hafver, Jagh förmanar eder förthenskuldh, at I ingen tingh ha-
zardere vele, på thet jagh genom Guds nåd en integrum exeKi-
tum Hnna mä.

För thet tridie, vende the förre, at Svirge icke är väl nock
besat, så tycker migh doch lickväl contrarium. Ty när man vil
sammanreckna thet folck, som behållit blifver, så stiger thet til
vfttn och lands bort öfver yj[14,000] man, mehr och icke mindre,
hvilrkot antal anst^nligit är Svirge med at defendera, varandes i
lydno och onire, som the, (tud thes lof, ärre. Jagh hafver »t
min svÄorer til at oomandera i Calmar, och vil senda Marsken til

399

ckholm uppe i luidet at commendeTa. Ar jagh och thå pi
landet med them, at, om nöden trenger, jagh innan en å
cor kan vara hoss dem. Vore och thes fönithan et stort Guds
at två sådane konungslige flåtor icke skulle kunna hoUa
yte ren, ther doch fienden ännu så til seij andes föga skep haf-
^r, hvilcket, mennisligen ther om at tala, ju vern nock är i
jSndrge. Hvad nu edher meningh är, thet låter migh vetta, ty
\mm antingen tijden häller skälen förändra min mening, är inthet
Itermed tappat. Ty om Gud vil, at Kiga blifver entsat, kan jagh
åatk thid nock komma, på hvad ort sacken kräfver, althenstundh
l'tiiet så tidliga på året är. Migh lockar allenast til thetta ansla-
jget then apparentz jagh sehr at få ther samman et mechtigt le*
I ger, som sigh föda kan in hostico, hvilcket sedan kan vendas och
ifarackas, hvart ut nöden krefver, och themest at vij kunne con-
ljungera littora maris Baltici och öpna oss dörren, så om vintcren
som om sommaren, til et frit an- och aftogh. Synes och licht,
' som om man ringa motståndh på alle sidor finna skulle, althen*
stundb nu mehra ringa macht i Littowen är, och ther, thet Gud
afrende, fienden genom Keisarens och Spannierens tilrustande
mechtigh til siöss blifva skulle, vore doch lickväl hop, at man
the landen meintinera kunde, och, hvar icke mehr, så hade man
en secker retrejte för så mången ärligh man, som nu uthi Prcus-
aen är. Alliest gås så om med commendementet i Lifiand, at.
hvar ther icke steiles order uthi, så är samma provintz visserli-
gen förlorat, hvilcket fuUer är hufvudorsacken, at jagh migh tiht
begifver. Om nu of van skrefne rådh eder gåt synes, skal jagh
drifvat, at vij ått minsto mot hösten skole vara ferdige, om Gud
vil, Littoweme at gieste. Men finne I thet farlighit (efter såsom
min fränvara uthur Svirge väl något betenckiande hafver) så kan
jagh anslaget väl venda och migh tid nock begifva, på hvad ort
skiälen ' fordra, althenstundh Tyskarne så väl som Pålackcn icke
för hösten något synnerligit begynna plega.

Et faller migh in, nembligh at nu en ståtteligh occasion är
Wieselmünde til at belegra, helst medan fiendemes leger långht
rfsides ligger. Dach vender migh ifrå the tanckar then brist vij
hafva på krut, sedan then store travallie, som folcket lida moste
uthi belegringen och then stora omkostnadt, man them med bolla
måste, medan belegringen påstår, hvilcket alt uthi thetta Litto-
weske tuget icke är thil at befara. Uthan som thet et land är
ftiU med steder och byar, som aldeles ypne ärre, altså menar jagh
0S8 och uthan kostnadt ther väl skole kunne oss föda och rickct

400

god försvar prestera och oss med eder landTegen conjungera, sia»
som och på Wallenstenischt viss ther en s&dan amiee sambla, t
vore til at opponera Wallensteineren, hvar uppå vij lickavist i
lengden tenckia moste. Och thet som väl är til at considerera, !
så giöre vij oss här igenom bequemme at preoccupera min svå-
gers landh, ther Wallensteiner til efventyrs thet och luat hade
at utplundra. Ty ther han thet ochså (som han Poinmeren am-
porterat hafver) emporterede, blefve han så ner granne, att vij
visserligen stor fara af honnom hafva skulle. Tj han ther hade
medel sin armee med inquarteringar (som utplundrande nu kal-
las) en god Btundh at holla, hvilcket uthan tvifvel vij icke med
honnom uthålia kunde, som på thet fallet alt på egen kostnadt
lefva måtte, hvilcket alt vij härmed evitera, och oss tilegna vår*
sacker med at utföra. Jagh hafver raptim och confuse kastal
här ihop alhånda argumenta, icke tid hafvandes them i ordningh
at Stella. Sombliga och meste parten hafver jagh allenast tnm-
gerat, på thet brefvet icke måtte exedera formam epistolae, litan-
des ther uppå, att I genom edert ingenii acumen nock min me-
ningh förstå, och hvad confuse setties, väl distinguerandes varde.
Gud, som hafver altingh i hender, gifve goda rådh i thesse be-
sverliga tider, at vij thet måtte anslå och förretaga, aom lenda
kunde til Guds ära, hans helige församblingh uthi vårt kåre is-
derneslandh [til] rolighet och beståndh och oss til salighet; beder
och then samma goda Gudh, at han eder och armeen nådigst ville
bevara för all skada och förderf och hielpa alting och på alle
stellen til en Ijckesaligh och godh utgångh. Och blifver JBgb
eder medh ynnest och nåder altid välbevågen. Af Häringe then
1 April, Åhr 1628.

Gustavus AdolphuB m. p.

Originalet finnes, skrifvet på två folioark, i Upsala universitets bibliothek.

815. Stookholm den 6 April 1028.

Bet&nkande begåres, fanmyida Konungen, efter Gustaf Home seger i Lifflaod, bör
företaga sin tillftmade resa dit; likaså infordras betånkande om sakerna i
Tyskland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her Cantz-
ler, i gåår emot afftonen bekommit her Gustaff Horns skrifvelse,
och der af fömimme, att han genom Gudz nådige tillhielp och
bijstånd hafver hafft en tämelig god seger och victorie emot fien-

401

ioL, i dett han på någre fåå dagers tijdk, ocb på åtskillige orter,
p$ån någen förlust aff vare, hafver slagit honom någre hundrede
ten afT, en god hoop till fånga tagit, och nijo af hans faner med
«gh af platzen fördt, effter som I dett vidlöfftigerc kunne för-
aimma af copien, som vij eder här med af sielfve brefvet till-
«kickc late. Hvarföro, medan Giidh hafver gifvit oss een sådan
Ijcka, och förmodoligit är, att Consofsky, som på sijn armee en
iå mårkelig skade tagit hafver, skall omsider fatta en annan re-
solution och i tidh begifva sigh öfver Dynen uthiir Lifland igen,
lå äre vij uthi tvifvelsmAl, om vij skole taga oss den reesan fört»
Ii Liffland, som vij ärnet hafve, eller der medh lata bestå. A'ij
•ige fuUer halst, att sakeme så tillåta kunne, vij der medh motto
blifva förskonte, och vore gott att töfva ännu en månadh eller
två, för än man sigh medh folket nfigerstädes här ifrån begåfve,
tiU dess man kan förnimma, huru sakcrne på en och annen ort
tflöpa vele. Befale fördenskull nådeligen, I ville oss med aldre-
föiBte eder mening tillkenna gifva, hvadh eder tyckes i saken
Tådeligest vara, och om vår närvarelsse boos eder någet hastigt
ktn behöfves, så kunne vij oss der effter laga och retta, som oss
lynes bäst falla och lägenheeten fordra.

Vij hafve ock på samma tijdb bekommit breff ifrån ber Rask,
som vij åt Tyskland förskicket hafve, och sände eder i lijka motto
copier af brefven, der af I ock kunne förnimma, om dett Danske
väsendet, huru sakeme der uthi landet förevete, nådeligen befa-
lendes, att ock I uthi lijka motto oss edert advis der om till-
»kieka ville. Detta vij eder nådeligen icke hafve velet förholla.
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Aff Stockholm den 6 Apri-
lie. Anno 1628.

Gustaviis Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628.

^16. Stockholm den 6 April 1628.

Om planen att gå öfver till LifHanii uppgifves, begärc8 l>etänkande, huruvida
sk&l vore att angripa Weichselmynde, eller om icke snarare fälttåget i Lit-
thanen borde ställas i verket.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her
^Mtzlor, vij hafve bekommit gode tidender uhr Liffland, och för-

•4.re/ Oxenstierna, IL t, 2ß

402

denskuld nu näppligen troo, att vij tage oss den reesan före dijt
üfver, som vij tillförne ämat liafve, så dragc vij uthi betänkande,
om dett vore så skääl, fienden ån nu låge förströdd uthi sine
vinterqvarteer i Pryssen, och I icke allereda, såsom I uthi eder
skrifvelsse formale, hafve kommit honom tillhopa uthi någet fcltt-
Ittger, eller ock, om dett vore skedtt, I då hade dragit honom så
vijda afsides aff vägen in uthi Biskopzdömmet, att han icke lät-
teligen och med en hast neder till siösidan komma kunne, om
vij icke då skulle taga oss före att med alfvar antasta de Dant-
zichers VViselmunde*), aldenstund den störste faran och måste
förtrötet, som vij lijda moste, kommer oss dädan efFter. Och
kunne vij till den ända strax här ifrån föra med oss dijt öfrer
sex regementen till foot, och hafve vij tu regementen dess för-
utan, som liggia till redz i Callmar, dem vij och uthi en hwt
medh oss afföra kunne, så att vij genom Gudz nådige tillhjelp
skolc kunne göra någet till saken. Dett kunne fuller finnes hoo«
oss någet feel på krut, men så hafve vij låtet beställa någet utao
landz, och förmode vij dett i sommar i god tijdh skole bekomma,
och dett feelet således stoppa. Uthi medier tijdh, der man intet
annat giorde till saken, kunde man allenest circumvallera dem,
och sedan med macht gripa dem an, effter såsom I sielfvc bättre
vete och förstå, hvad nyttigheeter vij der af hafva kunne, un så-
som vij eder dett kunne föreskrifva. Men tvert om igen, ßä lig-
ger oss al tid på hågen dett förslaget, som vij hafve giordt pä
Littowen, der om vij eder uthi vare förre skrifvelser hafve om-
ständeligen advertera låtet. Och synes dett oss nu vid denne ti-
den kunna lätteli gen företages och förrättes, aldenstund Konun-
gen i Danmark nu begynner med flijt och alfvar taga sakeme an»
hafver nu nyligen intagit Femereu igen, och elliest disponcrer
sine saker så, att med honom än nu en tijdh tillgörende ingen
stoor fahra skall vara på färde, såsom I dett videre af Jonae Bn-
nei skrifvelsse, den vij eder tillskicka låta, förnimma kunne. Se-
dan ock, medan man förnimmer, att Keijseren hafver någet ftr-
liänder med städerne der uppe i landet: Strassburg, Ulm och Nor-
renbergh, och fördenskuld, såsom säijes, lioller på låter en boop
folk marchera här nedan ifrån dijt up, att kriget icke så starkt
<ler nedre kan hafva sin gång; der till medh rustc ock Hollen-
(lerne till cen stark armee till siöss, så att, oansedtt någen stoor
fahra aft" de Dynekyrkier voro till att befruchta, skole do dock

•) Namnet är af Konungen cjrenhändigt tillajrilt.

408

Bkvel intet lätteligen löpa in uthi naget trängsel i Oetereiöu, haf-
tendes Konungens i Danmarks och de Ilollenderee skepzflotta
lade för och eftlter sigh, sä att vij uthan uågcn synnorligh fahra
kunne hafva tijdh och tillfalle der att formera en e^adan exerci-
tom, som icke alleneet vore Konungen i Idolen, uthan ock an-
ilrom formidabel, och sedan med alfvar kriget fortsättia, cAtor så-
«om oss dett då bäst synes, och snkcrne fordra och kräfvia. He-
fale fördenskull nådeligen, att I oss med aldreförsta eder mening
och betänkande tillkenna gifve, och, der 1 näget bätre råd kunne
Teta, oss der om i tijdh förständige. Vij bekenne fuUer dett, att
Hian på samma sätt genom Pryssen kunne komma der in åt Litt-
howen, men aldenstund man mere resistentie både af keijscrske,
eom så när grentze der till, såsom ock elliest af l^olacken hade
till Ätt befara, så hoUe vij dett för bäst att vara, 1 holle eder
8tiUe, och föra på den orten kriget defensive, till dess I kunne
förnimma, vij en sådan exercitum hade tillsamans, som sagdt är,
ocli kunne föra kriget fort, ehuart och emot hvem oss då hälst
syntes. Detta vij eder nådeligen icke hafve velct förholla, och
förvånte med aldreförste edert advis och betankende här om til-
baker igen. Gudh eder befalendes. AflT Stockholm den G Apri-
li.S Åhr 1628.

Gußtavus AdolphuB m. p.

(EgenhändiiJit ;)
Uthi belegringeu är och at betenkia siukdommar, hvilcket
migh och förorsackar merha at älska Litto wische anslaget. Vale.
Anteckning: Praesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628.

317. Stockholm den 20 April 1628.

I>Ä faran för Liffland är aflägftnad, ärnar Konungen gå of ver till Preussen; vän-
tar blott besked rörande det krigsfolk, som bör medtagas; fälttågsplaner;
penningesändningen .

Gustaf Adolph etc. V"år synnerlige gunst etc. Vij vele edher,

W Cantzler, nådeligen icke förholla, att vij nu uthi desse da-

*) Under datum Stockholm den 12 April 1628 finnes i registraturet för
^S28, fol. 337, ett salubref för Axel Oxenstierna, hvarigenom åt bonom öfver-
låtes några hemman i üpland och Vestergötland med en sammanlagd ränta af
139 daler, 9 öre, 9Vg pgr, mot en köpesumma af 4,643 daler, 3 öre, 10 '/3 pgi*;
linlket salubref dock icke finnes upptaget i reduktionsakten för Rikskanslcren.

404

garnc hafve bekommit breef ifrån Felldtherren och her Gusttf
Horn, och der af visse kundskaper fådt, dett Consefskij är lycht
tillbaker öfver Dynen igien, eflfter säsom I af sielfve copierne af
brefven TidlöfTtigere förnimma kunne, och oansedt han hafver ge-
nast tagett sin rehsa ådt Bausk och dett belägratt) så ähr doch
likväl Liflandh alldehles fritt och så reent, att man dett här eff-
ter med smä partier för uthan något stoort väsende försäkra och
fienden afhoUa kan. Hvarförc hafve vij muteret vårt consiliuro,
upskiutandes den rehsan öfver ådt Lifland denne gången, och äro
nu resolverade, der Gud täckes förlähna hälssan och lijfvedt, be-
gifua oss till eder ått Pryssen, allenast vij förvente beskedh ifrån
eder, för ann vij kunne begifua oss på rehsan här ifrån, och derrf
fömimmc, om nödigdt ähr, att vij taga medh oss här ifrån dhe
3 regementten knechter af Upländingame, Västgiöthe[me] och
Korlenningeme, som vij hafve äi-nat här hemma i landett till
dess dcfension, eller ock vij skole lempna dem efTter oss hår
hemma qvar. Vij holle fuUer derföre, att der Wallensteiner eller
nogon annan trängde medh een armee in på Pryssen, och edher
nogon fahra der af endstå kunne, vore gott och rådeligitt vij
toge folckett med oss dijtt öfver, der med att deste bettre for-
säkra landett och reprimera den furie, som fienden i förstonnc
hafua kunne. Men der ingen fahra synes vara på färde, anttin-
gen af Wallensteiner eller någon annan af dett partiet, böUe nj
fast bettre, att dett folcket blijfuer hemma till hösten. Men uthi
medier tijdh kunne [vi] värfua flere trupper till och der medh
sättie dett anslagett fort, som vij oss på Litthowen och Churlandh
föresatt hafver, hvilcket, om så skäl vore, vele vij allenast tag»
den recreue medh oss, som ådt Pryszen förordnatt ähr, och der
medh begijfva oss dijtt öfver, att aftala medh edher, bådhe de
modo gerendi belli såsom och till att deliberera med edher, bråd
Bom oss kan vara nyttigare, antingen om vij taga den vägen idt
Pryssen och settia krijget der fort, eller att vij skole taga vårt
togh ådt Litthawen och Churland och der fullföUia vårt dessein,
eff'ter som vij der ärnatt hafua. Dess föruthan kunne vij och
medh dett samma bestella om värfningzfolckzens afrekning, med
hvadh meer oss kan medh edher att aftala och förretta af nöden
vara och sedan med snaresta taga vår rehsa der ifrån hijt till-
baker igien att emottaga och bestella om dett fremmande krijgz*
folckett, som värfuat varder, och således dermed sättia den ex-
peditionen in effectum, såsom vij oss honom föresatt hafua.

405

SedftQ penningarne bclangande, som här ifrån, de 200,000 da-
ler, ionkickas skole, bafvc vij mcdh flijt arbethat der pä, att dhe
raige i tijdh komma fram och aendes fortt. Men att vij icke
kunne komma dem så snart tillhopa, som vij garna ville, är or-
laken, att här hafiier varitt een mechta vååtachtigh vår, deraf
vägenie ähro så diupa blefne, att man icke väl fortkomma kan,
halst nii vidh denne tijden, der hästame allestädes i landett af
denne långe vintteren ähro så iitthungrade och uttmattade, att
man ingen vägz dermedh kan komma. Vij förmoda och, att I
een temmeligh och vedh een half tunna guld ifrån Ostergiöth-
landh bekommit hafve, eft'ter såsom vij hafua adviser der ifrån»
att penningarne hafve varitt ferdige att fortskickas der ifrån, och
elliest fömimme vij någre andre poster vara tillredz på andra
ortter, som och oförsummat skole dijt öf^er sendas. Dessföruthan
ekicke vij och medh dhetta här skeppet här ifrån ....*) daler,
och hade fuUer velat skickat mehr, men man tarfz [o: törss] icke
mehr våga denna gången på dett ena skepet, uthan i desse dagame
vele [vi] tillsända någre galleijer effter, som ock penningar medh
righ föra skole, att den summa skall kunna blifua tillfyllest. Men
der uthi medlertidh någott feladhe, effter såsom vij hafue inthet
låthit reeknat tullen uthi Pillow för än uthi Maij månadt, så
kunne I, för än I skole lijda nogon breck, taga der af, hvad så-
som kan vara fallitt på Aprilis månadt och späda der uthi medh.
Dochlijkväl sågo vij giäma, man kunde spara honom till besoUd-
ningzfolckzens afreekning, alldenstund vij hafve myckit möda
hafit, innan vij hafve kunnatt upbringa de 90,000 rijkzdaler in
Bpecie, icke heller är här möijeligit mehr uthi sådant myntt att
upbringa. Nu sedan sjögame ähro blefne öpne och reene, att man
ifrån alla orttar medh bååt hijt komma kan, och alla myntten så
bestelltte, att dhe sin fullkomblige gång hafua, förventte vij kop-
parpenningar till öfverflödh, och vele fördcnskuld så laga, att I
ingen bräck der på hafva skole. Dette vij edher nådeligen icke
htfue velatt förholla, och förventta här opå medh hast svar ifrån
tillhakar igien. Befallandes här hoos Gudh alzmechtigh. Datum
Stockholm den 20 Aprilis [1628].
Ur registratiiret för 1628, fol. 270.

*) Tomraxn för siffran är lemnad i texten.

406
818. Vaxholm den 21 April 1828.

Vidtagna förändringar med afseende pä högsta befälet i Liffland.

Gustaf Adolph etc. Vilr synnerlige gunst etc. Vij fömiälte
sidst, her Cttntzler, uthi vårt egit handebrefF*) till ed her, att ibland
annat var een orsaak till den reesan, vij oss öfver ådt Lifland
ärnatt hafva, till att Stella order uthi commendamentet, medh
huileket nu een tijdh bortådt ähr nogott sälssampt tillgångitt.
Så alldenstundh den reesan ähr nii afslagen, och vij icke sielfve
komma dijt öfver, hafve vij gienom vare skrijfvelser således der-
om förordnatt, att, effter såsom I sielfve vette, grefue Jacob ähr
uthi sijne consilijs och handlingar någott trögh och seen, så och
myckit blööt uthi sitt commendo, att hvad nu en tidh ähr ^ordt
och uthrättadt, är mast skedt gienom her Gustaf Hornn. Och
eff*ter som Gubematoren, her Svantte Baneer, ahr gienom döden
hädan skilldt och vij icke någon vetta, som vij kunne bruka i
hans stadh, så hafva vij befahlatt, att grefue Jacob skulle på sigh
taga gubernamentet öfuer Rijga stadh och landett, blifvande der
alltidh stilla och städz residerande, och låthe Gustaf Horn com-
mendera och föra krigzväsendett uthi felldt, doch således att nh
skeer medh grefve Jacobs inrådandc och godhtyckio; effter som
I dett af sielfve brefven och her Gustaf Horns fuUmacht medh
mehra kunne förnimma. Vij tvijfle ftiUer der om, att grefve Ja-
cob skall villia blijfva vidh gubernamentet uthi Rijga, men rij
nu ingen annan tillgå, som vij der tänckie kunne, och förden-
skulld hafve lofvadt oss villia frambdeeles skicka någon dijt öt-
ver, som honom aszistera kan och honom lijsa, att icke börd»n
på honom allena hengia skall. Detta vij edher icke hafva velatt
förhoUa, nådeligen befallandes, att T oss edher mening här om
medh första tillkenna gijfua. Gudh alzmechtigh edher befallan-
des. Datum Waxholmen den 21 Aprilis, Anno 1628.

Ur registraturet för 162S, fol. 279.

819. Danniger-Haupt den 21 Maj 1626'

Rikskauslerens åtgöranden gillas; båtar m. m. till bryggor önskas; kallelse ti]l
Konungen.

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Hvad oss I frå i g^^
adviseren, h[err] Cantzler, thet är oss i dagh bittida praesenteradt
*) S'c of van, N:o 314.

407

vordt^t. Låtom oss nadigst behaga, huadli vij thrrafl* »ij oiU^r här^
till om follckett och annat disponerat haffve; iirom ock sä tilfridz
medh tijdhen, som I om theras marcherando formale, inthet tvijtt-
landes, I värden sakerne fordrandes, thet bästa skee kan. Men
ett finne vij serdeles brist upå, huru man brvggia till then eder
bekände intention bekomma skall. Fyro styckor kanor varder ful-
ler Feldtmarschalken strax frå Dirschow bestellandes, men ther
I kunde i hast förskafte oss någre witinger*) frö Königsberg,
så motte man an see till, huar man thet öffrige värkot bekomma
kimde. Artilleriehästarna are fuller och icke till öffverflödh, men
feehlet ther uthi moste h[err] Johan Baner uhr Dantzicher \V( i -
der och Näringen upfvUa. Huadh I clliest om fiendens proce-
durer adviseren, önske vij, at han så fortfahre, eff'ter thet vårt
förehaffvande ick(> kan komma till opass. Men efFter oss fall:-
någre andra betänkiande in, om man thenna scopum skall sä medli
gott hopp eifectuera kunne, vore thet gott, at I begoffve edh« i
«ielffve i morgon eller öffuermorgon hijt, på thet vij om alltin^li
vijdare medh eder berådhslå kunde. Edher (indh befahlandc.-.
Aff Höwett then 21 Maij, Åhr 1628.

GuötaviiH Adolplms in. p.

820**). Danaiger-Haupt den 4 Augusti 1628.

Beskirkningen till fcJtralsund och Danmark.

Instruction öfver dhc ehrender, som K. M:tt allerna-
digest hafver betrodt och befälet Cantzleren först i
Stralsundh och sedan hoos K. M:tt i Danmark att för-
rättas. Actum Höwet den 4 Augusti, Anno 1G28.

Skall Cantzleren uthan dröffzmål beofifva sicrh hnr ifrån till
Pillow och der förtöfve Vicc-Ammiralens medh de tu Småländska
regementens ankompst. Sa snart regementen äre ankompne, eller

*) Witinne eller wittinne = ett slags flat flodbåt af provisorisk beskaflfon-
bet, afsedtl att brukas blott för tillfället.

**) Creditivet för Axel Oxenstierna till Konungen i Danmark är dateradt.
Fåltlågrct vid Gemblitz den siste Juli 1628, se registraturet för 1628, fol. 454.

408

(ler han finner dem der för sigh, skall han låthe Of verslen Mur
* etamp medh sitt regemente genest begifve sigh till EUbingen, d«|
att få videre order, och så fördela och accommodera Droummundl
medh sitt regemente in på alle otte skepen, dem föreöria medh
nödtorfftigt proviant på fyra eller sex vekor, och så oförtöfTtt
medh Vice-Ammiralen begifva sigh till Stralsund.

Kommandes på redden, skall han Icmpna Vice-Ammiralen medk
ekepen och folket qvort och sielf begifva sigh in i staden, aå
f ramp t han förnimmer den ännu att holla, och sedan han sigli
om altt tillståndet h af ver låtet informera, fordra Rådet och Et
dermännen af dem Hundrede till sigh, och dem näst K. Mztis
helssningh förehoUe effterföliende punctor:

Att de viste sigh väl ihugkomma, huruledes de i Maij må-
nad hade af egit bevågh och godt förtroende till H. K. M;tt, för*
orsakede af den oskylldige förfölielsse, som någre keijserske of-
ficerere, deres vedervertige, emot dem ansteht hade, besökt H.
K. M:tt medh deres anseenlige sändebudh, gifvendes omstandeli-
gen tillkenn a, huru oförtient och oskyldigt emot all rätt och skäål
de blefve förfölgde, och der jämpto ödmjukeligen och instendigt
anhölle om succurs och undsättning i folk, ammunition af örligh
och andre nödtorffter.

Så, endoch H. K. M:tt altt in till denne dagh sigh genom
ingens förmaning eller upäggelsse hafver velet låtha beveks nå-
gerlunda att immiscera uthi dett Tyske bullret, uthan altidh lå-
tet de närmest interesserede sielfve betämia om sin egen ssak
och des stat, allenest att H. K. M:tt dett gemene väsendet htf-
ver velet stärkia medh sitt egit krigh, och afhollit Konnungen och
Polniske cronan, såsom sine egne fiender, att de dem Evangeliska
icke någet hinder eller inti*ång göra motte, förhoppendes, att dett
Tyske bullret skulle genom Romerske rikes fömeme furster och
ständer snart stilles, så att dett icke videre om sigh gripa och
märkelige potentater och konungerijken indraga och invekla skulle;
desföruthan ähr H. K. Xfitt medh ett svårt krigh emot Polniake
cronan behäfFtet, och moste der till holla tvenne roiale arméer i
Jiijfland och Pryssen, så att H. K. M:tt ock derföre hade orsaak

409

B^sli ngh uthi de Strålsunden begäran att excusera; likväl me-
' t H. K. M:tt sågh den store oförrätt, som dem oiorhördt och
rfmkylt tillfogedes af någre keijserske officerere, som nu altt

Peffter egen vilia; sedan att samma officereres desseiner vore
hen derigerede att bemächtiga sigh Strälsundz stadh, hampn
I och skep och \ler medh turbera Ostersiön och angruntzende ko-
aimgerijken, och, der Stralsund här till hafver varit en frij han-
ddstadh och medh K. M:ttz riken och undersåter af uhrminnes
ihr exerceret venskap och commercier, skulle den blifva giord till
ett Töfvamäflte och ett säte till all iiendtlig praeparation uthi
Ortertiön; så hafver H. K. M:tt satt afsides alle dhe betankende,
«om kunde afstyrkia succurscn, och först af den nådige aifection,
lom K. M:tt och alle dess förfäder emot Stralsund ytterligere än
emot någen hän^estadh altidh dragit hafver, sedan af dett med-
lijdende H. K. M:tt bähr medh samma stadh, att den icke motte
fslla i sins grymme och oförsonlige fiendes händer, och, till dett
mdie, att afväria dett tillstundende buller och fahra i Ostersiön;
I Bisom och att uppehoUa den sed vanlige venskap och commercien,
I hafver H. K. M:tt resolveret pä stadzens flitige anhoUende att
I secundera honom, och först och så länge, till dess att Rådet och
Menigheeten hade medh H. K. M:tt pacisseret och sigh förbun-
det, i begynnelssen affardet Ofversten Fridz sampt de begärede
Kxhundrede man, och sedan altt vore afftalt, och K. M:tt funne
Btaden till sin defension villigh och resolveret, och ett fast fun-
dament vore lagdt till dess värn, då medh all möieligh macht
tentere stadzens förlåssning ifrån belägringen, och sådant i egen
person. Nu viste sigh Rådet väl att ihugkomma, hvadh de medh
H. K. Mrttz afskickede Secretario Philip Sadtler i samma saak
We afftalt och slutet, så i gemeen om alliancen, [som] om en
alfvarsam defension och des fort«ättiende medh arbete och annat
«likt, om intet att tractera medh fienden uthan i K. M:ttz Ofver-
Btes närvaro och medh des inrådende, om folkzens qvarter och
uppehälle, hvilket altt K. M:tt hafver låtet sigh behaga, och hafft
i rinnet confirmationen sielf medh sigh föhra, och sigh i så motto
^elet låtha stadzens välfärd i altt vara anläget. Till hvilken ända
ock H. K. M:tt, den tidh H. K. M:tt förnam fienden medh stör-
fite macht att ansättia staden och att vara blifven mächtigh dett
homverke uthan för Frankenthor och i samma trij daga stor-
mande Ofversten Fridz att vara illa sarget, Öfversteleutnampten
Diibwald att vara fången, och en godh deel af folket att vara
«laget och sargat, så att fåå der af kunde mera fächta för sta-

410

(len, då halvor H. K. M:tt, icke vethandes mera folk ifrån Dan-]
mark att vara inkommet, vclet bosättia de afgängncs platz medh
gode ofHcerere, som värket dirigeredo, och så medh mera folk,
som är med Ofversternc Her Leesle och Grefve Nils inskickedc,
på dett staden kunde hlifva forsvareder, till des K. M:tt i Prvs-
sen om des krigz continuution hade disponeret, och folket utiir
Sverige, som hijt brukes skulle, var arriveret. I medier tijdh och
medan H. K. M:tt medh desse tanker omgäås, förnimmer H. K.
M:tt, att fast ingen punct i dhe beslutne pacter blifve af Radedh
effterkompne; ty först drifve de icke sin egen defenwon medh
arbete och skantzende, såsom fahran och nöden i sådane fall kräf-
ver, dädh af Denholmen och annet slikt är till att sij ; 2. så hafve
de begynt att inlåtha sigh i handell och tractat medh fienden,
ocommuniceret medh K. M:ttz Ofverste, myckit mera uthan han^
consens, och, såsom af Hertigens af Pomeren så ock Poraerekt-
Rådedz bref synes, allerede slutet, och sådant altt tvert emot d«-
res lyifte och tillsiiielsse. 3. Icke hafve de heller uthi samma
tractater eens mentioneret H. K. M:tt, att denne siiccurs skull«'
vara H. K. M:tt uthan praeiudice. 4. Icke heller är H. K. M:ttz
folk effter puncterne logerede och underholdne. 5. Så förnimmer
H. K. M:tt också, att K. M:tt i Danmark i egen persoon «r
kommen till att undsätia staden och hafver dess fönithan ett an-
seenligit taal sampt sin Ofverstc Holk longe sedan och nyligu»
inskicket i staden; h vilket altt hafver medh de förre fvre ors.i-
ker bevekt H. K. M:tt att troo, dett Strålsundz stadh intet är om
H. K. M:ttz succurs och sin egen defension tillfförende, den b'kI-
ste ock kastat II. K. M:tt någet betankende in, att i egen person
öfvergifva sitt eget krigh och uthan föregången afhandling hhmh
sigh in i ett väsend med andre, der af intet annet änn otak ocli
disreputation på lychtone är till att förmoda, så hoos staden, den
man vill hielpa, som hoos andre interessenter ; der till allercde
liknelsse synes, i dett man commendamentet öfver stadzens sol-
dater (som är per pacta updragit K. M:ttz Ofverste) begynner att
disputera. H vårföre hafver H. K. M:tt most resolvera sin resa
hijt åt att inställa, till dess H. K. M:tt finner sakerne så dispv
nerede i staden och hoos K. M:tt i Danmark, att H, K. M:tt ma
kunne medh skääl och fogh saken sigh opå taga. Och pö dett
altt måtte få sin richtigheet, och K. M:tt motte vara försäkrct,
hvadh framdeles ähr till att företaga, så hade H. K. M:tt Cants-
leren medh creditif och instiiiction aflFardet, om altt medh staden
att afftala och besluta till K. M:ttz videre och nådige ratification.

411

l>ette mo8t<* Cantzloren dem först suledes i gemeen loreholla,
och sedan fordra, att de genom deres förtrogne depiiterede om
«ladzens defension och K. M:ttz hielp med honom communieeru
och tractera ville.

När han nu hafver af deree generalevar och andre omstäu-
digheeter förnummit deres inclination pä allo eidor, ovh han kom-
mer uthi Conference medh deres deputcrede, f»kall han först och
med bäste skääl undervijsa dem, att de nu mera medh ingen sä-
kerheet kunne sättia deres välfärd på sådane tractater, som de
I Bidets hafve varit, uthan» så frampt de tänkie att behoUa deren
religions och stadz frijheet, sa ock att salvera sigh, sine hustrur
och barn, då att moste sättia alle andre respecter tillbakers, icke
lathe sigh medh gode ord bedraga, uthan heller bita i ett surt
iple, sätia näget på tiden, och förvänta, att Gudh någen hielp
och imdsättning skicka skall. Och skall Cantzleren utförligen
medh dem disputera och remonstrera, hvadh svek och bedrägeri j,
som sittie uthi alle dhe puncter, som äre emellan Rådet och im-
derhandleme tracteredc, bevijsendes enkannerligen intet annet
vara sökt, än att skilia dem vid krigzfolkct, och sedan öfverfalla
dem, när man vill, och då så myckit hafltigere kyla sin harm
och vrede på dem, deres stadh, hustrur och barn.

Der näst skall Cantzleren förmana dera till stadzens alfvar-
lige defension och en rätt fast resolution i alle deres rådslagh,
iivwrest han dem skall tillhoUa, att dhe i tijdh late fortificera
Denholmen, så att ock den emot vinteren kan blifva defenderet,
ty elliest medh deres stadh att vara giordt, öfver dett att de på
arbeten icke vele spara, uthan laga så, att staden må blifva satt
i sin rette defension.

Så moste de ock i tijdh göra en rätt forme och disposition,
Huru stark guamison i staden till des värn vill vara af nöden,
huru dhen skall commenderes medh ordning, huru justicien skall
administreres, så Rådet blifver i sin myndighcet, och dock lick-

412

vel krigzdisciplinen intet turberes; huru guaiiiisonen skall under^l
hoUee och quartcres.

Vedh deesc puncter skall Cantzleren indraga, att såsom K.
M:tt hafver medh denne succurs aldrigh annet sökt än att con-
servera staden uthi sin förre stat och förhindra, att des hampn
icke motte blifve till ett röfvenäste, altt så söker H. K. Mrttdett
ock nu allenest. Och effter H. K. M:tt finner denne guamison
att bestå af treggiehanda slagz folk: stadzens eget, K. M:ttz, si
ock Konungens i Danmark, der af lätteligen kunne upväxa miss-
förstånd, förtreet, vedervertigheet, Jalousie och andre besvär, hviJ-
ket att botha och afväria intet remedium är, medh mindre endera
K. M:tt eller Konungen i Danmark cederer och drager sitt tolk
iith, och den andre delen med visse conditioner sigh Ibreener med
staden om des soldaters commendament; derföre ähr H. K. M:ttz
nådigeste mening, att Rådet och Hundredhemännerne statuere,
hvilken deres folk, K. M:ttz eller Konungens i Danmarks, die
bcgäre och sigh tilldrägeligerc hoUe att behoUa i staden qvart
till guarnison.

Begäre de och behaga bätrc, att K. M:tt drager sitt foJlr
uth, och Konungens i Danmaik blifver inne i staden och medh
stadzens eget folk conjungeres till stadzens defension, så ähr H.
K. M:tt der medh tillfridz och hafver befälet Cantzleren att ad-
sistera staden hoos Konungen i Danmark, hielpa att göra deres
conditioner dett bäste möieligit, och så fatta defensionen, att den
kan hafva bestånd, och då tillijka med stadzens deputerede för-
foga sigh till Konungen i Danmark och på K. M:ttz vegner di-
rigera saken till stadzens välstånd och bäste, och sedan altt si
är fattat, dett staden kan vara uthan fahra, att cedera och draga
H. K. M:ttz officerere och soldater utur staden och transportera
till Kongl. M:tt igen. På hvilket fall H. K. M:tt ingen omkost-
nad, som kan giord vara, begärer att repetera eller igen fordra,
uthan vill sådant altt till stadzens bäste hafva användt, och icke
deste mindre altidh låtha sigh vara anläget, att staden må blifva
i sin förrige stat, commercierne medh Sveriges crono uppeholdne,
och all god naboskap plägat, allenest att de sigh der emot obli-
gera icke att låtha sigh draga ifrån förbemälte venskap och co^

4ia

HBpondence, såsom ock, der dett framdeles komme till afhand-
ingz, att då K. M:tt och des crono der uthi begripes motte, och
feane gioide succurs icke vara H. K. M:tt tili naget prasiudicium.

10.

Finner han ock staden mera indineret till K. M:ttz guarni-
pOD, då skall han sökia deste mera att tesgmoinere K. M:tt att
nra lijka, huilket dem bäst behager; fuUer gärne att hafve sin
aåål utur spelet och hälst sij, dett Konungen i Danmark, som des
Iftruthan med Keij seren hafver krigh och ähr närmest besatt, må
«tföra dett kriget. Men der staden af en godh affection hälst
«oker H. K. M:ttz adsistence, då vill H. K. M:tt icke heller dem
atslå och hafuer fördenskuld, pä all händelsse och att icke nå-
^^n tidh motte tappes, fått Cantzleren ett friskt regemente sol-
dater medh, som kunde införes i staden, der de Danske dragé uth.
I Men effterdij K. M:tt i Danmark hafver giordt så myckit hoos
rstaden och uthan tvifvel varit ingen ringa orsaak, att staden är
! lujt till behollen, K. M:tt i Danmark dess föruthan är H. K. M:ttz
allierede och synnerlige ven, den H. K. M:tt i ingen motto be-
ster att oifendera eller någet att göra, som K. M:tt vore emot
ocb under ögonen eller kunde retha H. K. M:tt till förtreet eller
Jalousie, derföre på dett fallet vill H. K. M:tt intet taga sigh
den saken an eller medh dem accordera, för än H. K. M:tt för-
nimmer, att K. M:tt i Danmark är till fridz och finner dett godt
au draga sitt folk uth och effterlåthe H. K. M:tt hela guarni-
«onen. Och fördenskuld skall Cantzleren begära, att de någre af
«itt medell vele till K. M:tt i Danmark aifärda, som om dettu
och altt annet med H. K. M:tt afFtala, dijtt Cantzleren ock för
£å myckit bätre vissheet skuld, hafver befalning sigh ock att för-
foga och på bägge hendelsser på K. M:ttz vegner i venskap att
afhandla.

11.

På dett ock Cantzleren må sä myckit säkrcie gåå, att drifua
deres saak emot Konungen i Danmark, om de till den Danske
^oamison inclinere, och således göra H. K. M:tt till stadzens pa-
tron, eller ock att sedan sluta, om de till K. M:ttz guamison
batre behagh hafve, då skall han på dett första fallet effterföl-
jende puncter afftala och pä dett fallet, att K. M:ttz guarnison
begåres, per discursum till framdeles att sluta, communicera:

414

1. Att guarnisonen åt minetc blifuer till fyretusende man medl
stadzens egne soldater. 2. Att commendamentet öfuer all eoldft
tesken blifver hoos den Konungens öfverste, som sin guarnifioi
(ler liafver. 8. Blifuer K. M:ttz guarnison der inne, må Cantsle-
ren sökia, att soldateme blifve af staden spisede, men att officer
rerne komme till K. M:ttz last, eller, hvar dett skulle falla deiii
för svårt, att dem då någcn hielp skeer i spanmål eUer peninger,;
effter som man bäst kan medh dem blifve eense. Men dei de
Danske skole blifua der inne, att Cantzleren då befliter sigh om
hielpa dem Strålsundske, dett Kongl. M:tt i Danmark sine egne
underholler. 4. Att hvadh omkostnadt eller spese på guamieo-!
nen eller stadzens defension gåår, icke blifver framdeles beraknet,
och skall denne punct gåås förbij, om K. M:ttz guarnison d&t^
inne blifver, så frampt dhc icke sielfve den mentionere och örke. i
Men der Konungen i Danmark tager sigh saken an, skall haa
icke förgätos.

12.

När nu Cantzleren rätt hafver förstått Rådedz och Menigbee-
tcns intention, der om han ock strax skall ad visera II. K. M:tt,
skall han begifua sigh tillijka med de Strålsundeske deputerede
(med hvilke han skall sigh tillförenne om instructionen sökia att
föreena) till Konungen i Danmark, hvad heller han ligger i ske-
pen pA redden eller kan vara dragen tilbakers till Köpenharapn.

13.

Kommendes till Konimgen, och sedan honom audicntz är til-
låten, skall han först helssa H. M:tt i Danmark och önska ho-
nom lycka medh sädane complementer, som sedvanligit och be-
hörligit är, och der näst andraga, huru Strålsundz stadh i (öt-
ledne våhros, kort effter H. K. M:tt var kommen öfver till Prvs-
i<en, hafver med deres utskickede sändebudh, deres Syndico och
Hunderman, på Kådes och Meniglieetens vägner besökt H. K. il:ttt
klaget den älendheet, nödh och fara de genom keijserlige Feldtt-
marskalken lians Jürgens von Arnhembs oskälige procedere vore
råkede uthi, föruthan all sin skuld och oförhörd saak, så »tt de
ock der öfver, medan dhe icke ville guarnison intaga, deres hampn ^
och skep försträckia till Ostersiöns perturbation och naborlige
konungerijkens fiendtlige tillsättning, äre vordne belägrede och
hardt beänffstodc, och fördenskuld, af dett irode förtroende dhe

415

till K. M:tt och Sveriges crono, så ock for det interesse K.
och des riken hade i deres etadz och hampne ronservation,
fTe de nödigt och godtt funnitt H. K. M:tt underdåniget att
Jicitera om succiirs och undsättning i deres t<tora nöd, begä-
ies, att K. M:tt dem med sexhundrede man och nägen am-
ition och annet slikt adsistera ville. Nu hade H. K. M:tt
ller icke obilligt betankende der uthi: först, efl\er H. K. M:tt
ke hår till sigh i dett Tyske buldret hade någensin inmängdt
fördenskuld mindre nu hafue skääl uthi dett ytterste sigli att
iscere, väl seendes, att denne succurs icke annorlunda än een
jtligheet skulle af dem keijserske uttydes; sedan så föniam
K. M;tt ock vid samma tijdh, att H. K. M:tt i Danmark hade
ordt staden een märkeligh undsättningh på folk, stycken och
aanition, och der af intet annet kunde förmodes, än att sta-
[den faller skulle blifva försvaret, så var II. K. M:tt och så diupt
^ dett Polniske kriget instengdt, och dess fiende nu af Keijseren
füll krigedz continuation styrkt och stärkt, att H. K. M:tt sitt egit
»tt gkötha både tijden och all sin krafft behöfde, den der distra-
hereg och försvages ville medh denne succurs; der till medh kunde
B. K. M:tt väl judicera, att denne begärede hielpen litet skulle
förslå till stadzens defension och synnerligen befrijelsse ifrån be-
lägring, föruthan andre flere raotiver, som II. K. M:tt fast af-
rtyrkte att engagera sigh i dett Strålsundske väsendet. Men eli-
ter H. K. M:tt Ligistemes desseiner långe sedan hade afmärkt,
och väl kunde sij, att de med Strålsundz stadz och hampns in-
tuckt Bökt^ att få een den beqvemeste hampn på Tyske sidan i
^^rriön, achtandes att sättia sedem belli till siös i Stralsund
«»ch så för des beqvembligheet skuld der utur först turbera Oster-
8iöi\ medh röfverij, sedan att öfverfalla Danmark och så göra sigli
; mächtigh emot Sverige, deraf begge rikens förderf och undergång
Hode till att befahra, eller ju åt minste skulle sätties i een odrä-
geligh omkostnadh medh tvenne roiale flotter både sider af hamp-
nen att stängia och ändå dess föruthan altidh hema i riken vara
Jn armis; sedan kom och dett i consideration, att H. K. M:tt
J^ke meente skäligt vara att lempna en sådan stadh som Stral-
sund, och altidh medh K. M:tt och Sveriges crono hade varit i
^it godtt förstånd, ohulpen och oadsisterct i en sådan tijdh, dlier
; <1« om sin religion, så väl som sin stadz frijheet, ja HjfF och lef-
verno pericliterede och dett så oskyldigt, att ock Keijseren sielf
j igenom sitt rescripta hade befälet dem att lathc tillfridz; sedan,
; ^'T (lett sidste, effter H. K. M:tt förnam K. M:tt i Danmark att

416

hafue sändt der naget folk in, som likvel med stadzens egit fol
icke syntes göra tillfyllest emot en sådan fiende, då vill H. X
M:tt i een hastigheet göra någen undsättning, på dett de iek
motte öfverväldiges, och så alle rådh förtages, uthan vinnestijd
att altt disponera i bästa motton till stadzens värn och Österriöo
conservation i sin vanlige stat. För desse orsaker skuld hafve
H. K. M:tt consenterat att göra dem Strålsundske ändt€ätt, fön
elfter deres begäran med sexhundrede man och någen ammiim
tion. Och på dett sådan adsistence icke måtte vara H. K. M:t
till någet praeiudicium, och H. K. M:tt motte fatta saken m«
sådan order och skääl, att staden kunne hielpes, och K. M:tt icfa
mindre vete sigh förvaret, då hafver H. K. M:tt icke velet «t
folk inskicka, för än medh dem vore visse pacta och förbund up
rettede, effter som H. K. M:tt samma pacta Cantzleren bafuei
befälet medli H. K. M:tt i Danmark att communicera. Hvilke,
så snart de slutne vore, ähr K. M:ttz folk infördt, och H. K. M;tt
dett förfarendes och straxtt der opå, att den insände Ofverstea
Fridz Rossladin var i ett starkt anfall sargat i knädt och Ofver-
steleutnampten fången sampt en godh deel af folket slaget, hif-
ver H. K. M:tt straxtt affardet två andre Öfverster, her Lesele
och Grefve Nils aff Wisingzburg, med tolfhundrede man dijt, %\i
vedertaga commendamentet och staden defendera, till des H. K.
M:tt kunde om sakeme i Pryssen och des krigz continuation dis-
ponera och finge sitt folk tilsaman att försökia Strålsundz för-
låssning ifrån belägringen. Som nu offthögbemäldc K. M:tt medb
desse tanker omgåås och tiden och tillfällen försumer i Pryssen,
fömimer H. M:tt, att K. M:tt i Danmark hafver inskickat sin Of-
verste Holk medh ett anseenligit taal folk till dett förre, och var
i egen person medh sin armee der öfuer rycht att hafua ögat der
opå och göra stadzens fiende afbräck, så att staden syntes der
igenom vara satt uthan fara, hvarföre ock H. K. M:tt hafver fun-
nit godtt sin resolution om stadzens reale imdsättning att auflpcn-
dera och sin animum på sitt eget krigh intendera, på dett icke
dette försumcdes medh fåfengh omkostnadh och penningespiUe,
och dett andre i lijka motto ginge tilbakers. Och på dett likvel
Strålsundz defension motte icke i någer motto förlätes, uthan hel-
ler i tijdh all ting der till och på längden disponeres, hafver H.
K. M:tt velet Cantzlern dijt affardha att taget i ögonskiju, oieå
Rådet och Hundredemännen afftala, och så sedan om des feel och
deres remedia medh K. M:tt i Danmark communicera. Serdeh
hafuer K. M:tt för detta, och så Cantzleren vidh sin ankompst i

417

ßaatn f&mumitt, att den åtskillige guamisonen intet godt vill i
Ibigden förorsaka, uthan mehra Jalousie, vedervftrtigheet, förtreet,
tmga och bearär på staden, åtsUlligkeet i commendamenten, ez-
Mser och annet slicht, der af stadzens underg&ng och fiendens
airantage kan fdlia, tTert emot H. K. M:ttz så ock H. M:ttz i
DaunarkB desseiner och intention. Hvaifbre ock K. M:tt hafVer
befälet Cantxleren der om medh K. M:tt i Danmark att commn-
aieera, hnru desse felen Tore till att botha etc., så att begges
dere M. M:tter8 gode intention icke motte turberes, fienden blifne
itaden mächtigh, och den befarende olycka på sidstone fölia, be-
garendes, att E. M:tt i Danmark sitt godhe rådh och bet&nkende
Kongl. M:tt taktes uptäckia etc.

14.

Hvadh här nu gifves för svar opå, dett moste Cantsleren för*
Tinta, och der så åhr, K. M:tt updrages allena att behoUa sin
gaamiion der inne, och att K. M:tt i Danmark vill draga sin uth,
di skall sådant medh höflige ord accepteres, och allenest anhol-
les, att Konongen i Danmark ville styrkia Rådet der till att fatte
den resolution. Men om anten dubios svar giffz eller sådant, att
mtn sijr, dett Konungen sitt folk ingelunda vill draga der uth,
då skall Cantzleren declarera, dett H. K. M:tt aldrigh hafver an-
net sökt än att erholla staden i sin förre stat och frijheet och
att afväria, dett fienden der icke motte sättia en fast foot till Oster-
siöns perturbation; stalte fördenskuld Kongl. M:tt i Danmark i
sköön, anten att taga sigh opå Strålsundz defension eller att öf-
Terdraga den K. M:tt. Vill H. K. M:tt i Danmark draga sin guar-
nisoii dher uth, hollendes dett att vara sigh beqvemblighit, så vill
H. K. M:tt taga sigh den an, sända der så myckit folk in, och
afhandla medh Rådet och Hundredemännen och bruke der uthi
K. M:ttz i Danmarkz gode rådh. Tykte ock K. M:tt i Danmark
tigh vara beqvembligere, och staden der till vore benägnere att
behoUa den Danske guamisonen, och H. K. M:tt i Danmark ville
uptäckia H. K. M:tt sin mening, huru stark guamison H. M:tt
WU hoUa der inne, och huru han meente att prestera dess de-
fension, då hade H. K. M:tt, så snart detta hade sin richtigheet,
befälet, straxtt att draga K. M:ttz dher utur och lempna dett
Konungen i Danmark ensammen.

Azd Ox9msH0ma, IL I. 87

418

15.

Välies dett förste uth, då skall Cantzleren om altt afftaU,
att den Danske guamisonen dragés uth, allenest att så myckit
blifuer inne qvart, till mera Svenskt folk kommer, som kan vin
af nöden, och så straxtt, sedan altt medh Konungen i Dluimaik
ar richtigt, begifva sigh till Stralsund, föra der Droumundts re»
gemente in och så medh staden accordera om dhe puncter, som
förr är sagdt, och dett till Kongl. M:ttz ratification.

16.

Men tager K. M:tt i Danmark saken på sigh, så skall Cantz-
leren, discretement offendtligen men under handen starkt, ada-
stera Strålsundske Gesandteme uthi accorden, och Teta deres bä-
sta, såsom ock styrkia dem uthi altt, dett som landa kan till de-
res stadz conservation och frijheets erhollende, och att K. Mitti
och Sveriges oronos interesse der uthi hafves i godh acht, beffi-
tändes sigh enkannerligen der om, att de Strålsundske likväl mage
hafva öga på K. M:tt och dess patrocinium. Och sedan altthaf*
ver sin richtigheet, låtha afhämpte folket utur Stralsund, och
dett till Sverige öfverföra, och han sielf straxtt begifva sigh till
Pryssen igen.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

821. Dansiger*Haapt den 4 Au^rn'^ ^^^

Memorial, effter Kongl. M:ttz befalning gifvin Bib-
Cantzleren, her Axell Oxenstierna, på resan till Sizål-
sund och Danmark. Actum Hofft den 4 Augusti, Ahr
1628.

När Gantzieren hafver sine värf i Stralsund aflagdt, då kto
han till eventyrs komma på taal om tractater emellan Keijserens
ofGcerere och stadhen. Då skall Cantzleren fuller remonstrere sU-
den, hvadh der under sticker, och ju göra dem suspect, såssom de
ock icke annars are än bedrägelige, men icke slå dem aldelesatr
och slå till samma tractater, der de ändeligen skole företages, Bitr

419

I den 8åd«ne coBditioner ftie, aom folier: 1. Att de keijserske före
' af ntt läger och qyittere Pommeren. 2. Nederrifva alle deres
i verk. 3. Att HenBestademe fömye deres förblinda så ock conjun-
' gera sigh med H. K. Mztt, si ock obligera sigh att Tele adai-
itera Stralsund på altt nödfall och, att gå deste säkrere, holla en
•tark guamison i Stralsund medh gemene omkostnad, deste b&tre
att försakre den hampnen, att Ostersiön icke må der utur turbe-
les. 4. Att samma guamison blifrer Keijseren och Romerske ri-
ket ohligeret in genere, och såsom furstemes och städemes guar-
nifloner pläga, men icke videre, och ju till att afväria all pertur-
bation i Ostersiön. 5. Att K. M:tt och Sveriges crono uttijckeli-
' gen förbeholles, dett denne succurs icke kommer H. E. M:tt och
CTonan till någet praeiudicium.

Der ock, emedan Cantzeleren i Stralsund är, någet mentio-
neiet blefve om förbemälte tractater, då skall Cantzleren altidh
tesgmoinera, dett K. M:tt intet annet hafver än altt godtt och
fredligit med Keijseren utestående, allenest att desse någre keij-
Kiskes officereres procedere, empt Eeijserens egit rescriptum och
▼ilie, ähr H. K. M:tt någet fremmed förekommit, och att dett
tiQ Btädemes, och enkannerligen Strålsundz, undergång hafver va-
rit ansedtt, och icke kunnet lijdes af H. E. M:tt för dess egit
Interesse i östersiöns oturberede bruk och för den gamble ven-
fikap, som medh staden varit hafver, och, så vidt tracteres skall,
ochså slå förbemälte conditioner före och dem tillstyrkia.

3.
Endoch i instructionen är förmält och befälet, Cantzleren, till
att xmdvijka Jalousie och annen olägenhet i Strålsundz stadh, skall
Bökia att draga Konungen i Danmarks guamison utur staden och
laga, att E. M:tt sin guamison behoUer der inne, eller, der dett
icke vill gåå, då att dragé E. M:ttz guamison der utur med con-
ditioner, som der videre beskrifves. Men effter nu säger gåå, att
belägringen är uppgifven, och sedan viss adparence, dett Eonun-
gen i Danmark näpligen skall vele draga sin guamison der utur»
hafvendes till eventyrs i sinnet att göra sigh mestere af staden»
derfore skall Cantzleren dirigera consilieme, effter som han fin-
ner tiden och intentioneme att vara beqvembt, och, så frampt han
ieke kan nåå, dett E. M:ttz guamison blifver allena der inne, då
icke drifua opå, att Eonungens i Danmarks blifver qvarr, uthan
>ti der opå, att Hensestädeme författa defensionen och tilföme
<^ere sigh med H. E. M:tt till stadzens defension och, för än

420

desse soldater föres af, läggia sin guamison dher in, sk staricaol
behof görs, hyilken Eeijseren och Romerske Riket sampt land I
fursten in genere må vara obligeret, men in specie Hensestadetil
och Stralsunds stadh, och enkannerligen och med attiyckte oi!
förbundne att defendera staden och hampnen, och icke låthe ddl
komma i någers anners händer, så att Östersiön eller a&greiii
zende konungerijken der af kan någen skada, förfång eller pei
turbation tillfoges; och skall Gantzleren i altt detta vairsamligc
fortfahra.

Vill ock Kongl. M:tt i Danmark ingaledes tage sin ut, hvai
ken cederendes K. M:tt eller och tillatendes dett andre consiliiui
om Hensestädeme, då skall Gantzleren allenest sij till att uppe
hoUa saken uthi gode terminis, så lagendes, att icke någet ob<^
stånd i staden deraf må vexa, förbinde sigh uLed Rådet och Me
nigheeten till des försvar, och sä låtha sakeme ankomma på ri
dere K. M:ttz resolution, allenest att han i alles intentioner, de»
seiner och consilia så myckit möieligit beiliter sigh att förftic^i
och till E M:ttz nytta, tienst och intention att promoTera.

I Danmark, om Konungen eller Rådet begärer, att den pnnct
i alliancen må reciproce införes, att lijka som K. M:tt låter taga
tull af dem, som segla på Dantzigk, att ock Konungen i Dan-
mark må tage tull af dem, som segla på de orter, som äre be-
satte hoos fiendens guamisoner, skall Gantzleren taga dett ad re-
ferendum an, med förtröstning, dett han intet tvifler, dett K. Bttt
sigh ju varder accommoderendes i altt dett billigt är.

Kommer ock på taal om fridztractateme med Keijseren, skall
Gantzleren altidh remonstrera, huadh etter der under ligger, doch
sigh accommoderendes deres humeur, icke simpelt altt afrådha till
att undvijka suspicioner, men altidh styrkia att eij aigh väl förC'
och enkannerligen remonstrera, huruledes ingen sakerbeet for
Danmarks crono kan hafves, med mindre Hertigeme af Mechlca-
burg, Pommeren, Helsten, så ock städeme blifuc i aitt {årage
stånd och frijheet, hvilken föruthan inge tractater kunne iBf^

4SI

mmdxe en tim min (öt Danmarks crono och nabor fölia motte,
liMtigt eller i längden.
Desee are så de ährenden, som Cantzleren skall taga i acht
flitigt drifiie, och eflfter förrättade saker begifua sigh, dett
skee kan, till H. K. M:tt igen.

GustavuB Adolphus m. p.

SigiU.

Daaiiger-Haupt den 4 Aufoatl I028,

kt 15r BikflkAiuleren att gifva borgarne i Stralsund tillitAnd att uppköpa
spumU i Srerige.

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligit, att effter vij icke
om Strälsundz stadh skall Tara sä försdrgd medh spanmäl
▼ictualie pertzeler, dett den sigh der med öfver vinteren skall
Dft behielpa, och vij tvifle, om de vidh denne tidz tillstånd
kole kunne hämpta sådant ifrån andre orter än ifrån Sverige,
dezfore hafve vij nådigest tillåthet och hefalet oss elskelige, vår
och Sveriges Rikes trooman, Rådh, Cantzler och General-Gouver-
neur uthi Pryssen, edle, velborne her Axell Oxenstierna, Frijherre
till Kimittö, Herre till Fijholm och Tydöön, Riddere etc. att på
dett fall gifva dem Strålsundske tilstånd och sitt bref till att up-
köpa i Sverige så myckin spanmål och victualie pertzeler, som
hm erachter nödigt till stadzens proviantering, och sedan afskipa
önot en sådan tuls erleggende, som andre vare der öfuer giorde
tullordninger lijkmätigh påbuden är. Vij befale fördenskuld vare
ffikz- och Cameråd, Stodthollere Fogder, Arrendatorer, TuUenärer,
lå ock BoTgmesteie och Rådh i städeme, att de tillstädia samme
Strålsundske, som i så motto hafue velbemälte vår Cantzlers bref
•tt ftrevijsa, att utskipa så myckin spanmål och victualie pert-
Bcler, som dhe hafue tillstånd opå. Der hvar och en veet sigh
»tt cffterretta. Datum uthi vår skantz Höflft den 4 Augusti, Anno
1688.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

428
838. Marienbtuip den 8 Augusti 1898.

ünderbandlingame rörande Stralsunds garnison m. m.

Gustaf' Adolph etc. Vär synnerlige etc. På dett I förfi&ge
eder, her Cantzler, är thette vår nådige förklaring. Först, om Her-
tigen af Pommeren beskicker eder och begärer vara i stadzens
defension insluten, kunne I förholla eder, eflFter som vårt till eder
här hoos*) lagde bref förmäler, låtendes vare knechter, huar icke
under vårt egit nampn skee kunde, doch under H. K:ttz namp
och eed, till guamison förordnes, allenest thett blifver Svenske
och eij utlendske knechter. Sedan, är thett så, att Konungen i
Danmark vill dragé ut sin guamison ut ur staden, så behöfve I
intet rese till Danmark, uthan på dett fallet, effter förrettede sa-
ker, begifua eder genest tillbakers igen. För dett tridie, om Am-
heimb begärer tala eller skrifftligen communicera medh eder, mage
I thett väl göra, och bruka ther uthi den försichtigheet, som be*
höfves. Vij sände eder en general fuUmacht**), att om I med Her-
tigen af Pommeren eller andre skole eder i commuiucation m-
late, I då mage nogsambt vara legittimerede. Eder Gudh befa-
lendes. Af Marienborg den 8 Augusti, Åhr 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Preesent. i Pillow den 10 Augusti, Anno 1628.

884. Marienburg den 8 Augusti 1628.

Underhandlingarne rörande Stralsunds garnison.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder nå-
deligen förnimma, hor Cantzler, att vij sände eder här medh co-
pier både af vårfvet, så ock svaret***) på den (I) Pommerske sändebu-
dens affardning tillhanda, på dett I sådant deste bätre öfverväge,
och såsom I vår intention der hoos veten, att I all ting der hä-
dan deste beqvembligere drifva kunne, huruledes den staden och
hampnen i thes förre frijheet och säkerhcet sätties må. Och en-
doch sändebuden hafuer fuller i förstone någet starkt drifvit, att
vij till vår guamisons uttagende beiaka ville, förmeenendes, att

*) Se näst följande bref.
••) 8e N:o 326.
***) Bilagorna: Pommerska sändebudet Antonio Bonins >propo8ition», dat.
Margenburg den 7 Augusti 1628 (på tyska) samt K. M:ts därpå gifna «resolutioo'i
dat. Mariffiburgi die 8 Augusti 1628 (pä latin), finnas bland Handl. ang. Sveriges
förbindelse med Pommern under 16 och 17 århundradena. K. A.

423

- ét ock den Danske kielpen der uttala Tille, och staden med Po-
I nosk gaamison nogsampt fönåkre skulle, likvist när honom är
laget till sinnes fördt, att Hertigen af Pommeren är icke mäch-
ti^ nogh att försäkra then platzen allena, och att man sigh in-
galuida på LigiBtemefl sincerationer förläte kan, hafuer han ändt-
]]g sielf gifuit så mjckit under handen tillkenna, att med Her-
tigen af Pomeren och kan skee Wallensteiner sielf, (hvar de ige-
nom thett medlet kunde komma then Danske guamisonen ut)
ikttUe Täl stå till att handla, thett vår guamison blefve ther inne.
Vij be&le eder förthenskull nädeligen, att I lämpe sakeme här
c£^. och hvar saken therhän bringes kan, att staden motte be-
ntties med en bastant guamison af vare Svenske knechter, I tå
göre eder flijt, att thett på bäste sottet effterkommet varder, både
Kooe H. Krtt Konungen i Danmark, sä vel som Hertigen af Pom-
mern sielf, fast än vare knechter skulle ther öfuer moste blifue
Hertigen till en tidh medh eed förbundne, allenest under bemelte
eed icke förstås Churfursten af Brandeburg, hvilken thenna ort
icke videre ån på dödzfal angåår. I thett öfrige varde I eder
fbrhollendes efter vår förre befedning, och ther någet betänkeligit
föreföUe, medh flijt referera sådant till vår videre förklaring. Och
befale eder har medh Gudh alzmechtigh. Af Marienborg den 8
Augusti, Åhr 1628.

Gustavus AdolphuB m. p.

Anteckning: Pnesent. i PUlow den 10 Angnsti, Anno 1628.

W. ICarienburg den 8 Augtieti 1028.

Fullmakt vid beskickningen till Stralsund.

Nos Gustavus Adolphus etc. notum testatum que facimus
nniTersis et singulis, quorum interest aut quomodolibet interesse
poteat, quod cum relatum nobis sit civitatem Stralsundensem in
eo esse, ut cum Imperatoris Romani exeroitu de totali obsidio-
nis Bolutione tractando paciscatur, nostraque et public» securi-
tatis plurimum intersit, ut si quid ejusmodi sperari debeat id
^Oü nisi sequis, honestis et nostram publicamque salutem con-
cernentibus rationibus statuatur atque id sine personali ex parte
i^oiViii in eo loco prassentia alicujus eximie prudentis et industrii
^ri hand commode fieri posse videatur, idcirco id muneris com-

424

misimus, sicut et vigore harum credimns et committiinas noiM
regnorumqüe nostrorum GancelUrio et Consiliario neo non • . ' ^
illustri et generoso D:no Äxelio Oxenstierna, Liber &, ut fé^l
Stralattndium quantocius conferret et quicquid ad iatius urbi#
portuique caeterorumque hinc dependentium aTitae libertatis $»'
Becuritatis conserrationem, sive tractando ac concludendo, sirt
alio qiiocunque modo conferre posset, in eo nihil operae, stndS
et industrise in se desiderari pateretur. Qnicquid igitiir hic Do-^
jninus Legatus noster ex tenore instrtictionis suae cum eonisi
quopiam tractaverit, egerit, statuerit quonim intereaae hoc loeo
vertitur, id nos vi harum omni meliori modo ratum gratumqne
habebimus. In quorum fidem prsssentes etc. Datum [Marien-
bnrgi d. 8 Augusti 1628].

ur det Tysk-Latinska registraturet för 1628, fol. 182.

a26. Fftltlfi^ret vid Oaaa den 20 Au^asti leSS.

Värfvande af tyska soldater.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij fömime, her
Gantzler, af Alexander von Esken, att ther skall vara godh lä-
genheet vidh Stralsund till att bekomme en hoop Tyska soldater
af den Wallensteniske armeen, sä efFter vij sädane här till the frem-
mende regementemes recreuer väl behöfve, befale vij eder nåde-
ligen, att, ther I kunnen så under handen en hoop bestalla, I tå
skaffe ther af till en trij eller fyra skutor fulla hijt medh thett
första. Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af lägret vidh Os»
den }g Augusti, Anno 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Present. p& skepet nnder Dornbusch den 26 September, Anno
1628.

827. Pftltl&gret vid KlotkenhofT (vid Ossa) den 22 Au^aati 1688.

JEUkskansleren bör meddela Alexander v. Esken förbållningsordres.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder, her
Gantzler, nådeligen förnimma, att brefvijsere, Alexander von Efl'
ken, hafver här i vårt felttläger för oss i underdånighet sigh pre-

*) Tommm år bår lemnadt i texten.

4S5

MBteret, fi^regifTendes, att han nyligen rijn reesa ifrån Stråkund
Ikijt åt tagit hafver, till den andan att hår anholla hooa om om
Jafonnatioii och nnderråttelsse, huru han sigh der i Stralsund uthi
■n tUbetrodde tienat förholla, och hvadh han i alle förefallende
«B och riket anlågne aaker och ährender göra och låta tkuUe.
Så aldenatund yij befinne denne håna resa fast onödigh, effter
nj eder dijt affkidet hafve, och i befalning gifrit att, så t&I om
hans person och tienat som ellieit andre oas anlägne saker der
laiameatidea, så förordna, disponera och förrfttta, som I befinne
könne osa till gagn och nådigt behagh lända skole, och bemalte von
Bven [o: Eaken] eder i vägen missfahren är och af eder Strålsundskc
tebsa intet förnummit, derföre hafve vij intet velet honom här
längre uppeholla, uthan straxtt tilbaker igen afftirdiget och till
eder remitteret, nådeligen befalendes, att I honom på hans värf
och begäran sådan besked och resolution gifve vele, som dess
orts tillstånd fordrer, och hans qualitet kan lijkmätigt vara. Der
med skeer vår nådige vilie tillfyllest, och förblifve eder med all
konnngzligh gunst och nåder altidh väl bevågne. Eder här med
Gndh alzmechtigh nådeligen befalandes. Af vårt läger vidh Klot-
kenhoff den 22 Augusti, Anno 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: PnMCDt. på skepet under Dornbusch den 26 September, Anno
162S.

aS8. FUtUgret vid Klotkenhoff (vid Oaaa) den 80 Aug. 1628.

Underhandlingen angftende Stralannd.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve befälet,
her Gantzler, att Secreteraren skall sända eder altt, hvadh med
thesse Strålsundskc sändebuden Lamberto Steinwich och Joan
Josquino a Gösen så mundtlig som skrifftligh denne gången fram-
stellt och svaret är, på thett att I hela sakennes tillstånd theraf
ß^mimma motte, och eder så vida ther cffter förhoUa, så som 1
flee, att altt nu sedan förandret är*). Så effter thett besynnerli-
geste, som nu i Stralsund skall förrättes, är först, att then Dan-

*) Sekreterarens berättelse jämte de flesta af de talrika bilagorna till denna
finnes i samlingen Germanica: sHandlingar rörande Sveriges förbindelser med
Stnüsand». B. A.

486

ske guarnisonen med godh vilia dragés ther ut, 8& snart vår I2t|
lofvede guarnison ankommer, sedan, att thett Tyske folket, som:
staden sielf här till besoldat hafver, sändes oss tå straxtt hijt!
öfuer till Pryssen till vare andre Tyske regementers recreuer,
och, för thett tridic, att altt steiles effter then capitulation, son
vij nu här med them ingånget hafve, i värket, thett fortificatio-
nen förfärdiges i tijdh, och stadzens defension öfuer vintereti
väl och uthan fahra praesteres må; therföre befale vij eder bIp^
deligen, att I samma öfuerskickade acter öfversij, och stelle altt
ther effter, så vidt thett bäst skee kan, uthi sin richtighe^
Ooh medan med patrocinio och thett öfrige ähr upskutit tiS.
förste våårdagh att afhandla, kunne I ock med confirmationwi
på alliancen så länge innehoUa, och allenest laga all ting för
edert tädanresande ther hän, att staden thes emellan må Til
blifve defenderet, och gemuetherne således till våren dispone-
res, som sakernes tarf och vår intention fordrer. Skulle H. E-it
Konungen i Danmark intet vele dragé sin guarnison ther uth,
såsom staden begärer, eller ther 1 hade eder allereda i någea
annen motto, som till eventyrs kunde icke vara thenne vår na
giorde afhandling lijkmätigh, effter eder förre instruction medh
någen inlätet och fördiupet, så vele vij, att I like vist befiijte
eder till att redressera all ting till thenna här giorde förändring
så vidt mast skee kan, och hvar någet ther effter icke till even*
tyrs gå kunde, att I tå åtminstone leefva saken in integro, tag»
sådant altt ad referendum op och begifva eder effter förrättade
saker medh första lägenheet hijt öfuer igen. Hvadh här clliest
sedan edert afresende är förlupit medh fienden, varde I nthi
lijka motto af Secreterarens relation förnimendcs. Och befale
eder Gudh alzmechtigh. Af vårt felttläger vid Klotkenhoffdefl
30 Augusti, Åhr 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prwscnt. p& skeped under Dornbusch den 26 Septembri«, Ani»
1628. *- r- y

: 4J7

tFUtUgret Tid Om» den 8 September 1698.
åtefciUiga iiotUDS f&rlwter, ned «kledniiif hranf Biktkaniltnii Mr gdra
nnäkter hos Kanimgen i Dannuurk för de i htet uteblifnm skeppen; Neuen-
borgs eröfring.

Goatsf Adolph etc. Vår •ynnerlige gunst etc. Vij Tele eder
■ideligen icke förhoUe, her Cantzeler, att O60 6r för n&gre da-
Igår »edan tidender ahr Syerigie tilkombne, att v&rt nje tkiep
I Tagen är ther i ski&ren af fdraeende gienom «kotporteme
JBedh Tatn fullupit och medh «tycker och allt nedbtankitt på
lederton fampnar diupt. Sedan s&å äro 000 idag tidender kombne
läran Clae0 Flemmingh, att vidh 0id0te 0toora 0torniTåderett ftr
'Christina drifvin in på landett, litet in om Hestemåä«, och ther
«pbråndt af fienden, och att een part af dee andre skipen are
mechtog laka vordne, een part såå aff folck gienom siukdom
; förblottade, att vij för denne hösten inge skiep till Dannemark
•inda kunne. Så, medan vij hafve gifvit H. E:tt Konungen i
Dannemark vare endskyllingz orsaker tillkienna, såsom I aff
copian på brefvedt see kunne, terföre befalle vij eder nådeligen,
att, hvar I ännu äre i Dannemark, I och sådant mundteligen i
båsta måtton förrätta och endtskylla vele, och skynda eder se-
dan snart hijt tilbakes igien. — Hvadh denne ortens tilstondh
vedkommer, effter dett att fienden hade allaredo sin bryggie
ftrdigh och var öfverkommen vidh 6[ra]udentz, för än vij hijt
komma kunde, så hafve vij för två dagar sedan vendt vårt an-
ilagh på Newenborgh, hvilkit och så lyckeligen aflop, att vij
moot midnatztidh medh flåttan öfverkommo, satte medh een
hast petarder pä porterne, och i een tima tillgiörande hade sta-
den medh veldigh hand inne. Hvadh vidare kan vara, thct
varda I uhr Cantzelijt förnimmandes. Och befalla eder etc.
Datum lageret vidh Ossa den 8 Septembris, Anno 1628.
Ur TegiBtrataret för 1628, fol. S05.

880. Montig (nåra floden Drewena) den 10 Oktober 1628.

Aoakaffande af fartyg för Prins Ulriks hemresa till Danmark samt af presenter
åt hans nppTaktning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Effter dett,
herr Cantzeleer, H. K:tt Printz Ulrich ähr till sinnes attbegifve

4S8

sig till Dannemark igien medh dett aldraförste, derföre ar
Yilie, att I till samme H. E:ttz reesa late bestelle ett tienli
hållendereskiep, som H. K:tt kan l5pa uthdfver medh och ai
personligen medh sitt folck vara opå, och der hoos lAta
ett aff vare dee smerste örlig skiepen, som H. K. convoijei
och straxt effter H. K:ttz dfuerkompst löper aff igien ifrftn Di
nemark och ginast till Sverigie, eller som vederleken dett bi
kan foga, så att dett kommer i behåUdh. — Deslikeat år c
▼år nådige befallningh, dett I giöre provision, att prsesenter
gode, som tidzens lägenhet kan medgifva, mage der för hi
folck ftrdige finnas, dem att offereres. Hvad H. K:ttz egin pc
son vidkommer, moste H. K. oss för denne gong hafva åa
skyllat, eStei inge sådanne prassenter i förrådh finnas, som
K. kan vara tient medh. Eder hår medh Gudb etc. Data
Montich den 10 Octobris, Anno 1628.
ur re^stratnret för 1688, fol. 619.

381. Elbing den . .*) Oktober 16M

underhandlingen med Polen.

Instruction och underråttelsse, hvarefifter Koagii
Maj:tt vill, att Gommissarierne, herr Axell Oxenstiini%
Sverigies Rijkes Cantzler och General-Gubemeur
Pryssen, herr Johan Banner, öffverste och Gabeneol
på Höfft, Erich Ryningh, öffverste och Gubemcur I
Elbingen, till den PoUniske tractaten depnteredliei
sigh rätta skole. Actum Ellbingen den . .•) OctobriS|
Anno 1628.

Effter som Churfursten aff Brandenburgh sigh i denne ßr-
ledne sommar och höst hafver låtidtt vara anlägit att förmåå
Kongl. M:tt på den eene, och Konungen och Follniske gtan-
derne på den andra sijdan, till fridzhandell och tractat, föregif-
vendes Konungen och Pollniske Ständerne, serdeles desse, ickic
att vara dår till obenägne; och nu tijden ähr förbij, att aådan

*) Datamriffran fattas.

489

lacuit i EoDgL M:tte såhnraru ickie kan föreUgas, så, på det
jekie må finnea nogot feell på Eongl. M:iz njda, hafver H« K. M:U
Itekta att deputera föreakrefne aijne Commissarier, aU dhe trao-
taten (diLr han ellieat sigh låter practieera) mage acceptera och
ioraökia aå och alunta, doch alltt effter och på effterfölliende
aitt och condicioner:

Ähr Eongl. M:tt till fridz, att Churfuraten antingen sielff
eller igienoin aijne deputeredhe brukas för underhandlare och
mediator till att föreslåå condicioner, medh argument bcveeka
parteme till fridhlige tanckar, och hvadh een underhandlere an-
ståår att giöra, män ickie till att föreskrifFva nogot eller på-
binda, eij heller att dijudicera nogon condicion; d&r och Chur-
fursten begierer att draga sigh till hielp Dantzich eller Tornne
8tedh eller och bådhe, må det och tillåtas, allenast att det ob-
Berveras, att dhem saropttligen eller synnerligen inthet vijdere
beståes, an att bära ährenden och orden parterna emellan, och
att rådha och styrckie, hvadh dem täckies, föruthan nogon krafft
att sluuta eller Eongl. M:tt och Sverigies chrono nogott att
pnejudicera.

Handelssplattzen och tijden mage tagas, såsom säkerheeten
och åhrztijden bäst tillåtha. Fölliedt mage Commissarierne mo-
derera efter Eongl. M:tz och Rijckzsens dignitet och till Com-
missariemes säkerheet. I lijka motto skolo dhe observera på
möthet, att dhe ickie tillstädia Polackerne nogon pnerogatiff,
iithan, så vidtt dhe ickie medh skääll kunna nåä nogon förmåån,
alltidh observera sequalitatem och decorum, och doch i ftfängie
strijder, så vidtt dhe Påler sigh accommodera, ickie inlåtandes.

Belangende fuUmachterne, så endoch Eonungen i Pålandh
hafver sigh nu vidh Eongl. M:ttz tittell nogott nährroare ac-
^ommoderat ann tillförenne, liqväll, allthenstundh titlen ickie
gifves efter vaanlige forme, sedan cum protestationc, och för
det tridie synes och nogot sticka under dett ordet »raodernum»,
derföre skole Commissarierne sådantt allt disputera och sökia

430

att fåå een annan nu strax, enkannerligen där om een evij
fridh eller rumbtt stilleståndh tracteraa skulle. Doch 8& framfl
Tederpartten sigh den excuserar högtt att kunna komma t
väga, och Beipublic8B fuUmacbtt ähr giordh och in ampliasii
forma skrefven, dä mage Commiaaarierne pä dhen fullmadil
däraff cönceptedtt ähr öfverlefvereradtt, träda medh dhem Po
niske i handell och tractat.

Begiera PoUniske Gommissarierne, att fullmachtteme p
bädhe aijder akole sättias i mediatorernes händer medh del
villkor, att dhe skolc blifva partern e öfveranttvardade, aä fnm|i
nogon förlijckningh skieer, hvar ickie, att dhe dä reatitueraa, di
endoch Gommisaarieme akole lätha aigh vara anl&gett, att fal
machterna strax förväxlaa, liqväll, hvar det gifver atoore diffi
culteter, behöfva ickie H. K. M:tz Gommisaarier att lätha sakei
deropä stöta sigh, uthan sädant tillätha.

Uthi Kongl. M:tz fullmachtt kan och fordras, att Eonungei
i Pälandh skulle gifuas titelen aff Sverigie, män sä akall sådanl
remonstreras att vara alldeles oskäligtt, och sädant ingaledes
vara att förmoda.«

Kommande till tractaten, effter i PoUniske fuUmachten för
mäles, PoUniske Gommissarierne hafue machtt att tractera de
pace perpetua eller stilleständh, dä skole H. K. M:tz Gommis'
sarier vara färdige till bädhe, och sä frampt dhe PoUniske Gom
missarierne veele först handla de pace perpetua, dä skole dess»
observera effterskrefne condicioner och viUkor och dem itt ef-
ter annadtt föreslää och afhandla, nembligen:

Leges seu conditiones pacis perpetuae.

1. Rex Polonie Sigismundus tertius, suo ac liberorum et
posterorum suorum universorum ac singulorum nomine reaua-

431

fSet in perpetuam juri ac pnetentioni omni in Regnum Suecis,
Ibgnam Ducatiim PinUndie ac Regno Suecie lubjectas pro-
mciaa, territoria au( subditos.

8. Ordines Regni Sueci«, incolas et subditos univereoa et
ngalos agnoBcat liberos, ezemptos et solutos omni nexu sno,
fiberomm ac posterornm suorum.

3. Serenissimum ac potentiasimam Principem, D:num 6a-
«taYum Adolphum, Rex Poloniae agnoseat regem Sueciae legitimum.

4. Sit amicitia et pax perpetua inter serenitaimos ac po-
tenttaaimoa Principea et inclyta Regna, D:num Gustavurn Adol-
pham, Regem Sueciae, ejuique posteros et succesacres atque
t«gnnm Sueciae, Magnum Dncatum Pinlandiae ceteraaque eins
legni provincias et aubditoa ex una et D:num Sigismund um ter-
toum, Regem Polonise, eiuaque posteroa et successores atque
Segnum Poloniae Magnuroque Ducatum Lithuaniae eisdemque
ffubjectas provinciae et subditos ex altera parte. Sitque iniu-
riamm omnium ac detrimentorum utrinque illatorum aut accep-
toTum perpetua instituta aranistia.

5. Ex hoc die uterque Rex alterura pro amico habeat et
literia et aermone amice tractel, nee quicquam alterius dignitati
detrahat, ac ubi alter alternm literis aut legatione inviserit, quic-
quid honoris, dignitatis aut tituH ex hoc foedere debetur, alter
tUeri prompte praestet.

6. Ablatae per hoc bellum Regno Poloniae provinciae, civi-
tatea, castra et territoria restituantur.

7. Sumptus belli Regi Regnoque Sueciae refundantur.

8. Rex ac Respublica Polona omni in Esthoniam praeten-
aione renuncient.

9. Occupatis hactenus ac restituendis ciritatibus ac provin-
cialibus, cujuscnnque status aut conditionis, universis et singu-
Ha, sive sua sponte sive coacte, transierint ad partes Regis Sue-
ci«, de securitate, indemnitate, juribus, privilegiis, possessioni-
boa, libero ac minirae perturbando religionis evangelicae exer-
citio, ttti nunc est, abunde caveatur.

10. Rex Polonise ac filii majorennes suo reliquorumque
nomine sufficienter caveant Regi ac Regno Sueciae cuncta, quae
I^ic promittuntur aut decernuutur, bona fide servatum iri, id-
que: i. subscriptione manuum atque sigillorura adpensione;
^ interveniente jurejurando solemni; 3. datis fidejussoribus Re-
publica Polona et.Duce Borussiae, Oivitatibusque majoribus et
Ordinibus Borussiae.

432

11. Bespublica Polona publico Ordinum deereto et initti
veniente jurejurando solemni se obstringat ad baec eadem m\
ruanda, iDprimis quod nunquam «int Regi SigiamaDdo eimii
liberis aut posteris, uni aut pluribus, opitulaturi coDsilio, aii
milite, aut armis, aut pecunia, aut commeatu, aut claaae, nii
uUa alia ratione, si quid nunc, aut imposterum sunt tentatmi
adreraus Regem Guatavum Adolphum, eiusve posteroa ac Be|
num Suecise; tum se potius obstringant ad id, quicquid fneril
viribus omnibus impediendum.

12. Ad uberiorem securitatem oceupati portna et adjae«!
tes civitates relinquantur in Regis Suecise roanibus ad annos, é
quibuB convenerit. Deinde Dux Borussias cum Ordinibus Dt
calis Borussiae, tum etiam Ordines Begalis Borusaiae ac iDprini
urbes Dantiscana, Elbingensis et Torunensis fidejabeant, ettaa
inter se quam cum Rege Sueciae foedere jungantur special], fir
mato jurejurando interveniente, idque indulto et decreto Begii
et Reipublicae Polonte, in hunc finem, quod tam ipai servar^
quam ut alij servent, promissa efficere velint teneanturque Bep
SueciaB praestare hanc fidem, ne quid a quoquam contra hxe
pacta actum susceptumque fuerit, addita quoque per expressua
hac cautione, ut si Rex ac Respublica convenerit, tum Dux sc
Ordines utriusque Borussias soluti sint omni nexu Kegis ac Bei-
publicaß.

13. Nemini amicorum fraudi sit, alteram partem hoc betto
consilio operave et opibus fovisse.

Vidh denne tractat och handell skole H. K. M:tz Gommi»-
sarier ickie föreslå alla desse condicioner tillijka, uthan fönt
dhen första och aä den andra och tridie, eller ju ickie fleere
an föreskrefne tree första tillijka, ickie kommandes anüngen
tili restitutionem ablatorum eller refusionem sumptuum eller
till adsecurationem, förr ann dhen förnembligste controveivi^
ähr afhandlat, remonstrerendes att, föruthan samma afhandlingb,
ingen evigh fridb anställas kan.

10.

Renuncierer Konungen i Pålandh på sijjie och sijne effter-
kommendes vägner, såsom i dhen förste, andra och tridie artikel

433

' ftrmåles och det kommer till dhe borttagne landz, hues och
I itiders restitution, då ro& den in genere bevillies sålcdee, att
l «fier den siunde artikel K. M:tt all krijgedz omkostnadh blii-
I aer refundcmt på yiasa terminer. Summan belangandhe, skole
Kongl. M:ttz Commissarier praetendera henne högh, föregifuen-
des henne stijge i deaae trettijo åhren olijka, somblige ähr meere
och somblige mindre. Doch« itt åbr i annadt räcknadtt, akall
' Till finnas, att inthet åhr tihr ringere omkostnadh giordh än till
trä millioner rijckzdaler. Doch, på det dhe roåge see, att Kongl.
; M:tl ickie begierer att vara oskäligh, vill Hans K. M:tt ickie
I fordra eller praetendera högre änn till femm tunnor gyldh rijckz-
daler om åhret. Giör i trettijo åhr ^etthundrede och fåmptijo
I tunnor guUdh rijckzdaler. På sidstonne motte det afslAes i alls
på tijo millioner rijckzdaler.

11.

Och moste, så frampt penningar bevillias, det tagas i achtt,
att cen million åth minsta nu strax blifucr erlagdh till att af-
dancka och betala det främmende foUcket medh. Sedan, att
dhen öfrige summan erlåggies åth högste i tijo åhr, på een viss
dagh om åhret, till een million, och att landen blifue derföre
till underpantt och deeles i tijo deelar, huar deel emoot een
million att restituera, nembligen på den första och nu strax:
Straasburgh, Guttstadh, Wormbditt och Meelsack*); dhen an-
dra: Brunssbergh, Frauenburgh och Tollkemitt; dhen tridie:
Derachow, Höfdtt och Stumm; dhen fierde: Marrienburgh; dhen
fåmpte: Ellbingen; dhen siette: Pillow; dhen siunde Derptt och
Derptiake lähnet; dhen ottonde: Kåkenhusen och Wenden sampt
Buneborgh; dhen nijonde: Rijga, Mithow, Dalen, WoUmar och
Biakopzdömmet; dhen tijonde: Pernow, Fellin, Öfuer-Polen och
hais. Så moste och dhen condicion hafves därhoos, att, så
frampt någon termin försummedes, att då och lössningzrätten
vore försummedtt, och pantten iure perpetuo fulle till Kongl.
M:tt och Sverigies chrono.

12.

Män hvar Polacken antingen hoUer sådan penningesumma
för högh och oraöijcligh eller och sigh neessHgh att uthgifua,

*) Denna sist nämda ort fattas i Axel Oxenstiernas egenhändiga concept.
^el Oxenstierna, IL L 28

434

då mage Coramissarierne sä myckit närmere komma, att dli<ii
lata K. M:tt och Sverigies chrono affindas för sijn onikostnadli
medh Lijfßandz totale cession inn till Dyynen jure perpetno|
eller ju åtb minste medh Bijga stadh, så och den deell affLijffi
landz cession, som ähr belägen emellan hafvedt, innan före Dy<
nen och Eweståån och nu af K. M:tt possideras. Och kundhci
på dhet fallet Mithow åther restitueras Hertigen afF Churlandlii
igien.

13.

Så moste och, huar det så vidt kommer, det tagas i ackt,
att H. K. M:tt för sijn säkerheet skuUdh till nogre åhr, efter
som man derom kan föreenas, behölle Pillow harapn sampt
Hofft och EUbingen, och att dhe andra fölliende artiklar om
adsecurationen eller cautionen ju mage tagas så mykit starc-
kare i acktt.

14.

Skulle sigh och tilldraga, att ingen evigh fridh cum renun-
ciatione juris et praetensionis omnis vore till att nåå, uthan att
dhe Poler stode på trettijo åhrz stilleståndh, cum restitutionc
ablatorum, efter som condicionerne i fioU ähre föreslagne, «i,
endoch Commissarierne ickie deste mindre skole ståå på renun-
ciationen, föregifuendes sakerna nu vara förändrade, liqvål!
mage dhe dette oachtadtt bevillie till trettijo åhrz stilleståndh,
allenast dhet slutes emellan Kongl. M:tt i Sverigie och Konun-
gen i Polandh, så och beggiesdera barn, effterkommende och
chronerna, och att dhe andra artiklerna, ifrån dhen fierde till
dhen sidhsta, blifuc tagne i achtt och efterföUgde, ickie minder
än om een evigh fridh sagdtt ähr.

15.

Nu skole fuller Commissarierne således, som förebemältt
ståår, procedera uthi tractaten öfuer een evigh fridh eller tret-
tijo åhrz stilleståndh. Män effter som trooligitt åhr, det nep-
ligen desse condicioner skole således blifue af vederdeelen ad-
proberedhe; och dhe eij heller kunna för rijckzens säkerheet
och andra vichtige oorsaker skulldh förandras och limiteras på
denne sijdan, så finner H. K. M:tt gott och vill, att Commisea-

435

^rne måstedeeles gifue der ackt opå, att een sutpensio armo-

eller vapoehTijla må blifue bevilliedt och oprättadtt på fyre

ller femm åhr, eller och på trij, tu, eller och itt åhr, män ju

ger ju heller, och sådant medh dhen condicion, att hvar be-
|>Uer, dhet han hafver händer emellan, och det roligen och sä-
l^rt besitter uthi stillestandet. På huilket fall, att itt sådant
illeståndh blifuer bevilliedt, må man, uthan stoort scrupule-

Ddhe öfuer forman eller titlerne, föllie dhet efter, som i Lijff-
odh för dette ähr blefvedtt oprättadt, gierendes ickie dess

oder, huadfa som ähr till att nåå, män för titlerne skulldh

ie uthslåendes een sådan suspensionem armorum, där hon
kr elliest att bekomma.

16.

Män allthenstundh troligit ähr, att tvenne puncter, enkan-
nerligen af dhc Poler vidh een sådan vapnehvijla skole drijfues,
^rst, att Weixelen må öpnes och tullen afskaffas, sedan, att
'^Bogre hus och platzar mage restitueras, huarföre mågc Commis-
sarieme veeta, det vara Kongl. M:tz villie: 1. om Weixelens
öpningh, att dhen väll må bevillies, doch sä, att tullen ingale-
des afskaffas, huarken i Pillow eller på redden för Dantzich,
och där han ändå kundhe påläggias vidh Höfft och crhoUas,
»kole Commissarierne bära där åhoge före; 2. om nogre plat-
zers restitution, då må emoot itt åhrz stilleståndh Strassburgh
restitueras och emoot fleere: Strassburgh, Guttstadtt och Wor-
midtt sampt Meelssack och inthet meere.

17.

Veele och dhe Poler giöre stilleståndh så här som i Liff-
landh, väll och gott; då slutes på alla oorter. Veele dhe och
hår giöra alleena och sluta Lijfiiandh och Litthowen uth, då ähr
och Kongl. M:tt där medh till fridz, allenast att det förbehol-
les, att såsom dhen Litthowiske armeen ståär fridtt, att trängia
så vidtt inn i Sverigie, som han kan, att då Eongl. M:ttz Lijff-
ländske armee må trängie så vidt i Polen*) gienom, som den kan.

18.

EUiest, så frampt fienden behagar att giöra een vapnehvijla
på een månadt meer eller minder, inn till nästkommendhe för-
*) I oonoeptet står >Letthoweii och Poleii>.

436

ste Juliiim eller Augustum nästkommende, då tillståår det Kongl.
M:tt sijne Commissarier att effter tijdzens lägenheet statuera
och sigh medh vederdeelen deröfuer föreena.

19.

Vidh hufvudhtractaten om een evigh fridh eller trettijo åhrz
stilleståndh är och dette till att observera, utt, så frampt man
blefue om allt [anedt]*) eensse, endoch Commissariernc ekole
starckt anhoUa, det Konungen i Polandh skall afläggia titelen
af Sverigie, liqväll, der det ickie ähr att nåå, då må det patien-
teras, att han sielff brukar titelen, mädan han lefver, män ickie
gifues af Kongl. M:tt eller dess undersåtar, och att ingen af
hans barn eller efterkommandhe samma titel af Sverigie vij-
dere optager eller brukar.

20.

Så skall och beslutedtt öfuer een evig fridh eller trettijo
åhrz stilleståndh bekräfftas raedh solemn eedh och stadhfastelsse
på båda sijdor.

21.

Ickie skall heller fångerna vidh tractaten förgätes, så frampt
dhe kunna vara till att förlossa.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

Originalet är skrifvet med J. A. Salvit handBtil. Conceptet h&rtill, helt och
hållet skrifvet med Axel Oxenstiernas egen hand, finnes i R. A. bland Acta Po-
lonica 1626 — 1630 och Öfverensstämmer, utom med afseende på stafsåttet och
några ofvan anmärkta smärre afvikelser, med originalet.

332. Elbing den 26 Oktober 1628.

Ny fullmakt för underhandling med Polen ••).

Nos Gustavus Adolphus, Dei gratia Suecorum, Gothorum,
Vandalorumque Rex, Magnus Princeps Finlandiae, Dux Eatho-
niae et Careliae, nec non Ingriae Dominus etc., universis et sin-

♦) Ordet fattas i originalet, men står i conceptet.
••) Jmf. ofvan. N:o 288.

437

golis, quorum interest aut quomodolibet interessc potest, no-
nim testatumque facimus, quod, cum in ultirnis congressibus
inter Nostros Regnique Suecise nee non serenenisBimi Prin-
cipis D:ni Sigismundi III Poloniae Regie, Magni Ducis Li-
thuanise, Kussise, Prussise, MassoTise, Samogithiae et Livoniae
et<^. Regnique Poloniae ac Magni Ducatus Lithuaniae Conimis-
larios nihil statui potuerit, quod ad tranquillitatem hiscc gen-
tibns septentrionalibus restituendam conduecret ac ilhmus Prin-
eeps, consanguineus et afBnis noster clarissimus D:nu8 Georgius
Gmlhelmus, Marchio Brandeburgensis, Sacri Rom. Imperii Archi-
Camerarius et Elector, nee non in Pruflsia &c. Dux &c., per Legates
8U08 a nobis instanter petierit, ne tarn salutare opus propterea
oranino deseri, sed potius meliori cum spe reassumi pateremur;
idcirco, utcunque res rationesque nostrs non ferant, ut hie diu-
rius commoremur, tamen quo finis aliquis aut modus christiani
sanguinis effusioni honestis rationibus statuatur, nosque testa-
tam faciamus orbi universo, quantopere ab eadem abhorreamus
ad diligentem Suae Dilectionis instantiam consensimus, ut relicta
hie plenipotentia absentiae nostrae vices supplerentur. In mandatis
igitur dedimus, sicuti e vigore harum in mandatis damus, syn-
cere nobis fideli, Nostro Regnique nostri Conciliario, Cancellario
et ad excrcitum Legato, partiumque Borussiae nobis subiectarum
Gubernatori-Generali, nee non ludici Provinciali Norlandiarum
et Lapponiae, illustri et generoso D:no Axeiio Oxenstierna, Lib.
Baroni in Kimitho, D:no in Fijholmen et Tijdöen, Equiti Au-
rato &c., nee non generosis et nobiiibus syncere nobis iidelibus
Dmo Johanni Bannerio, Tribuno militum et Gubernatori in HöfFt,
Haereditario in Mulhammar, Equiti Aurato&c. atque Erico Ryningh,
Tribuno militum et Gubernatori Elbingenei, Haßreditario in Siöesa
&c., ut cum Commissariis partis adversae, si ad hanc ii rem ctiam
propensi fuerint, denuo congrediantur et de constituenda ve) pacc
perpetua vel armorum suspenßione tractent. Quidquid igitur
vel de pace vel de induciis dicti D:ni Commissarii nostri Reg-
nique Sueciae cum praefatis Commissariis Regis Regnique Polo-
niae Magnique Ducatus Lithuaniae egerint, concluserint, statue-
rint, id nos vigore harum omni meliori modo ratum gratumquc
habebimue. In quorum robur fidemque praesentes manu nostra
subscriptas sigillo regio communiri jussimus. Actum Elbingae
die 26 Octobris, Anno 1628.

Efter en samtida copia bland Acta Polonica 1625—1630, R. A.

438

338. Borgholm den 4 November 1628.

Om Konungens hemkomst; sjöfartens betryggande genom utsända fartyg; det tOi
Stralsund bestämda krigsfolket; förnödenheters öfversändande till Preussen;
om anstalter, som där böra vidtagas; kopparhandeln pä Halland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vi vele eder
nädeligen icke förhoUa, her Cantzler, att sedan vi ginge till se-
gels den 29 Octobris uhr Pillow, äre vi medh gott fogeligitt
väder här ankomne och uthstigne pä norder udden den I No-
vembris och hafve strax med samma vindh skyndatt de fjxa
stoora skepen åth Stockholm, att vi förmoda och dem nu vara
i behold. Skrefve och strax Claes Flemingh till om the små
skepen, som i höst hijtt uth skole sändas, att vi förmode och
dem medh dett första skole vara i Pryssen, effter s&ssom vi och
nu här ifrå affarde Jonas och Svarte Hunden tijt uth« att Fle-
mingen må således blifva stark nogh till att försäkra siöen.
Befale eder fördenskuld nådeligen, att I hoUe honom efFter und-
fångne memorials lydelsse der till, att han försäkrer fahrten här
emellan, att, huadh ännu af och an öfversändas skall, må väl
och säkert framkomma. — Hvadh folkett, som till Strålsundh
skulle sändas, ahnlangar, så var till all olycka Kaggen heem
marcherat, för än vij hijt komme. Så, ändoch thedh vill blifva
seent medh honom, hafue vij doch strax befahlatt, att han åther
med sitt folk skal komma hijt igen. Och tage vij i medlertiidh
någre hundrade man af Dubwaldz folk, som nu här på ölandh
är, them vij thes emellan åt Stralsund sända vele. Om till-
ståndett här hemma i rikett hafue vij än elliest lijthet förnum-
mit, efFter vij medh ingen meer än Åke Axellsson ännu taah
hafve, förnimme doch i gemeen, att alt ännu, thes Gud skee
låff, ståår tämmeligen väll. AfF honom hafve vij och then för-
tröstningh, att, hvar man icke bekommer så myken rogh, thed
man likvist här till än tu eller trijtusend tunnor korn bekomma
kan, och eflfter vij i sommars gofve Mårthen Wewetzer förlåff
att skeppa uth 3000 tunnor spannemål, them hans tienare nu
här sompt liggiande hafuer och sompt ännu inkiöpte af landett.
vele vij see till, att man kan skicka tijt öfver af begge desse
posterne, så mykit mast möieligit vara kan. Hafue och skrifvit
till Östergötlandh, att de och tädan tillika medh skoor, strum-
pår, pelssar, sampt andra nödhtorfFter, och en ahnsehnlig surna
spannemåhl uthskepa skole, hvilcket vij och förmeene skole gå

439

088 säkert. Här berätter och bookhållareDO, att i Callmar lig-
ger färdigt vedh pass trijtusendh allnar kläde, sä och een täm-
melig hoop skoor, strumpär och pelsar, them I tillijka medh
snaraste fönräntta skole.

Om andra medell och ränttesakeroe hafue vij ännu in-
thet kunnadt sä vijdt förfahra, vcle doch medh dett första
▼idare gifva eder der om underrättelsse. I medier tiidh och
elliest tilltro vij eder alt, hvad opä andra sijdhan om nöden är,
att armeen och platzema blifve oss till trogen hända beholdne,
Bärdeeles att rytterijet icke må rayket komma af sigh, och thär
möijeligh vore, att I kunde proviantera Osterroda och ändtsättia
Strassbnrg, bäde att stycker opä den ena orten blefve försäk-
rade, och man finge Grefvens*) lijk frä then andra, såssom och
för then beqvämligbeet som förmedelst bäde thesse ortter är att
hoUa Drebentza [o: Drewenz] under vår devotion, så sage vij
thet gerna. Ställe doch alt till tiiden och eder försichtigheet.
Vij sände eder här boos ett ber Johan Skyttes breef om
koparhandelen i Hålland, på thed att I till een deel deraf see
kunne, huru de springa thär medh om thär utbe. Befalendes
eder här hoos, att I än ytterligare tala vid Spiringerne om den
saken, att hvar the inthet vidare thär till göra kunde eller ville,
de dock likväl reesa dijt och äthminstonne till att förfabra,
huru alt thetta noga hänger i hoop. Och befahle eder etc.
Datum [Borckholm den 4 Novembris 1628].
Ur regi«trataret för 1628, fol. 537.

334. Toralunda prestg&rd (på Öland) den 6 November 1628.

Om minerames och arklifolkets förnöjande.

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Vij förgåte, her Cantz-
IcT, at betänkia vare mineurer ther utbe i Pryssen, förr än vij
tadan reeste, förnimme och elliest aiF Creutsbacb, at ehuru Gerdt
förnöijer andra, så skall han lijkväl icke sä ihughkomma arcblij-
fol(jket, som the förmena sigh förtient baiFve och bon om göra
kunne; så, medan the göra oss godh tienst, och thet vore stoor
skada, om bemalte mineurs skulle aff någon vedervillie begifua

•} Grefre Frans Bernhard von Thurn afled den 4 Oktober 1628.

440

fiigh uhr tiensten, och ju hälfftene Btörre, ther the skulle löp«
till fienden, halst sedan the haffve i sommar äff oss lärt thet
nyia sättet at minera, huarföre är vår nådige befalningh, at I
beflijta edher till at contentera, icke allenast bemalte mineun,
iithan ock archlijfolcket, att the mage villige holles. Och me-
dhan ther bleffve två sargadhe archlijsergeanter, vackra karlar,
effterliggiande i Strassburg, sage vij gerna, om I ock them er-
rätta och hielpa kundhe. Gudh befahlandes. Aff Torslunda
prestegårdh på ölandh then 5 Novembris, Åhr 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Stumb den 26 Novembris, Anno 162S.

885. Kalmar den 11 November 1628.

Försvaret af fästningar i Preussen; påläggande af en gärd därstädes; om spui-
måls ditsändande.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. AUdenstund, her
Cantzler, Osterroda ähr den beqvemmeste ort, utur hvilken Strass-
biirgz ändsätt, så ock Drebnitzens [o: Drewenz] devotion för denne
tiden skall kunna praesteres, och vij fördenskuld mächte gema
sage, att den stadhen måtte holles oss tillhanda öfver vinteren,
och om möijeligit vore Strassburg blifva der utur ändsätt, hvar-
före ähr vår nådige vilie och befalning, att I använde all möi-
jeligh flijt, att samma stadh Osterroda må blifva uthi vår värie,
och Drebnitzen så myckit möieligit uthi vår devotion, och Strass-
burg defenderet och försvaret. Och der så vore, att medlen
skulle ändeligen falla för knappe, att I då, för än såsom någet
skall fehla, läggie een lidelig gärd eller station på furstendö-
met, med hvilken man fehlen stoppa kunne. — Vij hade fuller
förmeent, att komma en tämeligh post spanmål till väga här
ifrån Calmar, medh hvilken vij skulle kunna göra eder ändsätt,
men så befinne vij nu vid vår ankompst här icke vara sådant
förråd, som vij hade förmodet, uthan allenest upbracht fyre-
hundrede tunnor mjöl och etthundrede och femptijo tunnor
korn, hvilke här liggia till redz till att öfversändes. Hafve ock
nu låtet skrifva Per Matzson till om en anseenligh post span-
mål; förmode att han fuller skall en godh deel der af tillväga
komma. EUiest hafue vij ock låtet anmoda Lovis de Guerc

441

Igenom vår skritvelsse om trijtusende tunnor. Hvad här opå kan
jÄiia, Tele vij med all flijt låtba öfversända medhan siön.ännu
|r leen. Dette hafvc vij eder icke velet låta oförmält, och
l?ftdh mera och öfrigt är, tilltroo vij eder vanlige idkesamheet
och föraicfatigheet. Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af
Calmar den 11 Novembris, Anno 1628.

Gustavus Adolphiis m. p.

Anteckning: Prsesent. i Stnmb den 25 Novembris, Anno 1628.

386. Kalmar den 16 November 1028.

Konangens planer för annéns förstärkande och fördelning för det kommande
miitäget.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter vi
hafve denne lägenheet at skrifva eder till, her Cantzeler, för
In vi reesa härifrå Callniar, så hafve vij icke underlata velat at
meddela eder de consilia, som vij hoos agiterat, medan vi här
legat hafve om tilkomraande åhrs krigzstat. Och ändoch vij
hafve åttskillige förslagh giordt på armeen, så befinne vi doch
inthet, som oss synes närmare practicerligh än dessc, hvaruti
vij hafve hellet nödigt at giöra den distinction, at så frampt vi
skole åth åhret endsettia Strålssund med en reijal succurs, så
achte vij formera armeen både der och i Pryssen, som sub lit.
A*) formales. Men der vi Strålssund inthedh behöfve att endt-
fiåttia, så hafve vij tänckt blifva så starke i Pryssen, såssom sub

*),De båda här nämda medföljande förslagen finnas qvar i Oxenstiemska
Mml. >Öf verslag och Rnllor» etc. i Preussen 1629, och visa i sammandrag föl-
jande siffror:

Bil. A. »Disposition of ver krigzfolkett med Stralsunds ändsättning».

I Preaasen: Byttare 4,000|

Fotfolk 7,200} 11,660 Garnisoner: 11.400,

Dragoner och arklifolk 460) Summa: 23,050.

I Liffland: Ryttare 2,375 1

Fotfolk 4,200} 6,726 Garnisoner : 5,400.

Arklifolk 150| Summa: 12,125.

I Stralsund: Ryttare 7,600)

Fotfolk 10,800[ 18,450 Garnisoner: 2,400.

Arklifolk 160) Summa: 20,850.

Ifrån 1 October 1629 blifver allenast på garnisonen 8 comp. Hof-

regem 1200 och 16 comp. Skottar 2400 = 8600.

På Flottan 1200 man.

442

litera B*) formales. Hvarest först är infördt dett folk, som di
DU ähr, sedan achte vij föra frå Sverige dijt öfver 5 regemeotl
footfolk, och 30 compagnier ryttere in Junio, hvilket folk de
blifver således till Octobris mänadh; men ifrä I Octobris haiV
vij för gott anscedt, att heemförlofva de äldste regementeni
och substituera andra, sässoni I af samma förslagh vidare (åå
nimmandes varde. Och effter vij förmode, näst Gudz tillhiel|
att bringe heelc det Culmiskc stifFtct under vår devotion, od
vij befinne den faulten tillförenne begåt vara, att vij hafre t«
ritt för starke pä rytterij och för svage pft footfolk, helst sedai
vij hafve fleere guarnisoner besettia måst, effter såssom och
åhr med Strassburgh hende, så att vi inthet hafve kunnat båd<
besettia guarnisonerne och angripa fienden, effter han hafrej
varit så stark på footfolk och legat in om sinc fordelar, oci
icke heller synes kunne giöre det här efter, hvar han sioe for
delar holler, med mindre vij oss på footfolk sterckia; hvarföre,
på dett oss sådant icke mer hända må, då hafve vi nu giordi
förslaget så mykit starkare på footfolk än tillförenne. Ock hafve
fördenskuld ährnatt att värfva de sex regementte fremmandc
knechter, som I på förslagett see, med hvilcka vij samma CuU«
miske stifft besettia kunne. Så aldenstund den Ofversteleute-
nanten Balchen, som recste med Danske Printzen hädan, pne-
senterede oss Dolbnies tienst med en hop folk, och I vete att
Hertigen af BouUion, Montgomery, Margrefven af Durlach och
Sieur de la Noue hafve och tillförenne giordt oss dett samma,
så hafve vij her ifrån låthedh skrifva Camerario till, att hao
skall nu poussera dem der till under handen, att de oss samme
sex regementten, med vapn och all behör förseedde, på deres
egen bekåstnadt, emoot Octobris månadt i Pryssen lefverere

♦) Bil. B. »Disposition öfver krigzfolket till 1629 vtkan StrAlsand» ändsatt*.
I Preussen (från 1 Juui till 1 October):
Ryttare (af äldre värfvade regementen) 6,500|

FotU.*:' '"!'^r^!: : : : : : JiSS^H«» Garnisoner: 18.000.

Dragoner och arklifolk 450j Summa: 38,960.

I Preussen (från 1 October):

Ryttare (nyare tyska i-egem.) 4,260

> (af landsregementen samt ky-

rassiercr) 4,000

Fotfolk (däribland 6 regem, om 7200 mani

»att tillyärfvas> samt dragoner och >1 4,250

22,600 Garnisoner; I2,60O.

Summa: 36.100.

arklifolket till 450 man).
I Liffland = Bil. A.

På flottan: 1200. I Stralsund: 3000. I Sverige: «vara i beredskap för om*
bytningens skull till flottan» . . . 600.

443

mage. Och ändoch vij hade giårna afdancka velat det masta
'fremmande rytterij för den stoora kostnadt de fordra, HkTäl,
nedan vij see dem icke kan ne fömöijas med dereB afdanck-
hiingzmånadzsolder uthan deercs miscontentaroent och vår dis-
leputation, 8& hafve vij måst föra dem in i förelaget för heele
ihrett, hvad sätt vij och finne till att underholla dem. Befahle
eder fördenskuld nådcligen, att I desse både förslagh väll öf-
veisij och betrachte. Och gifve oss med dett första edert con-
silinm herom tillkienna. [Datum Calmar den 16 Novembris 1628.]
Ur registntaret för 1688, fol. 643.

ft87. Kalmar den 16 November 1628.

De mot ordre hemkomna H. Flemings skepp s&ndas na åter till sjös under J.
King, som bör mottaga föreskrifter af BikskanMleren, hvilken har alt äfven
på annat s&tt sörja för sjöfartens betryggande.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij låthe eder,
herr Cantzler, hermed nådeligen förnimme, att efter Hinrich
Fleming är emott oU vår villie och befallning med [4]*) skipp
dedan forlupen och hijtkommen, hafve vij för den skull straxt
afferdet Öfverste-Lieutenanten Jacob King med de samme skepp
dijt tilbakes igen och derhoos befälet, att han skal taga Hin-
rich Flemings memorial och rette sigh dereffter, så vij dt der-
otfaionan förmält är, och uthi alt det öfrige taga vijdarc infor-
mation och order af eder. Befale eder fördcnskul nådeligen,
att effter I best vethe, huru tilståndet der nu föreveter, I dä
^fve honom all god ordre, huru han sigh vijdare förhålle skall,
så att fienden blifver bollen uhr siön, icke sterckes af andres
tilförssell, och att vare skepp, tienere och undersåter, som ännu
bijt här emellan löpa skole, roåge fritt och säkert passere. Och
der I förnimme, at fienden är sä starck i siön utkommen, att
denne vår flotta icke kan eensam vara honom vuchssen, att I
läte montera någre köpmanskepp af dem, der i Pillaw tienlige
finnes, dertil, och late dem sä samptligen med denne flottan
gripa honom ahn, beflijtandes sig till att beroechtigan, eller al-
deles ruineran, effter såsom I alt dette best befinnendcs varde,
och late honom sedan, när tijdh är, begifve sig med flottan i

*) Tomrum för antalsiffran är i originalet lemnad, men c»fvan insatta
siffra finnes i af skriften 1 registraturet för 1628, fol. 343.

444

gott behold till Stockholm eller hijt åt Callmar igen. Doch de
vinttren inföUe och siön tilfrösse, 8& at han kunde komma huar
ken till Stockholm eller hijt, att han då sökte sig till Danmarch
der sig med flottan att berga in till våhren. Befalendes ede
Gud alzmechtig. Af Calmar den 16 Novembris, Åhr 1628.

Giistaviis Adolphiis m. p.

388. (I chiffer.) Kalmar slott den 20 November 1628.

Arméns fördelning under det kommande fälttåget.

Gustaflf Adolph etc. I hafue till at förnimma, her Cantzler,
af dhet eene förslagh sub litr. B*) att vij ähre till sinnes at lår
tha värfua desse regemente fremmennde solldater i den mee-
ningh, at vij dhem uthi förstendömmet och Cullmische stifftet
vinttern öfuer i borgläger underhoUa kundhe; doch der I meena,
at man dhem ickie därmedh kunne contentera, då hafue vij
tänckt at förord ne dem på guarnisonerne och i dhen staden
igien öfuerskicka alla dhe inliindske regieroenten hemm i lan-
det, så att vij blefue så mykit starckere här hemma på all hän-
delsse, så frampt något oförmodeligtt opå komme, halst efter
dhett vill synes, att dhe Keijserske veele låtha sigh höra till
accord medh Konungen i Danmark. Begierte fördenskuldh ni-
dheligen, att I härom edert consilium oss medh dhet förste till-
skrifuen. Gudh befalandes. Aff Callmare slott dhen *tiughunde
Novembris*), Åhr 1628.

Originalet, helt och hållet 1 chiffer och försedt med L. Grabbes dechiffre-
ring, saknar underskrift.

380. Kalmar slott den 20 November 1628.

Att anställa ransakning med Zakarias Siraonson för grof försummelse vid krigs-
folkets proviantering.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve förnum-
mit, herr Cantzler, att icke allenast Pillow skantzer äre slet illa

*) Se sid. 442.
**) Orden inom asterisker äro skrifna med bokstäfver.

445

proTianterede uthan och folkett, som derifrån hijt hafve varit
ftrordnede, ähre så ynckeligen med kost aiTerdede vordne, att,
Imar icke Gud bade synnerligen foget dem med een god vindh,
ék hade de alle varit om halssen kombne. Ty oanscdt vij alf-
varligen befalte Zacharias Simonssou, emedan vij der vore, att
kan ändeligen skulle väl försörie dem med alle nödtorffter, dett
kan och sade sig hafve alt tillreedz dem att lefverere, så för-
'.nirnrne vij doch nu, serdeles af Hinrich Flemming, att han dem
eij mehre an fem stycker sill hvardere på vägen pä så månge
dager lefreret hafver, huarigenom icke allenast någre hundrede
gode karlar på siön ärc omkom pne och om bord kastade vård-

• ne, uthan och dessföruthan ährc ännu till fyrehund rede perso-
i ner, som här liggie siuko. Och ändoch folkett kunne och väl
: tielfve hafve någon skull häruthi, i dett de hafue kanskee så
?]iårdt lengtat heem, att de hafve icke gifvit sigh tijdh nog till
y att anholle om mehr kost, likvist medan det föregifves, som

• största skulden är boos Zacharias, så väl härudinnan sosom i
; det att han uptager der elakt och odugeligt proviant för ringa

• kiöp och förer sådant för gott til rekningz, dy är vår nådige
tillie och alfvarlige befallning, att I vele herom ransake, och,

• der I befinne honom vara skyldigh, han och tilbörligen derföre
nepses, såsom och att platzerne väl försöries, och att i acht ta-
ges, det folkett icke flere gånger så setties i fahra. Eder Gud

. befalendes. Af Callmar slott den 20 Novembris, Åhr 1628.

Gustavus Adolphus m. p.

840. Stockholxa den 80 December 1628*).

Om Sveriges deltagande i det tyska kriget.

Iblandh andre edre skrifuelsser, ber Cantzler, hafue vij och
fannedt edert consilium, som I om tillkommende åhrz expedi-
tioner formerat, så och een copie af then discurs, som I hafue
hijt skrefuet till edre medhbröder af Bådhet. Såsom vij theraf

*) Detta bref, som blott finnes i en Lars Grnbbes afskrift, är i registratii-
refc dateradt den 26 December, nnder hvilken datum det ock blifvit tryckt i Ar-
ti? till upplysning om Svenska Krigens och Erigsinrattningarnes Historia I: 25
samt i Hancü. rörande Skandinaviens Historia XXY: 65, på hvilket senare ställe
det uppgifves vara tryckt efter en af Erik Runell coUationerad af skrift. Denna
»fckrift, äfven den, såsom det synes, gjord efter registratnret, finnes nu bland
Konung Gustaf Adolfs concepter i B. A.

446

spörrie then nijt och omsorgh, som I bare tili vår tiänst od
fädern csslandzens välfärd h, sä läthom vij oss sådant nådigst väl
behage. Män efter vij ähre ännu här uthi een annan meeniD|
om bemalte expedition, vele vij korteligen gifue edfaer thäron
tillkiänne, på thet I om vare skääll informeras kunne, och eder
vijdere betänckiende dheropå mcddeela. Först sättie vij af b€
mälte eder discurs till Kädhct för vist, att vij hafue inthet aa
nedt än uppenbart kriegh, så medh Keijsaren som Polacken, i
tillkom raandhe åhr at förmoda, huar till vij och moste giön
088 fast och sättie all förmeringh [o: förändring till bättre]*) in
lucro. Sedan ähr och dhet af förfarenheeten och skääl odiflpn-
terligit, att bettre ähr före kriget inn i fiendens landh än för«
väntan uthi sitt eget. Opå thcsse tu fundament, efter vij mosU
föra krijget åth ähret så väll i Tysklandh som Pryssen och Lijff-
landh, så faller allenast tuifvelssmåll, på huilken oort man sktll
förat defensive, och på huilken offensive; eller om man sktll
allenast förat defensive på alla tree orter. Huadh I hafue in-
förd t pro et contra hvardera consilium, thet achte vij för longt
att opreppa eller examinera. Veele allenest vijsa eder, huadh
skääl 088 beveeka, att vij ännu hoUe rådeligere föra krijget of-
fensive i Tysklandh och defensive i Pryssen:

Först, gååm vij medh een royal armee åth Tysklandh, i&
föllie thesse nyttigheeter deraf: 1. Skall Wallensteineren thet-
igienom hoUas uhr Pryssen och ickie töras undhsättia Polac-
ken. 2. Skall han ickie medh hopp och beståndh kunne be-
lägre Strålssundh. 3. Skall han och ickie heller så starckt
kunne stööta in på Danmark såsom elliest. 4. Skall han ickie
så käckeligen töras begifue sigh i siöen, när vij så nähr vore
medh armeen**), och flottan så långt therifrån, som han elliest
vare moste. 5. Så vore och fördenskuldh Sverigies gräntzerp
alla sijdor så myckit säkrare för honom. 6. Skulle man thä
medh opväckia the förqveefde gemüether i Tysklandh, 8oa
hembligen sucka efter occasion till förlossningh, att och the do
get försökie kundhe. 7. Skulle man serdeles encouragere Hen^
sestäderne till beständigheet, eller ju, ther nogen af them haf
dhe nogct annedt i sinnedt, så nähr liggien på hånderne, atl
then samme skulle inthet töra nogot giöre, eij heller kunna,
8. Skulle och Danmark deste meer fatte raodh till dess försvaal

♦) De inom hakar inneslutna orden stå i registratnret och H. S. H

♦♦) Härefter följer i registraturet och den i H. 8. H. begagnade »^*'***^

orden: »och flottan tillhopa, såsom ther vij skole vara i Pryssen medh annefiD' f^

447

01 yattn och landh. 9. Så vore och thet ingen ringa nytta,
Ht, där man kastadhe een sådan armee, exempel tiilBäijande, inn
i Pommern, så skulle hon ju ickie minder opseende gifua Po-
beken, therföre then respect man hafuer op förr Öderen, och
Beer tå, än ther man i sielfue Cassuben låge, och vore på
(ben vägen ingen ringe ting at förrätte, ther man itt hufvudh
ktdhe, som sådant värck medh förståndh föra kundhe. 10.
Sbll och dhet Tyske rytteriet för dhe skåäll i edert breeff
bimäles, åth sommaren afdanckas, så kan och det ickie [skce]*),
idian ther giöras contentement och åth minstonne medh itt
jtOLT monaders soUdh. Der medh meene vij, att och the kunne
giöres villige, så at man dhem på itt redd**) i Tysklandh
braka kundhe, efter man doch thessföruthan moste låtha sättie
diem på Tyske bottnen; uthrättadhe the nogot ther medh, så
▼ore thet gott; huar och ickie, så vore thet tå i deres eget
kndh. 11. För all tingh ähr thet högnödigt för Strålssundh. Ty
efter den staden ähr oss medh ingen ecdh eller plicht förbun-
dhen, uthan hafuer förbehoUet sigh i alliancen at höre under
lijn förre roedell- och omedelbare öfuerheet, så väll som thet
Romerske rijket, efter och humorerne bådhe på borgerskapet,
Ii Tall som the främmandhe soUdaterne therinne ähre ännu
iekie sådana, som dhem borde vara, uthan behöfues i månge-
bande motto disponeras, så frampt man skall kunne sigh ther-
opi förlåta, och besynnerligen efter vår garnison ähr ickie så
•tarck, att han kan alleene vare sakerne machtigh, huar antin-
gen nogot inbördes obeståndh, eller och inbördes och uthbör-
des tillijka, ändhståå skulle, föruthan månge andre difficulteter,
som yij af vare tiäneres skrifuelsser tädan förnimme, ähr inthet
better maner, sådane feel at remediera, änn att vij sielfue
komme tijt medh een sådane armee, som behöfues. Och där
Str&Issundh då kundhe sättias i dhen stat, som Reffle vaar i
Kyssefeigden, vore tå eder licknelsse godh, och tå först kundhe
edert consilium hafue rumm medh hopp. Så att, där man in-
tbet meer uthrätta kundhe, än at man således försäkrade Strål-
sandh medh denne expedition, vore ther medh nogh uthrättadt.
It Och endoch på the fränvmende potentaters republiker intet
stoort kan vara till att tänkie, så synes doch thet ickie alldeles
onyttigt, att Engelandh, Staterne, Bethlehem Gabor och fleere

*) Det inom hakar inneslutna ordet finnes såväl i registraturet som på an-
fört stMle i H. 8. H.

**) Bedd = hastigt anfall (?) = »rid», se Rietz, Sv.Dialekt-Lexicon.

448

skulle thenne vår resolution, om ickie medh sielfue värcket
doch medh een godh affcction högeligen prosequera, så att ti
förmedelst dctte consilium ickie allenest oss sielfue bättre Ii
igicnom thet andre försakrandes vardhe, uthan och högeligei
förobligerendes alla vare vänner. Vij meste fuUcr bekienna, m
dhet förnämbste motiv, som skulle styrckie oss härifrån, syne
dhet vara, at fienden skulle medh een eller fleere formerediM
arméer kunne läggie sigh camp a camp emoot oss, och såleda
förtage oss alla fördeelar där i landet, män så moste I thet be
tänckie derhoos, at emellan Cassuben och Schagen hafucr hai
meer än 50 platzer at besättie. Kommer han nu emoot oss på
een oort så starck, så Icmpner han dhe andra blötte, och på
thet fall hafue vij alltijdh flottan vidh handen, att vij snart
kunne öfuergifue then starcka och anfalla then svaga; och skulle
vij fuUcr kunne så travailloran emellan Cassuben och Schagei,
att han skulle ändtligen sielff inthet hafue at lefue uthaf ock
falla därtill under solldaterna*) så sväår, at the och föge skulle
veetan till villies. Sä at alla the nyttigheeter tillhopa styrckie
meer till at gåå ofensive åth Tysklandh än fith Pryssen.

För thet andra. Män ther man ickie gå&r medh een sådan
armee åth Tysklandh, så mister man ickie allenest alla dhe nyt-
tigheeter, som optaaldhc ähre, uthan hafuer och till att förviss»
sigh på hvars och eens af the opräcknadhe skääls contrario,
enkannerligen däropå att Wallensteinern lärer elliest vist komme
medh een stoor armee inn i Pryssen. Och såsom han tä kan
hafue sitt bequäme oppehälle uth för Wisseln uhr Polandh, så
skole oss tvertemoot alla medell så diflBculteras, at oss sksU
falla så raykit oraöijeligere vår armee at underholla, så roykit
vij henne tå större hafue moste och så mykit trängre [territo-
rium]*) medh dhem bådhe tillhopa än medh Polacken här till
alleenc. Kundhe giöra oss så svårt, at man skulle ickie alle-
nast inthet på dhet fallet kunne impatronera sigh Drebentzen,
och huadh däraf hänger, och än tå mykit mindre belägra Dant-
zieh för alla dhe medelss dificulteter, som dessföruthan till een
sådan armee***) fordres, uthan thet skulle och ändtligen dänif
föllie, at Pryssen moste quitteras medh disreputation och skadh»,

^ *)^gi8/raturet såväl som afekriften i H. 8. H. har »undersåtenia. Orab-
bes sknfsatt kan möjligen bero på felskrifning i chiffem. ^"^™"^**- "

finna menin^Io^'^.n*L^*'''/^°"°"^* ^"^^*" ""^'^^^ ^«^t oriktig, ej Yunnst

ÄfTeTnal^^Ä^^^^ '"^^^ ^^^^^ understrukits. B^dalleandr.

-*) De b&da andra af«kriftema hafva oniet: -belä^ng. i st. för armé.

449

|Ty ähr ther alieredo så dyyrt, at dhcn armeo vij dür nu holle
|]ekie uthaf landet uthan medh nödh kan iinderhoUes, huru my-
IIb verre vill thet blifue åth ålirct för een sa mykit större armeo,
;^ uthi 8å mykit trängre lägenheet, när och all tingh sa mykidt
[4jiere blifuer, efter landet meer och meer fördärfues, och man
iithet afslagh på spannemålen for an tillkommende höst hafuer
t31 al formodhe. Huarföre hafue vij resoluerat at lempna eder
s& mykit follck i Pryssen, som vij förmodhc edher väll kunne
pnestera defensionen medh oi*h bryta iiendens dessein och föra
tbet öfrige tili Strålssundh, efter som 1 af medhföUiendhe förslag

tlit. D*) vijdere see kunne. Fåii vij stillestAndh i LijfHandh,
om Litthoweme och Churländerne anhoUa, och vij her Gustaf
Horn pä nogre åhr att sluta tillstådt hafve, så kan och thet ickie
«å mykit soulagera fienden, som var armee lätta. Vij hafue och
låtidt foga itt underholdzlörslagh under lit. E*), att I och theraff
möijeligheeten till heele värkedtt alfsee kunnen. Och endoch
medlen synes inthet mere förslå än opå thc fyra månaderae, som
I alF förslaget see, så moste man doch tänckie, att thet äre fy re
månader, pä huilke res geruntur. Fåår man thessemellan nogon
foot till krijgett, så varder Gudh och tijdhen lärendes, huru man
fligb videre stärckia skalL Uuar och ickie, så ähr man åth min-
Btonne i sin förre stat och villkor. Och oansedt eder kundhc till
CTcntyrs betre synas, at man employeredhe dhe penningerne i
Pryasen, för hvillke the fremmande regiemen ten värfuas och un-
derhoUas skole, män så moste I dhet besinna, at skole vij, som
sagdt ähr, gå åth Strållssundh, så kunne vij ingeledes vara be-
malte sex**) regiementer föruthan; gååm vij och ickie thijt, så
hafuc vij dhe Keijserlige oundhvijkeligen på baissen här hemma,
på huilket fall I lätteligen kunna tänckia, huru besvärligtt oss
sedan ville falla efter folck, när 1 allenest till minnes föra, huadh
svåra consilia vij hadhe anno 1623. Befalc eder fördenskuldh
Äådheligen medh dhet förste bemalte förslagh vele betrachta och
gifoa oss medh thet första edert vijdare betänckiandhe therom
lallkienna. Sedan efter vij äme sända Generalen till eder in Majo
»tt hämpta dhet Tyska ryttcrijet tädhan, att I beflijta eder i
»nedler tijdh att hoUa [them ther]***) tillsamman och ju heller,
liuar möijeligit vore, öka them, än at the skulle förminskas. Och
efter man hafuer begyntt bruka Furstendömmet härtill alloreda,

*) Bilagorna bafva af atg. icke kannat återfinnaN.
**) Ordet fattas i de båda andra afskrifterna.
***) Dessa bAda ord finnas i de två andra afskrifterna.

Axtl Oxenstierna j IL 1, 2S>

450

och räckncs doch för Hjka mykidt, man brukar dhet mecre eller
ickic, så må I, huar I hafuc inge andre medell, inquartera dhem
i Samblandh, än att the skulle skingi-as, fienden till basta ock
oss till skada, så och till disreputation hoos Wallenstein och the
frcmmande. I medier tijdh veele vij ingen möda spara här hem-
ma, att I medh första öpet vatn må blifua endhsattc [på alla
nödtoriFter]*) allenast 1 arbeta eder igienom thenne vinteren, dhet
bästa I nogonsin förmå, att I till dhen tijdhcn uthhärda kiuine.
Huilket vij oss näst Gudh visserligen till eder försee. Och be-
fale etc. Stockholm den 30 Decembris, Anno 1628.

Originalet, »om sannolikt varit »krifret i chiifer saknn«, men en L. GraV^
bes afskrift, förmodligen den af honom gjorda dechiffreringen, finnes i behåO.
Ett par oriktigbeter och luckor tyda på felaktigbeter i chiffem. Den riktiga
mening^en återfinnes dock genom jämförelse med registraturct för 1628, foI. 5S5.
samt med den i Handl. rörande Skandinaviens Historia XXX: 55 Itef^agnade
af skriften.

841. (/ chifftv.) Stockholm den 30 December 1628.

Om penningar och spanmål till armén i Preussen; Gi-efve H. M. von TfaumB an-
ställande som generallöjtnant; Zacharias Simonsons försumlighet vid folkete
proviantering.

Vij haiFve i desse dagar bekommet åtskillighe edre skrifuelk-
ser, her Cantzler, frå ten 20 Novembris och t«n 5 Decembris, ther
af vij förnimme, alle sakemes tillståndh pä then sidan, så vääl
om vår egen armées lägenheether ock besuärliget underboldh sA-
som om *fiendens och edra nabors contenance**). Till nådigt svar
veele vij edher icke förholla, att hvadh besvär edher i tetta sa-
kemes tillståndh förefalla, thet kunne vij lätteligen t^nckia, såghc
thet fuUcr föråth ock delibereredhe medh edher tärom alloreeda,
för än vij tiidhan reeste, at *så frampt Furstendömett icke**) giordt*
thet bästa, skulle thet nepHgen annorlunda gä kunne. Vij skyn-
dadhe förtenskuU oss sielfve tädan och skrefue straxt aff Olandli
och Callmar till alle örter, att the edher medh Heere nödhtorffter,
tlictt hastigcstc möieligit vore, *endtsättia**) skulle. Men efFtcrvij
mosto sielfuo blifue liggiondhes i Galmar öfuer 14 dagar till att

*) I stället för dessa ord, som finnas i de båda andra afskriftcrna, ar i
Grnbbes tomrum Icmnadt.

••) De inom asterisker inncHlutna orden äro i chiffem oriktigt skrifne,
hvarförc de af Rikskanslerens seki-cterare måst lemnas odechiffrerade.

451

Hglia vår gesimdhet i acht, tå hafue ståthollerne cft'ter deres
ifHnble sedvane så IcDge sinkat ther medh, hadhe doch likvist
ijkåflfat [så mycket]!) till aiöes från een och annan oort, at the
U7,000 daler, i thet nermeste vore betaalt, och vore i värcket
att Bchicka edher mehra här ifrå, tår vijnteren hadhe lithet för-
4iogt. Men såsom the andre skepen hadhe varet under Pillow,
sch moete för vadcrleeken och ijsen skuUdh föra peDningame till-
liakas igen, så hafuer och vinteren så snartt öfucrfallitt oss [härjf),
att vij inthet mehr åstadh sendha kundhe. Så på thet I mage
likvist icke alldeles vara stransatte, hafue vij här först nåt så
myckit hoos Foorbuss, att han nu recser tijt uth, och hafuer lof-
I ttstt giöia sitt bästa till att upfylla, huadh på the 127,000 daler
SB resta kan, huillket vij förmeene honom och så myckit bättre
giöra kunne, effter han hafuer stoor giäldh [utheståendhe]t) hoos
officereme, ther medh han kan myckit stoppa munnen igen på
them och hafuer elliest nogh sådanua vahrur, som them kunne
tiena i värdet. Sedan, the 90,000 rdr belangende, thär om handle
Tij faller ännu medh Erik Larsson och Louijs de G ehr, men eff-
ter vij nepligen komme medh them öfucr eens, för än the moste
«tälles för rätta, på thett I dessemellan icke mage liidha nödh,
ter I kunne draga vexler på Conradh Jf'allkenbergh i Amsterdam
ock Anders Svenson i Hamburgh, till att betalas in *Junio*) el-
ler ok Vulio*), vore *thett*) et gott medell.

Vij skynda nu straxt Hoffmarsch allchen åt Holland, scrde-
les om the 6 regimentens värfningh, som i förslaget formales,
medh honom veele vij Stella all ordre, bådhe att bemellte vexler
accepteres, såsom och att the må blifua betalte i råttan tidh, huar
icke aff Erik eller Louis, att man dogh schaffar provision tijt uth
hör ifrå, för än ränthetijden**) förfaller.

Por thet tridie; ändoch spannemålen ähr och här stegen på
5 daler een tunne rogh, sompt för det är myckit uthstulet i åhr,
och sompt för then våte sommaren skuldh, så hafuc vij dog in-
skepa lathet 3000 tunnor i Norkiöpingh, huillka vij och nu uth-
ijea låthe, att, om blidhvädret någhot står, the må försökia, om
the kunne komma edher tillhandha, och huar the icke så myckit
forslå, att the dogh gifua thet opseendhe hoos fiendhen, att I
blifuc endtsatte.

t) Tillagg efter regiRtraturet.

*) De inom asterisker inneslutna orden äro i cfaiffem oriktigt skrifna,
brarförc Rikskanslerens sekreterare här lemnat hela sista raden odcchiffrerad.
••) I registrataret står, i stället för »ränthfitijden»: then tijdhen.

452

För thet 4; efter Storfursten hafuer bevilliat oss spmnemåk
uthförslen ubr Kyslandh, och vij finne, att icke allenast fipM»
målen som*) andre vahrur vele blifua oss nyttighe hadhan eflM
utan kopparen på the vaanlige örtter så förringedtt, att man mo-
ste tenckia på andre medhell, huru han kan häreffter debilere» i
Ryslandh; så sendhe vij och nu Monier tijt, som alle omstendig-
heeter afsijr och ther om aftala skal, huadh spannemål han tädaa
kan bringa åth våhren; ther medh veele vij och tillsee, att I utlii
tijdh kunne blifue endsatte.

För thet 5; effter ok spannemålen ar opslagen i Hollandh,
så att inthet tuifuell ähr, ther skole icke store poster föres tijt
ifrå Königzbergh, så kunne I och thär på oförmercht låta tagh»
vara och af skepen i Pillow så mycket optagha på tiidh och ter-
min att betaala. Desemellan tuifle vij inthet om edher trogne
fliit och omsorgh, att, ther någre medhell finnes kundhe, I oeh
them vähl finnandhes och brukandes varda, och huar thet icke
kan skec af fiendens landh, att thet tå skeer af våner och derw
landh. Och fast än thet icke så richtigt tillgår, som man gieret
såghe, att man tagher tiidhen, som han kommer, thet man ian
arbete sigh igienom, alt thär hän seendhe, att sakeme blifue cob-
serueredhe, sampt platzerne och follket behållne. Vij veele, närt
Gudz hielp, på tenna sijdan alt såledhes drifua, att I måghe medh
thet snarestc äntsätties i våbr; och blifue edher tes emellan sampt
alla thc edre medh all konungzligh gunst och nådhe bevåghen.
Stocholm den 30 Decembris 1628.

Post scriptum (på löst blad):

Eftter Secrcteraren hafuer icke så uttrycht vår meningh i
brefuet, som behöfdes, om the 127,000 daler, så hafue vij lathet
fatta cen contrebalance i Kammaren, att I desto specialius sij
kundhe, huadh tär på gånget ähr, och huadh än rester, på thet
I resten hoos Forbus fordra kundhe. 2. Vij hafue nu i iesse da-
ghar handlat medh Generalen de la Gardie, att vij förmodhe af
af honom kunne bekomma till yppet vattn till 300 läster spåB-
nemåhl; veele och så lagha, att I härmedh tidigt endtsatta vwda.
3. På the 90,000 rixdaler mage I kecheligen dragha vexcller, »-
som i brefuet formales. Vij vele vist stelle order, att allt skiU
blifua richtigt giordt, efter vij see, huadh skadha the förre vex-
lars obetalningh förorsakat hafua. 4. Vij kunna lätteligen be-
sinna, sedan tän unghe Greffuen af Turn är dödh, hafue I ingen,

•) Chiffcrn är här oriktig. Eegistraturet har HKsh..

458

D medh reputation och affection, så vähl hoo8 thc fremmandhc
mi inlendschc, förestår krigzcommendementet, så, på det I mage
llfoa någon, som eder tämtinnan liisar, att sakemc icke falla
«dher eensam för svår, tå hafuer oss ån ingen syntz tienligherc
tir till än ten gamble Grefuen af Turn. Tilstå edher förtenskuU
«ideligen, att, hvar I befinnen honom bcqvemligh, I tå of)draghen
koDom sådant, och, på thet att thet skeer utan stoor andres*) ja-
kmsie och medh hans contentement, stelle vij till eder discretion,
ocb [o: att] I gifue honom General-Lieutenantz tittcl. 5. Mcdhan alla,
tom komma från Pillow klagha öfner Zacharias Simonson, att han
kke allenast illa afterdar them, som tädan hafue varit förordnede
(thet vij och sielfue i Calroar förstodhe)**), utan försörier illa
foUket tår i skanzen, och han likvist schrifver oss till, alt vara
beställ i alla saker, så befale vij cdher nidigest, att I hafuen
I nogka opseendhe medh honom, huru han sigh therutinnan stei-
ler, och hålla honom till att giöra, huadh hans plicht och saker-
aes nödtorffter fordra. Datum ut in literis.

8å tU brefret som dess post scriptum är helt och hållet skrifvet i chiffer,
krUken doch på flera ställen är felaktig, h varför den af Rikskanslerens sekreterare,
Johåones Kioodemi, af hvars hand den vid brefvet. liggande afskriften är. icke
konnat lösas. Den riktiga meningen framgår genom jämförelse med registraturet
för 1628, fol. 583.

842. (/ chiffer.) Stockholm den 17 Januari 1620.

Om Rikskanslcrens vexlar.

Såsom vij eidst advisercdhc eder medh Peter Forbuss, att vij
velc medh dett förste vetta eder vijdere beskiedh om vcxeln, på
the ottotijo och nije tusend rikzdalcr, sande vij eder nu en ba-
Iäiicc täraf, att I cdra saker dcste bättre kunnc där effter rätta.
<>eh effter som på thc 80,000 rijkzdaler, som ihr 1627 till Prysscn
förordnades, finnes allenast sextijo trij[tu8en]rickzdaler vara speci-
ficerede uthi Gerdt Diricksons rekningh, så blijfver nu summan
medh de 90 [tusen] rijkzdaler 1628 ährs förordningh 153,000 rijkz-
daler i als, som 1 hafva skulle. Thärpå ähre nu först betald be-
hüte 89,000 rdr i Hollandh, sedhan vij reste ifrå Pryssen, effter

*) Stället är här oriktigt dechiffreradt. ehuru ohiffeni är riktig.
♦♦) 8e ofvan, brefvet N:o 338.

454

som advis hijt kompne ahro, och Brick Larsson för visso betyg«
skedt vara. Sedan handledhe vij har sidst medh Peter Pårbuss,
att han begafF sigh sielff med en vår galleija tijt öfver i nyåhret*)
till Prvssen och togh på sigh till att ther lefverera ti jo tiisendh
femhnndradhe rykzdaler, them vij inthet tvifien [I] vist, hvar icke
allereda bekommet, doch ännu i rattan tijdh bekommandes varde.
Och för det tridie, så hafve vij aceorderat medh Lovis de Geer,
Toppengiesser och Melijss, att the skole i Holland lefverere en
och fyretijo tiisendh rdr, therförc dhem här lefvereres 1000 skepH
kopper h 41 daler, och sanda tho nu strax vexlar till Hollandh
pä half part en thäraff, nemligen tiugu tu send och fem hundradhe
rijkzdaler, hvilke skole där strax efFter sichten accepteres och cx-
leggias innan den sidste Maij. Dhe andra 20,500 rdr remitterp
dhe och strax tijt uth, men att hon inthet betalas för än in Jnlio.
Befalle eder fördenskuldh nådeligen, att I optaga på bemalte
summa, hvadh penninger I där i Pryssen bekomma kunne, och
draga vcxel häreffter till Conradt Falckenberg i Ambsterdara, så
att dhe första 20,500 rijkzdaler erläggies in Majo, the andra
20,500 rdr in Julio, och där så vore, att I ingen lägenhet hadhe
att draga vcxellar på Holland, att I då draga dem till Ander?
Svensson i Hamburg, hvilken them acceptera skall och remitten«
dhem medh andra vexlar till Falkenberg i Ambsterdam. Hvar-
effter 1 eder rätta velc. Sed han blifve än tå tolff tusen femhun-
dradhc rikzdaler öfver, som Erick Larsson betala skall, men elf-
ter vij inthet ännu vist afftalat om dhem medh honom, så vcle
vij medh det aldraförste advisera eder därom vijderc, så snart
vij en richtigheet och därmcdh bekomma kunne. Stockholm*),
Anno 1629 den 17 Januario.

Brefvet ar helt och hållet i chiffer, h vartill en af Hikskanslcrens sekrete-
rare M. F. Schiller skri f ven dechiffrering på löst blad finne« bilagd, hriiken i
vå8entligen öfverensståmmer med registratnret för 1628, fol. 31. HisakrifDingv
finnas i båda dessa afskrifter, hvilka dock äro så tydliga, att det icke stdU åf
nöden att anmärka dem. — Till detta bref finnes bifogadt ett på samma sUg»
papper skrifvet »post scriptum», helt och hållet affattadt i chiffer, hvartill dä-
ven dock icke af utgif våren kunnat påti-äffas. Ovisst år det ock, på giond af
hopvikningcns olika beskaffenhet, om det verkligen hör till ofranståcnde bref.

♦) Dateringsorten ur i originalet skrifven med vanlig skrift.

M8. (Egefth. cofic, sedan chifreradt.) Jdnköpins den 16 Febr. 1629.

KonimgeiM tankar om stiUestand med Polen och fäHtniugaroes i Preu8i<en i-e^ti-
tution; om tallame i Prenaaen; ursjikter för utel>Iifven bjälp från Sverige
och uppmaning att icke förtröttas.

Jagh hafver medh Simon Styfvart bekommit odra diveiiJe
skrifveiser, thet sista var daterat ElbingeB den 20 Januarii, hvar
utkaf jag förnimmer continiiationcn af eder vanlige flit och idke-
aamheel, hvilcket jag nådigst erkcnner och medh all gunst och
god villia såsom och redelig recompens mot eder o<h thc edra
skall förskylla. Synnerligen rosar jagh eder dexteritet uthi för-
lupna tractat och veet i thes process intet till att straffa, uthan
befinner, att I vettigt och rättrådigt till min och fadern eslandsens
nytta och reputation theruthinnan förfarit hafve. Jag önskar att
<Tudh ville så förläna lycka till ett gott besluut, som saken synen
nu mera longt vara kommen, och ändock väl hadhe varit att ön-
ska, att man hadhe funnit fienden så disponerat, att hufvudsaken
hadhe varit att aftala, så hafve doch 1 giordt visligen, att I haf-
ven bracht them i the tanckar, huruledes man till en begynnelse
må komma them till roligheet, på thet vahnen må giöra them tohle-
modigarc att lijda, hvad i begynnelsen them hafver syntz vara
så svårt. Ty böria vij först att göra stilleståndh medh hvar an-
dia, skall vähl föUia mehra gott, hvar om här till att discourera
för långt falla vill. Iblandt annat som migh behagar uthi eder
process är thet, att 1 icke hafve låtit beveke eder till att tractera
longiores inducias cum restitutione ablatorum et refusione sum-
tunm, sine renuntiatione juris prsetensi, begärandes, att I eder
och icke ther till beveka låta, om framdeles saaken (effter som
jag af eder skrifvelsc förnimmer) åter till tractat komma skall.
Hvadh edert förslag om stillestandet vedkommer, koller jagh och
vara väl giordt, och gör mig hopp, att, ther Gudh eder nädeligen
för nederlag teckes att bevara, att the väl skole blifva i Pålen
considerabel; äre och sådana som rijket, vårt fädeiiieslandh, som
Gudh velsigna teckes, kunne lända till styrckie och longelig goda.
Lengtar och af hiertat att förfara, hvadh Pålackeme om them
seija skole. Themäst, hvadh edra spörsmåhl anlangar, så bekän-
ner jagh, att the äre af then importance, att the väl behöfva,
tbet man ther om ett rådslag icke allenest af Ricksens £ådh uthan
och af menige Ständer väl holla motte. Men allthenstundh jagh
för närvarandes möthe skuldh, på reesan stadder, edra bref und-
får, måste thet uppskiutas till thes vij, vill Gudh, mågc komma

456

up till Stockholm igen, thå jagh och videre, hvadh slutet blifrcv;
eder vill vetta låta. I medier tijdh vetter, att jagh uthan tvifrcl j
Btäller, att ett stillestfindh vore nyttigt för the skiäl ekuldh, Bom.-
I infören, om thct och änskiönt icke längre vore än på ett ihr
(doch ju länger ju better, hvilcket jag eder llijt, nest Gudh, be*-
faller), om elliest fienden på the conditioner, som I förealagel
hafve, thet ingå ville. Ty ändoch på så kort tijdh the fyra stä-
der till att restituera betänckeligit faller, doch måste man ther
bredevidh betenchia, att uthan thes nöden oss tvingar defenaive
krijget att föra på the orter, hvarföre beevärligit blifva vill them
till att entsettia, thy ingen uthaf them kan entsettias uthan bar
taille, hvilcken för theras skuld att hazardera, oviselig handlat
vore. Kunne nu I tinga eder lengre stilleståndh till, heller be-
hålla Wormbt, voret gott, men, hvar eij annars kan vara, holier
jagh stillestandet better än the fyre stedeme.

Hvad thet andre edert spörsmål vedkommer, så måste jagh
bekenna, att odra skäl are importante; turberar mig och icke lij*
tet konung Jahans exempel, tå han Kyssen på reisonablc condi*
tioner the then tijden intagne fästningar inthet restituera ville,
hvilcke han sedan lickväl mista måste; doch lickväl grufvar jag
mich, när jag betäncker, hvem jagh samma villkor och lägenhee*
ter restituera skall, nemligen then fiende, som icke sluter medh
migh animo non amplius sevieudi, uthan then ther alla occasio-
ner skall taga till vara, hvar han sin fördeel på migh finna kan,
hvilcken och så när är suttin och våra handlingar så medh hvar
andra intricercde, att honom aldrig skolo feela practexter krijget
att renovera, thå vij littet medh vår cession vunnit hafve; och
fast än vij een million ther medh vinna kunde, skulle thet val
sedan mchra kasta oss och doch icke få sakeme så äter i lag
igen, som vij thet nu hafve. Ofver thetta måste I och betenckia,
hvad thet är att restituera Brunsbergh, Marienburgh, Dirskou och
Höft sampt Stora och Lille Werder. Ty thet vore och restituera
resten medh, allthenstundh Elbingen thå vore belagt ojefligen till
landtz. Till vattns skulle vij och snart få giöra nock, ty I vette,
att vij så nogast nu kunna holla the Dantzicker uthur Friska
hafvet, hvad skulle the giöra, om the hadhe strömmen fri? Hvadh
skulle the giöra uthur Brunsberg, om the Pesarge hampn inne*
hade? Thetta föruthan måste I betenckia, att intet rytterij, hvar-
ske lijtet heller mycket, vore ther i landet att hålla, så att om
vinteren, när man medh båt cy färdas kunde, then i Elbingen
vore, skulle icke vetta, huru han måtte i Pillau och så tvert om

i|ni. Ther till skulle komma, alt och Kdnigflberg thå skulle

Ibppas att blifya af medh oss och therföre thes lätteligare förstå

Iffl fiendskap. Hvad thet med sig hadhe, knnne I nocksambt

iinma. 1 kunnen tili efventyrs mena, att om Pålacken freden

katte, skulle man medh een armee åter kunna elargera sigh.

Hen eder är the landens fastigheet bettre bekendh, än att migh

leliof giörs thil att beskrifva, hvad difficultet thet medh sigh haf-

m att få en fiende, som n&gorlunda sigh orosehe yill, ther uth.

HoUe Tij då skadelig att restituera alt, och icke allenast skadelig,

mhsn aUdeles förderfvelig, så håller jag och före att ofvanbemelte

^zeis restitution är sammaledes. Och endoch jagh bekänner,

ttt mine landzmäns besvär gå migh (Gudh tager jagh till vittne)

kåidt till hiertat, doch tycker migh att bättre är medh tålamodh

aflnda then tijdh, som Gudh teckes giöra een säeker och god

enda på thetta krijget, än medh egen förrevollan gifva orsak till

vir mine, som visseligen fölliandes varder, hvar vij, som ofvan-

bemelt är, procedera. Doch ville jagh medh Riksens Råådz rådh

eder en resolution senda, thet snaresta möijeligit är, och heller

(na vill communi errorc än hafva then hazard att blifva blame-

lat, ther lyckan (som för våra synders skuld ostadig är) vende

ngb. Men medan or min villie, om I komme till handelis medh

fieDden, att I icke komme till vidare cession än the fyra platzer.

Till thet tridie, hvadh tullen anlangar, ther uthi hafve I een

god mening. Ty then tullen på Wiselen varde alldrigh the På-

ler erliggiandes, och ther om stora disputaser att movera, är få-

ftngt, allenast att tullen i Pillau och redden för Dantzigh kunne

erhållas, sä aret nock. Moderationen är och reisonabel, och jagh

iBedh eder ense, att man moderera måste. Och såsom I sielfve

bäst förstå, hvadh sigh i then måtto lempar, altså velcn I migh

oder forslagh och meningh tullordningsviis tillsenda, då jagh eder

niin villia och mening vill vetta låta. Och kan jagh på thenne

^ijdh på edra frågepuncter vidare eij svara och menar, att 1 in

antecessnm min meningh nocksambt aftaga kunne. Tviflar intet,

•tt I 8å ber effter som här till eder flijt användandes varde, att

ii^en error status medh alles våres skada begåås må.

Vidare seer jagh af ett edert bref, medh hvadh difficultet I
hafven dragets för then medellöösheet på alle saker, som af nö-
denne are. Så veet Gudh, att migh är af hiertat lett, att man
icke mehr flijt hafver anvent att undsettia eder, hadhe och väl
Manets medell, om the hade vist att bruka them i thijd, som
thet medh omgåtz hade. Min skuld är thet icke, ty då jagh

458

kom till Calmar, skref jag väl både een och annan till, men sielf-
ver saken att drifva var mig omöjeligk, alldenstundh jagh i C«l«
mar fiorton dagar blifva måste för min helsas skuld. Men ther
medh är drögtz, till tbes jagh kom up, tå vinteren och frostel
alla consilia och flit bruttit och förtagit hafva. Nu giör jagh
Üijt att undsettia eder, så snart Gudh vill, att isen lossar ooh
hoppas att tå alla tingh skole bettras. 1 medier tijdh hafver jag
medh Forbuss adviserat eder och häriempte fogat ett förslag,
hvad jagh menar för creditcn att bruka på hvar ort, ther kiij-
gen, eifter min dessein, föras skole. Och ändoch thc icke are,
som the borde, så öre the doch sådane, som the plage, och Till
Gudh vällsigna, hoppas jagh the varda %'äl tillräcki andes. Eder
beder jagh allenast att hafva ett frischt och stadigt modh i alla
vederverdigheeter och icke ledas, tröttas heller opgifvas af thet
omak, som i thesse besverliga tijder vancka, uthan tenckia, att
vårt fcdemeslandhz majeståt och Gudz kyrchia, som thcruthinnaa
livilar, väl värd är, att man molestier, ja sielfva döden theiföi«
lider; och ju mehra impossibiliteter man öfvervinner, ju högre
ross och glorie thet af sigh födher, både i thenne och tillkom-
mande tider. Men thet är fåfängt medh orden trösta, ther veic-
ken krefvies, therföre måste jagh alt opskiuta, till thes man kan
giöra något till saaken, och kunnen I i medier tijdh bruka frit
alla medell, fast the än något skadelige vore, doch hvar någon
skada lidas skall, att jagh thet i thid vetta måtte sakeme ther
eifter att lempa. Tackar eder och nådigst för edert löft«, att 1
eder flijt anvenda velen. Datum Jönköping then 18 Februari,
Anno 1629.

Efter Blias Palmschidlds afskrift »ex M:0Bto R. Gast. Ad.» i Upsala om-
versitets bibliotek, jåmförd med tvånne samtidiga afskrifter i R. A., den ent
en >duplett> af originalbrefvet, den andra skrifven af A. Oxenstiernas sekrete-
rare Johannes Nicodemi. I afskriftema begagnas öfverallt ordet »tI», i fUM
för »jag». Troligen har så v&l detta, som det följande brefvet varit chilfrendt,
i hvilket fall sannolikt en siffra betecknat »K. M:t>, hrilken siffra sedao rid
decfaiffreringen &tergifvits med >vi>. i stallet för oonceptets »jag».

344. (Egenh, conc, sedan chiffreradt.) Jönköping den 5 Mara 1Ä9.

Konungens tankar angående utförandet af tyska och polska krigen; mötet i
UUsbåck.

Jagh hafver undfått edra akrifveleer, ett medh Jonas och ett
medh Styvert, om tillkommande åars desaeiner, och förnimmer,

45e

alt eder mening är, thet mftn mcdh ett ofFensivum bellum i Preu-
an fortfara skulle och alleneste genom StråUundz garnison och
lottan försvara oss moot Wallensteen, såsom och medh flottan
minera Wallensteens skepp i hampnama, och thet fdr effterföll-
ittde sldäl skuldh: Först, statuere 1, att våra medell skola icke
reckia till att fora thet Tyska krijget; 2. att I giöra stora giåldh,
hvilcka, när the betalas, våra medel alldeles förminskandes varda;
ä. är eder emoot Tyska rytteriet, iblandh hvilcka ingen order hol-
las kan; 4. hvilckas lohn och omöieligh synes att kunna i läng-
den betalas; 5. hvaruthaf myterij är att fnichta; 6. såsom och att
ftr samma theras höga lohn skull förorsakas, att man vårt eget
folck icke kan underhålla och fästningeme proviantere, hvaruthaf
litteligen vår stat i Preusens ruine letteligen (!) föUia kundhe, som
och resten nthi farligheet och eventyr settiandes varder, såsom I
uthi begge brefven viseligen effter lengden discourrere. Jag kan
icke underlåta att svara eder här uppå, thet I sakemes tillstånd h,
mbe tanckar och jag edert consilium in his rebus perplexis i
tidh och, medan förandringh tillåtin är, måtte vetta.

Så hvadh som eder mening vedkommer, så kan jagh then ey

gilla, att I statuera bellum offensivum i Preusen. Ty såsom jagh

uthaf alla edra bref förstår, är numehr så utätit i Preusen, att

War någon macht ther skulle sambias, skulle the ingen annan

fiende behöfva än hungeren, och endoeh jagh migh praeparerar

ett antahl spannemål att öfversända, kan thet doch icke förslå;

gHVe Gudh att fästningame och en defensiv armee thermed op-

pehållas kunde. Ther till komma resten af alla edre argument,

såsom oemotseyeliga evincera, att offensive krijget i Preusen icke

ti&nar. Ofver thetta kan och offensive krijget uthan min närvaro

i Preusen icke beqvembligen föras, och synes thenna tiden icke

lida, att jagh migh ifrån Ostersiön och flottan långt skillier, på

thet flåttan måtte hållas och besättias, att man then tiänst ther

«f hafva kunde, som I uthi edert bref visligen requirera. Ther-

oäst måste vij och skillia Tyska rytteme och Preusiske armeen

för alla the inconvenienticr skuld, som I sielfve införe, och när

som vij således på ryttere försvagade varde, föUier theruppå, att

^ och i campanien offensive föga skole kunna uthrätta. Och

endock man svenske ryttare i staden igen att föra noch förmår,

8i förblottas dock ricket therigenom, hvilckct thenne thiden ey

tillåter. Hvarföre statuerar jagh, att man i Preusen i tillkom-

i&ande år en defensiv örligh föra måste, till hvilcket jagh och

hoppas, att medell finnas kunne, ty hvadh folcket alilangar, me-

460

nar jag, att I eder »tarck nogh befinnandes varde, när 1 the tiy
Lijfcompanien och Hans Wrangele sampt Zacharias Paulifl veifc
vade ryttare och the 16 compagnier landzryttare sampt sex tiueft
man tUl fotz och festningame väl besatt hoos eder hafve. Om
migh dhen provintien pålagt vore, ville jagh till att defend«
Werder och hufvudplatzerne intet mehra begåra, them och till
att underhålla skall icke falla så svårliga besverligeii, om annars
tullen i Pillau sin devoir giörandes varder. Och ändock stora
giäld öro giorde på samma tull, doch år till att hoppas, att når
the betalas, thet crediten skall ökas, och man thå som nu then
samma bruka kunna. Och skall väl bäras sorgh, att medan tul-
len betalar giålden, att eder penningar hedan effter foumert»
skall. Themäst, att I menen uthi edert bref, att man kriget
bettre defensive i Tyslandh föra måtte, och som våra förfader i
Lifiandh Byssens veide brutit hafve genom Reval stadb, så Ao-
lom vij genom Strålsundh stadh giöra thet samma medh Keyss-
ren, så är thetta väl ett licht exempel, men dock genom circum-
stantien alldeles annat. Ty Ryssen hadhe icke en båt, ther racdh
han oss till siös skada kunde och icke en man, som sigh påsiön
förstodh; theremoot hafver thenna otålige villkor skepzuthred-
ningar att anstella, hafver och allreda begynt sigh till siös att
rusta; felas honom, som verldennes veide under sigh hafver, och
på intet folck, som vett och förståndh på siön hafva, så att ojef-
ligt är, att, om honom gifz tidh, att han ju oss varder öfverlägen
blifvandes, effter som I och sielfve thet apprehendere. Hvtdh
skulle nu thet oss hielpa, att vij Strålsundh hålla, och fienden
siön vunne (thet Gudh nådeligen afvenda ville); är och intet till
att giöra, att man i hampneme skeppen för fienden ruinera Icin
medh vare skepp. Ty ther han sin skep liggiandes hafver, för-
nimmer jagh af Konungen i Danmark, hafver han sig således be-
fästat, att man kommer icke thes veder, att giöra them sksdi-
Hvarföre, hvar man till landtz icke söker att afhenda ficDdcn
hafneme, seer jagh inga medell, hur« man i lengden ricket för-
svara skall.

Thetta hafver beveckt migh, att jag medh all flijt drif-
ver, om möieligit vore, then i förslaget describerede armee att
bringa på fötteme, och ändoch I migh förekasta thes rbgbeel
och fiendens två starcke arméer, så måste 1 doch besinna, fieö-
dens arméer äro besvärade medh een lång district och månge
guamisoner, som alla medh mannamacht hållas måste. Sedan be-
står fiendens saker mycket in farna, och ther han herredömct i

461

I Birken förlorade, Tore h«i8 sMikcr sletta nock, och såsom vij ett
i «neoligit caralleri åt Tysland föra kunne, altså är prsaumerligh,
lätt man och i thenne tijden, ther fienden sitt cayalleri afdanckat
IbfTer, väll skall latteligen komma i mareken medh honom öf-
vereens. Mliest är och Tillis armee longht afsidhes, att meste
parten skall i Pommeren och the quarteren Tara giort, för än the
skola kunna persuaderas att komma Wallenstein till hielp, och
^ittera the lägenheeter, som the vidh Oceano innehafve.

Hvadh elliest uthrättas kan heller icke, vect Gudh allena,
«om Tillia till att begynna, kraft till att fullföUia, och lycka väl
att ända mildeligen förlänandes varder, om thet till hans heliga
I nampns ära och vår salighet lenda kan, och kunne 1 disputando
i BDarare evincera besvärligheeten än som jagh möieligheten, hvar-
! före jagh, hvadh jagh att uthretta förmenar, häller i vercket an
I IB antecesaum på papperet bevisa vill. Men eflfterföUiande skiähl
beveka migh högt till att åstunda, thet then expedition äth Tys-
I laaidh sin fortgång vinna måtte: 1. AUthenstundh vij arom decla*
I rerad af Commissarieme i Lübeck för fiender, therföre voret ex
I reputatione regni, att man fienden viste, att man oss icke impune
lacessera måtte. 2. Och endoch jagh venligh handelt hafver til-
budit, och handelen i Lybech giema hadhe bivånat med mina
GoQunissarief, så hafva the doch them repudierat medh hoot them
en schimf att bevisa, om the komme på Tyska bottn, för än som
Strålsundh vore quitterat, och allthenstundh the så högferdiga
äro, hoppaa jagh, att thet skall vara förfallet. 3. Themäst eifter
, mtn sehr, att man oundvikeligh i thet krijget råka måste, altså
▼oiet godt, att man sedem belli annorstädes än i Sverige settia
måtte, ty vij ingestädes svagare äro än i Svirige, althenstundh
»tt I sielfve vette, huru vidlöftige stränder och månge hafner vij
hafTe att skiöta, att omöijeligit är alt så att skiöta, att icke fi-
enden fota feste (thet doch Gudh afvende) fatta skulle. I måtten
seijft, att man skulle hindra thet medh skeppen, så måste man
theremot betenckia, the månge hafner fienden hafver. Om
vij them alle bloquera, ville ther många skepp till, och flåttan
8& yarda skingrat att fara vore, att fiendens fiåtta (som allreda
8ep vara vedh 20 skepp goda och onda) alt för mycket skulle
kunna uthretta. Skulle och vår fiåtta blifva i hop, kunde henda,
att vinden, serdeles om hösten, oss försatte, att vij fiendens land-
g^Bgh icke hindra kunde; huru perplex vare saaker tå vore,
dömmer I sielfve. Men ther vij sedem belli theruthe apprehen-
derade, hafname, som än hor till retrencerade äre, intogc, be-

462

schansade och forsvarade, ginge vare saaker genom Gudz vaUbu]
nelse säkrere. 4. För thet fierde are vare saker medh StrÜsiuM
stadh icke i the terminis, som thc borde, vår accord och id
längre slutin än till förste Maij; synes och behöfves, om
Strålsundh som Keval bruka vill, att jagh begifver migh thit
ver och lagar, att man sigh så säkert på Strålsundh som på Rd
i then tijden (tå vij Byssen ther medh sine victorier eistenå
förlåta kundhe, hvilcket icke medh någon authoritet ake kan, oi
jag icke een armec medh mig förer, och tå vore för ett omi
pinan verdt att försöckia, om man något godt mot fienden (ö
rätta kunde. 5. På samma reesa och tugh kunde jagh hafi
min ögon och så godt som boningh på flåttan, att, hvadh med
henne uthrettas kunde, näst (ludz hielp skee skulle. 6. Skede
och här igenom en godh diversion, att icke Wallenstein folck
Preusen senda kunne, allthenstundh han föruthan vidlöftigb
skuldh noch skulle få att giöra Preusen föruthan. 7. Så allth<
stundh Tyske ryttame icke kunne afdanckas medh mindre
åthminstone 2 månaders soldh hafva måste, hvi skulle man th
icke heller giöra them medh förbemelte penningar villige oc
försökia, om man i then« tijden, som the villige vara kunde,
marckennc något moot fienden uthrätta, hvilcket, om thet lycke
ligen skedde, skidlc föda af sigh många medell, som nu icke än
att bruka. Och ändock thcres oseder üre migh bekente, så mäxu
man doch vågat ther uppå. Thc kunde icke mehra giöra än ridi
till fienden, hvilcket the lickevist giöra, om man them afdancksn
Jagh skall med Gudz hielp väl achta, att the medh sitt öfver*
ridande ingen skada giöra skole. 8. Thet I migh forekasta, att
inge medell i Tyslandh vore att hoppas, kan jagh och icke al-
deles neka, men ther vij tlier rådandet finge, tror jagh icke, att
thet vore så öde, att ther ju någon hielpereda vore att hitta^
hälst effter vitterligit är, att landen väl besådde are. Ålliestgiör
Spens mig hopp, att man af England något kan hafva att vänta.
Camerarius aviserar och, att Statenic thcruppå tränga, att vart
foedus måtte förnyas. Hensestäderne äre och tvehugse. Om na-^
gon lycka på vår sida vore, skulle all hielp icke vara desperat»
hvilcken elliest vist är desperat, hvar vij krijget innan landts
föra måste. För thet 9:de, så skulle jagh hafva ihugkommit, di
jagh om Strålsundh discourrerade, att minne eder på, hvadh nytto
vij hafva kunde, om vij Strålsundz hafn befrija kunde, nemligen
att vij ther uthur, så länge som någonstädes i Östersiön, siön
hålla kunne. och, ther vij lycko hadhe, Landt to llugien att em-

I 463

pitera, konde vij uthur samme hfifn holla heela Tyska couston
irirject, så till skeps som båtz, hvilcket en stoor säkerheet för
qket vore, och doch lickavist uthan armee icke är att iithrätta.
Hvilcket alt migh hafver moverat Hof-Marskalcken åt Hol-
iimdli att sanda ett antahl footfolck att verfva, ntskrifninger att
ihttla, så att både cdra regementer kunna fyllas och the öfriga
foimeras, rytterijet sterckes och, så att, hvadh folcket här in landz
vedkommer, väl blifver tillredz. Om Hoff-Marskalken rettar nå-
got uth medh sin verfningh, skall väl, vill (ludh, saken i våhr
Hå öppen pro re nata att disponera och drifva. Den godo Gudh
feiline oss goda tidendcr ifrå eder, att t het tåget Ät Strassbiirg
lår Tål alluppet, så kan val alt blifva gott. Finnes och i vår god t
litt blifva aUdeles på defensionen, su kan man i staden för sven-
jike kneehter senda öfver sombt till eder, sombt till Lijflandh så
jttånga af the fremmaude kneehtar och förlofva the äldsta Sven-
ike kneehtar i staden hem igen, på thet the sigh förfriska och
koidet thes krafftigarc försvarat varda måtto, eiftor som I af bi-
fogadh förslagh bettre kunnen dömma.

Thetta hafver jagh eder icke velat förhålla, på thet I och
edi» saker ther efflter ratta mage. Kunde I betingia itt stillc-
«åndh pä the conditioner, som I migh tillsändt hafve, thå vore
iile saker och medell lättare. Men hvar ock icke beder jagh
och förmanar, att I icke velen tröttas medh alla thesse olegen-
keeter, betenckiandes, hvadh thet oss kostar, om något försummas.
Dfttam Jönköpingh den T) Martii 1629.

Efter Elias Palmschiölds af skrift »ex M:88to R. Gust. Ad.* i Upsala
onivenitets bibliotek, jåmfönl med eu afskrift i R. A., som synes vara en för
A. Oxenstiernas rakning af hans sekreterare Johannes Kicodemi gjord upplösning
af chifferbrefvet, och som derföre pä flera stållen är något af vik ande. I afskrif-
^ begagnas öfverallt ortlet >vi« i stället för *jag>.

Post scriptum.

Jagh skref i mitt bref*) att jag undfår edra bref på reesan,
rå skulle jag väl berät te eder orsaken till samma reesa, om jag
^Mte henne, men elfter jagh then sielf cy veet, troor jag, att I
<HJh then icke kunnen krüfvia. Processen var thcnna, att nu mehr
två vintrar å slag hafver gifvitz tillkenna, att mycket gott kunde
verkas, hvar jag mötte Konungen i Danmark. Sombt lett migh
i fiord min thid icke till, sombt trode jagh, att thet skulle gå,
som gångit år, therföre låddes jag icke märkiat. Nu omsider gaf
Kongen i Danmark Rask ett creditif, och Rask sadhe honom vaara

•) Se of van, N:o 343, 1 :sta punkten.

464

befalt sammankompsten att urgera, och hadbe elliest inge aadii
verf, så att jag troo moste, att ther vore något åt, frucfatade ock
att ofiendera, om jagh alt för constans vore i neekande, föilda*^
rade mig förthenskuldh content att möta then 20 i förledne må*
nadt. Vij möttes åt i Ulfzbeckz prästegårdh. Jag var vaidh
och Konungen gäst. Lijtet åtz ther, mycket drackz ther af onA
vijn, som till efventyrs och frusset varit hadhe. På konungcM
sijda föll ingen proposition annat [än] om tu eller trij skep, icke
effter the behöfdes, uthan ad au gendam famam. Jag proponendc
4 puncter: 1. att man skulle förlijka sig om een meningh oA
enahanda process på Lybeske handelen; 2. förena sigh om fred»
medelen och gifva hvar andra rationes conditionum; 3. projeete»
ett förbundh rij kerne emellom, att villia blifva vedh dhe condi-
tioner, som af oss på båda sidor belefvades; 4. effter jag merkte,
att han excuserade fattigdomen på penningar, mente jagh att oé
godt rådh, begärtc förthenskuldh hans rådh, huru man thet Tt«
ska krijget bäst föra måtte. Men han ville icke allenast inge
rådh gifva migh, uthan ändå frågade, hvadh jagh medh Keysaien
hadhe till att göra, hvij jagh blandade migh i thet Tyska vä«en-
det. Till the förste två puncter svarade han, att han hadhe sämlt
sina conditioner till Keysaren, dher kunde han intet gå ifrå. För-
bundet måste skee medh Ständemes samptycke, ther ville tijdk
till. När jag thetta sågh, tackade jag Gudh, att jagh fick tijgt
stilla och lät så passeran igen, dömandes ther af, att Konungei
måste hafva varit drucken, thå han gaf Kask commission och cte-
ditif, heller Rasch hufvudvill, att han icke rätt hafver föwtått
Konungen. Summa, parturiunt montes, nascitur ridiculus mus.

Efter Elias Palmscfaiölds afskrift >ex Mssito R. Gust Ad.i i Upsala nnirer-
Bitets bibliotek, jämförd med tyännc afskrifter i R. A. ; den ena af dessa ftr gjord
af sekreteraren Johannes Nicodemi, den andra är en med vanlig kanslistil skrifren
samtida >duplett* af originalet. I afskriftema begagnas ordet >vi» i st. för >jag>.

846. Stockholm den 31 Mars IW-

Tacksägelse för underrättelsen om slaget vid Garzno och för Riknkanslereoi
skickliga anordningar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Såsom vij föraimmtf
af eder skrifvelsse, her Cantzler, frå then 8 Pebruarij, att Gudh
hafver gifvit oss een synnerlig victoria i Pr}'S8en förledne Kin-

465

dagh*), i thett att t Ar armee hafver vunnet ett feldtt-
ihf^ af fienden, taget honom alle hans dtyeken, ammunition och
k^ge ifrån, slaget honom utur faltt, sampt ruinerat och för-
jddngret hela hanR häfir, eä erkenne vij sfidane Gudz nåde och
jttildheet medh tacksampt hierta, och bedie hans Gudomelige
IMiijeetet ville än yttermera gifva lycko och veisignelsse till altt
vårt forehafvende. att thett må lända hane Gudomelige Maijestet
til ähra, then beträngde evangeliske kyrkia till styrkia, och vårc
udenåter ändligh till en säker roligheet. Och medan sådant ähr
ikedtt under eder direction och förordningh, så erkenne vij eder
fcrrichtig- och vakesamheet medh nåder, vele eder vidh begif-
Ttnde lägenheeter och nådigest således ihugkomma, att all eder
lijt och mödha icke allenest skall lända eder till roos och tn*-
löm, athan ock blifve af oss väl recompenseret, intet tviflendes,
«tt såsom I hafve thenne reesa kunnat vinna, I ock varde cdra
ttker i alla motto ther effter beqvemmendes, att 1 ock segeren
oyttift kunne, så att I thett i cen och annan motto må komma
088, vår armee och riket till nytta. Och befalc eder (indh alz-
mwhtigh. Af Stockholm den sidsta Martij, Åhr 1629.

Gustavus Adolphns m. p.

Anteckning:: Pnesent. i Elbingen ricn 17 April, Anno 1629.

346. Stockholm den 81 Mars 1620.

Om stilleståndsunderliandlingen med Polen; betänkande begäres med anledning
af öfvereanda förslng, öfver hvad Bom beböfves till polska och tjHkn krigen
och om de för dessa krig nödiga anordningarne: kallelse att, om Rikskan-
sleren kan aflågma sig från Preussen, inftnna sig hos Konnngen.

Gustaf Adolph etc. Vår synncrlige etc. Ändoch vij förtrö-
i^tede eder sidst frå Jöncköpingh*), her Cantzlür, med thet först«
vela senda eder en viss, med Rijkssens Rådz rådh fattadh, för-
klaring opå the spörsmål oss I frå then 20 Januarij förestcUtto
om fridztrac taten ocli thes conditioner med Polen, så hafver docli
Rådett alltt här till varitt skingradt på uttskrifningcn och andre
vare verf i landzändamc och are ännu icke kompne tillbakes, att
vij allt här till intedt rådslagh hafva hoUa kunnadt; öhre förden-
skulld ännu vidh samma mecningh, som vij tå vore, nembligen
»tt vij holle stilleståndett hellsosampt och nyttigdt, doch att I

*) 2 Februari 1629, gamla stilen.
♦♦) 8e ofran, N:o 348.

Axel Oxenttttrna, II. 1, 30

466

icke cedcra fienden mecra (eij sjösidan, cij Werderna) än allei
the fyro platzar, som tå nembdc blefve: Strassburgh, Gui
Wormbdidt och Mehlsach, och tbett allt för tlie skäal och
ker, som vij tå i bcmelltte vårtt breeff vijdare deducerede, h
af vij nu låthe senda edher copier tillhanda. Serdclea effter Gm
hafver nu, förmedellst thenna herliga victoria*), icke ringa h
tidt fiendens ahnslagh, och satt vare saker, thes Gudh skee 1<
i så myckedt bättre ståndh, så hafva vij icke ringa lijkn
att I thett nu med så myckedt större hopp erhoUa skole, hvar
till vij intedt tvifle, än I ock thenne occasion medh all dcxteritei
brukandes varde.

Hvadh elliest thet Tyska krijgett anlangar, antingen thetof*
fensivc eller defensive föras skall, ther om gofve vij edber ock
tå från Jöncköpingh med en serdeles skrifvellsse**) vårtt betånc-
kiande sampt med thes skääl och grundh, så och svar opä cdhie
motiver för oifensioncn i Pryssen, vidlyfteligen tillkenna, huill-
kedt vij ock nu i lijka motto sände edher här med tillhandft.
Och nndoch vij äre ock ännu ther om vidh samma mceningh,
tjom vij tå vore, så hafve vij likvist icke fuUkomligen i allt kun-
nadt resolvera, förr än vij bekomma all richtigh svar ifrå edher
{«å ock frå HoiFmarskallken om sakernas tillståndh.

Och på thett edher må kunnigt vara, hvadh vij begära veei»
af edher, så är vår nådige befallningh, först, att I strax förelä,
huru starck I förmeena edher bööre vara, defensive att fora krij-
gett ther i Pryssen, och hvadh edher om thetta vårtt förslagfa,
ther opå sub litt. A***) synes, antingen thett kan så passera,
eller om thett behöfves att ökas eller minskas.

Sedan, att I ock sände oss visse rullor tillhanda, huru starke
1 nu ther äre i Pryssen, och gifva oss ther hoos tillkenna, om
tijdh nogh kan blifva, att edra recreuer öfversendas i Junij må-
nadh, på thet vij vist statuera kunne, när, och huru starka re-
creuer af hvar ortt edher tillsendas skole.

Ternäst, så sända vij edher ock thetta pennigeförslagh till-
)ianda sub Ii t. B medh then nådige befallningh, att I ock ther
om låthe oss edher meeningh fömimme, om 1 ock kunne komiDS
till ther medh.

För thett tiärde, och eifter vij, på thetta fallett offen-

sionen forttsetties i Tysklandh, äme föra thett Tyska rytt«-

*) Slaget vid Qunno den 2 Februari 1629.
♦♦) Se ofvan, N:o 344.
***) Bilagorna, hvilka nu icke finnas på samma ställe som breitet, hafra icke
med säkerhet kunnat angifvas.

467

iqdt édt Su&bundh emott sommaren, vele Tij, att I gifya ost ock
Mier om strax tillkenna: fdrst, om the thes emellan kunne oppe-
loUes i tberes qvarteer in tili Junij månadb; 2. om man icke
^edaa nogsampt medh cn månad eoUdfa i rijksdalor in specie skall
luina få them öfver ådt Strållsundh; 3. om ock I kunne skaffa
^m skep, proviant och foder på reesan, och ändtligen om icke
låd Tore, att Marsken Gfrefve] Jacob de la Gardie sendes tijdt
ttt ledsaga them till oss åt Strålsundh.

Kan nu alltt thetta gåå effter vår meeningb, såsom ock ther
liankallkens verfningb gåår för sigh på sijn ortt, så tånckia vij
ja in Junio att fortsettia thett Tyska krijgett, men hvar ock icke,
Ü meene vij att senda sompt eder och sompt till Liüandh af
thett follkedt, som Marskallken verfver, starcka guamisonen i
Strållsundh och behoUa thett meste Svenska folk hemma, som
möijeligh or, till landzens försvar, effter som I af bijfogadt för-
fUgh sub Ht. C. och thett bätter dömma kunne. På thett fal-
leit moste och Tyske rytteme afdankes, hvar till ätt minstone
Tele behöfves två månar såldh, thett högdt stiger. Tå moste ock
Callinar besettias, och i landett vara foUck till redz, som ock
itoor kostnad h kräfver. Tå moste ock flottan starkt besettias och
»våra skingras, hvillkedt alltt ock icke utan sine store besvär af-
löps kan.

Befale edher fördenskuldh nådeligen, att I så härom som
tUtt annadt gifue oss edher meeningb medh thet snareste full-
konuneligen tillkenna, och, ther I befinne, att vij skulle kunna
med hopp någott gott uttretta i Pryssen, att I tå skrifve oss til-
lijka, hvadb liknelsser I ock ther till hafva. I medier tijdh för-
låta vij oss i alltingh på edher sedvanlige ilijt och åhoga, att alltt
blifver på then ortt i en god stat behollitt. Gudh allzmechtigh
befallandhes. Aff Stockholm then sidst^^ Martij, Åhr 1629.

Giißtavuß Adolphus m. p.

Post scriptum (p& löst blad).
Elliest åstundhe vij ock omstendeligen veeta af eder, her
Cantzler, om I tro, att någett fnichttsampt skall kunna utträttas
ther i Pryssen nu i våhr, så frampt vij siellfve begofve oss öf-
»«I tijdt eller icke. Vore thet så, tå meene vij kunne gå till
»egels hädan till then 1 Junij. Men effter vij inge particular eff-
terråttellsse i vintter om edher stat i så motto bekommitt hafve,
«j heller hafve t^nckt för Wallensteins och thet Tyska väsendet
«kulldh att fördjupa oss i åhr för myckedt i thet Pollniske krij-

468

gedt, sä hadhe vij fuUer elliefit ärnadt töfva här, till tlies Ma^
skallcken och Spens ahnkomme, att vij finge alla vare forces till*
hopa, på thet att vij them sedan vända kunde, huar mest syntes
vara af nöden. Och holle vij icke orådeligh, om then Pryska
staten eifter thenne nys erhoUdne victoria vore si aäker, ^el I
någerledhes kundhe, uthan thes fahra, lijtcdt vara thcr ifrån, att
I strax stege på ett af thessc skepen, och begofve edher med
thett snaraste hijdt till oss, på thet vij kunde nägodt nödigdt
berådslå medh edher, beqvämare här in loco än på någon annan
ortt. Men ther någon* fahra i Pryssen sådantt icke lijda kundhe«
vele vij, att 1 gifve oss tå hastigdt tillkenna ther om, på thel
vij tå med thet foUck vij här hafve, tijdt öfverkomma kunne.
Norlendingeme och Smålendingeme are allaredo opfordrade; the
andre landskapen liggia så när vidh handen, att man ock thera,
huadh stund man begärer, hafuå kan.

Gustavus Adolphiis m. p.

Anteckning på själfva brefvet: Prsesent. i Elhinecn den 17 Ajjril, Anm»
1639.

347. Stockholm den 7 AprU lesa.

Med öfveraåndande af en del af de utlofrade pennin^arce: rustningar till tjöf.
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Såssom vi sidrt
skrefve eder till ifrån Jöneköpingh *), her Gantzler, att vi meå
första öped vatn ville eder ändsättia; så skicke vi eder nu med
desse nijo skcp, alltt hvad vi på denne orten hafve halft tillrcdz.
effter som I varde seendes aff thess här hoos lagde förtekningh**«:
vele ock ther opå drifva, att hvadh mehra ifrån en och annan
ort sändes skall, må med thett första eifterkomma. ThesemelUn
hafve vi pålagdt Hans Hora att taga ordre af eder, huru månge
af thesse nijo skepen skole löpa för Dantzicli och ther blifva 1ig-
giandes. Vi ville fuUer icke gema förblotta oss här på skep fcr
mycket, helst medan thett icke nu så stort synes behöfves, efR<'r
the Polniske skepen are alle borte från Dantzigk, och vi elliert
förmode, att H. K:tt Konungen i Danmark skall nogsampt kunna
sluta dhe Tyske hampnerne medh sin flotta allena. Och hafve

•) 8e ofvan. N.o 843.

har e] med säkerhet bland flera sådana i R. a. kunnat angifvas.

469

feTOJenskiill befallt Simon Styfvert, att blifva allcncst med fyra
if desse skepen beliggende för Dantzigk. Stalle doch sådant till
eder, som tbes orts lägenheet nu best vete, om ther flere behöf-
ves eller icke. Theres besättningh belangende, så är fuUer utt-
ibifningen nu mast ändatt, men etHer dhe nyskrefne äre icke
Innu alztingz fördelte och under compagnieme satt<', hafve vi in-
ihet knnnet besatt them medh Svenske knechter, iithan för nöd
eknldh och i theres 9tadh så länge sändt drabanteme och dcsse
Skattar åstadh, hvilke vi öfvcr vintteren således hafve öfva lå-
ten, att vi hoppes the väl passera skole. Behöfves nu, att ficre
in thesse fyre skepen skole blifva för Dantzigk beliggcndc, så
mage I ock så månge aiF Skotteme ther opå behoUa, som ther
pi af nöden aro, till thess vi få lösa them aif med Svenske, hvil-
ket så snartt skce skall, som the andra skepen i Calmar öfver
vinteren hafva legatt, hijtt komma kunne, tå vi både skep och
folk aflösa vele. Men hvad ther nu icke behöfves och serdclos
diabantema, velc vi, att I sände oss medh the öfrige skepen till-
bakes, thett första I them mista kunne. Blifva ock thesse fyro
skepen allena qvar, och någen fahra kan tillstunda them, sedan
the andra fem vore sin koos, antingen aff the Walsteiniske eller
Polniske skepen, tå må I gifva Styfverten then ordre, att, hvar
lan förnimmer fahran vara så stoor, thett han icke kan stå ho-
nom emott, lian tå retireror sigh med thessa fyre skepen inn uthi
PillowB hampn. Och kunne I på thett fallet antingen optaga sii
månge tienlige koifordierskcp aff* the fremmande ther i Pillow
komme och besettia them medh folk aff* the nästomliggiande
guamisoneme, och eedhen låtha them tillika medh thesse vare
atei löpa nth och göra sitt bästa emot fienden. Men ther icke
»å många koffardier voro till fångz, eller I clliest funne thet icke
rådeligit, mage I låta them blifva ther så Icnge beliggende i
hampnen, till thes vi få äntscttia them här ifrå medh fleere.
HvUket vi eder icke hafve velet förhoUa. Och befähle eder Gudh
alzmechtig. Af Stockholm den 7 Aprilis, Åhr 1629.

GustavuB Adolphus m. p.

Anteckning: Pnefient. i Rlbing den 17 April, Anno 1629.

470

348. Nyhamn den 12 April 1629.

UnderhandUnften med Polen; förslag rörande krigets fullföljande, krigsmaVtenj
fördelning samt finanserna; spanmålshandeln.

I Memorial opå det H. Kong. M:tt, allernådigst baflfuei

I ombetrodt her Gustaff Oxenstierna att berätta och på-

minna sin Her Fader om i Pryssen. Datum Nyhampn
den 12 Aprilis, Åhr 1629.

1. Först skall her Gustaff berätta Cantzleren om den Prv-
ska tractaten, att H. K. M:tet hade fuUer nu gärna sändt honom
een medh Riksens Kädhz rådh fattadh förklaringh på de spön-
mål han deröffuer hijt sände frå then 20 Januarij, eftx?r som H.
K. M:tet förtröstade honom sidst genom sin nådiga akriffuelse fr»
Jeneköping*). Men efter Rådet haffucr varitt förskingratt pa
uthskriffningen och andra H. K. M:tet8 värf i landsänderna, och
are ännu fåå heemkompne, så hafflier H. K. M:tet sedan intet
rådslagh hoUa kunnatt.

2. År förthenskuldh ännu vidh samma meningh som tå, att
stillestandet kan vara oss nyttigt, men att han icke moste ceder»
them meer än the fyra platser therpå, som äre: Strasburg, Gutt-
statt, Wormbdit och Meelsack, och ju icke Wärdema eller Biö-
sijdan, alt för the skäl H. K. M:tet tå vidare deducerade. Tv
fast än någott långt stilleståndh på flera platsers cession haffuas
kunde, så höUe det dock Wallenstein inthet, aff huilcken man
härefter masta fahran väntta moste, och doch menar H. K. M:tot,
att thesse fyre platsers cession skall icke allenast noghsampt cob-
tentera de Polniske Ständerna till att hoUa Wallenstein ännu
uthur Pryssen, uthan och vara krafftige till att söndra theras egen
intention och humor mött huar andra, särdeles sedan denne ny
erholdne victoria haffuer så myckitt mhcr turberat deras conßili*^
som hon haffuer satt the vare ij een långt bättre stat, huilcken
Victoria H. K. M:tet och inthet tuifflar, att Cantzleren medh de-
ste större dexteritet i thetta fallett nyttiandes varder.

3. Huadh krigett anlanger, så ändoch H. K. M:tet ar (xli
vidh samma meeningh therom ännu som tå, likevist, medan tlior
kunne infalla månge casus, som consilia i en och annan motta
ftrandra, haffuer H. K. M:tet och ther efter låtett göra Athskil-
lige förslagh, såsom efterfölUer;

*) 8e ofran, N:o 343.

471

Fönt, httftr stillefitåndet bliffuer i Pn^seen, 8ä hoppes fullor
H. K. M:tet bliffu* så myckett starckare bade [påj folck och me-
del att gå offensive emoot Wallstein, och tå sättian sä mjckett
^ra i Tyskland, att han skall förgät« Pryssen, så och {brmedelst
«tilleständet fortificera sigh så i Pryssen, att, fast Wallenstein cen
annan gäng tijt kommer, han ther icke myckett vinna skulle, Ja
och excolera the Pryske medelen, att the icke allenast skulle
vara bastant att underhoUa guamisoneme ther i landet, uthun
och till een stoor deel förstärckia sielffua krigen. Men efter man
är ther icke deste mindre osäker af Wallenstein, fast än stille-
ståndett medh Pålacken stötes, och moste fördenskuldh vara moot
hans tilkomst på all fall beredd, så haffuer H. K. M:t«t låt«dt
fatta förslagett sub. Ii t. A*), icke pä stilleständct utban på de-
fenrive krigett i Pryssen. Och hoUer så före, att inthet meer
kan korttas aff armeen i fältt (som till defensive är förordnad t)
ann ett Oppels, ett Bönheimbs och ett Zacharias Pauli compa<r-
nies ryttare, the ther kunna skickas medh the andra Tyska ryt-
tema till Strålsundh och allenast 4 compagnier soldater aff Hoft-
regimentet, som Cantzlcren kunne sättia i guamisonerne och i
theras stadh förloffua sä många Suenske knechter till Suerige
igen. Förvänter doch H. K. M:tet Cantzlerens advis, om han me-
nar, att man kunde på sådant stilleståndh förha någott mera folek
tftdan eller icke.

Och efter H. K. M:tet hoppas i thetta fall fä så godh foot
för thet främmande rytteriet i Tyskland, medh huilckett Hans K.
M:tet icke väl sijr, huru man skal bequämmeligen elliest bähra
sigh åth, så skal her Gustaff påminna Cantzleren, att han tidigt
giffuer H. M:tet tilkänna, om icke benämbde ryttarij kan the»

*) Denna, äfvensom de följande bilagorna, finnas i behåll. A, B, C, D oi'h
E finnas bland »öfverslag och Rallor, rörande Svenska Armén i Preuasen 162U>:
bil. P finnes bland »Handlingar rörande Kammarverket och Finanserna 1622—
1(>32*, allt i Qxenstiemska samlingen i R. A.

Slutsummorna i bil. A, »Disposition of ver krigsfolcket till Anno 1629*, äro:
V& StT&lstindske redden:

{Ifrån Sverige med H. K. M:t 10,950|
Med Marskalken (7 reg. värfvade) 8,400}: 19,950.
Skottar 600)

p,.. j Ifrån Sverige med H. K. M:t 4,000\ ^ „-..

^y^**«^ilfrfn Preulen 4:280/ '• »'^^^^-

Samma: 28,200.

1 Preussen: Rytteri . . . S,750| I LifHand: Rytteri . . . 2,375]

Fotfolk . . . 6,150i21,760. Fotfolk . . . 3,150[l0,925.

Garnisoner . 11,860) Garnisoner. 6,400)

W flottan 1,200. Bli fver hemma (6 half va reg.) . . 3,600.

472

emellan underhoUas i sina quarter eller ju i Föwtendömet (althen-,
stundh ther är begynt och man moste icke göra någon folie a^
demie) in till Junij eller Julij månadh, och, om icke tå nogh vore»
att man hämtade dem medh cen månads soldh ricksdaler in spe»
cic tädan, efter theres quarter haffua varitt goda, och the haffua
väl skoodt sigh vidh thenne victoria och få elliest förtröstningli
på meer frambdeles, medh huadh flere omstandigheeter H. K.
M:tet i thetta fallett begärer i sin nådige skriffuelse afi' ultimo
Äfartij få veta aff Cantzleren.

Then andra casus är, om Wallenstein tilHjka medh Palacken
grijper Cantzleren an, så att han nu i een hast behöfluer endt-
sättias (therom H. K. M:tet ännu inge kundskaper haffuer), bi
achtar H. K. M:tet sielf (så snartt H. K. M:tet får tijender ifri
honom therom) straxt komma honom till ändsatt medh de 6 re-
gimenter Suenska knechter härifrå (så och 32 compagnier till df
gamle regimenters recreuer), som på det andra förslaget sub lit.
B*) opnämbde äro, huaruthaff ><orländingame allerede i marchea

*) Slatsammorna i bil. B (>F6r8lag pA krigsfolchett i Pressen. Om Walkn-
steinei' kommer nu strax til Pryssen, så förmenar H. K. M:tt deese troopper
deremot bruka») äro:
1 Preussen (ifrån den 1 Juni till Juli månad):

(Tjsk rytteri (af det nyare: Rbengrefvens, BaudissinK,!
Streufs och Hünicks) 4,250 J : K(^^.
Det öfriga rytteriet »,750|

41 comp. Fotfolket i Preussen 6,154).

Med H. K. M:t ifrån Sverige till den 1 Juni (6 regementen, afl
hvilka Sperlings och Mårten Hemmingson, ehuru eljest utgörande! , . 9^,
skilda regementen, räknas såsom ett, emedan blott 600 man af| ' '*

hvardera voro närvarande) 7,2(X)J

Garnisoner = Bil. A ll,8ö»».

Summa: 33,20«.
Sedan ifrån Julio äro i Preussen:

64 comp, ryttare : . . 8,0001

41 comp, fotfolk 6,160} : 22,55« ».

7 regem, värffvade soldater med Marskalken att inkomma 8,40o|
Garnisoner 11,850.

,^ . ^ „ Summa: 34,m

Uti Strålsundh:

4 regementen (Gref Nils, J. Duwals, L. Kagges, A. Letzlcs). . 4.40U.

Uthi Sverge:

Regementen som »äro förbanden at vara H. K. M:t följaktige til Prjnsen och
på sommaren att komma igen heem i landet«. (6 regementen, af hvilka 8per-
Ungs och Mårten Hemmingsons, liksom här of van, räknas såsom ett) . 7.Ä)i».
I^ementen, som längst varit borta och som därföre hemförlofvas
(Kinnemund^ Bagges, J. Baners, E. Hands, Ä. Oxenstiernas, A.
Hårds, hvardera å 600 man, bilda tillsammans sålunda blott 3

fulla regementen) 3 ^,0

Af åtskilliga landtrcgementen . ...... iOOO.

Opå Flottan: SiTiSäiTHToÖ.

8 comp. J. Skottes Norlendingar ........ i ^)

473

tK. SmiÜäiiingame v&ntes medh fönta skep ifru Galmar, och the
pdn landskapsknecteme ärc sä när här om kringh, ntt the alle
iüid een hast kunne vara tilhopa, och tä achter H. K. M:tet icke
Ifa^r haffua thesse sex Suenska regimenten i Pryssen, an tili
Aee Hoffmarakaleken medh sina tioupper ankommer, tå H. K.
Mrtet Till låtha honom bliffua ther (juar och föra thesse sex Suen-
Ae regimenter heem igen, sampt medh fyra the äldsta regimen-
leiu flom längst haffua varitt i Pryssen, så att, ehuru thetta om-
tkhsiss, bliffuer doch armeen och speceme i Pryssen ther efter
läsUn lijke.

Men efter H. K. M:tet icke troor, att Wallenstein är starck
få rytterij, eij heller the långa och våta vägar sampt gräslösan
älåU, att han ännu medh starkt rytterij kan komma fort, så me-
str H. K. M:tet, at thet Tyska rytterijt är nogh i Pryssen, och
behoUer thet Suenska hemma, så at H. K. M:tet bliffuer starck i
nkett, 10 regimenter till foot och 4,000 hestar, ther medh H. K.
Ibtet kan thesse quarteren och siöen försäkra, till thes man får
Äy hnart sakerna vända.

Ar thetta så, att Wallenstein icke kommer till Pryssen för
in i Jiilio eller bätter fram (huilcken är then tridie casus), så
itniffler H. M:tet inthet, än Pryssen kan noghsampt fö rsu äras medh
I the 22,550 man i fältt och 11,850 i guarnisonernc, som på för-
elaget 8ub lit. C*) förmälte äre, och thet så myckit bequämare,
iWi benämbde armee dcelas i tu, så att cen halff part defendc-
iw Wärdema medh the städer theruthi och then andra halffpar-
ten Samblandh medh Pillaw.

Och ändoch fahran synes stoor nogh, att H. K. M:tet och
I [» thetta fall pärsonligh komme till Pryssen, så ville H. K. M:tet
lijkräll icke gärna elongera sigh frå thesse quarter, både för then
fahra, som här yppas, huar the Danske giorde fridh (som icke
olikt synes) så och therföre att efter lijkt är, thet Wallenstein i
thetta fall skall gå starck till Pryssen, H. K. M:tet kunde tåmyc-
tett bättre i medier tidh göra cen diversion medh sina bijhaff-
nande Suenskc troupper härifrå vidh then Tyska sidan, försäkra
«gh ther aff Land-Rügen och Stralsund, huarest sedan kunde

•) Sluteummoma i bil. C, »Förslag op& krigzfolkett i Pryssen, dber Wal-
}«o«teinen kome dijt efter någen tijdh |Å sommaren» ftro följande:

Byttcri =- Bil. B.; 64 comp, i Preosscn 8,000

Fotfolk =3 Bil. B.; 41 comp, i Preussen ^'*^l 14 560 «o kka

Med Marskalken: 7 reg. verfvade soldater. . . . 8,400 j -i*'— 22,660.

öamigonema=Bil. A. och B . ■_■ J M^-

Summa: 34,400.

474

formeras ecn flotta aff skep och strutzer, ther mcdh man alla hel
på then «idan stoppa kunde. Och förmoder man, att TiUi ocl
the troupper, som i Tyskland efter Wallenstein quarre bliffuc
skole icke sft myckett förslå eller och vela förlåta Elben och th
quarteer kringh Gluckstadt, att the thetta H. K. Mrtet« anslagi
stoort hindra kunne.

Och thetta är således H. K. Mttets intention i alla benambdi
fall. Haflfuer nu Cantzleren nägott annatt hopp att förrätta aå
gott fruchtsamligare i Pryssen medh ofiensionen, motte H. K
M:tet och thet gärna skriffteligen veta, medan tidh är. Men ef
ter H. K. M:tet helst communicerade medh honom mundtligei
härom, och icke gärna sielf ville komma till Pryssen så bittida
på thet H. K. M:tct icke behöffde så hastigt con tentera armeei
thes rest, så sage H. K. M:tet helst, huar fahran i Pryssen icfa
vore för stoor, att Cantzleren steler alla saker ther i godh ordw
och rychte medh thet snareste hijt på någre dagar tilgörande*
till thes H. K. M:tet kunde mundtligh underrätta honom och om
all tingh fulkommeligen afskedh göra.

Huru vida nu thetta prsesteras kan, thet varder CantzIeRn
seendes af medelen och fölliande förslagh ther opå, nemligen ti
thet första sub lit. D.*), huru then Pryska gäldon kan betalas

•) Bil. D. >BÄlance på Prysche giald».

Difhet.

Opå läningers rest för krigzfålcket tlU den

^ 1 Aprilis 237,000

Åhn TjtVe rytteriofficerare 88,000

326,000 gör i rdr å 10 m. l30,0iüJ.

För klädhe, som uptagit år rdr 50,00i>.

För dee 300 lester sill, som uptaghit är > 18,000

Summa: 19^.«"'

Credit.

Aff tuUen i Pillow in Aprili, Majo 9O.0(«*».

Af effterskrefnc vexlar, som i rdr in specie på Pryske staten di«-
ponerede ähro:
Af Lois de Geer och andre messingsmakere offter sichten att accepteres

och in Majo erieggies ^s(fi

Af Petter Forbus, som han lofuade att prsestere lO,iHK>-

Af Mårten Wewitzer och messingsmakere in Julio att bestelles 20,<K)(>.

8edan H. K. M:t drog nådigst ifrå Pryssen ähro betalte i Hålland 89,000
rdr; d&ropå kårtes — 68,000 rdr, som tillf örrende vore öfferdragne, de

öffrigc raknes på denne råchning till giftld betalningh ^h^-

16T,50(»-

Kattes, som förmodes att kunna bespares 30,600-

Summa: 198,0(U

47»

bfth ftf lit. E*), huad H. K. M:tet hafuer låtctt förordna tili
iprilii och Maij månaden underholdh ther sammastädefl.

Huru sedan genom faeela åhrett kan gå, icke allenast i krigz-
^an och oidinarie «taten, thet varder och Gantzleren seendes aflT
lilet stora tridie förslagh sub. lit. F**), huarest icke allenast alla
^bito, uthan och credita införde are, huaruppå heela staten hän-
|er. Och andoch ther &r satt nedh på ändan ett tammeligen stoort
^cit for thetta åhr, så var thet doch större i förledne åhr, tå
ftick Larsson och v&rre sakeme förestodh, och Gudh halp like-

*) Bil. K, »Balance op\ en månads iindcrbåidh på krigzfolket i Pryssen», 1 j-
Ir i wwmandrag;

Debet.

Rr krigsfolket« anderhåll och lön 121,907.

Ofverskott 9,»a8.

Summa: 131,640.

rwdit.

>AhT inlastat de penningar, som i förledne höst utsendes och hijt till-1
båkc« igen kompne åro» 48,000l ,^o -iq

Af Mårten Wewitser (i skilda penningeposter, vexlar och natura |' '^ '

prestationer) 65,540|

If 800 lister sill behållna i Preussen 16.000)

Iftsdemaa contribntion etc. A,000[: 28,000.

BUtJonen» rest dersammastädes 7,000 1

8umma: 131,540.
Item Haj månads underholdh:

Drhet.

För krigsfolket« underhåll och lön 181,907.

An til 4,250 heaters utfordring, som til Strål8nnd förornet är 8,500.

Summa: 130.407.
Credit.

Af April månads balanoe 9,683|

ifrå Östergötland 3,000 tunnor spanmål 18,000l «,-„.»

An penningar 30,000f ^***"^**'

i<ii Stockholm, som alreda utskickat ar 24.000|

Herten gkal med det första utkomma : 48,774.

Summa: 130,407.

*•) Slutanmmoma å denna bil. F. »Summari stat till 1629», äro följande:

Debet. Credit.

^wen 1,494,682. Pryssen 1,072,314.

?«*l«indh 836,064. Stralsund 719.000.

Lifflåndh 381,992. Lifflandh 346,000.

Inlendske krigiexped. . . . 440,699. Komhandelen 100,000.

^r^inarie stat 1,678,981. Inlendske krigsexped 419,212.

Komhandelen .... . . . . 100,000. Ordinarie landsstaten . . . . 1,368,002.

Summa: 4,826,308. Summa: 4,024.628.

, Deficit: För Pryssen .... 422,268; för Stralsund .... 116,064; för Liff-
l«nd .... 35,992; Inlendske krigsexped 21,487: Ordinari staten . . . 206,979.

Summa: 801,780.

476

vifit igenom, ock hoppeB man i thetta åhr an tå så myckett båt«
credit, som Mårten Weywitaer ännu låter sigh bättre an, åni^
Brick Larsson i någon ting giorde.

Och efter komhandelen förhes i thetta förslagh såsom eti
nytt medell inn, som kan skee skall komma Cantzleren någoM
främmande förhe, skall her Gustaff vijsa Cantzleren, att H. Ki
M:tet haffuer inthet bequämare medell funnett till att bekomm^
riksdaler för thet främmande folckett (så frampt icke koppuliM
delen skulle fördärfuas) än att, efter all spannemåls uthförinj^
iir i Liflandh och Estlandh förbuden, sielf låta upköpa all spaiM
nemål ther faller, halft för sylfmynt (som thet nu går emoo|
kopparmyntt) och halft för kopparmyntt efter thet procedere, «
någorlunda Cantzleren kan see aff then Instruction någre köpmiS'
theröffuer gifFuen är.

Och ändoch H. K. M:tet icke hafuer giordt sitt facit på störvf
vinst theraf än 80,000 riksdaler, så hoppas H. K. M:tet like
vist mcdh godh skiäl att få än då halfparten mehra, ty ändock
thenna handel synes göra någon skada i licenteme, så bKffiicr^
likevist den andra profiten så myckett större, efter som lästen ir
stigen till 80 riksdaler i HoUandh och koster icke mhera än 4#'
rdr i Riga och Räfle, föruthan huadh vinst opå myntett faller.
Och hafue de Räffuelske siclfue godhvilleligen här till consente-
rat, såsom man hoppas, the Rigiske och göra skole.

Föruthan altt thetta, så väntar H. K. M:tet och godh refo*
lution uthur Rysslandh på then komhandell, H. K. M:tet ther
igenom Monier driffuer, att H. K. M:tet hoppes 'och therigenom
godh profijt kunna skaffas.

Hans K. !M:tet vill fördenskuldh, att Cantzleren medh flijt
undersöker och adverterer H. K. M:tet tidigt, om komhandelen
genom Königzbärgh öpnes eller ey, på thet, om han icke öpnes,
uthan bliffuer ther så dyr, som han nu är, H. K. M:tet tå een
godh dehl uthur Liflandh tijt ordna kan att rabatteran, men öp-
nes han ther och bliffuer godt köp, att H. K. M:tet och thetmi
vetha, på thet man tå häller må sällian åth Holland och sålede«
göra så rayckitt större profijt, efter lästen nu kostar ther een och
ottetije specie riksdaler.

Efter en af skrift i Ozenstiernskft saml. i R. A.

477

h». Stockholm den 17 April 1620.

K. M. nadigste reBolntion opå de ährcnder, »om Cantz-

leren medh her Erich Soop och Gnibben hafvcr H. K.

Mrtt underdånigst låtet insinuera. Actum Stockholm

den 17 Aprilii, Åhr 1629.

1. Porst, skall Grubben taga med sigh eopier af de bref,

Im H. K. M:tt nti sidst med her Gustaif Oxenstierna Cantzleren

fibkrifvit hafrer, såsom ock af den memorial honom medgnfz,

leh de föralagh der medh sändes, att, hvar her Gnstaff än dä icke

lore framkommen, Cantzleren må liafVa dor al* om H. K. M:ttz

lidige vilie och mening underrettelse*).

± Och hafver H. K. M:tt, hvadh platzomes restitution i
Prrssen, der ett stillestånd uprettas kunde, ved kommer, uthi sin
iKBing, som H. K. M:tt Cantzleren i bemalte bref hafver till-
iEenna gifvit, intet att förändra, uthan formeenar ingalunda flero,
«thsn de som en gång af Cantzleren näropdc are: Strassburg,
Guttstatt, Melsach och Wormbdit, att kunna med reputation, skääl
och «äkerheet igengifves, så frampt man icke altt dett landet til-
Sjka Testituera ville, eller den staten man der behölle resicera (!).
lien att sättia någre platzer på inlösende af een anseenlig summa
peninger, hoUer H. K. M:tt derföre icke gott, att H. K. M:tt
km väl considerera, dett summan moste likvel så setties, att den
ieke aldeles är och synes obilligh. Hvilket, om skedde, då kunde
och skulle uthan tvifvel igenom Dantzig stadz och Hertigdömedz
tillhielp (eiFter som här i Sverige med Calmars och Elfzborgz
löwn exempel är för ögonen) den summan lätteligen contenteres,
och H. K. M:tt således gä platzeme qvitt, icke uthan des öfrige
•tots störste perikel. Åhr derföre H. K. M:ttz nådigeste vilie, att
Cantzleren blifver allenast vid de förbemälte fyre platzer och re-
monstrerer ved erparten, att ingen högre restitution på ett sådant
«illestånd skee skall. 1 medier tijdh Cantzleren tractaten der vid
WUer, vill H. K. M:tt, så snart Rikzens Rådh kunne komma till-
"Moan, effter dett är een vichtigh saak och af stort betenkande,
»ed dem den qusestionen och andre, som Cantzleren moveret haf-
ver, öfverväga och fatta der öfver en ändtligh resolution, den
Cantzleren då med dett första skall förvänta.

3. Uthi dett fall, att Cantzleren ett stillestånd på någre åhr
negöciera kunde, och då een vissheet om tullen på Dantzicher
och i Pillow såsom ock på Wexelen fattes motte, så är
*) Se nästföregående N:o 348.

478

H. K. M:ttz n&digeete vili«, aU Cantzleren spänscr den, 8om
Jiögst kan, sökendes H. K. M:ttz bästa och medlens förkofrii
Men ähr likvel H. K. M:tt tillfridz, på dett stilleständet sigh
öfver ey stöta motte eller andre interessenter orsaak bekomi
sigh öfver nagen obilligheet att besvara, att den in till fem
cento tili dett ringeste ingåås och bevilies. På Wexelen, end«
tullen der beqvembligere an på vatnet tages kunde, och
leren sigh ock der om en tämelig licent befiijtendes varder,
ür dock K. M:tt tillfredz, att der öfver siclfve stiUeståndet icktc
kullstötes, uthan heller tilsees, att den skadan i tullen på redddi
igenvinnes.

4. Belangende en tractat med Dantzicher stadh allena, hvib
ken på en neutralitet vill uttlöpa, så befinner H. K. M:tt den äg
mera skadelig än nyttig vara; ty der med skulle icke allenestd^
sampt fienden igenom dem, mächtigt förkofra sigh, uthan såsoai'
med städemes neutralitet i Tyskland med Konungen i Danmaife;
gånget är, undraga H. K. M:ttz armée de modell, som fiendes
tvert emot åtniute af Magistratens collusion med fienden, icke
dess mindre vore de igenom neutraliteten försäkrede, och H. E*
M:tt all billigheet, der någen occasion sigh praesenterede att si*
tacquere dem, förtagen; så hade ock HoUendeme sampt andre i
dc^tt fallet, bätre orsaak att besvära sig emot H. K. M:tt öfrer
tullen. Hvarföre holler H. K. M:tt bäst, att Cantzleren varlig««
med dem der uthinnan procedercr, icke skärendes dem altt bopp
af och icke heller någet med dem slutandes, på dett der nagel
tillfälle gåfves, H. K. M:tt då kunde emot dem någet försöldft.

5. Hvadh difficultet, som med myntet förefaller, kan H. K.
M:tt nogsampt considerera, i dett hvar och en valverer koppe^
myntet, som han vill, och dett fast i alle quarteren i köpende
och säliende vahnvörder, så, på dett H. K. M:tt dissein med kop-
peren ey af privatorum begärligheeter må sisteres, achter derfäre
H. K. M:tt för gott och vill, att Cantzleren, der han ock dett
finner practikabelt, vid confiscation och högt straff på H. K. M.-tt«
vegner, så i H. K. M:ttz egne som de quarteren H. K. Mitt i
hertigdömet innehafver, förbiuder och aldeles aflyser både ho»
krigzfolket i städerne och på landet altt annat mynt såsom orter,
dyttinger, trepeliker, grosser, och hvad meer af slijk materi* fin-
nes, att ingen dett i handell och vandeli bruka må, steUanden
den på guldmynt, rikzdaler, heele, halfve och fierdedels, hele Sven-
ske daler och sedan koppermynt. Dett små myntet kan hsn,
såsom dett der falskt mynt är, befala att låtha. på myntet förvexle«.

479

6. Effter ock H. K. M:tt, till att contentera Tyske "rytternc
^h dett Yärfvede folket, behöfver rikzdaler, så vill H. K. M:ttt
Il tuUen tages både in och ut på Dantzicher redden och i Pil*-
9w i rikzdaler. Ahr ock så, att kopperpeningernc löpa så högtt,
tt Caotzleren seer sig kunna göra., H. K. M:tt med en vexelbftnk
p^ren pioufijt, då må han den i Elbingen ved Uente-Cammeren
■ställa och för rikzdaleren vexla kopperpeninger up, att betala
kit andra folket medh.

7. Spanmål belangende, så förmoder H. K. M:tt, att sedan
RTexelen år öpnedt sampt farten på Köningsberg, dett den fuUer
ikill få återslagh, och Cantzleren der igenom lägenheet landet
wh festningeme till sade och underhold att försona. Icke deste
ttndre hafver H. K. M:tt sändt till undsättning åt Pryssen här
och ifrån Norköplng sextusende tunnor, och dessiorutan ettusende
tBimor sädeskorn, öfver h vilket H. K. M:tt här utur Sverige ved
BirTarendes tillstånd icke väl någet meer meener att kunna mi-
ttes. Dock hafver H. K. M:tt till att hafva i sin macht att suc*
eorera anten Pryssen, Stralsund eller Sverige eller och alle tree,
om så omtränger, såsom ock att göra der med en anseenligh
fKoufijt, låtet uphandla i Lifland tutusende läster spanmål, dem
H. K. M:tt, hvartill de finnes nödigest, bruka kan, hvaraf H. K.
Mitt förventer sigh meer fordccl än af tullen, der än uttskepnin-
gtxk tillstaddes. Så hafver ock H. K. M:tt desslikest nyttiet Stor-
furstens tilbudh förledne åhr och dijtsändt Monieur att negociera
för cttusend skippund kopper ti 40 rdr skeppundet någre skepz-
bdnjnger, och förhoppes således igenom desse medcll de tårffti-
geste orteme att kunna väl försöria. Hafra hafver H. K. M:tt i
förråd fyretusende tunnor, och vill H. K. M:tt, effter som H. K.
M:tt ett dera consilium antager, att gå åt Stralsund eller åt Prys-
^B, pä dett ena fallet brukan till rytternes öfverförsell och på
«lett andra fallet låtha dett alttsamans komma Pryssen till und-
^ttning.

8. Effter ock H. K. M:tt hafver achtet med en komhandell
nthi Lifland och Ryssland att bringa kopperen väl till marknadz
^k nedan genom spanmålen att komma medh proufijt till rikz-
Wer, vill derföre H. K. M:tt, att Cantzleren stänger all uttför-
teU ftf spanmål ifrån Dantzigk, och, om honom tycker practika-
l>elt, på en tijdh ifrån Pillow, till dess H. K. M:tt kan bringa
^m Bpamnål an,

9. Kan ock Cantzleren taga op peninger i Pryssen på rågh
^äl sex, fem eller fyrehundrede gyllen lästen, då sage H. K. M:tt

480

gema, att han negocierede såledea på trij eller fyrehundrede li4
eter, dem H. K. M:tt vill gode göra, och kan så den Bumman ^
anordningen afkorta. i

10. H. K. M:tt ar ganska okärt, dett Tyske rytteme skoW
vara så indisciplinerede och arga att handtera, men aldenstunf
H. K. M:tt än nu icke annars dömer, än dett H. K. M:tt nödg«#
dem för dett Tyska väsendet i sin tienst att beholla, derfore eeet
H. K. M:tt helst, att Cantzleren gifver dem gode ordh och «tor*
förtröstninger och seer någet medh dem genom fingren, serdel«
för den orsaak, att de icke motte gå fienden eller ChurfuiBten tf i
Brandebiirg emot H. K. M:tt tillhanda. Men der Reingrefven rf* |
ler de andre aldeles exorbitera och intet vilia disciplin undergifiie |
vara, då kan Cantzleren med högsta flijt, effter hvare och ens if !
de mootvilliges actioner, doch hembligen, låtha inquirera, och der
någen kunde beslås, att hafva näger meutenation för händer elW !
att hafva velet abalienera H. K. M:tt dess folk; hvar dett rotf \
Reingrefven, da kalla honom venligen till sigh, sättia honom pi
ett skep och sända honom till H. K. M:tt åt Stockholm, mfn
hvar det von* någen annen, då låtha honom uthan någen lånjr
process straffes, androm till exempel. Altt detta hemsteller H. |
K. M:tt Cantzlerens discretion, att han deri så procederer, som
han H. K. M:ttz disseiner finner tilldrägeligest, serdeles att h»B
beflijter sigh att hafva H. K. M:tt någre af officereme, som bart
are affectionerede, tillhanda; här ibland H. K. M:tt holler Ysler.
ryttemesteren Hym och Möller (under Reingrefven) att vara he-
qveme; af Baudesins varder Cantzleren sieif de bäste upsökendef.

11. Cantzleren ville ock låta Cammereren göra fbrslagh nn,
sedan Commissionen i heitigdömet är ändat, huru högt de Tvskf
ryttemes rest sig belöper, och dett H. K. M:tt tillsända, på åeti \
H. K. M:tt deraf kan, i fall att H. K. M:tt dett Tyske väsendet
undginge, veta hvad till deres afdankning kunde behöfves. i

12. Noots regemente vill H. K. M:tt, att dett uthan öfvewte
blifver, till dess H. K. M:tt anten kommer dijt, eller och annen |
resolution folier, men Pirkz compagnic må Cantzleren beholla till |
sin guardie. Så vore väl H. K. M:tt tillfridz, att Grefven af Or-
tenborg blefve öfvcr de compagnierne af guardie öfverste, men
effter H. K. M:tt icke kan sec, huru dett kan sig skicka, att dett
äre två öfverster af guardien, så tillsteller H. K. M:tt dett Cantz-
lerens betankende, medh hvadh manecr han meener, att dett skeo
kunde, sä att han, Grefven, blefve hulpen. Och aldenstund H. K.
M:tt vill hafva förvahret Benhens compagnie för den H. K. Mnt

481

iekee fbrordna tili General-Chergiant-Maior, då kan Cantzleren
|dUer tilloidna Grefven ett annet compagnie tili sin guardie, sii
Itt han sedan fem compagnier hafver att commendera.

13. Harnesk och pistoler sampt andre vapn och värier vill
fL K. M:tt 8& månge med första öfverskicka, att de kunne pre-
hlera i afräkningen rytteme en månad sold.

14. Ammunition, ankar, botn- och sågebräder, vill H. K.
Iktt desslikest med dett snareste dijt förskicka.

15. H. K. M:tt veet sigh icke att hafva näget i Lifland of-
ligt, der med H. K. M:tt Herren af Bucheimb beneficera kunde,
aen der han någet kan der upsökia, då vill H. K. M:tt honom
der med allemådigest benåda.

16. Ehuru väl att Cantzleren med Churfursten hafver om
•ex månader att underholla trettijo compagnier rytterc accorde-
let, likväl, medan de för Junium icke kunne föres diidhan, så,
till att lätta H. K. M:tt omkostnaden, vill H. K. M:tt, att Cantz-
kien under någen praetext söker att skaffa af Hertigdömet en
månadz underhold der till.

17. När folket dragés i feltt, hvar sakeme blifve der till
8om nu bestående, då må Cantzleren gifva Churfursten de intagne
platzeme igen, undantagendes Osterroda. Doch, der Cantzleren
kunde med god skääl befinna,, att den Instruction, han hijt öfver-
Binde, hafver vist varit Churfurstens, må han först komma ho-
nom till att förobligera sigh och praestera caution, dett han emot
H. E. H:tt intet fiendtligit vill företaga, effter som han sigh i
den Instruction befahrer, att H. K. M:tt sådant af honom fordra
skulle, i medier tijdh hoUendes honom en månad eller annen med
tractaten oppe, att H. K. M:ttz folk possessionen så myckit längre
nyttia kunde. Men aldenstund H. K. M:tt holler dett fullkomb-
ligen före och hafver der om god underrettelsse, att Churfursten
Båget fiendtligit emot H. K. M:tt hafver i sinnet, till hvilken
anda han ock låter värfva, ähr derföre H. K. M:ttz nådigeste be-
falning, dett Cantzleren gifver med all flijt achtning opå hans
föiehrfvende, och, der han dett ringeste sådant i sanning förni-
nier, då icke allenest behoUer, hvad intaget är, uthan ock prae-
occuperer flere beqvembligheeter af Hertigdömet och holler sigh
«erdeles Königzbergz städer tillhanda, till hvilken ända han skall
lita sigh anläget vara, att bekomma någre gode karler, som på
H- K. M:ttz sida sigh vinlägge och hoUe Churfursten obstat, der
till köpendes en deel med peningcr, en deel inescerendes med

Azel Oxenstierna, IL 1, 81

traffiquen eiFter Keijeerens och Spanierens maneer. I detU
sage ock H. K. M:tt gema, att Cantzleren toge Morungen
och höUe dett H. K. M:tt tillhanda, doch hemBteller H. K. M:1
detta Cantzlerens discretion.

18. Huru och med hvadh folk H. K. M:tt meener, att
ken kan på all händelsse företages, dett skall Grubben vid
slaget, dett han med sigh taga skall, mentionera.

19. Och pä all händelse skall Cantzleren see till, att för-'
säkra H. K. M:ttz stat i Pryssen, dett han låter slå en skanti
ved Stuthoff, och en vid Pessari[o: Passarge], hvar ifrån han kui
låtha göra små reduitter, altt up till Brunsberg, på dett maai
altidh der emellan säkert af och an komma kan. I

20. Hvadh emellan H. K. M:tt och Konungen i Danmark
är passeret, och huru sakeme föreveta, varder ock Cantzleren af
Grubbens relation förnimmandes.

21. EfTter ock här i Sverige är ett Skepzcompagnie anställ,
till Ostersiöns defension, så är H. K. M:ttz nådigeste vilie, deti
Cantzleren tillholler så officereme som bårgere och andre i Piy»-:
sen, att de ock till itt sådant compagnie deres medell tülsammaa.'
skiuta, att praestera Hans E. M:tt och fäderneslandet een nödigb'
och nyttigh tienst, der till H. K. M:tt dem samma privilegiert
som andre hans undersåter hafve, allernådigest gifva vill.

22. Dett stillestånd, som på H. K. M:ttz vegner af Cantz*
leren ingånget ähr, kan Cantzleren med H. K. M:ttz fordeel för-
längia, hvar H. K. M:ttz saker skole ställes på defensionen emol
Polacken. Men der H. K. M:tt skall offensive kriget uttför», då
befinner H. K. M:tt dett eij gagneligit; hemsteller detta Cantz-
lerens egen dijudication.

23. Cantzleren skall och förfahra med flijt hoos Jost Lep-
ner och andre, hvem som skall vara nuthor till Panegyricum Gu-
stavianum, och, der han förnumme, att hto var kommen ifrån
Borasto, då må Cantzleren låtha honom på H. K. M:ttz vegner
igenom Lepner eller nägen annen beqväm person tillställa till
föräring någre hundredc ducater, och må Cantzleren see till, om
han på sådant eller någet annet sätt kunde honom, Borastum, de-
bauchera.

24. Effter ock H. K. M:tt förmeener sigh kunna hafva nå-
gon proufijt, hvar med vexlemes träckende på Holland långsampt
tillgaår, eåssom ock att dhe således så myckit visaere kunne er-
legges, dy ähr H. K. M:ttz nådigeste vilie, dett Cantzleren dra-
ger alle sine vcxler till Anders Svensson på Hamborg, att han

488

^aåm kan, i dett han drager dem ifrån dgh på Holland, hafVa
li^en tijdzTinning.

H. K. M:tt Till och Gantzleren vitterligit vara, dett Anders
SyenMon är sändt ifrån Conrad Falckenberg*) credijtbref på fy-
tttfjotnsende riksdaler, så att Gantzleren sigh der effter i trec-
kandet ratta kan.

Gustavus AdolphuB m. p.

Sigül.

860**). Btookholna den 20 AprU IMO.

Eikskanaleien bör meddela kapten HaDB Hansson ordres med afseende pA hans
uppdrag att kryssa utanför knsten vid Liban och Mitaa.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafvc, her Gantz-
ler, forordnat Gapit[ein] Hanss Hansson, att han med dhe trij
skepen Leoparden, Justicia och Vesterviks-Macrilen skall löpa på
Libowesche och Windowesche custeme och der blifva liggiandc
att förhindra dem till- och uttförsslen. Och hafve vi befahlat
honom, att han först skall löpa åth Pillow och taga af eder all
order, huru han sig der förholla skall, och sedan effter ingen an-
nan sigh ratta än eder och tullenären i Pillow allena. Hvarföre
befähle vi nådeligen, att I honom all order gifve och med första
afferda honom derifrån, att han i tidh må komma till dhe ortter,
han förordnat är. Detta vi eder nådeligen icke hafve velet för-
hölls. Och befahle eder Gudh allzmechtig. Aff Stockholm den
29 ApriUs 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

86L Stookholm den 20 Aprilis 1620.

Med ett rådalag rörande stillestandet med Polen; om Oöran Soops hemkomst.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter såssom vi,
hen Cantzler, eder tillförenne hafve tillkenna gifvidt vår meningh,

*) Namnet är egenhändigt af Konungen ditskrifvet och ordet >Hoffmar8kal-
ken» i stället dfversiraket.

**) I registratoret för 1629, fol. 194, finnes under datum : Stockholm den 23
April 1629, följande mbrik: »Till Cantileren för een Capitein under Ofversten

484

om ett stillestand skulle slutas uthi Pryssen och någen ablatorum
restitutio der emot skee skulle, huilke platzer igen gifves kunnet
så hafvc vi nu sedhen det samma proponerat värt elskelige Rikz-
Rädh, hvilke icke finne någett derutinnan till att endra, uthan
äro af samma meningh, sässom vi eder tillskrifvidt hafve, effier
som I af copian på sielfve underschrefne rådhslaget medh mehra
förnimmandes varde*). H vårföre är vår nådige befalningh, att 1
eder uthi allo dereffter retta, och, alldenstund vi ännu inge be-
skedh hafve bekommidt ifrån eder, sedhen vi sidst ekrefve eder
till, vete vi för denne rehsen inthett mehr att skrifva om, för
änn vi få svar tillbaker. Vi hafve fuUer fömummett, att Jören
Soop skall vara hemkommen i landett. Om han hafver någre
bref eller besked ifrån eder, kunne vi icke veta, effter han ännu
icke hijt upkommen är. Detta vi eder nådeligen icke hafve ve-
let förholla. Och befähle eder Gudh allzmechtig. Aff Stock-
holm den 29 Aprilis, Åhr 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

352. Stockholm den 80 April 1829.

Med öfversändande af Anton Moniers relation från Ryssland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele, her Cantz-
lär, eder nådeligen icke förholla, att vij nu på stunden hafve be-
kommitt bref af Anton Monier ifrån Rysslandh, deruthinnan han
giör sin relation, hvadh han der till den tijden uthi sin commb-
sion förrättadt hafver. Och på det I mage veeta, huru sakeine
på de ortame förevette, och huru han der undfongen är, skickc
vij eder här medh copier af bemellte hans skrifvellsser tillhand»**)-
Och vele vij förmoda, att samma hans förrättande oss en mar-
keligh nytto uthi vare saker göra skall. Befale eder här medh

Benchtt Bagge, benemM Welhelm Philip, att han skall och må träda igen liH
sitt compagnie, som een annan benembd Wehellm Wijdin honom unden gånget
hafver, medan som han, Welh[elm] Philip, hilr i Sverige var att uthfordr» w-
gementes underhold*.

•) Detta lUdslag har i R. A. af utg. icke kunnat återfinnas. Visserligen
hnnes bland »Rådslag under Gustaf Adolfs regering, ett från nästan sjunmåtid.
dateradt den 18 April, men detta handlar om Stralsund och underhandlingsr
med Wallenstem.

A«, TL^n'^K^Ä""; '^"**«"^5 i ,'7«?°« bref till K. M:t. båda dater^le MoA«
«mt d^ Jrfrl * ffJZ^ * foHosidor, «ndertecknadt af Anton Monier «•
samt, det andra & 2 foliosidor af honom och J. Bönhart, finnas i behåU.

465

Gndh allzmechtigh nådeligen. AiF Stockholm thcn 30 Äprilis,
Åhr 1629.

Gußtavns Adolphuß m. p.

358. Liessau den 2 Juni 1620.

Båtsman till nya pråmar samt brftder för brobyggnad böra tillsändas Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij fomimmc, her
Cantzler, att vidh de nybygde kaner*), som hijt op kompne üre,
behöfves båtzmän, som dem achte och vete att omgå medh, sä
&ampt de icke skole skada lijda. Sedan såsom eder väl vitterli-
git är, att hoos dem äre af nöden bräden, der de till broer bru-
kes skole, så är derföre vår nådige vilie, dett I velen hijt sända
någre båtzmän ifrån Elbingen, som förstå sigh och äre vahne
vedh samme pråmer och hoos dem städze kunne brukede blifva,
såsom ock, att I skynden opå, dett än nu mage till broobygg-
ning bräden, så månge som nödtoriftige vara kunne, ju förr ju
heller framkomma. Och befala eder Uudh alzmechtigh. Af Lis-
60W den 2 Junij, Åhr 1629.

Gustavus Adolphiis m. p.

364. Liessau den 2 Juni 1629.

Erigsanderrät tel ser.

Gustaf Adolph etc. Yår synnerlige etc. Vij late eder nå-
deligen förnimma, her Cantzler, dett vij hafve nu i förledne natt
attsändt Skulman medh fyretijo bester på den vägen åt Mewa,
hvilken, der bekommende emot sigh tvenne Poler, hafver sigh
för Keijserskt folk utgifvit, dett Poleme medh reverentz hafve
fömumitt, och äre således de sampt två bönder i hans händer
kompne och hijt öfver brachte. Hvadh Polackeme berätta, medh
hvilket och böndeme i dett närmeste komme öfver eens, kunne I
af mnelagde deres relation bäst förnimma**). Så aldenstund vij der

♦) Uti registraturet för 1629, fol. 302, 8tår pråmar.
*♦) Denna relation har af utgifvaren icke kunnat återfinnas.

486

af och andre omständigheeter intet annet kunne judicera, än atåi
Polackeme are så gott som i afftogh och achte att rasta henu^i
lempnandes de Eeijserske till sitt försvar, effter som och Felt^
herren Eoniespolski säijes att intet vilia komma detta åhret i
feldtt, och af Poleme än nu ingen är medh de Keijaerske i it*
läger stötter, och vij der hoos förfahre, att de Keijflerske än nu
intet äre medh någre penninger contenterede, dem de först foi^
mode, när Konungen effter fiorton dagars förlopp sielf kommer
hijt under(!); synes oss fördenskuld, att, der vij kallede alle våie
ryttere tillsamman och gjorde vår armee sä stark, som vij star-
kest kunde, och ginge således dem Keijserske på lifvet, för &b
de någre peninger kunde bekomma, då skulle de Keijserskes lätt-
heet, uthan dett med närvarande discontentement, lätteligen kunna
förorsaka, att de alle skulle gå ifrån hvar andra, och kan skee
mästedelen oss tillhanda. EUiest berettes oss af desse, att i Pelp*
lin skole vara af de Keijserske otta musquetterere till 8ahr$r
guai'die, dem vij achte denne natt att låtha besökia och tillsee,
näst Gudz bijstånd, medh sielfve Abboten att bringe oss tillhand».
Om broon öfver Weixelen differera de. Bönderna' saia den vai»
färdig, men Cossakeme att hon intet är fullbordet, dett vij och
lätteligen troo; och säije de icke vara flere än nije compagnien
ryttere på denne sidan. Detta hafve vij eij velet underlåte eder
nåd eligen att gifva tillkenna, förventendes öfver alt t edert bc-
tenkende. Eder Gudh alzmechtigh befalendes. Af Lissow den
2 Junij, Åhr 1629.

Gustavxis Adolphus m. p.

355. Liessau den 8 Juni 1038-

8pAnmå]6haiideln ; det nyvärfvude tyska folket ; BikskanBleren anmodas att ge-
nom D. y. Falkenberg och Camerarias afglfva förklaringar tUl GeneraMa*
terna och Hansestäderna rörande den närvarande expeditionen till Frenssen;
om eventuel efterträdare åt Camerarius.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Vij hafve i
afftons, herr Cantzler, strax vij eder skrifvelsse bekome, befahlftt
Grubben att skrifva eder svar där oppå, men alldenstundh dett
för hastigheet skuldh icke hafver så uttförligen skee kunnet, eller
vår befahlningh så till nöije, dhå achte vij nödigt eder vår mee-
ningh på nytt vidhlyfTtigere att deducera.

487

Först, hvadh komhandelen belangar, aå iir 088 ganska beha-

jgeligitt, dett vij fömimma den icke alleneat förmodeligen vinna

bom fordtgängh, utan och, effter apannemålen nu stiger i Hållandh,

«It kxinne bringas väll till marcknadz. Sä, effter såssom vij på

4ett fallet inthet tvifle, dett vare uttskickede skole icke allenest

4ke tutussende laster dem are befalte, utan och een godh deel

«dir öfver, som dem ar befählet, kunne mechtige blifva, förmodhe

vij fördenskull till vare medels förkåfringh der af een anseenligfa

proufijt, och befähle nådeligen, att I skrifve Anders Harelsson

till, dett han köper dett mäste spannemäål, han kan fäå, och först

och främbst så mycken, så att han kan contentera, hvadh honom

är oppålagt, och så dett som här ifrån af Gierdt Dirichsson på

honom dragett varder. Sädhan, att I tillsee, dett han icke för

mycken spannemåål sälier utan landz, så att vare blifve förblåt-

tadhe, utan först disponera så, att denne provincien till dess och

vår armees nödhtorfft blifver försårgdh, på dett och kopperpenin-

geme må där igienom fåå affgångh. Här om velc vij nådeligen,

att I bädhe med Anders Hareldsson och Spengkhusen såssom och

Cammerädh och Wewitzer i Sverigie correspondera, så att dce

veete mage deeres actioner, effter som vij vare consilia dirigera,

att lämpa, och att vij alttijdh thesslijkest kunne fömimma, hvarpå

vare saker beståå, och hvadh där kan praesenteras eller eij.

Därhoos f^rståå vij af bijfogedhe Cammerådz och Anders
Svenssons breef, att Claes Dirichsson skall hafva otta och Groot
fyre compagnie knechter vedh Elffven om Hamburgh färdige och
tillsamman till vår tiencst. Så ändoch Cammerådet skrifva sigh
redha hafva adverterat Fegraeo, dett han genest depecherer dem
hijt, ansee vij lijkvääl för gott, att så han som Anders Svensson
af eder underrättas, att vij altt dett nyvärfvede Tyske fålcket
hijt ähmat hafve, på dett dee måå veeta, att skyndha dett hijt,
effter som dett vedh närvarande vårt folcks afgångh i Dirschow
enkannerligen oss ganska höghnödigt är.

Sädhan kunne vij, så aff Hoffmarskalckens som Camerarij breef
Bom andre skääl, noghsampt dijudicera, att denne vår reessa hijt
åth Pryssen skall underlige judicia förorsaka och kan skee myc-
ket hindra och stutza vare saker, icke allenest i Nederlandh, utan
och hoos Hensestädeme, dem vij noghsampt fömimma pä oss
ögha och tröst hafva. Sä opå dett dee både mage blifva om
denne vår reessa sielfve rätt informerede, såssom och hafva ar-
gument andre att mötha, som dem annorledes än rätt uttydha
veele, befahle vij fördenskull nådeligen, att, såssom I alleredho

488

hafve ekrifvit Camerario tili därom, I och sä på nytt veele
nom sampt Hoifmarskalcken exponera, hvadh orsaker oss h
commoverat att reessa hijt öfver, fömeembligen att vij vår
cmoot den fahra oss här äff dee Keijserskes öfverrumplande tili
ständh stabiliera måtte, för än vij toge oss någre annår exped»
tion före; där brede vedh 1 kunnen dem dett alldeles inprimeii^
att, ehuru väll den Danska fridzhandell oss icke lijthet giör per-
plex, effter som otuifvellachteligen där under någre oss och det!
gemeene vässendett praejudicerlige och skadhelige fsedera sticka,
så hålle yij och Konungen i Dannemark eij så mächtigh med de»
tu landen Selan[d] och Skåne (hvilcke han allenest hadhe i dett
fallet att lijtha på) och eij eller så dristigh, där vij hadhe eea
formeret armee i Strålssundh, honom så när på hälema, att hm
oss medh något krigh skulle kunne eller töi^ infestera. Och dar-
före bärc vij icke allenest ingen fahra, utan hafve fiiUkombli-
gen resolverat med siu regementhen uhr Sverigie, dee sex uti
Strålssundh och sädan, däi* Gudh oss här någon lycka förlähna
täcktes, emoot Amheim, med een roial armee här ifrån, att be- <
gynna een offenteligh feigdh emoot Keijssaren, fast dett an icke
skulle eller kundhe skee för än in på hösten, dhå vij och dett
gagnet af dette lilla drögzmålet hadhe, att vij i medlertijdh
vare arméer så mycket bättre formera och alle saker väll praepa-
rera kunne, såssom och dhå finna på landett någott för oss till
fålckets och hesternes underhåldh, dett vij nu altt skole föra medh
oss, och, där vij komme, inthett hafve att förmodha. Detta veele
vij, att I med fleere argument och persuasionibus uttförligare
deducera, att skrifva bådhe dem och Anders Svensson till, så att
dee kunne vår intention, så hoos Staternc som Henssestäderne
drifva, och holla dem i den affection, som dee äre uthi, stadighe.
— Effter vij och see af Hoffmarskalckens breef, dett Camerarius
är ganska siukligh, så att han vill desperera, om han till någon
stadigh vällmågo skall komma kunna, så är derföre af nödhes,
att vij, på dett fallett att honom någott dödeligitt vidherfares,
äre betänkte på een skickeligh persson i stadhen igen, dett I
veelen med flijt efftertÄnckie. Och synes oss eij oäfven vara,
dett Beaumont för allt hoUes i devotion, så att vij kunne hafve
oss honom på all händelsse tiUhandha. Detta veele vij eder vahn-
lige flijt och åhåge hafve befälet och äre eder med all gunst oct
nådhe bevågne. Och befähle eder Gudh alzmechtigh. [Datum
Leissow den 3 Junij Anno 1629].
Ur regißtraturet för 1620, fol. 303.

IilMsau den 4 Juni 1620.
Festens h&ijningar förlamar krigsrörelsema; om E. Rjnings sjöexpedition.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve bekom-
I mit, her Cantzler, medh Ofversten Erich RyniDg edert beten-
I keDde, fanruledes I meene, att man bäst emot fiendeo sigh skall
i ioställa. Så, endoch yij icke anners kunne an gilla edert con-
I siliuni, dett man säkrere skulle temporizera, förmodendes att
; samma occasion, som du synes igenom Polackens och de Keij-
1 serskes afsyndrcnde sigh prsesentera skall framdeles intet kunna
feela, uthan snarere föröka sigh, finne vij likvel den fahran,
: som här vidh Dirschow är af pestilentien (genom hvilken Han-
dens regemente nästan heelt är undergänget, Baggens föga min-
dre försvaget, och nu begynner af Droumundz att kuUfalla) så
stoor, att der vij icke i tijdh emot fienden någet tentera, för än
siukdomen under armeen mecre inrijter, så skolo vij icke alle-
nest Dödges den att skingra, så frampt hon icke aldelcs skall
förgåås, och således näpligen någet tillfälle få att göra fienden
afbräck, uthan och moste derföre Dirschow ändtligen qvittera,
så att oss fördenskuld inge ringe difficulteter här uthinnan fö-
refalla, kunne vij derföre un nu icke fuUeligen till någetdera
resolvera. — Att Erich Ryning skulle först reesa till Sverige
effter skep, achte vij vara dubbelt omak, och aldenstund dett
coDtinuerer om freden emellan Danmark och Keijseren, då see
vij, att medh hans afreesa intet drögzmål vara vill. Förmeene
derföre, att bäst är, dett han tager skepen i Pillow och löper
dermed genest sin koos; fast än någre deraf till Sverige lupne
vore, 8å kan man dem doch beqveraere hijt igen dädan för-
skrifva, än att Ryningen dijt förreesa skulle. Så vele vij ock
oådeligen, att effter Ryningen icke kan komma till Sverige, och
der sigh till denne reesa sä myckit bätre beredha, I derföre för-
see honom medh någer utredning der ifrån Elbingen och gören
hooom'een ordning, så att han kan blifva behollen. Elliest
velen I ock laga så, att han bekommer på skepen bolberere,
Gonnestablcr, och hvad han elliest till reesan behöfver, och
skynde honom fort dett hastigeste I kunnen. Och befale eder
Gudh alzmechtigh. Af Luissow den 4 Junij, Åhr 1629.

Gustevus AdolphuB m. p.

ÄnteckniDg: Frsesent. i Elbing den 6 Jnnij, Anno 1629.

490

357. Liessau den 4 Juni leM

Med hånsyn till pestens härjningar vore Önskligt att, till de svenska

ten as skonande, tjska kände värfras, hvarom Rikskanslerens betankaodi
begftres.

Gustaf Adolph etc. Vår gunst etc. Bffter som vij, herr
Cantzeler, i dagh tillförennc hafve skrifvit eder till, attossgiör
i vare desseiner inthet lijtet perplexitet den pestilence, som un-
der vare Svenske grasserar och dageligen meer inrijtar, så kan
dett, nar vij där oppå tänkie, ickie anners ähn meere pertup*^
bere oss, så att vij ickie veeta, huru rådcligitt dett ar, att Wj
ännu meere fålck uthur Svergie i denne farligheetene bringa
låtha, uthan Önskadhe heller, att vij, i stadhen för någre af de
här ähro, kunde bruka främmande till platzernas defension och
salvera dem andra, sandandes dem heem till Svergie. Vij veele
fördenskull nådeligen af eder förnimma, om och utan vare cre-
ditorers discontentement mistas kan, eller elliest äfare att kom
me tillväga, så månge peningar, att vij ännu tu eller tree re-
gem enter Tydskar kunne värSva låta och således spara vare
Svenske, och bruke dem i stadhen igen. Däröfver förvänte vij
edert betenkiande och hastige avis såssom och, huniledes I för
meenen, dett med armeen i denne fahrligheeten bäst förholles.
Eder Gudh befahlandes etc. [Liessow den 4 Junij, 1629].

Ur registraturet för 1629, fol. 306.

358. Lieasau den 6 Juni 1629.

Om tillstånd för Åmtmannen på Osterode att begif\'a sig därifrån.

Gustaf x\dolph etc. Vår synnerlige etc. Vij förnime, her
Cantzler, af Maiors Burts bref, eder tillskrifvit och oss jämptc
eder skrifvelsse tillskicket, dett Amptmannen opå österroda vill
begifva sigh derifrån medh hustru och barn samt alle sine mo-
bilier, förfrågendes sigh hoos eder, huru han sig emot honom i
dett fallet skall förhoUa. Så, emedan vij väl kunne lijda, fitt
dett honom effterlåtes, ähr vår nådige vilie, att I skrifve Burten
dett till svar, att han låther honom i så motto passera, när ho-
nom synes, allenest I der hoos göra honom förmaning, att, 8å

491

frami n&gen af borgerskapet der •ammastädet dett aamma til-
lade, d& skall han dett ingalunda tillst&din, uthan holla hvar
och en yid sine hus beaittiende och soldaterne i skälig aga,
dett de icke tillfoga dem nagen oförrätt, att de skole hafva or-
jtak att trängta der ifrån. Eder här medh Gudh befalendea.
Af Lissow den 5 Junij, Ahr 1629.

Gustavuß Adolphus m. p.

350. UesMu den 5 Juni leM.

SikskiABlereDB betånkande begäres om P. Spirings expedition till Raden; om
qMumiålshandel; Btidemas proTiantenmde; klif^ingsmjntets afljsande.

Gustaf Adolph etc. Vär synnerlige ynnest etc. Effter som
Tij i gåår skrefve eder till, herr Cantzler, vår meeningh, dett
Erich Ryningh här i Pillow af yåre örligzskep sex taga skulle,
och der uttredas, så are vij ännu ved samma resolution. Där-
hoos finne vij eij orådeligitt att sända Petter Spiringh med tree
akep under Ruden, där att taga af dem, som på Stetin och Po-
merske custen fahra, tull, effter som vij på dett fallet hafva
förfatedt honom ett memorial*), dett vij eder här med öfuersän-
dhen att öfversee, vare medell därigenom att föröka. Män all-
denstundh vij således engagerade oss ounvijkeligen i dett Ty-
sche vässendett; sedhan, där Konungen i Dannemarck hadhe
Tist giordt fredh, dhå skulle han, däröfver höghmodigh giordh,
vår lycke eij lijdhe och dett oss till äventyrs förhindra veele;
och, för dett tredie, hvar vist ähr, som sidst oss tillskickadhe
conditioner öfver samma fredztractat förmälle, att vij där un-
der are begripne, så praBcideres oss på dette fallet allt håpp,
fttt igenom någon tractat drijfva saken igicnom till någcn godh
composition, så kunne vij därföre ickie fulleligen där till re-
solvera, för än vij bekomma häruthinnan edert betenckiende. —
Därhoos såghe vij giärna, att I kunnen förhandla ett tussende
läster spannemåål, af den vij late opkiöpa på leverance i höst
för kåpperpcningcr; och vore dett så, att I ickie kundhe blifve
peningerne mechtige, för än spannemålen kommer hijt, vore
lijkväll gott, att således ställa kopperpeningerne uhr vägen, dett
I sluten kiöp med dem således, att dee mfige hafva kopperpe-

*) Se det svenska regirtrataret för 1629, fol. 298, under datum den 1 Juni.

492

ningerne in parato att lefverere, så enardt spannemålen ankoinl
mer. — I veelen och befahle på rare vägner Borgmästare oc
Rådh i atädherne, att dee hafva grandt inseende och ändeligci
så lagha, att städherne, så uti gemeen som hvar för sigh, blifw
och niåge vare på ett eller halfftannat åhr provianterade, låtan
des till den anda granneligen aff dera antecknas och angifva^
hvadh nu i förrådh ähr, och giöres dett förslagh, att dee mU
vara öfver och ickie under försårgdhe. — Sidst, alldenstund vi
sec stoor oordre och i längden ingen ringa skadha däraff fti
orsakas af klippingzmyntet, dett än nu här i provincien äh
gängzse och valveres effter hvars och eens bcgiårligheet. Vi
veele fördenskull nådeligen, att I late utgåå ett patent, och fori
biudhe och aflysse på vare vägner alt klippingzmynt, såssoii
dett redho i Svärgie ähr förbudit. Detta vij eder eij hafva vec-
lat nådigest förhoUa. Gudh alzmechtigh befhalandes. [Datom*
Liessow den 5 Junij, Anno 1629.]
Ur regietraturet för 1629, fol. 311.

360. Ideasau den 6 Juni 1629«

Ordre att låta vaka öfver en förment fiendtlig spion.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder nå*
deligen förnimma, her Cantzler, att i gåår är till osa ankommen
en Gapitein ifrån Dantzigk vid nampn Hans von Stadell och
praesenterer oss sin tienst. Så aldenstund hans discurser lyd«,
lijka som han föga redeligheet hafver att med fahra, uthan mera
hoUes för en speijon, hvarföre hafve vij för råd sa mpt funnit att
förskicka konom till Elbingen, der på någen tidh att förblifva,
så lenge man kan videre förfara, hvad han förer i skölden. I
vele fördenskuld så laga, att han icke må komma uthi någet
stort umgänge medh vår armee, serdeles de Tyske troupperne,
att han der någen skalkhet utspy må eller elliest om vår stat
blifva informered och underrettet. Eder här medh Gudh alz-
mechtigh befalendes. Af Lissow den 6 Junij, Åhr 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

493

liiMoau den 6 Juni 1699.

a Königsberg hotande faran; anstalter för att i h&ndelse af behof bistå öfrer-
ste A. T. Essen; man bör genom gåfror och löften söka ^inna anhängare
i Königsberg; om pass för Danzigerborgare; de sjuka soldatema; det fran-
I ^a sändebudet i Sverige, m. m.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi förniinme, her
Cantzler, af eder oss i afftons tillhanda kompBe skrifvelso och
almeent rychte, huruledes vare fiender medh vår svågers Chur-
furstens af Brandeburgz adsistence oss medh all macht achte
att angripa och enkannerligen att göra sigh af Köningzbergz
stadh mächtige, så, ehuru väl vij sådan fahra och inconvenien-
tier nogsampt adprehendcra och högeligen befruchta, dett den
platzen till vår stats högste perikel, skada och afsaknad här i
orten må blifva, förr än vij den med någer macht kunne uud-
sättie och defendera, öfverrumpleder, till ingen ringa fiendens
förmån och fort[un], icke allenest videre att försökia någet emot
Pillow, uthan och att göra oss Friske hafvet osäkert och vare
saker således att turbera, kunne vij likvel vid härvarende vårt
footfolks svagheet ingen rådh veta sådant med macht att före-
komma, serdeles medan vij icke äre försäkrede om stadzens af-
fection emot oss, eller och huru vidt den i sådane consilier
emot oss med sin herre och fienden corresponderar, uthan mo-
ste så låtet gående och allenest der på sättiet, dett vij medh
bref och practiker dem må kunna uppehoUa, så länge vij hijt
Felttherren med meere succurs bekomma mage. Vele doch nå-
deligen edert consilium och betenkende här uthinnan förnimma,
och om I meenen oss med någer raison kunna desse fiendens
skadelige anslagh emot gå och hans disseiuer brytha. Vij hafve
fuUer ett bref till staden concipera låtet, dem att varna, för-
mana och animera, och senda edert dett sampt copia der hoos
tillhanda, att I dett öfversee, och hvar I finne dett rådsampt,
och vare saker eij ogagneligit, att I då strax sanden dett fort
med någen viss, som der opå fordrcr beskedh och afsijr der
tillståndet. — Så hafve vij och skrifvit Öfversten Essen till och
honom förmant, att see sigh väl och vijsligen före, och försäkra
sig Fiskhusen med flere mousquetterere uhr skantzen, såsom
och att hoUa båter på bägge orter, der och vidh skantzen, fär-
dige att inbördes secundera platzerne, der så omtränger. Se-
dan hafve vij giordt honom hopp, att der honom någen stoor

494 I

fahra anstöter, och han dett i tijdh adviserar (dett vij hafTi
befälet honom noga hafva i acht och esomofteet göra) och, d^
oväder eij tillåter dett att skee till siöss, att han d& tiagn eile
flere ryttere sänder Näringen up åt hijt till oas och gifver oi
om sitt tillstånd och fiendens contenance tillkenna, då vele
honom strax ifrån Elbingen med 500 mousquetterare, såsof
ock här ifrån öfver Näringen med de Svenske ryttere här ligp
i Werder och 500 mousquetterare eller och ett heelt regemente
secundera. Vij befale fOrdenskuld nådeligen, att 1 helle aam
500 mousquetterare färdige, och så månge båter som till dei
öfverförsell behöfves, så att I, så snart eder blifver underrettel
att honom någer fara tillstår, då straxtt och uthan någen videi
resolutions förväntende här ifrån (med hvilken en dagh ell
två non sine periculo skulle kunna försumes) må hafva dem
beredde straxtt att sända honom till ändsätt. — Elfter och tro*
ligit är, dett fienden, så frampt Köningzberg i en hast skulle
gå öfver, då skulle göra sig mächtig i Frische hafvet, och mc<
dess infestation turbera oss vare saker och consilia och hindra
oss att säkert undsättia Pillow och de platzerne på Samblaod,
I vele derföre i lijka motto holla vare struttzer färdige att de-
fendera hafvet der så omträngc och styra hans intention. Se-
dan kunne vij icke annars döma, än när Churfursten med een
armée på den sidan söker att afhända oss Pillow, och een tr-
mée blifver oss fördt emot på desse quarteren, då skall och
Dantzigz stadh instigeras att tillijka attacquera Höfdt. Så ar
både derföre, och att vij altid kunne komma öfver att endtsät-
tia Essen öfver Näringen, högeligen af nöden, att broon vid
Höfdt må blifva med dett aldreförste förfärdiget. Der vij eder
nådeligen tilltroo, att I med all fiijt bären omsorg och åhåga
före, och drifven opå, dett hon kan blifva med dett aldreförste
oprettet. — Hvadh de två Eöningzberger bårgerne ved kommer,
Eggert och Peter Michell, hvilke en deel penniger på Näriogen
i vintres mist hafve, dem kunne vij väl lijda och höUe gott,
att I giorde förtröstning, restitutionen af samma penniger öfver
ett åhr att bekomma, allenest att de ville tillhoUa oss staden
och beflijta sig, att den icke ginge fienden tillhanda såsom ock,
att de oss alle hemlige skadolige stämplinger, som der emot oss
kunne förehafves, i tijdh oppenbara och dem ville hielpa a«
afvärin. I dette, om I meenen hoos dem någet vara att uträtta,
då må I försäkre dem om deres visse betalning och vår syn-
nerhge gunst. Och tvifle vij intet, att I här uthinnan bruke

495

leer vanlige discretion, och icke allenast sökien desee, uthan
pA flere andre af dem, som i Eöningsberg näget förmå och
hinnc vara vara snker till fordeel, med gåfver och promisser
Étt draga oss tillhanda.

De Dantsiger, som vele bruka Wcixlen att nederföra na-
get traverke och annet, dem må I meddela edert pass och den
firijheeten för tull bruka låtha. De siuka soldaterna och helst
åemy som i Dirschow af peste åre befängde, hafvc vij intet
a^tat, eij heller yele vij laggia ut på landet till böndeme, utan
aceommodera dem, dett bäste skee kan i staden. — Om den
Frantzoske Gesandten hafve vij här hoos skrifvit Rikzens Rådh
tHU Att de afhöra hans ährenden, och strax depechera honom,
eller, der han ändeligen vill hoos oss dem afläggia, att de då
strax sindan hijt I vele allenest författa ett bref i vanligit
formulär till Storfursten, och advertera honom om de tvenne
Jesviters ankompst. — Om klippingzmyntet och Amptmannen
på Österroda*) hafve vij i ett annet bref här hoos gifvit eder
vår mening tillkenna. Vij vele öfver altt annet dett oss vid
närvarande farligheeter anligger, förvänta edert coDsilium med
dett bastigeste. Och befalc eder Gudh alzmcchtigh. Af Lis-
•ow den 6 Junij, Åhr 1629.

Gustavus AdolphuB m. p.

862. IiieBBau den 7 Juni 1620.

Spanmålshandeln.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve i aff-
tons bekommit eder sampt Bugisslai Rosens och Anders Ha«
TildsBons skrifvelsser, her Cantzler, och förnimme af desse dett
de en godh deel spanmål redo opköpt hafve, och att den är
nogssmpt i Refwel mcera till fångz. Sä endoch de Räfwelskc
den faller i förstone någet tröge are att sälia och den inne-
Holla, såsom ock der hoos koppermyntet eij gerna antaga vele,
lörmecne vij likvel, att när de see sigh inge andre utväger be-
komma, då skole de fuller medh oss nödges att handla, och när
andre peningcr eij vele tillräckia, då småningom vönia sigh till
kopperpcningcr. Vij ärc fördenskuld vidh gott hopp, att vij

•) Se N:o 368 och 369.

496

icke allenest skole kunna den suman, som dem opålagd är, mäch-
tige blifva, uthan och ändå någet när så inyckit der öfuer, hvmr
om vij dem befälet hafve att göra deres högste flijt. Och hafve
vij först, så nu som tillförenne, förbudet dem nägen spanmål
meer att sälia, än så myckit som inköpet kan prsestera, och den
intet lätteligen ringere än sextijo och fem rikzdaier, effter vij
förnimme köpet nu i Holland stigit vara, men öfringen[I] hafve
vij ärnct i sjelfve spanmålen hijt åt, hvilket vij för desae oi;pa-
ker, öfvor dem I formale, bäst holle, att vij dermed denne pro-
vincien kunne tillfyllest medh rogh och korn proviantera och
då förmode, att på ööl och brödh för arméen bätre köp biifra
skall. Sedan så blefve koppermyntet der igenom oundvijkeh-
gen någet villigere och finge meera afgång, hvilket vare saker
till ingen ringa nytto vore, fast än vij någet i förtiensten på
spanmålen här öfver förlora skulle. Till det andra hafve vij
dem ock der hoos befälet, att, hvar någre vexler komma ifråa
Gerdtt till dem på spanmål, de då dem contentera skole, doch
skole de eij der effter förbijda, uthan sända nu genest all öf-
ringen hijt åt Pillow uthi spanmål, och kunne de remittera
vexelen hijt åt Pillow igen, der någre ifrån Gerdt ankomme,
och de hade sändt all spanmålen ifrån sigh. AUdenstund vij
nu fulclligen see, att de icke allenest reda hafve spanmål i for-
rådh, uthan tvifle icke heller, dett de ju mere skole blifva mäch-
tige, vele vij fördenskuld nådeligen, att I tillhoUen och encou-
rage[re]n Gerdt, dett han handier om någre hundrede läater
med köpmännen i Elbingen på leverance i Käwel eller och här,
och gör sin flijt således att negociera oss een godh summa pc>
ninger till bäste, försäkrendes dem fuUkom bligen, att de der
vist och uthan uppeholdning skole blifva contenterede, der om
han och tidtt och offta skall medh Rosen och Anders Harald-
son correspondera, så att de hvar andre icke turbera. Detta
vele vij eder till svar nådeligen icke förholla. Och befale eder
Gudh alzmechtigh. Af Lissow den 7 Junij, Åhr 1629.

GuBtavus Adolphus m. p.

497
MÉrtonwwder dra lO Jmmk V

BSfMide t Unigsbcrg qTwfaållna tkepp.

Gustaff Adolph, von Gottes gnaden etc. Unsern gnedigen
gnise und gimatig geneigten willen. Wohlgeborner besonders
Üeber herr Canzlcr, Wir verstehen auss euerem schreiben, dass
die schiffe zu Königsberg arrestiert werden sollen. Nun finden
wir keinen bessern rath, alss das Ihr auf solchen fall die schiff
durch etliche unserer schiff mit gwalt von dannen fuhren, oder,
da solches den commercien hinderlich, etliche strussen neben
«ie legen, und also das nrrestament verwehren lasset. Werdet
derowegen darin muglichsten fleiss anwenden, und zu roehrer
Tersicherung von den Schiffern, dass sie sich nit aufhalten las-
sen, noch dienen wollen, handgelobt oder burgschafft nemmen.
So wir euch ncchst göttlicher anempfehlung nit verhalten wol-
len. Au?8 Marien Werder den 10 Junlj, Anno 1629.

GhiBtavuB Adolphus m. p.

UtansieTift:
Dem woblgebomen unserm undt unser reiche Käthe, Cantalem, Laodtrich«
tera in Nordlanden nndt der Lappenlender, Ooavernenrer Qeneral dess antheilss
Preissen, anndt besonderss lieben getreuen Azell Ochsenstiems, Frejherren zu
OhjmUto, Herren zu Viholm nndt Tjdoen, Rittern etc.

U^ FälUfigret vld Marienwerder den 12 Juni 1629.

Anskaffande af penningar för nr dansk tjänst ledigblifna trupper; s&ndande af
salt m. m. till KoBangi^ns lager.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder, her
Cantzler, nådeligen förnimma, dett Major Yssler*) hafver oss i
dagh berättet och anpraescnteret, att effter hun förmeente intet
tvifvel vara, dett friden emellan Keijseren och Konungen i Dan-
mark skall sluten vara, och denne derföre sitt folk mestedels
afdsnker, vill han på vare vftgner skrifva sin broder der till, att
han med sitt regemente motte gåå oss tillhanda. Så aldcnstund
vij finne oss vidh närvarende tidz tillstånd och oundvijkelige

*) Friedrich Moritz von Usslar var vid denna tid anståld i svensk tjftnst i
Pl^eossen.

Axel Oxenstierna, IL t.

498

svårc krigh, som vij see oss opå Hggia och tilistundB, eij onyV
tigt, uthaB fast mera nödigt, fttt vår arméc mehr och mehrstir-
kies, effter som intet tvifvel är, att den keijserskc krigzlasten,
som nu Konungen i Danmark igenom friden aiftagea, blifver till
en stoor deel in på oss diriveret, hafve vij fördcnakuld låtet
oss sådant hans tillbudh väl behaga, och hans egit bref till sin
broder Fegrico tillskicket och denne befälet så medh honom
som flcrc Danske olHccrerc att handla, och bringa dem till vår
tienst. Men effter som de, der dem behagcr att gå till oss öf-
vcr, mostc uthan tvifvel medh deres löpgfcldt blifva contcnte-
rcde och åt minstone, strax de »nkomrvfa, gifves dem en må-
nadz sold, derföre ähr vår nådige vilic, att I aren der opå be-
tänkte, huruledes så månge peninger kun ne bringas till vägt
och holles till deres ankompst färdige. — I velc medh deft sl-
dreförstc undsättia dettc vårt felttläger med någet saht och el-
Hest draga omsorg derföre, att så af Krötzner som andra mar-
quatenter må hijt skee på vivers, serdeles ööl och bröd, tillför-
scH. Vij befale eder Gudh alzmechtigh nådcligen. Af v4rt
felttläger vid Marienwerder den 12 Junij, Åhr 1629.

Gustavus AdolphuB m. p.

Ant^^kning: Pr»«ent. i Rlbinfc don 16 .Jnnij. Anno 1629.

365. Marienwerder den 13 Juni 1029.

Anskaffande af varfningHpcnningar för ur dan^k tjänst letligblifna trupper.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Effter detu
herr Cantzler, att breefvijssarc Sehfeldt hefreross anprsesenterat
:itt värfva till vår tienest ett compagnie soldater, dem vij nu
ganska väll bchöfve, serdeles medan vij befahre, att oss med
(len Hållenske värfningen missgåås, och han bcgiärar allenut
tttt fåå där till varfningspeningar, ähr fördenskull vår nådige
villic, att I vcelen tillsce, dett han måå till ett compagnie dem
bekomma; och sage vij hälst dett I kunde accordera och gifv&
honom där till kåpparpeningar, dhem han sädhan förväxla eller
föryttra kan i Dannemark eller annorstädes, och roecne vij, fll^
han där till skall sigh så myket snarare beqväma, eftier som
honom ved denne Konungen i Dannemarckz affdanckningh värf-

MBgen ickie mycket besvirligh falla; kan. Eder Gudh befaiandca.
(Datooa Marienwerder den 13 Junij, Anno 1629].
ur TC^patratiiret f9r 1699, fol. 396;'

aee. FUtUgret yld Marianwerdar dan IS Juni leae.

Om skrifveLBe till Konungeo i Danmark rörande de tvenska nyvårfTsde trap»
pernaa fria paatage gepom Sundet; all orsak till miamiöje från Kurfursten«
af Brandenburg sida bör undanröjas; krigsnnderrftttelser.

Gustof Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her
Cantzler, i afftona bekommit eder sampt bijfogede akrifvelaer
ifrån Sverige, Öresund, Nedcrland och Fischausen och förstå
der af statum rerum aå hftr som på de andre orterne. Och ai-
dennund vij der af see, dett någre vare Skotske soldater are
athan alle difSculteter genom Sundet passcrcde, så förhoppes
vij fuUer, att med dem öfrige nyvärfvede ingen svårigheet
gifves skall. Men så hoUe vij icke dess mindre intet hinderli-
git, att Fegrieus vår skrifvelsc Konungen eller Rådet presente*
rer, på dett icke oförmodendes någer förhindring inkastes motte,
90in troupperne afhölle och vårc desseincr och nödige succurs
här tarderede. - Sedan, effter af vår svåger Churfursten af
Brandeburg än nu icke offendtligen någer fiendtligheet dccla-
reres, så hollc vij ock bäst, att I cflTter edert rådh tillhollcn
Essen, att han icke förijler sigh medh någre vidrige ncter emot
charfurstligc undersåteme, uthan heller, så medh hesters opta-
gende till rytternc som elliest, undvijker nitt dett, som honom
kan irritera till fullkomlig (iendtligh resolution, till dess man
»eer, hvart ut dett videre vill. — Vij kunnc eder hftr hoos nå-
deiigen icke förholla, huruledes Arnheimb hafvcr i förgåår mar-
cheret medh trij regementer och tutuscndc bester på halfanncr
mijl när vårt läger, achtendes att falla Felttmarskolkcn in i
qnarteret, men sedan han i gåår förnam oss personligen med
meera folk vara hijt ankompne, hafver han sigh strox retirerat,
uthan någet emot oss att tentera. Så aldenstund vij väl kunne
jadicera, att, der vij ändå hade hafTt ettusende eller tu musquct-
terere hoos oss, så hade occasionen oss, näst Gudh, intet felet
att göra honom retretten svår, och vij nu sinnade äre oss här,
tom vij längst kunnc, att uppeholla, serdeles så länge oss af
hans och Polniske armeens coniunction ingen större fahra till-
stunder, derföre, på dett vij må vara så myckit silkrere och

soo

kunna honom, der han Ttterligere någet attenterede, gdia nAh
stence, ähr vår nådige ville, att I, effter såsom vare nyverfredé
troupper ankomme, då vele tillaij, att oas kan göres effter
handen succure. Och sage vij helst, att vij hijt till oss de
gamble knechter, som hoos her Teufel vid Marienborg åre, b^
komma motte och att andre i deres stadh dijt förordnedes. Eder
här med Gudh befalendes. Af värt felttläger vidh Marienwet*
der den 13 Junij, Åhr 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Eibing den 16 Junij, Anno 1629.

367. FftltUgret vid Karienwerder den 14 Juni I62i.

Angående öfvereuBkommelae med r&det i Eibing rörande betalning af i Rewal
för stadens räkning uppköpt sftd.

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige etc. Hoos oss, ber
Cantzler, hafver Rådet i Elbiugen anholla lätet genom deres
skrifvelse, att vij för den spän mål de af oss till stadzens pro-
viantering ifrån Bäflc ophandla vele af dem en deel klippingz-
mynt en deel annat mynt uthi betalning vele låta anammts,
anseendes, att som de af annat mynt are blottede, så är deo
sorten hoos dem så hypigh, att de icke andre utväger veta, än
att vij dem förmcdelst samma spanmålshandell med aftagende
af klippingerne nådigest gratificera. Så, aldenstund vij fö^
mecne, att med dem deruthinnan skall kunna oss tilldrägeligen
handles, serdeles der pennigerne för spanmålen blefve nu strax
anticiperede och strax till Nyköping öfversände, anten att slåi
i rundt mynt eller och i pläter förgiutes till vår fordeel, meo
spanmäls leverancen in till hösten anstäldt, derföre vele vij nå-
deligen, att I detta medh flijt considereren och gören hänith*
innan och negocieren medh dem Elbingske, såsom I sjelfve bist
finne och vare saker tilldrägel igest. Eder här med Gudh nåde-
ligen befalendes. Af vårt läger vid Manen werder den 14 Juoij,
Åhr 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prtraeiit. i Eibing den 16 Jonij, Anno 1639.

Utom originalet finnes brefvet på tTänne at&llen ander olika data, den U
och 14 Jani, i registratiuet för 1629. Åfren conceptet finnes i behåll, bTaitf
synes att originalets datum är det riktiga.

aoi

{ÜB. VilUågtet vid lUrienwerdar den IB Juni leM.

i ÉOSk fbapU och «Tontoda tili Srerige cn Ar lOneelwr «iiklafMi kapten.

Gu8taf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her
Cantzler, oss år berättet, dett Capitein Brossart hafver i fbriedne
Iviater vidh Sirassburg begått nägre ezhorbitantier, derf&re &r
■ Tår nådige vilie, att I skicke honom v&l förvahret till Sverige,
dett han der till videre beskedh må helles i ftingzlig fönrah-
ring. Eder hur medh Gudh nådeligen befalendes. Af vårt
felttl&ger vidh Marienwerder den 15 Junij, Åhr 1629.

GuBtavuB Adolphus m. p.

AnteckDiDg: Preaent. i Blbing den 16 Jani, Anno 1629.

868. Fftltlfigrat vid lUrianwerdar den 16 Juni 1629.

Erik RyningB sföexpeditlon till Meklenburgska kusten bör påskyndas, men andra
itftjg fdrakiifras ifrån Srerige till Preoisiska kustens försrar; om spaamåls«
handeln; krigsondeiT&ttelser; anmodan att sanda spanmåt till armén.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss are, her CantC'«
ler, eder sampt Fegrsi skrifvelser uhr Sundet och dett svar,
som I bekommit hafve ifrån Radzewill, väl koropne tillhanda,
och kuone vij eder till svar nådeligen icke fdrholla: Först, eiF-
ter vij see af Stadtthollerens Rantzows skrifvelse till Fegrseum,
dett Konungens i Danmarks skep åre ifrån Wissmar affordrede,
så, sidenstund både han förmcener dem Keijserske intet under-
låtendes varde, att tentera någet på Strålsundiske farten, och
vij låtteligen dömma kunne dem, så der som annorst&des, för-
sökia att tillfoga oss någer skada, derföre vele vij eder nåde-
ligen hafva påmint, dett I med oU hast skynden Erich Ryning
fort stt besegla den kusten och förhindra så myckit möieiigit
alle fiendtlige uttfall. Och på dett vij mage icke deste mindre
rara bår förs&krede, så att, der Ryningen, dett vij doch önske
Gudh ville nådigest afvftria, någer olycka hånda motte, vij icke
här mage blifva af fienden belägrede, vele vij derföre, att I be-
stellen så, dett vij äudeligen må altidh hafva i Pillow sex, otto
eller fiere skep liggende, dem vij på all händelsse till siöns
defeosion beqvemroere hår än i Sverige bruka kunne, förskrif*
▼endes, för dem Ryningen nu tnger, andre i staden igen uhr
Sverige. Detta förmode vij, att I dragen omsorg före, och, eff-

502

tpr som I äreo der in loco och uärmere, altidh fatta pro re n«
sådane consilia, att all fahra och olycka må, sä myckit möiel
git, förekommes. — Sedan, hvad komhandelen belanger, tå
dett oss .fuUer kärt, att vij see, dett den fprmodeligcn vinn
ßin foirtgåog till vare medels gode förkofring. Men aldenatui
yij fruQ}\ta, att de roänge handelssmän, som der med hafve a
göra,.^ skole den oss turbera och meer skada än gagn deri til
foga, sfisom ock att vij bcfare, dett de så myckit aalia skoli
hvar de få. så procede.ra, att vij här skole blifva der öfver |
spanmål försatte, så märke vij och, att vij denn här med äfvc
så godh och i den motton bätre prouiijt kunnc bringa till mar!
nadz, att denne provincien der brede vidh undsättiea. Derför
och medan vij här in castris icke kunne om altt sielfve så nogi
och hastigt, som dett kräfves, disponera, vele vij eder nåde)}
gen hafva committeret, att correspondera så med Fegrso soi
bemalte vare handelssmän i Lifland här uthiunan och gifva det
ordre, hvar af dem och huru myckit de sälia skole, efFter sor
vij här.hoQS hafve skrifvit dem till, att de sig effter cderordr
på. vare vcgner aldeles retta skole. Vij tilltroo här utbinDsi
eder vanlige flijt och åhåga, att I altt till vårt och rikzens ge
raeene bäste bestallen. Och befale eder Gudh alzmechtigh. A
vårt felttläger vidh Marienwerder den 15 Junij, Åhr 1629.

Glista vus Adolphiis in. p.

Poot scriptum (pä löst blad):

Eötcr dett, her Cantzler, att vij af Polackernes och de Keij-
serskes nalkelsse befare, dett vij innan en dagh eller två mosie
oss, att undvijka större hazard, här ifrån retirera, det vij di,
till dess vij see, hvart ut dett vill, achte att göra, först till Stumb,
så, på dett vij mfige 6nna på dett fallet, att vij undor Manen-
borg logera skulle, någet for hesterna för oss och icke föror-
sakes, dett Werderne motte för mangel på fourage blifva rui-
nerede; sedan och, på dett arméen, der hon kommer dijt, mi
bekomma sitt uppehälle, och brödbakerne hafve någct att betala
(baka?] utaf, begäre vij derföre nådeligen, att 1 skynden den hal-
ren, som ankommen är, ändeligcn och med dett första dijt, Bå-
som ock af den spanmål uhr Sverige kommen är, dett mäste I
kunnen. — Sidst, gifve vij eder tiUkenna, att någre af vare
bref till Felttmarschalken äre nu intet länge sedan af fiende//
uptagno: 1 vole fördcu^kuld see eder före, och icke skicka n*-

503

|[tt af imporUnce, helst medan vij ire så fierran, iithan codtoiJ
M}X öfver. Gadh befalendes. Datum ut in Hteris.

AntecfcninfT på sjålfya brefret: PrtMent. i Klbtnfr den 16 Junij, Anno 162f).

STO. Ftltli«wt Tid Muienburg den M Juni lew.

Om åtskilliga sknnÉlgfifpfi^er och andra anstalter till Blbings försvar; krig«-
undertftttelser och ord^ med afseende på krigsröielser och nnderhandlin^.

Gustaf Adolph etc. Vår ynnest etc. Effter såsom vij, herr
Cantzler, eder åthskiliogt hafua förnimma låtedt vår vilie vare,
att I draghen åhogha derföre, att värcken om Elbingen blifua
på alla ortar förfardigede, ooh att ecn rojale skantz vidh gambhi
Nogattens medb den nyie conjunction strax vidh Robach opka>
fltes, så ar dhet ännu vår nådige begäran, att I sådant baro om-
«orgh före. Och aldenstund nu vidh pass ett tusend Engelske
ankompne äre, så vele vij, det I tillhoUen Cammereren att giöre
«io flijtt, dett dhe för all tingh blifua i dett» som de hafve att
fordra, varfningzpeninger, månadh såldh och annat, contentcrc-
dhe. Sedan, att dhé blifua bevftrede och i staden logeredhe,
hvarcst vij meene, att fiödwen skall väll kunna komma medh
dem till ratta, och prasstera defcnsionen af staden, elfter som
de föregifues att vara för dette öffvede soldator, och han. Röd-
wen, hafuer hoss deni någet anseende, och vij inthet tvifflc ho-
nom värre i vår ticnst att tillijta. Doch rocene vij och begäre
nådeligen, så nu som tilförenne, att I draghen orosorgh derföre,
utt Y&rcken blifue medh brystvern och på de ortter, der någrc
håll are, medh tillstoppende försäkredhc; scrdeles på denne sij
ilen åth Nedringen, ty vij icke tänckie kunna, dett fienden sigh
offner högden åth Elbing skall begifue, effter som honom rede
hår i läghret om proviant svårtt nogh faller, och, der han dett
ån giorde, då hade vij tijdh och lägcnheett nogh eder att se-
«undera. På dett sättet, när staden ur medh ett tusendh man
besatt, förmode vij den vara uthan fahra. Män att fienden icke
må skära oss häremellan passen af och incumbera staden för
eisrckt, der han inträngde sigh i Werder, då hoUe vij ännu
lådh, att I medh hast läten förfärdigo den skantz vidh Robach
på ofuanbemälte ortt, och sedan medh sådane reduiter, skantzer
och retrenchement, som här giorde äre, försäckren passen öfuer
gamble Nogatten alt in till Elbingen, så att han icke kan der-

504

öffuer komma, effter som vij intet annars; tdnckie kunne, in al^
efter fienden än intet haffuer tenterat, skall man fuller tijdl
nogh der tili hafua een dagh trij eller fyra ännu, aå att thi
värcken kunne förfärdiges. Och meene vij dhem aedan medli
tusend man noghsamptt kunne besättias, der till I och kunnea
bequämbligen och säkert läggie dhe ryttere, som i Elbingeo
äre» uthi summa värk. Vij fomode, att rh&mthinnan göre edei
flijtt, såsom vij icke heller der om tvifle. Mäs der Feltherrea
ankomme, för än fienden giorde nägor imptesle i Werder, di
såghe vij eij ogierna, att oss samptt medh hans troupper tilsån«
des ett tusend knechter aff Elbingz guarnisonen och bemalte
värckz besätningh, aldenstund [I] dä der ingen fahra haffua skulle*
— Vij vele eder nådeligen eij förhoUa, dhett Konosapolski ähr
i dagh medh nägre troupper till häst och foot marcbereder opp
åth Muntowsche spitzen dhen att recognoscera, sedan och, ttt
oss är för visso berättat, dhet itt partie Dantziker muaqnelerer
skall åth HöfFt uthcomménderat vara. 8å, aldenstund vij, så
häraf som andra omständigih'eeter, noghsampt aifsee oeb jodi*
cera knnne, fiendena dessein.att vara på Store Werder, huriH
ledes han deri een foot må.. bekamma och dhet oss afhända,.
hafue vij derföre befälet ber Johan Banker, att hafva Muntow-
sehe apitzen och den districten häremellan i acht, så att fieadea
der eij må kunne öfverfalla^ Och hafue vij alltijdh ryttere och
knechter färdige honom att secundera, der han dett behöfos
skulle. Förmode således att prasstera Wärders säkerheett fh
denne sijdan. Män på dhet dhe Dantziger icke må på den or-
ten åth Neringen falla öfuer Wisselen och der nätzle sigh io,
då är vår nådige begieran, att I uthsänden till Janckendorpff
tuhundrade musqueterer, som der omkringh bolla Weixeleo opp
åth godh vachtt och afvärie alt fiendtligit öfuersättiende. Oeli
vele vij, att I förordnen medh dem een godh och försicbtigfc
capitain, som veet medh raison att ståå der sakerne före, och
kunnen I honom på vare vegner alfuarligen förhoUa, att hia
defenderar strömen, så att ingalunde nogor impresso deröfuer
skier i Werder, och så medh godh vacht seer sigh väll före,
som och, der nogot tenteras, medh tapperheett värier dhet aff»
och altijdh aviserar, huadh der förlöper. Hvadh Borck och dkc
andra gesandter anlangar, så aldenstund vidh desse beggic la-
grens propinquitet [oss] eij tyckies lådeligit att hafve dem här,
då begiere vij, att I försökien om dhe och deres värfiT dftrhooF
eder på vare vägner afläggic vilia; så såghe vij hälst, att dett

åMde, och dem h&r ifrån tAade« TMolulioDeD. Förbijde der*
Itoe eder avis. Ooh befale eder ber roedh Gudk alzmeokligh.
tf Y*rt fUtUgher ridh Msrienborgh den 29 Juaij, Åhr 16S9.

Gustavus AdoIphuB m. p.

Port Kriptam (p& löst blad):
Dhet I meenen bequämere vara och medh lijka sftkerheett,
att een skantz slåa vidh Chleinentzf^hr, kan oet väll behagha,
alleDaat att dammen» såsom I förmålen i eder skrifuelse, kunde
penom stickas, och säkerfaeeten så prsesteras, att icke allenast
Xossacker, nthan och all annor större macht kan afhoUes. Då
hoUe yij bäst^ att ju narmere hijtt åth nogon schantz oparbetes
kan, ju bättre dett är. Män effter som oss lägenheten vidh
Gblementzfahr eij ähr fuUkombligen kunnogh, och vij i dagh
tin eder ber TeufFel affilrdat hafoe, medh eder derom att com-
mnnicera^ så tvifle vij inthet, att I, delibererendes medh ho-
nom, sökién häruthinnan bådhe dhet som säkerst och medh min-
tte folck är att prasstera. Datum ut in literis.

Utom det nadeTskrifoa originalet finnes jämte detta i riksarkivet en samtida
abkrift^ i hrilken dock, pä aammu sätt som fallet är med aiskriften i registratoret,
foL 341, ODgefir en half sida aamt post scnptam fattas. Detta stycke finnes
i legistTatoiet, fol. 342, infördt Bäsom ett särskildt bref, hvartill ofranstående
post scriptum där hänföres.

an. Fåltlägret vid Karlenburg dan 80 Juni leae.

Åtgärder till Braansbergs och Wormdits försäkrande mot förräderi.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aldenstund, her
Ctntzler, hända kan, dett fienden hafver emot Brunsberg någet
i sinnet dett att attaquera, och vij befahre» att borgerne äre in-
tet säkert att tiliijta, derföre, och på dett platzen eij må ige-
nom deres otrop ocb fbrräderij råka i någen fahra, ähr vår nå-
dige vilie, att altt dett löse partiet af borgerskapet bringes utur
staden, dett masta någen sin skee kan, hvilket anten aldcles der
ifrån vijka eller i nye staden blifva må, på dett garnisonen icke
mi hafva af deres mykenheet uthi staden någet att befara. Se-
dan är vår vilie, att Zacharias Pauli sändes dijt till att med
Stadttholleren hafva acht på defensionen. Vij finne ock i lijka
motto icke orådeligit, att altt dett slätte och onyttige borge r-

506

akapet ufar Wormbdit tkaffades, så att ett compagnie kneehta
kunde der utur tages och logeres i Brunsberg tili dess b&t«
tryggheet, effter den orten är osfl myckit anlägen, och förmod
vij, att när den vore af dem, som någet förräderij aoati£Fki
kunde, blottat, och med soldater, proviant och ammunition for
sörgd, skall fienden icke allenest derföre intet utretta, uthai
ock hans macht der brytes kunna. I vele fördenskuld derför«
bura fthäga, att den platzen blifver in omnem eventum föraakre*
der. Eder här medh Gudh nädeligen befalendes. Af vårt Ii«
ger vid Marienborg den 30 Junij, Ahr 1629.

6u8tavu8 AdolphuR m. p.

372. Fältlftsret vid Marienburg den 1 Juli 16M.

Med ett memorial för Öfvcrate La Barrc, hvUken skall förordna« till komaieii-
dant i Dantziger-Hanpt och Gross- Werder.

Gustaf Adolph etc. VAr synnerlige etc. Osa ar tillkenna
gifvit, her Gantzler, att Öfverstcleutenampten Behn skall vara
fordrat ifrån Dantzich till Konungen i Poland till att undfll re-
solution och ordre, hvadh han skall göra, och vij der af befahre,
dett de skole hafva nfiget anslag före emot HöfFt och Store
Werder. Så opå dett, att vij på en sådan händelsse mage hafva
någen, som administrerer sakernc på samme orter, och der nå-
get blefvc af fienden attenteret, då hoUer honom af och de
platzerne i säkerheet, derföre hafve vij för gott funnit, att bruk«
La Barre der sammestädes på någen tidh, effter aora vij ock
hör hoos skicke eder en memorial*) för honom tillhanda. Vij
vele fördenskuld, att I talen med honom der om, att han sigh
på än fiorton dager eller någet mera der förhoUer, och tager
de orter i acht, så att oss der icke må akee någet föm-
skende eller infall, skyndendes honom ju förr ju heller der han.
Eder här medh Gudh alzmechtig befalendes. Af vårt läger vid
Marienborg den 1 JuHj, Åhr 1629.

GuBtavue AdolphuB ni. p.

!
•) 80 r«KNtm.„«>e för 1«8». f„,. 347. ^^.^j ,,^,„ memorial Sr infSclt.

507

tIB. ViltUI«r«t vid M «rtealmfs 4m % JuU 1«0.

gpgwiMterrfctUlaer; onlie att sörja lör de uyaakanaarne« fallbordaiide, lör mjöls
anskiillande till armén, för det ankommande nja folketa proviantering och
för Samlands försvar.

Gustaf Adolph etc. Vår flynnerlige gunst etc. Vij låto
eder, her Cantzler, n&deligen förnimma, dett fienden hafver i
dagh begynt medh stycken att beskiuta Muntoweske skantzen.
Men aldensiund vij den medh folk val hafve besatt, och sft
dammen medh vachter allt in till Marienborg försäkrct, sedan
hår alltidh succurs i beredskap att avangera dem, der så om-
trmngde i en hast, vele vij derföre intet förmoda, att han na-
get på det sättedt skall kunna utretta. Så, medan vij der
emot icke tvifle, at så snart han om dette sitt upsåts framgång
despererar, då skall han sökia den andre intentionen åt Lille
Werder medh all macht att effectuera. N^ele vij fördenskuldh
nådeligen, att I nu, medan tiden och säkcrheeten dett tillåter,
låten medh nll flijt förfardige de tvennc skantzerne vid Cle-
inentzfehr och Ncwenhoff, på dett, om fienden än ginge in i
Werder, han likvel litet eller intet må prsestera kunnc. Der
hoos, efter fienden här hafver afstucket o8s qvarnedammen, och
således igenom vatnes afi^örendc difficulterct oss målden, hvar-
igenom borgarne här i staden allcreda begynna att vela förhöiju
köpet på brödh, så, på dett deraf icke må sigh någen dyrheet
och olägenheett under krigsfolket förorsaka, begäre vij der-
före nådeligen, att I bären åhåga före, huruledes at på miöl
må göres en anseenlig provision, så att man både publice och
privatim kan hafva i den sorten nödtorfftigh succurs. Sedan,
mädtn vij väl tänckia kunne, att så dett krigzfolk, som uhr
Sverige medh Felltherren kommer, som dett i Holland och
Engeland värfvadt, vid deres ankompst äre pä proviant torft-
tige, och behöfve derföre att blifva uhr Pillow refrecherede,
»å, på det synnerligen de fremroende eij må i förstone af nå-
gen mangell blifva stötte för hufvudet och att knorra för-
orsakes, see vij fördenskuld gerua, at I läten der göres på
Äöl och brödh sampt andre victualier någett förrådh, så ntt de
kunne, när de ankomma, till nöije hulpne varda.

Sidst, endoch vij hadhe ärnet, dett itt halfft regemente af
dem, som medh Felttherren komma, skulle hafva blefvet uthi
Samblandh lempnct, likvel så meene vij, hvar icke deste ad-

506

parentligare fahra af Churfursten sig ansee l&ter, de platzenii^|
som vij der iBaehafve, nagiampt kaone af Esseos regemeaül
och de ryttere han reda hafver, defenderes. Och vele vij. pl
dett fallet att Churfuraten syntes stilla f&rblifva, dett PeM
herren medh alle 4 regementen tillsamman hijt strax depechereSt
och att I förmanen Essen till att medh dett follck han hafvef
flitigt ächta sigh och prasstera defensionen, såasoni och atl
han medh fUjt Uter fdrfArdiga de verken, som der begynte
äre. Dette vij eder tilltroo medh vanligh omsorg att effiei»»
komma. Eder Gudh nadeligen befalendes. Af vårtt feltdigief
vidh Marienborg den 2 Julij, Åhr 1629.

Brefyet saknar underskrift, hvilken omständighet förklaras af fSIjané»
meddelande i Sekreteraren Lars Gmbbes bref till Rikskanaleien af den 2 JsMi
hvartill detta, bref finnes bilagdt: «E. N:dh sänder jagh härhoos oonoefxt af JK
K. M:tz bref till £. N:dh, efter dhet ickie ähr underskrifnit, och }«di fmchtar
at dftrmedh nAgot dröijas skulle«.

874. FftltlAgret vid Harienb^rg den 8 JuU 1680.

Rikskansleren bör påskynda den från Sverige nyss anlande J. de la Gaidiei
marsch till Konungen; förslag beg&res öfver det till Blbing och skaneane
nödiga folket; ordres med af seende på krigsoperationerna.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Elffter det vij för«
nimme, her Gantzler, att Felttherrea medh dett footfolk, vij obr
Sverige förskrifvit hafve« ankommen är, och vij nödigt befinoa,
att han, som dett hastigest skee kan, hijtakyndes medh samma
folk oss till succurs, derföre begäre vij nådeligen, att I huU
opå, dett han med dett aldresnareste här vara må, och aldea-
stund vij förmeene oss bäst bryta kunna fiendens disseiner, få
frampt vij kunne göra oss här så starke, att vij kunne boUt
honom tillsamman; ty, der dette skeer, förmode vij honom sntft
af sigh sielf ruineres, eller och, der han skildes åt, oss godh
lägenheet prsesenteres att göra endelen (!) någen skadha, •&
frampt vij blifve medh altt dett folket, som Felttherren medb
sigh hafver förstärkte; sedan så blifva och således både fami
hoos alle, sånom och ögonen hoos oss och fienden upfylte, brtr-
föro see vij helst, att I läten de troupperne allesaman komm«
hijt, serdelcs om I förmeenen vår svåger Chnrfursten af Bran-
deburg på den sidan intet buller kunna begynna, sä att den

so»

IjUowske Bidan nogsampt kan på den beaåUningen der är ra-
pceras. — Der hoos veele vij D&deligen, att I gören föralagh,
fi hvadfa folk, som I behöfve till Elbing«ke garnisooenfv och
hegge akantseme vidh Newenhoff och Clementafehr bea&ltning.
Ock effter som Tij rådiigcst holie, att icke gifva fienden så myc-
kit land till bäste, der han in i Lille Werder gå ville, utban
keller mota och oppeholle honoro vidb de skantzer, som när-
nere are, och Hebrun nu besatt hafver, helst medan vij för-
mode, att blifva här så starke, dett vij kunne» der han någet
der hän attentera ville, avangera här ifrån och förhindra honom
dett med någet stark partie, fördenskuld vele vij, dett 1 sanden
de knechter, som I till Newenhof och Clementsfehrs skantzer
åme, hijtt op till Hebron, och låten staden allenest så lenge
blifva besatt, till des man seer, hvadh fienden tager sigh före.
Sedan hoUe vij och gott, att I antingen af de Skotter, som reda
i Elbingen are, hvar så mänge mistes kunne, eller och dem,
8om först här opå ankomme, sanden tu compagnier, till Bruns-
berg, att lösa af de tu Tyska compagnien gamble knechter, der
inne ligge, så att vij dem hijt till lägret bekomma motte. Så
sage vij och gerna, att de gamble knechterne, som i Guttstadt
och Wormbdit ligge, blcfve der uttagnc, att de här i lägret
brukes kunne; och är dcrföre vår mening, att, när flere nyvärf-
▼ede ankomme, I då läggc så månge af dem dijt in och sanden
dem gamble hijt, på dett vij, både att sustinera och hoUa fien-
den tillhopa (hvilket vij achte dett bäste kriget vara) såsom
och, der han scgregeres, att sökia occasion till att slå honom,
må vara så myckit starkare. Eder här medh Gudh befalendes.
Af vårt läger vidh Marienborg den 8 Julij, Åhr 1629.

Brefvet aaknar nnderskrift, men detta förkUraa genom följande meddelan-
^ Bkrifvet på ett särskildt vidfogadt blad af Sekreteraren Lars Gnibbe :

Yftllborne nidige herre.
Jag kan ickie f& brefret nnderskrifnit, efter H. K. M:t Mkt och gifoer
«chtning pä fienden, som nn marcherar lijka såaom äth Wilhelmberg bådhe medh
'ytteie och knechter. 8å snart H. M:t kommer inn, vill jagh sända B. N:dh
iKlfiie brefoet, och skrifua, huadh som förelöpa kan. E. N:dh dhen högste
Gods beskiermelsse undertiänstligst befalandes. Af lägret dhen 8 Julij, Anno
1629.

B. N:des underdånige trogne ödhminke tiänere,
Lars Ombbe m. p.
Utanskrift på Konungens bref med Lars Orubbes hand: H. K:de Herr
Kjks-Cantxleren, mijn nådige herre. Ünderdänigst.

510

376. FälU&gret vid Harienburg den 9 Juli IMI

Angående J. ite la OHrdie och <let med bonom anlAnda folket; penningar i
Ryttmitotaren ßcheel; förslag pA det komna folket befjåiw; om gnraiaoneni
i Brannsberg och Womdit; bAtamtonen i Pillaa.

Gustaf Adolph etc. Vär synnerlige etc. Vij förstå, h«
Cantzler, af eder skrifvelse i afltons afgängen ifrån Blbingeii,
dett Peltthcrren är då i bolvärket med halffi.annet regeroentt
kornmct an, öch de andre förhiodedes att komina i natt efftci;
sedan och hvadh fremmende folk meere är anlanget, och hurt
I förmeene om altt att disponera. Vij late oss först eder cob-
silium nådigest väl behaga, dett Pelitherrens ankompst så stil-
tes, dett han medh alle troupperne tilHjka kunde komma i mor-
gon hijt, cffter som vij, näst Gudz nådige bijstånd, förmode här
sakerne i medier tijdh nogsampt att maintinera. Ty icke alle-
nest der igenom fama blefve hoos alla augeret, utan ock de
våres, som här äre, en deel klcenmodigc ögon opfylde och cou-
rage upväkt, när de sÄge en sådan godh anseenlig succurs til-
Hjka ankomma. Och der I, utan dett, äre med folk försedde till
stadzens defension, säsom vij eij anners dömma kunne, dåhoHe
vij gott, att Spenses sex compagnier medfölia, sampt dett ene
Morer [o: Monroes]*) uhr Danmark ankompne compagnie, och velc
vij heller, der I så meencn behöfves, sända eder hela SaltzbuJgx
regemente dijt tilbakers, nar desse ankomme. — Sedan see vij
ock gerna, att rytterne, som i Elbingen äre, desslikest medh
desse troupper hijtsändcs, och, aldenstund Ryttemester Scheel
förmeener sigh innan fåå dager att knnna göra sitt compagnie
starkt till ottatijo bester, der han motte någet adsistens till sex-
hundrede rikzdaler bekomma. Vij vele derföre nådeligcn, alt I
tillseen, hvar möieligit vore, att han må blifva der till med s«
mänge peninger hulpcn. Enkannerligen begärer han för «ig
sielf, att stoffera sigh igen, om cttusende rikzdalers bijstånd, sx,
elfter vij ^ gerna hafve honom oss obligerct, då vele vij, att 1
gören eder flijt, dett han må blifva med så myckit, som bw
begärer, eller ät minstonne till sex eller siuhundrede rikzdaler
på sin person adsistcret, och kunde hans compagnie brukesder
vidh Elbingen, dijt vij än då ett compagnie draguner akick»
vele, att man igenom dem i tijdh kan veta, hvar fienden pa för-

, , !2*J regietraturet för 1629, fol. 366, står Monroe, hvilket äfven inÄatcnt»
det nktiga, enli^ hvad som synes bl. a. af flcrc Fegrsei (Strömfeldts) bref till
RikRkansleren 1629. Oxenstiernska samlingen. * '^ ' ^

511

påå^n nAget anslftgh fdrehade. — Ellieat aldeastund, sedan dalt
ftnbgh I OM i gå&r iilltftnde, raeera folk ankommii är, begftre
«i derfdre, att I velen ett på nytt författa pä altt folket, som
lier är, och oss dett tiUskicka, sä att vij see mage, hvadh dispo-
«tioner I der uthinnan giören. — Oss behager dett I meenen
•It loger» Meldroms regemente uthi Bninsberg, men der dett
fore eomplett, dä meene vij, att med en squadron kunde utlöses
guamisonen uhr Wormbdit, och medh dett andre Brunsberg
nogsampt vara försäkret. Ty vij gerna vele, att de gamblc Ty-
ike knechterne roäge dragés till deres regemente igen. — Se-
dan aldenstund vij förraode, att de store skepen, som uhr Sve-
nge kompne are, väl medh båtsmän och skepzfolk besatte äre,
der emot desse, som i Pillow äre, dagligen och än meera emot
hösten afftaga, hvarföre, och på dett man må hafva, der om-
Mager, desse medh att undsättia, dä vele vij, att I gören den
ordre, sä att opä de skepen, som heemskickes, allenest lempnes
ai mänge båtzmän, som minst bchöfves, och att de öfverflödige,
flom mistes kunne, blifve i Pillow qvarre. Eder här medh Gudi
befalandes. Af vårt felttläger vid Marienborg den 9 Julij,Åhr 1629.

Gnstavus AdolphuB m. p.

^6. Fisohhauaen den . . . September ld29.

Slutlig fullmakt vid fltilleBtåndennderhandlingCD med Polen.

Nos Gustavus Adoip[h]u8, Dei gratia Svecorum, Gothorum
Vandalorumquc Rex, Magnus Princeps Finlandise, Dux Esthoniae
et Carelias, nec non Ingriae Dominus etc. universis et singulis,
quorum intcrest »ut quomodolibet interessc potest, notum te-
Btatumque fncimus, quod, cum in pluribus congressibus inter
Xostroa Regnique SuecisB, nec non serenissimi Principis, Domini
Sigisroundi Tertii, Poloniae Regis, Magni Ducis Lithuaniae, Prus-
«i«, Russia;, Masouise, Samogithite et Livoni« etc. Regnique
Polonije ac Magni Ducntus Lithuaniac Conimissarios nihil hac-
tcnus statui potucrit, quod ad tranquillitatcm mutuo restituen-
dam conduceret, ac amici Reges et Principes per suos Legatos
metanter a nobis petierint, ne tara salutare opus propterea om-
nino deseri, sed potius meliori cum spe reassumi pateremur.
Wcirco, utcunque res rationesque nostrae non ferant, ut hic diu-
tJus coramoremur, tamen quo finis aliquis aut modus christiani

612

sanguinis effuftioni honestis rationibus statuatur, noaque
faciamufl orbi uniTerso, quantopere ab eadem abhorreamiu,
timuft, ut relicta hie plenipotentia absentiae noetne yices 0iip|
rentur. In mandatis itaque dedimus, sicuti et vigore hanun
mandatis damus, concredimusque, nobis sincere fideii, Nostro
nique nottri Consiliario, Cancellario et ad exercitnm Legate,
tiumque Borussise nobis subiectarum Guberaatori Generali, nee i
Jndici Provinciali Norlandiarum et Lapponias, D:no Axelio
atiema, Libero Baroni in Kimitho, D:no in Fijholmen et TjrddvÉ
etc., Equiti aurato, nee non magnificis, generosis ac nobÖilMtfbi
D:no Hermanno Wrangelio, excrcitunm noBtrorum Campi-Mflt»^
acballo, Haereditario de Lerie et Skogkloster etc. atque Daio Ja-j
anni Bannerio, Tribuno militum et Gubematori Hoffcenai, Ha — '

I
ditario in Mulhammar, Equiti aurato etc. ut cum Co»ii»iwwiiiil|

adversse partia, si ad hane ij rem etiam propensi fuerint, devvai

«ongrediantur, et de constituenda vel pace perpetua vel aliqnoi^

annorum induciis tractent. Quicquid igitur Tel de pace vel de:

indttciia dicti Commissarij nostri, regnique Sueciae, cum Gommia-

sariis Regia Regnique Poloniae ac Magni Ducatus Lithuaniae, ege*

rint, concluserint, statuerint, id nos vigore harum omni meliad;

modo ratum gratumque habebimus. In quorum fidem ac robor

praesentes manu nostra subscriptas sigillo regio communiri inaai-

mus. Dabantur in arce Fishausensi die ....*) mensis Septembiia

anno millorimo aexcentesimo vigesimo nono.

Gustavus Adolphus m. p.

Original på pergament med ridhängande sigill i traknpa i rikaaikiTeti
tractatsamling.

377. Fischhausen den 7 September U».

Med anledning af Kurfurstens af Brandenburg uppförande bör Bikskansleren
iakttaga varsamhet med afseende pä polska stilleståndets afslntande.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. S&ssom Tij
edher, her Cantzlär, åtskillige reeser hafve igenom Grubben för-
nimma låtedt vår meeningh, att, alldenstund bådhe situs loci och
fortificationen på denne platz är så beskaffadt, att vij oss der på
ingen säkerheett nu göra kunne, eij heller see, huru den utan aU
som störste besvär och otaligh bekostnad kan praesteres; se^an,

•) Tomrum «ör datum är lemnadt i texten.

518

pit 068 vår av&ger, Churfursten «f Brandenburgh, begynner göra
mm de platzer vij h&r förmode difficulteter, TÜIiandhes sk&ra obb
l^ifet basta afy der guarniBoneme afholles kundhe, och Iflmpne al-
l^est i vare bander så gott som blötte husen allena, så blifver

Eånnu, nikT vij alltt considerera, meer och meer betänkeligitt,
088 nyttigdt ähr, att vij på sådandt sätt, som vij ämadt ha-
, piaecipitera oes i någodt stilleståndh, och kunne vij faller
Ji myckedt förstå af Chnifurstens uttskickadhe, det och han, för

Ekan oss kan och vill dhe commoditeter, vij har fordra och eij
ibära kunne, affträde, heller skulle see och sökia, serdeles ige-
ID dhe Littowers adsistence pä näste Kijkzdagh att bringa der-
.kan, dett ingen Sequestration af bleifve, utan hvar bchöUe sitt,
•kfilkedt som oss vore dett visseste, säkraste och bästa, der dhett
legocieras kundhe. Sä vele vij, att I på edher sida, see edher
Bed tractatens slutande vijssligen före, så at vij icke må blifva
«bligerede till någor platz restitution, för än vij äre om alltt med
Cburfursten föreenade. När dett blifver intenderet, så kan lätte-
ligen någott infalla, så på denne sidan med Cburfursten som el-
hest, hvarigenom Sequestrationen kan ryggadt blifva och vij i vare
€gne platzers possession. Icke dess mindre see vij giema, att I
ju förr ju heller sluta tractaten, på det PoUniske armeen må gå
&in hvar annan, allenast att den condition om föreeningen med
Churfursten observeres; ty, när dhe een gång äre skilde åth, för-
meeoe vij, att dhe icke lätteligen skole komma tillsamman igen,
<x;h för än dhe skole taga till vapnen igen, då skall man fuUer
medh dhem någott annorledhes kunna accordera. Vij tvifle in-
tedt, att, såssom fundamentct till vår tractat bör vara vår säker-
heet, så varde I effter edher vahnlige försichtighet alltt derben
fingerandes, dcdt den för alltingh sökt, och all farligheet och
«bda undvijkt varder. Eder Gudh befallandes. [Datum Fisk-
^&Q8sen den 7 Septembris, Anno 1629].
ur registratnret för 1629, fol. 416.

878. Fischhausen den 8 September 1620.

Om ranglTisten mellan de tUl polska underbandlingen sända Engelska och Fran-
syska såndeboden; om stillestAodsyilkoren och med underhandlingen i sam-
manhang stående fr&gor.

Gustaif Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Vij kunne
«dher till svar opå dhe puncter I oss öfverskickadt hri've, her

Aztl Oxenatiema, IL U 83

514

Cantzler, nådeligen icke förfaolla: 1. Den tTist om pnecidentie»
emellan Frantzöske och Engellske Gesandteme see vij icke« hum«
Icdhes på någott fogeligitt sätt kan remedieree, aidenstund ingea
den andra yijka vill. Ty såfisom vij af ingendera Konungen om
någodt vele låta praeiudicera, så kunne vij icke heller görm om
dem emillan till domare och endera der igenom offendera. Vij
vete fördenskuld intedt annatt medell, än att I tracteren realia
igenom, utan någer deres mention. Men der dhe kunne sielfve
f oreenas, der om I mage låta dem sielfve under sigh handla, ocli,
det minsta I kunne, mängia edher der i, då kunde inatrumea*
tema, när allt annadt klart vore, formeres, effter såssom dhe roxe
förenade, och hadhe ingendera sigh någodt öfver att beavän.
Ville och Polniske Commissarieme taga sigh opå, att formera in-
strumenten dem bådhe till nöije, då må I der hellst styrckia till
och draga eder der ifrån, dett meste I kunnen, så att ingendera
oiFenderes. Men skulle det der opå komma, då förmeene vij, att
den Frantzöske med bätre raison än den Engelske skall kunna i
någor motto offenderes, för än heela handelen der opå stöta skulle.
Doch tilltro vij eder discretion, att I här uthinnan träffen något
sådant medell, att all förargelsse på bådhe sidor undvijkes. 2.
Att Frawenborg fortificeres skulle, vele vij ingalunda tillBtedia,
och tyckes oss, dett vij ändå nogh efftergifvitt hafve, att de det
bekomme och beholle som dett är, till att hafva der exercitium
religionis catholicae fritt. 3. Janckendorf, Brunow och Parts
meene intedt vara hoos Polerne af så stor consideration, dett för
dhem stilleståndedt skall aldeeles uteslåäs, och veie vij dcifore,
att I drifve der opå med flijt, att vij dem beholle. Men der dett
ingalunda kan nåås, achte vij icke heller dett af så stoor impor*
tancc, att vij der öfver behöfve all handelen falla låta, allenast
att I dett observeren, att I ingen af dhe små öijame eläppe i
dheres händer, utan hafve oss dem alla förbeholdnc. 4. Om si
ähr, att det som vij gifvitt hafve åt städeme och andre privativ
kan erhoUes till dheres bästa, sage vij dedt gierna, dock om det
icke kan skee, må I cedera det på sidstone. 5. Om Keijserens
foUk blifve nembde i pacterne eller eij, gäller oss lijka, allenast
att I lagen så, att dhen conditionen om någodt infall opå oss
hijdt in i Pryssen blifver så indigiteret, att vij oss här må hafva
för ingen fiende att befahra, och att Churfursten sampt Dantzich
och Pryske Stendeme, så väl som Konungen och Stcndeme i Po-
landh, sigh med oss emot quemqunquc, som oss och vare platzer
här angripa ville, coniungera, och att dhe förobligeras ingen, som

515

igodt atteniera ville, att släppa igenom, eller i n&gon motto att
^Bstera. 6. Den tollen på Weizelen emellan Königzbergh och
tetzich Tele vij, att I med flijt fachta före, effter som den ett
«ieenligitt Till indraga, alldenstund der bådhe andre vahrur och
#:annerligen mest den fisk, som dhe i Dantzich hafva skole,
«liDiföres. Doch tillstelle vij edher discretion att procedera deri,
A vidtt 1 kunne, men att tractaten icke der öfver om kull sl&es.
I Tullen vidh Dantzich och Pillow, som den är af dett impor-
•Bteste, som nest säkerheeten heele tractaten angåår, sä vele vij,
Al I drifva dhen, dett bästa I någon tijdh kunne, och, der I nå-
fodt cedera, att I dett då icke strax med daler utan på mindre
ftUa låta, jänkandes dett masta I kunne, så att I någott mera än
iKe pro cento erholla mage. Hvillkedt, ehuru väl det synes lij-
lldt importera, skall dett likväl i een stoor negociation myckedt
Itftga, dock må 1 ändtligen låta blifvadt 3 procento. 8. Att nå-
len skepzflotta skall sub quocunque praetextu i Dantzich, antin-
gen af Konungen eller stadhen uttrustes, kunne vij ingalunda
iSbtedia, effter som dett den fömembste orsaken är, som oss
lijdt i landedt styrckdt hafver. 9. De tempore et loco, hvarest
{rincipale negocium kan framdeeles afhandles, hafvc vij medh
«dher för dette discurreret, och see intedt beqvämare, än att den
asmmankompst skeer i Lybeck den 1 Augusti tillkommande åhr,
^h gäller dett oss lijka, anten det i pacteme införes eller eij.
{10.] Hvar och någre ibland desse puncter ähro, som dhe Poler vele
i en bijafskeed hafva författadhe, då kunne vij väl lijda, allenast
ttt dett blifver så bindigdt och krafftigdt ställtt, såssom och af
Konungen sielff och republiquen så starckdt confirmerat som sielfve
bnfviidconditioneme. 11. Om någor kyrckia till catholiske reli-
pon i Brunsbergh eller dhes lähn hafve vij icke giordt Frantzo-
ske Gesandten annan förtröstningh, än, hvar aff Poleme blefve
dhem i Strassburgh och Dirschow bevilliadt, att dhe må behoUa
fritt och omolesteradt dhe Lutherske kyrckior, som vij dem in-
fjmbdt och effterlåtedt hafve, och att dhe chatoliske hafva dhe-
ws exercitia antcn privatim eller i andre kjrrckior, hvilkedt, om
han kan på dhen sidan bringa till väga, då äre vij väl tillfridz
fttt effterlåta dem Brunssberger en kyrckia i nye stadhen. EUiest
tunne och vele vij med intedt afguderij uthi dhe länder under
^ förblifve någodt skämpt lijda. 12. Om fourage och station
hafre vij så vidt med Churfurstens afskickadhe aftaladt, att dhe
Wve tiUsagdt oss att hoUa 33 compagnie ryttare, och gifva dem
qvarteer i öfverlanden, så frampt krijgedt continuerar, män blif-

516

ver stilleständh, då hoppes vij, at såssom vij bekomma här undei
vidh 9 eller 10 ämpter, sä skall af hvardera ett compagnie lyt-
tare nogsampt kunna underhollas; sedan och af Memels anapt lijka
monge, och dhe öfrige i de platzer, som vij meere af vårtt föne
behoUa. I medier tijdh, till dhes att dhe Svenske affores, kan ea
godh deel blifva i Store Werder accommoderat och med ordre
försorgdt. 13. Effter vij ock förstå af desse Ghurfurstens afaende,
såssom ville Churfursten, dett vij här bekomma skole, allenaat
opå sielfve Fiskhusiske och Lockstetiske husedt uthyda, och siek
fiigh sjelfve landet, här under hörande ämpter och fruchten deraf
reservera, såssom vore icke annorledhes der om accorderat; vij
hafve derföre i den siette puncten så vidtt förandradt, att i dfaen
stadhen, [vi?] hafve satt: relinquat interim in S. R. M:ti8 manu
Fischausium et Lochstetium, et tradat Schakium cum suis terri-
torijs, hafve vij settia låthedt: relinquat interim in S. B. M:tis
manu Fischausium et Lochstetium cum suis territorijs et tradat
Schakium cum suo territorio, på dett dem all orsak må blifra
förtagen vijdare deri att scrupulera. Hvillkedt vij ock vele, att
I observera. 14. Moste I och taga i achtt, att, alldenstund vij
förstå det under Memell höre bådhe ellfverne, Memel och Russa,
som uhr Litthowen falla, sampt dher vidh liggandhe ampter, och
der skall intedt mindre lägenheett vara Littowen att holla i de-
votion, an man vidh Hofft Polandh tvingadt hafver, så skole vij
fuller samme ampter och lägenheeter förbehoUa, men vele edher
hafva påmint, att edher icke slås för samme orsak någon knut in
1 conditioneme, den oss der uthinnan prseiudicerligh vara motte.
Detta hafve vij nödigdt achtadt på edher förfrågan att resolvera,
och vijdare om våår meening tillkenna gifva. Datum [Fiskhau-
scn den 8 Septembris, Anno 1629].
Ur registrataret för 1629, foI. 417.

378. Kalmar den 17 September 1629.

Vnderrftttelf« om Konungens hemkomst; tvist med Bnmdeubarg om preassiekii
ivrtor; föieftkrifter med mfeeende på krigsfolket i Preossen; om trnppeniM
6frorförMide till Sverige i håndelse af stillest&nd.

Gustaft' Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Vij late
odhcr, herr Cantnler, nÄdeligen förnimme, att vij are i gåhr, des
Gudh loft\ hÄr lyckcligon arriverede, och finne vij här landzeos

517

iUt for oss i tammeligitt gott tilletändh, allenast att pestilencen,
den Gudh doch milldeligen stille, sigh p& någre ortter bär i rij-
kedt begynner att yppa. Huruledbes vij med vår svåger, Chur-
fnrsten af Brandenburg, hafve för vår afresa uhr Pryssen tracte-
Itt dcrom, så väl som hvadh vij ville, att I observera skulle,
fcrfve vij edher då igenom Gierdt Diricbsson förständigatt, ocb
Wva I fömembligast att achta, att, aldenstundh Churfursten
tielff icke är väl med dett byte han medh oss göra skall tillfridz,
och vij befinne oss igien myckedt säkrare, der vij mage behoUa,
Kttadh vij hafve i bänder, 1 derföre sökien att styrckia Churfur-
sten i den meeningh, att han beholler sitt, och att I [o: han?]
tmder den praetext, att I af honom [mottagit?] dhe platzer vij
bftfva skulle, eij må kumma i possessionen af dedt vij hafva. Till
hvillken ende vij och vele, att I intedt förhaste edher medh nå-
gor platz restitution, enkannerligen att I icke igengifven Der-
sckow, fast än stilleståndedt, som vij förmode, slutedt vore, utan
excusera edher, att I icke kunna komma medh Churfursten öfver
det, som han inrymma skulle, öfver eens, och troo vij icke, der
Pålacken en gång hafver lagdt neder vapnen, det han skall för
någer sådan orsaak lätteligen taga till dhem igen. För dedt an-
dra, moste I achta dedt Churfursten hafver tillsagdt oss för Ska-
ken och dhe ämpter, vij honom cedera ville, att underhoUa oss
▼intteren öfver 25 compagnier ryttare till 135 häster hvart com-
pagnie. I vele derföre göra edher flijt såledhes att conseruera
rytterijdt. Och endoch dhet är medh honom allenast aftaalt om
fourage för bemalte ryttare, så tvifle vij doch intedt, att I ju
skole någor station dher bos till dheres underhold kunna ehr-
holla, och effter som compagnieme ähre mächta svage, då skole
dhe utan tvifvell fuUer kunna hielpa sigh igenom, när dhe opå
135 huflfvudh hvart compagnie fåå någor adsistence, och vele vij,
att I tager i achtt till att lätte omkostnaden, dedt I icke tillste-
dien, så frampt någon ryttmester afgåår, att strax någon annor
förordnes i staden igen, uthan att platzerne hoUes öpne och ga-
gen afkortes till vårtt bästa. EUiest late vij edher nådeligen för-
mmma, dedt vij hafve förskrifvitt allt vårt af Hofmarskallken och
«nnadt verfvedhe foUck åth Pryssen, intedt tviflandes, att så snartt
dedt ankommer, skolen I den afgångh, som nu skieer igenom siuk-
dommen, väl kunna remediera och fördenskuld dedt Svenska foU-
kedt säkert mista. Blifver och stilleståndh, då tvifle vij intedt,
att I edre trouppar, som nu försvagas, af dhe Dantzigers och fi-
endens licentierede foUck kunna complettera. — Till dett Sven-

518

ske foUkedz öfverförssell, der Btilleståndb blifver, sände vij fei
utt Jupiter, och vele, sä snartt dhe andre trij ernå ekeepen
Meerman, Oranibommen och Pelikanen, blifva uttlastade, fracfati
der till dhenne stadzens ophandlade skiep och senda dhem gena«
effter, med hvillka I kunna låta begynna att öfverföra foUkedt
först dem som ingen siukdom hafva, såssom i Höfil och Dirschow,
sedan de andre effter. Ifrån Stockholm hafve vij desslikcst for-
skrifvitt dhe smärste skiepen, och tvifle vij intedt, att dhe med
dett första till edher öfversende varda. De förre skiepen, som
vij här öfver hafve, vele vij lata göra ferdige, der medh att ad-
sistera Eyningen, aff hvillken vij nu Stundeligen kundskaper for-
vänte. Och så snart vij der om till Ostersiöns defension hafve
disponerat, achte vij med Gudz nådige tillhielp att be^rif^s^ om
här ifrån till Stockholm. I medier tijdh för vente vij från edher
med längdtan hastigh avis, huru alltt är medh tractaten aflupedt
Och befale edher etc. [Datum Callmar den 17 Septembris, Anno
1629.]

Post scriptum:

Vij förmeene, her Cantzler, att der itt stillestånd är traifadt,
och I kunnen af dhe Dantzigers och fiendens licentierede föll ek
göra dhe regemente, som 1 nu hafve, complette, då skall icke gö-
res behoff, att alltt det andre verfvede follkedt kommer ådt Prjs-
sen, utan vele vij heller på dett fallett tillsee, huruledes vij dett
i Sverige kunna accommodera, och mage I då Fegraeo [tilljskrifva,
at han eij sender och öfverlastcr eder med meerc follck, an som
I nödigdt hafven. EUiest meene vij ock, der stilleståndedt ar
slutcdt, skolcn I nogsampt kunna a8se[cu]rera tullen för Dantzich
med Justitien och galleijerne 1 hafve hos edher, och kunne bruka
Månen med de andre små skiepen till foUckssens öfuerförsaell.
Vij hafve ock tillsagdt borgcrskapedt här, att dhercs skep skall
genast löpa hijdt ådt tillbakers, på dedt dhe dhär medh än i höst
een reesa ådt Franckrijke anstella kunne, och begäre derföre, att
1 så lagen, dedt der opå blifver sådandt' follck insadtt, som icke
behöfuer lenger än hijdt att föres. Datum ut in literis.

Ur registraturet för 1629, fol. 421.

519

MO. K41mar den 96 September 1620.

Betänkande angående deltagandet i tyska kriget beg&res med det snaraste; om
kopparhandeln ; det af Falkenberg Yärf vade folkets anvåndning.

Gustaf Adolph etc. Vår gunst etc. AUdenstundh her Gantz-
ler, vij icke iihonu ähre fulkomligen resolveredhe, hvadh heller
vij den Tydska expeditionen oss opå tagha skole, eller och pä
«nnatt sätt begifva oss till fördragh medh Kejsaren, eller ocli
ännu till en tidh vara neutral, at see, huru alt vill aflöpa, och
den dispositionen differera, derföre begiere vij nådeligen, at I oss
edhertt consilium deröfver förnimma låten medh dhet aldraförsta
och ju, medhan det till siös säkertt skie kan, så at vij deste
bättre kunna om alt resolvera och giöra i tijdh disposition. Vij
«ändhe edher herhoos någre copier af Hofmarskalkens bref till
oss, hvar af I ibland annat see kunde, uthi hvadh stat kopparen
ähr uthi der uthe. Så, aldenstund vij deraf giöre oss den visse
förhoppningh, at hvar vij ännu en liten tidh kunne bolla honom
osåldh, då skulle han vell kunna bringias till marknadz och be-
tala den skadha och afsaknatt oss här till skiedt är. Vij hoUe
foidenskuldh icke rådh at förhastta medh någott kopparsälliande,
under det prijs vij sadt hafue, uthan meene oss mykitt nyttigare
vara, det den än hoUes inne, till dess vij see, huru sigh alt vi-
dhare medh kopparens afgång eller missprijs vill anstella. — Vij
låthe edher och nådeligen förnimma, det vij hafve gifvitt Hof-
marskalken befhallning, så snartt han medh sine 4 regementer
kan komma löös, at sändha deraff trij till edher och det fierdhc
åt Strållssundh. Vij förmodhe, att när I fåå dhen succurs, skolc
I nogsampt vara dhär i provincien försäkradhe, och vele vij, at
I giören edher högsta flijt, dhe gamble regiementen vinteren öf-
Ter at complera, på det vij desse i våär, om vij någott krigh i
Tjdsklandh begynna skole, affordra kunne. Gudh befalandes. Äf
Calmar [den 26 Septembris, Anno 1629.]
Ur registratnret för 1629, fol. 443.

381. Linköping den SO September 1629.

Om gränsen för tfemelska lä^et; förberedelserna till nya skansbyggnader och
andra befästningsåtgärder; det af Falkenberg värfvade folkets arivåndning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss kommer ihug,
her Gantzler, at Memelske amptet sträcker sigh in till dhen strö-

520

men Niemea, så, aUdbei»tundh' vij förståå, att stiUeståndet li
slutat, ändoch vij sielfve pacterne ähnnu intett hafve bekommett,
kunne vij liquell tänkia, at dhe gä på en Sequestration uth; velc
vij fördhenskuUdh, at I vidh grentzernes och lahnens uthdeelande
taghe granneligen i acht, at alt hvadh som af Memelske ampteC
attingerar bemalte ström och hans uthlop, blifver i var eg^ien
possession, och elliest at alle sådanne legenheter medh fiijt ob»
serveres, på det vij, emoot dhe stoore commoditeter vij i Weixlen
miste, må fåå tillfälle at formera vår stat på denne sidhan igen
Effter som viji och hafva meent icke obequembt vara, at vidh
Blederske och Schimmerbodiske becken sloghes tvåa skantzar, sä
vcle I det desslikest intett förgieta, uthan så dhet som annoT-
stedhes alt, hvadh oss dher i landet till säkerheet lända kan,
nogha observera. Till hvilken ändhe I moste sända Ingenieuren
Henricum så dijt som allestedes omkring i det landet, vij bekom-
mit igien, at tilsee, hvadh platzer dher ähre at giöra starke och
giöra dher pertinent planter opå såsom och itt fullkomligitt kortt
af heele det landet, hvarvidh I vele honom alfvarligen tileäija, det
han icke anlegger någre sådane bamtzlige värck, som i Fishan«-
sen skiedt ähr, uthan sådanne som man medh mykenheet af
folck vell kan maintera. Och kan godt vara, det I corresponde-
ren medh Kniphussen, så at han förskaffar der och betingar der
utbe någre verkmestare, hvilka tagha sigh opå och begynte vidh
förste våårdagh de värk, som höghnödigest ähre at opretta. Och
kunde I sända Kniphusen planter och proufiU tillhanda af så
många värk, I förmeenen nödigt vara och kunne uthföras, och
begiera, det han dher utbe medh dhcm om kiöpet slutar, effter
som det dhär medh billigere conditioner skiee kan, ähn när dhe
komma hijt of ver. Vij bolla och gott till at försäkra oss uthlo-
pet af Weixelen i Pryske hafvett, det, så frampt nu i höst ickie
kunne (det doch bäst vore) någre reduiter der lägges, at opå
dhe små insuler vij bcholla och vidh Stuthoff efter legenheeten
små staketer upsättias sådanne, at dee kunde sättias een stnfu
uthi, och hollas 12 eller 16 knechtar, at taga beskiedh af dhem,
som af och an rcesa och segla dher om, på det man på detta
sättet i tidh as8e[cu]rerar sigh dominium af dhe platzer och Weixe-
lens inlopp i hafvett. Såledhes förmeene vij, at man moste be-
gynna at giöra sigh på alle ortter fast och säker igien, och see
till, at man dhe commoditeter, som på dhen ene sidhan äre gongne
oss uhr hendernc, på en annan igen reparerer. — Hvadh krigz-
folckett vidhkommer, så hafve vij befhalat Marskalken sända edher

521

Ib) regementen. Men der edher det tyckes vara onödigtt och för

«jckitt, och I kunne rielfve dhe gamble regementen complera,

'då må I correspondera medh herr Steen Bielke, och s&ndha ho-

■aom eti där af dijt in* Men der han icke heller begieradhe dhem

flill ngh, och I finna edher medh folckett besvärcdt, så sanden

[dt eller tu regementen der af hijt. fiUiest åthstunde vij at för-

immma om folckzens tilståndh, och huru I det på alle ortter dis-

iponeren. Och befhale edher Gudh etc. [Datum Linköping den

! BO Septembris, Anno 1629.]

' Ur registratnret för 1629, fol. 446.

!S8S. Gripaholm den 6 Oktober 1629.

Söodenkjutna och förstörda kanoner böra öfTersftndas till omgjatning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij befalede, her
Cantzler, för vår afreesa ifrån Pryssen Cammereren Gerdt Dirichs-
flon, att sanda oss hijt öfver alle de sönderskutne och förderfvede
stjcken, som der finnes i Prjssen, och aldenstund oss är för visso
berettet, dett han är genom döden afgången, derföre vele vij
hafva eder der om nådeligen påmint, intet tviflendes, I varde så-
dane obruklige stycken med dett förste hijt öfversändandes, så att
de kunne omgjutcs och bringes till nytto igen. Gudh befalendes
Af Gripzholm den 6 Octobris, Anno 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

388. Stockholm den 10 Oktober 1629.

•

Beklagande Gerdt Didrichsons död, begär Konungen underrättelse om Preussens
stat, pA samma gäng en »balance» pä samma stat öfversändes; förnyad be-
gäran om skyndsamt öfversändande af betänkandet rörande tyska kriget.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. AUdenstund [vij
föminmie]*), her Cantzler, dett Cammereren Giert Didrichsson ar
igienom döden afgången, så är dett oss ganska ledt, effter som
▼ij nogsampt kunne tanckia, hvadh afsaknadt vare saker derigie-
Qom tagitt, och hvadh adsistence I mist hafva. Vij begiere

*) IXeasa ord äro i originalet uteglömda.

522

fördeBskuldh nädeligen att blifva medh dett första ifr&n eder m
viserede, huru staten effter hans dödh hänger tilsammanti, och |
hvadh Bätt vare saker nu blifve dirigerede. Yij sände eder hl
hoos och balance opä Pryske staten*) och are nu der medh ti
värke, huruledes allt, hvadh eder här ifrån resterer, sksJl blifi
tilfyllist praesterat. Enkannerligen dhe 41,864 daler vele vij ii
nan få dagar, anten i ketzle koppar eller reede penningar, edi
vist tilkomma låta. Oss hade fuUer Gierdt giordtt, för än r.
reste ifrån Pryssen, hopp att kunna bringa oss der afi* våår ko|
par i våhr till 1000 skieppundh eller meere till marknadz. V]
begiere fördenskuUdh nådeligen, att I låten oss medh det fbrsl
förstå om och een sådan post, eller huru stoor, där skall kunn
blifva till vårt bästa förytrat. Sidst begiere vij sä nu som tu
förrenne, att I medh dett aldraförsta, och ju för än siön blifve
osäker, eller och på någott säkert sätt igienom Churlandh od
Liilandh låten oss bekomma edert consilium öfver den Tyska ex
peditionen, på dett vij vare saker der efFter anställa kunne. Vi
befhale eder här medh Gudh alzmechtigh. Aff Stockholm den K
Octobris, Anno 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

884**). Svartsjö den 14 Oktober 1629.

Med förslftg till kommande års krigsstat; om utspridandet af rykte rörande Ko-
nnngens benägenhet för uppgörelse med Kejsaren; öfrcrs&ndande tDl Ko-
nungen af underrättelser, dupletter till bortstulna bref m. m. beg&res.

GuBtafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder nå-
deligen förnimma, her Cantzlär, at sedan vij are lyckeligen kompne
hijdt^ hem i landet, hafver mest varitt vare speculationer, huru
the passerade saker ratt liquideras och tillkommande åhrs stat
grundeligen fattas motte. Ibland annadt hafve vij i dcase dagar
låtedt fatta medföUiande fyra förslagh, ther aff trij are om den
Pryssische staten och thett fiärde om then Stralsundische expe-

♦) Denna >balance> bar af utg. icke kunnat med säkerhet angifvas.
**) Under datorn Stockholm den 10 Oktober 1629 finnes i i^strstuiet ett
donationsbref för A. Oxenstierna ä bland annat tvänne god« i Estland: Fom-
labof och Wolgelshoff med underlydande byar m. m. att bekomma antingen efter
då varande innehafvarens J. H. von Kalens och hans hustrus död eller gensst
genom inlösen efter öfverenskommelse med denne innehafvare. Då emellertid
detta donationsbref icke finnes upptaget i reduktionsakten för Bikakansleien i

523

ifitionen. Uthi thet fönta 8ub litt. A*) hftfve yij Utedt för-
teckna, huruledhea tIj förmeene sakernc rara paaserado hoos eder
dnäiita två m&nar frå then 1 September tili den 1 November.
iThett andra sub litt. B, ar fattadt frå 1 November tili 1 Julij
^listfoUiande Ahrs, och thet tridie sub litt. G, frå 1 Julij anni
[ 1630 in tili then sidsta Maij åhr 1631, och andtligen det sidstn
Imb litt. D, om then Tyeka expeditionen, af hvillka samptligen
\ 1 kunne see, huru sakeme hengia tillhopa, och serdelea af the
t fonta tree, hvad vij förmeene eder i Pryssen praestera kunne.
I fiefale eder furdenskuldh nadeligen, att I gifven oss eder fuU-
i komiige mecningh om alltt i tijdh tillkenne.
I Forst, om I kunnen göra oss goda hvad poster, vij i the
^ PtvMiska förslagen opsatt hafve, på thett vij ther efftcr vare Ty-
' ske consilia theste batter sedan formera kunne. Ty ther I kunne
: them verificera, så hoppas vij nast Gudz tillhielp med bestånd
kunna förratta thett andra, men ther I them icke prsestera kun-
. den, så tuiffle vij icke uthan orsak, om den Tyska expeditionen
forttsåttias kan.

Hvarfbre, och för thett andra, medan vij are ännu therom
trifvelachtiga, befale vij så nu som tillforende, att I serdeles gifvc
088 edertt utförlige consilium hår om tillkenna, medan ypedt
Tsttnedt varar, pä thet vij i tijdh kunne ställa vare saker ther
effWr och ju icke göra oss onödige besvär.

Ehvadh och för resolution ther uthi fattes, så hoUe vij doch,
för thett tridie, nödigdt, att I effter eder discretion med maner
nthsprijda, serdeeles hoos the Churfurstelige ministris och andra,
thet vij nu intedt heller see, än att quibuscunque conditionibus
komma med the Keijserische till accord. Först, derföre att, när
sådant kommer them Keijserische till öronen, göres the ther af
sockra för oss och theste ifrigare forttsettia krigett i Italien sampt
persecutionen i Tyskland, och såledhes disponera gcmuthema och
planera oss vägen till bästa. Sedan, ther Konungerna i Franck-
rijke och England med allfvare sökia at bringia oss i thet Tyska
kriget, så skole the så myckedt promptere subsidia prsesentera
086, än ther the förmeente oss, hvadh heller är, moste komma

kammararkivet, &r det sannolikt, att det icke kommit honom tiU godo, hvarföre
M ej annetta här böra upptagas.

*) De tre första bilagorna hafva af ntg. icke i R. A. knnnat återfinnas.
Bil. D. finnes däremot i behåU bland *Öf verslag och rnllor Öfver Svenska armén
i Tyskland 1630— 1G32> (Oxenstiemska saml.), bvarest äfven det i Archiv till
Uppl. i Sv. Krigens och Krigsinrättningarnes Eist. III. Afd. 4 nnder N:o 955
trjckta samtidiga förslaget återfinnes, med hvilken beräkning denna bil. till
hafvndsaklig del öfverensstämmer, ebam summorna här äro något mindre.

524

ther utbi. Och thetta är orsaken, för hvar skuldh vij och nyti*
gen Caraerario förbudit hafve, at han eij heller någre vijdanil
sabeidia hoos Staterna urgera skall, på thett icke bemelte K<H
nungar mage fatta then meeningen, at vij sedan vi illiua faedetii
vore ellicst skylligc att fortsettia krijgett, och oss inga fiere of^^
ferter giöra, föruthan hvadh andra nyttigheeter ther af föllia, eom
I efter eder discretion nogsampt aftaga kunne.

För thet fierde; vele vij, att I låta skicka oss visse adviser
tillhanda uthur Gammaren, enkannerligen på vapn och verior ock |
ther ibland granneligen optekna och ransaka låtha, huru myckedi
sådantt cffter thc döde funnedt och sambladt är.

För thett fempte; befale vij, att I skicka oss afskrifter, if;
hvad i thett secreta skrijnet finnes, om I sådana saker hoos ed«,
hafva, eller ock att I skicke oss siellfve nyckelen ådt skrijnet,
effter vij ofta bchöfve saker ther uthur, som ingen clliest veet
göra oss reeda före.

Endtligen och för thet sidsta, medan vij fömimme, »tt I
hafve sendt Generalens Secreterare hijdt med breeff*) och bn
skee någre original acter, som machtt ligger opå, hvillka han
hafver under vägen i östergötlandh med våttsäch och alltt iå-
tedt stiäla sigh ifrå af een obekändh karll, som är kommen i
föllie med honom, ty är vår befallningh, att I skicke oss dou-
ble tter ther af tillhanda, och ther någre original acter ther un-
der varit hafve, som are såledhes förkompna, att I tå medlämpt
sökia till att skaffa eder nya i stadhen. Befallandes eder hir
med Gudh allzmcchtigh. Aff Svarttsiö dhen 14 Octobris, Ähr
1629.

Gustaviis Adolphus m. p.

Poet scriptum (på löst blad):
Vij vcle, her Gantzler, att I icke allenest låten granneligen
optekna och försambla alla de gevär, som effter de döde knnoe
bringes till väga, utan ock att I skicken oss så myckit I mäsl
mista kunnen af dem med första säker lägenheet hijt öfver. EI-
liest sände vij eder och ett förslagh, sub lit. E,**) opå ordinirie
staten, hvar af I kunnen see, huruledes vij äre sinnede vår gild
att afbetala, utaf hvilke creditorer vij sedan förmode de poster
opå ny credit att bekomma, som opå extra ordinarie staten defi-
cera. Datum ut in literis.

|) Jmf. nedan, N:o 386 och N:o 38».

') Har af utgifvaren icke kunnat återfinnas.

535

Anteckning pA sjålf ra bref vet : Prsesent. i Elbing den SO Novembris, Anno
)$S9. Af brefvet finnes, utom det nnderskrifna originalet, ftfven en ounder*
Érifrea Ukalydande *triplett>.

886. Stockholm den 18 Oktober 1629.

Om öfyersändandct af vapen till Syerige.
Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter vij förnimme,
Ker Cantzlär, att en hoop geyähr och vapn skall vara scndt ifrån
Polland och till Prysaen, och de nu intedt der af nöden, effter
Itilleståndedt slutcdt, ähr, derföre ähr vår nådige villia och be-
&tningh, att 1 samme gevähr nu, medan öpedt vattnedt ähr, oför-
inmmadt hijdt öfver skicken. Gudh allzmechtigh nådeligen be-
fillandhes. Aff Stockholm dhen 18 Octobris, Åhr 1629.

Gustavus AdolphuB ra. p.

ÅotedEning: Praeaent. i Elbing den 20 No vembris, Anno 1629.

886. Upsala den 21 Oktober 1629.

Om mottagna bref ; Brandenburgs svårigheter med af seende på åtaget underhåll
af rytteri ; om D. v. Falkenbergs och Cuninghams nyvårfvade regementen och
penningars anskaffande till de förras underhåll i Sverige; tullen vid Dan-
zig; förberedelserna till Tyska expeditionen.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue bekom-
löidt i desse dagar, her Cantzler, edre åthskillige skrifuelsser,
föret medh vår Fodermarsk de dato dhen 10 hujus, sedan deref-
ter medh Ryttmester Erich Jacobsson dublett af edert breef ifrån
Marienborg den 14 Septembris, såsom och trenne edre skrifuels-
ser af den 22 Septembris, 5:te och 6:te Octobris, medh darhoos
fogade acta, huilke på innelychte zedell*) ähro förteknadhe, på
dhet I må see, huadh som framkommidt eller ännu ähr blefuet
tillbakars. Ty ehuru väll fuller nogot kundhe hafue varidt, där-
öfner vij eder hadhe kunnadt gifua vår vijdare information, så
»kre doch dhe acta, som sigh det förre brefvetz dublett opå re-
fererar sampt medh sielfue brefuet af Feldtherrens Secretererc
förloradhe**), och denne Ryttmästaren ähr först i förgåår hijt

*) Denna förteckning har af utgifvaren icke kunnat återfinnas.
•*) 8e N:o 384.

526

framkommen, då vij redo af edert sidste breeff förstådtt hsfiuii
Konungen i Polandz ratification vara eder tillsändh medh Öftle^
8ten Gierdt Dönhoff, så at nu inthet annadt feelar, än at sielfiMI
pacteme blifua medh dhet förste förmedelst restitutioncn och se«
questrationen fullkomnedhe, och derföre nu för seent ähr i doil
handelen nogot annedt, än huadh I giordt hafuen, at resoluenj
Huilket allt och heele edert procedere, så som vij oss i alla motW
nådigst låtha behaga och gilla, så tuifle vij inthet. at I ju eftef
eder vaanlige discretion, ilijt och dexteritet förut till den ände^
som I Veten och tänckia kunnen, vårtt och fädemcsslandzens vtll^
ståndh och säkerheet fordra. Yij vele ickie dess minder härhooi;
i nogre ährenden eder vår meningh förnimme låtha, som bådbe
dhen Pryske staten och dhet bevilliedhe stilleståndh, såsom ock
den Tyske expeditionen, angåå.

Dhet förre belangande, så förnimme vij först, ickic utbni
förundran, att Churfursten af Brandcburgh tergiverserar till »tt;
hoUa dhe 25 compagnie ryttere utaf öfuerlandet, såsom I aff honom'
igienom Secretereren Sadler hafue begieratt, alldenstundh han si* i
dant sielfF emoot oss hafuer bevilliadtt, på dhet han motte efiledct
komma rytterne längre ifrån Kiönnigzberg, och deste better be-
frija Samblandh. Vij vele fördenskuldh ännu förmoda, a t, ehuru-
väll han sigh nogot däröfuer besvärer, skall han liqu all låtha ngh
till sijn förre resolution beveka, förr än han skall villia hafo*,
rytterne' uthi Samblandh. Ty om han dhet alldeles neekar, d*
6ee vij ingen onnar rådh, än att I bemalte 25 compagnier ryttcje
i dhet Skakiske och Memelskc gebietet, det bästa I kunnen, to
commodera mostc, huilket, så frampt han vill afvärria, och dem
ruin undhgåå, moste han fuUer grijpa det andra medlet till, och
låtha dhcm of öfuerlandet underholdne blifue. — Till dhet $ndn
förmärckie vij och, att I förmeenen eder ickie veeta rådh eller
lägenheet dhe trij Hoffmarskalkens och itt Köningams regiemente.
som vij till eder hadhe förordnet, vintern öfuer att accomnoodcn:
hälst mädan I efter erhollet stilleståndh förmoden at kunna edie
trouppar noghsampt uhr Pollniske armcen, Könnigzbergz och Dant-
ziger garnisonerne sålunda förstärckia, dhet I skolen ickie alle-
nast kunna giöra dhem alla complette igien, iithan värfue ands
mcere däruthöfuer; så, endoch oss ganska besvärligit och dettc
landet skadeligit ähr, att vij oss medh samma folk här heniin»
beladha skole, aldenstundh dhe ickie ähre medh kopparmynt, nthtn
huilket vij ingen annor rådh veeta, väll at contentera och ellic^
medh dercs oordre, reesor och gästningar fördärfua och ödha o^

527

iwiet uth, liqväll hafue vij gifuit Fegraeo i befallning at s&nda
In därafi* inj regiementcr hijt åth Sverigie, och allenast Könin-
|fmB legiemente tili edcr åth Prysscn. Huilket, såsom vij inthet
difle, det I ju finnen rådh före, så achte vij fuller dhe trij re-
Elementen af Hoffmarskalkens, som hijt komma, och det som
Inchefall yarfuer, här i opstädeme vinteren öfuer at logera, män
tete ingen medell tillgåå, huru vij dhem underhoUa kunne, så
H dbe ickie nödhgas förlöpa, eller vij förorsakas medh vår ska-
flw at dancka dem aff, medh minder vij dhe medlen, som af oss
tnsdhe ähro till den Tyske expeditionen i v&år att brukas, där
fil använda och consummera moste. Huilken difficultet at öf-
ieryinna och att reparera oss den uthgifften igien, vij ingen an-
aw vägh see, ann att, såsom' vij opå det förslagh edcr ähr till-
ridckadt, hafua deputerat, at trij af Hofmarskalkens regiementen
ilkalle af eder på salig Gierdtz credit underhoUas i Pryesen, I
lerfore velen giöra eder höghste flijt, att draga så stoor credit
till eder, så at den summan, som vij till bemalte regiementens
inderholdh vinteren öfuer har uthläggia, kan åth våren af eder
tefnnderas oss igien. Huilket, endoch dhet vill falla eder nogot
kesy&rligitt, tuifle vij doch inthet, at, när dhet nyia åhretz in-
Ikompeter i våår angåå,- skall och eder credit dörvidh så mykit
Hza, att I dette noghsampt skole kunna praestera. Dettc begiere
lij nådeligen, att I medh all omsorgh och flijt velen negociera,
och giöre edert bästa, ickie allenast den summan at bringa oss
till väga; uthan och att ytterligare excolera dhen credit, som
*[tlig] Gierdt begynt hafuer, så at den alltijdh må blifue conse-
merat och förmceredcr, och att vij nogor adsistence af eder hafue
bnna.

För dhet tridie, aldenstundh I ickie ännu ähro om tullen på
Dantziger redden medh dhen staden föreenedhe, då vele vij hafuc
eder påmint, att I däruthinnan blifua vidh vår förre resolution
och ingelunda låthcn honom komma under trce pro cento; doch
^ att I hoUen honom, det längste I kunnen, på fyre, och ickie
komma uthan vidh grosser till 3 pro cento.

Hvadji dhen Tyska expeditionen vidhkommer, så see vij af
^er skrifuelsse, at dhen Frantzösche Gesandten, förebärandes sijn
Konunghz befallning, sökier medh flijt at pouseera oss där till,
^bindendes oss adsistence, huar vij oss i dhet väsendet begifuc
^ele, och befinne vij därhoos alla saker så beskafiadhe, att vij
icide allenest nepligen skole kunne unddraga oss det krijget, uthan
^h at dhet af oss medh godh skääll och machtt kan företagas,

528

så frampt vij på det sätt, som I förmålen, nogot bijatåndh be-^
komma kunna. Vij vele derföre förvänta medh dhet förste edert]
svaar opå dhet förslag, som vij eder om samma expedition nyli- 1
gen tillskickat hafue *). Effter såsom nu därtill villia behöfuet ;
till 1000 arkeliihästar, såsom I af förslaget better see kunna, ocb
dhe ickie allenast ähre här illa till fängz, uthan kunne ickie bd» \
ler uthan alssomstörste besväär bringas härifrån dijt öfuer, bilil
mädan hädan så mykit rjtterij och annadt folk utbredas moste,
så, endoch vij fuller veeta, at samma besväär vill gifuas eder i
Pryssen, där och een stoor deel af ryttemc dädan afskiepas mo*
ste, liqväll dömma vij, at sådane arkelij hästar skole bådbe dår
kunna lätteligare opbringas och medh minder besväär dädan fö-
res, alldenstundh effter negociationens frijgifuandhe förmodeligca
dijt månge skiep och barlaster kommendes varda. Vij hoUa fdr-
denskuldh ganska gott, att 1 per otium giören eder ilijt att be-
tinga oss tiugu eller trettiyo karlar, som opå sigh taga ville till
att praestera och bolla oss fyre eller femhundrede hästar mcdb |
foormän där till, huilka vij kunna hafue färdige till vär tiänst i
våår, där vij dhet krijget begynna skole. Och kunna vij Yåil I
lijda, att I medh dhem må giöra och oprätta een capitulation pi
nogor viss löön, huilken I till 10 rikzdaler på hästen mänadtligen
extcndera mage. Härom begiere vij nådeligen, att 1 vidh lågen-
heet giören disposition, och läten oss så förståå, huadh I uihrättft
kunnen. — För dhet andra, holle vij för all ting högnödigtt, att
till vår armee, den vij i Tysklandh på dhet fallet föra inöste, må
skiee godh och mykin tillföring på proviant, enkannerligen brodli
och ööU. Och aldenstundh effter Weixelens öpningh förmodeli-
gen skall uthi Pryssen blifua på spannemäll gott kiöp, så meenc
vij där bequämbligest nogre godhe karlar och kiöpmän konns
bringas till väga, som obligere sigh att giöra oss i våår och tifl-
kommendhe sommar, opå deres egitt eventyr och omkostnadh till-
förssel på siu eller ottatusende läster brödh. Huilka peenwoner
vij achta att låta gifua till samma värckz foortsättiandhe nogon
summa penninger för uth, så frampt vij aff Konungen i Francke-
rijke adsistence bekomma kunna, på dhet dhe där till^ så mykit
större bådhe villie och macht hafue mage, huilka penningar dhe
oss sedan kunna betala i lägredt, dhå dhe proviantedt hafue fö^
såldt. Och vele vij, at 1 medh dhem giören itt vist kiöp på brö-
det effter vichtten, såsom nu medh commissbakaren hoUes. Doch,
aldenstundh vij förmode där afslag på spannemålen, så hoppefl
*) Förmodligea det ofran i N:o 884 omnftmda förslaget.

599

rij och, att prijset p& brödet kan giöres oss sä mykit lättare och
där han, at man för tyå öre tree marker brödh bekomma
eller ju åth minstonne för it t rundhstycke mareken, effter som
dhet bäst betinga kunnen. — Till dhet tridie, alldenstundh till
na expedition vill behöfues een stoor post kruut, ooh vij för-
pmme, dhet nu ähre per errorem sex läster till Pryssen skieke-
Hie, huaräst doch serdeles nu i stillestandet ickie ähr så mykit
«ir nödhen. Vij sände eder fördenskuldh härhoos itt förslag*)
!0på huru mykit vij förmeene eder nödigt hafue, och befale nå-
^gen, att I dhet öfrige skicken oss medh viss lägenheet hijt
i^er, såsom och att I seen till, om I kunnen ändå handla oss
cen anseenligh post opp, sä at vij på den sorten godh provision
ikfue mage. Dhette hafue vij eder till nådig information eij
jtelet förhoUa, förväntandes medh dhet förste öfuer allt edert per-
Üneut avis. Och befale eder har medh Gudh nådeligen. AfT
tim slott Ubsala dhen 21 Octobris, Anno 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 90 Novembris, Anno 1629.

■ Brefvet finnes i tv&nne exemplar i Oxenstiernska samlingen; det ena, det
udertecknade originalet, &r skrifvet af J. A. Salrii hand och är försedt med
I ofranstående anteckning om mottagandet; det andra» som of van angifves Tara
rea »triplett», är skrifvet med en vanlig kanslistil och försedt med påskriften:
»Pnesent. i Elbing den 2 Februarii, Anno 1630».

*) Denna bilaga: »Förslagh opå Ammunition i Pryssen ifi'än September,
Aino 1629», finnes ännu på sitt ställe och lyder i sammandrag:

Pand 8kep^ SkepU
FUtitaten vid Braunsberg: krut. lundtor. blylod.

(Till 8 tjugu fyrapundiga stycken samt sex I

veckors ammunition till 4 regementen fot- 1 .g ogn go 45 1

t(Åk i fält och 4 comp, soldater i befäst- 1 • • > • i*

ningarne) )

PiUan och Fischhansen:

(Till 4 tjugnfyrapundiga och 16 sexpundigaj

stycken jämte 2 månaders ammunition för> . . 34,560. 26. 13^.

1 regemente) j

Hemel:

(Till 4 tjugufyrapund. och 26 sexpund. stycO g- gg^ j^ ^s

ken samt 2 månaders ammun. för 4 comp.)/ ' ' ' ' | ^

Summa (40 läster: 500 %.) 120,500. 123. 65}.

I^nippå var i Preussen i September både på befästningar och fältstaten:
36 läster, 6 tnr krut. 303 skepU lundtor. 165 skep^ bly och lod;
19 Bvåre halfve cartoger; 10 lätte d:o. Summa 29. (>Heraf äre 2 med Elias
Mascho hiit kombne*). »Deraf skall sendes de 11 öfrige halfve cartoger,
[16 voro nämligen, såsom ofvan synes, beräknade för Preussiska krigsstaten],
aerdeles alle skepzstycken hijt Öfver till Sverigie sarapt de sex lester krut,
som i höst öfver förbemelte inventario diit kommit är>.

Axtl Oxenåtierna, II, /. 34

530

887. Upsala den 21 Oktober lOÉ

Om ntfikrdandc af varning för kejserliga kapare; om större försigtighet vid t»
let af personer, som skola Öfverbringa bref; en misstånkt mjntmästare.

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Efter dhet, hor C^nto
ler, befruchtandhe ähr, dhet, sä snart Ryningen begifuer sigh medjj
vare skiep utaff Wissmarske redden hijt hemm, dhå skole dli^
Eeijserske giöra uthfall at infestera siöen och oprappa dhem, so^
bådhe pä Lybeske och Strålsundhske faarvatnedt negociera, så^
som och emellan Pryssen och här passera. I vele fördcnskuldk
taga den tijden i acht, då Ryningen afseglar, och föreholla dliel
folk och dhe skiep, som hijt öfuersändes, at dhe tage sigh fo^
dhe Eeijserske till vara, så at dhe ickie komme på olycko och i
deres händer. Enkannerligen moste I achta dhet vachtskiep, som
hoUes för Dantzich, at dhet ickie bort tages. Åhr dhet och så,
at I velen behoUa nogre af dhe små skiepen hoos eder öfuer
vinteren, då tillställe vij eder discretion at giöra däri, huadh edher
gott synes. ,

Härhoos vcle vij hafue edher påmint, att I velen see till
medh huem I häreffter skicken edre breff till oss, och att i ta-
gen där till visse perssoner, som uthan annadt företagandhe strax
begifua sigh till oss, elliest blifuer där medh mykit försummedt.
Edher här medh Gudh befalandes. AfF Ubsala dhen 21 Octobri«,
Anno 1629.

GuBtavus Adolphus m. p.

Post scriptam (på särskild t blad.)

Dhen myntemästaren I skrifuen om, her Cantzler, är ickie
allenast berychtadt at hafua i Schlesien slaget falskt mynt, dir
han till eventyrs hafuer hafdt befallning där till, män vill och
säijes, dhet han i Danmark falske daler myntadt hafuer, huarföi«
vij ickie hoUa rådh, at inlåta sigh nogot medh honom. Kunneii
I elliest bekomma nogon annan, som godh vore, då sage vij gier-
na, at I brachte oss een till väga. Gudh befalandes. Datam ut
in literis.

Anteckning p& sjftlfva bref vet: PrsBsent. i Blbing den 20 Novcmbri«, Ajido
1629. Såväl bref vet som dess post scriptum är skri f vet af Lars Gmbbe« hand.

531

^ UkMftU den 81 C»Ltober IM».

Om anderbau åt i svenBk tjånst gångne adelsman.

GttBtaff Adolph etc. V&r ynnest etc. Effter dhet, her Gantz-
c, Tij b&dhe aff commiseration, såsom och att vij därigienom
tmoda at kunne dragé oss mången godh karl tillhande, huar
I komme nthi dhet Tyske Tåsendet, finne gott, at her von Ze-
Un, Kocktitski och Kalltenhoff må blifua holdne i devotion och
k deres oppehälle, derföre ähr vår nådige villie, at I fdrordnen
lem nogot underholdh, giörendes dhet så lijtet eller stoort, som
effier eder discretion förmeenen dhem nogorledes kunna hielpa
1^ medh. Edher här medh Gudh bef ålandes. ÅiF Ubsala dhen
I Octobris, Anno 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prtesent. i Elbing den 20 Novembris 1629.

M. Upaala dm 24 Oktober ie29.

JKtålUmdet i syensk tjånst af tvånne f. d. i polsk tjånst varande offioerare
med deras regementen; om det ntlåndska krigsfolket.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Edre skrifvelser,
ler Cantzler, som I med Feltherrens Secreterare till oss affardet
lade*), are oss i dagh först tillhanda kompne, hvaruthinnan vij
lee af een de dato den 25 Septembris, huruledes Aston och Win-
Keiodt hafve sigh till vår tienst med anseenlige troupper presen-
(eret, så frampt dem gode conditioner gifves motte. Fömime
9ck derhoos, att vare regementer, enkannerligen de Skotske, are
Båchta aftagne, så att vij fuUer hafve någen stoor recreue högt
>f nöden, helst medan I rådh finne att slappa altt dedh Svenske
tolket heem och der i staden igen een heel fremmande armée
•tt formera. Dette edert betänkande behager oss icke heller illa,
p& dedh vij vår Svenske armée så myckit beqvemmere här hema
till god disciplin och till ordre redressera motte. Och hafve vij
^ den ända achtet att sände eder Hofiinarskalkens regementen
dijt öfver, men aldenstund I sielfve hafven afstyrkt, förmeenen-
dei eder af den Polniske och Keijserske armeen sampt uhr Kö-
lugzberg och Dantzich bätre och med mindre bekostnad kunna

*) Jmf. otvan N:o 284 och 386.

582

både göra de gamble regementen complette såsom ock oprette
några nye der boos, hafve rij icke heller velet dedh improbetÉ
Att eder der nu sådant tillfalle förmedelst Astons och Wint««
rodts tilbiudende till vår tienst anpraesenteres, såsom dett icke «t
aldeles att förkasta, så hafver dett icke deste mindre sine sUm
betankende, helst medan Aston är en Konungens i Poland gambh
och passionerede tienere, ähr ock derhoos af catholisk religio«;
och båda två, såsom nuper reconciliati hostes, icke lätteligen itf
troo; doch hoUe vij eij skadeligit, serdeles der I förmeenen om;
dett Tyske väsendet moste antaga, at I lacteren Aston medh delt
hopp, att han ett regemente till foot boos oss skall kunna be-
komma och blifve der öfverste före, allenest han ville dett hiåe
bringa på den Polniske sidan tilsaman, såsom ock dessforuUn så
månge hundrede soldater, som vare gamble försvagede regemeiK
ter kunne stärkies och compleres medh. Der han dett eller åt-
minstone en stoor deel der till prsestera ville, meene ^aj intet
skada kunna, att I tagen honom an till vår tienst; doch moste I
taga eder för honom granneligen till vahra och icke logera ho-
nom eller de troupper af Polackens på någer ort, der de någet
förräderij anstella kunne, och förmeene vij, att om vij begofve
oss i krigh medh Keij seren, då skall han i den mengden af folk
uthan synnerlig fahra af oss kunna brukes, och intet förradeligit,
fast han än ville, begåå. Men att praesentera honom ringere ia
öfverstebestelning, troo vij, att han sigh snarere skall öfver offea-
dera än till någen affection emot oss inciteres. Winterodt troo
vij eij heller, att I skolen kunna contentera med någer öfverste-
Icutenamptsplatz, uthan moste till eventyrs honom och gifvesett
regemente allena, efFter som eder kommer ihugh, att han for des
orsaak skuld, dett han icke fick blifva öfverste, nu i sommers af-
danka ville ifrån Polacken. Vij begäre nådeligen, att I jo gö-
ren eder flijt och bruken eder discretion der uthi, så att I «^
tingen kunncn igenom dette medlet eller elliest göra oss de gambU
regementeme complette igen och än då skaffa oss ett regemente
tu eller flere der till, effter som dett der för löpeplatzen skull
beqvemmere och med en ringere pening skee kan, och vij äom
icke äre förvissede, att blifva de troupper Hoffmarskalken värffel
hafver, mächtige. Elliest hålle vij ganska gott, att I seen til,
dett altt dcdh Svenske folket må komma heem. Skåttemc (A
Engelendeme belangende, då kunde fuUer hafva sine skäål, »tti
staden för dett, att desse gamble compleres, nye regementeme
verfvedc blefve. Men aldenstund vij icke gema vele desse ofr

533

onenie, enkannerligen dem af Hammelton, förmedelst hvilke Tij
m B&gen adeistenoe i Enge- och Skottland, hvar omtränger, ibt-
Bode, med ndgcr afdankning offendcra, utan fast merc vele, att
I dem, dett bäste I kunnen, courtesere, derföre är bätre, at 1 gö-
len eder flijt igenom Aston och elliest att opfyUa samma rege-
iKnten af de Skotter, som are i Konungens i Polandz tienst, och
brmga dem till deres förre stat igen. Dette vele vij, att I effter
bder vanlige discretion fliteligen eflTterkomme. Och befale eder
Giidh alzmechtigh nädeligen. Af Ubsala den 24 Octobris, Åhr
Iföd.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Fnesent. i Elbing den 20 Novembris, Anno 1629.

Brefret finnen i QxenstiernBka samlingeni så v&l i ett undertecknadt origi-
«al som i en samtida onnderskrlfven «triplett}, båda skrifna med vanliga kan-
ttistilar, ehurn af olika hand. Blott originalet har anteckning om mottagning.

880. Stockholm den 28 Oktober 1029.

Om licentordningen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Eder ar vitterliget,
ker Cantzler, att för än vij reeste ifrån Pryseen, var een licent-
ordningh giordh, den vij hadhe achtadt låtha taga tullen effter
vijdh Bijga, Räfwell, Narfwen och Pemow, men aldenstundh den
Qthan tvijfvell måste förändras och conformeras, effter som I om
tullen på Dantziger redden eense blifva kunne, så hafve vij alt
här till med samma ordningh lathet beståå, till dess vij fåå see,
haru högh tull I för Dantzigh nåå, att denne ordningen då där
effter kan accommoderas, hvilket sässom vij gärna tijdigt vetha
▼ele. På dhet något vist om tuUeme på ofvanbemälte orter må
inuina statueras, så begiere vij nådeligen, att 1 oss, huruledes
inedh tullen för Dantzigh aflöper, medh det första adviseren, och
•tt 1, så snart I ähren därom föreehnade, strax och ordningh för-
fatta låthen, och skicken oss deraif concept tillhanda, på det vij
mnma ordningh, bådhe uthi Lijflandh bruka kunna [och] confir-
mere. Edher Gudh befhallandes. Af Stockholm den 28 Octobris,
Anno 1629.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Present, i Elbing den 20 Novembris, Anno 1629.

534

891. Stockholm den 80 Oktober M

Uppköpande och öfversändande tili Byerige af salpeter för kratüllTeifaiiBgetti

Gustaf Adolph etc. Vår gunst etc. Vij gifve edher nåde«
ligen tillkänna, her Cantzler, att 8[alig] Gierdt giorde oss, lijibd
för vår afreesa ifrån Pryssen, förslagh, huruleedes vij kunde dii;
ophandle låthe saltpether, det här i Sverige förarbethe i knni|
och sedan medh kruthet således bethala, att vij hvart tijoadé
pundh till förtienst där på hafva kundhe. Sä alldenstundh del
vore 088 ganska nyttigt, effter som vij åth tillkommande expedi-
tion een ganska stoor post af dee sorter vele behöfva, ähi det-
före vår nådige villie, att I antingen på det sättet eller ellieit
på credit giören edher flijt att bringa oss trättijo eller fjTstijo
läster saltpether tillväga, och det medh förste säker lägenheet
hijt öfversändha, på det vij oss på kruut nöijachtigh provisioiii
tijdh giöra mage. Gudh befhallandes. Af Stockholm den 30 Oc-
tobris. Anno 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Present, i Elbing den 20 NoTembris, Anno 1629.

302. Upsala den 14 November 1629.

Anställande af M. v. Darg:itz med ett regemente soldater i svensk tjånst.

Gustaf Adolph etc. Vår ynnist etc. Oss hafver, her Cantder,
en Prytz aff adell, Melchior v. Dargitz, anprsesentera låtitt ttt
verfva 1000 soldater till vår tiänst i Pryssen, så frampt han hoo«
oss någon godh platz bekomma måtte. Så alldenstundh vij for-
mene, man skall till honom godh tillförsicht sätia kunna, oclinj
soldaterne väll behöfve, begiere vij derföre, att I medh honom
om samma 1000 knechter accorderen och gifven honom een ri-
dan platz under vårt footfolck, som hans qualitet kan vara vaidb.
G. b. [Datum Ubsala den 14 Novembris, Anno 1629.]

Ur registraturet för 1629, fol. 520.

535
m. UpMla den S4 HoTomber laW.

Sm&rre faitjg böra b&lUs i god beredskap för det kommande fålttåget.

GoBtaf Adolph etc. Vår sysnerlige etc. Hnru nödigt oss
ire, her Cantzler, de strutzer och lådier sampt båter, som i Prys-
ien are, der n&gen expedition skulle företages, kunne I sielfve
Til tänkia; vij vele fördenskuld, att I låten taga dem i godh acht,
«ti de icke mage förkomma, såsom ock låtha reparera och för-
iardiga, hvad som opå dem kan feela, så att de medh förste våår-
^agh kunne vara dugliga till att bruka, hvar så behof görs. Eder
kår medh Gudh befalendes. Af Ubsala den 24 Novembris, Anno
1629.

GustavTiB Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Blbing den 26 Decembris, Anno 1629.

Bzefret finnes i två samtida esbemplar. Blott det ena har anteckning om
mottagandet.

«4. Upsala den 25 November leM.

Om Bbengrefyen Otto Ladvigs tvist med Prins Kristian [»Kristian den femte>]
af Danmark; om P. Strasburgs återkallande från Siebenbürgen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Elfter som eder vitter-
ligit är, her Cantzler, hvad chareller [o: querellerj Princen af Dan-
mark och Reingrefven emellan äre opkompne, och hvad han, Prin-
cen, hafver der öfver hoos oss sökt och vij gifvit honom till svar,
så are oss i förgå&r tu bref i samma ärende medh en Dansk adels-
man Henrich Rantzow, af Konungen i Danmark utskicket, pä nytt
tillhanda kompne, itt ifrån Konungen sielf och dett andra af Prin-
cen, såsom I af bijfogede copier*) see kunne. Så endoch vij än
nn i den saken, såsom den der är af stort importance, icke hafve
fullkombligen slutet, hvad vij göra vele, uthan vele der om medh
dett aldreförste med vårt Rikzrådh communicera, och, effter som
då Btatueret blifver, innan få dager uttförligere [eder] om vår re-
solution advertera, likvel så kunne vij intet anners döma, än,
«tt vij icke kunne undgå, med mindre vij Princen (såsom vij
hafve oss för dette det tilbudet) justicien moste låta administre-

*) Desea kopior al Konvng Kristian IV:8 och Prins Kristians bref finnas
^ bebill i B. A. Konungens bref är dateradt Fredriksborg den 3 November,
Prinsens Malmdbas d. 23 October 1639.

536

le». Vij befale fördeoskuld nädeligen, att I tagen eder för
malt« Rengrefve tili vahra, att han icke får tillfalle att göra
på någer vår befästning anslagh, uthan att I heller medfa
söken att draga eder de andre of&cereme af regementen tillb
och förmedelet dem hoUa rytterne i de vo tion, till dess I vid
beskedh om Rengrefven ifrån oss bekomme. — Elliest aldenetn
vij fömimme, dett Strassburg är oss i dett Sibenburgische hofl
intet nyttigh, såsom I af copieme af H. K:t8 Princessinens
velsse till oss afsee kunne*), dem vij, uthan dett, af Faren»
förstå icke vara uthan orsaak, derföre vele vij, att I med åe
förste revoceren honom der ifrån, på dett honom icke må
någen affront vederfares. Eder här med Gudh befalendes.
Ubsala den 25 Novembris, Åhr 1629.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 2 Febniarii, Anno 1630.

Brefvet, som angifves vara en >doablet>, eaknar nnderskrift, men ir fir-
sedt med Rikskanslerens anteckning om mottagandet på vanligt s&tt. '

SM. Upsala den 26 November 1030.

Om författande och öfversändande af ett betänkande rörande LiflandB och In-
germanlands etjrelse till efterrättelse för den nye Qeneralgnvemören i,
Skytte; likaså angående licentemas ordnande.

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her
Cantzler, nådheligen icke förhoUa, at vij hafve förordnat her Ja*
han Skytte at blifva General-Gouverneur uthöfuer Lijff- och Ifl-
germanneland, och honom eenkannerligen gifvit i befallning it
tillsee, dhet godhe ordninger i andeligh och verldzUgh måtU),
mage där inplan tterede blifva, och at på vare och rijksens in-
komster een visshet fattas må. Så alldenstundh vij inthet trifle,
dhet, såsom cdher är den provinciens lägenheet och tillstånd vål
kunnogt, så skolen I och bäst kunna formera itt consilium, bura
der ett godt regemente kan anstellas och i synnerheet fattoviBB»
jura fisci, hvar effter vare inkomster uthi den provincien bä«t
kunne främias och befordras, begäre vij nådheligen, at I 'nåh
förste lägenheet edhert betänckende, öfver alt dhet, som till be-

•) Denna bilaga har icke af utgifvaren kunnat återfinnas, men i Oxensticrn-
ift«o**? ?®? ^°"®* ®^ Afskrift af ett senare bref af Prinsessan, dat. d. «Sept
b^' \y k *^®'*^"^^" "°* klagomål mot Strasburg och stämplar Fueas-

537

mslte provincies regiering och rimter länder, comprehendera, och
(MB der äff itt och dhet andre exemplar välbemälte herr Jahan
Sk3rtte iillakicka Teelen. — Sedhan och, medhan vij vele, at li-
centeme pä Lijffländske eidhan akole blifva e£fler dhen forlijk-
mng och ordning, som äff edher göres för Dantsich och Pillow,
accoifeimoderede. I vele fördenskull, så snart näger vissheet der
dfver är i Prjssen författat, sända oss samme Pryske ordning till-
bftada och så derhoos communicera medh Spiringema och taga
coBsilium, huruledes then är effter landzens natur pä Lijffländske
ndkan at moderera. Ty såsom vij förmeene, at dhen Täl kan
blifva beständande vidh dhen tax, hvad träävercke och dhe varur
angår, som mästedeelen igenom Dynan uthföres, så moste dhen
faller uthi spannemåål, aska, lijnfröö och andra vahrur, som an-
norstädhes mehre afförssel hafva, minskat blifva. Den ordning
och consilium I således öfver licenterne i Lijfflandh fatten, be-
gäre vij, at I oss dhesslijkest tillskicken, såsom och insinuera dhen
herr Jahan Skytte sampt Stäthollama på Räffle, at dhe samma
ordning må veeta i licenternes uptagande till vår vijdhere reso-
lution at bruka. Gudh alzmechtigh edher befallandes. Datum
Ubsala den 26 Novembris, Anno 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Elbing den 26 Decembris 1629.

Brefvet finnes i Oxenstiernska samlingen i tvänne originalexemplar, det
ena dnplett nian underskri ft. Bada äro försedda med anteckningen om motta-
gandet. På dupletten lyder denna: Prsesent. i Elbing den 2 Febrnarii, Anno 1630.

396. Upaala den 29 November 1629*

Laurent« Persons ntnämning till Gerdt Didrikssons efterträdare; om öfversånda
dubletter och of verslag, hvaröfver Bikskanslerens betankande begäres.

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige ynnist etc. Effter som
I begiären, her Cantzler, att vij ville förordna någon aff Camma-
ren, som sigh något på dee saker förstode, till Pryssen, der s.
Giert Didrichssons saker att antaga och hålla der vare böker i
richtigheet, alltså haffve vij der till förordnadt brefvisere Lorentz
Peisson, att han skall bliffva där i s. Giertz stadh vår bookhål-
lare, effter som I aff hans memorial sådant bätter kunnen afsc*).
Vij sände medh honom doubletter aff alle vare breeff af impor-

*) Början af detta bref är ord fdr ord lika med N:0 404.

538

tance i denna och fdrledne månadt till eder affgtegne^ ock kaffra
befallt honom taga medh sigh beskiedh på alle föralagen, 8å iti
I där aff kunnan Bee, huru heela vår stat hänger tilkamman, och
derefiter edert consilium rätta, hvilket vij nådeligen begiäre, att
I 088 medh första lägenheet, eenkannerligen medh vår HoQunekar
Lewaldh, den vij öfver landh haflpve till eder affardat, om intit
tillfUle förefaller, bekomma låta, så att vij vår intention ock
föiebafvande der effter kunne formera. Vij tvifle elliest intitt,
att I uthi alle måtto äre denne Lorentz Persson till adsiatenee,
underrättandes honom således i sakeme, att han kan oss till tilnst
och eder till bijståndh sitt ombetrodde embete uthföra. Gadh
befallandes. [Datum Ubsala den 29 Novembris, Anno 1629].
Ur registraturet för 16S9, fol. 656.

807. Stockholm den 1 Deoember 1(09.

Om Majoren Groois bibebållaDde vid sitt kompani.

GustafT Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss hafTcr, her
Cantzler, Maior Groodt förståå lathedt, sässom skulle någre aodie
stå effter hans compagnie ryttare, som han hafver uthi vår tienst
i Pryssen. Så alldenstund han hafver stedze varitt i vår tienst
och cnnu läther sigh der uthi bruka, hafve vij fördenskuld be-
villiadt, att han samma sitt compagnie ryttere må odrifven be-
hoUa. Befale derföre nådeligen, I velen honom der vidh main-
tinera, doch så att han bär omsorgh före, att dedh blifuer vidh
machtt hoUett. Gudh allzmechtigh nådeligen befallandes. Aff
^Stockholm dhen 1 Decembris, Åhr 1629.

Gustavns Adolphue m. p.

Anteckning: Present, i Elbing den 26 Decembris, Anno 1629.

808. Stockholm den 1 Deoember IM*

Svar på Bikskanslerens skrifvelser ang&ende stilleståndsfördragets verkstållande
och Brandenburgs Önskningar; krigsfolkets fördelning; det främmande Tj\r
teriets svårhandterlighet, i sammanhang h varmed betånkande begir» <>^
tjska expeditionen; penningemedels anskaffande; seglatsen på Kurland.

GustaiF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Af edher ådtskil-
lige skrifvellsser, her Cantzlär, oss med Felldtherren väl tillhandft

539

Dpne, hmfre yij förstådtt: fönt, huruledhes tractaten nu mehre
duihei], edher Konungeii i Polands egen ratification i hender
rergifven, och stAr nu allenast der op&, att sequeitren, såsom
littrfursten ngh der till hafver redo declarerat, blifyer effectue-
iKil; hTar Tedh Churfiirsten begarer, att sequeetren, dfaer han dhet
i|på andra sidan dcsslikest erholla kundhe, må blifva retraoterat,
hseh at han Grünhoff med någre fåå byar dher hoos, må till sin
Jloogångh beholla; till thet andra, huruledhes I allt thet Sven-
ska follkedt hafven hvar till sin ortt depecherat, och dhet öfrige
lAemmande, så ryttare (undantagandhes dhem, som I hijdt till
rSrerige skickadt hafve) som knechter, i guamisoner distribuerat;
till dhett tridie. edher klagan öfver ryttemes obändigheet, och,
for dhet fierde, hvadh medell I hafye dhem och knechtterne att
vnderhoUa, med beg&ran, att vij ville tillsee, dhet vij een anseen-
ligh vexell kundhe edher ennn i vintter öfvergiöra, på dhet tol-
len icke motte blifva allt förmyckedt besväradt.

Vij vele edher till svar h&r opå nådeligen icke förhoUa:
först, hvadh tractaten angåår, så ähr oss kärdt, att I dermed till
en endskap kompne ahro, och ville vij nu strax skicka eder med
dhenne post vår ratification der opå tillhanda, men, alldenstundh
vij hoUa nödigdt att communicera der om först medh Rijkssens
Kådh, förmode vij derföre edher nogsampt finna skaäl någre fåå
dagars drogzmål at excusera, innan hvillkas förlopp vij edher den
tillsända vele. Hvadh retractionen af sequestren med Churfursten
vedkommer, så, alldenstundh vij förmeene den intedt vara njrt-
'tigh, uthan allenast nye tractater och irringar förordsake, hoUe
Tij derföre bättre, att allt blifver der vidh, som dhet nu en gongh
år slutedt. Och hafve vij oss fördenskuld emott Churfursten dher-
uthinnan excuserat, att tijdhen är förledhen och PoUniske ßijkz-
dagen endat, för än hans breff ähr oss tillhanda kommitt, så att
han intedt skall kunna deri uttretta, såssom I af bijfogade copie
förnimma*). EUiest kunne vij väl lijda, att I gratificera Chur-
fursten med Grünhoff, och någre byar dher under, så frampt the
icke are af des större importance. — Till dhet andra, then dis-
position I med foUkssens afföringh och dhe öfriges quarteer giordt
hrfve, låthe vij oss väl behaga, och moste vij tillsee, ehuru väl
dhe monge fremmande ryttare, som dijdtskickadhe ähro, vele falla
bådhe oss och landedt myckedt besvärlige, att dhe likvell blifve
på någott sätt accommoderade. intedt tviflandhes, att I låthen
gjher anlägedt vara, dhe der qvarre ähro, så vidtt möijeligitt, att
*) Denna bilaga finnes på ritt ställe jemte brefvet i bebåll.

540

conservera. — Hvadh till dhet tridie, ryttemes obändigheett ve4|
kommer, så ville yij önska, att I hadhe här hoos gifvitt oss edoi
consilium om dhen Tyska expeditionen, på dhet vij hadhe åm
oMter sä myckedt säkrare kunnadt på alltt resolvera och icke Im^
höfde oss med någre fåfenge praeparatorier, med stor möda od
omkostnadt att besvära. Ty, dher så ähr, at I finna aldeeles orik
deligitt att mängia oss med allfvar i dhet Tyska väsendett, elkl
ock medlen, dem vij dher till i vårt förslagh hafve fatta l&tedt
inttedt möij eligen att verificeia, så hoUe vij bast, att lefterfaafr
den decbargera oss dhen lasten, och dhen ene trouppen efiterda
andra gifven dheres afskeed, på hvad sätt I bäst kunnen; doA
så att I der ved taga vare festninger i godh achtt, så att dhen
icke gifz tillfälle at tillfoga oss någon skadha och oceupera nå-
gon af dhem. Och dher I blifven såledhes en deel, sombii^
med godhe somblige af andre orsaker, quitte, då förmeene Tij,att
dhe öfrige skole så myckedt bättre låta temia sigh, och kuiuii
med fogh afskaffes, enär man lyster. Men är dhett så, att I mee-
nen oss oundvijkeligen bore gripa den Tyska expeditionen shoo,
och I meenen, att I kunnen komma dhet credit, som vij på edher
sijda hafve anslagitt, till väga, då vele vij fnller tillsee (ehora
väl dhet icke uthan störste besuär af oss skee kan, aldenstund
mest hecla landzhielpen vill på dhe fremmande regementer ock
ryttare, som vij här hoUa moste, of ver vintteren oppgåå) likvil
att verificera, hvadh på dhenna sidan till credit är förmällt. Ocb
kunnen I på dhet fallett lätteligen tenckia, huru nödige och nyt-
tige samme ryttare vore, om icke för andre orsaker, doch liq^äl
ad augendum nummerum et qua bella constant famam. Och p&
dhet de icke nödgadhes gåå fienden tillhanda, derföre begäre vij
nådeligen, att I detta ennu och vidh första tillfälle noga öfve^
väga, och icke allenast gifven oss med dhet snaraste edhert con-
silium tillkenna, utan ock der effter edre actioner åisponeren,
hvad heller I rytterne behoUa vele, att dhe då hoUes i god de-
votion, eller, der dhe skole affskaffes, att dedh då skier i tijdk
på dhet vij dem icke till större öfverlast behoUe. — Till dhett
yttersta, kunne vij nogsampt tenckia, att medlen vele falla edher
någodt för knappe, serdeles sedan I ingen hafva, den I till »tt
cxcolera crediten bruka kunne. Och sage vij giema, att vij k«Bi»e
undsettia edher med en vexcU, på dhet tollen i tillkommande
vår eij for myckedt besväres motte. Men så kan edher icke vart
ovitterligitt, hvadh medell vij nu hafva kunne någon vexell att
komma för eder till väga, alldenstund vij till dhe fremmande re-

541

taienters (hvillke redo uhi Holland ankompne ähro) och Tyske
IrtUires (som här vinteren öfver blifva skole) underhold litedt
ineta att tillgå; hafve icke heller här dhe pereeoner och stftdher,
^om hvilka vij någon anseende [o: -nlig] credit, såsaom I dher nthe,
|ilft kanne, uthan moste på dhem alla vare medell eonsummera, så
bimpt yij icke vele, att landedt alldeles skall blifva niinerat, oeh
Ulkedt tvingas till att förlöpa. Yij vele fördenskuldh förmoda,
•tk I elfter edher vaanligc omsorgh och flijt låthen edher på dhet
liögsta vara anlägedt, dher af landedt och igenom credit att bringa
il monge peninger till våga, så att I kunnen hoUa oss follkedt
tSlsamman, och hoppas vij, dhett skall nu falla edher så myckedt
kttare, sedan I hafven kunnadt f örleggia en god deel af rytteme
i Skaken och dhet Memellske, och edher effter stilleståndedt ar
feijere att göra uthi Dantzich och Königzbergh credit. — Hvadh
slUest Churlendske seglatzen anlangar, dher om I uthi edhertt
fost scripto förmålen, så hafve vij skrifvitt her Gustaff Horn så-
dant beskeed, som bijfogade copia uttvijser*), och meene vij, der
n&gon ville dhen seglatzen olofvandhes bruka, att I då de facto
må låta tasta dhen ann, effter som dett, som för Dantzich är be-
viUiadt och till Churland moste extenderas. Dette hafve vij edher
till syar nådheligen eij velatt oförmält låtha. Och befale eder
Giidh allzmechtigh nådeligen. Aff Stockholm slott dhen 1 De-
cembris, Åhr 1629.

Giistavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prtesent. i Elbing den 26 Deoembris, Anno 1629.

Brefret finnes i Oxenstieroska samlingen i tvftnne samtidiga exemplar, det
ena en daplett utan underskrift ; båda exemplaren äro försedda med anteckning
om mottagandet, hvilken .på »dnpletten» lyder: Pnesent. i Elbing den 2 Febrn-
irii, Anno 1630. I registraturet för 1629 finnas &fven tvänne afskrifter fl. 538
och 562, dock under olika data.

*) Denna bilaga finnes, på sitt stalle Tid brefvet, i behåll, och &r af inne-
^l att Gustaf florn, på samma gång han har att kungöra stillestandet
oeh öfreryaka dess verkställande, m^te, förr än Mithau återställes till Her-
wigen af Kurland, af denne söka utverka en förbindelse, antingen att helt af-
^^a »den Churische seglatzen» på Windan och Libau eller rätta den efter det
^rd, 8om förut därom vore med Riga afslutet, att Sverige må därstädes haf va
sina tallnärer och äga rätt att uppbära samma licenter, som vid Danzig, Pillau
och Memel — något, som K. Mtt förmodar, att Hertigen icke skall afslå. Bref-
ret till Horn är dateradt Upsala den 20 November 1629.

542

809. Stockholm den 2 December 16».

Bhengrefven Otto Ladvigs tvist med Eoaangen och prinsea af Damnaifc.
GustafT Adolph etc. Vår synnerlige etc. EflFter såsaom tij
hafve för n&gre dagar sedan*), her Cantzler, låthedt edher for-
nimnia, huruledhee Konungen och Princen i Danmark hafve hoo«
088 ansökt om justicicDS administration emott ReingreeffveD, och
yij då förmeente oss sådant icke kunna förvägra, alltså hafre
vij och gifvidt dem dher till vår bevilliellsse, att ratten emot
honom må för oss och Rijkssens Rådh blifva till dhen 1 Jnnij
n&stkommande prosequerat, och fördhenskuldh en citation till
bemelite Reengreefve fatta låtedt, såssom dhen här hoos fogadt
ähr**). Vij befale fördenskuUdh nådheligcn, att I samme cita-
tion bemalte Reengrefve strax insinueren och honom på vare
vegner allfvarligen tillseijen, dhett han till beståmbdan tijdh
outblifveligen comparerar. I medier tijdh moste I taga edher
väl tillvara, så att han icke kan dher vår stat i någer motto ni-
ger skada tillfoga. Åhr dhet och så, att 1 tycken dhet vars
rådh (ehuru väl vij sielfve meene dett vara betånkligitt) då till-
stelle vij edher dijudication anten att suspendera eller låta ho-
nom sitt commeudo i medier tidh beholla***). Eder här medh
Gudh befallandhes nådeligen. AfF Stockholm dhen 2 Decembris»
Åhr 1629.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 26 Decembria, Anno 1629.

Brefvet finnes 1 Oxenstiernska samlingen i 2 exemplar, ett Qnderteckosdtt
det andra en ounderskri f?en duplett, båda försedda med Bikskanslerens anteflk-
ning om mottagandet. Duplctten har anteckningen : Pnesent. i Elbing den i
Februari 1630.

^^' Stockholm den 2 December IW»

Om anskaffande af skadestånd åt en viss J. Balge för lidna förluster.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effterdhel,

her Cantzler, breefvijsere Jacob Balge, hafver hoos oss U«g«'

*) Se N;o .S94.

i\^ \1aI ?-®°2r\ ^*i*^* ^^^^ °" ^ ^^ «l^«'» ™e° i stället finnas såsom biJsgof
Prfn^ .* r.^'** ^^^' ^" stamningen, s&rskildt till Konungen och sawkildt tül

™^x iL^^™"i; *^* daterade Upsala den 26 Noveml^r 1629.
liiren bar «f/tV «J^^en ftro, såsom det synes, med öalvii hand ändrade. VnpraH'
ligen har stått: >gifva honom sitt gage i medier tijdh».

543

BgeB andraget, huniledes han bafver mykit ondt iithståU, och
Iqdet stoor akada i Dantzich för Tär skuld, ödmiukeligen begft-
^des, vij Tille honom i någor måtto Tår nådher betee och en*
bmnerligen hoos Dantzich stadh om hans skadestånd intercc«
iera, som I scen aff bijfogado hans supplication, så alldenstund
ksB hafrer lofradt at vele scttia sigh neder i Brunsberg och
küfva aldelea under vår Jurisdiction, hafve vij derföre lofvat
Itonom dar at opaökia sigh någor lägenheet, som till oss vore
ftrfallen, den vij honom nådigest unna vele. Vij befähle för-
ienskuld nådcligen, at I vele honom der uthinnan adsistera och
bdijelpa, dbet han der medh någor lägenheet kan blifva ac-
Qommoderat. I vele och tillsee, det I kunnen vid lägenheet
befordra hans saak hoos dhe Danzicher, så at han kunde aff
dlcm för sijn skada fä någon recompence. E. G. B. AffStock-
kolm den 2 Dccembris, Anno 1629.
ur regiBtratnret för 1C29, fol. 666.

40L Stockholm den 4 December lew.

Om RilukanslereDB räd med afseende pä den tyska expeditionen ; behandlingen
af de i Preussen varande tyska trupperna och deras Öfverstar.

Gustaff Adolph etc. Vår sjnncrlige etc. Vij hafuc bekom-
midt eder skrifuelsse, her Cantzler, medh Malören Anders Matz-
800 och därjämpte copic af edert brccf till Rijkzcns Rådh och
förståä dårutfaaf, at I efter vår befallningh, eder meeningh con-
rilijvijs edre raedhbröder tillskrifua, och att I vijssligen, både
i thet breef till oss och deres, movera dhe skääll, som till dhen
Tyska expeditionen böre tagas i achtt, och oss styrckien samma
Högt besvärlige saak att foortsättia, förmeenendes eder kunna
giöra pä den sijdan mykit till saken, om ickie Tyske rytteriet
dhet hindrede, huilkes vitia I efter längden oprepetera och sta-
tuera, att, om dhe betalas skole, varda dhe oss enerverendes,
och medlen förtagandes footfolket at underholla; rädhe förden-
tkuldh, att man i tijdh medh dhem tractera skulle, och them
Antingen alldeles afdancka, eller reducera them under andre
gager af annan disciplin, efter som I sädant uthi edre skrif-
uelaser vidlyftigt uthfören. Till nådigt svaar kunnc vij eder
ickic förhoUa, att vij inthet lijtet tveehugsse ähro, hnadh oss i
<Jhet Tyska krijget ähr till att giöra. Ty endoch the skoäll,

544

som I indraga ähre yichtige ocb öfuertyga obs så skinbarliged
att huar vij eaintna expedition ickie foortaättie, akole vij inotd
kort 8t&å uth dhen fahra, at fienden östersiöns herre och fdlljij
uchteligen och vår öfverman (dhet dooh Gudh afyande) bUfuaa^
des varder. Samma skä&ll gifua och thet hopp, att, huar v^
krijgetz säthe pä Tyska bottnen sättia kundhe, skulle thet icki^
vara omöijeligit sådant (medh Gudz hielp) at afvända; att ffj
förtijge andre stoore hopp, som man hadhe att vänta, hvar Gudki
ämbnet vällsigne ville. Män så moste vij medh eder bekiennti'
At Tyske rytterne ähre itt stoort hinder samma tugh att foiti^
sättia. Doch Ii q väll förmeene vij, at medell finnas kunna, kua^
igienom samma rytteres tiänst vore än längre at bruka ock
ickie alldeles skadeligh, effter såsom I synes statuera. Vij ähre
väll eense medh eder där uthi, at gott vore, thet vij vore if
medh dhem medh ähran och godh villie, män vij see ickie
medell där till, fast än den Tyske expedition ickie vore. Tj
at dancka them aff uthan penninger och betallning skall, effter
som I sälja, förorsaka myterij, och nu så månge penniger at
skaffa ähr hädan ifrån omöijeligen, och boos eder hoUe vij thet
och så besvärligit, at dhet skall vara omöijeligheeten lijkt. tim-
före synes oss bäst vara, at man medh thcm i inga tracttter
sigh inläte, huarcken om betallningen eller ny capitulatioo (tj
dhet skall alldraförst giöra dhem ovillioge, och sättia edersampt-
ligen och statum på dhen sijdan i fahra), uthan sage till, at
man medh lähningar (ora möijeligit vore) eller quarteer them
iinderhölle, at dhe någorlunda kun ne blifue i humor, themSst
giorde efter theres capitulation een rojal afräkning medh them,
medh anseenlige förtröstningar, at the af oss skole blifua be-
taallte. Ocb i sommar kunden I gifua them een månadhzsoldb,
och them sedan åth Strålssundb foortskicka, i hopp och fut
förtröstning, att the där af oss contentcras skole, hvarfist vy
moste see till, huruledes vij medh them till rätta komma kunne.
Och the som då ickie ville låta läncka sigh, kundhe raao ti
vara bastant, igienom then villioge armee, som vij hoppes medh
oss at hafua, att holla tummen på ögat, at the vidh skillzm««-
san ickie skulle giöra vår stat skadha. Vintteren öfuer aee vij
störste difficulteten, först at bolla them theres lähningar, thir-
näst at komma them till at observera krijgzdisciplinen. Hvidh
lähningerne vidhkommer, ther till veete vij (öfuer thet förslagK
som vij eder sändt hofve) inthct att hielpa eder medh, alUhen-
stundh all tingh på thenne sijdan ähre, serdeles nu vidhändao

545

^ åhret, 8å besYåradhe, att I ickie till efyentyrt thet sä troo
fcnnen. Män huadh krijgzdiflciplinen och hörsamheeten vidh-
kominer, 8& ajnce osa eder kaona bruka thesse rådh: först, at
f Btudezin gratificera i allt thet han kan kråfvie på sijn peers-
lon. Och en doch han, s&som the andra, giör högh rftkningh, 8&
noste I doch s&dant ickie ansee, uthan underståä eder at con-
tentera honom. Och om nogot' disputcrligit inföUe, som andra
Inndhe draga till exempel, dä moste I säija eder vele betala
håns begieran, doch ickie säsom skyldig, uthan som then thär
Teet, at, om han ickie hadhe thet till at fordra efterräkningen,
tå viste 1 doch, att vij för thet behagh vij hadhe till hans con-
•tantie, och att han vår tiänst högre sestimerat hadhe än fien-
dens lofiVen och sitt svåra fängelse, honom hans begieran ickie
neka skulle, om vij tillstädes vore. Ther nu han vore så svåår
st contentera, at thet eder svårt falla ville lähningeme och
btns summa tillijka at uthläggie, så meene vij, at I ther till
Iruka kundhe dbesse medell: först, at I medh öfversterne till
foot aftaallte, at dhe een half veku lähning opskute ; sedan at
I Baudezins creditorer pä tullen försäkredhe; thärnäst at I com-
niBs (hnilket vij meene ickie skall vara svårt till fångz), ho-
nom gifue lätha; och sidst, at I dragé honom växell på Anders
STänsson, huilken vij befalat hafve alla edre växlar att accep-
tera, allenast I uthi tijdh avisera, huadh dragés, och att I sich-
ten således lämpen, så at vij i Stochollm veete mage een må-
nadh eller sex vekur tillförcndhe. Och ther således thenne
Baudezin kundhe bringas på eder sijda, tå meene vij, at i no-
got diärfvare skola kunna administrera Justitien. Och althen-
stnndh vij väll veete, at Baudezin ickie skall vara aldeles con-
tent medh sitt regimentez officerere, therföre kunnen I drijfua
honom till att klaga dhem ann, och alltsså giöra een begjn-
Belsse till een krijgzrätt, och, huadh dhe för dommar fåå, exe-
cutera, så at, där Baudesin kan vinnas, moste man och tillsee,
thet han authoritet hoos sijne beholler. — Sedan moste I tillsee,
om icke StreilF vore at draga på eder sijda, lofvandes honom
godz här i Sverigie, eller och gifuandes honom ther i Pryssen
nogor byy i underpant. Varandes nu af thesse tu regiementen
ftrsakredhe, och öfversterne ther till disponeredhe, att the dis-
ciplinen vidh macht holla veele, kundhen I, ora nogon excess
begånges, väll citera then brotzliga, och efter krijgzartiklerna
Administrera Justitien. Ty man klagar väll, att rytterne odisci-
plineredhe ähro, män vij meene, at medhoUet giör sielfzvålldet.

^^l Ozetutiernat II. 1. 35

546

Straffades nogon ther före, at han illa giorde, skulle andra Tfill
see ther vidh. Och endoch här till dagz inthet tillfUle hafTer
varidt, ther till at komma, för fiendens närvara skuldh, så synea
doch nu meere ickie behöfves at dissimulera medh theres oU*
ter, enkannerligen om man kundhe komma fienden och Chor*
fursten att drijfva saken emoot Rheengrefven och Hiineken.
Ty huadh Rheengrefven anlangar, kunna vij häreffter ickie låt-
teligen troo honom, alldhenstundh att vij visserligen troo, at
honoro skall högeligen förtryta, at vij honom hafue citera lå-
tedt. Vij vele fördenskuldh, at I inthet af hans folk låggie
uthi fastningerne. Och effter han dessföruthan hafuer klage-
mål stoore nogh opå sigh, veete vij ickie, om man oorsak haf-
uer, at see medh honom igienom fingren. Och ther I honom
näfzsen, varda väll andra see sijn fahra där vidh. Vij meene
och, att Baudesin skall hielpa gierna där till, ty han ähr ickie
Grefvens vän. Vore thet öpet vattn, dä ville vij hoUat derföre»
att I toge een sådan sälle och stoorhans, som sigh ickie lämpa
ville, vidh hufvudet, och sände honom hijt öfuer, adjungeren-
des nogon godh karll, som här kundhe klaga honom an, hnar
man tå säkrere kundhe administrera Justitien. Och troo vij vis-
serligen, att the väll varda sigh lämpandes, och I igienom eder
discretion sakeme så drijfvandes, at all fahra (igienom Guds
bijståndh) må varda afvändh i vinter.

Hvadh sommaren vidhkommer, ther see vij störste difficul-
teten vara at bringa them till skiepz medh een månadhs solldb,
och meere them att gifua see vij ickie, huar thet tagas skall.
Vij bekänne, at och samma månadhsoldh vill falla härifrån
omöijeligh. Män, näst Gudh, hoppas vij, at tullen för Dantzich
kan giöra thet bästa. Huilken meeningh, om then verificens
kan, vänta vij af edert förslagh medh stoor längtan at förnimms.
Ty huar then räkningh ickie kan hafue sijn gång, som vij på
eder giordt hafve, skole vare saker vare perplexe nogh. I mo-
ste förthenskuldh i tijdh avisera om thesse vare consilia kunne
hafue gångh. Ty ther thet ickie gåå vill, tå moste vij fönt
begifua oss medh nogot folk af vår nation öfuer till eder, si
längie man sigh rådh toge medh rytterne, på thet theres aftogh
oss ickie om staten i Pryssen bringa motte, och sedan pro re
nata vijdere resoluera. AUenest meene vij vara högnödigt, o«
1 för dhen tijden eder i inga tractater medh them inlåta cij
eller annars temoniera, än att vij bådhe villie och roedell hs-
dhe dhem till at betala och vijdere bruka, skulle man än them

547

koppet ökie, igienom then Frantoötke hielpens nampD. Dhelte
dir 8å Tårt svaar och meeningh öfuer dhe besyftår I uthi edert
kieef tili 088 formalen, hvarefter vij inthet tuifle, at I Teten
alla aaker at disponera. Och på dhet rij må medh thet första
ftmimma, huru vidt I allt sådant förmeenen vara at effectuera,
derföre hafue vij sändt tili eder vår Ho£Quncker Jörgen Lewaldt
öfner landh, medh huilken vij edert svaar på allt dette, och
hnadh meere i dhe dubletter han medh aigh hafuer oförtöfaedt
förmoda. Och befala eder hår medh Gudh alzmechtig nådeli-
gen. Äff StochoUm dhen 4 Decembris, Anno 1629.

GustÄVUs Adolphus m. p.

Po8t tcriptom (på löBfc blad):
Vij hoUe och gott, her Cantzler, at I tili at holla eder Bau-
desin så mykit better tili handa och stadhftsta honom i vår de-
TotioD giören honom förtröstningh, at blifua vår General-Leute-
nandt öfuer thet Tyske cavalleriet. Datum ut in literis.

GiiBtavxiB Adolphus m. p.

Anteckning på sjilfya brefvet: Pneaent. i Elbing den 26 Deoembrii, Anno 16S9,

Brefvet finnes i Qxenstiemaka samlingen i icke mindre ftn 4 originalexem
plir. 2 af exemplaren, det ena nnderteeknadt af Konungen, det andra en sdn-
pldt«, aro efter Konungens egenhåndiga ooncept (se Oostaf Adolfs skrifter, at-
gifna af G. O. Btyffe, Inledningen sid. VI) skrifna »en clair» med J. Adler Sal
TU hand. De båda andra exemplaren äro i chiffer; det ena, försedt med ofran
gjord decbifirering, är likaledes af Salvins, det andra med chiffem oldst år skrif-
Tet med Tanlig kanslistil. De ftro daterade den 6 December 1629. 8 af exem
I^aien åro försedda med Rikskanslerens anteckning om mottagande: på det för-
sta 8om bär ofvan» de b&da andra (dnpletten >cn clair», ocb det af Salrias
ibifna cbifferbrefTet) bafva anteckningen: Prsasent. i Elbing den 2 Febroarii,
Anno 1630. Blott de båda brefyen »en clair» bafra ofTanstående poet scriptom.

åoa. StooUiolm den 6 Deoember 1689.

Hed ratificationen på fördraget med Brandenburg rörande restitution å de se-
qyestrerade orterna; om bjames Tid hafvet bibebåUande för Srerige; under-
handling med Danzig.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Huruledhes I haf-
ten medh Ghurfursten af Brandenburgh om Sequestrationen och
andre saker afhandladt, det hafve vij her Cantzlär, af edher

548

skrifyelsae till osfl af dhen 11 Novembris*), oss med Majoren
Anders Madsson väl tillhanda kommen, fömummidtt, och låta
088 dhett i alla motto väl behaga, effter som vij edher h&r hoos
vår ratification öfverskicka på dhe pacter I med Churfunten
giordt hafve, och vår asecuration emott honom på dhe platsen
igen gifvande, som till oss sequestrerede ähro, när vij få vårtt
igen. Vij tvifle intedt, att I, såsom i alltt annadt, så enkanner-
ligen hafve dett i achtt, så at vij hafve oss dhe platåer, soa
vidh siökanten och hafvet ähre, försäckradhe, och att vij i sta-
dhen för Grünhoff, må behoUa dhe byar, som vidh hafvett ähre,
och dher med göra oss vägen frij in i dhet Memellske gebie-
thedt. EUiest, dhet I uthi itt annadt edert breff förmftlen ora
correspondence och någon handeli i Dantzich att anstella, så
vele vij förmoda, att, såssom I veeta det vara oss njrttigdi, att
oss vidh dhenne stilleståudz lägenheett dragés animi och ha-
meurerne, sä myckedt skiee kan, der inne tillhanda, alltså vär-
den I och effter eder vaanlige discretion beflijta edher om nå-
gon communication till vår fordeel och bästa att begynna. Edher
Gudh allzmechtigh nådeligen befallandhes. Aff Stockholm dhen
5 Decembris, Åhr 1629.

Gustavas Adolphus m. p.

Aateckning: Pnosent. i Elbing den 26 Deoemhris, Anno 16SS.

408. StooUiolm den 5 December 1098.

Om fästningames i Preassen betiyggande för förrådiska st&mplingar af det opå-
litliga tyska rytteriet.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Alldenstund, herr
Cantzler, högeligen macht opå ligger, at vare fl&stninger i Prys-
sen blifve tagne i godh acht, icke allenast för all «than tillstö-
tende fahra och fiendtligheet, uthan och vare eghnes, särdeles
dhe obändige indisciplineredhe rytters förrädhelige pracdker,
ähr derföre vår n&dige befallning, at I seen edher väl före,
hvem I troo på vare vagner någor befästning i händer, och
hvadh för folck I läggien therinne. Enkannerligen moste I

*) I afskriften i registraturet för 1629, fol. 569, står: den 18:de. Biis-
Kanslerens åberopade bref finnes icke i behåll.

549

ktfra ögha på Pillow, och, så frainpt öfversten Essen fihr ännu
fvarr, göra honom dår till Gouverneur och öfver Fiskhusen,
doch at han i Pillow residerar. Och på dhet ingen öfrerste der
itne må gifvas tillfelle, där han medh sitt eghit heele rege-
nente der inne skulle logera, och hade således skantzen i sina
kender, at öfva emoot oss något förrädhorij och dhen oss aff-
liåDda; sedhan och, på dhet soldaterne icke må blifva förtrutne
oeb, af ledhsamheet till at blifva på den obeqvåme platzen, taga
något orådh före; och, til dhet tridie, at dhen infection där el-
jest aff natura loci vanckar icke må hafva så stoor macht, då
▼ele vij, at I månadtligen läggie dijt inn fyre compag[nier] af
Slbingske, tu compag[nier] af Fiskhausche och tu comp[agnior]
af Branssbergsche garnisonerne (så frampt där så starck besått-
niiigh behöfves) och låta dhem så hoUa där, hvar efter annan,
BJD månadh vacht och lösa hvar andra aff. Vij vele och, at I
icke logera någre ryttere uthi Memel eller Elbingen stadh,
Qthan heller accommodera dhem på bygden. Ty endoch dhe
dir hafva meera tillfelle at öfva deres mootvilie och göra alt
öfvenråldh, så ähre doch likväl någre fästningar därigenom för
dhem försäkradhe, och vitia så stoore, at, fast dhe än logerede
i itädherne, ekole dhe icke dess mindre rijdha uth på landet
och bedrifva där, hvadh excesser dhe vele. Edher Gudh befäl-
ländes. Aff Stockholm dhen 5 Decembris, Åhr 1629.
Anteckning: Present, i Elbing den 2 Febraari, Anno 1630.

Breftet, som angifves vara en »daplett», saknar underskrift. Jämfördt med
Rfistntotet lör 1629, fol. 667.

i04. Upsala den 9 Deoenoiber 1629.

I^ntents Persons atnämning till Gierdt Didrikssons efterträdare; öfrersändande af
ratifikationen på stiUeståndsfördraget.

Gnstaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter såssom I
begären, her Cantzlär, att vij ville förordna någon af Gamma*
Ku, 8om sigh på dhe saker någodt förstode, till Pryssen, dher
•[alig] Gerdtt Dirichssons saker att antaga, och holla dher vare
köker i richtigheett; alltså hafve vij der till förordnadt bref-
▼isare Lorens Persson, att han skall blifva dher i sfalig] Gierdts
8tadh vår BookhoUere, effter såssom I af hans memorial sådandt

5fiO

b&tter kunnen afseef). Yij hadhe tillförne achtadt conimiiDicen
med BijkBsens Rådh stilleståndz pacterne, för &n dhe blrfre
underskrefne, men alldenstundh vij förmeente, at det ville falla
för longsampt, då hafve vij samma inetrnment, som I oss öfver*
skiokadt hafve ifrån Pryssen undertecknadt och förfärdiga U-
tedt, och sendt edher thet med slysskryparen tillhanda. Der
nu så vore, att samma skep vore uhr skären aflupedt, för in
BookhoUaren dijdt komma kan, då varder Leuttnampten der
opå edher alla acta och breeff, vij till edher hafve depechertt,
af Secreteraren i en låda försegladt, öfverandtvardftndhes. Och
hafve vij befahladt BookhoUaren på dhet falledt att begifva sigh
till edher öfuer land, thet hastigaste han kan. Vij tuifle elliest
intedt, att I uthi alla motto ähren honom till adsistence, uttde^
råttandhes honom såledhes i sakerne, att han kan oss till tieDst
och edher till bijståndh sitt ombetrodde embete uttföra« Ock
befähle edher Gudh allzmechtigh. Aff Ubsala dhen 9 Decem-
bris, Åhr 1629.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pmsent. i Elbing den 26 Decembris, Anno 1629.

406. Upsala den 17 December 19S9,

Anmodan att söka för Sverige vinna Brandenborgska fästningskommendsoter
om anskaffande af borgare till Braunsberg i stället för de i pesten död».

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aldenstund vij
förnimme, her Gantzler, 'dett Öfversteleutenampten Streuf skall
på Churfurstens vegner*) hafya*commendamentet i Marienborg*),
derföre ar vår nådige vilie och befalning, •att I med all flijt
sökien till att bringe honom i vår devotion*), ehvad I och ther
på använda skulle, ' såsom och att I seen till, thett samme *9ii
nåå boos them, som*) på *Höfft are bestehe*), görendes eder flijt
*att bringa them i vår bestelning*), på dett vij *om de platzernc*)
så myckit meer kunna *vara försäkrade*). Medan och åtti
Brunsberg skall siukdoramen taga myckit af borgerskapet bort,
I vele derföre så laga, att i theres stadh, som afgå eller elliest
vijke der ifrån, må bringes andre borgere af vår religion dijt

t) 0enna första pankt är ordagrant lika med början af N:o 396.
*) De inom asterisker inneslutna orden äro skrifna i chiffer.

551

il igen, och af tliem etaden besåtties. Eder Gudh befalendes.
Aff Dbemla den 17 Decembris 1629.

Anteckning: Praaent. i Blbing den 14 Febrnari, Anno 1630.

Af detta bref finnes i Ozenstiemska samlingen tvinne originalexemplar,
I4da aUn namnteckning, delvis i chiffer och försedda med Bikskanslerens an-
tedming om mottagandet af ofvanst&ende dag. Dessutom finnes på samma stalle
«n med en ranlig samtida kanslistil skrifren oopia >en Glair>, hvarföratom det
jttedigare giives ett originalexemplar >en dair», försedt med Konnngens under-
skrift bland >AcU Polonica 1626—1680», diplom, saml. i B. A.

406. Upsala den 22 December 1629.

Xed dfversftadande af dnpletter af bref ; Rikskansleren bör sörja för föstningac-
nes i Preoflsen tryggande för de kejserligas anslag ; Yaming f5r Bhengrefren.

GuBtaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Alldenstund vij

liolle nödigdt, her Cantzler, att vij esomoftast mage flå tiden-

der ifrån edher om alltt edertt tillståodh, vij hafve förden-

«kuUd på nytt afferdadt en vår opvachtare till edher med dou-

bletter af vare breff, m&st thill den ända, att vij genom honom

kuDne om *8taten på then sidan blifva adverterade*), hvar vedh

▼ij edher nådeligen vele hafva förmante, att, effter nu *the Keij-

lerske uthan all tvifvell the prasparatorier*), som *af oss skee,

högdt varde apprehenderendes*), och fördenskuld till eventyrs

*emott våren*) sökiandes att göra •på edher*) ådt dhen *sidhan

n&gon diversion*), I derföre velen taga *alla saker hoos edher i

godh achtt*), och *försäkra oss alla festningerne, enkannerligen

Memell och Pillow, sålunda att the någodt *fiendtligitt ahnslagh*)

icke lätteligen må vara *obnox*). I moste och *see edher för Rein-

grefven väl före*), ty, alldenstund *han skall befinna sigh igenom

▼år citation offenderat*), och vij förnimme *een hans frende, Rein-

greffOttof), varai Eeijsarens tienst*), tå ähr *befruchtende, atthan*),

igenom thenne *pousseret*) och af egen *illvillie*), motte *oss och

vår stat*) någodt *ondt tillskynda*) vele. Derföre är vår nådige

villie, att I hafve på *han8 actioner god opsichtt*), och skare *ho-

nom alltt tillfälle af*) någon *skadtt vår stat att tillfoga*), såssom I

Veten ♦oss högdt vara anlägedt*), att dhen icke blifver *i någon

perikel satter*). Hvadh elliest edhertt tillståndh är, förmodhe vij

*) De inom asterisker inneslutna orden &ro skrifna i chiffer.
t) Orden >Ringrcff Otto» är i det bland Acta Polonica befintliga exempla-
^ sf Konungen egenhändigt tillagda.

552

medh *dhenne vår uttekickadhe pertinent relation*). Och befalft
edher Gudh allzmechtigh. Aff Ubaala dhen 22 Decembris, Ähr
1629.

AnteckniDg: Pneflent. i Elbing den 2 Febraari, Anno 1630.

Likaom det föreg&ende finnes ftfven detta bief i Oxenstiernska smmlliieeii
i tvånne originalexemplar, bAda ntan namnteckning, delvis skrifna i cfaiffér och
försedda med Rikskanslerens anteckning om mottagandet af ofranstående dag.
DessQtom finnes ftfren af detta på samma ställe en med en samtida kanriistil
skrifren oopia «en dair«, hvarföratom det ytterligare gifyes ett originalezemplar
»en clair», försedt med Konongens onderskrift bland »Acta Polonica 1685 — 1€9(V,
diplom, saml. i R. A.

407. Stockholm den 14 Januari 1680.

Värfningspenningars anskaffande åt P. Ch. von Scbanmbnrg.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Efiter det,
her Cantzler, at brefyisare, Philip Chri8toff[er] von Scheamburgk,
hafver sigh underdånigest anpraesenterat till at värffua obs et
compagnie soldater, huarföre, medan vij förmode uthi Pryssen
lägeligest vara them at upbringa och bekomma, ähr vår n&dige
begieran, I ville honom värfningspenninger förskaffa, effter som
I bäst medh honom accordera kunne. Gudh befalandes nåde-
ligen. Datum Stockholm [den 14 Januari, Anno 1630].

Ur registratnret för 1630, fol. 10.

408. Stockholm den 16 Januari 1680.

Om den tyska expeditionen och därmed i sammanhang stående ärender; Preas-
siska staten; betänkande begäres rörande Liffland, m. m.

Memorial öfver the ährander och praeparatorier theo
Tyska expeditionen angående, som H. K. M:tt nådigst
vill hafva Cantzlären tillkenna gifvitt, att han sigh
effterrättar och begärer af honom genom Secreteraren
Lars Grubbe hans consilium och betänckiande opå.
Actum Stockholm den 15 Januarij, Åhr 1630.

Alldenstundh H. K. M:tt hafver bekommidt Cantzl&rens breefl
med Ofversten Bengdt Bagge, huar uthinnan han så nu som för

558

diBtte rådfaer, aU H. K. M:tt sigb thet Tyflka krijgedt antaga
iflk, på tbedt then fahran, som sjnen H. K. Mnt och Sveriges
diroDo uthur Tysklandh tiUstunda» må blifya förekommen, och
Igenom Gudz nådige bijstånd afv&rdh, så gifver H. K. M:tt
Gustzlären nadeligen tillkenna, thedt H. K. M:tt fuUer ftr med
kooom af een intention, och låther sigh hans rådh i then mot*
tPD nidigst behaga, arbetandbes med al flijt der opå, hurulunda
E K. M:tt tbedt må kunna b&st Stella i verkedt.

Min så falla H. K. M:tt så monge och stoore bcsvärlighee-
ter fdre, att H. K. M:tt nogsampt seer sigh ther igenom råka i
OQDdvijkelige labyrinther. Ty såssom sådane stoore värck icke
Ire nthan theres stoore dif&culteter, så befinner H. K. M:tt uthi
dette först och förnemligast thctta betenckiande, huruledhes B.
K. M:tt kan the Tyske ryttare, som i Pryssen ähro, antingen
tber blifve med gott contentament qvitt, eller och the dispone-
res der henn, att the, ådtnöijandes sigh medh een månad soldh,
then them i Pryssen gifves kan, motte bringas till H. K. M:tt
dllkommande våår, och Stellas opå then Tyska botnen, ther H.
K. M:tt tå sitt felldtläger hafvandhes vardher.

Att dancka them aff med godh förnögningh och utban pe-
rikel af R. K. M:ts stat i Pryssen, thedt merker H. K. M:tt
nepligen skee kunna, alldenstundh så monge peninger, som them
mittå eller ådtminstonne någorledhes tillfridz Stella kundhe, icke
ire att komma till väga, hvadh heller H. K. M:tt thedt Tyska
bijgedtt antaga eller förbij gå låta ville. Sedan, vore icke hel-
ler H. K. M:tt gagneligitt att skillia sigh vidh them, serdeles
ther H. E. M:tt sigh i Tyskland engagerer för thesse orsaker:

Först, att effter som thedt icke skiee kan uthan theres dis-
eontentement, så skulle thedt och gifva H. K. M:tt stoor illvilia
och disreputation boos Tyskarne, och mongen uttyda thedt för
^ haat till nationen. Der boos, såsom the tå nödgadhes gåå
fienden tillhanda, och han derigenom märkeligen förstärcktes,
«* blefve H. K. M:tt der emott myckedt försvagadt på rytterij
och nepligen bastant, ther fienden, såssom befahrande ähr, med
en stark armee H. K. M:tt strax i begynnelssen fatta och för-

554

hindra ville, att presentera hooom någor battaglie; men aM
verfva nu andre ryttare, fast man ähn them under annor eapitub
tion bekomma kunde, rill intedt minder peninger till, än thessi
kanna n&gorledes ställas med till fridz. Och skulle ther mei
ganska longsamt omgå, och H. K. M:t8 intent i medier tijdl
retarderas, så adt H. K. M:tt här före bådhe nödigdt och njt
tigdt hoUer, att thesse ryttare hoUes II. K. M:tt ännu tillluinda

Här villia nu falla tree förnemblige difficulteter: Föret, hon
rytterne skole kunna öfyertalas att begifva sigh till H. K. Mitt
uthur Pryssen;. till thedt andra, hvar thet skall tagas, som tb«
skole contenteras medh, och, för thedt tridie, på hvad sätt the
skola kunna beqvemligast bringas ther ifrån.

Hvadh thet första vedkommer, tå ähr H. K. M:t8 villie, att
Cantzlären giör sin flijt, först att fullkomligen öfvertaala lyt^
tame, thet the skole få hoos H. K. M.tt uthi alltt nöijachtigdt
contentement. Sedan, att han bringar ådtminstonne een måosd
solid för them till väga, och, ther the sigh ther medh eij ville
låta ådtnöija, at han tå brukar sin högste credit till att försksfii
them ändå een månad soldh ther till, eller och att Cantzläres
tager then skulld, the kunna i Pryssen giordt hafva, på sigh att
betala, och giör them ther med en månad soldh godh, eller
och at han tillseer med bester och pistoler at contentera tfaem
then, hvillka han kan på credit opbringa. Att persuadera them
till att låta nöija sigh, kan myckedt hielpa, at Cantzlären giör
them stoortt hopp opå thedt Tyska krijgedt, och att H. K. Mit
igenom Frantzoske och HoUendske adsistencen nogsampt fUr
medell bådhe att betala och bruka them lenger. H. K. M:tt
begärer och, at Cantzlären secr till, om han kan negocieraopp
commiss på een månadh soldh sigh belöpande och senda thedt
med them under handen till H. K. M:tt, att H. E. M:tt kas
gifva them thedt, när the till H. K. M:tt ankomme. Hvad E
K. M:tt tå förmeenar hafva med sigh at contentera them med,
och huru H. K. M:tt med them tencker att procedera, thedt
kan Cantzlären af Grubbens mundtlige relation förnimma. I
medier tijdh vill H. K. M:tt ingalunda, att Cantzlären lägger

555

|i|h medh rytierne i någor tractat på itt eller annadt s&H» hvar
:%eDoin the till någor ovillia förordsakes motte, uthao att han
jaigh alltt beflijtar, att holla them i devotion, till des H. K. M:tt
IImi sjelff komma med \them till handels, hvarest H. K. M:tt
ftrmodar, att allt sigh sä myckedt bättre gifva skall.

Hvar samma summa skall tagas, thet troor H. K. M:tt, att
CanUlären skall holla För största besuärett, allthenstund credi-
ten blifver nu i vintter mechta opspändt, och the medell, som
nan i våår bruka kunde, der till assignerede, och att lada skuld
opå skulld och belasta sigh högre, än man kan draga, thett vill
heela staten ingen lijten fara förordsaka, hellst när man och
anseer, thedt man crediten intedt minder frambdeeles än nu
tillijta moste. Men så ähr likvell H. K. M:tt i then meeningh,
att Cantzlären väl skall kunna hämpta sigh och redressera then
staten igen, effter som honom, när han blifver med then ryt-
tarelasten af, och hans uttgiffter såledhes minskade, intedt kan
der till råådh och medell feela. H. K. M:tt begärer förden-
skuld, att Cantzlären brukar sin högste credit, att han må kom-
ma lå myckedt till väga, så att rytterne skaffes med contente-
ment ifrån honom, intedt anseendhes, att han sigh ther igenom
någodt besuärer, hvillkedt frambdeeles väl kan bättras igen.

När the nu skole skickas ther ifrån, tå är betänckeligitt,
hvadh heller the till siös eller öfver land till H. K. M:tt sen-
das ikole. Ty H. K. M:tt seer på then eena sidan, hvadh diffi-
cultet förefalla vill att fåå så monge skiep, som behöfves, och
hvadh skade ther igenom licenterne tillfogadt blifver, på then
andra, huru fahrligitt thet ähr att låta them gäå landvägen, så
Att icke fienden, ther han sådandt förmärckte, ginge them emott,
och, thett Gudh förbiudhe, tillfogadhc them skada. Men effter
ett thera ju skie moste, så är H. K. M:ts nådige villie, att Cantz-
lären bådhe deelar väl öfverväger, och, alldenstund han är in
loco, ther han fiendens contenance bäst kan förfara, då tillstäl-
ler H. K. M:tt hans dijudication antingen att skicka them land-
^agen, så frampt fienden icke är på then sidan Öderen dess
starkare, och han seer godh adparence, thedt the säkerdt kunne

556

komma igenom, eller ock att prseparera för them skiep till att
komma sjöledhes.

Om the skole landvägen, då meenar H. K. M:tt, att Gantz-
lären moste adiungera them the knechter, som till H. K. H:tl
skickas skole, och kan her Teuffell förordnas them till förmao.
Sedan att Cantzlären handlar med Biskopen och Woiwoden a(
CuUro, at the låthe them obehindradt passera igenom Pomme-
rollien, gifvandes före, them effter theres capitulation på Tyake
bottnen skole afdanckas, och tviflar H. K. M:tt intedt, thet si
väl the som the Dantziger skole vara benägne att hielpa ther
till, på thedt the kunne blifva them uhr Pryssen qvittc, och,
«ber så vore, att the kunna komma then vägen igenom, tå bol-
ler H. K. M:tt gott, att the taga theres vägh antingen igenom
Gartz ådt Grijfenhagen eller och ådt Gammin, och fasta sigh
på eendera ortten, till thes H. K. M:tt kan komma them till
undsättningh. Doch vill H. K. M:tt, att ingen marche af tbem
anstelles, för än H. K. M:tt är fast i Pommeren, allenast att
Cantzlären är här opä betänkt, och gifver sitt consilium, så hn
ther om och vägen till att marchera, innan tijden kommer, vij-
dare ordre af H. E. M:tt giffves. Men ther så ähr, att Cantz
lären hoUer thette eij rådeligitt, då vill H. K. M:tt, att han så
myckedt mehre låter rychte der om uttgå, på thedt fienden der
igenom i sine consilijs och actionibus må kunna distraheras och
turberas, och kan likvell intedt skada ad äugend am fidem, att
Cantzlären anhoUer hoos Bispen af Cullm om passagen. Och
moste Cantzlären på thetta fallett see sigh i tijdh före om skiep,
corresponderandes med FegraBO ther om, att han uhr Sundedt
kan få adsistence med frachttskiep, och såledhes icke nödgas
negociationen och licenterne skada.

Här hoos kan Cantzlären af Grubben förnimma, att Knip'
husen hafver prsesenterat H. K. M:tt at verfva tutusende eller
och meere ryttare, effter een ny och ringare capitulation än
thesse nu hafve, såssom och att bemellte Kniphusen (remon-
strerandes H. K. M:tt, huru svårtt thedt ähr att bekomma någie
knechtter till H. K. M:ts tienst för kopparmyntedz sknlld och
then ringa gage, som oiBScererDe till foot gifves af H. K. M:tt)

557

bifrer giordt föraUgh på en ny ordningh under footfoUkedt,
bTiUken sampi thedt föralagh om rytterne Grubben skall taga
ned sigh och communicera thett Cantzlfiren. H. K. M:tt mee-
Bar fulier, att theo ordningen för rytterne kunde vara godh,
och moste Grubben beråtta Cantzlåren, huru vijdt H. K. M:tt
hafver begyntt och meenar att bringa then på bahnen. Medb
bechttefne seer H. K. M:tt, at thet kommer nästan på ecn be-
kostoadh utt, alidenstund månaderne blifva af Kniphusen tagne
längre, och hvadh officererne gifves meere, thett korttes knecht-
terne aff. H. K. M:tt begärer allenast, att Cantzlären thetta
med her Teuffell öfverväger, och gifver sedan ther opå sitt be-
ttnkande.

10.

Hyadh Cantzlärens förslagh anlangar på then Pryske staten,
tå kan Cantzlären see af then balance, som H. K. M:tt nu ho-
Bom tillskickar, huruvidtt thedt blifver verificerat, opå hvillke
posters richtigheett H. K. M:tt intedt vill tvifla; ty endoch Cantz-
lären förer sigh the 23,000 rdr af store tullen till deficit, så haf-
ver doch Anders Svensson allaredo ordre them att praestera,
och kan Cantzlären ther fritt draga opå. The 7,230 rdr, som
restera hoos Conradt Fallkenbergh, them seer Cantzlären af then
eoDto, som på hans negocierande giordh ähr, hvillken Grubben
med sigh hafver, vara ennu beholdne, doch alidenstund H. K.
M:tt icke fulleligen kan veeta, huru ther om sigh hafver, tå
moste Cantzlären på bemalte 7,230 rdr icke lätteligen draga nå-
gre Techslar, för än han aviserar Fallkenbergh föruth ther om,
ock veet, att the blifva accepterade. Men hvadh Bugusslaus
Sosena leverance vedkommer, så, allthenstund ther opå ennu
fattas 438 läster, tå hafver H. K. M:tt befahladt Grubben att
tala med Rosen, så frampt han träffar honom ann i vägen, och
föroimma, om huru mycken spannemål han hafver i förrådh;
men ther Grubben intedt träffar honom an, tå hafver H. K. M:tt
skrifvitt Kosen till, att han skall avisera Cantzlären ther om,
och kan tå Cantzlären sellia på leverance, om han någodt haf-
ver i förrådh; men ther intedt vore ther förhanden, tå förmo-
^r H. K. M:tt, att Cantzlären brukar crediten till att opfylla
>å thett, som hvadh mera af landzhielpen uhr Sverige resterar,
allthenstund thetta för the fremroande soUdaters och ryttares
QDderhoUdh skull, som här i landedt H. K. M:tt trycker, och
thedt andra för åhrsens tijdh och then commission, som her

• 558

Johan Skytte gifven fthr, om flpannem&ls opköpande i LifflandI
icke möijeligitt vara vill att prseBtera.

11.

KrigzfoUkedt belangande, sora i Pryssen brukas skulle, ti
seer H. E. M:tt, att i then staden Pryasiske staten tillförennc
var giord p& 11 regementer knechter, tå hafver Cantzlären giordl
then tu regementte ringare, och then omkostnaden sigh afdrt'
gidt. Så allthenstundh H. K. M:tt förmcenar, när alltt bUfrei
i Pryssen stilla, och then ryttarelasten, som nu Cantzlären mäsl
prsesserar, dragés honom af, tå skall Cantzlären väl kunna för-
see alla platzer, som nu behöfve besättningh, med trij rege-
menter och nogh hafva fyra regementer att bruka i felldt, och
fördenskull väl kunna mista the öfrige fyra, hellst medan han
kan, ther någon fahra opå komme, antingen verfva sigh i en
hast så myckedt igen, eller och få the samme tillbakars, eller
och hempta så myckedt han behöfver uhr Sverige. Doch vill
H. K. M:tt, att Cantzlären för thesse regementen, som uhr Prfi*
sen till H. K. M:tt fordres, ehuadh the blifva meer eller min-
der, giör provision, så att the tädan effter af Pryssiske stateo,
deres underhold bekomma kunne, effler som H. K. M:tt for-
hoppas, thett skall icke falla Cantzlären myckedt svårtt, när han
blifver then lasten af rytterne qvitt, och kan crediten athan
stoortt besvär menagera.

12.

H. K. M:tt begärer och, att, på dhett H. K. M:tt icke mi
feela fremmande follck, serdeles knechter, Cantzlären derföre
ville Stella i Pryssen continuerlige verfningar ann, icke MeBåSt
till att complera sine regementer, uthan och att succuners H.
K. M:ts armee, och synes vara beqvämbdt, att han till deo Än-
dan låter verfva ensle*) compagnier, them han kan H. K. M:tl
efter handen tillskicka, att ther medh refrichera the regementer
H. K. M:tt brukar. Orsakerne, hvij H. K. M:tt holler bäat, att
verfningen steiles ann i Pryssen, skall Grubben mundtligcn be-
rätta.

13.
Allthenstundh och H. K. M:tt förnimmer, att rytterecom-
pagnierne äre mechtta svaga, vill therföre H. K, M:tt, att Cantt-

♦) =en»kiHa; ordet är tydligt skrifret, såväl i registratnrct som original'

559

Inn ATiserar H. K. M:U i tijdh, huru starke the ähre, på thedt
L K. M:tt kan l&ta rerfva 8& myckedt, att then numerus, som
L K. M:t iencker och holler nödigdt att bruka i felldt, kan
Gfra fnllgiordh.

14.

Till rytterijdz behoff begftrer H. K. M:tt, att Cantzlfiren vill
•pköpa någre hundradhe laster haffra, ejBTter som H. K. M:tt
bmodar der skall blifva gott köp opå i Pryssen, sedhan Poll-
oike rytterijdt är förskingradt, och veet H. K. M:tt uthan thet,
leere &d hvadh H. K. M:tt kan ventta uhr Ryssland, hvillkedt
itedt vill förslå, iotedt att tillgåå, hvar H. K. M:tt icke kan få
I Cantzlären adsistence.

15.

Hvadh kruut och solltpetter belangar, sä, alldenstund H. K.
Hrtt till then expeditionen vill behöfva öfver hundrade laster
buut, hvillka icke kunne bringas alle på en ortt tillväga, der-
tkre är H. K. M:tts meening, att Cantzlärcn nu ville see sigh
om köpmän, så att han af thcn sorten kan veeta sigh någon viss
p06t i väår tilgåå, hvar med han kan komma H. K. M:tt till
Bsdeettningh, der H. K. M:tt kommer in actu att skiuta och
behöfde succurs. Men så holler H. K. M:tt onödigdt, att Gantz-
lifen nu besvärar sigh med någodt inköp ther aff, allenast han
ville laga så, thedt han veett, hvar thet tillkommande våår kan
W bekommas.

16.

Hvadh her Johan Skytte hafver fått för instruction och
l>efallning i Liffland att bestella, theraflF sender H. K. M:tt Cantz-
liren copier med Grubben, begärandhes, att Cantzlären med
Skytten i alltt thedt, som lender till H. K. M:ta och rijkssens
▼üferdh, corresponderar, och gifver H. K. M:tt sampt Skytten
>itt betenckande, huru then provincien kan bringas i floor.
Sptnnemål hafver H. K. M:tt fördenskuUd nödgas befala Skyt-
^D opköpa i Lifflandh, effter then nu är på alla ortter så dyyr,
'^^ H. K. M:tt elliest ingen råådh veett att underhoUa armeen
tiukommande sommar. Men der något bätter köp bleflfve i
^^nen på spannemål, tå sage H. K. M:tt gierna, att Cantzlären

560

kunne bringa någre visse personer opp, som tädan ifr&n gjord«
för itt vist billigdt prijss aoseenligh tillförssel på theree eget(
eventyr till H. K. M:tB läger, effter som H. K. M:tt for thetti
Cantzl&ren ther om hafver tilUkrifvitt.

17.

H. K. M:tt vill ock hafva Gantzl&ren förmanadt, att haa
medh flijt förnimmer, hvadh dhe Wallensteiniske skepen, som
i Wissmar ähro, taga sigh emott vähren före; ty alldenstnnd H*
K. M:tt hafver befahlatt Skytten vidh förste öpedt vattn atl
succurrera Strälsundh, så, på dhet sådantt säkerdt må skiee, och
H. K. M:tt icke nödgas turbera transporten medh sine egne
skeep, skall derföre Cantzlären, så frampt han förnimmer them
Keijserske röra sigh, see till, att han brcde vidh H. K. M:t8
skiep, som han hoos sigh hafver, ändå tree eller fyra frachtt-
skeep bringer in Martio till väga och sender them ådt Strål-
sundh, att coniungera sigh ther med the fem skieep under Pet-
ter Blum och förhindra them Keijserske, så vidtt möijeligitt,
infestationen af siön.

18.

Om thett stilleståndh H. K. M:tt hafver befahlatt ber Steen
Bielke negociera med Wallenstein skall Grubben hafva copie
af H. K. M:tts breeff, att vijsa Cantzlären, och berätta honom
ther hoos, hvadh motiver H. K. M:tt ther till hafver.

19.

Grubben skall ock hafva med sigh copier af H. F. K:dc
Administratoren af Hall[e]s sampt her Rasks expedition, såssom
och Gammerarij sidste instruction, Frantzöske Gesandtens pro-
position och depcchc, Änders Svenssons memorial, och hvadb
meere acta, thedt Tyska väsendedt angåendhe, som här nyes
äre passerade, att communicera them Cantzlären, på thet bsD
må kunna med them theri correspondera.

20.

Hvadh general officerer H. K. M:tt achtar ådt våhren hoos
sigh bruka, skull ock Grubben mentionera, och höra CantzU-

561

ifens betänckiande. Enkannerligen vill H. K. M:tt, att herr Jo-
ihm Baneer motte aendaa med thett första hem, och må Cantz-
llren begära, hvcm honom teckcs i stadhen igen.

Gustavue Adolphus m. p.

Bigill.

100. Stockholm den 16 Januari 1680.

>Creditiy'*) för Sekretären Lars Orubbe till Bikakansleren.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aldenstund, vij holle
oödigt, her Cantzler, att få om nägre anliggende ärender eder
avis med dett aldreförste igenom någet vist budh, therföre hafve
tij till eder affardet Secreteraren Lars Grubbe, och både gifvit
lionom på sådane ärenden åtskillige skrifTtlige memorialer, hvilka
I till underrettelse bruka kunne, såsom ock mundtligen infor-
neret honom om vår mening, och befälet att taga med sigh be-
flkedh om, hvadh här är passerct, förmodandes, att han vår in-
tention och statum renim någorledes skall veta eder att gifve
tillkenna. Vij begäre nådeligen, att I thett altt med flijt och
effter eder vanlige försichtighcet öfvervägen, och honom, Secre-
teraren, om eder mening igen och den sidans tillstånd fullkomb-
ligen underretten, affärdandes honom thett hastigeste möicligit
till 098 hijt tilbakers. Eder här med Giidh befalendes. Af
Stockholm den 16 Januarij, Åhr 1630.

Gustavus AdolphuB m. p.

Anteckning: PracHent. i Elbing den 7 Marti j, Anno 1630.

^0. Stockholm den 17 Januari 1680.

Memorial öfver de ehrenden, som angå then Pryske
staten och H. K. M:tt vill, att Cantzleren tager i acht.
Actum Stockholm den 17 Januarij, Åhr 1630.

Först, holler H. K. M:tt högnödigt, att Cantzleren är betänkt,
liumledes the land och städer, som H. K. M:tt i Pryssen inne-
*) I påskriften utanpå brefrct, gjord i kansliet, kallns detta *creditif».
Axtl Ozetutiema, II, 1. 36

562

hafver, må bliiva H. K. M:tt föraäkrede, medh gode fortificatio-
ner och fikantzer, pA alle orter, tber näger lägenheet ther tili
ähr, sä att man tili them kan på all händelse hafve een säker
retrette.

Till then ända ähr nödigt, att the skantzer och staketer,
som H. K. M:tt hafver förmeent skole lägges på the öijer och
platzer H. K. M:tt hafver i Store Werder, blifve med thett för-
ste brachte i värket, på dett H. K. M:tt förmedelst them sigh
possessionen af Näringen och hafvet tillholla kan, så frampt H. I
K. M:tt Höfft mistandes varder. Och holler H. K. M:t på dette '
fallet gott, att Cantzleren seer till, om icke lägenheet gifz pft :
Näringen vidh Stuthof eller annerstädes, ther han är smalast, i
att upbyggia två rojale skantzer, en på then sidan åt hafvet, oeb \
then andre vidh Wieselen, förmedelst hvilke skantzer hafvet och ;
Wieselen kunne coniungeres. Och meener H. K. M:tt att Ii- i
centerne beqvembligen vidh then, som bygdes vidh haafssijdao,
tages kunde; och att man ther kunde låtha byggia mflnge emå \
vährbare båtcr, sådane som armader ärc boos Dynckyrkerae, ,
att tillholla sigh dominium öfver seglatzen till Dantzich. Se- |
dan vore och Pillow igenom thesse skantzer på then sijdan för- i
säkret.

Och eiFter såsom Pillow är then förnembste platz, på hvil-
cken H. K. M:ttz heele stat i Pryssen hänger, och Cantzlåren
therföre ögat opå hafva moste, vill therföre H. K. M:tt, att
Cantzleren först och frempst seer till, att thett värk ther är
blifvcr bracht i någer pcrfection, och, om möieligit vore, rundi
om med vatngrafverne befästet, hvilke H. K. M:tt meener, att
man medh muur skall kunna opdraga både emot haafsidan och
ellicst. Sedan holler H. K. M:tt nödigt, att then lille skantzen
vid Spiringz hus, blefve giordt större, så att och han Spiriogz
byggning inbegrepe. Och kunde ther uthan före sökies lägen-
heet under defension af skantzcn att göra een hampn, hvarest
någre skep kunde hafva theres vinterläger. Och meener H. K.
M:tt, att Cantzleren till thette arbetet kunne bruka bönderne i
nägden ther omkring.

563

Yttermera att föreåkra Pillow, hoUer H. K. M:tt rådeligit,
•åsom ock att få dominium i Friske hafvct, att en rojal skaDtz
[bygges] vid Zimmerbuden, ther Medenousche bäcken flyter in
i hafvet, således att then spitz och hampn, som ther är, blefve
itarkt befastet, så att man ther någre båter hafva kunde att
fbrkindra all turbation i hafvet.

Desse hoUer H. K. M:tt vara de förste och högnödigste
tärk, som Cantzleren bör tankia till att ställa i värket, såsom
och, att en rojal skantz kunde lägges vid Churiske hafvet, ther
någet tillfälle vore, vid Bledowsche bäckens inlopp eller anner-
Stades, att man således hade en fast foot i Sambiand, och Pil-
low på then sidan försäkret.

Ther hoos vill H. K. M:ti, att Cantzleren drifver opå, thett
Elbingens förstadh blifver bracht i dcfension, och thett värk,
ther är begynt, mcdh bårgernes flijt och arbete oprettet, enkan-
nerligen att Zorgen och the orter, ther intet vatn kan bringas
uthi, bätre fortificeres.

Och meener H. K. M:tt gott vara, thett Cantzleren seer till,
Att tree rojale skantzer mage ther opbygde blifva på cronones
bekostnadh, en vid S. Annseberg, then andre vid ....*) qvarn,
och then tridie vidh Fågelssången; och meener H. K. M:tt, att
^d qvarneskantzen kunne någre spillslyser beqvembligen an-
^Uas, till then skantzens större försäkring.

Och vill H. K. M:tt, att Cantzleren här bredevid tillhoUer
the Elbinger, att the göre theres flijt till att bringa handtvärkz-
män och bårgere nogh in, som samma värk kunne besättia, på
thett ther af således må blifva en stoor, stark och populeret
stadh.

*) Tomniin för namnet är här lemnadt i texten.

564

Cantzleren ville och laga så, att skaDtzerne i Lille Werder
blifve brachte i fuUkomblig defension, såsom ock att vara be*
tenkt att läggia någre an vidh Nogaten på både aidor op åt
Marienborg, thett närmeste skee kan, till att försäkre thermedk
Lille och den deel H. K. M:tt hafver i Store Werder.

10.

Opå Brunsberg moste Cantzleren och gifva acht, att thett
må blifva populeret, och i staden för papisterne, som anten död
eller elliest vijka bort, vare religionsconsorter dijt inbrackte.
Sedan, att om nye staden må blifva lagdt en god festning, ef-
ter som thcr ar ther till en beqvembt platz; och till att gört
ther godhe vatngrafver, kan strömmen ledas ther omkring. Och
endoch thet ville blifva ett stort värk och myckit kosta, så ar
dock den circulus ther innan före, af hvilken thett kan hafri
sitt försvar, och kan man bruke både bårgerne i staden, såssom
och bönderne af lähnet, till arbete.

11.
Alle de värk, som Cantzleren begynner och tänker till att
anläggia, moste tages store, så att de af myckenheeten iitaf folk
kunne defendcres, och vill H. K. M:tt, att Cantzleren dett In-
genieuren flitigt förehoUer. Sedan moste och observeres, tti
the på the platzer anläggcs, ther man them till vatns, när om*
tränger, kan undsättia. Och för thett tridie, att på the orter,
ther någen dispute gifves, lägges allenest slätte värk och stse-
keter, så att, om man them skulle afi^rädha, man ingen stor sks-
dha, och then them finge, liten nytta ther af hafva motte. Sidrt
begärer H. K. M;tt, att Cantzleren icke låter någet mera begyn-
nas, än som kan väl fullbordet blifva, allenest att han vill låtha
Ingenieuren göra planter och afritninger af de värk, som han
holler gott att ställa an, såsom ock, att der göres conto, pi
hvad the kosta vele, och thetta sändes H. K. M:tt med första
tillfälle tillhanda, på dett H. K. M:tt thess mening ther om kan
gifva Cantzleren tillkenna.

12.
H. K. M:tt begärer och, att Cantzleren vill skaflla exact
Charta af landet, icke allenest thett H. K. M:tt innehafver, uthan

565

ich hele naboskapct; eDkannerligen af Cassuben kring om
^utzich, åt Hamroerstcin och så neder åt altt in till Colberg,
åfom och af Warten altt in till Öderen, jftDivel ooh kring om
)aotzich, af sielfye etaden och Wisellmunde. Sedan och af
iosnen, och tben vägen opp åt Läyen och Willm, eå att, ther
laget Gendtligit sigh yppede, H. K. M:tt må hafva ther om be-
(kedh.

13.

Och vill H. K. M:tt, att der uthi observeres, så att situa-
tionen blifver kring om städer och festninger noterct, på een
och halfannen mijl när ther om kring.

Effter och Cantzleren nogsampt veet, huru högt H. K. M:tt
ftnligger, thett H. K. M:tt kan blifva stark i siön, både till månge
lisom ock till store och vährbare skep, ocb i Pryssen är gott
tillfåUe att anstelle skepzbyggning, effter som ther är både eke-
•kogh nogh på åtskillige orter, hampner till att byggia vidh
'^glig^i timmermän och arbetzfolk anten kan uhr Dantzich och
KöDingzberg hoUes eller och förskrifves uhr Holland, ähr ther-
för H. K. M:ttz nådigeste vilie, att Cantzleren vill låtha sigh
»nläget vara på the orter, ther skogcr finnes, och lägenheeten
tillåter, att låtha ställa i värket någre store och gode örlogskep,
tbem man sigh kunde förlåta opå och bruka till att fächta medh.
Och kan af thett verke, som af thesse store öfvcrblifver, byg-
ges strutzer, potter, vatnlöpere och andre småfarter, sä att altt
till nytto och intet till spillning anlägges. Hvadh omkostnaden,
'ier opå åtgår (?), vedkommer, så är H. K. M:tt till fridz att dever-
t€Ta någet af Skepzholmsanordningen och låthe thett komma
Cantzleren till hielp, så snart han kan bringa byggningen ther
1 värket, och kan all then järnredskap, som ther till behöfves,
förskrifves uhr Sverige.

15.

Cantzleren ville och tillhålla thc Elbinger, att de late byggia
potter och vatnlöpere, sådane som i Holland brukes, hvilke
™«ö både till att löpa på fracht och till att fächta med, der
omtrånger, bruka kan.

566

16.

Ju moete Cantzleren så laga, att han altidh hafver på båd«
siöerne någet bevährt tyg, och sådan skepzredskap i sitt våld,
att han, hvad ort, som behöfva motte, kan undsattia. Till hyil-
ken ända, såsom och att H. K. M:tt kan få nägen adsistence af
Cantzleren i sommer på någre strutzer, till att bruka them i
Pommerske vijkerne och andre tillfallen, begärer H. K. M:tt,
att Cantzleren bähr sorg före, sä att de strutzer, båter och an*
dre siöfarter, som ther are, blifva vid förste vårdagh reparerede,
med segeli, takell, tygh och altt tillbehör. Och kan Cantzleren
thertill bruka Capiteinerne Hans Hansson och Lars MatzsoD.

17.

Cantzleren ville och see till, att een hampn kunde göres
vid Passarie, ther någre skep lägges kunne, såsom och en skantz,
så att Brunsberg med hafvet må blifva coniungeret.

18.

Ahr thett så, att Cantzleren är ännu i possession af Höfit,
och han med någen fogh kan ther till komma, då vill H. K.
M:tt, att han dett icke lefvererer ifrån sig, uthan holler dett
H. K. M:tt tilhanda, under den prastext, att han sig medh de
Dantzicher icke hafver om tullen föreenet. Och holler H. K.
M:tt gott, dett han protraherer samma tractat medh Dantzich,
thett längste han kan, och icke dess mindre tager tullen i våkr
med then moderation, elfter hvilken han elliest achtede medh
them sluta; och thetta för the orsaker, som Grubben veet be-
retta.

19.

Så ofFta Cantzleren skrifver hijt öfver, vill H. K. M:tt, att
bookholleren altidh tillhoUes att sända conto sampt ruller på
folket der brede vidh, på dett H. K. M:tt in resolutionibus må
gå eå myckit vissere.

20»).

Af thette altt, thett som icke kan sä strax steiles i varket,
begärer H. K. M:tt, att Cantzleren likvel hafver in memoria,

*) I originalet gtår, tydligen felskrifvet, 21.

567

»eK gör disposition der till, tagandes thett som nödigest synes
krst före, och gifvendes H. K. M:tt om thett öfrige sitt consi-
fem vid tillfalle tillkenna.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

41L VeBter&s den 27 Februari 1680.

Att sdijtt för öfTentlöjtnant W. voa Wallenstein och hans njvårfyade folk.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dhet, her
Cantzler, vij hafve uthi befalning gifvit vår Ofversteleutenaropt
0S8 elskelige, edle och välborne her Willhelm von Wallenstein,
*l y&rfva till vår tienst i Pryssen fyre compagnie roousquete-
reie, derföre är vår nådige vilie, at I velen förordna honom der
tull een beqvämligh löpeplatz, der dhe kunne hafva deres ren-
devous, såsom och at I uthi lijka måtto så laghe, at dhe strax
tffiei handen, effter som dhe troppevijs ankomme till, mage
bekomma deres läningar.* Sammaledes ville I tillsee, at bemalte
W Wallenstein effter handen och lägenheeten må blifva con-
tenterad den rest, han på sin affrechning kan hafva till att for-
dra för sitt förre compagnie, effter som edher det beqvämligast
faller. Dette I således effterkomma vele. Edher Gudh bcfah-
landes. Aff Vesterås den 27 Februarij, Anno 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

412. Stockholm den 17 Mara 1630.

(^nakerna till afbiytandet af underhandlinf^en med Frankrike; rykten om Dan-
marks förehafrande m. m.; Konungens besiat beror på underrättelser från
Rikskansleren; om underhandling med Kejsaren; bref från J. Skytte o. s. r.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Hvadh Charnacé
W beatelte, för än Grobben sändes till Pryssen, thett läte vij
^^er, her Cantzler, tå med honom förnimma. Huruledes han
^M sedan är igenkommen, och hvadh här med honom är trac-

568

tcret vordet, thett värdan I af innelagde acter seendeB*). Or-
saken, hvi man för thenne gängen hafver intet med honom
sluta kunnet, är tben, att vij icke hafve funnit godt vidh thetta
sakernes tillstånd så högt förobligera oss till Konungens i Frao-
kcrijkes nuturn och arbitriura, allenest för trij tunnor guld skuld,
helst medan vij nogsampt afftaga kunde, att mästeparten af Kaos
säudebudz löffter och tillsäielser vore illa grundede och intet
opå att byggia. Så medan vij are än nu således tvifvelachtige,
hvadh vij vele först eller sidst begynna, eflFter Ronungen i Dan-
mark sägz hembligen värfva, forska ntza Ruden, stå i handel med
Pomerske Landständerne om att köpa Rügen, och annet sådant
mehre, landet hafver ock ellicst här till varit här hema med
skiussiarder så besväret, att vij kunne icke bcqvämbligen kalla
Ständernc tillsaman, kunnom eij heller så hastigt mcdh Rikzens
Rådh, som än nu här och ther är skingret i provincierna, stelk
sakerne i deliberation, och uthöfver alt äré här en hoop med
flygendc tijdender kompne från Pryssen, lijka såsom skulle tber
vara hän dt någet uplopp, och ber Johan Baner vara kommen
på olycka, sä att störste delen af vare resolutioner hängi« än
nu på the tidender vij vänte ifrån eder; hvarföre är vår nådige
befalning, att I med thett aldreförste gifve oss tillkenna, hvadh
edert tillstånd är, enkannerligen om vij kunne niute thett Ty-
ske rytterijdz tienst, och huru vijda? Om rådeligit synes, och
the contenteres kunne, allenest med en månadz sold i Pryssen,
och vij sedan stelle them tillfridz med thett öfrige hoos ose,
så vijda thett bäst kan skee (effter vij eij heller om alle me-
dell här så vist skrifva kunne, för än vij fåm veta frå eder,
hvad I kunncn ther praestera eller icke) och enkannerligen, om
I kunnen verificera the förslagh, som vij eder sidst med Grub-
ben sände? — På all fall hafvom vij likevist begynt snoo en
tclam tractatus medh the Keijserske, effter såsom I af inne-
lagde vår skrifvelse till Anders Svensson och hans ther på gifna
svar**) förnimma kunne, på thett vij raågom vara nostri juris,
att än nu tractera med them videre, eller eij, såsom sakerne
fordra, och oss beqvembligest fallandes varder. — Sedan sände

*) Dessa akter äro sannolikt, såsom signeringen antyder, de handlingar 'ö-
rande underhandlingame med Chamaoé, hvilka nu finnas bland >FÖrhaiidling>f
mellan Sverige och Frankrike 1625 — 63> i Ozenstiemska samlingen.

**) Jmf. Anders Svensson (Ödels) bref till K. M:t frän Hamburg för bör-
jan af Mars 1630 i diplomatiska samlingen i R. A. Själfva bilagorna har U
utgif våren icke återfunnits.

569

oj eder och copier af Skyttens*) förrftttonde i IngermaDland
och Estland, att I ther utaf see kunnen, hvadh medel vij
tidan förväntc, s& ock, huru yij med theo hollonderen Six
itmt hans consorter i thesse dager ärne sluta, enkannerligen
kTsdh eder ännu hoos Bugislaus Rosen kommer till soulage-
nent, ther 5fver I disponera kunnen, som eder bäst kommer
tül motto. För thett tridie, och efFter vij behöfve en stoor deel
krut, så befale vij eder nådcligen, att I optinga så myckit i
Pryssen, som eder credit någen sin miist kan tillåta, och, hvadh
oder credit icke tillåter, att I thett beflijte eder draga hijt på
Mårten Wewetzer. För all ting befale vij eder nådeligen, att
I äadeligen skynde oss svar tillhanda, på thett vij eder med
Grabben och Lewaldt tillskrefve, och gifve oss edert solide
eoasilium, hvadh eder om alle saker synes, enkannerligen huru
iketta nya Danske procedere med Rügen och elliest är till att
ftliDgripa och rem[c]diera. Vij äre eder altijdh med nåder väl-
bevågne. Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af Stockholm den
17 Martij, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 2 April, Anno 1630.

413. Stockholm den 18 Mara 1630.

Majoren Usslars förordnande till öfverstlöjtnant under Ortenburg; om nödvån-
digheten att varfva ett talrikt rytteri.

GuBtaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter brefvisare
Major Usler, niyket sätter sin stat p& att sökia sitt avancement
under oss och blifua vår undersåte här i rijket, och synes cll-
]ttx vara en täraeligh vacker karl, så hafVom vij ärnat göra
Gieffven aff Orten burg till öfverste öfuer the lösa coinpagnien
aff Hans Wrangels regemente och bemalte Usler till hans öf-
verstelieutenant. Befähle eder fördenschuld nådeligen, att I sec
^Uj thet bemalte Usler blifuer ther medh contcnteret. Och
pi thet Calenbach icke må aff bemalte förordningh medh Orten-
l^wg disgusteres**), är vår villie, att I i medlertidh contentera
ttonom medh promesser, och elliest under handen styrkia ho-

♦) Jmf. J. Skyttes bref till K. M:t, Februari 1630, »Livonica» N:o 175, R. A.,
*>nit K. M:t8 bref till J. Skytte af den 26 Februari och 6 Mars 1630, registrat.
**) I texten står hår, tydligen genom felskri f ning, orden: loch gusteres».

570

nom hijtt) huarest vij vcle sielfve 8ee till, huru han kan conten*
teras. Vij kunnom elliest lättcligen besinna, att eder skal tiU
äffventyrs synes betänckeligh, thet vij oss medh så mjket rytte-
rije för omkostnadhen schuldh beladha. Men vij iinna oss icke
annorlunda kunne gå öffuer åt Tysklandh medh bestånd, medk
mindre man är på all fall väl beredd till battaglie, och förden-
schuld nödhvendigt starck opå cavallerie, och, ther än the främ-
mande något hade i sinnet, så hoppes vij doch, att the Svenske
skole them nogsampt kunne balancera, effter såsom vij i synner-
het thet hopp fattat hafua om her Gustaf Horn, huilken vij till
then ända än trij compagnier i Lijfland att värfFua committerat
hafue, att han således medh the fem förre ett heelt regemente
föra må. Och hoppes vij, näst Gudz tilhielp, att kommer dngk,
så kommer ock rådh medh medlen. Eder Gudh befahlandes. Aff
Stockholm then 18 Martij, Anno 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Elbingen den 2 April, Anno 1630.

414. Stockholm den 18 Mars 1630.

Tillåtelse för Rikskauslcren att vid behof draga vexlar på Anden Svenson; om
E. Larssons resa till Frankrike m. fl. länder.

Gustaf Adolph etc. Efter såsom vij hafve här giordt vår
räkningh, her Cantzler, tå vele vij icke annat förmoda, än I eko-
len ännu komma till medh medlen, men der I öfver all förhop-
ningh skulle vara i någon nödh, sä tillstå vij eder här medhnå-
digst, att I mage draga växlar på Anders Svenason, aUenert I
sättie sichten in uthi Julium och der hoos informere honom, det
han honorerar edre vechzler till dess vijdare ordre uhr Sveii^
kommer. Thess emellan vele och vij låthe gifve honom ordie
hädan efter, huru bemalte vechsler skole content^ras. Vij hafre
och afFärdat Erick Larsson till Tysklandh, HoUandh, Pranckrijkc
medh commission, som innelagde copia af hans memorial*) ß^'
maler. Vele vij icke annadt hoppas, än att och hann någott gott
uthretta skall, på hvilket fall I och kunne bruke eder hans ordN
till goda. Hvilke vij icke hafve underlåtha veledt eder att flo-

fol. 115,

*^ Memorialet, dat. den 13 Mars, finnes infördt i registratnret för 1680»

571

lificera. Och befahle eder etc. [Datum Stockholm den 18 Man,
1630].

Ur registrmtnret för ICSO, fol. 138.

415. Stockholm den 19 Mars 1630.

KoDungens oro för tillståndet i Preuasen; om &tg6rder, att i händelse af behof,
dit skaffa nödiga medel, ehuru önskligt vore, att de ej behöfde anlitas; ryt-
teriets sold; kopparmyntet; rågleverance.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Att vy ifrån eder,
her Cantzler, nyligen så platt inge aviser bekommit hafve, hvar-
ken om rerum facie i Pryssen, eller huru vidt rentesakeme der
förslå, gör oss stoor scrupulum, att I till eventyrs äre kompne till
kort och uthj någen nödh stadde. Vij hafve fuller giordt vår
gissning, att medlen skulle räckia till, men hvar dette vårt hopp
och gissning oss frusterede, då är vår vilie och mening, att I
088 sådant hastigt gifve tillkenna, och tiUijka dragé på Anders
Svensson vexelsvijs en så stor post som eder godt tyckes, och I
till statenfl entré tenement nodigh befinne. 1 medier tidh vele vij
der till provision och ordre göra låtha, och der hoos Anders Svens-
son befahla, att han edre vexler acceptera skall. Kunde I elliest
utkomma och så laga, att vij med desse vexler ochargerede
blefve, skedde oss en synnerlig tienst, aldenstund de vare saker
på denne sidan märkeligen turbere; doch är fast bätre, att staten
på hin sijdan genom desse sätt öfver ända och uprätt maintene-
tas, än att han igenom någen ny förändring skulle skakes eller
ddeles omkull falla. — Vij önskede och att veta, om I med två
månaders sold rytterne contentera kunne, eller om der till vill
mehr behöfves. Och på dett vij motte hafva någet i händeme
ttt gifva rytterne, när de tiU oss komme, och göra oss således
hoos dem mehr aimable och gracieux, vore myckit väl giordt,
om 1 dem persuadera kunde, att de sig med en månadz sold der
i Pry ssei} contenterede på försäkring, dett dee den andre månadz
8old af 088 bekomma skole.^ Vele de och här till ingeledes för-
stå, då adviserer oss jämpte annet citissime om deres humeur och
hiertelagh emot oss, på dett vij vare saker der effter regulera,
och een remise till deres betalning deste snarere göra kunne.
liåter 088 ock veta, om I äre tiente med koppermynt, der på vij
rådh vete och vele på sådant fall med förste kundskap en an-
seenlig post öfversända. — De fyrehundredetrettijootta läster

572

rogh gå säkert och are in parato att lefvererea eder utskickedc,
när der på fordres, som I af her Johan Skyttes och Bugislai bref *),
copievijs här hoos fogede, vijdere see kunne, eåaom ock utur bij-
liggende eopia af Erich Larssons memorial **) fömimme vår dis-
position, och till hvad ände vij honom åt Holland, Tyskland och
Prankerijked depescheret hafve. Detta vij icke hafve velet eder
nådeligen förhoUa. Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af Stock-
holm den 19 Martij, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Elbiug den 2 April, Anno 1630.

416. Stockholm den 24 Mars 1680.

OrBakerna till afbrytandet af underhandlingen med Frankrike, betänkande be-
gäres om möjligheten för Rikskansleren att åstadkomma nödiga medel elkr
att öfveri^la rytteriet att vänta med solden, samt om lämpligheten alt an-
falla Danzig; i händelse af behof må växlar dragas på Holland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Hvadh den Fränt-
zösiske sändebuden Charnassé bestal te här hoos oss första reesao
han kom uhr Pryssen, det läte vij eder, her Cantzler, medb Grab-
ben, nådigst förnimma. Nu sedan han var hedan dragen, ähie
honom i Danmark fullmacht och instruction uthur Franckerijke
tillhanda kompne, att han skulle begifve sigh tilbakers CN:h trac-
tera medh oss ett förbundh öfvcr de conditioner, som honom adsi
i Pryssen medgofves, och han då till Franckrijke sändt hade, der
medh ähr hann hijtkommen mitt i Februario, och hafver hår
medh vare deputerade tracterat in till den 6 Martij, såsom med-
föliande relation och acter***) uthvijse, och oansedt hann hafver
ändtligh praesenterat 3 tunnor guld till contribution, och vij hade
i det närmeste varit medh honom ense dher om, som copian af
instrumentet uthvijsar, så hafve vij doch låtedt beslutedt stöta
sigh der på, att han hafver veladt hafve een promesse der hoos,
thet vij skulle änteligen sände någon till Franckrijke, som skulle
der förobligera oss till ett vist taal på armecn, och vij hafve det
icke annars bevilia veladt än medh sådant beskeedh, the komine |
öfvereens^ eller icke i Franckrijke dher om, sä skulle doch, hvadh i

♦) Blott det förra af dessa, ett extract dat. Råfle den 17 Februari 163a
tinnen i behåll.

**) Se noten till föregående bi-ef. !

•♦*) Jmf. den första noten till N:o 412.

573

har slutadt vore, oryggieligen bollas. Efter han nu dhcr medh
icke hafver varit tillfridz, sä hafve eij heller yij funnet gott, re-
bus sie stantibus, att förobligera oss, uthan låthit honom reesa
lin koos, medh dhen resolution som sub. Ut. A förmähles, och
det altsammans för efterföliande skääl: Först, att vij hafve icke
koUedt the tree tunnor guld af denn importance, thet vij skulle
för deres skuld uthslåå all tractat medh Eeijsaren hälst nu, me-
dftD [han] är engageret i Italien och oviss, hvart dhe Ungersche
wkeme uthslå, och för den skuld apparentligh, att man, hvar icke
längre, doch på nägre åhr tillgörende skulle komma medh honom
till Btillheet, dhen och oss icke alltingz synes onyttigh. Sedan,
ttt vij holle icke rädeligit på enn så lijten offerte allena förbinda
088 till ett så stoort krijg, på det icke de andre interessenter,
som tillförende någon alliance medh oss sökt hafve, skulle dragé
banden undan och låta oss allena i sticket, bollandes oss forme-
delat detta förbundh dess föruthan obligerade nogh att forttsettia
krijget i Tysklandh. För dett tredie, helst medan man nogsampt
«f alle hans discurser hafver antage kunnadt, att dhet hafver al-
lenast varit ansedt på ett åhr tillgörande, att vij gjordhe dhenne
diversionen i Tysklandh, så längie dhe finge så myckit bättre
fridzconditioner i Italia. För dett fierde, så ähr och ovist, hvadh
vij hafve oss på sådant fall till Danmark att försee, ty endoch och
[j>:att] vare soldater löpa dher ännu fritt igenom, och vij spörie
intedt annadt än venskap af deres skrifvellse, så förnimmer man
doch, att Konungen heemligen värfvar, låther slå en skantz på
Buden, ther han än här efter vill taga tollen, ståår i handel medh
Hertigen och de Pommerske Landständeme att köpe sigh till Land
tbo Rügen, slår och blockhus vidh Elfven och tager der toll, och
alt dhetta icke allenast medh de Keijsersches conniventz, uthan
hoUes och sådan communication emellan Wallensteineren och ho-
nom, att dhet synes, såsom de honom starkt ther till munterade,
aUedes att contraminera vår desseing på alle orther. Ther till
kommer och, för dett sjette, att Stateme i Hålland hafve ännu
icke allenast intedt veledt fömye thet gambla, myckidt mindre
förstådt till något nytt förbundh (hvilke de doch sjelfve för ett
ähr sedan beggc dreffve) uthan och begynt inkaste en hoop medh
otijdige besvär emot oss öfver vare toUar och licenter i Oster-
«iöön, livilka sigh och dageligen så förmehre och förvärre, att vij
intet hafvom oss af dem att försekre. Ofver alt dettc, så ähr
ännu oslutedt medh Dantzich, och kunnom ännu icke annadt see,
än att Danmark och Stateme spela der under. Hvilke opptalde

574

orsaker oss hafve bevekt, att vij ännu icke hafve rådeligit funnit
▼idh Bådane eakemes beskaffenheet om till ett sAdant krig att
förbinda, uthan rädeligere hoUedt, telam tractatua medh de Keij-
serscbe att poussera, dhet vij och vele, att I genom Polnische
och Keijsersche ministros i Dantzich och Königzbergh göra akole,
efter som vij för dette befalat hafva. Men hvadh Bjelfve saken
vedkommer, så står heela cardo rei ther opå, att vij hafve icke
knnnadt resolvera, om vij kunnom gåå öfver medh macht eller
icke, förr ann vij blefve förvissade frän eder, hvad I kunnen ve*
rificera eller icke, af det vij eder medh Gnibben på föralaget be-
garade. Ty hvar vij icke skulle njuta thet af eder, och hvar
icke de Tyske rytteme skulle medh dhe två månaders sold kunne
contenteres, se vij icke, huru vij kunne gåå så starke öfver medh
cavallerie, som vcl behöfves. Hvarföre befale vij eder nådeligea^
att 1 medh det alldraförste gifve oss eder svar tillkenna, först
opå desse två punchter, och sedan edert solidum consilium, hvadh
eder om alle desse andre saker synes, eenkannerligen hvar Dant*
zieh skulle ingen värdt stå till att lenckia, om man då skylli^
vore den tractat att hoUa, som sidst medh Poleme slötz, och om
icke nu then kosteligeste occasion vore Dantzich att belägra. För
vår part holle vij så före, att effter hvarken Eeijsaren eller På-
lacken synes för profviantzlösa skuld medh macht kunne ändt-
settie them, thet dhe vore lätteligen att emportera, och, hvar
sådant förmedelst Gudz hjelp ske kunde, vore det een mächtigh
beqvftmbligh tingh, ja, dhen bäste, som mann någon sin önske
kunde till alle vare desseingz uthförende. Hvadh eliest eder stat
vedkommer, måtte vij nådigest gjerna vara underrettade, huru I
medh medlen uthkomme, ty effter vij så ringa kundskap från eder
bekommet hafve, vetom vij snart intet, huru medh eder tillstår.
Skulle I vara i någhon extremiteet, det vij doch icke förmode,
så tillstå vij eder nådigest, att I mage draga på Falkenberg i
Holland [vcxlar], allenast att I icke sättie kortare sieht än in Ju-
lium, och, dher i någon bresche i vare förslagh gören, att I tå
tijdigt gifven oss ther om tilkänna, på dhet vij icke alt för bit-
lida mage opfordra det Svänske folkedt. Vij förväntom på alt
detta edert advis åth sidstone innan Aprilis uthlopp. Och befale
etc. [Datum Stockholm den 24 Martins, Anno 1630].

Ur registrataret för 1630, foI. 138. I rabriken till brefret heter det smn-
terat uti I>octor Salvij nainn>, h vilket dock icke torde för&ndra dettas karaktär
af ett K. M:t8 bref till Rikskansleren. Något bref af detta innehåU finiies desB-
utom icke bland Salvii i behåll varande skrifvelser till Rikskansleren.

575

117. Stockholm den 26 Man 1680.

Ob de förestående nnderhandlingarne med Kejsaren i Danzig, med anledning
hraraf bet&nkande och förslag till instruktion för Rikskansleren själf be-
gires; Lan Nilssons beskickning till Frankrike; förfrågningar hos Lübeck,
B. fl.

Gustaf Adolph etc. Vår sjmnerlige etc. Sedan vij för någrc
dager hafve affardet Ofversteleutenampten Ußler till eder, her
CsBizler, är oss Konungens i Danmark skrifvelse tillhanda kom-
men af then 12 hujus, ther uthinnan H. K:tt gifver tillkenna, att
the Keijserske vele med oss tractera och hafve allereda accorde-
let om orten till samankompsten i Dantzigk till begynnelssen på
nästkommande Maij, eifter som I af medföliende copier*) så ther
if som vårt svar ther opå medh mehra förnimmandes varde. Så
aldenstund vij än nu berådslä. hvem vij med eder der till för-
oidna kunne, sampt huru och på hvadh conditioner, vij vele ther
handla låta, och ther medh kan till eventyrs någct dröies, för än
litt kan färdigt blifva, befale vij eder nådigest, att ther någen i
medier tidh af theres sida gifver sigh ahn hoos eder, I tå trac-
taten acceptera, och late eder beredde finnes till att afläggia prae-
p^ratorieme, görendes eder och färdige till thett öfrige, så vijda
skee kan, till thes I all videre ordre hädan bekomma kunne. Och
ftldenstund thetta synes vele blifva en act af stoor consideration,
och vij näpligen varda lägenheet bekommandes eder mundtligen
ther öfver informera, vele vij att I föhre edrc tanker till pappers,
fonnerendes sielf eder instruction **), såsom I förmehne tractaten
bäst ahnställes och utföres kunna, och skicke oss then medh thett
forderligeste tillhanda, på thett vij edert consilium och mening
ther af fömima mage, hvadh I rådeligit hoUe, att serdeles på
then sijdan skall tages i acht, och vij sedan theste beqvemmere
ther till sättia eller ifrån taga kunne, hvadh oss beqvembligest
synes. Vij hafve ock straxtt gifvit Konungeme i Frankerijke
och Engel and så väl som Staterna i Holland här om tillkänna,
cffier som I af innelagde copier seendes varde, och enkannerligen
Bändt Secreteraren Lars Nielsson till Frankerijke medh värf och
ährender, som ock innelagde hans instruction och memorial***)

*) Bilagorna: Konung Kristian IVts bref, dat. Kiöbeuhaffn den 11 Mars
[(30 och Qastaf II Adolfs svar, dat. Stockholm den 26 Mars, finnas bland »För-
handlingar mellan Sverige och Danmark 1626—1663».

**) 8e nedan N:o 426.
. ***) Alla de här nämda handlingame, så väl brefven till Konungarne i Frank-
^^^ och England samt till Oeneralstatema som Lars Nilssons instruktion och

576

formale, på thet vij således hoUe gemutheme och sakerne in ib-
tegro, på hvilken bogen thet gäller, och ther igenom någet tis-
sere förnimma mage, hvart ut the inclinera. Achte ock i thesse
dager göra thett samma till Liibek och fleere, effter som I af
Anders Svenssons sidste skrifvelsse seendes varde, hvadh ock the
uthi thenna saken slutet hafve, och hvem the achte till samm»
tractats underhandlere att beropa. Vele fördenskuld nådeligen,
att I gifve oss edert consilium om alt thetta med thet snaieste
tillkenna, medan nu siön all är reen. Och befale eder Gudh alx-
mechtigh. Af Stockholm den 25 Martij, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

418. Stookholm den 7 April leSO.

Ingeniören H. Thoxnse begäran om fiskerirftttigheter i Knriscbe Haff.

•Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter att, heir
Cantzler, Ingenieuren Henricus Thomae hafver aff oss underdånigst
begiärat dett fiskeriedt i Ragel[o: Ruguljschewijk i Churische htf-
vet vidh Russen, och vij icke veta, hvadh dett kan importera, åhr
derföre vår nådigste befalldningh, att 1 fömimmen, hvadh dett
drager, och äre vij tillfridz, att, om dett kan uthan skada mi-
stas, I tå honom dett opå värt behagh inrvmmen. Gudh ab-
mechtigh befallendes. Aff Stocholm den 7 Aprilis, Anno 1690.

Gustavus Adolphus m. p.

419. Stookholm den 8 April 1690.

»Creditiv» för Sekreteraren Lars Qrubbe till Bikskansleren.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter vij åter dö-
digdt finne, her Cantzlär, att skicka Secreteraren Grubben till
edher öfuer, så hafve vij fuUer låtedt fatta een memorial och
then honom till edher medgifvitt, men ther emoott honom sampt
någre andre ährende mundtligen deducerat och befahlatt honom

memorial pä resan till Frankrike, dat. den 22 och 24 Man, finnas införda i det
latinska re^istraturet för 1630, fol. 54 o. f., hvarfönitom sjUfra de n&mda af*
skrifterna Annas bland >Förhandlingar mellan Sverige och Frankrike 1626— SO»
i Oxenstiemska samlingen.

577

hoofi edber att ihugkomma. Befale nadeligen, att 1 Btellen ho*
Bom thei uthinnan troo tili, och senda honom med edertt svaar
och nöijachtigh information strax till oss tillhakar. Gudh allz-
Biechtigh nådeligen befahlatt. Aff Stockholm dhen 8 Aprilis,
Åhr 1630.

GustavuB Adolphus m. p.

490. Stockholm den 8 April 1680.

Memorial öfver the ährender, som Kongl. Maij:t vill, at
Cantzlären tager i achtt och gifver sitt svar opå. Ac-
tum Stockholm thenn 8 Aprilis, Anno 1630.

AUthenstundh K. M:tt nogsampt seer, thet sakeme nu meere
ihre i the terminis, serdeles sedan K. M:tt igenom the nye verf-
sisgar ähr med myckedt foUck bclastadt bleffven, att then Tyska
expeditionen nödhvendigt moste företagas, therföre hafver K.
M:tt på nytt afferdadt Grubben, och honom brede vidh thenne
memorial mundtligen underrättadt, att göra Cantzleren om K. Mrts
▼illie och meeningh theste bätter relation och skafFe K. M:tt
Imibs svar och betänckiande opå.

Och befinner K. M:tt störste difficulteten till thet krigets fortt-
settiande vara, huruledhes thet krigzfollkedt, som Cantzleren haf-
ver under hendeme, och med K. M:tt på thet tågcdt ähr förord-
Bsdt, må i rattan tijdh och med contentcment kunna bringas ifrån
Pryssen till K. M:tt. Enkannerligen befahrer K. M:tt, på hvad
sitt the Tyske rytteme kunna ställas till fridz, och persuaderas
att begifva sigh ther ifrån.

Ther till moste Cantzlären bruka thesse vägar, först att han
»onderar theres humeurer, om the och skole vele gifva sigh till
Udz medh två månaders såldh i peninger och två uthi commiss
och ther med all theres rast döda, hvar till, om han finner them

Axd Oxenstierna, 11. 1, 87

578

benägna, ähr tå K. M:t8 vilie, att han med all ilijt arbeetar the4
opå, att the på thet sättcdt blifva med fyra månaders soldh
tenterede och afferdadhe.

Män ther thc ståå opå och fordra fullkombligh afrakningh|
tå skall Cantzleren them thcn icke fönrägra, utan antingen låtÉ
them then ther strax bekomma, eller försäckra them ther opå,
när the till K. M:tt ahnkomma. Och skall Cantzlären på the
fallett, at afräkningen görs them ther i Pryssen, see till, oml
kan öfvertala them, att gifva sigh medh een månad aoldh t3
fridz, och gifva them så på thet öfriga restzedlar och försäckringll
att blifva tillkommande åhr richtigdt betallte. Och vill K. M.-ttj
att Cantzleren tå medh rytterne sänder till K. M:tt een månadl
soldh i pcninger och två iithi commiss, att K. M:tt kunde få siellfl
gifva them thet, när thc komma till K. M:tt och göra them
ledhcs till thes ticnst theste villiogare.

Vele the och bijda medh afräkningen, till thes the till K<
M:tt öfverkomma, tå skall Cantzlären liqväl lata göra then i Piv»-!
sen, och sända K. M:tt om theres skuldh fullkombligh beskeedh
medh them tillhanda, biudandes till, som förbemellt ar, att gifv»
them i Pryssen thet minsta han kan, och sendandes thet öfriga.
som K. M:tt fordrar, med them till K. M:tt.

Män ther så älir, att the ställa sigh alldeeles vedervertige, ti
most<i Cantzlären see till, att han steiler ett regemente, thet som
villiogest finnes, tillfridz alldeeles, och skicka thet K. M:tt till-
handa, lätandlios them andra blifva till vijdare beskeedh quarlig-
gande.

Medh footfoUkedt meenar K. M:tt minder diflicultet vara, och
kunna tlie eft'tcr förslagedt blifva contenterade. K. M:tt är och
bohageligitt, att the göres alle complette. Hvillkedt, när thet
Fkeor, tå är K. M:t8 meeniugh, att Cantzlären nogsampt är med

579

rBU regementen knechter försäckradh, och kunna the öfrigc all-
\iåk hoUes ferdige att sendas tili K. M:tt, ther b& behöfves; doch
^1 K. M.-tt, att Cantzlären behoUer på sin etat och fournerar
aedell tili underhoUdh för cUofve regementen knechter och ittu-
KDde och femhundrade häster, hvadh heller han sä myckedt foUck
1k)os sigh beholler eller icke.

Peningeme tili foUkssens afbetaalningh och dcpeche moste
Cmtzlaren på the satt, som han formaler, göra sin flijt att op-
bringa, nembligen att han oppehoUer nägre creditorer medh the-
les betallning, the som thett bäst lijda kunna, och bruker så tul-
len ther till. Sedan att han ennu gör sigh credit i Königzbergh,
Ellbingen och Dantzich, och bringar ther peninger opp på tollen
eDer annor betalningh. För thet tridie, att han contenterar offi-
cererne medh växlar på Hamburgh och HoUandh. Och på thet
an Cantzleren må kunna sin credit någorledhes lätta, tå är K.
M-it till fridz, att han contenterar sine creditorer, eller cUiest för-
handlar ett eller tutusende skeppundh koppar, här i Sverige att
anammas, kiöpedt giörande thett högsta han nå kan, doch icke
«elliandes gåårkopparen under femptijootta och blcckkopparen
under scxtijofem rijkzdaler skippundett.

Tijden belangande, tå hadhe K. M:tt fuller hafft godh occa-
aon at taga thet tågedt nogodt bittidere före, men, eliter K. M:tt
icke obilligdt hafver hafft itt öga på Konungen i Danmark och
luois actioner, therföre hafver K. M:tt opsatt reesan, till thes K.
M:tt motte fåå alla städhemcs skiep tillsamman, och såledhcs vara
Konungen i Danmark iithi siöen bastant. Sedan att K. M:tt och
kundhe blifva Eniphausens regemente mechtigh, på thett K. M:tt
motte hafve alle thcs forces tillhopa, hvillkedt K. M:tt förmoder,
att vidh ändan in Majo skee skall, så att K. M:tt tå skaU kunna
coniunctis viribus begifva sigh här ifrån, till hvillken tijdh K.
M:tt vill, att Cantzleren hoUer sine troupper fcrdige och så la-
gar, att the kunne vidh begynnelssen in Junio sendes till K. M:tt;
doch moste han thet observera, att K. M:tt kan fåå tijdh till att
komma förr an, än the Pryssiska trouppema afskickas, på thett
K. M:tt them sielff vidh Strållsundh kan undfåå.

580

10.

Här opä vill K. M:tt, att Cantzlaren nu genast med Grubbern
resolverar, sedan och Konungen i Danmark sigh tå K. M:tt ni
omnem eventum praeiudicerlige ting företagedt hafver, först alli
draga sigli till Landt Rügen och så att blocquera EllffVen, ocfai
sådant utan tvifvell skieer af Eeijsarens ingiff^ande och tillskyn-
dan, hvar utaff nogsampt kan merckias, thet han med KcijsaieB
conspirerar, antingen fulleligen emott K. M:tt eller ju att hindn
K. M:ts dessein och thet Tyska krijgett. Vill fördenskuld K. M;tt,
att Cantzleren tager alla Konungen i Danmarks närvarande, och
them man kan förmoda, actioner och saker i noga betänckiande;
och, effter såssom lijkdt är, thet han nägodt varder K. Mrtt pre-
judicerendes och hindrandhes i then Tyska expeditionen, therfoie
begärer K. M:tt, att Cantzlaren allt sådandt med sigh flijtigdi
debatterar och öfverväger: Först, om K. M:tt icke böör, effter
som i vintras vaar ärnadt, förr än K. M:tt kommer i action med
Keijsaren, fordra af Konungen i Danmark assecuration» thett ha
med thett väsendedt intedt vill sigh befatta, och ther han thet
förvägrade, om han icke tå motte dcclareras för fiende, och un
strax integris viribus, och medan man cum meliori spe kan med
Keijsaren accordera, angrijpas, hülst medan thet Tyska krijgedt
beqvämmare igenom Danmark an elliest kan föres. Till thett
andra, om Konungen i Danmark hafver tagidt sigh Landt Rilgeft
ann, om K. M:tt tå skall taga honom thet ifrån och likväl intedt
dcclarera emellan chronerne någon fiendskap. Till thet tridie,
om Konungen i Danmark skall eifterlåtes, att beholla Landt ,
Rügen in sequestro, och K. M:tt icke thes minder, gångandh«
Landt Rügen förbij, fortsettia des dessein i Tysklandh. Till thet
fierde, om och hans saker så vidt are till att considerera, thet K.
M:tt förthenskulld sijn intention skulle opskiuta eller andra. Thettt
ville K. M:tt, att Cantzlaren bctäncker och gifver sitt egentlig«
rådh utöfver, såssom och, om Cantzleren meenar, att then exjx^
ditionen kunde med godh skääl ställas inn, och K. M:tt alldeles
satte sigh till en tijdh stilla, likväl behollandhes störst« deelen
af then krigzmachtt K. M:tt nu hafver och drifvandes controrer-
sien medh Keijsaren igenom tractater och på the bästa conditio-
ner, som nåås kunna, till en godh ändhskap.

11.

Ehvadh Cantzlaren och härom judicerar, sä är likväl gott,
att han sonderer the officerers humeurer, som hoos Konungen i

581

Dsamark tiendt hftfva, och att han thezn, som thett partiet aiFec-
tionerede ähre, med l&mpa afskaffer, enkannerligen Baudezins öf-
uersteleutnampt och flere sådane, som naturaliter Konungen i Dan-
mark obligerede are, och kan intedt skada, att förnimma Baudes-
sins affection, det Cantzlären med honom communiccrar någodt
om thedt Danske väsendet, och såledhes hörer, hvartt han incli-
nerar.

12.

Then störste fahran K. M:tt hafver af Konungen i Danmark
och thet fömembsta inpas, han K. M:tt göra kan, håller K. M:tt
vara, att han i thet fallett, thet han någodt fiendtligitt emott K.
M.-tt företoge, K. M:tz dominium in mari Balthico turbera skulle,
och enkannerligen K. ^I:tz förnembligc medcU, tullen för Dant-
zich, impediera, hvarföre Cantzlären i tijdh moste vara betiinckdt,
huru sådandt kan förekommes, och K. M:tt frijheeten att taga
tullen tillhollas. Till hvillken enda han ville see af nägen läg-
ligh platz vidh siösidan omtrcnt Stuthoff, hvarest en skantz må
kunna anleggias, och tädan utur tullen förmedellst båthcr, sådane
8om armader, tagas kan, och kunde ther för sådane båther göres
en hampn, såssom Ingenieuren thcr om vijdare iihr af K. M:tt
informerat.

13.

Tractaten med Keijsaren hafver K. M:tt soUicite sökt för-
nembligast för tvenne orsaker: Först att tela tractatuum sålcdhes
blefve anspunnen och medell sökte, om man och till eventyrs
kundhe medh godhe conditioner utan någor vidlyiftighect komma
ther ifrån. Sedan och therföre, att man och höUe alla in sus-
penso, och contrarie partiedt giordes ther igenom nonchalcnt till
att praeparera och achta sigh emott K. M:tt. Och hafver fördenskuld
K. M:tt på Konungen i Danmarks flitige anhoUande samme tractat
bevilliadt och ämadt honom, her Gabriell Bengdtsson, Carl Ban-
ner sampt Peer Sparre till commissarier. Vill och, att Cantzlä-
ren, så frampt sigh någon in eo negotio ofFererar, accepterar och
giör begynnelsse på tractaten, then likväl sub clypeis väl skiee
kan. Och vill K. M:tt, att Cantzlären tager för sigh conditio-
neme, som them Keijserske på Lilbesche tractaten skulle hafve
föreslagedz, och opå them fattar sigh sielff een Instruction och
ekicker then till then 1 Maij nästkommande hijdt öfver, att de-

582

batteras cum principalioribus regni*). K. M:tt hafver och notifi
att thette sitt förehafvande Eonungeme i Frankerijke ocli
landh sampt Stateme i Nederland, tili att justificera thes actio
heele verlden, eom Cantzlarcn af copieme bättre kan afsee*).

14.

Fridztractaten medh them Poler holler K. M:tt alldeles rai
onyttigdt, om man an ther igenom Konungen i Poland till
nunciationem bringa kunde, ty emott een pappers- och verbi
försäkringh, som man af thet partiet på thet fallett hafver
förmoda, skulle the sökia realem locorum oceupatorum restitutij
nem igen, hvilket, när the förmerekia eij gå ville, skulle th<
tractaten them så myckedt meera exacerbera och vara en o»
och äggiclsse till att bryta närvarande stillestånd. Therföre
Cantzlären fuUcr sigh anlåta, såssom vore han ther till icke obi
nägen, men likväl then omni bus modis undvijka. Och kan Cantl
lären svara Churfursten thet een evigh fridh ingalunda skiee ku
utan på renunciationen, deduccrendes thet medh the argumeni
som honom icke ärc obekände. Och eifter bådhe omilldt voni
och utan hopp att tvinga then gamble Konungen i Påland b«
dandt, nu vidh hans sidste åhr ther han lijtedt hafver aflefra,
tyckes honom therföre bätter kunna effter hans dödh ther oa
negocieres. Sedan kan han och förmäla om restitutione sump
tuum, till hvillken Polackarnc nu äre obeqvämme, och, for il
thett kunde skiee, vore fåfengdt att tractera om restitutionea
Sådana och andra cxcusatoria ville Cantzlären optänckia ochbrukl
emoot Churfursten, Engellske Gesandten och the Poler, och thi
brede vidh sökia uttflychtt med rummedt, tijdhen, mediatorernf"
och annadt slijkt.

15.

Effter thet att Konungen i Polandh nu är myckedt siokligh.
sä at hans tijdh eij synes villia vara någodt longh, therföre skall
(•antzlären leggia fundament, huruledhes K. M:tt till Candidatum
Regni må för andra blifva förordnadt. Till then ende ville Cantt-
lären taga för sigh the consilia och discurser, som Strassburgh
med Princen i Siebenbürgen ther öfver hafft hafver, och tillsee,
att han them så vidtt till K. M:ts intention applicerar. Enkin-

*) 8e nedan N:o 425.
••) Jmf. ofvan N:o 417.

^ 683

serHgen moste Cantzlikren obligera sigh tlie Dantzigers och Tor-
»eis votft, 8&880in och coirespondera ther utöfver medh Kadze^vill,
Beiren af Zema och thc förlupne Liflcndere af vår religion, säe-
fou och andra Polhuske herrar ilere, som för religionens skuldh
icke stoort haat draga till K. M:tt. Och kan Cantzlären under
handen medh them commiinicera, att säledhcs kunne PoUniske
chronan beqvemligst och lättast komma till the borttmiste pro-
Tincier, hvillkcs status på thett fallctt väl kunde redintegreras,
ech the besväär som them nu af K. M:tt opåliggia, afliäfves.
Hvar nu Cantzlären här uthi nägodt kunne utträtta, vore tliet
ganska gott, om icke till annadt, doch att giöra factioncs in Po-
lonia och turbera theres consilia in securitatem Suecicam. Och
kan intedt skada, fast än K. M:ts förehafvande i then mottan di-
vnlgeredes, alltBenstundh thet är itt fritt vaalrijkc, till hvillkedt,
medan ennu ingen är nembdh, K. M:tt så näär är som een annan,
Oantzleren ville therföre thette med högste flijt drifva, och inge
premisser och pensioner spaara, till att vinna på K. Mrts åstun-
dan godh effect.

16.

Hvadh Cantzlären sigh förfrågar om the Uantzigers postula-
tis om taxationen, om peningevalvationen, om Näringen och om
Wiexellstromens reparation, ther skall Cantzlären veeta K. M:ts
villia vara, att han strijder för taxation thet högsta han kan och
icke träder ifrå peningevalvationen, men på Näringen och deres
godz, ther med må Cantzlären obligera sigh privatorum gemöeter
och them gratificera, doch förbehoUet K. .M:tt ther öfver jura di-
Tecti et supremi dominii. Allenast, eff'ter Felldtmarskallken och
ter Johan Banneer hafva ther i Interesse, therföre må Cantzlären
lita K. M:tt förnimma, hvadh samma godz importera, på thett
K. M:tt them på annadt sätt kan contentera. I Wiexellström-
roens reparation moste man thet ach ta, att them EUbinger ther
med eij prseiudiceras. Doch kan them Dantziger indulgeros, att
taga bort polame vidh Höfdt, och kan Cantzlären låta them handla
och förlijkas med the Ellbinger, huru vidt thc byggningen vidh
Muntow reparera eller eij.

17.

Hvadh medh Engellske Gesandten om Engellske Compagnied
1 EUbingen att formera år handladt och discurrerat, läter K. M:tt
*igh väl behaga. Att och Cantzelären hafver, till att divertera

584

handelen ädt EUbingen, giordt thetta borgerskapedt förtrostningb
att fä frijheet för the 2 pro cento, som ther till staden i tull
lijka 8om vidh Dantzicli och Königzbergh gifees skulle, Till E.
M:tt gieraa effterläta, på thett then staden må theste mereblifTa
frequenteret och K. M:tt obligcrat.

18.

Medh Hertigen af Churland skall Cantzlären och tractera om
Churiske seglationen, och först arbeta ther opå, att then aldeles
afskaffes, föregifvandhes elliest intedt stillestånd till siöes giozdt
vara, men ther then till een deel och effier theres contract medh
Rijga någorledhes skulle tillåtas, tå moste Cantzlären med honom
accordera om licenter ther före, lijka såssom för Dantzich; här
öfuer kan och Cantzlären med her Johan Skytte corresponde»,
på thet the bådhe cooperera till een effect och scopum.

19.

Till then Tyska expeditionen förmeenar K. M:tt sigh åtmin-
stone behöfva etthundrade och femptijo läster kruut, hvar till ir
allenast här i Sverige provision på fyretijo. K. Mrtt beg&rer thct-
före, att Cantzlären nu strax undsätter och sender K. Mrtt så
myckedt kruut han mest kan mista, och sedan ophandlar så myc-
kedt ther till, att K. M:tt på then sorten intedt mangell lijds
må, och, ther Cantzlären medlen för knappe are att bringadt till-
väga, tå må han kiöpadt på koppar, som förbemältt ähr. Bly
behöfver och fordrar K. M:tt af Cantzlären thetta åhrett till trij-
hundrade skippundh.

20.

K. Jf:tt begärer och, att Cantzlären sender the batteriestyc-
ken ther äre i Pryssen, och them han någorledhes kan omUrSt
hijdt öfver, hvillka, så snartt the nye, här nu giutas, blifve fer-
dige, kunde sendes hijdt igen tillbakers.

21.

Hvadh Frantzöske Gesandten haiVer nu sidst proponerat, ithem
om Lars Nillssons commission, skall Grubben veeta Cantzlärefl
beskeed. Engellske Gesandten ähr ock af K. M:tt till gest be-
den, vid hvillkcn ocoasion K. Mrtt vill tillsec om fundamentum

&85

j^tdeik com Anglo leggiM kunne. Om hui intedt kommer, viU
I. Mrtt sends honom till Danmark någodt anseenligidt present
dBhanda.

22.

KlädeförsegliBgen uthi Dantzigh, moste Cantzlären instigera
Engelske Compagniedt att skaffa aff.

23.

Herren af Zerotin må Cantzleren accommodera med krigz-
lidzbestelningh och ecn öfverstes gage. Kalenbach kan intedt
Uifra, som Cantzlfiren meenar, accommoderat, eff^r K. M:tt Greff-
ren af Ortenborgh rede till öfverste giordt hafver. Doch moste
im öfvertaalas att komma med sitt compagnie öfver till K. Mrtt,
tt K. M:tt fidler vill finna medell att contentera honom. Winc-
kell må blifva öfverste. Wildteisen kan setties i hans plats. Och
Tanbadell kan blifva öfversteleutnampt för the trij compagnier
draguner ther ähre, och verfva ther ett till. Her TeuffcU må och
gittificeras och eflf^erlåtes att taga af hvartt compagnie tree man,
låasom han begärer under sitt compagnie. Till öfverstelcutnamp-
ter kan Cantzlären förordna the äldste af maioreme.

Cantzlärens son i Danmark är icke beqvämb till K. M:ts tienst,
doch moste han demitteras med foogh, och kan Cantzlären för-
äliTa honom för sitt tillbudh een gulldkääd.

25.

Scholan i Brunssbergh behagar K. M:tt väll, att Cantzlären
Miståller, och vill K. M:tt giema bestå, hvadh ordre och beställ-
itingar Cantzlären ther uthinnan giör.

Gustavus Adolphus m. p.

SigiJl.

586
421. Stockholm den 9 April MI

Bij memorial för Grubben at förmäla Cantzleren. Aä^
tum Stochollm then 9 Aprilis, Anno 1630.

AUthenstundh Ernst Dönhof hafuer praesenterat K. !&I:t vp»
nom Skytten och her GustafF Horn tutusendhe bäster och itt !•
giemente kneehtar, och thesse hafua nogorledes giordt honom M
tröstning theropå, så hafuer K. M:t, ehuru väll K. M:t finner dig
ther medh besväradt, liquäll ickie velat alldeles låtha therespn
misser blifua ogille, uthan consenteradt bemalte Dönhoff 4 am
pagnic ryttere och itt reglemente till foot medh öfverstebestÄ
ningh.

Män effter K. M:tt ickie kan för osäkerheet af LijfländJidN
staten, såsom och at the besvärligere ähre at före ifrån lijflttJfc
låta them alla thär få thcres löpeplatz, therföre begierer K. M^
at Cantzleren låter knechterna komma till sigh åth Pryssen, ^
uendes them tär randevous antingen vidh Fischausen eller i P*
wenburgh. Och ville Cantzleren giöra sijn flijt at skaffk beaite
Dönhoff värfvingzpenninger på knechterna, tree rijkzdaler m»'
nen, och sec till, at han kan skaifa them theres munstennåiuA
i Pryssen, och så skicka them, så fort som the ankomma, trouppe-J
vijss ifrån sigh åth Strålsundh.

Giistavus Adolphus m. p.

Sigill.
Detta bimemorial är skrifvet med Sekreteraren L. Gnibbes egen hind.

422. Stockholm den 12 April 1690.

Om befordringar vid armén.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Efflter det
vij nådigst ähre tillsinnes, ber Cantzler, att avancera vår Öfrcr-
fiteleutenandt under vår liiFguarde Hans Jörgen Win kell, ochgöK'
honom till öfverste, derföre hafve vij uthi hans stelle igän ß^'
ordnadt oss elskeligh vår troo tiänare öfversteleutenandten Wilt-
heusen, medh nådigh befallningh, att I, så snart han ankonuner
velen honom samma platz inrymma låtha. Gudh befallandet etc.
[Datum Stockholm den 12 April, Anno 1630].

Ur regiBtraturet för 1629, fol. 178.

587

423. Stockholm den 13 April 1680.

Att bistå Tjgmftstaren Ludvig Rlpp.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligc ynnest etc. Vij kunne
eder, her Cantzlcr, nådcligen icke förhålla, att vij nådigst hafve
fbrordnadt oss ellskelige, edle, välbördige Tiudwich Ripp till ty-
gemästare öfver vårt artillerij uthi Pryssen, och derhoos nådigst
beviliadt honom att bekomma dersammastödes den månadtlige
gagie, som hann förmedelst vårt beställningzbreef i Lifflandh
nutet hafver. Vele fördenskuldh nådigest, att I, der så behöfves,
rackia honom handen, så längie han kan komma alle sådane sa-
ker i godh ordre, såsom och hans månadtlige gagie bekomma lå-
the. Eder härmedh Gudh befallandes etc. [Datum Stockholm
den 13 April, Anno 1630].

Ur registraturet för 1630, fol. 176.

434. Stockholm den ao AprU 1680.

Då den fr&a Lifland berftknade »panmålen till en del felslagit, anmodas Riks-
kansleren att skaffa sAilan m. m. från Preussen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligc etc. Vij kunno eder,
her Cantzler, nådeligen icke förholla, att, ehuru väl vij hafve
giordt vårt facit opå, att bekomma så myckit spanmål uthi Lif-
land och Råfle, som vij till vår armées underhold i detta åhred
skulle behöfva, likvel hafve vij i dagh bekommit skrifvelse ifrån
Philip Scheding, så vel som ifrån sielfve Rådet i Räfle, hvar med
oss inkastes af de Räfvelske en hoop difficulteter, så att vij för-
nimme oss der icke kunna bekomma alle de poster, vij hafve för-
modet, hvilket förorsakes sompt af de Räfvclskes oginheet och
sompt der af, att der är icke så stort förrådh, som man hade
meent. Hvarförc och, medan oss är högeligen af nöden, dett vij
mage vara providerede och försedde med den deel arméen skall
underhoUes, begäre vij nådeligen, att I göre eder flijt der uthi
Pryssen, så vel i sielfve Dantzich som annorstädes, publice och
privatim, till att uptala så sielfve städeme som privatos till att
göra vare läger tillföring med victualie, serdeles bröd och ööl,
för richtig betalning. V^ij tviflc intet, att 1 här uthinnan varde

588

brukendes eder vahnlige flijt och discretion. Och befale eder här
medh Gudh alzmechtigh. Af Stockholm den 30 Aprilis, Ahr 1690.

Guetavus Adolphus m. p.

425. [Stockholm den ? April 1680}

Instruktion vid fredsunderhandlingen med Kejsaren i Dantsig.

Mandata, ex quorum prescripto S. R. M:ta8 vult, ut
Commissarii sui, Illustres, Generosi ac Nobiles: Duiu«
Axclius Oxenstierna, Regni Cancellarius etc., Dzdub
Gabriel Benedicti Oxenstierna, Rei Armamentarie Pis»
fectus, Carolus Ban^r, Sccretarius Status et Petnu
Span-e, Regii Tribunalis Supremi Assessor, cum Canar
reanis agant statuantque.

Commissarii S. R. M:tis supradicti convenient Eibingas, spano
hinc inde rumore, se in cum finem ablegatos, ut de tranquillitate
et pace publica inter S. R. M:tem et Caesarem agant ac privatim,
cum se obtulerit occasio commoda, magnam boni eventus spem
prae se ferent. Interim nisi ipsi vel a Csesareanis vel ab Media-
toribus sollicitati invitatique fuerint, taciti expectabunt, quid cob-
silii pars altera ceperit.

II.

Si, uti rcfcrtur, Caesareani Mediatoresquc Gedanum conveae-
rint ac vel utrique yel alterutri perliteras suum adventum ejus-
que caussam pacis tractatum denunciaverint, Commissarii S. £.
M:tis, Elbingae praesentes, unus pluresYc, . response buo adaptato
literis ac stylo adversae partis aut Mediatorum, testabuntur sum-
mam S. R. M:tis inclinationem ac studium antehac praeveniendi,
nunc componendi quamvis animorum alienationem, modo negociuin
isthoc ea iide, eo candorc tractari intellcxerit, ut spes sit boni
eventus. Atque in hunc finem se esse ablegatos.

III.

Inquirent deinde, quinam Mediatorum vice fungentur? Et ai
venerint c Dania, ab Electoribus Saxoniae et Brandeburgensi aot

589

[üritatibus Hanseaticis, deniquc a Kegibus Gallin, Britannie aut
ib Ordinibiis Generalibus Belgii Legati, hi admittentur omnes,
nt quotquot advenerint ab amicis. Nee repudiabuntur, si qui ab
Electoribus Imperii conjuuctim fuerint ablegati aut ab Infante
Belgica vel Duce Bavarise. Quod si suofl Rex Polonie praesto
kabuerit, suamque interpositionem obtiüerit, ne Uli quidem reji-
oentur.

IV.

Haud equidem credibile est, hos omnes suos amandaturos,
«ma quemlibet priusquam sc ingerat, ab utraque parte rogari
aut saltem utrique se offerre per literas deeeat. Plerique etiam
eas habeant rationes, ut alterutri parti sint suspecti ac ideo non
immerito vereantur, ne rejecti aliquid maculae attrahant. At si
quis horum non rogatus obtulerit operam suam per literas, Com-
missarii S. R. M:tis inter hos id discriminis observabunt, ut ami-
corum (qualis habetur Rex Danise, Electores Saxoniae et Brande-
burgicus, Hanseaticse civitates ac denique Reges Galliflc et Angliae,
tum Ordines Belgii) interpositio illico admittatur, tanquam eorum,
cum quibus jam actum est a S. R. M:te eo in negocio. De cae-
teris, ut quantocius referatur ad S. R. M:tem, hac addita cautione
ut nihilominus declaretur non dubitare se gratum fore S. R. M:ti
oblatum officium. Quod si vero Legatus aut Legati ipsi präsen-
tes se stiterint operamque suam obtulerint, postquam repelli sine
dedecore non possint, admittentur. Atque in hoc summa requi-
letur Commissariorum prudentia ac dexteritas, ut cum omnibus
conjunctim aut cum singulis conversando agendoque ita se gerant,
ne, vel nimium fidendo et quibus non licet, caussae noceant, aut,
testando intempcstive diffidentiam, notari se faciant aut caussae
publicae aliquid detrahi. Quin potius ita se versent inter hos
Mopulos, ut de illis, quae religionem concemunt, cum iis qui a
Ponteficia Religione sunt alieni, quae statum respiciunt publicum,
cum bis, quibus Dominatus Hispanicus Austriacusque suspectior
^1 apertius agant. Cum reliquis, cautissime, observata cujusque
inteutione ac destinatis; dandoque operam, ne haec cauaae publicae,
«ttt S. R. M:tis propriae, per hos tractatus ac interventum Media-
*wnm praejudicetur.

Cognito Mediatorum adventu et Legatorum partia adversae,
Commissarii S. R. Mrtis misso suo subdelegato in urbem Geda-

590

nensein, ut farna; iusei^viatur, sollicitabunt Senatum de salTO con-
ductu ac securitate tum curabunt sibi suisque prospici de hono-
rato domicilio.

VI.

At si negocium ipsum tractari poterit per Mediatores, intcr
Elbingam ac Gedanum meantes ac remeantes, ut non nece«8e nt
Svceicis Gedanum ire, id S. K. M:tas optimum consultissimumque
judicat, atque ideo vult, ut sui Commissarii iter istud declinent,
si cum honore ac sine causae praejudicio possunt. At si hinc ani-
madverterint occasionem praebitum iri adversse parti ealumniaiidi
fucrintque invitati Gedanum a Mediatoribus, obtento salvo con-
ductu, vel omnes vel aliqui eorum se isthuc conferent et tracta-
tui locum dabunt.

VII.

Verum, ne temporis sumptuumvc jacturam faciant frustra,
antc<{uam se accinxerint itineri, petent per Mediatores sibi exhi-
beri procuratorium Legatorum Caesareanorum, ut cognoscant a quo
et qualem ad hunc actum potestatem habeant. Sique vicissim ab
hisce requisitum fuerit procuratorium suum exbibere, non recusa-
bunt. Si Lcgatus Caesareus tergiversatus fuerit, Commissarii S.
R. Äl:tis sequitatem sui postulati adductis rationibus edocebunt
ac inprimis quod neque ex partium adversarum, neque Mediato-
rum dignitate sit, congredi, nisi constet talia utrinque adferri pro-
curatoria, ut ad illorum formulam tractari possit; deinde quod
sciri oportcat, cum quibus agere debeamus, et a quo missi sint
Si Legatus Caesareus rccusaverit obstinate, Commissarii S. K. Mrti«
tantum sibi temporis däri expetent, ut res ad S. R. M:tem referri
possit; sibi enim ad eum modum agere, ncc licitum nec dcco-
rum esse.

VIII.

Si Legati Cassarei exhibuerint suum procuratorium ab ipio
Caesare, Commissarii S. R. M:tis formam ac vim ejusdem nota-
bunt, et si ibi nihil detrahi dignitati ac juri S. R. Mitis Regnique
Sueciae, ac habere justam vim obligatoriam sine aliqua exceptione
aut limitatione animadverterint, acceptabunt et adprobabunt. Sin
illatum quicquam viderint, quod praejudicare queat juri dignita-
tique Regis ac Regni aut in quo ambiguitae quaecunque aut fraua

591

BOtori possit, rejicietur, atque ideo ut sibi de meliori prospiciant
Legati Cftaarei admonebuntur. Quod ai, hoc rejecto, Caeaarei sine
procuzatorio tractarc voluerint ad ratüicationem Cseaaris, Commis-
nrii S. B. M:tiB id non admittent. At 8i Mediatores formulanif
iiti negocio convenientem, conceperint cum promiaso illam a Cae-
Kre subacriptam et subsignatam ad certum diem exhibitum iri,
taadem post vanas disceptationes id in gratiam Mediatorum con-
oedetur.

IX.

Si nullam a Caesare, sed tantum ab (icnerale Duce Fridlan-
diae, habuerint potestatem, Commissarii S. K. M:tis id, in ignomi-
mam contumeliamque Regis sui vergere allegantes, omnem recu-
ssbunt traetatiim, donec a Cassare ipso Legati prodiixerint pro-
eniatorium. At, si Mediatores diutius inhaeserint proposito, tan*
dem Commissarii S. R. M:tis se ad tractatum per suos subdele-
gstos peragendum ofFerent, ad ratificationcm primo utriusqiie prin-
cipalis ac denuo principalissimi. In quo si acquieverint, Cancel-
Ittius deputabit binos aut temos, qui numero respondeant Frid-
laadianis Legatis, selectos e regio exercitu, atque eos vel (ieda-
Dum vel in locum medium, ubi congrediantur, mittet atque ex
W mandatorum formula ipsos, quid agere dcbeant, informabit.
Quod 81 vero tractatum Csesarei cum Caucellarii subdelegatis re-
coaaverint, neque se, quod agat cum Fridlandianis, sed re integra
sd S. R. M:tem relata, id quoque tulerit resolutionis ociissime red-
diturum, respondebit, utque, ita suspenso tractatu, ctiam animos
«wpendere nitetur.

Caesareani aut Mediatores, si quicquam notaverint in pleni-
potentia S. R. M:tis, id hujus Commissarii vel declarabunt bonis
f^onibus adductis. vel, si hae non satisfecerint, contestantes can-
dorem omnem ex hac parte, nihil consulto factum adseverabunt,
cum promisso rem se delaturos ad S. R. M:tem, atque illico ad
▼otam*) Caesareanorum conccptum procuratorium exhibituros. Per-
niittentque Mediatoribus, ut formulam concipiant, nee erunt sol-
Hciti de verbis, modo non aliquid uti ante dictum de Cassareano,
urferatur ad praejudicium dignitatis jurisque aut causam ipsius, id-
l^e etiam studiose declinabunt, ne quae indc coUigatur He aut
«^ontioversia esse cum Imperio Romano ejusque membris.

*) Enligt RikskatisIereDB concept. I afgkriftcn står »notuin».

592

XI.
Ubi de procuratoriis aut tractatu convenerit, CommiBsarii <»-
nem eritabunt cum Caesareanis congressum quousque id poteront,
ne quid detrahatur S. R. M:ti8 dignitati, aut prasjudicium creetur«
sed totum negocium studebunt conficere per Mediatoren. Ac n
quando, Tel Mediatorum hortatus, vel rei ipsius necessitas poita*
laverit aliquem congressum, id dabitur opera, ut congresfliu Tri
in aliquo templo, vel in alio quocunque loco neutro fiat, sinetd*
positione mensarum aut sellarum, colloquioque pedibus insisteDdo
facto, ut tum illico domum quisque suam revertatur.

XII.
CoUoquium et acta publica Latino scrmone fiant. Quod a
tarnen quis Germanice loqtd malit ob imperitiam Latin» lingur
non est necessc nimis in eo curiose agi. Ita tarnen ut acta po-
blica ac inprimis instrumenta Latine sint concepta.

XUI.
Prseparatoribus omnibus futuri tractatus peractis et motuo
consensu reccptis, Commissarii S. R. M:tis injurias ubere deduc-
tione narrabunt, a Gaesare, ejus oflicialibus ac milite S. R. Ma
illatas: 1. Interccptionem ac rcsignationem literanim regianin.
2. Missionem regimenti Ducis Holsatise anno 1627. 8. Turpem
rejectionem Icgatorum regiorum anno 1629. 4. Hostile incit»'
mentum Regis Poloniae ad perpetuandum bellum. 5. Missionen
integri exercitus anno abhinc ad ejiciendam Regiam MajesttteiD
ex hac provincia, nullo prius denunciato bello. Atque has eiMf-
gerabunt declaratione innocentiae S. R. M:tis toto hoc bello Ger-
manico monstratse, tum quod ipsa exortas alienati animi sciotilltf
occasione dcfensi Stralsundii qusesierit per suos legatos non ad-
missos componere, et quse huc spectant aut Legatorum Cesaret-
norum responsum subministraverint. Qu« omnia sicuti vel maxime
faciunt ad justificationem causas repae, ita Commissariorum inpri-
mis in eo spectabitur prudcntia, si recte deduxerint ac declai(tvh
erint iniquit^tem Caesareanonim tam adversus S. R. M:tem quam
Straleundenses. Honim enim causam, uti Regie conjunctam, w»
minus C'ommissarii defendent ac tuebuntur quam nostram.

XIV.
Ad kunc modum collocatis tractatuum fundamentis, ComwiB-
sarii, it^gati, pacis conditiones primo petent, sibi per Legatos C«-

593

8«reo6 monairari, quomodo Ceesar velit et »tatucrit S. lt. M:ti lie-
£;B<M|ue Sueciae aatisfacere de illatis injuriis detrimentisque. Non
est dubium, quin illas negaturi sint Legati Cfleaarei, et, si (|uid
hsbent, aliquid regesturi. £ contra Coromiaaarii S. B. M:tie qua-
liacunque ha?c sint refutabunt et illis inaistent acrius. Tandem
sepositia hiace querelia, examinabunt conditionea a Cseaareia pro-
pofiitaa, ad aequentium conditionum pneacriptum, ac deinde, aive
Caeaarei auas propoauerint, aive nou, conditionea pacia cum Rege
Ilaniae antehac communicataa proponent, et ut hiace eatiafiat u
Caesare poatulabunt.

lUae vero aunt talea*):

1. Abducat Imperator Romanus omnem militem 8uum o toto
Circulo Saxonico, tam auperiori quam inferiori.

2. Omnia munimenta occaaione hu jus belli, ad mare Balthi-
<um et Oceanum extructa, diruantur.

3. Nulla uspiam prseaidia rclinquantur in toto hoc terrarum
tractu, qui dictie Oceano et mari Balthico obtenditur.

4. Sint omnea portus Germaniae, ut ante hoc Germanicum
bellum fuerunt, liberi, nee uU« in iia navea bellicse extruantur,
ant claaaia paretur, sed extruct^B et comparata? hactenua dimittantur.

5.**) Reatituantur Ordines utriuaque Circuli Saxonici omnes,
inprimia Adminiatrator Magdaeburgenaia et Archiepiacopus Bre-
menaia, nee non Ducea Pomeraniae, Megapoleoa, Holaatiae etc. tum
Comitea Oldenburgenaea et Oatfriaiae, ac tandem Civitatea potia-
eimum vero Baltbicae, plane in eundem atatum tam eccleaiaaticum
quam politicuro, in quo ante hoc bellum fuerunt.

6. Civitati Stralaundenai damna et expenaa;, occaaione obsi-
dionia factae, refundantur, eiquc in priorem atatum conatitutse, om-
nia bona, jura et privilegia tam in eontinenti quam inaula Rugia
restituantur.

7. S. R. M:ti Sueciae sumptus occaaione lati subsidii hujus-
que belli facti convenienter refundantur.

8. Nee S. R. M:ti Sveciae nee Civitati Sundensi, ulli ait fraudi
Äiit pnejudicio, nunc aut in futurum, quod vel haec tutelam S. R.
ll.'tia implorarit, vel S. R. M:taa eam pro tegendam susceperit.

*) Om dessa fredsvilkor jämför ofvan N:o 420 § 18.

*♦) üti en afskrift af fredsvilkoren bland >Strödda Bref och Handlinpar
1618— 1630>, saml. Germanica i R. A., är införd t följande pnnkt sAsom § 6: >De
Episoopatibns Principnm, ad mare Balthicum et Oceannm situatomm, stctur cen-
»irae Electoram et reliquorum Statnum Imperii Romani>.

Den ofvan intagna § 5 är i denna afskrift § 6, bvarigcnom numreringen
pä alla de följande pnnktema äfven förändras.

Axei Oxenåtiema^ II. 1, 38

594

9. Securitati Regni Sveciae, maris Balthici, CivitAtifl Stral-
sundensis, oinniumque statuum Buperioris ac inferioris Ciicali
Saxonici pro fntiiro quoque sufficienter caveatur.

10. His Omnibus et singulis realiter ita pnestitis, pT«»idia
Svocica c Civitatc Stralsundensi educantur.

11. Amnistia perpetua eit omnium injuriarum et simultatuio^
et in posterum sincera pax et amicitia inter Imperatorem et S. K.
M:tom Sveciae, nee non omnes utriusque Circuli Saxonici Statas.

12. Reges item Danise, Gallise et Magnae Britannifie, nee noD
Prineeps et Status Transylvaniae, ut et Ordines Generale» ünita-
rum Provinciarum Belgii, si velint, in hac pace comprehendantur.

13. Haec transactio confirmetur omnium et singulorum, quo
rum principaliter in terest, manu et sigillo.

XV.

Has pacis Icges omnes ac singulas, loco et tempore conve-
niente, seu adversus Mediatores seu Cassareos Legatos, Commis'
sarii docebunt sequitati et rationi consentaneas, argumentis ad eu-
jusque captum et intentionem accommodatis. Credibile est plu*
rimas difticultatcs motum iri. Itaque Danicis Mediatoribus man»
ßalthici tranqvillitatem, et unde illa pendeat, inculcabunt; Saxo-
nicis Brandeburgicisque et Hanseaticis statum Germaniae ac ReU-
gionis nutantem, aut potius collapsum, veluti eonspiciendum da-
bunt. Si aliunde qui adfuerint nostrarum partium, prout ctijua-
(pie Interesse cognovcrint, ita homines movere conabuntur. Om-
nibus vero in universum declarabunt S. R. M-.tis Regnique Sve-
(jiae ac vicinorum interesse, statum rerum Germanicarum atque
amicorum eum esse, qui fuit ante hoc bellum, ncc, nisi hoc re-
stituto, justa nos frui tranquillitate posse.

XVI.

In nuUo horum articulorum seu conditionum Commissarii S.
li. M:tis cedent, sed si quid vel a Caesareis vel ab Mediatoribus
proponi viderint non omnino alienum ab asquitate, non quidem
acceptabunt, recedentcs a praescripto, sed tamen referre se bona
fide vcUc promittent.

XVII.

Cuncta quidem huc faciunt, sed ut, quibus S R. M:tas rult
acrius insisti debere, intelligant, hoc praeter caetera observabunt:

595

ut utcrque Circulus Saxonise, superior et inferior, dcfhicto omni
milite, tam Csesareo quam Ligistariim, restituatur illico in eum
»tstum, tam cxclesiasticum quam politicum, in quo fuit ante hoc
bellnin; reductis in Archiepiscopatum Magdeburgensem et Hal-
berstadensem Marchione Brandebnrgensi christiano; in Bremensem
Duce Holsati« Johanne Pridrico; in Sverinensem Duce Holsati»
Udalrico, Re^s Danie filio; in Ducatum Megapolensem prioribus
dominis, Ducibus Adolpho Friderico et Joanne Alberto; in Bruns-
yicensem Duce Udalrico Frederico atque aliie tam in inferiore quam
supeiiore Saxonia. Deinde, ut, claesc vel tradita vel vendita, Cae-
sar promittat se imposterum mari Balthico et Oceano abstinere
Teile, nec per se nec per alios classem adomare. Denique ut
Stnlsundensibus jura onmia, privilegia et bona, ({uae ante hoc
bellum legitime aquifiiverunt ac possederunt, illaisa ac liaud ulla
sui parte diminuta maneant in perpetuum, neque vel civitati vel
ejus privatis civibus fraudi sit tutela Svecica uti voluisse.

XVIII»).

Potiflsimum vero id diligentcr observent Commisearii S. R.
Mztis, ut, cum Imperator ob bellum Italicum et alia magnos ad-
huc alit exercitus etiam extra dictos circulos Saxonicos (a quibus,
quse securitas sperari possit, exempla priorum satis demonstrant)
ne, chartae tantum et atramento securitatem Regni marisque com-
mittentes, se in restitutionc Stralsundii et occupatorum praecipi-
tent, sed ea potius loco cautionis retinere conentur, donec omnia
perieula, quse undecunque imminere posaunt, realiter penitusquo
sublata fuerint et securitati Regni Sveciae marisfjue Balthici ot
ißociorum omnimode ac sufEcicntcr cautum 8it.

XIX.

Si de hisce convencrit, amnistia injuriarum facilc institui po-
terit inter S. R. M:tem ac Csesarem, atque tum Commissarii ope-
ram dabunt, ut quam citissime cuncta referantur, quo co commo-
dius responsum in tempore habeant. At si ab hisce, uti credibilo,
alieniores fuerint Cssarei, Commissarii Regii suspendcnt tracta-
tum a<; different in commodiora tempora, ita ut non abrumpatur,
6ed protrahatur reassumptioni commodus, si visum sit, in praesens
causam conjicientes in defectum mandati. Et si S. R. M:tas jam

*) Deima § fattas i Rikekanslcrens egcnhändiga concept. Jmf. nedan N:o
428 p. 6.

59«

cum cxercitu GermaDiam sit ingreBsa, ibique pedem iixerit^ Com*
missarii totiim negocium ut inter castra tractandum suscipiatur,
svadebunt atque isthuc rcmittent. In hisce tarnen omnibos eni-
tentur satisfacere Mediatoribus ac ipsis Csesareanis ac precidere
omnem, quousque possunt, calumniandi ansam. Rebusque peitc-
tis, (juisque sc ad locum suum conferet.

XX.

Refertur vnlgo, Lcgatum Caesareum Donavium primo loco id
propositiirum, ut dum tractabitur de pace, S. R. Mrtas excTcitum
smim hisce in locis detincat, donec, quis exitiis tractatuum futu-
ruß sit, cognitura fuerit. Id si fuerit propositum. Commissarü S.
R. M:tis nihil sc borum in mandatis .habere afiirmabunt, nee «r
scire, quid hoc cum tractatu commune habeat, excusantes se s
dcfectu mandatorum. Si Mediatores relint referri ad S. R. M:tem,
non quidem hoc rccusabunt Commissarii temporis lucrandi cau»,
nuUam tamen cuiquam spem dabunt id obtineri posso.

Eftcr eil afekrift. intagen såsom bilaga till Ridderskapets och Adelns prcr
tokoU vid 1630 års riksdag, jämförd med Rikskanslercns egenhändiga conoept.
Denna af skrift saknar liksom oonoeptet datum, men af Rikskanslerens bref till
K. M:t den 30 April 1630 § 18 (se H. S. H. XXIV: 193) synes, aU A. Oxen-
stiema vid den tiden öfversände detta sitt af Konungen sedermera d. 13 Mij
för Riksdagen framlagda och af honom i hufvudsak (se nedan N:0 428 § 6)
gillade förslag. Med åters&ndandet af instiniktioncn till Rikskansleren sjnes det
emellertid hafva dröjt anda in i Juni (se nedan N:o 435 och 441), då de öbiga
svenska kommissariema öfverkommo. Huruvida den då undergått någni CMo-
drlngar kan icke afgöras. Själfva fredsvilkoren synas (hvilket framgår både if
det anförda bref vet den 30 April 1630 och af memorialet N:o 420 § 13 bär of-
van) hafva vant uppsatta tidigare och sedermera hår inflickats. Uppgiften i det
s. k. Runells titularregistcr {= >Almänt tit. register 1200—1686«) i R. A., att
originalet varit dateradt den 9 April 1630 måste vara oriktig, hvilket tydligen
framgår bl. a. af Rikskanslerens bref till K. M:t den 14 April 1630. R. A. -
Fullmakten för Rikskansleren synes deremot redan tidigarCp sannolikt i April,
blifvit afsänd, mcu denna har icke af utg. kunnat återfinnas. (Jmf. N:o 435).

4^6. Stockholm den 9 Mig WO.

Om ett dragonkompant samt gods åt Generahivartermästaren Du Vierge.

Gustaf Adolph etc. Var synnerlige etc. Såssom 1 os», heir
Canzler, brcflTvisare Du Vierge, Generalquartennestarcn för csval-

597

leriedt, hatfuer recomineii<leret, altså läte vij o88 lionom och hane
ftvancemente nådigst vara anläget; ähr fördcnschuld vår villie,
Ut I honom jempte sitt «juartermestefschap ett compagnie dra-
guner läthen bekomma så och accommoderen honom medh något
stycke land omtrent Elbingen, eller der I dett bequemest menen
att kunna mistas, huart hän sigh hans hustru kunde retirerc, dur
honom, som oss i feldt varder fölliandcs, något vidhkomme, hvar-
opå han sedhan vårt breif kan l)ekomma, när oss sådant stycke
landh bliffiier nampngifvidt och dess lägcnhcett optecht. Gudh
befalandes nådeligen. Aff Stockholm den 9 Maij, Ahr 163<).

GiistavuR Adolphus in. p.

427. Stockholm den 10 Maj 1680.

Kongl. Maij:tz renolution på de ähranden, som (-antz-
laren genom Secreteraron Johunncm Nicodemi under-
(lånigst hafver andraga lathodt. Actum Stockholm den
K) Maij, Åhr 1(530.

^ 1. Såssom i Cantzlürens memorial och breett' medli Nicodemi
funnäles om diverse ährcnder, Kcmgl. Mits stat så i Prysseu som
elliest angående, öfver hvillke Cantzlären sigh i underdåniglieett
lioos K. M:tt befrågar, sa är pa en godh decl allareda medh Se-
creteraren Gnibben resolveret*). Hvadh Kon. Alits villie och mee-
ningh om det öfrige jir, kan Cantzlären af dette effteriolliende
judicera och sine actione» der elfter hafva att (lirigere.

2. Så frampt Cantzlären veet någon proulit att göra K. M:tt
medh ducatemes invechslande, antingen till rytternes afbetall-
ningh eller elliest, må han sa monge invexla, och för 2 rdr ut-
gifva, som han finner vara af nöden, eifter som det är hoos ryt-
tome een godh betallningh.

3. Mädan vintteren nu är passerat, ocli man kan campere pa
marken, så at Cantzlären icke bchöfver suspenderc värfningen till
att complettera de nyverfvade regementen medh för qvarterens
trångheett skuldh, ähr derföre K. Mrts villie, dett Cantzlären lo-
gerer i stodeme så myckedt som till guamisonen ähr destineret
att förblifva i Pryssen och de regementen, som till Tyska togedt
dådan skole förskickas, drager tillsammans vidh Fiskhausen och

*) Se ofvan N-.s 420 och 421.

598

campcrcr dem på mareken, till des dhe gå till akeps. I medier
tijdh må Cantzlåren fara fort medh verfningen och göra oft-åii-
bemellte regemcnter complette.

4. Anlangande de ungelider, som vidb tollen tages, da skall
( 'antzlären der om alla discurser och disputer med dem Dantziger
eökia att cTitere, ocli doch likväl de facto blifva i poMessionen
efFter den ordningh, han conciperedt hafver, doch den så mode-
rcrendes, att icke stort knorr der oppå må föllia, hellst medan
de ungelder i tullen icke dett mesta importere, och doch storför-
bitterhcett causcrc, cffter som Hollcndeme och dho Danziger
otvillaohtigdt der om skole corrcspondere.

5. Om dem som uthan förloff och otuUadhe vidh feigdctijdhen
ahrc utt- eller inlupne i Dantzigh, må Cantzlåren veeta K. Jf:t*
villi e vara, eft'ter så monge traffiquantcr af diverse nationer och
städer äre der uthi intcresserede, medh hvillkc man icke på dedt
högsta motte strcngia, utan någodt connivere, scrdcles medan
ovist är, hvadh i sådandt fall af dem hafves kan, dett Cantzlären
(lem öfver dedt passerade K. M:ts pardon och tillgift lofvar, pa
dett do alltså, K. M:ts nådhe och gunst spöriandes, sigh har efF-
ter rättrådigare och villigare i tullens afleggiande finnes. l>oeli
elfter köpmännerne, fölliandes deres art, af ingen sådan dercs for-
brech eller någon fara, som dem deraft' kunde tillvexa, handelen
eller seglatzen pa de orther, dhe vane äre, att fortstella, skull«'
tillbakers settia, derföre må Cantzlären brede vidh pardonen si*
deres brott, lätha dhem betala den nyaccorderede tullen för de
vahrur, som de fördt hafve, på det de den konungzlige gunst
med någodt motte erkenna och icke alldeles slippa onäpstc och
doch befinna sigh beneficerede.

(i. Decretum Warsaviense, att inge victualier skole uhr Pålandh
annorstädes än på Dantzich föres, moste Cantzlären vinläggia sigh
om att afskafta, såssom och genom Engellske Compagniedt drifva
abolitionem eller, till det minsta, suspensionem privilegii om kläde-
fiuseglingen.

7. Hvadh de Dantzigers procedere ähr medh deres toiage och
techt af deres gamble pundttoU brede vidh de 2 procento, der o©
skall Cantzlären icke stoort movere, hellst medan sådant skeerin
aliena republica, hvarest man icke så stortt motte vara curieu*,
och doch icke så beneficerer staden Dantzigh, att icke K. M:tt
kan hafva der aff bätter proufit, efFt<*r som handelen nödvendigdt
sigh dädan pA Pillow, i dett faUett dhe dermedh continuere, mo-
ste divertere's].

599

8. Spiringz action emoot dhe Dantziger kan Cantzlüreu under-
stundom och moderate drifva, liootandes dhem att villie förökc
tullen medh ett meer pro 100, aa frampt de sigh icke tili rätt-
mäti^h afhandlingh aecomuiodere.

9. Cantzlären moste ock med all fiijt och stoortt allfvar sökia
»tt maintinere bönderne i Store Werder och dem (I) deree debita
och depoeita i staden Dantzigh, och sådant till den ende, att mun
dem holler i continucUe devotion, och dhe pä ingen annan ün pa
K. M:tt såssom deres herre sitt öga venda och diidan all hielp
och beskydd hafve att förventa. Men, hvar Cantzleren hoog dhe
Dantziger stoor vedervillie här uthi förnimmer, skall han med
repressalier deres obstinatheet möta, och i alle maneer bönderne
skadelöse holla.

10- Att vinna nägre privatorum gemucther i Dantzich, ma
( antzlären dem medh rantternc af dheres godz gratificcre, reserve-
rendes K. M:tt directum et supremum dominium, och lägenheeterne
att fortilicere. ilen efftcr jura venandi, lignandi, succini colli -
gendi och annadt sådandt äre regalier, och faculteten der aft' nsi-
gon att efterlåta, ähr af vidtt uttseende, derföre kan K. il:tt dem
Dantziger der med icke annorledhes accommodere, än att den,
som sådandt begärer, ville praestere K. M:tt homagium, och för-
obligere sigh att blifva K. M:tt trogen och rätträdigh, elfter som
sådant bnikligitt är, att den ene respubliquen eller princen gör
den andra, när man någott till lähn tager eller uttgifuer. Hvill-
kctt, emedan af dem Danziger nepligen skall sta till förventa,
kan man på dedt sättedt blifva af med dem, att de det icke vi-
dare urgere.

11. Dalen och Spillwen kunne intedt alieneres, för ordsaker
som Cantzleren sielff allegerer.

12. Herman Dönhoff kan medh det godz, han soUiciterer om
i Karckhuus gcbieth, gratificeres, doch att först underfrågas, huru
han är kommen der till, och så förbehoUedt, om icke 8[alig] Skatt-
mestarens enckia, eller någon annan hafver hafft eller än hafvcr
interesse och vunnin rätt der uthi. Sammaledhes låter K. M:tt
gott vara, det Cantzleren honom, Dönhoff*, de 100 läster spanno-
mål hafver tullfritt effterlåtedt.

13. Såssom K. M:tt sigh lillförende hafver låtedt behaga,
hvadh med Engellske Gesandten om klädecompagniedt i EUbingen
att renovere ähi- handladt och discurerat vordedt, alltså är K. M:t
tillfredz med det, som Cantzlären här uthi sedan giordt hafver,
och håller gott, att de öfverskickadc privilegia dem Engellske

t um porer dem på mareken, till å' y^/es, som K. M:t« stat pweju-
tijdli må Cantzlären fara fort ,^n att det Engellske Gompag-

bfm^'üte regementer eomple^ ./öbligerat sigh på bemalte pri-

4. Anlangande de ur ; ,^^3, utan saken ennu och till den

( aivtülären der om alla ^^, /fy/nqueredt, derföre må Cantzlären

frukiu att evitere, ocV ^ i*^^^*» ^^^^ ^^^ ^*^ får sij, om de si gb
< tlUr den ordningh • ^äA» då dem privilegieme aff K. M:tt
rt;rejules, att iek- '' '^j^h'/^^-

lie uiigelder it' . • ^^^^/^ton gifver att appaisere HoUendemet
bitti rlieett c» r '^'[jfcllen, är väl gott och practicabelt, och mä

ntviilachtigd - '^^^^^pondere med Cammcrario att sondere heein-

5* Or -•' ^;v/ «^^*"^* skulle hafva, der man der till ville

iilirc utt- ' "^'\\k^i ^*^ ^^S^ ^^^^ ^ någon motto der medh pra*-

YiUie v %> ^^'^ ^^ß^T allerede een summa af 4,000 rdr ifrån Sve-

iftÄder -a'» "^^^dessoi^ ähr åstadhsendt, först förventta, hvadh der

liögst , Y f^ f/A-ji nttrettadt, efFter som och nogsampt förmodeli-

f>vie+ .,fj ^^ ,^j, ^edh antingen dedh svåraste skall blifva giordt

dot* Jff ^^' *' ^ /brfares, hvadh man genom dctt meddelett hafvor

^^ '*'i"i5^^'^' *" uttretta.

t- ^•'*^*, i' }l:tt vill, att de nye vapnen och potterne, som i Prys-

^^ iiie ^^^^^ ^i}it öfverskickes efFter förslagedt, men med de
yt'0 ^^' ^ longdt de räckia, må de ny verfvade regementen och
f*^ IcT jcmpte musquettcr och piker bevepnes.
^^^^if B^*^^ ^' ^^'^^ förnimmer, att kopparmyntedt sa liögeli-
.^v^-nlcs 1 Pryssen, finner K. M:tt orådeligitt at senda liä-
IP^'^ hr Sverige någodt kopparmyndt tijt, för ån det må kiuwe i
j «geres till des värde och i en god aestim, hvillkedt att komina
^*; ^cr$ Kongl. M:tt mecncr, det Cantzlären moste sij till at af- ^
t rfa ^*-"^^^ »udre små myntzsorter, och lata rijkzdaler, ducater
' L gnnadt gott stort myntt allena, bredevidh kopparmyntedt, |
I hWlltcd* follck kan skillia sigh åth, vara gängze och passere.
1 7 Men i tulltagningen för Dantzich, i Pillow och i Cnr-
jirdh m* Cantzlären blifva vidh rijkzdaler alleena.

18. Baudezin kan förtröstes på någon geneitilcharge, derden
iitindc förefalla, dock icke försäckras, emedan K. M.-tt sielff vill
nM} hans contenance, när det kommer till fcldz, då en och an-
«t« incidentie hans avancement kan antingen för sig (I) eller till-
bakars sättia.

19. Gräntzerne emellan Sequestern och Dantzigh må Cantzlären
t flUr sin discretion Stella, tagandes K. M:t8 gagn i acht och ac-
cdnimoderendes dem Dantziger så myckedt, uthan K. Mrtspneiu-

(K)l

^\on fikall Nicodemi Cantzlären sielff
j^h nu genast öfuer tili Pryssen till-
4 pra.

iHviis Adolphuß m. p.

(Sigill.)

Stockholm den 12 Maj 1680.

Kongl. Maij:tz reeolution opå tlie memoiialer oeh äii-
rcnden, Cantzlären igenom Secreteraren Grubben liaf-
ver andraga liitedt. Actum Stockholm thcn 12 Maij,
Anno lt)3().

1. Hvadh procedere Cantzlären hafver brukadt at persuadcra
mteme tili att begifva aigh tili K. M:tt öfver ådt Tyeklandh och
thcn accord, han med them i thetta falledt någorledhes träÜudt
hafver pä tvä mänaders 8oldh öfver hufvudet uthi penningar, se-
dan 1000 rdr på hvartt compagnies otticerer att uttdeelas, och att
otVerBteme sampt öfversteleutnampterne pä Staftven någodt gif-
ves extra ordinem, läter K. M:tt sigh väl behaga. Säge och gcrna,
hvar moijeligitt vore, att the äldre rytterne under Streift*, Grott-
Tcn af Ortenborgh och Wrangell medh någodt meere blefue
hnlpne, sä frampt medlen ther till någorlunda kunde tilräckia.
Män sa vill K. M:tt, att Cantzlären medh them, för än the af-
ekickas, fuUkomligen aftaalar, att the Än* medh thctte contente-
nient tillfridz och Kongl. M:tt om then öfrige rasten pä en rum
tijdh icke molostera, förtröstandes them liqväl, att the skole icke
ftUcnast bekomma hoos K. M:tt eft\er handen sidtt mänadtlige un-
derholdh, utan och med första lägenheett theres nöijaehtige af-
riichiingh.

2. K. M:tt ville gierna foumera Cantzläi'en mcdell till samma
follkssens expedition ifrån Pryssen hädan eft'ter, hvar K. M:tt
icke vore här hemma med een för thetta i Sverige ovaanligh
iVemmande armee och andre uttgifter belastadt, som them con-
^nmmera, sässom och att K. M:tt åstundar att bringa een anseen-
ligh post peningar medh sigh siellff* öfver. Therföre förmoder
K- M:tt, att Cantzlären vänder all sin flijt ann, att han förme-
Mst the tvenne vägar, som han aielft' föreslåar: opskiutande af
«'rediten och invissningher pä Spiringh, K. M:t8 intention eftec-
tuerar ocli lagar så, att foUkedt, som till K. M:tt sändt är, con-

602

tenteras. Men ther så vore/ att thet folie Cantzlaren för STårt,
alla sålunda tillijka att ställa till fridz och afferda, t& ähr K. M:ts
villie, att Cantzlären, bådhe icke att belasta sin stat, såasom ocb,
till des man seer, hvartt utt the Pollniske trouppar, som ennu
icke äre afdanckade, sampt Keijsarens follck, som i negden liggiü
och sigh lätteligen under Keijsarens nampn medh hvar andra till
K. M:t8 fahra i Pryssen coniungera kunna, intendera, behoUereen
deel af thett foUck, som till Tyska expeditionen ähr deputorai.
bådhe af ryttare och knechtar, qvart, och sänder allenast »k moage
han bäst kan contentera föiT uth, till des man seer, huru alla
saker sigh anstella, hvaruthinnan Cantzlären moste observera, att
han skickar them öfver, som sigh till K. M:ts tienst villiogeM
hafva declarerat, ju större partie ju heller, och läter them ovil-
lioge liggia, giörandes sijn flijt i medier tijdh them theras läh-
ningar att förskaffa, på thet Justitien kan under them theste bättre
observeras och skärpas, och the ingen stoor orsaak hafve att klaga.

3. På thet och Cantzlären icke må nödgas turbera licen-
terne medh skiepz uptagande, achtar förthenskulldh K. M:tt att
succurrera honom medli the frachtskiep K, Älrtt medh sigh lial-
ver, så snart K. M:tt kaD blifva landfast. Men allthenstundh ovä-
dredt them kunde hindra, eller K. M:tt elliest i thes dessein nä-
gor förandringh till siöss giorde, hoUer förthenskuld K. il:tt
bäst, att Cantzlären är på sådane fall betänckdt pä skiep, och
heller seer till, att han effter handen skicker någre regementen
för ådt Strålsundh, doch at han på thet fallett giör sin ilijt att
fournera them någi-e läningar medh eigh, som the kunna hafr«
till underholdh, till des K. M:tt kan ankomma.

4. Kruut begärer K. ÄI:tt, att Cantzlären förskaifer och op-
köper, tliet masta han kan, och ju så lagar, thett K. M:tt ther
opu må få af honom godh assistence, effter som K. M:tt hafver
gifvit Cantzlären för thette tillkenna, sigh öfver 150 läster bt*-
höfva, hvar till icke meere än på 40 läster vidh pass har i Sve-
rige ähr provision. Cantzlären ville förthenskuU beüijta sigh «tt
opköpa någodt anseenligitt partie och senda thett K. M:tt me<i
första lägenheett tillhanda, såssom och 100 skep9 bly, och sågi*
K. M:tt giema, att Cantzlären kunde thett så väl som krutedt
betala medh koppar, hvillken K. M:tt, så frampt Cantzlären oa-
godt lideligitt köp kan nå, till Pryssen vill skicka att lätta ther
medh någorledhes Cantzlärens credit.

5. Then Keijserske tractaten belangande, och hvadh Cantz-
lorcn ther uthinnan sigli förfrågar, tå hafver K. M:tt för besyn-

603

neilige orsaker then i i^rjssen anstäldt, enkannerligen eff'ter ( -antz-

låren bäst veett then att drifiVa, och Kongl. M:tt uthan thet icke

hafver hoos sigh någon, then han kan sådan handell väl commit-

te«; och att affordra Cantzlären vidh thenne tijdhcn ifrån Prys-

8en, holler K. M:tt thes stat ganska skadeligitt, förutan att, om

fl«mma tractat vidh lägren skiec skulle, tå distraherede han K.

M:t8 actioner och consilia och förhind)*adc K. M:tt i monga de»

vårck, hvar emott Cantzlären post expeditos milites, eåssom i nå-

gott meere otio, ther om lägligare kan negociera; doch ür icke

K. M:ts meeningh, att Cantadären fördenskuldh sigh till Dantzich

begifver och lerapnar såledhes dircctionen af provincien och krigz-

foUkedt utan någodt vist huffvudh. Han skall fördcnskuldh bä-

flbc för sin person, såssom och the andre Commissarieme, thett

med flijt undvijka, föregifvandes, att tå H. K. M:tt hafver till

then platzen beviUiadt, viste och trodde H. M:tt icke annars, un

alltt skulle i bästa motton med Dantzich staadh vara ti-ansigernt .

Men nu, sedan med Dantzich i monge saker äre controversier,

vore H. M:tt i en sådan nästan iiendtligli stadh thes Commissa-

rier att förtroo bådhe osäkerdt och dis[re]puterligitt; så kan och

Cantzlären sökia uttflychter, förmedellst adsecurationen, then han

sådan kan begära med frijheett at rocsa af och till, när han vill,

för sigh och sitt medföllie och annadt slijkdt, såssom och att han

begarer hafva med sigh större comitat, än the skole veele lijd».

På sådandt mancer och andra sätt, som Cantzlären tijdhen och

tillfallen suppeditera, moste Cantzlären undvijka sammankom])-

8ten i Dantzich och drifvadt ther hann, att handelen antingen mä

anstellas i någor byy emellan Ellbingcn och Dantzich, eller och

att then drifves och perageras igenom mediatorer eller subdela-

gater. Och ther alltt kan igenom subdelagater practiceras, t«

tan Cantzlären föregifva sigh för sin person vara ther till full-

mechtighatt och förordna så Carll Banner eller Sparren med een

eller två andra, igenom hvillke han värckedt kan dirigera och

drifva till ändskap.

6. Instructionen behagar elliest i alltt K. M:tt väl, allenast
naärker K. M:tt, att Cantzlären hafver theri förgätedt att ihug-
komma thett, som principalest är, adsecurationen*). Skall Cantz-
lären therföre ennu taga then såledhes i achtt, att K. M:tt ick(»
tillbindes att qvittera Strålsundh, eller hvadh K. M:tt än meera
sigh kan impatroncra, för än alla conditiones pacis blifva af them
Keijserske fullgiorde, thesse arméer uthur Saxiske creitzorne all-

♦) Se N:o 425 § 18.

604

deles aflfbrdc, och alltt, enkannerligen siökandten, satt i en säker
och fridligh stat.

7. Om nu the Keijserske mediatorer i tractaten, H. M:tt
then titelen Königliche Würdhe gifva vele, t-å skall Cantzläien
ther emott protestera och thett icke tillåta, alltenstundh thett i
Stctiniske tractaten af annadt Fundament, nembligen effiter siellfve
Keijserlige Commissarien var een furstligh person, ähr tillåtedt.
Icke heller skall Cantzlären tribuera Keijsaren titelen inTicdssimo;
men på tyske må han eJFter sedvanen kallas allerdurchleuchtigster.

8. Om någor träta kommer emellan mediatoreme om prsce-
dentien, tå vill K. !M:tt, att, hvar sådandt controverteras emeUm
Konungen i Danmark och Churfursterne, thett Cantzlären hoUer
thett olijkdt och strider för Konungen emott the Churfursteli^,
men skier thett emellan sjellfvc Konungarne, tå må CantzlareD
sigh i then trätan såssom i förleden sommar intcdt immiscera.

9. 1 förhoUandedt emoott Konungzlige interponenteme skåil
Cantzlären sec sigh väll före, att H. M:tt icke skieer någodt piae-
iudicium. Om the Keijserske them för ähra skuUdh cedera, ti
må Cantzlären thett ock göra, men taga the sin reputation i acbtt
tå skall och Cantzlären them i alltt effterföUia, sä vidt publique
tractater angåår; doch kan Cantzlären them privatim, såssom me-
(liatoribus, courtesera med öfverstelle och annor ährebjudningh.
The Churfurstelige vill H. M:tt, att Cantzlären hvarken publice
eller privatim i någor motto cederar, och ther någon cession »kiee
skulle, tå till att undvijka alltt prsiudicium, hoUer H. Mrttgotl.
att Cantzlären alla interponenter, så the ringaste som stönte, i
lijka motto ährar och cederar, på thett thesses vilitet och the
andres högferdh må hoUes i äfven a^stime, och K. M:tt såledhe?
i thes dignitet intedt praejudicium förordsakas.

10. Kommer Cantzlären eller K. M:t8 Commissarier med them
Keijserische tillsamman, tå meenar H. M:tt, att them prapceden-
tien icke böör disputeras. Men så skall Cantzlären ingalunda till-
etädia, att någon mediator tränger sigh emellan honom eller K.
M:ts ("ommissarier och the Keijserske, utan maintinera thett när-
maste rummett, så frampt the Keijserske icke then ähran them
och så, som förbemelltt ähr, tribuera.

11. Kan Cantzlären, såssom han förmeenar, bringa någre
FoUniske cossaker i K. M:t8 tienst, tå är K. M:tt ther medh Tål
tillfridz, allenast att han sigh ther medh nu strax icke belastar,
utan seer till, att han them, sedan thett andra follkedt är affer-
dadt, kan effter handen blifva mechtigh.

605

12. The 2 fyrverkare, som Cantzlären hafver antagedt, seor
K. M:tt gierna, att the blifVa i K. M:t8 tienst, serdeles ther the
Ar thelte äre någodt brukadhe i feldtt, och företA thercs saker
Til. Men aUthenstund sädane icke gifvcs på någor annor ortt
aå Btoor gage, som thesse begära, skall Cantzlären th<*rföro be-
flijta Bigh att göra them nägodt ringare bcstälningh.

13. Effter och högnödigdt är, att K. M:tt för een så 8t<x)r
armee, som K. M:tt nu medh sigh förandhes varder, må bekomma
nödigh tUlförsaell på proviant, ähr förthenskuld K. M:t8 nådige
vilie och befallningh, att Cantzlären giör sin högsta ilijt till att
dfuertaala någre visse marquetenter, som ifrån Pryssen göra till
K. M:ts läger tillföringh på brödh och öell. Ty endoch K. M:tt
fuller hafver bestelltt, att ifrån Liffland skall göros på sådane och
andra maatvahnir tillförssell, så är doch borgames i städerne,
serdeles i Räffwell, mootvillie ther till så stoor, att K. M:tt ick<^
fnlleligen sigh ther opå kan förlåta. Cantzlären ville therföre låta
sigh vara anlägett, uthur Pryssen att skaffa K. M:tt för armeon
hielp och undsettningh på allehanda nödige victualicr, och till-
see, att han vidh hvartt och ett regemente, som han tädan affer-
dar, skicker visse marquatcnterc, hoos hvillke krigzfollkcdt kan
för peninger ft tberes nödtorfft.

Gustavus Adolphus m. p.

(Sigill.)

429. [Stockholm den 12 Maj 1630].

Bijmemorial för Cantzleren.

1. Ålldcnstund Kongl. M:tt blifver strax i helgedagamo*) reo-
seferdigh medh alt thet folck, som hädan ifrån Sverige op« then
Tyske expeditionen bnickas skall, su at K. M:tt tå inthet annnt
än godt och fogeligit väder hafver at förventa, skall för then
skull Cantzleren taga then tijden i acht, och, på thet K. M:tt eff-
ter [,->: af] the Pryssiske trouppcma icke må blifva i någor måtto
oppehoUen och försätter i thess dcssein, therföre nu strax och sä
hastigt, som honom möieligit är, afferda under Ofversten Teuffels
commendo itt starkt partie till hest och foot af thet folck, som
ifrån Pryssen af K. M:tt fordrat är, till Stralsund. Hvaruthinnan

*) Pingstdagen inföll detta år den 16 Maj, g. st.

606

K. M:tt tillsteller Cantsderens dijudicerende, at han sigh icke Tij<
dere förblottar, än thet uthan K. M:ttz fahra sigh säkert skce
låt^r, hälst eå länge han seer them Poler blifva i vapnen och
them Keijseriske then provincien imminera. Doch formeenar K.
M:tt, at Cantzleren fuUcr uthan fahra ett ahnseenligit partie ksD
mista, hvilket K. M:tt ju förr ju heller begierer af Cantzleren at
öfversendes.

2. Effter och K. M:tt, så snart K. M:tt lyckeligen på then
Tyske sijdan ankommer, moste, sä frampt något skall uthrettM,
taga sigh någre belägringer före, opå hvilke stoor mykinheet aff
kruut consumeras, hvaraff K. M:tt nu icke något synnerligit fonåd
hafvcr, eij heller veet, ehuru väl K. M:tt fuller itt stoort p«rtie
hafver betingat, så hastigt at blifva mächtigh, ähr therföre K.
M:ttz nådigste befalning, at Cantzleren af then sorten ftrskaffer
een så stor mykinheet, som honom mast möieligit vara kan, och
skickar then tillijka medh thet folck han afFerdar till Stråkand,
ju så lagandes, at K. M:tt af honom thcr uthinnan fåår eengodh
och tijdigh undsättning.

Gustavus Adolphus m. p.

(Sigill)

430.*) Stockholm den 16 Maj 1690.

Att låta Major Vitzleben bekomma den förrymde Oaccia Gaerras kompani.

Gustaf Adolph etc. Vår ynnest etc. Alldenstundh ^ij för-
nimme, her Cantzler, att Caccia Guerra skall vara förrymbder,
hvar igenom hans compagnie ähr vordet ledigt, hafve vij för den
skuld medh samma compagnie Maior Vitzleben nädigst velat g»-
tificora, och befale nådeligen, att I honom för det ställen ochee-
dan gören eder flijt att accommodera samma hans compagnie,
pom 1 bäst kunnen och finnen emot them andra tilbörligit, akie-
kandes dhet medh dhe förste troupperne, som I afferde åth Stril-
sundh. Gudh bcfallandes etc. [Datum Stockholm den 15 Maj.
Anno 1630].

Ur registraturet för 1630, fol. 246.

*) Under datum d. 15 Maj tinnes i registraturet för 1630, fol. S44, föl-
jande rubrik: >fitt missif till Cantzleren att han låter göra bemalte Bengt Bagge
een sådan beståUningh på sin lön och underhåld [såsom guvernör i Elbiogj. »^
han kan vara på den orthen väl och ährligen behollen medh>.

607

4SL Stockholm den 20 Maj 1680.

En af Spiringame tiör i»åndii8 till Strolsnnd att der tills vidare gA K. M:t till
banda vid spanmål«- och kopparh andel n m. m.; om en gåfva af några ka-
noner till staden Elbing.

Gustaff Adolph etc. Vår synncrlige etc. Vij kunnc cdher,
her Cantzler, nådeligen icke förhoUa, thet vij hade achtat thenne
sommar att bruka Erich LarssoB hoos [oss] i fcldt, ther vare
värck och räntesakcr igenom honom at dirigera. Så aldenstund
vij nu förnimma, thet han icke hoos oss i rcttan tijdh kan för
andre ährender skuld vara vidh Stralsund tillstädes, och vij fuller
märkia, thet inthet möieligit vara kan igenom Tonics alt at uth-
retta, åhr fördenskuld vår nådige vilie och befalning, at I med
högste flijt seen till, at I kunnen öfvertala och förmå endera af
Spiiingema, Petter eller Isaac, till att begifva sigh till oss åt
Stralsund, at vij hans tienst och rådh, om icke länger, doch på
en liten tijdh och till Erich Larssons ankomst, bruka kunnc;
^enkannerligen at vij kunne igenom honom drifva och ncgociera
hoos köpmännen, hvad som förefaller, antingen vij tå någor span-
nemål eller koppar velc försälia, såsom och at han kan göra, ther
sigh för oss så skickar, disposition till at taga licenter opå the
Pommerske custerne, eflfter som han om thesse saker bäste vet-
tenskap hafver. Vij förmode, at I endera väl kunne på en tijdh
mista, och, ahnseendes vare och rijksens tarff här uthi, gören edhert
bäste omnibus rationibus honom at inducera till at komma oför-
töfvat till oss öfver. — Thet eliest Grubben emot oss hafver under-
dånigst förmälat edher hafva meent mykit kunna göra till att
obligera oss Elbingeu stadh och thet borgerskapet, hvar vij them
någre metallstyckien till theres stadh nådigst täcktes förähra,
thet late vij oss ock nådigst behaga och vcle edher hafva heem-
stält, at tillstella them (så frampt I meenen thet något godt kunna
värka) på vare vägner 4 af the 16-pundige styckien, I ther hoos
edher hafven. Vij vele i thcn staden sända edher andra igen.
Och befale edher Gudh alzmcchtig nådeligen. Aff Stockholm den
20 Maij, Anno 1630.

Ånte<^ning: Pneseni. i Elbing den 21 Junij, Anno 16B0. Bi-efvet angif-
te« Yara en duplett, hvarföre det saknar underskrift.

608
482. Stookholm den 28 Mi^ 1690.

Om Hamiltonarnes anställningar och däraf föranledda aaordniogar.

Gustaf Adolph etc. Våv synnerlige ynnest etc. Vij låthe
edlier nådeligen föi-nimma, her Cantzler, att vij hafve här shitidt
ett contract medh Ofversten Alexander Hamelthon och äma bnike
honom i andra saker och på andra orther. Ahr för den skuld
vår nådige vilie, att I reducera hans och Melldroms regementer
uthi ett och förordna der öfver till öfverste Jacob Hameltons de
Pristfild brodher, Johan Hamelthon, och så sädan de andre offic<^
rer eflfter hvar annan, effter den förteknellse, som her Jacob Spcn?
eder deröfver sandandes varder. Och emedan der blifre en hoop
fändriker och lieutenandter elfter denne reformation öfrige, så ähr
vår nådige vilie, att I låthen dem reformirtengage bekomma, till
dess man någhon rådh för dem finnandes varder. Och effter be-
malte Jacob Hamelthon de Pristfild, så väll som brefvijsare Ja-
cob Hamelton de Reda hafve här intet bekommit på deres ritft,
see vij gärna, att I låthen der göra deres rächningh och conten-
tera dem för deras persohner näst (!) det bäste I kunnen. ESder Gudh
befallandes. [Datum Stockholm den 29 Maj, Anno 1630].

ur registraturet för 1680, fol. 269.

488. Stockholm den 80 Kaj 1690.

Om anskaffande af penningar till komplettering af ett n^:cmente.
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aldenstund, ber
Cantzler, vij gema sage, att Graff Krafferts regemente, motte
blifva compleret med Engclendemo, sä hafve vij ock gifvit ho-
nom ordre till att der med fortfara. Vele fördenskuld nädig^,
att I gören honom provision på så månge rikzdaler, som han till
samma "sitt regementes complering behöfver. Bef ålandes eder här
med (iudh alzmechtig. Af Stockholm den 30 Maij, Åhr 1Ä30.

Gustavus Adolphns m. p.

^34. Stockholm den 80 Maj 1080.

Om lön åt Henrik Ripp som artillerilöjtnant.
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij haifve, her
Cantzler, nådigst beviliat brofvisere M. Anders Hindrich Ripp att

609

htn mk blifva artillcrieleutnampt under sin broder Lud wich Kipp
eflter han i Liflandh under honom tiänt haffver. Vele förden-
akuldh nädeligen, att I honom der till förordne, och sådan gage,
8om han i Liflandh bekommit hafver, dcputere ocli tilldele. Gudli
alzmechtigh befaliandes. Äff Stockholm den 30 Maij, Anno 1630.

Gustavus Aclolphus m. p.

486. Elftnabben den 2 Juni 1630.

Om de kejserligas befarade planer; folket, som l)ör sända» till Konungens armé;
Baudissin: underhandlingen med Kejsaren, som icke bör af bry tas; krigK-
folkets marsch : införselförbud ä Engelska varor till Dantzig ; tull af fiskar-
båtar: ungerska officerare; det betänkliga tillståndet hemma m. m.

Gustaff Adolph etc. Vår synnrrlige etc. Hvadh 1 hafven
ßkrifvitt OBS till, hor Cantzlär, medh Offversten Baudesin frå then
13 Maij*) om the Keijseriskes contenance, tractaten medh Keij-
saren, communicationcn medh then PoUniske Cantzlären och Dant-
ziclier stadh, sampt hvadh meera ther vidh fölgde, sådandt är
088 här i skäären ultimo huju8(I) underdånigst öfverlefvereratt. Till
nådigdt svar, vele vij edher icke förhoUa, först, att thet är oss
behageligh, thett I så flitigdt in((uirera i the Keijseriskes consilia
och förehafvande, och seem nådigst gerna, att I ther med con-
tinueren. Oss är ock sjelfvc kommitt till öron, att the äma göra
then diversionen in i Pryssen, om hvillken 1 formale, derföre mo-
ste I see edher väl före, att 1 ick(» senda så myckedt foUck ifrån
edher, thett I settia edher sielff medh then Pryssiska staten i
fahra, aldenstundh oss vore lättare mista någodt foUck nu, än att
vij skulle sedan komma edher* till ondsätt frå Strållsundh; doch,
hvadli I see medh säkerheett tädan mistas kunne, vore gott, att
(ju förr ju heller) skyndades till oss, hvar icke arméevijss doch
trouppevijss, efftor som tullen och handelen bäst lijda vele, att
1 skcepen ther till bekomma. Vij ligge nu segellferdige här i
Ellfznabben medh alle the troupper hädan skole. Så snartt vij
are, Gudh gifve till lycka, väl öfuerkompne, vele vij ock senda
eder så monge skeep tillhanda af thenne flottan, som vij mast
mista kunne. Tess emellan moste I ändeligen göra them alla

•) Tryckt i Handl. rör. Sk. H. XXV: 89.
Axel Oxenstierna, U. /. 39

610

villige, som I tänckia till att öfversenda, så ryttare som kncchtter,
cell ju ingalunda senda oss någodt ovilligdt foUck tillhanda, cff-
ter vij myckedt heller intedt hafva them med allo, än att the
skulle komma oss till skada, hellst nu i begynnellsscn på thetu
togett, och. ther I icke elliest kunde Stella them tillfridz, von."
butter, att I heller hölle them med läningar ther qvarre, än att
the skulle komma i tlionna villige armeen och göra oss then ecnn
mcdh then andra ovilligh, elfter vij doch hoppas nogsampt kunna
intaga Rügen med thett folk, vij här hafve, och trainoru krijgett
lengo nogh, som doch dessförutan synes meer mora et taxlio äii
impctu ändas vele. Ther I ock någorlunda kunne göra them vil-
lige och lij kvist icke kunne senda them alla i sänder tädan, m
är vår nådigste villie, att 1 the[m] först åstadsende, som 1 the vil-
ligeste befinne och bästa tiensten göra kunne, knechter hellre Tin
ryttare, livar icke skep för bådhe sa liastigdt finnes kunne. oan-
sedt vij gierna sage, och vore ther icke lijtedt tiendte medh, livar
vij ettuscndh ryttare tillijka med footfollkedt strax bekomma
kunde, l)audessin finne vij icke annars än väl affcctionercdh,
hufvom ock, till att holla honom ther vidh, per discursum gif-
vitt honom hopp om gcneralleuttnamptskapedt under cavalleriedt,
hvar emoot han hafver sigh fuUer betackadt, men veetom icke
egendtligh, om han ther med contentered är. I värden alltt no-
garo förnimmandes, och, ther I befinne honom bland rytt<.'nn-
vele vara then första, heller senda honom än någon annan astadli.
Ställom alltt thetta till edher discretion. Ortten belangandc.
hvarest the ahnlenda skole, sä kunne I addressera them alle pü
Nyendiupiska redden för Strålsundh, hvarest the all vijdare ordre
therom bekomma skole.

Hvadh then Keijserische tractaten vedkommer, så hafve värc
Commissarier här sin instruction all ferdigh, och varde med for-
derligaste fölliandhes. Ther nu tlie Keijserische tcssemellan ca-
lumniera, att ingen förr tijdt kommen är, så kunne I förtaga
them ansam cavillandi ther medh, att vij hafve ju longe sodan
sendtt fuUmachtten*) till edher, och hafVc most för^-entta the
Danskt^ interponenters aftreesande, för än vij vare commissarier
ett'tersände kunde, med hvadh Heere skääl I sjelfve vecte. i

För thett tridie; låtom vij oss väl behaga, att I hafve giordt |
then PoUniske Cantzlären tvifvelachtigh om marchen tiU landz |
genom Pommerrellien, och vele, att I, sä honom som andra, ännu '
i thett dubio holla, på thett I dragé såledz en hoop af thett i

*) Denna har af ut g. icke i II. A. kunnat återfinnas.

(Ul

Keijseriske foUkedt tijdt »Idt, och vij sakcrne thesto lättare linna
mage, pu then ortt vij ahnlcndandes varde.

För thctt fierde; thc iJantzichcr 8akcr bclangandc, bcfinnc vij
edher, föret ordinc hafva giordt thcr nthi, att 1, till klädcstämp-
lingens afskaflando, hal've förbiiditt the Engliska varnrs införssel
ther aammestüdhee, eft'ter icke allenast thc Engellske sicUfFve,
sendebuden, agenten och köpmännen, thcr om bedie och ahn-
hoile, utan ock sådandt drifver och stabilierer thcn Engliskc sta-
pelcn i EUbingen, och är alldccles i pachteme funderat. Men så
mäste I endeligcn så thenna som alla the andra saker medh then
stadhen så moderera, thett I icke påleggia thera någon necessitet
till att gripa till andra medcU, medan man är med thetta Tyska
krijgedt engagerat, utan att stiUeståndett blifver på then sidan i
gitt essc.

Om then tullen af fiskarebåtarne hafve vij här ingen parti-
cular underrättelsse, utan stelle till edher discrction, hvadh I gott
finnandes varde ther uthinnan att statuera, medan thett kan vara
een saak icke af så stoor importance. Men ther I mcdh någon
go<i lämpa och skääl kunden gravera tullen på köparen, sussom
I vcete, hvadh thett oss importerer, så tvifle vij intcdt, I varde
edher ther om vinlcggiandhcs, ocli kan ibland annadt thet vara
f^kääl nogh, att then tullen 1 ther nu taga pro rata, föga är hö-
gre, än elfter som köparen uttlendhes gäller.

För thett fempte; the Ungriske öffverster, och hvadh flere exu-
lanter i Tyskland sigh proesentera med follkz leffverering, kunne
1 dilatorie svara, tacka thcm för thtires offerte, hoUa them i god
affection, och begära the vele sigh particularibus förklara, på hvad
conditioner thc komma veele, till thes vij få see, hvadh tijdhen
och sakerna lijda eller kräifvia vele.

Endtligen hafve 1 ock väl giordtt, i thett 1 hafve inge dif-
ficulteter moverat om Konungen i Polandz vijn, ährom och nä-
rligst tillfridz, thett I Furstinnan af Churland och then Rolshau-
sen i lijka motto gratificeren, så vijda sigh utan undersleff göra
låter, alldenstund thett kunne vara saker, som icke så högdt im-
portera, som thc hoUa gcraucterna affectioneradc. Och bcfale
edher Gudh alzmechtigh nådeligen. Aff flottan i Ellfznabben
dhen 2 Junij, Åhr 1630.

Giistavus AdolplniB ra. p.

612

Post scriptum (på löst blad och af annan hand).
Thet vij befale eder i brefFvct, her Canzler, att I the I)an-
zicher icke oiFendera skole, kommer afF thet fundament, att vij
befinne sakerna här hemma sA beskaftede, att ju minder fiender
vij hadhe, ju butter thet syntes. Ty all tingh går här medh så-
dant besvär, att oss ock sjellfvom lusten förgås till thetta krij-
gett. Ehuart vij oss omsij, så finne vij otroheeten så stoor, att
vij oss icke nogsampt ther öfFver förimdra kunne; officerema låta
mönstra sigh hemma och opbära ther peningar på hcela rege-
menter, män när the komma till siöes, så ärc, i staden för tolfl',
näpligen ottoh undrade man i regementet. The som ock medlen
hafve händer emellan, slå altt under sigh sjellfva och gå så otro-
ligen ther med om, att när vij oss alt omkringh see, tå faller
oss thet ena oförmodelige besväret in offner thet andra, att vij
snart sagdt inthct see, huru the botas kunne. Ther nu, Gudh
förbiudhe, att lyckan skulle bliffva oss så vidervertig i Tyskland,
att man, ther offuenpå, ther någon skadha lijdha skulle, vore sa-
ken icke uthan difficulteter. Hvarföre synes oss icke orådeligh,
huar I kunden bringa saken till någon redeligh accord medh
them Käijserische, att I thet giorde, serdelcs ther thet kunde
skee medh Stralsunds stadz behoUandhc till vår mera sakerheet.
I velen fördenschuldh icke abrumpera telam tractatus, uthan liol-
lan altså gångande, thet man altidh är sui juris och consilia fatta
kan, effter som saken sigh ahnlätter och succederar ther uthe.
Hvadh vij edher elliest tilförende om krutet tilskrifuit haifve,
thet tviffle vij inthet, I medh all flijt effterkommen, effter som
vij oss aldeles ther på förlåta, och inthet krut frå andra ortar
hafva att förmodha. 1 velen ock nogha förfara, om thet krutet,
som Grönberg bcstält haffuer, går fast i Dantzich, och oss i tidh
ther om advertcra. Alt annat I kunnen nödigt erachta, värden
I sielffve bestellandes, enkannerligen instigerandes en och annen
i the Pryssische städeme att göra hopigh tillförsell i lägret medh
proviant och haffra, thet dyrheten oss icke skadha må. Edher
Gudh befahlandes. Datum ut in litcris.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning på själfva brefvct: Pricsent. i Elbingen den 21 Junij, Anno
1630.

t>13
436. Rlfsnabben den 2 Juni 1680.

Betänkande begäres, huruvida Sverige bör begagna den utbrutna striden mellan
Konungen i Danmark och Hamburg till afslutande af ett förbund med
Hansestädema ; Salvii sändning till Liil>eck.

Giistaff Adolph et<\ AMr synnerligc etc. Vij vcle cdlier
nådeligen icke förhoUa, her Cantzler, at i förleden veko äre här
visse tijdender ankompne (them I uthan tvifvel och hördt hafve)
at Konungen i Danmarck och Hamborger stadh äre rakade i of-
fendtlig ruptur medh hvar andra vidh CJlilckstad, så at the Ko-
nungen någrc fkeep alloreda med våld ther afhendt hafve. Eff-
ter nu städerne hoUat therfore, at sådant sker af Konungen med
Keijsarcns connivents, och at Tilli och Wallenstein i lijka måtto
speela ther under, så skole the icke vara obenägne (hvar thet så
continuerar) at anropa oss om hjelp, eller åtrainstonne om inter
position, effter som aff åtskilligom varder oss refererat. V^ij haf-
vom fördenekuld med Uijksens Rådh stelt thenna saken i delibe-
ration, hvad oss i thetta fallet rådeligaste voro, om man skulle
captorti thenna occasion, at sigh med städerna förbinda, eller och
hiiTii vijda man här uthinnan gå skulle. Och endoch städernes
irresolution, disunion och obeständighect, ther opå inthet fast sy-
nes vara at byggia, så och the venlige pacta vij hafve med Dan-
marck, och then ottension Konungen i Danmarck till äventyrs
kunde fatta ther aft', hafve inkastat någre betenckiande, at man
sigh inthet ther med befatta skulle, så är doch endtligen af Se-
natu eenhälleligen ther henn beslutet och tillrådt vordet, at man
skulle icke allenast göra, hvad städerne i thetta fallet vordo be-
gärande, utan och sjelfvilleligen under handen poussera them ther
till, thet the sådant sökte, på thet man ther igenom till ett för-
bund medh them komma kunde, hvilket i thenna tijden icke sy-
nes Sveriges crona onyttigt för många skääl och orsaker, them
vij för korttheet skull till edert eget betänkiande stelle. Vij hafve
för den skuld, så snart, vill Gudh, vij öf verkomme, ärnat skicka
Salvium eller någon annan till Liibech, som alt thetta värket be-
hörligen drifver, pousserandcs städerne at begära vår intercession,
på thet at vij således actualiter icke oiFendera Konungen i Dan-
mark och doch icke allenest ännu en tijdh åtniuta städemes vän-
skap, uthan och tillijka fordra saken till en närmare sammanbin-
delse medh them, och hvad meera vår stats rationes fordra. Men
efpter vij och nådigst gärna viste, hvad eder här uthinnan synes,
är vår nådige vilie och befalning, at I medh thet forderligaste

614

sändfl oss edert cousilium här öfver skriflteligen tillhanda, me«l
sine rationibus dubitnndi och decidendi, sampt med hvad sätt och
maner I förmeencn, man saken bast ahngripa skulle? Och be-
fähle eder Gudh alzmechtig nådeligen. AfF flottan i ElfznabU^n
den 2 Junij, Åhr 1630.

Gustavus Adolplius m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbingen den 21 Junij, Anno 1680.

437. Elfsnabben den 2 Juni 1630.

Rörande militära anordningar.
Memorial wessen sich der Herr Obrist Baudessin bey
ablegung seines rapports an den Herrn Keichscanzlw
zuerinnern.

Zuvorderist, wen der Herr Obrist Baudussin bey seinen zu-
rukhkuufTt nacher Preussen, dahin er sich alsobalden begeben
solle, dem Herrn Keichscanzler Ihr Königl. May:tt aufzug nacher
Teutschlandt berichtet, wirt er gedenckhen:

Dass, ob wohl Ihr Königl. May:tt gern gesehen hettcu, dw
die armée auss Preussen zugleich hette können aufziehen und
übergebracht werden, jedoch, weiln die aufbringung der schiffen
darzu ctwass schwer fallen will, und der Herr Reichßcanzler dif
geladene schifi zu lassen nit unzeittig bedenckhen trägt, Iwsen
Ihr Königl. Mayitt geschehen, dass, da dass voUch nit annecn-
zum wenigsten trouppen-weiss alsoforth dahin geschikt werde.

Und sein Ihr Königl. Mayitt zu völliger uberbringiing der
armee, so bald sie ihr volkh aussgesetzt, dem Herren Reichs-
canzier eine anzahl schiffe von den jenigen zuzuschikhen ent-
schlossen.

Immittelst der Herr lieichscanzlern sein bestes thun werde
so vil schiff alss immer muglicli seines orths aufzubringen umi
dass volkh also forth einzuschiffen und nacher die regde vor
Strahlsund t, alda sie femer ordre bekommen sollen, zuschikhen.

Und sehen Ihr Königl. Mayitt fiir das beste an, dass erstlich
dass fussvolkh, alss mit deme Ihr Mayitt zu anfangs meist «re-
dient, ubergeschikt werde, wiewohl, wan ein tausendt pfenlt zu-
gleich überkommen könten, Ihr K. Mayitt darmit nit wenig *jc-
holften sein solte.

Welche aber under knechten und reuttem die erste oder Iezt<-
sein sollen, stellen Ihr Mavitt zu dess Herrn Reichescanzlers dis-

«15

cretion, alss deme eines und dess anderen gelegenlieit und zu-
8tandt gnugsam kundig und sonderlich darauf zu sehen hatt, dass
er die jenige, so zum willigsten sein, zu vorderist gebrauche.

Entlieh, weilen Ihr Königl. May:tt ihr den anschlag mit der
PoUni^chen Werbung nit missfallen lassen und wohl leiden möch-
ten, dass sie ein funffhundert Pollnische reutter in dero dienste
hett<?n, stellen sie zu dess Herrn Keichscanzlers guthfindung, wie
und auf ^vass weiss solch bestallung inss werckli zu sezen. Und
wirt der Herr Obriste, wass dissfalss Ihr Mayitt mit ihme weit-
ters geredt, bey nebens seinen gedanckhen und vorschlage, dem
Herrn Keichscanzler weitter an die hand geben.

Und im übrigen der königl. Hotte zustand und gelegenheit
alliier, so vil ihme wissendt, referieren. Gegeben Elsenap den 2
Junij, Anno 1680.

Giistaviis Adolphiia m. p.

(Sigill.)

438. Elfenabben den 8 Juni 1630.

Gm förnödenhetcre öfversändande tili armén i Tyskland,
(justaff AdoUph etc. Vär ynnest etc. Effter som vij för
thettc af eder hafue begierat, her Cantzler, att I ville eder an-
läget vara låthe, thet vij, kommende på then Tyske botnen medh
een stark armee, må ifrån Pryssen få undhsättningh och tillfö-
ring på proviant, så, allthenstundli vij nu förnirame, at i Pryssen
skall på spannemålen tämmeligit kiöp vai'a, och förmodeligit ähr,
att thet ännu bettcr blifue motte, huar emoot vij befahre, at medh
then adsistence vij uhr Lijflandh förmodat hade nogot longhsampt
motte tillgåå, therföre, och på thet armeen för mangell af nödh-
torftigt proviant ickie må blifue, serdeles i förstonne, trängd och
fiisgiisterat, ähr ännu vår nådigste villie och begieran, at I medh
störste flijt therhän trachten, hurulcdes vij på allehanda sätt ifrån
oder på ööll, brödh och allehanda proviant må blifue undhsatte,
och thet medh thet alldraförste, såsom och att vij ändeligen mage
fåå ifrån eder een anseenlig post kruut, bly och lunta. Gudh
befalendes nådeligen. AfT Elfznabben then 3 Junij, Anno 1630.

Giistavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnescnt. i Elbingen den 21 Junij. Anno 1630. Brefvet år
skrifvet med Sekreteraren L. Grubbes hand.

616

439t Elfbnabben den 3 Juni 1680.

Ofvci'sändaudet af smärre fartyg till arméns i Tyskland behof,
Gustaft' Adolph etc. Vår ynnest etc. Thet ähr, her Cantz-
ler, vår nådige villie och begieran, att I låthen tillreda så månge
vare strutzer, som 1 uthi Pryssen mast mista kunna, och skicken
oss them medh thet aldraförstc tillhanda, allthenstundh the oss
vidh thet Tyske krijget ganske nödige och nyttige blifue. Gudh
befalandes nådeligen. Aff Elfznabben then 3 Jimij, Anno 163(>.

Gnstavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pneeent. i Elbingen den 21 Jnnij, Anno 1630.

440. ElfÉnabben den 5 (?) Juni 1630.

Rättegången med Rhengrcfven Otto Ludvig.

Gustaf Adolph etc. Vår gunst etc. Alldenstundh, her Cantz-
ler, Deres K. K: ter, Konungen och Printzen i Danmark, ännu in-
ständigt anholla om riittegångzprocess och domb opå Keengrcf-
ven, såsom I scen af bijfogade copier under A, B*), så hafve vij
inthet mindre kunnat göra, än att vij honom på nytt perempto-
110 lätha citera, så som vij och Theres K. K:ter det hafve till
svar gifvit under lit. C, D**). Befallandcs eder nådeligen, att I
samma citation honom, Kclmgrefven, medh thet förste insinuera
låthen. Gudh befallandes. [Datum Elfznabben den o Junij, Anno
1630].

Ur registraturet för 1630, fol. 311.

441. Elfznabben den 6 Juni 1630.

Om kommissariernas till underhandlingen i Danzig afresa dit: deras underhall.

Gustaf Adolph etc. Vår ynnest etc. Effter som vij för detta

eder hafva gifvidt tilkenna, her Cantzler, att vij ville aftarda eder

♦) Af de här nämda båda brefven finnes en kopia af Konung Kristian IV:<s
dat. Köpenhamn den 31 Mars 1630 bland »Bref från Kon. Kristian IV>, saml.
»Danica* i R. A., och en af prinsens bref (i>å tyska), dat. Malmö slott den 24
April 1630 bland >Copior af bref till och från Danmark gångne 1569—1654»
därsammastädes.

**) Dessa bilagor har af utg. icke återfunnits. Brefven finnas icke i regi-
straturet, men af ett titulär registratur synes, att åtminstone det ena, till Ko-
nungen, var dateradt den 9 Juni 1630. En kopia af «citationen> till Rhengref-
ven, dat. Elfsnabbcn den 9 Juni 1630 (latin) finnes i Oxenstiernska saml.

617

till coUeger och adsistencc på tractaten medh dhe Kcijserische
oss clskeligc vare cch Sveriges rijkes trooman, Rådh och Tyg-
mästere, cdle, välborne her Gabriel! Bengtsson Oxenstierna, Frij-
herre till Mörby, sampt de edle och välborne herrar Carl Baneer
till SecTctarium Status, och Peder Sparre, Assessoren i vår Ko-
nungzligc Hoffrätt, altsä hafve vij them nu, medh enn instruc-
tion, som vij bäst finne, att I sakeme eiftcr dirigeren, fuUeligen
afiardet, befallandes nådeligen, att 1 medh och igenom dem gö-
ren eder högste flijt att drijfva till en godh ändskap. Hvadli
entretencmentet, så för eder som dem, i denne publique act be-
langer, tå magen I af Pryssiske staten göra der opå een sådan
förordning, som 1 kunnen medh vår reputation komma uth medh.
H\Tlket vij eder, och hvadh speser eliest på denne tractat göres,
i alla måtto vele beståå, så lengic then varer. Eder her medh
Gudh befallandes. [Datum Elfsnabben den 6 Junij, Anno 1630],
Ur registratiiret för 1630, fol. 316.

442. Mellsten [i Stockholms skftrgård] den 16 Juni 1630.

Anskaffande af qvarter och underhåll för Öfverstelöjtnaiit Groots regemente.
GustalF Adolph etc. Vår ynnest etc. Eifter thet, her Cantz-
ler, vij hafue accorderat medh Ofuersteleutenanten Groot, thet
han skall värfua sitt regiementte complet, och han samma värf-
ningh uthi Pryssen beqvämbligst kan anställa, ähr therföre vår
nådige befaUningh, at I thet folk han värfuendes varder, till thess
hans regiemente bliifuer fylld t, medh quarteer och nödigt under-
holdh accoramodera. Gudh befalandes. Aff vår flotta vidh Mid-
delsteen then 15 Junij 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Elbingen den 21 Junij, Anno 1630. Rrefvet är
skrifvet med Sekreteraren L. Grubbes hand.

443. Peenemiinde den 28 Juni 1630.

Konungens ankomst till Tyskland; trupperna från Prcnssen böra, v&l försedda,
med det snaraste öfvei'sändas, likaså marketentare och matvaror; varning
för Bbengrelven ; underhandlingen i Danzig med kejserliga sändebudet Dohna.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her
Cantzlär, nådeligen icke förholla, thett vij nu med hcela then

«18

armco, vij med oss uthur Sverige fördtt liafve, lyckeligen liijdt
ankompne üre. Sa, nlldenstundh vij väl kunne tänckia, att fien-
den sigh oss i begynnellsscn med all machtt varder opponeron-
des, på thet vij therföre må vara sufficient af foUck att gör»
honom, näst Gudh, mootståndh oeh afbräck, älir therföre vår nå-
dige begäran, att 1 med thet alldraförsta skynda oss the trouppar,
som till oss uhr Pryssen förordnadhe ähre, tillhanda. Men all-
denstundh vij inthet ärc tiente med någodt foUck, som oss pä en
mänadz tijdh Adt minsta, sedan the till oss ankomma kundhe, om
någodt iinderholdh skulle molestera, elfter thet oss vare ahnord-
ninger i så motto någott svijka, i tliett then spannemålshandell,
vij på the Käfwellskes förtröstningh på tutusende läster allena
af thenna stadhcn hadhe någorledhes funderat, eij vinner i thctte
fallett sin fuUkomblige fortgangh, medan thette af the Räwellste
intedt blifver praesterat; vij vcle fördenskuldh cdher discretion
hafva committerat, intedt mecre follck ifrån Pryssen att skicka
oss till, än som ther alloreda väl är förnögdt, till een godh tijdh,
så att vij icke i begynncUssen, tå vij, uthan thctt, om thesse troup-
pers underholdh nogh hafva att bestella, blifva af thcm tillijka
pålagde. Doeh att 1 tillseen, thett vij, så myekedt I mast vil-
liogdt göra kunne, hijdt till oss i een hast bekomma, till hvill-
kas öfverförssell vij edher så monga skeep tillskicka, som inne-
lychttc lista uttvijser*). Och förmode vij, att I seen edher i affi>-
ringen väl för Reingreffven före, allthenstund han med then nve
citation utan tuifvell är högdt oftenderat. — Elfter I och väl
kunne considerera, att Strålsundh stadh alleena thenne mycken-
heett af krijgzfoUck näpligen skall med alla nödtorfFter kunna
fbrsöria, I vele förthenskuldh beflijta edher att skatta marqueten-
ter, som göra oss ifrån Pryssen tillförssell, och ju så monge, ai
the troupper, som ifrån edher skickadhe varda, må hafva med
sigh i sellskap, them the theres nödtorffter af köpa kunne. Kim-
nen 1, uthan thett, skaifa oss tädan eft'ter någor anscenligh tillfo-
ringh, så vele vij förmoda, att myckenheeten af tillförsseU stall
förordsaka i lägrett bättre köp, och skall doch alltt blifva them
medh rede peningar afhandlatt. — AUtenstundh och oss år be-
rättadt, såssom skulle then Keijserske Gesandten, her Carll Hanni-
ball von Dhona, vara till sinnes att reesa ifrån Dantzich, så tvifle
vij intedt edher så, elfter edher vahnlige discretion, varda i alltt

*) Denna lista: »Skepsdisposition till Pryssen att hijdt föra folk medh»
finnes bilagd och lyder: Dellphin, Mennan. 8. Jakob. Lille Nyckeln, Jupiter, Sö-
derköping; 12, som åre kompne med ryttcrne ifrån Östergötland, 24 ifrin Smir
land med rytteri.

619

coniporterandes, att vederparteii icke må gifves någon orsaak oss
stt beskylla, ther om vij nådigst begare, såssom och hvadh hopp
I hafven om samma tractat, att I oss med thctt första avisera.
Huru vijdare in particulari sihr allt här till medh vår reesa gån-
gedt, varde I af (irubbenfs] relation*) förnimmandes. Och befale
edher här med Gudh allzmechtigh nådcligen. Aff Usedom vidh
Peenemynde dhen 28 Jimij, Ahr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekrctemreu J. Nicodemi påteckning: Pnes. Elbtn^ den 8 Jiilii, Anno 1630.

444. Kaaeburg [på Usedom] den 8 Juli 1680.

Att anskaffa krut för armén samt marketentarc for de särskilda regementena.
förmana officerarnc att upprätthålla disciplinen samt fortsätta värfningarne.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Elfter som vij för
thette, her Cantzler, edher offtere hafve tillschrifva låtet, at I
ville komma oss till undsättning medh någor anseenlig post kruut,
och vij ther om högst äre benödigede, serdeles hvar vij i nägor
action råka måtte, altså är ännu vår nådige begäran, at I medh
thet första skaffen oss ifrån edher theropå någor godh provision.
Thesslijkest begärc vij nådeligen, at 1 låten edher anläget vara
at skaffa marquatenter, som göra oss tillförseli, enkannerligen at
the regementer, ifrån edher skickade varda, mage hvartdere hafva
deies marquetenter hoos sigh, af hvilke the för penninger altijdh
theres nödhtoi-ffter bekomma mage. I vele och med flijt tillholla
officererne, at the, när the hijt öfver komma, hoUa medh theres
underhafvende godh ordre, och icke tillstädia them at öfva sådan
mootvilie, som the vahne äre, så frampt vij icke skole nödges
alt hoos them sielfvc at hemsökia. Gudh alzmechtigh edher be-
falandes. Aff vårt feldtläger vidh Kaseborg den 8 Julij, Anno
1630.

GustavuB Adolphus m. p.

Post scriptum (på löst blad):

Såssom vij ofta tillförenee hafve begiäradt, her Cantzlär, att
1 ville continuerligen anställa verfningar, allttså medan vare troup-
par äre mächta svage och än dageligen afgåå, begiere vij ännu,

•) Tryckt i Archiv till iippl. om Sv. Krigens och Krigsinr. Hist. I: sid. 696.

620

att I thett cfFterko minen, giörandes eder flijt att verfue ge-
xneene knechtcr under leutnampter, fendricher eller ådt högste
capiteiner, så att vij them sedan understieka kunoe. Gudh be-
fallandes. Datum ut in literis.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Prses. Elbing den 16 Julij. Anno
1630.

446. Fältlägret vid Stettin den 11 JuU 1630.

Om Stettins intagande.

Gustaff* Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij kunne eder,
her Cantzler, nådeligen icke förholla, at, efFter som vij, befruch-
tandcs, at, medan vij med någre andra små platzers belägringar
och intagende vore occuperede, skulle them Keijserske gifvas till-
fälle, antingen sjelfvc thenne staden sigh at bemächtiga, eller
ju göra sigh så starcke, at the oss thet samma skulle förhindra,
hafve för någre dagar resolverat, sedan Gudh alzmechtig hade
gifvit oss Ysedom och Wollin i händer, at sökia medh vårt in-
fanterij, som icke till the platzers besättning behöfdes, oni vij
thenne stadh i vårt våld bringa kunde. Altså är samma vårt
rådhslagh oss, thet Gudh loft*, lyckeligen och väl afgånget, i
thet, när vij 1 gåår om morgonen seglade medh een godh vindh
ifrån Ysedom och här lithet ciFter middagen ankomme, hade
een deel af folcket landsatt, avangerat och intaget uthan något
mootstånd någre fördeeler under staden, är Hertigen sielff, eff-
ter någre missitationer, till oss på platzen uthkommen och haf-
ver till vår garnisons intagande beviliadt, medh hvilken vij mi
mehra staden besadt och uthi vår dcvotion aldeles uthan blodz
uthgiutelse och folcks förspilHng bracht hafve. Så endoch nj
hafve most, på thet fienden, som ligger i nägden, icke hade
oss kunnat interturbera. Hertigen i alt cedera, och oss föga
nytta meere, än hvad vij fienden hädan uth till afbräck are, af
thenne stadh eller provincic förbeholle, uthan all lasten är på
oss devolverat, så förmode vij likväl i lengden at Stella här sa-
kerne således ann, thet vij ingen skada eller afsaknadh hafva
skole, allenest at vij ministros hade, igenom hvilke vij alt, som
sigh borde, kunde dirigera. Effter vij nu befinne, at aielfve
fortificationen här om är ganska slätt, så at, om vij then ek till-
förenne vist och inthet betänckiande för the oskyldige borgares

621 .

ruin draget hade, tå hade vij then iithan eynncrligit besvär
medh gewalt nogsamt kunnat oceupera. P& thet vij therföre
icke må lempna alt öpet, tå achte vij här vidh staden något
lithet logera, till thess väreken om staden i better defension
och säkerheet bringas kunna, hvilket vij nådigst hafva velat
eder advertera. Gudh alzmechtigh edher nådeligen befalandes.
Aflf vårt lüger vidh Stetin den 11 Julij, Anno 1630.

Gustaviis Adolphus m. p.

Anteckning: Pi'sesent. i Elbingcn den 25 Julij, Anno 1630.

446. Fältlägret vid Stettin den 16 Juli 1630.

Behandlingen af det tyska rytteriet i Preussen; de finansiella svårigheterna;
▼ärfnlngame ; underhandlingen med kejsaren i Danzig ; tacksägelse för krut,
bly och luntor; Preussiska staten; Carl Baiiér; Danzigs klagomål of ver
upptagen tull.

Gustaff Adolph etc. \^år synnerlige etc. Vij hafve för-
nummit, her Cantzler, af åtskillige edhre schrifvelser, serdeles
af den 26 Junij*), statura rcrum uthi Pryssen, enkannerligen dhe
difEculteter I begären vår resolution opii, huruledes I edher
emot rytterne, så frampt dhc icke kunne blifva contenterede,
sedan med dhe nyie värffninger och så medh then Eeijserske
tractaten skole förholla. Och vele edher till svar nådigst icke för-
hoUa: Först såsom vij förmärkie med rytterne vara störste besvä-
ret för medlens knappheet och theres obendigheet skuld, så
are vij sjelfve intet lijtet bekymbrade, huru man må unga, at
the icke vår stat ther opprimera och vickla oss i något nytt
krijgh igen, utöfver thet vij göres så mykit meere perplexe, när
vij icke obilligt befruchte, at, ther the sändes ovillioge hijt,
akole the i thenne armee myken disordre causera och thet
lilla, här i landen kan vara at hämpta, i grund och medh un-
dersåternes gantzlige ruin föröda, abalienerendes oss således
the gemuether, som oss nu märkeligen äre affectionerede. Men
alldenstund samma ryttere blifva oss i thenne expedition mykit
nödige och nyttige, och the icke heller kunne uthan disreputa-
tion, ovillie och perikel af vår stat i Pryssen afskaffas, är för-
denskuld vår nådige vilie och begäran, at I ännu gören edher

ste äijt them at öfvertala, och skaffa them, om icke alle

♦) Finnas i behåll bland Rikskanslerens bref till K. M:t 1630. R. A.

622

tillijka, tå cfTtcr handeD, om icke mcdh ak mykit thc hafva rede
begärat, doch likväl mcdh något contentement ifrån edher till
OS8 hijt öfver, så at vij them i begynnelsen villioge hafva mage.
Till hvilket vij nu förmode, at the sigh så rayket lättare skole
beqväma, när the af vare, thes Gudh loff, lyckelige progresser på
thesse orter förnimma och, så thcr igenom som [genom] thet hopp
the fatta om thettc krijgots prospererende, här till inciterts.
Men hvar så är, at I them ingalunda öfvertala kunnc, och med-
len inthet, till theres contcntering at expediera them alla hijt,
vele tillräckia, tå år ingen annan rådh, än at I, på hvad sått I
och kunnen, ställen någre, såsom Baudesins och grefven af Or-
tenburgz, truppar tillfridz och skicka them hijt öfver, behoUan-
des och underhoUandes them öfrige, som inthet vele sigh ac-
commodcra, thet bäste I kunnen, till vår videre dispositioD. —
Och ändoch vij väl märkie, at medlen till alt thetta ganska
knappa edher falla skole, eiFter som vij see, at licenterne icke
hafve så högt förslaget, som vij hade förmodat, och eder stat,
så ther igenom som at I folket thenne tijdh hafve most under-
holla, adgravcrat, så hafve vij likväl ingen synnerlig lägcnheet
eder at bijfalla, alldenstund vij och i samma difHcultet stadde
äre, hälst medan the, som vij administrationen cfFter oss i Sve-
rige lempnat hafva, sigh lijthct eller inthet, sedan vij tädan ree-
ste äre, om oss bekymbra. Icke thes minder, på thet I någor
hjelp af oss hafva mage eder credit at underholla, tå hafve vij
af vår stat afkortat, och vårt Oammerrådh befalat edher at till-
skicka, 1000 skippund koppar, såsom i af bijfogede copia*) see
kunne, begiärandes nådeligen, at I om samma koppar, såsom
och hvad I eljest till vår Gam mar i Sverige förmana, råda och
styrkia kunnen, velen corrcspondera raedh vårt Cammarrådh,
inthet tviflandes, at I bemalte koppar, thet bäste I kunnen, sjelfve
varde menagerendes. — Hvad värfFningen vidkommer, så kuo-
nen I väl tänkia, at then oss ganska högnödig är for folksens
dagclige afgång, the mångc besättningar vij fåå, och att vij ma
vara bastant i feldt. För then orsak see vij gerne, at 1 then
continueren, och, allthenstundh I rede hafve gifvit BorgzdoriF
växel, så at han på sin verfning inthet hafver at fordra, hop-
pas vij, thet I mcdh Dönhoff' och Wallcnstein finnen någor rådb«
alldenstund vij för sordeles orsaker them sågc gcrna contente-
rede. Om Groot kunnen 1 göra, som edher täckes, och hafver

•) Detta brcf, stältU till Clas Fleming och datcradt Stettin den Iß Mi
1630, finnes ånnu på sin plåt« i behåll.

623

ingen hast eller stoor macht opå sigh, unten hans väiifning an-
stelles eller icke, ty vij fuUer heller see, at I kunde eÜlter han-
den igenom leudtnanter, fendriker och sådane ringe ofEcerarc
rärfva någrc troupper tili att complera thesae regementen medh»
in at vi mänge nyie regementen, som doch aldrigh blifva com-
plettc, utan oss fast meere medh officerernes tractament gravera»
opretta skulle. Men på thet I af the nyverfvede icke mä blifva
plägade medh quarter, tå befalc vij uådeligen, at I, effter som
the ankomma till, strax them till oss depechera, såsom och,
ther I tycken edhcr, uthan thet, vara på then staten säkre nogh,
at I sanden oss, af the regementen I nu hafve, 1 eller 2 rege-
menten, så monga I uthan fara mista kunnen, elfter lägenhee-
ten tillhanda.

Tractaten medh the Keijserske belangande, så, på thet vij
alt förtaal må undvijka, och saken, om möjeligit vore, igenom
then Kcijsaren och oss emellan componeras, tå är vår nådige
vilie, at I, förblifvandes vidh folksens aiFerdning och regeringen
af landet, läten the andre edhre medcoUegcr begifva sigh till
Dantzich och igenom them drifva samma tractat, om möjeligit
vore, till ecn godh endskap. Störste difficulteten förmeene vij
blifva, huruledes Kcijsaren oss skal kunna till nöijo assecurcra,
och vij fåå vårt skadestånd, hvarom vij begäre, at I velen vara
betånckte och oss edert consilium medhdeela. — Oss är och
skeedt till synnerligit behag, at I oss med kruut, bly, lunta och
annor ammunition hafve succurerat, och begäre vij nådeligen,
at, elfter vij på kruut moste vara väI försedde, I förthenskuld
elfter handen gören edher iiijt något at uphandla, och skicka
088 thet genast tillhanda.

AUdcnstund vij och ingen synnerlig eifterrettelse i long
tijdh om edher stat och tillstånd hafve bekommit, effter såssom
Caminerrådh edhre aviser i Sverige hafva behoUit, och nu sidst
medh her Teuftel, ehuru väl edre breff ther om förmäla, ingen
beskecd till Tönnes Hindersson kompne äre, I vele förthen-
sknld låta oss om alt pertinent förnimma, på thet vij, vetandes
edhert tillstånd, kunne på någre medel betänkte vara at giöra
edher vijdcre undsättning. Ahr thet och så, at then tractaten
i Dantzich aldeles går, emot vår förhoppning, säär, tå befale vij,
at I strax sanden her Carl Baner hijt, at vij honom på thesse
Orter bruka kunne. — Thet I eljest formale, att the Dantziger
ärc malcontent öfver then tull, som tages af Pudscher vede-
skutor, och at kopparen för högt anslåäs, så, effter oss synes

624

rådeligit vidh thenna tijdea then staden icke att disgustera, till-
Btellc vij förthenskuld eder diBcretion sådane theres besvär an-
ten aldeles at afskaffa eller moderera, effter som 1 seen vårt
gagn och nödtorffter thet i een eller annor mfitto fordra. Gudfa
alzmechtig befalandes nådeligen. Af vårt feldtläger vidh Ste-
tin den 15 Julij, Åhr 1630.

Gustavus Adolphiis m. p.

Anteckning: Present, i Elbing den 25 Jnlij, Anno 1630.

Brefvet finnes, utom i här återgifna original, pä två atällen. ehani olika
{nllståndigt under olika data, den 11 och 15 Juli, intaget i registraturet för
1630, fol. 378 och 393. Redaktionen af den 11 Juli bar blifvit tryckt i Archiv
till uppl. i Sv. Krigens och Erigsinr. Uist. I: sid. 183. I den senare ftr, liksom i
det qvarvarande originalet, ett stycke i slutet, från orden: Oss är ock skedt . . .
till orden: Tbet I eljest formale . . .. tillagdt.

447. Fältlägret vid Stettin den 28 Juli 1680.

Krigsunderrattelser ; folk, särdeles rytteri, bor, sti mycket ske kan, Rändas frin
Preussen; underhandlingen med Frankrike.

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij kiinne icke
underlåta, her Cantzlcr, edher här med att advertera, thet alla
vare saker, are ännu, thes Gudh loff, vidh gott tillståndh, och
vij i then förhopningh, att, så frampt vårtt foUck alltt voro till-
samman, skulle nu, näst Gudh, lägenheeter nogéampt mogne
vara, fienden att göra afbräck och oss vijdare elargera. Doch
tacke vij Gudh, att vij med thenne vår armce så myckedt hafve
uttrettadt, att vij förmodeligen så godhe quarteer alloreda hafve
bekommidt, som vij uthi Pryssen hafft hafve, för hvillken or-
sak skulld vij icke heller hoUc gott, ehuru väl vij ännu för-
meene oss fienden någodt nähr vara i fälldt bastant, någon ba-
taglic att hazardera, intill des vij med the öfrige vårc trouppar
ifrån eder, Fin- och Lifland blifva förstärckdte. Hvilkedt, effter
som thett oss macht opå ligger, på thet vij ex causis istis se-
cundis, om Gudz nådige tillhjelp förvissadhe, i tijdh någodt ^^j-
dare kunna attentera. Alltså begäre vij nådeligen, att I, så monge
trouppar I mast kunnen giöra villioge och ifrån cdher säkertt
mista, skicken oss med thedt förste hijdt öfver. Och allthen-
stund vårtt infanterie dageligen afgåår, begäre vij thcrföro »å
nu som ofta för thette, att I igenom enckele(!) compagnicrs och

625

små trouppera continuerlige verfninger edher beflijta obb att
«ecundera, så att vij ther med thesse regementer kunna för-
^ attrckia.

Hår hoo8 läthe vij edher och så nådeligen förnimma, att
Frantzdske gesandten Charnacé ähr åter hijdt till oss kommen
med praesenterande på sin Konungz vegner ntt gifue oss till
thette krijgedt etthundradhe och tjugotusendh richzdaler för en
gångh och inthett meere, så lenge hans Konungh med thett
Italianiske krijgedt ähr occuperat, tillbiudandes sedan åhrligen
att prsestera oss 400,000 riksdaler. Så endoch vij icke ännu äre
resolverade, hvadh vij häruthinnan giöra skole, och giema ha-
dhe här öfuer först edertt rådh och betänckiandhe, liqväl, me-
dan han praesenterar oss här visse växlar, med hvillke vij så
sjellffve hjelpas kunne som och eder stat någorledhes adsistera,
therföre meene vij oss icke giöra orådeligitt, hvar vij sådan
condicion med Frantzoscn ingåå och ther öfuer sluta. Begiere
doch nådeligen, att få här öfuer edher avis. Befale edher här
med Gudh allzmcchtig nådeligen. Aff vårtt felldtlägcr vidh
Stettin then 23 Julij, Ähr 1630.

GustaviiB Adolphus m. p.

Sekretemren J. Nicodemi påteckning: Prsesent. Elbing den 6 AuguBti,
Anno 1630.

448. Fftltl&gret vid Stettin den 29 Juli 1680«

Om betalning af på Danzig dragna vezlar.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. EflFter thct, her
Cantzlär, någre hafve sigh här tillbudett, att lefverera oss pe-
ningar på vexell till Dantzich, så, allthenstund sådandt kan vår
credit på beggie orter förraeera, hafve vij förthenskuldh theres
begäran them eij velatt afslå, hellst medan summan icke är så
stoor, att hon eder någodt synnerligen kan besuära; vij begäre
therföre nådeligen, att I gifve Spiring ordre, så att han ende-
ligen samma vechsler accepterar och betaler. I kunnen ther
emott så myckedt ther optaga och draga på oss hijdt att beta-
las här igen. Gudh bcfalandes nådeligen. Aff vårtt feldtlägcr
vidh Stettin dhcn 29 Julij, Åhr 1630.

Sekreteraren J. Nicodemi påteckning: Pnesent. Elbing den 4 Augusti,
Anno 1630.

Axel Oxemtiema, IL t, 40

628

449. Fältlägret vid Stettin de^n 2 Au^ruBti 1680.

Åtgärder med anledning af Danmarks hotande hållning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter som osa är
aviseret, her Cantzler, att Konungen i Danmark gör stoor pra-
paration till siöss, och vij väl kunne tänkia, att, så frampt han
sin äåtta ;hijt åt östevsiön vänder, ähr ther naed o^s in^t godt
meent, vij hafye ther före skrifyit Rikzens Rädh tjJl, huru the
på thett fallet «kole sig förhoUa, såsom I aeen af biliggende
copia*). Och aldenstund, ther någet emellfin oss och Danmark
angäår, vij moste vara betenkte, huru the Danske kan gore»
med myckenlieet af folk mootstånd, ähr therföre vår nådige
begäran, att I så ther före som elliest för vår armées daglige
afgång gören eder flijt att conrtinuera verfningen i Pryssen. Och
sage vij gerna, om the Danske någet ondt begynna, att I se-
cunderen Fellttherren med ett regemente knechter eller mehra,
som. I mast mista kunnen ifrån Pryssen; såssom ock att 1 gö-
ren eder flijt till att förskaffa till Sverige någep. undsättning på
krut, corresponderendes så medh oss som them, om altt thett
som fäderneslandet och vår stat till velbestånd lända kan. Och
holle vij, for thett tridie, ganske nödigt, att I på thett fallet
göre eder så starke, som I starkest kunne, på skep i Pillowtill
att försäkra der med Dantzicher och Pillov^ske redden. Eder
här med Gudh befalandes. Af vårt felttläger vidh Stetin den
2 Augusti, Åhr l'630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Prsesent. Elbingen den 13 Augusti,
Anno 1630.

450. Fältlägret vid Stettin den 2 Augusti 1680.

Om lämpligaste vägen för det i Preussen varande tyska rytteriet att afgi till
armén i Tyskland.

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Opå edher frå-
gan, her Cantzlär, om rytterues affardande hijdt till oss, vele
vij icke eder nådigst förholla, att efFtér thé.icke kunne per

*) Detta bref . dat. Fältlägret vid Stettin den 2 Augusti, finnes qvar/ Alei^
finnes äfven i registraturet för 1630, fol, 442..

627

paTtes, 8å88om I mecnen, afsendas, så frampt vij af them skole
hafva någodt gagn, alltheDStund Torquato Conti ligger oss här
vidh Gartz med en starck armee så när på hallssen och skulle,
ther han förnumme them marchera, i thet han them ville inter-
cipera, tvingia oss ifrån vår frije villie till någor hazardeus ba-
taglie, then vij vidh thette sakernes tiUstånd, tå vij alloreda,
thes Gudh loff, här så väl emott the Keijserske, som vij i Prys-
sen vaiitt hafve emoot the Poler, thessförutan nogsampt äre
försäekrade, icke holle oss rådeligh, så frampt vij icke äre thess
bastantere i felldt. Sedan, medan vij fruchte, att en sådan marche
skulle them PoUniske republiker högeligen oifendera, therföre
holle vij icke rådh vara, att rytterne öfuer land till oss sendas
sbille, utan see fast heller, att the till oss öfuer siön efter han-
den depecheras kunne, så frampt I them ther till medh gott
contentement bringa kunna. Men hvar så ähr, att I seen them
ingalunda kunne giöres villioge och någerledhes content till
vår tienst, om I ock förmeene thett PoUniske republiken hvar-
ken skall kunna eller veela ther öfver med oss någodt nytt
krijgh begynna, tå I senda them öfuer landh, doch så, att the
alla, så monge som hijdt skole, föllies ådt, och att Baudesin
setties them till hufvudh, såssom och att I adjungera them nå-
gra 100 draguner och låta them så taga theres vägh ut med
siökantCB thett närmaste och beqvämaste the kunna. Gudh allz-
mechtigh nådeligen befallandes. Aff vårt läger vidh Stetin then
2 Augusti, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Präsent. Elbing den 13 Augusti,
Anno 1S30.

451. Fältl&gret vid Stettin den 4 Augusti 1630.

Öfversändande af koppar och spanmål till Preussiska statens upphjälpande;
Stolpes och Bügen walde böra besättas af Rikskanslerens trupper.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. EfFter som vij
fömimme, her Cantzler, af eder skrifvelse och ellieet väl kunne
tånkia, att eder stat är tämeligen aggraveret, serdeles medan
licenterne så litet hafve förslaget, så hafve vij fördenskuld för-
ordnet eder af vår stat ettusende skeppund kopper, och för-
ordne eder än nu ther till siuhundrede och ellofva skippund,

628

Bä att suman blifver ettusende siuhundrede och ellofva skep-
pund, hvilkc vij hafve befalt vårt Camerådh eder till den ort
I begären att prestera, och må I them, som I bäst kunna, for-
sälia. Sedan förordne vij eder ock af vår stat på then ryske
spanmålen, som i Amsterdam reda är af Falkenberg förtingat
tiugutusende rikzdaler, them I mage säkert åt Holland till Erich
Larsson och Falkenberg draga vexell opå. Såsom ock tiUåtc
vij eder att draga vexell på Anders Svensson till tjugutusende
rdr, opå the 1000 läster spanmål han ther hafver förtinget sf
then Liäendske spanmålen, eiFter som vij här opå alleredc till
Holland och Hamborg hafve ordre gifvit. Hoppes således eder
stat blifva ther igenom tämeligen lättet, och förmode, at när I
blifve rytterne qvitte (hvilke vij gerna sij, att I ju, på hvsd
sätt [I] kunnen, till oss afFarda) och, ther licenterne sigh i höst
någet förbätra, skolen I kunna göra oss någet ändtsätt igen.
EUiest hoUe vij gott, att I af de Pryssiske guarnisoner uttcom-
mendcrede med thett förste till trijhundrede eller flere rou^
quetterere under någen god capitein, som toge Stolpe och Rügen-
walde in och thett besatte. Hertigen af Pomeren hafver ofs
tillsagdt att vela besättningen underhölls. Eder här med Gudb
befalendes. Af vårt felttläger vidh Stettin den 4 Augusti, Ahr
1630.

Gustavas Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Pneseut. Blbiug den 15 Aognrti
Anno 1630.

462. Fältlägret vid Stettin den 5 Augusti 10SO.

Att till varnagel låta hänga nj^ärfvade, men åter förrymda knektar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligc etc. Effter thett, her
Cantzlcr, vij förnimme af eder skrifvelse, att de Pryske nyvärf-
vede soldaterne taga sigh före att rymma mächta ting, och vij
någerledes kunne tänkia, dett de förmedelst sådant förrymmende
sökie hvar hem till sitt, vele fördenskuld, att hvar I kunne
komma öfver någre, I då låthe en part androm till en skräck
straffa med hängiende, och, der I sedan uthi negden kuone ft
någre fatt, dem kunne I åter kalla tilbaka och Stella dem under
deres compagnier igen. Vele icke annars troo, än att de skole
låtha sigh beveka till bätre hörsamheet af de andres straff.

629

Eder Gudh befalendes. Af vårt felttläger vidh Stetin den 5
Augusti, Åhr 1630.

Gustavus AdolphuB m. p.

458. Fältlågret vid Stettin den 8 Augusti 1680.

Gillande td RikskanBlerens åtg&rder i Preussen, trots minskningen i handeln;
underhandlingen i Danzig och syårighetema dftrvld; qvarteren i Preussen;
det värfvade folkets sändande till Tyskland ; om hjälp till Rikskansleren i
koppar och penningar; klädestullen i Danzig; Rhengrefvens rättegäng.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerliga etc. Eder skrifvellsse,
her Cantzlär, gifvin i Ellbingen dhen 13 Julij, sampt dhe ähren-
der 1 igenom Garll Baner boos oss i underdånigheet hafve an-
draga lätedt, hafve vij väl undfångedt och förnummidt*). Vele
edher till gunstigdt svar nådeligen icke förholla, att såssom oss
fast kär och acceptabel ähr den flijt och ähuga I bära till att
eflterkoraroa och, vare sampt chronones tienster till gode, full-
giöra vare befallningar och påbudh, hvillken vij uthi bästa motto
med all gunst och nädhe ehrkenna, alltså ähr oss okärdt at
höra, dedt I för coramerciernes ringheet, hvillken hoos edher
en stoor meddellösa förordsaker uthi edre goda och hellsosamma
upsått turberas och förhindras. Vij hadhe intedt förmodadt,
att handelen skulle förminskas, sedan stilleståndedt med Po-
landh var slutedt, och commercierne alldeeles frije giorde, hvar-
före och edher stat är nägodt vorden öfuer förhopningh adgra-
verat. Icke deste mindre låthe vij oss thet, som utaf edher
effterkommitt ähr, så behaga, att vij ther hoos edher icke kunne
förtenckia i det, som impossibiliteten edher hafver förneekadt,
förhoppandhes visserligen och förseendhes oss till edher nådi-
gest, att intedt af alltt det, som här eifter igenom tullarnes till-
växande kan faciliteras, utaf edher blifver förgätedt. — Hvadh nu
vidare den Dantzichertractaten ved kommer, så, oansedt vij väl
önskadt hadhe, att han på annadt sätt motte hafva ändatz kun-
nadt, doch likväl, emedan af vederparten sässom och mediato-
rerne intedt större allfvar der till brukadt ähr, låthe vij oss all-
deles väl behaga den process, som utaf edher der uthi ähr ob-
serverad. Erkenne och eder påminnelsse bådhe em Konungen
i Danmarks och Hänssestädernes mediation såssom och om Dant-

♦) Se Rikskanslerens bref till K. M:t för 1630. R. A.

SSO

zicher stadz obeqvämligheett Uli handelsplatz för godh, hviUken
vij för den orsak skuldh föreslagedt hafva, att han när till Ell-
hingen är helägen, hvarest I och dhe andre edre coUeger medh
mindre specer hadhe kunnadt fördröija, tili des om procurato-
rijs allt hadhe aftaldt varitt. Mcn sedan den nu igenom ny
upvuxna disputer och andra considerationer är obeqvämb fun-
nen, kan han här efFter väl eviteras. Konungen i Danmarks me-
diation hafve vij härtill icke kunnadt, eifter han sigh siellffder
till offererat hafver, evitera, troo doch likväl, att han icke lät-
teligen här effter sigh sädandt skall upåtaga vela, effter hans
commissarier sä malcontent der från skilde ähre, hvillkedt, der
dett än öfuer förhopning skedde, må man då see, på huadh sätt
dett bäst står att förekomma.

Qvarterens ödeblifvande och ringheett förnimme vij fast
nödigdt, och sage vij gierna, thet I läten inquirera och anoo-
tera, hvem som orsak der till varit hafver, att the kundhe der-
före straffade varda. Vij förmeene doch, att nu vid sommar
dagh icke sä stoort qvarteer för soldaterne, som verfvas, skall
behöfves, allthenstund the väl kunne i laglige byar på landedt
accommoderas, och emot vinteren hoppas vij, quarteeren skole
blifva edher rumme nogh, när I i medier tijdh blifve ryttame
qvitte. Elliest, på thet I edher med the nye verfningar icke
gravera, så ähr så nu som för thette vår villie och roeeningh,
att I them, som opbringes kunne eller redo ähre tillsammans
af Dönhoffs, Borkzdorffs eller Wallensteins knechtar, hijdt till
oss effter handen compagnievijss afskicka, effter som oas om
endsätt på foUck högeligen är af uödhen; för hvillken orsak
skuldh och för then afgångh, som dageligen skieer i vårarmee,
vij nådigst begäre, att I värfningerne, så vidtt edher möijeligitt
är, på alle orther, som vår besättningh är eller komma kan,
continuera, om alltidh vår armee med nye recreuer att refri-
chera. Hvadh medlen vidkommer, så, alldenstund edre inkomp-
ster äre ringa, hafve vij fördenskuld förord nadt edher af vår
stat 1,711 skip^ koppar, af hvillke 1,611 skepft ännu äre be*
holdne, och vij vårtt Cammerrådh hafve befalatt edher disposi-
tion at undergifva, them I, effter som I bäst kunne, magen för-
yttra. Sedan hafve vij och transporterat på edher 20,000 rijkz-
daler af then ryska spannemål, som Fallkenbergh i Amster-
dam hafver försåldt, opå hvillka 20,000 I må säkerdt draga fi
honom växell. Thertill medh hafve vij och förordnadt edher
af then Lifflendske spannemåls handeli, som af Anders Svens-

631

»on ähr i Hamborgh negocierat op& 20,000 rdr, opä hvillken
20,000 rdr I desslikest kunne draga pä Änders Svensson yech-
selly doch observerendes, att 1 p& bådhe ortherne tage thet läng-
ste eiohi I kunne. Förmode säledhes icke allenast edhec stat
pro praeaenti v$rder temmeligen subleverat, utan ock edher gif-
Tes tillMle framdeieles i höst, när rytterne are afferdade, tul^
lerne begynna någodt stijga, och I kunne crediten i godh stat
redressera, oss någodt anseenligitt bijständh at gidra, effter som
I Yäl kunnen tänckia, att thenne stoore krigzlasten skall cUiept
svårligen af oss kunna i thesse ruinerede länder uttföres.

Rytternes afferdingh belangandhe, så endoch vij hellst sce
och önska, att I kunne thera till siös till oss ajBferda, liqväl, ther
the ingalunda äre elliest att contentera, tå tillstelle vij edhert
egedt betenckiande och godtyckie, om the öfver land med the
Pollniske woiwoders contentement, om icke alle tillijka, tA
trouppevijss skickas kunne inn i Pommeren, och meene, att the
pä thet fallett convoyeras af någre draguner, och theres rande-
voQB i StoUpe, Rügenwalde och thcr omkring taga kunne. Hvadh
förordning I hafve giordt med Pillowsche guarnisonen, läthe
vij 088 nådigst behaga. Ramsais och the andre Skottske rege-
meDterne, kunna I låta blifva i then stat, the nu äre, och skicka
ßamsais sådant, som thet nu är, till oss öfver.

Hvadh klädetullens påökningh vidh Dantzich anlanger, eå,
oansedt den ett törne utan tvifvell i HoUendemas exulcer[er]ede
sinnen skall vara, som skall komma dem än vijdare till att
spärra opp munnen och ingemiscera, och likväl, emedan han
sigh opå rättvijsan funderar och är itt tienligitt medell till att
afskafia dhe Dantzichers obilligheett uthi klädhestämpelen, kunne
^ij väl lijda, att medh dem ännu continueras, allenast I der
uthi såssom andre saker edher vanlige descretion bruka, pä dedt
dhes quantitet må vara proportionerat och skickadt till den
skada och åsaknadh vij och vare undersåtare utaf klädestämpe-
len taga. Hvillkedt vij, såssom allt det öfripa, edher idkesamma
flitigheet tillbetro och hemstella, förblifvandes edher med all
konungzlig gunst och nådhe bevågne. Och befale edher Gudh
allzmechtigh nådeligen. Aff vårtt feldtläger vidh Stetin dhen
^ Augusti, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekreteraren Nicodemi anteckning: Praesent. Elbing den 20 Augusti,
Anno 1630.

632

Post scriptum (p& löst blad och af L. Gmbbes hand):
Hvad Rheengrefven vidhkommer, her Cantzler, så allthen-
stundh vij elliest ickie kunne giöra Konungen eller Princen i
Danmark satisfaction, medh mindre han i StochoUm comparerar,
vele vij therföre nådeligen, at I seen till, at I skillia honom
vidh reglementet, och om han ickie medh godhe vill, t& lata
taga honom vidh hufvudet och sända honom till StochoUm medh
thet förste. Gudh befalendes. Datum ut in literis.

Gußtavuß Adolphuß m. p.

På baksidan af detta post scriptum är af Rikskansleren antecknadt: »Breff-
ucdt dateret den 8 Ang. Prsesent. i Elbing den 21 ejusdem, Anno 1G30>.

454. Fältlägret vid Stettin den 11 Augusti 1680.

Om ett regemente åt John Hamilton.
Gustaff' Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter thet, her
Cantzlär, vij hafve för serdeles orsaker skuld velatt gratificera
then unge her Johan Hamellton*) med thet regemente af Spens-
ses och Meldrons sammanstuckedt effter then designation, som
af gamble her Spenss giord är, vele vij förtenskuld öfuerst«-
leutnanpten Belli här hoos oss accommodera, och befale nåde-
ligen, att I bemellte unge Hamellton vid regementedt med the
af gamble Spens förordnadhe officerer låta förblifva, Gudh be-
fallandes. Aff vårtt feldtläger vidh Stetin dhen 11 Augusti,
Åhr 1630.

GustavTis Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Prsesent. Elbing den 20 Äugitsti,
Anno 1630.

455. FälUägret vid Stettin den 11 Augusti leSO.

Att förse Öfverste Boctius med tillräckligt folk för att besätta Stolpe, Rtigenwalde
m. fl. platser; om v&rfningars foi*tsattande och kruts öfversändande till ar-
mén i Tyskland.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter som vij
hafve skrefvett edher till för thette**), her Cantzlär, att I ville

•) Se ofvan N:o 432.
♦♦) Se ofvan N:o 461.

633

ftf the trouppar, som till guarnison i Pryssen förordnade äbre,
någre hundrade knechtar uttcommendera under någon god ca-
pitain, som sigh StoUpe, Rügenwnlde och the platzer ther om-
kringh ttthi HindeT-Pommeren impatroncrede, alltså, medan oss
synes gott vara, att samma platzer blifva i tijdh occuperede, på
thett fienden ther icke må hafva tilliUUe at taga vinterqvarteren,
och edher lägligast är med samme platzer att hoUa correspon*
dence, haffve vij fördenskuld till edher afierdadt öifversten
Boetium, att I honom ther till att commendera bruka kunna.
Och befale vij eder nådeligen, att I under honom sä starkdt
partie, som I mast kunne mista af the Pryssiske soldater, som
I hoos edher achta behoUa, uttcommendera, bemellte Stolpe och
Rügenwaldhe sampt the andre små platzer ther kringh att in-
taga och besettia. H. K:tt Hertigen af Pomroeren sampt sjelfve
invähnerne thersammestädhes hafve här om hoos oss anhollitt,
och praesenterat samma besättningar att underholla, och kan
samme guarnison oss och i så motto till bästa lända, att I ther
kunna anstella verfningar, hvillke oss högeligen are af nödhen
9& for vårt närvarande foUcks dagelige afgångh, som the monge
besättningar oss opå komma, i thett alla städher hoos oss om
hielp theruthinnan anholla. Försee oss förthenskuld till edher
nådeligen, att I för the orsaker skuld ju beflijta edher om, så
vidtt edher är möijeligitt, så ther som i sjelliFve Pryssen verf-
ningerne att continuera. EUiest, medan vij förnimme, att i
Pryssen skall finnes tämmeligitt förrådh på kruut, och thett för
ringare köp än för thette, så, endoch vij intedt gierna eder vij-
dåre ther om besväradhe, liqväl medan then staten oss så högdt
är af nödhen, serdeles om vij i någor action vijdare råkade,
begäre vij therföre nådeligen, att I låthen eder anlägedt vara,
088 med tjugu eller flere läster krut i höst att succurera. Be-
fale edher her med Gudh allzmechtigh. Aff vårtt feldtläger
vidh Stetin dhen 11 Augusti, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

456. Fältlägret vid Stettin den 14 Augusti 1680.

Om ett regemente ät Öfverstlöjtnanten Belli; och om instruktioD för BoetiuB.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter såsom I,

her Gantzler, recommenderen oss Ofuersteleutenandten Belli, och

634

förroeenen, at I vele bi€;lpa honom medh 2 compagnier af huart
dera thet Rddhe och Gröne regiemeotet, och så lata honom värfua
' resteu thertill, alltssä late vij oas thet Dådigst behage, och be-
giere nädeligen, at I velen tiUaee, thet I honom på sådant fatt
medh itt regemente kunna contentcra. Ellieait vele vij och, at
I öfTversten Boetium i the ährender vij honom hafua cominit-
terat, vijdere instruera, efter såsom I för eder närvaru bettre
therom hafue beskiedh. Gudh befalandes nådeligen. Aff vårt
fcldtläger vidh Stettin dhen 14 Augusti, Anno 1630.

Giistavus Adolphiis m. p.

Sekreteraren Nicodemi anteckning: Pi"»sent. Elbing den 26 Augusti. Anno
1630. Brefvet ftr skrifvet med Sekreteraren L. Grubbes band.

467. Wolgast den 17 Augrusti 1690.

Krigsunderr&ttelser fr&n Pommern: Wol gasts eröfring, o. s. v.; Konungens pU*
ner med anledning af händelserna i Magdeburg; rytteriet fiin PreoiseD.
hvars långa uteblifvande beklagas, bör med snaraste sandas och nya virl-
ningar ske; åtgärder till besättande af Stolpe och Riigenwalde.

Gustaff Adolff etc. Unsern gnädigen etc. Wolgeborncr
herr, besonders lieber und getrewer. Wir haben eine nothturfft
erachtet euch beij dieser eigenen post unsere zuestandts olfaier
nachricht einzuschicken. Und ist, das wir nunmehr durch glück-
liche eroberung des hauses Wolgast und consequ entlicher be-
freyung der Pene so woU befestigung der Stadt Stettin unscrn
staadt alhier dermassen formiret, dass wir nunmehr ein sicher
fundament unser Pommerischen expedition haben können. Zwar ^
verstercket sich der feind bcy Garz täglich, ist auch albcreits |
in die 12,000 man starck, weiln ihme aber die proviant etwa?
schwer folgen, die pest in dem leger grassiret, und daher viel
volck verläufFt, sehen wir schlechte apparentz, wass er weiter?
thuen, alss auf seiner defense liegen bleiben, könne; hoflFen auch
dass er, wan ihme allein die proviant von oben herrunter meb-
rers difficultirt würde, leichtlich ruinirt werden solle. Wasnun
hierzu für eine herrliche occasion sich ereugne, in derae dssi j
Administratoris von Hall Ldn dieser tagen nacher Magdenburg
-kommen, von den bürgern guthwilHg aufgenommen, darüber I
etliche trouppen vergadert, aussgefallen, sich etlicher örter, där-
under auch Hall sein solle, impatroniret, und also der «tadt ,

635

Magdenburg eine necessitet uns getreu und offen zue sein, auf-
erlegt, solches habt ihn auss beylauffender copey unsers Raths
Johan Stahlmanss, an uns ergangenen Schreibens, zue sehen*).
Weiln wir dan solche von Gott eröffnete gelegenheit billich nit
aus den äugen, weiniger diesen noblen platz aus den banden
laaaen sollen, haben wir unsern Hoffmarschaln in högster eil
dahin abgefertigt, des Administratoris Ldn und Stadt zue ani-
miren, etliche regiinenter, darzue wir ihme dan zimbliche mit-
tel geschafft, zue fourniren, die Stadt uns zue yersichern, und
also ein diversionwerck alda anzurichten. Hoffen hiedurch die
länder Magdenburg, Meissen, Anhalt, Manssfeld, und Beheirob,
als die rechte kornheuser von diesen undern quartiren abzu-
schneiden, unss der £lb zuversichern, dem feind aber eine ne-
cessitet sich der orten zue engagiren und uns alhier desto freyer
handien zuelassen, zue imponiren, seine vires zue distrahiren,
und also den malicontenten lufft zue geben sich zusammen zue
thuen, oder zum weinigsten die contributionss mittel zue diffi-
cnltiren, in summa dem rackett des universal aufstandts durch
Teutschland t hiedurch teuer zuegeben. Damit aber solches füg-
lich geschehen, und Magdenburg manutenirt werden könne, sein
wir bey gestalter unsers staadts alhier beschaffenheit resolvirt
io dem nahmen Gottes der Elb etwas nähers zue rücken, und
in eigener persohn mit einem theile unser armee nacher Mec-
kelnburg zue marchiren, und unser glück auf Rostogk zuver-
suchen; hoffen selbiges uns nit lange disputirt, und wir, neben
andern commoditcten, so wir hievon haben können, hiedurch
unsern freunden zue succuriren, und den Städten Hamburg und
Lübeck gelegenheit sich gegen uns mehreos zue offenen, ge-
ben sollen. Müssen uns allein beklagen, das die Preussische
reuter so lang ausbleiben, und wir dardurch hin und wieder ge-
hindert werden, welches, so es nit geschehen, und sie in zeitcn
alhier bei uns gewesen weren, wir sonder zweiffei ganz Hinder-
Pomroern meister sein, und in Vorder-Pommern den feind ad
iantas angustias redigiren betten können, dass er weder sich
vergaderen, noch einigen standt fassen mögen, jetz auch, da
wir sie bey handen betten, ohnschwer des ländes Meckelnburg
unss impatroniren, oder da sie anders nichts nutz weren, sie
nacher Magdenburg schicken, und ihrer so hoch verlangten

*) Se 8jälfva originalbrefvet af deu 5 Augusti 1630 bland >Anhaltlske kan-
slern, kommissarien Johan Stallmans bref frftn Halle etc, Aug. 1630 — Jan. 1631»
i aanil. »Germanica». R. A.

Pfaffengaesen neher etellen wollen; desswegen diesem nach,
Ihr euch aufs högste zue bemühen, und alle mittel und wege
zueversuchen, damit wir sie ehist bekommen, und so viel herr-
licher oecasiones, die sich wieder menschen gedancken, von
himmel eröffnen, lenger nit verseumen mögen. Und könt Ihr
neben Borgstorff, Wallenstein und Darwitz [o: Dargitz] regimen-
ter die willigsten reuter, alss des graffen von Ortenburgk, Cal-
[en]bachs und Baudussins vor an, des Reingraffen und Hünne-
kens bald darauf, hieher nach der Penemünde schicken, alda sie
vom Generalmajor Kniphausen weiter ordre empfangen lassen,
da wir dan gemeint die Orten burgische, Cal[en]bachB und Bau-
dussins reutter, neben dem Darwitzischen regiment, zue uns in
das Meckelburgische leger, die übrige aber in das Pomrische
alhie kommen zuelassen. Weiln auch unsere vorhabende expe-
dition viel voickfl erfordern wirdt, möchten wir woll sehen, dass
Ihr, so viel euer staadt immer leiden mag, neue Werbungen in
Preussen anstellen; haben auch, zue gleichmcssigen intent, fur
gut angesehen den Obristen Bovetium nacher Stolpe und Rü-
genwalde abzufertigen, und alda der örter gelegenheit zue for-
mirung neuer trouppen zue gebrauchen. Weiln aber besagte
Städte zuvor versichert sein müssen, und uns jedoch, solche von
hieraus zuebesetzen, zue weit entlegen, wird das rathsambste
sein, das Ihr immittelst und also fort, solche aus euern Preus-
sischen quartieren besetzet und unterhaltet, und also ihme Bo-
vetio nit allein den lauffplatz gutmachet, sondern auch den Col-
bergern ein capitzon auf die nas[e] leget. Wollen aber, die-
ser intention halber, euch unsere gnedigste meinung femer
zueröffnen, gedachtem Obristen Bouetio weitere instruction ge-
ben, und ehist an euch abfertigen. Da aber solches hinterblei-
ben, und nit erstes tages geschehen würde, könnet Ihr den Obri-
sten Hephhurn oder einen andern discreten officirer dahin
schicken, und, mit voller commission die platz zue besetzen
und die Werbung anzustellen, abfertigen. Wolten wir euch gne-
digst nit verhalten, undt verbleiben euch mit gnaden alstets
beygethan und gewogen. Datum Wolgast den 17 Augusti,
Anno 1630.

Gußtavus Adolphuß m. p.

Anteckning: Prsesent. i Elbing den 26 Angnsti, Anno 1630.

€37

TW följd «f de fjUBMBåt kooinktaRna i TrikilAZki
det af lytteriet fiåo Piiawiii

Gustaf Adolph etc. Vir sjBBerlige etc. E^ier dett, her
Canteler, tij icke hafre bekoamiit Bagen akrifreUae njligea
ifr&n eder, så kunae vij Til tåakia« att den aioae Tan oca bis«-
faren. Och aldenatand tij faller kuaa besiama, dett berrårlig-
heeteraa icke tillåta eder att koraaia op aiedh rrtterae, i den
en part icke &re content, och de der content are blifTc af de-
res öfverofficerere hiadrede, aå, aldeaatuad Tij au hafve be-
kommit Tiaae tidender, dett Magdeburg hafrer godTÜligen tc-
dertagit H. K:tt Biskopen af Hall, hoaom hyllet, och han inta-
get sitt förra mm, och de nu åatunde Tår auccura, och tij för-
denakuld kunde bådhe der oppe så Tel aom hår någet mårkeli-
git utretta, der vij alleneat Tore någet stärkere på rrtterij, der-
före, såsom ock på dett att de icke mage der i Pryasen an-
retta någet ondt, ähr Tår nådige TÜie, at I med dett aldresna-
reste hijtskicke så månge af samme ryttere, som I mist kunne
bringa åstadh, fast de nu icke alle Tore aå Tel content, att Tij
då mage sij till, huru Tij kunne har komma medh dem till retta.
och vij således nyttia aå Tel denne occasion som åhrstijden,
till att gå högre op i Tyskland, för än hösten infaller och han
sådant förhindrer och tilbaka sätter. Eder Gudh bcfalandes.
Af Wolgast slott den 18 Augusti, Åhr 1630.

GustavuB Adolphus m. p.

AnteckniDg: PraeseDt. i Slbingen den 26 Angusti, Anno 163(>.

45e. Fftltlägret Stettin den 24 AuguaÜ 1680.

Eonangens plan att belägra Boetock och oreakeroa därtill; upprepad begäran
om rytteriets fr&n Preussen snara sftndande; Stolpes och Rttgenwaldes l>c-
såttande och upptagandet af toU därstädes: rexeldragandet.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij kunna eder,
her Cantzler, nädeligen ickie förhoUa, thet vare saker stftä på
thenne eijdan ännu, thess Gudh loff, i godhe terminis, effter
8om I sådant af Secreterarens Grubbens relation*), och huadh
här kan förelupet vara förnimma. Män allthenstundh vij nogh-
♦) Tryckt i Archiv till uppl. om Svenska Krigens och Krigsinns Hist. I: 698.

638

sampt kunna see, at thesee quarteren vele falla oss åth vinteren
för trånge, vij och elHest förorsakas at begifua oss noget når-
mehre op åth landet, bådhe på thet vij kunne undhsättie Ad-
ministratoren af Hall och Magdeburg (om så behöfaes), s&som
och at sökia tillfälle oss siökanten vijdere at impatronera och,
om möijeligit ähr, at hielpa Hertigerne aff Meklenbnrg till no-
gon foot i theres landh igien, hafue vij förthenskuldh i tbesse
dagar oss i Gudz nampn föresatt, sedan vij här under Feldt-
marskalkens conduite een sådan armee, som I see af bijfogedhe
lista*) lempnet hafue, at begifue oss medh the öfrige troup-
perna, som I och af samma lista afsee[!], härifrån till Rostoch at
försökie, om vij samme plats; igienom Gudz nådher kunne be-
mächtige. Och endoch vij i förston ne ickie ähre alldeles starcke
af folk, hoppes vij liqväll förmedelst Hertigernes adsistence och
the regiementer, som för oss om Hamburg och Lybech nu ähre
i värfning, kunna ther een sådan belägringh formera, att vij
kunna vara bastante nogh fienden at cmootståå, om han nogot
emott oss ville attentera. EfFter som I nu see af förbemäUte
härhoos foogedhe folkförslagh, huadh troupper vij, af them vij
ifrån eder förmodhe, till oss, och huadh vij till thette lägret
hafue députerat, och I therhoos noghsampt kunnen besiiina,
huru högt till alla vare desseiners foortsättiendhe ähr anläget,
at samme trouppar komma oss medh thet första till undhsätt-
ning, så begiere vij therföre nådeligen, att I, så hastigt eder
möijeligit vara kan, skynda oss them till the ort-er, som huar
och een ähr förordnat, och vele vij hoppas, att, fast the än ickie
kunne blifue af eder så alldeles ställte till fridz, skolo the liq-
uäll af thet hopp, the sättia på thette krijget, inciteras at komma
uthan besuäär hijt öfuer, huaräst vij vele draga försorgh, på
huadh sätt vij them bäst accommodera och contentera kunna. —
*Vij hafue och rätt vidh thette förstådtt, att itt vårt skiep ähr
vidh Rügenwallde strandat, medh nogre af Macqueis soUdater
under öfuerstcleutenandten Monrö, och at ther theslikest nogre
af Fredrich von Rossens solldater under Capitain Tiesenhusen
landhsatte ährc, huilke sigh och bemellte Rügenwallde hafue
impatronerat. Så allthenstundh vij för thette hafue gierna aedtt,
att så thet som Stollpe skulle af eder medh nogre af the Prys-
siske solldater, som till garnison i Pryssen ähre förordnedhe,
intagas och besättias, alltsså ähr ännu vår nådige villie, att I

*} Denna: >För8lagh och på effterschrefne posten, finnes på sitt stalle i behåll
och är tryckt i Archiv till uppl. om St. Krigens och Krigsinrts Hist. T: sid. S07.

639

under nogon godh och discret officerer medh tree eller fyre*
hundredhe mann, efter som I finne nödigt, aflösa bemalte Mac-
queis och Rossene soUdater och bemalte 3tollpe och Rügen-
wallde intaga och besättia*), effter som eder lägligst ähr medh
sainma platzer och inneliggiendhe garnisoner att corre^pondera^
Och förmodhe vij, att the theres underholdh af samma ämpter
noghsampt skole kunne bekomme, effter som och Hertigen af
Pomraeren thet oss sielff hafuer bevilliadt, allenest att I them
éen dragligh ordning theröfuer medhgifiie. Vij begierc och
nådeligen, at I eder pä vare vägner tullen för bemalte platzer
strax anmlita, och, allthenstnndh vij thesslikest frambdelet för-
meena här att lata taga tull, begiere vij therföre edert consi-
liuni, huruledes I förmeenen, then bäst kunna anställas, och
huadh perssoner vij ther till bequämbligest bruke kunna, skic
kändes oss een copie af then Dantziger tullordning, att vij thenne
tullen thereffter kunna formera. Sidst hafue vij och läset, huadh
I Grubben om växledragandet hafve tillskrefuet, och vele medh
eder önska, at vare saker bleffue af alla vare tiänere medh lijka
äijt, intention och förnufft drefne, och tå förmoda, at oss igie-
nom vexelen een stoor fördeel skiee skulle. Män huadh Grub*
bens skrifvelsse (then han efter vår befallning s& till eder som
Falkenberg giordt hafuer) vidhkommer, tå hafuer vår meeningh
varidt, att vij inthet raeere till een eller annan vele draga låta»
än som vij vete provisionen kunna tillhinna. Och ther under*
tijdben provisionen ickie föUe så hastigt, som terminen af be-
tallningen, at tå Falkenbergh, till at salvera crediten, i nogre
små poster penninger optage skulle och draga på eder, doch
medh longt sieht och små summor, så at I ickie förr än åth
våren, och tå ickie öfuer mottan, skulle blifua besväredhe, vidh
huilken tijdh, när licenterne finge theres gång, och I vore krijgz-
foUket qvitte, vij förmoda ville, at I oss nogor unidhsättningh
undertijden skulle giöra kunne. Och holle vij ther före, at, eff-
ter som Fallkenbergh ännu hafuer provision meere, än som vij
här till antingen sielfue draget hafue eller eder förordnet, så
skolen I pä thet sättedt af oss inthet besuäär så hastigt för-

*) Det hår ofran inom asteriskcr inneslatna stycket finnes dessutom fA-
som ett särskildt bref med samma datum som ofvanstående, saknande Eonan>
gens nndenktift, mfen föisedt med egenb&ndig attest om öfverensståmmelse med
originalet af Sekreteraren L. Grubbe, som dessutom tillagdt orden: H. M:t be-
gieter. *öck, : att <£.> N:de ville strax antaga sigb tullen för bemalte StoUpfe och
RUgenw^ll^. ' .Vt^npå bref vet är anteckningen: Pnesent. i Elbing den 9 Sep-
témber 1630, gjord af Sekreteraren J. Nicodemi.

640

vänta. Eder här medh Gudh befalandes nftdeligen. Aff vårt
feldtläger vidh Stettin den 24 Augusti 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Present, i Elbingen den 16 September, Anno 16S0. Brefrct
är skrifvet med L. Grubbes hand.

460. Fftltläffret vid Stettin den 26 Au«aBÜ 1680.

Om sändandet af specialräkningar med afseende på de från Preussen ankom-
mande ryttame; C. t. Belows erbjudande om penningeförsträckning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. EflFter som vij för-
mode, her Cantzler, att rytterne med thett första skole komma
hijt till oss öfver, och tä af nöden är, att vij om, huru the blifve
affärdcde, och altt hvad the kunne hafva att fordra, specialiter
blifva underrettede, vij begäre therföre nådeligcn, dett I till-
hollen Bookholleren, att han tillijka med them skicker oss spe-
cial rekningen tillhanda, hvaraf vij altt tillståndet kunne för-
nimma, såsom ock, att han thesslikest framdeles oss någet flite-
ligere och pertinentere aviserer. — EUiest hatver sigh brefrij-
sere. Pommerske af adel, Casper von Below hoos oss angiffit
och lofvat att vele lefverere till vårt bästa i Dantzig tijotusende
rikzdaler, hvilke peninger vij begäre, att I af honom ther vele
låtha opbära, och, ther möieligit är, att I them ifrån eder stat
mista kunne, att I tå skicke oss them genest. tillhanda. I vele
och, så frampt vare ryttere komma hijt till oss öfver land, be-
fala them som commendera i Stolpe och Rügenwalde, att the
late bemalte af adell bekomma någre soldater, som blifve på
hans hoff och gärder beliggende, och afväria, att honom ingen
skada tillfoges. Eder Gudh befalendes nådeligen. Afvårtfeltt-
Ifiger vidh Stettin den 26 Augusti, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekret. J. Nicodemi anteckning: Prsesent. Elbingen den 9 Angnsti, Anno 1680.

461. Fältlägret vid Stettin den 26 Auffosti 1680.

Att anvisa mötesplats och värfningspenningar för öfverste Dönhoffs regemente.

Gustaif Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter thett, her
Cantzlftr, öfversten Dönhoff' hafvcr hoos oss anhoUett, att %nj

641

hoDoni medh muDaterpIatz och verfningspeningar för hana re-
gemente till foot föraee Tille, och vij gierna Tele honom i god
affection befaolla, ^hr therföre T&r nådige begäran, att I brefvi-
«are, hana Öfveratelcuttnanpt Ghriatoffer Turck, vidh Stollpe och
Rugenwaldhe randevoua adsignera och edertt bästa göra yelen
honom Tärfningspeninger effter handen att förskaffa, aå att han
flitt regemente ther kan opretta. Gudh befallandea nädeligen.
Aff Tårtt feldtläger vidh Stettin dhen 26 Augusti, Åhr 1630.

Gustavus AdolphuB m. p.

462. FUtU^et Tid Stettin den 80 Auguiti 1690.

Förändrad ordre ang&ende sandandet af trupperna från Preussen.

Guataff Adolph etc. Vår aynnerlige etc. Endoch vij för
thette hafue befaladt, her Cantzler, at I nogre trouppar af them
▼ij ifrån eder förvftnte hijt till thette Stctiniache läger skulle
förskicka, liquäll aå hafue vij vår raeening således förändrat, at
vij velc, thet I oss allasamman skicka opå Rostoch, doch at the
först under Jassmundh förvänta ordre och förnimma, om vij
alleredo tijt åth gångne och ther landhstegne ähre, effter som
vij ickie vele, at the för osa ther skole arrivera. Vore möije-
ligit, at the kundhe alla eller ju roäatedeelen oss i sönder till*
Bkickaa, aå skiedde oss ther medh een synnerlig tiänst. Män
Grefven af Orthcnburgz compagnier vele vij, at I medh honom
till thette lägret, ther hans regiemente blifue skall, förordnen.
Gudh befalandes. Aff vårt feldtläger vidh Stetin dhen 30 Au-
gusti, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Elbingen den 16 September, Anno 1630. Brefvet
ir skrifret med L. Qrubbes hand.

Samma bref finnes äfven helt och hållet i chiffer utan underskrift, men
fönedt med L. Qrubbes attest om likhet med originalet. Efter själfya chiffem
har Orubbe egenhändigt gjort följande tillagg:

Nådige herre. Här är intbet nytt at Bkrifua, sedan Wollgast ähr öfaer,
Qtban är K. M:t i sitt och fienden i thet andra lägret mast stilla, undantagan-
des at man undertijden achtar p& huars andres fouTAgerer, vidh huilken occa-
sion Kjttmester Boo Olofzson ähr för fä dagar sedan medh sijn Leutenandt fån-
gen och vidh 20 perssoner af väi-e nederhugne. KUiest hafuer fienden alla da-
gar mist noget folk, och hafuer ännu aldrig yelet bolla campanien, när vårt
^olk sigh hafuer presenterat. Alliancen medh thenne Hertigen ähr ännu inthet
Axel Oxenstierna f II. t, 41

642

slaten. B. H:dh Gndh tienrtUgeii befalendes. All Statin den 97 Angaskl l«ao.
B. N:de8 trogne ti&nere

L. Grabbe.

Brefvet ir föraegladt med L. Grabbes adeliga sigill och anteckningen r
Pnesent. i Blbing den 3 September 1680, ir gjord af J. Nicodemi.

468. Stettin den 80 An«rastl 1680.

Von Zerotin hänvisas tili Bikskansleren för bekommande af ordre ocfa nndeilifln.

Gustaf Adolph etc. Vår sjnDerlige etc. Vij hafve, her
Gantzier, förnummit så af eder skrifvelse som af Herrens von
SerotiDS mundt-lige berettelBse, hvadh anslagh han hafver före.
Så, emedan oss icke gifves tillfälle att sjelfve conferera med
honom der om, hafve vij velet remittera honom till eder igen.
Vij vele fördenskuld nådigest, att I med honom viderc confe*
reren der om och see till, om dett år practikabelt eller icke.
Elliest vele vi, att I förordne honom sådant entretenement, som
han kan vara behoUen med, på dett han må holles i god devo-
tion. Eder Gudh befalendes. Af vårt felttl&ger vid Stettin den
30 Augusti, Åhr 1630.

Gustavns Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Blbingen den 16 Septembris, Anno 1630. — Af detta
bref finnes &fven en af L. Qmbbe vidimerad duplett.

464. Stettin den 81 AuffUBti 1680.

Att sanda en knnskapare till riksdagen i Polen; betänkande begarea angående
tulls upptagaode i Sverige af varor från Preussen.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue bekom-
midt åthskillioge edrc skrifvelsser, her Gantzler, medh Leutc-
nandten Johan Hartman, och lata oss edre aviser nådigst väll
behaga. Kunne eder till svaar ickie förholla, thet oss tycker gott
vara, thet I nogon förtrogen beskedelig karll opskicka till Rijkz-
dagen i Polandh, och igienom honom sondera, huadh ther pas-
serar, och beflijten eder at giöra oss adherenter. Elliest ähr
och vår nådige begieran, at I gifuen oss edert consilium, huru-
ledes vij medh tulltagandet i Sverigie af the vahrur, som rede
i Pryssen licenter gifuit hafue, skole bäst furfara, allthenstundb.

643

om ther i Sverigie licenteii skall afkortes, skall thet mykit un-
denleff och i Tåre inkomster stoort afbräck förorsaka. Befale
eder här medh Gudh n&deligen. Aff v&rt feldtljiger yidh Stet-
tin dhcD 31 Augusti, Anno 1630.

GuBtavuB AdoIphuB m. p.

Anteckning: Prsaent. i Blbingen den IS Septembrit, Anno 1S80.

466. Stettin den 1 September 1680.

Vexelaffiftrema med Holland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter vij see, her
Cantzlär, af Fallkenbergz skrifvellsse, thett han achtar optaga
någre peninger i HoUandh att betala vare vechslar medh och
draga sädane summor på Spiring att betalas i Pryssen; nu kom-
mer dette ther aff, att, effter Fallkenbergh oss i förstonne avi-
serede, thett han skulle fäå hallffparten anticiperat på then Ky-
ske spannemålen, så hafve ock vij uthi yechslarne någott kortt
sieht taga lathet, effter som vij och köpmännen här haffva nö-
digst most ther medh giöra satisfaction. Sedan thett hafver
han så stor anticipation intedt nådtt, hvarföre han ock i någon
difficultet råker till att erholla crediten till thes provisionen
(hvillkedt in Octobri vist skier) förfaller. För hvillken orsak,
om han för nöd skull drager på Spiringh vechslar, begäre vij
nådeligen, att I giffve honom order then at acceptera och be-
tala, och må Spiringh så myckedt peninger igen negociera i
Pryssen opp, att han samma summor på Fallkenbergh strax igen
trasserar brede vidh then anordningh vij edher giordt hafve; ty
vij fuller tillsee skole, att på Fallkenbergh här ifrån intedt
meer skall dragas, än som provisionen sigh försträcker. Men
ther Spiringh fölle svårtt så monge peninger at opbringa, tå
ähre vij tillfridz, att I till Fallkenbergs vexlers erleggiandhe
anvende the 10,000 rijksdaler som [Casper von]*) Below lofvadt
hafver i Dantzich att erleggia**), och vij edher reda om till-
Bkrifvitt hafva, på thett crediten ju må blifva på alla sijdor
oppehollen. Effter och Fallkenbergh i Holland är lijtedt be-
kend, begäre vij therföre, att I velen förmå Spiringh att gifva
Iionom itt creditbreff, så att han ther igenom kan så myckedt

*) Tomrnm för namnet ftr här lemnadt i texten.
♦♦) 8c ofvan N:o 460.

644

lättare hoos köpmännen negociera. Eder här medh Gudh be-
fallandhes. Aff v&rtt feldtläger vidh Stettin dhen 1 Septembris,
Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbingen den 16 Septembris, Anno 1680.

466. Stettin den 8 September 1680.

Om den åt Hertigens af Earland sändebud W. M. von Rolshaosen gifna reso-
lutionen.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. Effter såsom I för thetta
hafua förmälat, her Cantzlär, så hafiier och Hertigens af Chur-
land affskickade Wilhelm Mauritz von Rolsshausen varet här hoss
088, och hafua vij gifuit honom på hans herres vägnar en så-
dan resolution som bijfogade copie*) uttvijser, intett tuiflandes,
att I uthi alt, thett vij hans herre och honom af Gesandten på
hans anhollandc hafua gratifieerat, så vidt eder vidkommer, var-
der accommoderendes, doch observerendes, att then frijheet vij
Hertigen och Rollshausen hafua bevilliat på licentcr icke blifus
på ådtskilliga orter brukat, och oss således nogon skada i licen-
terne öfver vår bevillning tillfogat. Befalle etc. [Datum Ste-
tijn den 3 Septembris, Anno 1630].

Ur registraturet för 1630, fol. 641.

467. Wolgast den 8 September 1680.

Uteblifvandet af trupperna från Preussen har hittills omintetgjort företaget mot
Bostock, hvars utförande dock för Magdeburgs undsättning är af vigt, hrt^
före dessa trupper med det snaraste böra sändas.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter som vij
låthedt edher förstå för thette, her Gantzlär, att vij vore sin-
nadhe att taga itt anslagh före på Råstoch, så are vij och nu
till den ende hijdt under kompne, förmodandes att finna hår
för oss alla saker så beskaiFade, att vi thett utan någodt hinder
hadhe kunnadt forttsettia. Män allthenstundh vij ibland annadt

*) Denna har af utg. icke återfunnits. Resolutionen saknas äfren i regi-
straturet.

645

hftdhe fdrmodadt, att the trouppar, Bora I tili oss uhr Pryasen
skicka skole, vid thette hadhe varitt har ankompne, utan hvill-
kes Buccurs vij icke finne oss bastante nogh sädan vår dessein
att effectuera, hellst medan thett foUck vij har haffve för oss,
är i flinkdom myckedt nedfuUett, att vij ingen synnerligh armee
med them kunne formera, effter som vij och her Teuffell medh
sitt regemente, hvillkedt vij hadhe achtedt at taga med oss,
vidh Stettin lempnadt hafve, på thett samma läger emot fien-
den, huillken sigh dageligen förstärcker och nu till 2,000 häster
dijdt anraarcherar, theste sackrare vara motte; ahre vij för-
thenakuUdh i ingen ringa perplezitet råkadhe, huruledhes vij
vare consilia i thette fallett skole anstella. Doch effter vij see,
Ott vij kunne säkerdt thenne vår dessein medh en lijten trouppe
företaga, och oss ingen ringa macht opå ligger, att vij kunde
oss i Mecklcnburgh festa, bådhe för qvarterens uttvijdgande
skuldh, och på thet vij ther ifrån så myckedt beqvämmare Magde-
buTgh kunne undsättia, hvillkedt elliest befahrande ähr att skulle
tUl vare sakers störste nedeell [o: nackdel] öfver gåå; derföre hafve
vij resolverat, så snartt vij kunne hafva fahrkostcr tillfyllest, att
gåå i Gudz nampn foort ådt Mechlenburgh, och ther anten vidh
Rostock eller Wissm&r lyckan försökia. Effter som I nu väl
kunne besinna, hvadh accession oss, till att allt theste bättre för-
rätta, skiee kunde, hvar vij ifrån edher med the Pryssiske troup-
parna blifva secunderade, begäre vij therföre nådeligen, att I
tbem, sä hastigdt som edher möijeligitt, och för alltingh foot-
foUkedtt, till oss afferden. Sedan, allthenstundh I väl kunne
tänckia, att, så frampt vij någodt skole kunna medh rytterijdt
iittretta, och hvar vij för them qvarteer bekomma skole, tå mo-
ste thett skiee för än klakan*) infaller och förhindrar, att vij them
hvarktin i fUldt bruka eller under taak säkerdt bringa kunna.
Therhoos, på thett vij med them M agdeburgh till endsätt komma
kände, ähr therföre vår nådige villie och begäran, att I edher
till thett högsta ther om beflijten, att the med thett snaraste
till oss depecherede varda mage, låtandes så them som knech-
terna under Jassmund hempta ordre, hvar the anlända och oss
finna skole. Gudh bcfallandhes nådeligen. Aff WoUgast dhen
8 Septembris, Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

^ Anteckning; PraBseot. i Elbingen den 16 Septembris, Anno 1630.
♦) = Den tillfrusna jordskorpan.

646

468. 8trml8und den 11 September 16S0.

Om lytterieU fl&ndande tili armén i Pommern ; spanmålsbandd ; Prenfisens tUt

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Till svar på tvenne
edre akrifvellser, her Cantzlär, af thcn 30 Augusti*), vele rij
edher nadigst icke förholla, att endoch vij intedt gierna see,
thett rytterne skulle landvägen sigh tili oss begifva, fönt för
Pollniske cronans respect, sedan att vij väl veete, thett the
heela Hinder-Pommeren, ther vij vår meste lijt på vinterqTsr-
teer ssdt hafva, varda ruinerendes, och så att vij befahre, thet
the säledhes oss till ingen tienst komma motte, serdeeles på
thette anslagh vij oss nu företagedt hafve, effter som ock be-
fruchtandhe är, att the vidh thenne theres svårigheett aldeles
till fienden stötha motte, liqväl, ther edher omöijeligheeten hin-
drar att senda them alla till siöss, begäre vij doch, att I gören
eder högsta flijt till att senda oss ådtminstonne itt eller tuta-
sende häster öfver siön säkrest på Rostock, hvar till vij hop-
pas, att I Kalenbach, Greffven af Orthenburgh och them I finns
contentest till vår tienst öfvertala kunna. Sedan må I gifvt
them andra ordre at gå landvägen ådt Rligcnwalde, aviserendes
Feldtmarskallken her GustafI Horn tijdigdt ther om, med så-
dane ciphrer, som vij edher här hoos tillskicka**), att han them
kan succurera, så att the icke blifve af fienden interciperede.
Om I kunnen sellia någon spannemål på leverance i Rewell
och hjelpa edher ther medh, så are vij ther väll med till fridz^
och hafve ther om skrifvitt StådthoUaren här hoos till, förmo-
dandes, att I på edher åhuga intedt låta feela, bådhe att main-
tenera edher stat i Pryssen och oss att lätta, när I then last, I
nu hafven, qvitte varda. Eder debita hafve vij hoos edre breff
undfått, men veeta icke ännu om eder stat att döm ma, för &d
vij få om alltt af bookhoUaren pertinentere underrättelsse. Hop-
pas liqväl, att I allt till vår och chronones tienst administrera,
och, hvad difEculteter förefalla kunna, edher beflijta att superera.
Gudh befallandhes nådeligen. AfF Strålsundh then 11 Septem-
bris. Anno 1630.

GustavuB Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbingen den 19 Septembris, Anno 1630.
Brefvet finnes i tvänne af Eonangen undertecknade exemplar, det ena, skrif-
▼et af L. Grubbe, är försedt med ofvanstående anteckning om mottagandet.

*) Finnes bland Rikdkanslerens bref till E. M:t 1630, R. A.
**) Denna chifferklav har icke kunnat med säkerhet angifyas.

647

409. StralBund den 17 September 1680.

Om iofltraktion Iftr Öfrertte BoStiot ■åsom kommendant rid Stolpe och Bügen-
weide; om förvaltningen af Uoentema; folkets underhåll och Yerfningt-
penningar.

Gufttaf Adolph etc. Vår etc. Effter som vij eder för hafue
notificerat*), her Cantzl&r, att vij ville till eder afferda öfiVer-
«ten Boetium, att han vidh Stolpe och Riigenwalde kunde com-
mendera, och ther itt regemente knechter för sigh, om lägen-
heeten tillåter, opretta, så är han nu reeseferdigh vorden, och
begäre vij nådeligen, att I, såsom närmare äre, honom om alt
instruera, huadh eder tycker till vår tienst ther kunna behöfues.
Sedan att I och tage dispositionen ann aff licenterne vid samme
orter och läge så, att både de trouppar, ther redo [äre], ther aff och
af landet omkring theres underhold bekomma kunne, såsom och
han, Boétius, ther igenom så månge verfningzpenningar bekomma,
att han ett regemente kunde anrätta. Vij tuifle inthet, att I
så här uthinnan som alt annat gören edert bästa vår tienst att
berordra. Och befalle etc. [Datum Stralsund den 17 Septem-
bris, Anno 1630].

Ur regiBtratnret för 1680, fol. 680.

470. StralBimd den 22 September 1880.

Om nya trappers öfversändande att an våndas vid krigsföretag under yintem.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Efter thet, her
Gantzler, vår armee tager här dageligen mykit aff, så at vij be-
fahre oss ickie i vinter blifua bastant nogh the platzar, vij nu
innehafua, at försvara, så frampt vij ickie nogot på folk blifua
förstärckte, sedan, roädan vij afmärckia kunna, at, så frampt vij
i vinteer mcdh nogot antaall vällklädt folk vore försedde, skole
vij tå finne månge synnerlige tillfällen öpne, thenne fienden,
som tå ickie ähr vaan at komma i falldt, nogon skadha och af-
bräck at tillfoga, begiere vij therföre nådeligen, at I, om I uthan
störste fahra af then Pryssiske. staten thet giöra kunna, tillsee,
at I oss ännu i höst öfuer the trouppar, som reedo hijt förord-
nedhe, till tree eller fyretusendhe godhe och vällklädde solida-
ter medh thet första skicka kunna, huilke soUdater vij och be-

*) Se ofvan N:o 456 och 466.

648

giere, at I om theres underholdh vinteren öfuer provision giöre
veele. Vij förmode eder noghsampt een deell säkert mista
kunna, allthenstundb vij förnimme eder öfuer them, som redo
hijt komme skole, tili 10,000 man starke vara, ther doch vij
alltidh hafue meent, eder stat medh 7,000 noghsampt kunna
defenderas, halst när I hafue tillfalle eder medh nyie värfnin-
ger altidh att förstärkia. Tilltroo eder therföre at giöra häri^
huadh vär och chronones nytto och tiänst kan fordra. Och be-
fale eder här medh Gudh allzmechtig. Äff Strålssundh then 22
Septembris, Anno 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: PrsBsent. i Eibingen den 20 Octobris, Anno 1630.

471. Bibnltz den 1 Oktober 1680.

Krigsplaner och förslag rörande Sveriges arméer för det kommande Alttåget
(1631); Rikskansleren bör under vintern nppr&tta armén kring Stolpe, son
ställes under hans befäl; betänkande begäres häröfver samt om medels an-
skaffande.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. AUdenetund vij väl kunne
märkia, her Cantzlar, att thetta krijgh inthet beqvämmare kan
blifua uttfördt, än huar fienden af ättskillige vare arméer kunde
blifva distraherat, honom ther igenom de medeli, han bafver
att bruka, förtagne, och vare saker ther medh lättade och si
mycket better uttförde, sä hafue vij fördenskuld vårt förslagh
på tillkommande åhrs arméer och underhold låtedt författa, och
skicke eder them här medh tillhanda*), att I them öffverväga,
och oss sedan edert consilium ther öfuer i tijdh och ännu vidh
öpett vatn meddela ville. Och hafue vij ärnat med then första
armee, huilken vij sielfue achta förestå, och bestfiår uthi 21,600
man till foot (så frampt vij the 4 Frantsösche regementer kunne
blifua mächtige) och 6,500 häster, roaintenera all siökanten ifrån
Stralsund och så vidt vij oss inn i Mecklenburg kunna elargera.
Then andre arraeen skulle her GustafF Horn dirigera, och ther
medh försvara Pommeren ifrån Stralsund och inn till CoUberg,

*) Detta förslag synes hafva varit nära öfverensstämmande med de nedan
1 N:o 474 omnämda, hvilka äro tryckta på där i noten angifna ställe. Endast
för konungens armé är här summan för fotfolket något mindre: 21,000 i st. för
23,400. 6ummoma äro dessutom i de senare förslagen mera noggrannt beräk-
nade.

649

hftfTandea sedem belli för sigh [vid] Stetijn, och skulle hon« armec
bestftå i 15,600 till foot, och 2,625 h&sur. Thcn tredie aimeen
hafue vij meent i vinter under her Teuffell att låta oprätta i
Uindcr-Poinmern vidh StoUpe och RUgenwalde, att her Teuffell
then i våhr såsom en feltroarskalck föra kunde och hafua ÖF-
▼ersten Boetium till generalmajor. Till then armee hafue vij
först förordnat her Teuffels regemente och vele, att han thett
på 16 compagnier eztenderar. Sedan ville vij ther till gifua
Daniitzes 12 compagnier till foot, och de 12 compagnier Ofver-
sten Boetio befalat är i Hinder-Pommern att varfva. Och vore
ther hoos vår nådige mening, att I uthi vinter ville beflijta eder
i Pryssen och Hinder-Pommern trec regementen till foot ther
till att värfua låta, så att heele armeen blefue af 9 eller 10,000
man till foot. huar till vij sedan hafve förordnat till häst 12
compagnier, som af Hall värfues, 5 compagnier Damitzes och 5
Kalenbachz, huilka skulle giöra tillsamman halftredie tusende
hästar, och heela armeen således bestå i 12,000 man. Och är
vår mening, att vij med thessa tree arméer vele tillhoUa oss
Oderströmmen och vara bastant nogh, huad fienden här nedre
ville sigh i Pommeren eller Mecklenburg företaga, att förhin-
dra, effter som vij och effter lägenheeten antingen kunna samma
tree arméer lätteligcn conjungera, eller och med nogen aff them
giöra på andra orter diversioner. Then fierde armeen förmeene
vij skole oprättas af Administratoren af Hall och Hoffmarskalc-
ken; och moste then taga sedem belli vid Magdeburg, och till-
see att bringa oss Elfuen i devotion. Och mente vij, att then
uthij 10 eller 11,000 man till foot och 1,000 hästar kunde be-
stå, huilka af Administratoren och Hertigerne af Mecklenburg
på theres omkostnadt kunne opbringas och till 6,000 man på
vår omkostnadt under Marskalcken. Then fempte armee achta
vij uhr Sverige komma late under gamble Feltmarskalcken*),
och ville vij, att then sin randevous vid Brehmen taga skulle,
huarest vij inthet tuifle, att noget godt blifver framdeles att
utträtta; och ville vij, att then i trec regemente Svenske och tu
Pinske knechter saropt 1,000 Svensche och Einsehe hästar skulle
bestå, och förmene, att de regementer oss af Hammeltouerne
lofuade äre till samma vår armee stöta och sigh vidh Weser-
strömmen fast giöra kunne, att vij således på alla orther höUe
fienden oppe och söchte occasioner att giöra honom af brach;
effter som vij förmode, att, ehuru väl han uthan tuifuel ådt våh-
•) Hennan Wrangel.

650

ren sin etörste force brihgandes varder emot obb, skall hanlikvil
icke kunna komma så starck op, som ropet g&år, aldenstund alle
hans regementcr så are ruinerede, att the icke så lätteligen brm-
ges på benen igen. Att vij fördenskuld i then visse förhoppning
äre, huar vij föreskrefne arméer kunde nogerledes opbringa, skalle
vij, n&st Gudz hielp, noget synnerligitt kunna i tillkommande vår
och soipmar utträtta; och är detta så förslaget på sielfua folcket
och armeeme, huilke, huru the skole bringas opp och sedan ym
att underhoUa, moste vij bekänna störste difEculteten vara, efflier
som credit sigh icke när emot uttgiffteme försträcker. Dochire
vij i then förhopning, att, huar folcket kunde bringas opp och
huar armee blifua så stark, som sielfue förslaget är, tå skulle
huars och ens armees hufvud och föreståndare nogsampt kunnt
finna rådh på the orther, ther huar och en blifuer förordnat, att
sökia sigh sielff till armeens underhold medell och uttvägar, ef-
ter som vij befinne, att Mecklenburg ännu är tämmcligen behot-
let, och väl äeere sädane orter finnas kunne, huaräst till vire
egne medell nogen access komma kan. Ahr oss fördenskuld mä
om att göra, huru sådane arméer i vinter kunne ställas på benen.
Och hoppes vij fuUer på vår sijda så thenne som her Gusuf
Horns armee att kunna medh mindre besvär låta complera. Fö^
meene och, att Hofmarskalcken nu mere på then ort stadder är,
att hans värfning lätteligen skall gå för sigh. Alldenstund och
förmodeligen är, thett, så frampt Stateme Grefve Willhelms tioap-
par afdancka, skolo the allesamman Marskalcken tillstöta. Medh
gamble Feltmarskalckens armee hafver inthet vidare betSnkiande,
än om rådh är, att man fäderneslandet medh så mycket folck fo^
blottar. Men eifter som till her Teuffels armee minste folcket
ännu är förhanden, så vill och falla svårare then att opbiingt.
Doch hafue vij meent, när I nu blifua thett Tyska rytteriet
qvitte, och ther I sände oss öfver vår förre förordning 3- eller
4,000 man mere till foot, skolen I både hafua better lägenheet
och quarteer nogh oss i thetta fallet att secundera, att I på eder
tage i vinter så mycket att värfua, så att ofuanbemälte her Teuf-
fels trouppc till 10,000 man till foot extenderas kan. Och meene |
vij, att I them både i Pryssen och Pommern värfua kunne, och
assignera them till våhren af quarteren, ther the få theras rande- '
V0U8 [och] theras underhold, så att the uthan edert besvaär af
landet motte blifua uppeholdne, till thess de föres i feltt. Vij
vele förmoda, att I eder anläget vara låta, thenne armeen i vin- |
ter att oprätta, eff'ter som vij eder directionen ther öfuer full-

651

komligh comxnitterft, inthet tuiflandea, att I vår och flldernealand-
leoa tienat theri aokiandea varda, att igenom en aådan armee no-
get godt i våhr på en eller annan ort utträttaa motte. Huad el-
liest credit så för then som the andra arméer vidkommer, begäre
Tij, att I 06S medh thett första velen avisera, huru vidt eder tyc-
ker thett kan verificeras, eller ännu noget meere vara, huar med
thet kunde förökes. I synnerheet begåre vij att veeta, huru vidt
I meenen, huad på eder fört varder och enkannerligen the må-
natBolder, som requireras, att bringa then armee under her Teuf-
fell opp, kunne af eder praesteras. Och förvänte här opå edert
hetänckiande medh thett snareste. Befallandes etc. [Datum Rib-
benitz den 1 October, Anno 1630].
Ur registratoret för 1630, fol. 618.

473. BibnitB den 4 Oktober 1680.

Anskaffande af kläde för arméns behof.
Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter som I hafue
anbudet oss för thette, her Cantzler, att I ville förskaffa oss opp
på credit i Pryssen nogot klädhe till hundredetusendhc rijkzda-
ler, så, mödan oss samme klädhe ganske v&ll komme till motto,
aå frampt vij thet emoot vintcren bekomma kundhe, på thet vij
ther medh vårt krijgzfolk bekläda, och thet så mykit better på
vintertåg, huilka oss tycker emoot thenne fienden blifue oss njt-
tigaflt, bruka motte, begiere vij fördenskuldh nådeligen, at I vil-
len giöre edert bäste, till at skaffa oss antingen af Engelske com-
pagniet eller elliest så mykit klädhe på credit, som 10,000 rdr
giöra kan, och oss thet medh thet förste, som möijeligit vara kan,
tiUskicka. Gudh befalendes nådeligen. . Aff Ribenitz dhen 4 Oc-
tobris, Anno 1630.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i El hingen den 29 Octobris, Anno 1680. — Brefvet
tt akrifret med L. Grubbes hand.

478. BibnitB den 4 Oktober 1680.

^reuBsiska regeringsiådet bör förmås att afstyrka Knrfurstens inblandning i
tyska kriget.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. Effter dett är att befahra, her
Cantzlår, thett Churfursten af Braodeburg nogot fiendtligitt emot

652

osfi hor i Romersche rijket motte resolvera, och sådant oss i månge
saker till binder lända motte, så, på dett sådant motte afvärias
och förekommas, tyckes oss eij orådh, huar I under handen styrchte
Begementz-Rådet i Pryssen tiU att afråda Churfursten, att han
sigh i thenne handelen icke ville immiscera, och tillställe derfore
eder egen discretion att taga i betänckiande, om nogot godt så*
ledes emellan oss och Churfursten igenom them anstichtas kunde;
eSter som vi} inthet tuifle, att I nogsampt kunnen considerera,
huad fördeel vare saker ther igenom motte förorsakas. Eder etc.
[Datum Ribbenitz den 4 October, Anno 1630].
Ur registraturet för 1630, fol. 622.

474. BibnitB den 6 Oktober 1630.

Med förslag of ver arméeraas styrka och underhåll för 1631, hTaröfrer b^ia-
kande begäres.

Gustaff Adolph etc. Vår sjnnerlige etc. Vij skicke edher.
her Cantzlär, vare förslagh på tillkommande åhrs arméer, som Tij
förmeene i Tysklandh brukas kunna, sampt credit till theres op-
rettande och underholdh*), intedt tvifiandes, att sässom edher lo-
cor um situs och consilorum rationes på thenne sijdan nogsampt
äre bekandte, så kunnen och I om vår meeningh och intention
här uthinnan vijssligen dijudicera. Yij begäre allenast nådeligen.
att I sådane vare desseiner velen öfverväga och oss edert consi-
lium, huru vidt eder tycker, att the kunne gåå för sigh och åtal*
las i värkedtt, vedh thett första och för än vintteren infaller, med-
deela, enkannerligen hvadh edher tycker om thett credit, vij ther
till hafve anordnadt, och i synnerheett huru vidtt thet, som på
edher fördt varder, skall kunna blifva verificerat. Ther om for-
modhe vij med thett snaraste edert uttförlige betänckiandhe, och
befalc edher Gudh allzmechtigh nådeligen. Aff Ribnitz then 5
Octobris, Åhr 1630.

GuBtavus AdolphuB m. p.

Anteckning: Pr»sent. i Slbingen den 29 Octobris, Anno 16S0.

*) De båda bilagorna, som ännu finnas i behåll, äro, liksom biefret, tryckta
i Archiv till nppl. om Sv. Krigens och Erigsinrts Hist. I: sid. 230.

658

475. Slbnits den 6 Oktober 1680.

Eiter mlnlyckandet af Konnogens afsigter mot Bostock och åk sjöT&gen ej kan
begagnas, böra preossiska trupperna sändas, 8& snart ske kan, landv&gen.

Gustaff Adolph etc. Vår Bynnerlige etc, Endoch vij giema
hadhe önskat, her Gantzler, eå frampt vår dessein åth Meklen-
burg till siöes hadhe kunnat foortsättics, att vij tå hadhe mådt
blifue medh nogre ryttere till eiöes ifrån eder eecunderedhe, eff-
ter som medh theres landhtågh hadhe mådt nogot longsambcre
tillgåå, liquall, mädan bådhe vij hafue för continuerligit mootvä-
der nödges vår dcesein inställa, och vij elliest sielfue omöijelig-
heeten hoos eder at skicka them till siöes moste agnoscera, så
befinne vij ingen annan väg öirigh, än att I them, huadh heller
tbet medh Pollniske chronons contentement skiee kan eller eij,
till oss medh thct förste öfuer landh expediera, förehollandes
them allenest medh flijt, att the sigh skynda och under vägen
oss ickie nogon olägenheet medh Pollniske republiken, heller
Bkada i vare vinterqvarteer i Pommeren eller annorstedes, ther the
marchera, igienom plundringar, röfuandhe och annan disordre till-
foge. Förmode at I härom bära omsorgh och ju så laga, at bå-
dhe I medh thet förste rytteme qvitte, och vij medh them undh-
satte varda mage. Gudh befalandes nådeligen. AS Riebenitz
dhen 5 Oetobris, Anno 1630.

Gustavas Adolphus m. p.

Anteckoiog: Prsesent. i £lbingen den 29 Oetobris, Anno 1630. — Brefret
är gkrifret med L. Grubbes hand.

476*). BibnitB den [8] Oktober 1680.

S^eo fOr det tyska krigfets fortsättande och planerna till dess utförande under
1631, bTaröfTer Bikskanslerens betänkande begäres; Rikskansleren bör an-
skaffa folk och medel från Preussen.

Gustaf Adolph etc. Vår sjnnerlige etc. Af hvadh högvich-
tige orsaker och tillfällen vij till thetté krigh kompne are, görs
icke behof emot eder, her Cantzler, att xepetera, aldenstund I för
thetta nogsampt hafve med oss öfvervägett och befunnit, att fi-
demeslandzens säkerheet emot vare fienders desseiner icke hafve

*) Till Riksrådet afgick samma dag ett bref af liknande lydelse, blott
ined undantag af slutet. Detta är så Täl som ofyanstående bref tryckt i Archiv
till Uppl. om St. Krigens och Kil^sinns Hist. I: sidd. 236—239.

654

«nnorledes och vid beqyämeie tijdh kunnet tages i acht, ån hTtr
Yij, 8om skedt är, vare vapn hijt öfver transferera skulle. Oss
står nu mera att betankia, huruledes thette kriget så må blifva
utfördt, att vij then önskende scopum, fädemeslandzens trygg-
heet, nåå kunna, hvar till vij ännu sådane oceasioner och com-
moditeter befinne, att hvar oss medlen till vare intentioners fortt-
sättiande kunde fölia, skulle thette krigedt med Gudz nådige bij-
stånd innan kort tijdh förmodeligen en godh utgång vinna. Vij
dragé ingen tvifvel, att I medh oss ther i ense are, att hus Öste-
rijkes upsått ther hän intenderer, huruledes hele Tyskland motte
blifva underkufvadt och bracht i en annan stat. Sedan ock, att
hus österrijke ther uthi stämma öfver itt, huruledes then Evas-
geliske religionen öfver Tyskland aldeles utrootes, och then Pa-
pistiske villfarende läran i staden igen inplantes motte. Vete ocli
väl, att I vår och fademeslandzens sampt hela naboskapedz tber
af dependerende fahra nogsampt considerera, elfter såsom altt
thetta så oifta oss emellan är debatteret. Så, endoch vij någe^
ledes apprehendera både af Churfurstemes och enkannerligen Keij-
serens breif (som nu till oss i sådan form kommet är, att vij eij
hafve funnit orsaak thett att vedersaka), att Keijseren så väl som
Romerske Rikz-Ständeme till een förlikning medh oss inclinenu
och gema sij, att the thette kriget qvitte varda motte; likvel
medan vij af samma bref nogsampt kunne afsee, att oss inge an-
dre fridzvilkor, rebus sie stantibus, föreslagne värd», än att rij.
uthan all videre consideration om vår och vare granners och na-
hors interesserede säkerheet, oss i vår förre ovissheet retirera, ocb
altt, hvad här af oss är med stoor möda och omkostnadh intaget
skole qvittera, kunne vij icke fördenskuld skäligt hoUa, att vij
till någcn sådan odrägelig accord skulle komma låtha, aldenstund,
hvar vij således ginge här ifrån, skulle thett oss med så stoie
omkostnaders onyttige afgång, i staden för säkerheet, större fahia
och en stoor disreputation förorsaka, och endtligh gifva våie fi-
ender tillfälle, sedan altt annet i Tyskland utan någers viderc
mootstånd effter theres önskan och intention vore undertryckt,
thett samma oss och Sveriges crono att attentera, effter som änna
af them uthan ophörende medh reformerende på alle orter rnedli
gode och onde fortfahres, och alla theres consilia ther hen diri-
geres, att till theres förbemälte opsåtz effect komma kunne. Vij I«
förthenskuld i then mening, att [vi] ingen förlijkning medh thewc
vare fiender kunne ingå, medh mindre än att öfver hela Tjik-
land en ny religions fridh motto blifva erhollen och confirmcret,

655

och att vare granner och nabor i theres förre stknd och vilkor
sftttiefl motte, sä att vij, igenom theres tryggheet, »äkre och trygge
i ▼årt fädernesland vara motte; till hvilken scopum vij icke see
någOT annor utvägh och medel, än hvar yij Keijsercn sielf näget
B&rmere antasta, och ther brede vidh clerkerijedt, som på hans
mjda ar, till een ledsamheet af thetta kriget bringa kunde. Ty
ther B& vore, att vij uthi Keijserens arfländer komma kunde, och
honom s&ledes hans egne medel förtaga; hade och ther hoos lycka
och lägenheet att afsk&ra honom the contributioner, som han nu
af vare här omliggende religionsförvanter till sin armées under-
hold presserer, sä att hela lasten af kriget ju p& honom sielf och
påveske clerkerijdt allena blefve dcToWeret, tå troo vij vist, att
▼ij både för oss och vare religionsförvanter sådane fridzconditio-
ner snarliga nää skulle, som vij kunde tillijta och hafva reputa-
tion utaff. Till att ställa thett i värket, hafve vij betänkt och
tykt bäst och beqvämest vara, hvar vij ät tillkommande våär sä
starke varde kunde, att vij fem ätskillige arméer opretta, och
them pä effterföliende sätt kunde bruka: Först, att vij med een
armeé under vår egen direction thesse länder, vij reda hafve in-
kr&ktet, och kanten af Ostersiön med thens säkerheet maintine-
rede. Sedan, att her Göstaff Horn och her Teuffel medh tvenne
arméer tillhöUe oss dominium aff Oderströmen, och så till lijka
giorde theres bästa att bringa Mark-Brandeburg på een sijda i
devotion och ther hoos att trängia in i Schlesien och ther sig in
i Keij sårens egne land be(flsta. Then fierde armcen hafve vij nu
gott tillfälle vidh Magdeburg att opretta, effter som Administra-
toren af Magdeburg allerede till tretusende man till foot och nå-
gre hundrede bester hafver tillsaman, och hoppes medh then att
tilhoUa oss Elfven, och så medh then som vår egen armeé, then
vij alttijdh medh thenne coniungera kunde, att gifva både Chur-
farsteme af Saxen och Brandeburgh lufft och tillfalle medh oss
näget gott cooperera. Till then fempte armeen, gifve oss ahn-
ledning Erchiebispcn, Stifftet och Staden Brehmen, såsom ock stä-
deme Brunnsswich, Hildesheimb och flere, som alle till oss in-
clinera och med D. Salvio till den ände secreto correspondera,
och allenest see ther opå, att vij någet folk hoos them hafva
motte, hvar till the sigh kunde förlijta. Hvarföre vij till thesse
orter achte förordna Hameltoneme medh the 10,000 Engelske
och Skotske soldater, som the oss vftrfva vele, hvar till vij nu
fömimme af Konungen i Engeland sielf blifva understödt och
hnlpet. Sedan meente vij ther till igenom Ofversten Lessle, then

656

vij Hameltonernc tillordna vele, fyre regementer tili foot ocli
1,000 bester värfva låtha, hvilke troupper sigh vidh Weseiström-
men fäeta, och, eå vidtt them möieligit vore, fienden pä thenöj-
dan kunde attirera. Medh thesse fem arméer, hvilke vij efiWr
Ugenheeten och fiendens contenance altijdh kunne medh godh
beqvembligheet bruka oss på alle orter till bästa, ville vij visser-
ligen förmoda, att fienden således skulle blifva utmattet, att sntrt
i hele Tyskland allmenne stämmer och vota till fridh och indi-
nationer att göra oss, vare venner och religions förvanter Bitiå-
faction, höres och fömimmes skulle, efFter som fiendens armée,
ehuru väl then är myckit mindre i effecten, likvel moste på com-
plette regementer och regementsstafver blifva betalt, hvilket een
märkelig stoor summa peninger requirerer, som kan (medan slle-
reda en deel af medlen igenom vår success här i Mechlenburg ock
Pomeren är förtagen, och på förbemälte sätt än nu förmodeliges
ännu videre förtages kunde) i längden besvärligen bringes tOl
väga, aldenstund clerkerijdh sig allereda på collegialdagen till
längre contributioner ovilliogt låter förmärkia. Utöfver altt thetti,
så är ock att betänckia, att endock man intet ther opå kan fim-
dera, så är doch gemeent, att store imperia, som hvar andre m-
grentza, icke gema plage hvar andre länge låta omolesteret, och
kan therföre lätteligen hända, att thett Romerske riket, i medier
tijdh att vij thette krigh någet kunne oppehoUa, medh thett Toi-
kiske imperio i krijgh råka motte, effter som alle aviser coDfi^
mera, att, endoch Turken i Asien hafver stoor lycka och fnun-
gång, så är han likvel på then sijdan mehra till fridh inclinend;
och således troende, så frampt han ther finge någen rooligfaeet,
thett han tå, elfter som han intet länge plager vara stilla, Bo-
merske riket medh krigh antasta motte, hvilket alttsammanB a
stoor förändring kunde förorsaka och oss till så myckin snarere
och tilldrägeligere accord förmodeligen förhjelpa. Och vore så
thetta vårt consilium, hvilket vij förmoda ville, näst Gudz hielp,
att kunna vinna thess effect, hvar vij kunde sådane arméer i tijdl
bringa på beenen och blifva så myckit af vårt credit mächtige,
att vij the förste månademe väl och in till thess uttföra kunde,
att hvars och ens armées hufvud af en ny åhrsvextt finge till
folkzens underhold någet bijstånd. På eder sijda är oss enkan-
nerligen om att göra, att I uthi vinter the regementen, som f»t-
tes, värfva, såsom ock att I oss i våår med een tunna guld rib-
daler åtminstone kunde secundera. Ville således hoppes, när tiJ
uhr Sverige någer hielp ther till motte bekomma, att sådan vår

657

<de8«em tili ftdemeslandzeiifl gagn och bästa lyckeligen skall kunna
gk för sigh. Begärc förtenskuld nädigest, att I hele thette con-
siliiim öfverväge, och oss edert betänkande ther utöfver med thett
första meddela. I synnerheet begäre vij, att I på thett fallet
eder ville lätha vara anlaget, att bemalte värfning af eder kan
forttfiätties, och att I uthi vinter sä myckit sambla mage, att I
vid förste våårdagh oss medh een tunna guld kunnen secundera,
eåssom ock, att I thett öfrige credit, som vij på eder satt hafve,
eder ville angeläget vara låtha, att thett oss i rett tijdh motte
blif va foumeret. Hvadh credit uhr Sverige och Liiland vij sedan
v&r dessein fundera opå, see I ock af bijfogede förslagh*), hvil-
ket vij vist förmoda, att skola sin richtigheet vinna kunna. Of-
ver altt forvänte vij medh thett förste edert råd och betankende.
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af Rebnitz den . . .**) Oc-
tobris^ Åhr 1630.

GustavuB Adolphus m. p.

Anteckning: PrsBsent. i Blbingen den 29 Octobris, Anno 1630.

477. Rlbnits den 11 Oktober 1630.

Att befordra J. Mietzlaffs värfningar.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. Vij kunne eder, her Cantzlär,
nådeligen icke förhoUa, dett vij hafve medh vår Commissario
Mitachlaff contraherat, dett han oss 12 compagnier knechter värfva
skall, och, medan vij icke eder stat vele eller kunna mera gra-
vera, så hafue vij derföre gifvitt honom invissning till Gamme-
rådet opå verfningzpenningeme och begäre allenast nådigst af
eder, dett I hans fuUmechtige uthi verfningen eder adsistence så
vidt meddela vele, och assignera honom löpeplatz och quarteer
uthi Hinder-Pommeren, så att han kan dem beqvemligen tillhopa
bringa. Eder etc. [Datum Ribbenitz den 11 October, Anno 1630].

Dr registraturet för 1680, fol. 666.

*) Oetta förslag, hvilket troligen är det samma som bifogats brefyet N:o
474, finnes tryckt på där anförda ställe.

**) Tomrum för datnmsifiPran är lemnadt i texten, men i registraturet för
1630 är brefret dateradt den 8 Oktober 1630.

Axel Oxtnstiema, II. /. 42

658
478. Bibnite den 14 Oktober 1680.

Att anställa underaökniDg om en rim till katolicismen öfvergftngen prestsoa
fr&n Östergötland Botwed Elasson; om Rikskanslerens Tåzlar p& Bollaod.

GustafF Adolph etc. Vår sjmnerlige etc. Vij akicke eder,
her Cantzlär, medfölliande breeff, som är skrifvidt af en vår un-
dersåte och kyrckioherde i Skinberga i OstergötlaDd, Clavido [o:
Claudio] Botvidi, till sin son Botwedh Claesson, hvillken nu skall
vara stadd i Dantzich hoos Wastovii enckia; h vilken är en pa-
pist af religionen och oss vcdervertigh, hvillkedt bref vij hafVe
här funnitt hoos en Tysk post*). Så, emedan vij icke veete,
hvadh bemalte Botvedh Claesson förer i skölden, och om han till
eventyrs icke motte låta förföra sigh af någon der, hvillke tnf-
vels utan fuUer skole göra sin flijt der om, så vele vij derftre ni-
digest, att I late förfara om ock bemalte Botvedh Claesson ar der
i Dantzich qvarr, hvadh han tager sigh före, och om han till
eventyrs slår sigh till the Poler, och oss derom avisera, på dett
vij mage veeta, hvadh vij skole hafva till att försee oss till ho-
nom, och, der han hadhe någodt argdt i sinnett, låta taga vara
på honom, dett han icke motte något giöra, som oss vore till
skada. — Elliest late vij eder och nådigest förnimma, dett vij
hafve förstådtt af Erich Larssons bref af den 18 September nhr
Amsterdam, dett I hafve dragitt 35,000 rdrs vexell öfver dhe
20,000 rdr, som vij hafve gifvitt eder ordre dijdt at draga, hvillke
Fallkenbergh skulle, der han icke hadhe varitt tillstiidhes, accep-
tera och draga så myckedt på Anders Svensson igen på Han-
borgh. Men till lycka är Erich Larsson äfven dijdtkommen, hvill-
kedt, der dett icke hade skedtt, hafver Fallkenberg oundgengcli-
gen most protestera samme vexell, effter han ingen credijt hadhe
på börssen till en sådan summa. Hvarföre, och medan vij sieMVe
hafve på alle provisioner giordt förordningh, så är fördenskuldh
vår nådige villie, att I icke ytterligare dragé någon sådan vexell,
med mindre I oss först der om avisere, på dett vij icke mip'
besvära dem. som der med hafve till att göra, med högre vexler
än dhe hafve provision eller veete medell till att acceptera och
betala, hvarigenom vår credijt motte taga någon skada. Gudli
nllzmechtiffh edher befallandes nådeligen. Aff Ribenitz den 14
Octobris, Åhr 1630.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbingen den 29 Octobris, Anno 1630.

*) Detta bref, dat. 8chinb[erga] den 14 Augusti 1630, finnes i behåU. Det
innehåller blott förmaningar, underrättelser från hemmet, uppdrag att gör» in-
köp och uppmaning att snart återkomma.

659
4k7». Stralsund den M Oktober 1680.

Om de trupper, som Rikskansleren skall Banda från Prenssen.
GuBtaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter som vij hafve
akrifvitt eder till för thette*), her Cimtzlar, att, allthenstundh
edher icke är möijeligitt, att skicka oss vårtt rytterij ifrån Prys-
sen öfuer siöen tillhanda, I therföre ville them lata komina land-
▼ägen, huadh heller thet skiedde med PoUnische republiquens
villie eller ovillie, så tvifle vij inthet, att I thet och hafven i
värkcdt, och sågc vij giema, att the så vell som thet footfoUck
och draguner, I sendandes varde, motte alle föUias ådt, på thet vij
så myckedt bätter någodt medh them företaga kunna, ther vij på
een gångh alla trouppema kunde hafva tillsammans. Doch vele
vij edher har medh intedt vijdare hafva föreskrifTitt, än hvadh
edher möijeligitt är, allenast att vij medh thet alldreförsta motte
med samme foUck, sä myckedt som icke alloreda af eder till siöes
är depecherat, blifva secunderede. Om vår vijdare intention och
villie vele vij edher till siöes förnimma låta. Och befale edher
här med Gudh allzmechtigh nådeligen. Aff Strålsundh then 24
Octobris, Åhr 1630.

Gustavus AdolphuB m. p.

AntedcniDg af kopisten F. M. Schilher: Pnesent. i Elbingen den 6 Noyem-
bris Anno 1630.

480. Stralsund den 28 Oktober 1680.

Att inrymma Öfyerste Ruthwen ett gods i Preussen.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. Offuersten Redwen hafuer
hoo8 oss låtet anholla her Cantzlär, om thett cammerampt Rus-
sen, begärandes att vij honom thet nädigst ville förläna. Så effter
vij icke kunna veeta samma amptz ränta och lägenheet och vij
lickväl hoUa billigt, att han, offuersten, så länge han sigh thär
i vår tienst bruka låter, må få sitt entretenement, begäre vij ther-
före nådigst, att I ther om fömimmen, och, så frampt samma
ampt kan uthan vår store skada mistas, att I tå honom, öfver-
sten, thett så länge inrymmen och niuta låten sigh till under-
hold, som han ther i vår tienst brukader varder. Gudh befallan-
des. [Datum Stralsund den 28 October, Anno 1630].

Ur registratnret för 16.S0, fol. 720.

♦) Se ofvan N:o 476.

660

481*). Stralsund den 1 NoTomber 1680.

Truppernas qvarter; då de för truppernas underhåll beräknade medlen mot or-
dres anvåndts till ordinari staten, har stor brist uppstått, som Rikskanslerep
bör hjälpa att fylla; betänkande begäres rörande tullen vid Buden.

Guetaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Endoch vij hadhc
förmodadt, her Cantzlär, att sedan vår intention icke hafver kun-
nadt för ådtskillioge hinder uthi Mecklenborgh vijdare forttsetties.
thett vij liqväl skulle hafve vare Pryssiska trouppar någodt ftir
bekommitt, och så samblandes forcen af alltt thett follck, vij hii
hafve, och coniungerendes oss med them, fått tillfälle ännu i hört
att bringa fienden till slagz, på thett vij såledhes, näst Gudz nå-
dige bijstånd, hadhe kunnadt komma till att elargera oss, och
vare medell till foUksens underhold att föröökia; men allthen-
stundh vij förnimme att edre difficulteter äre så stoore, att k-
mellte ^ Prysfiiske trouppar icke kiinne tillijka, utan någodt long-
sampt effter hvar andra, afskickas, och vij icke hafve här någre
medell att hoUa vårtt follck ther eflfter lengie tillsamman, si see
vij inge andre uttvägar, än att vij oss med thesse ringe qva^t€^
ren, som vij rede hafve, benöija moste, och tillsee, på hvad sätt
vij armeen, så then som ankommer, som then vij reda hoos os«
hafve kunne, then accommodera. EflPter nu thesse qvarteren ü
äre beskaffade, att heele För-Porameren är nästan alldeeles rui-
nerat och störste deelen ännu i fiendens händer, Hinder-Pomme-
ren seer och icke väll utt och blifver bådhe nu af durchtogedt
myckedt förderfvadt, och varder utan tvifvell fienden, som then
ennu och een deell innehafver, ther sökiandes för sigh vinter-
qvarteer, att oss såledhes faller så myckedt knappare, efi*ter som
vij föga annadt än som the förderfvade insuler, vij innehafve, mo-
ste tillijta. Vij hafue fuUer i sinnedt, att vij guarnisoneme i
Stetin och här sampt på the andre platzer, som vij innehafve.
thett bästa vij kunne vele försöria, och låta så the öfrige lijta
opå, hvad the i bemalte qvarteer och af fienden kringh om »igh
kunna hämpta. Men effter vij fruchte, att the som äre utan om
guarnisoneme platt skole undergå, hvar vij icke them någott
ibland hielpa kunna, och vij nn föga meere uthur Sverige for
åhrssens tijdh och theres administration, som ther hemma äre

*) Samma bref år i Archiv till uppl. om Sv. Krigens och Krigtinn« Hirt.
I: sid. 244 tryckt efter registraturet under datum den 31 Oktober. I reglitt»'
turet tinnes emellertid, utom denna, ännu en afskrift, hvilkcn, liksom det bår
ofvan följda originalet, är daterad den 1 November 1Ä30, och hvilken, liksom
originalet, har ett längre stycke i midten tillagdt, hvilket stycke i den föret»
afskriften fattas.

661

kunne förmode *effteT som af them the peninger, som vij tili
kjrigzstatens underhold badhe förordnadt, opå ordinari staten are
emploijerede, i then stadhen, att yIj hadhe them kopparen till
ordinari statens oppeholdningh deputerat, then the försummadt
hafve att uttdrifva och anvenda tili bemalte ordinari stats un-
derholdh, och ther emot the medell, vij skulle hafva bekommitt,
ther på consummerat. Hvar igenom ähr kommidt, att vij ingen
undsättning tädan kunne, så hastigdt som sigh borde, förmoda,
ehuru väl vij ther stoore och visse poster moste hafva att tillgåä
och serdeeles een stoor summa koppar behoUen, såssom I seen af
bijfogade förslaghf) och vij nu af Claes Flemming, hvillken vij
för efterrättellsse skuldh hijdt fordradt hafve, fömimme. Vij are
forthenskuld intedt lijtedt bekymbradhe, huruledhes vij sakerne
vintteren of ner uttföra skole, och, endoch vij fuUer hafve befalatt
Salvio och Erich Larsson, att the på sådane vare ränttor, som vij
inneståendes hafve i Sverige, oss någre peninger i Hamborgh,
Lybech och i HoUandh opbringa skulle, så kunne vij likväll ther
intedt lijta opå, efFter som the, hvarken theres ingenia eller villie,
ther till äre beqväme, och vij alleredo see af Salvii skrifvellsse,
att han oss ther på giör ingen synnerligh förtröstningh. Om nu
möijeligitt vore, att I oss i sådane vare besväär någon undsätt-
ning göra kundhe, så vore bådhe oss och fäderneslandedt ther
högeligen tiändt medh. Till hvillken ende vij och nådigst begära*),
att I ville tillsee, antingen att göra på the vissaste poster ibland
the räntor, som oss i Sverige restera, credit, eller elliest att ex-
colera eder egen, serdeles sedan I blifva rytterne qvitte, så att I
068 med någon anseenligh summa peninger kunne med thett för-
sta undsättia; att vij oss såledhes kunde beflijta, så vidtt Gudh
gifver nådhen och af thesse lender någre medell ther till, att
hoUa ådtminstonne footfollkedt i devotion och them för gantzligh
undergångh conservera. Vij tuifle fuUer intedt, att I ju här till
finnes af eder sielffve benägne, önske allenast, att 1 må så hafva
ther till rådh och lägenheett, som thett oss och fäderneslandett
nu är högdt af nöden. Enkannerligen vele vij hafva eder påmint
om the 100,000 rdr klädhe, att I thet oss vele beflijta edher att
bringa tillväga, så fraropt 1 inge andre uttväger till peninger

*) Här apphör originalet samt den 2:ra afskriften i registraturet att vara
lika med den i Archiv till nppl. om Sv. Krigens och Erigsinr.s Hist. begagnade
afskriften, hvarest det här of van inom asterisker inneslutna stycket fattas, i
stallet för hvilket det blott dftr heter: »ehumväl vij ther store och visse poster
ibland hafue att tillgå, såsom I seen af bijfogade förslagh. Är fördenschuld till
eder vår nådigste begäran att» etc.

t) Detta förslag har af utg. icke atei'fannits.

kunne veeta. Sedan begäre vij och, att I velen låta eder vara
anlägett att ophandla på credit någre hundrade läster rogh, ther
medh I oss till thenne guamison kunde undsettia, att vij ju mage
på then blifva förvissadhe. Så sage vij och giema, att I oss med
någon hafira kunde adsistera, effter som then här är mächta djyr,
och seijes hoos edher vara temmeligitt kööp opå. Vij vele och
här med hafva hoos eder rådfrågadt, huru I förmeenen, att nj
med tullen för Ruden skole procedere, allthenstundh vår tarff
kräfver, att vij then till vår medels förkofringh moste emploijera.
Vij hafve fuUer thenne sommar öfver lijditt then Danske tulle-
naren, men veete icke, om thett framdeeles vill vara oss tilldra-
geligitt. Stå therföre i betänckiandhe, om vij then simpliciter
hoos Konungen i Danmark vele låta aff klaga (hvillkedt utan tuif-
vell månge svårigheeter skulle förordsaka) eller och, om vij med
dobbelltt tuUtagende skole sökia then Danska att fördrifva, eller
och att vij under then praetext, att alltt som till vårtt läger p«^
serar, skall vara tullfritt, hans tulltagande afskaiFa, på thett ?ij
sedan i en oturberat possession ther af komma mage. Här om
begäre vij, att I oss edert betänckiande velen meddeela. Och be-
fale eder Gudh allzmechtigh nådeligen. Aff Strålsundh then 1
No vembris, Åhr 1630.

GuBtavuB AdolphuB m. p.

482. Stralsund den 1 November 1630.

Med öfversändande af kopior Af bref ; Joh. Nicodemi bör sandas tiU Konangeo.
hvaremot Nils Nilsson eller J. Hallenus kan bnxkos i Rikskanslerens kaoiii

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Effter som
vij för detta hafva låthit eder communicera, her Cantzler, de breef,
som emellan fursterne och oss denne sommar växladhe äbre,
sampt Keij sårens till oss afgångne breef, så skicke vij eder nu
een copie af vårt svar opå samma hans breef och begåre nådeli-
gen, att I oss öfver them allesamman edert consilium och betän-
kiande meddela. Eenkannerligen huru I meene, vij oss skole for-
hoUa, och huru vij dt vij gåå skole, hvar det till een tractat
komma kunde.

Eliest, effter vij ähre någhot i|la uthsatte medh cantzHjpe^
sohner, serdeeles nu, tå oss så månge actioner förefalla, att de,
som hoos oss ähre, them eij väl kunna förrätta, begäre vij der-

före nådigat, att I, om eder någhorlunda lägeligit vore, vele oas
tillskicka Johannem Nicodemi, effter som yij intet tvifle honom
om vår stat allredo af eder nogsampt vara informerat, och att I
heller der emot fordre till eder Nils Nillsson eller någhon annan
uhr Sverige, eller och att vij låthe D. Halenum till en tijdh till
eder komma, på det I honom hoos eder i vare saker bruka och
så myckidt bättre till vår tiänst instruera kunna*). Eder här-
medh Gudh befallandes nådeligen. [Datum Strälsundh den 1 No-
Tember, Anno 1680].

Ur registraturet för 1630, fol. 738.

488. Stralsund den 1 Novem1>er 1680«

Att öfrerlemna till Öfverste Cunningbftm, J. Setons i Preussen varande kom-
panier.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Effter det,
her Cantzler, vij hafve gifvidt Johann Sitten ett Tydskt rege-
mente och accorderat medh öfversten Eönigheem, att han skall
till sigh taga de 6 compagnier, som Sitten i Pryssen hafft haf-
ver, sådane som de nu ähre, och göra oss medh dem ett complet
regemente till nästkommande vår, ähr derföre vår nådige villa,
att I låthe bemalte öfverste Königheem bemalte 6 compagnie,
som Sitten under sigh hafft hafver inrynmias. Eder Gudh be-
fallandes. [Datum Strålsundh den 1 November, Anno 1630].

Ur registrataiet för 1630, fol. 739.

484. Stralsund den 6 November 1680.

Att med råd och dåd bistå J. Bassell vid hans beskickning till rådet och stän-
derna i Polen.

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Effter som vij hafue
sändtt, her Cantzler, breefvijser Jacobum Rousellum in i Polandh,
ther på vare vägner at ncgociera, så begiere vij nådeligen, at I
medh honom velen hoUa correspondence och befordra medh rådh
och dådh, at han nogot gott i vare saker må uthrätta. Och be-

*) Sista hälften af detta bref är nästan ordagrant lika med slutet af brefvet
N:0 487.

664

fåle eder här medh Gudh allzmechtig n&deligen. Aff Strälssundfa
then 6 Novembris, Anno 1630.

GustaviiB Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Pnss. Bninsberg den 25 NoTember,
Anno 1630. — Brefvet &r skrifvet med Sekreteraren L. Gmbbes hand.

485. Stralsund den O November 1680*

Att skaffa Öfverste Dönhoff betalning för en hans fordran hos regeriogsrikdet
i Preussen; likaså bör hans öfverstlöjtnant tillfredsställas eller afskedas.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss hafver, her
Cantzler, Öfversten DönhojfF underdånigest gifvit tillkenna sigh
hafva af Regeringz-Rådet i Pryssen cen summa peninger till att
fordra, then the honom, sedan han i vår tienst kommen är, intet
gema vele erleggia; så aldenstund vij icke gema see, att han för
vår tienst skuld någen skada lijda skulle, helst effter han synes
oss vara en godh trogen man, then vij väl bruka kunne, och en-
kannerligen, medan han hafver sig anbudet samma peninger i vår
tienst att employera, begäre vij förthenskuld nådigest, att I pä
vare vegner hoos Regeringz-Rådet med flijt anhoUa, att han må
blifva contenteret, och, så frampt thett icke så hastigt skee kan,
tå are vij tillfridz, att I honom så länge någen by i Prydsen in-
rymmen, till vij honom fuUeligen kunne låta betala, hvad han på
sin värfning hafver att fordra. EUiest, effter vij af ett bref, som
hans Ofverstelentenampt skrifvit hafve, fatte then suspicion, att
then samma Ofversteleutenampten oss föga är att tillijta, helst
ther han icke kan få sin richtige betalning, vele I förthenskuld
tillsee, att I antingen skaffe honom med någet maneer af och
dissipera then verfningen, eller och att I honom kunnen aldeles
ställa till fridz, sä att han icke må få orsaak att vara malcon-
tent. Eder Gudh befalendes. Af Stralsund den 9 Novembris,
Åhr 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekret. J. Nicodemi anteckning: Prsesent. Elbingen den 8 Martij, Anno 1631.

486. Stralsund den 11 November 1680.

Om värfning af 200 kossacker i Polen ; användandet af det i Memel-omr&det upp-
bådade »utskottet! ; rekrytpenningar för öfverste Winckels regemente.

Gustaf Adolph et<;. Vår synnerlige etc. I förfråge eder, her
Cantzler, huruledes I moot den Polniske adelssmannen, som til-

665

biuder i vår tienst tuhundrede cossaker, skolen resolvera, men
effter vij icke ejelfve vete, på hvad conditioner han them praesen-
terer, och huru the sedan beqvembligest kunne vara oss till tienst^
och vij likvel gema sage, att the i vår tienst komma motte, på
thett vij ther igenom i Poland kunne få tillfalle till adhaerenter,
bcgare vij therföre nådigest, att I med bemalte adelssman, som
I sjelfve bäst kunnen, accorderen, och enkannerligen tyckes osb,
att om I med honom kunde förenes, först om samma sold, som
cossakeme hafve i Poland, sedan, att, om icke betalningen al-
tidh så prascise kunde fölia [de] likvel vele vara contente, och för
dett tridie, att de justicien utlofve vela strängeligen, och som
andre i vår militie, att hoUa, att the på sådane conditioner väl
skole vara att antaga; hvilket vij eder discretion anstelle, intet
tviflendes, att I så tb^ri statuera, som I kunne tänkia oss och
fäderneslandet bäst och nyttigest vara. EUiest tillställe vij edert
betenkande, om man icke skulle kunna nyttia thett utskottet,
som plager uthi Memelske gebietet och ther omkring påbjudes,
att man them antingen lade in på the små festningeme i Lifland,
och aäöste således vare egne Finner, eller och brukede them om
sommaren, hvar som någet vore att skantza och fästa till arbetes.
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af Stralsund den 11 Jiovem-
bris 1630.

GustavuB Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Pnesent. Blbing tlen 10 Decexnbet
Anno 1630.

Post scriptum (enligt registraturet).

Effter Offversten Winkell förmehnar sigh kunne bäst opbringe
något folk i Pryssen till att complera sitt regemente, her Cantz-
ler, hvilkedt hafver lededt tämmeligh afgångh, begere vij för den
skuldh nådigst, att I vele tillsee, det I kunnen skaffa honom re-
creupenningar till . . .*) man hvardere till . . .*) rdr och gifve
så folkedt i Pryssen löpeplatz, till dess de i vår till regementet
kunne beqvemligen hemptede varda. Gudh befallandes.

Detta postscriptum, h vartill originalet saknas, finnes tillagdt ofvanst&ende
bref i registraturet för 1630, fol. 772.

*) Tomrum för summorna är lemnadt i texten.

487. Greiiénberg den 18 November 16S0.

Undsättning i krut, kommlu och penningar be^ftres ; Konongens planer för kriga-
röre] serna; om J. Nicodemi förflyttande till Konungens samt Kils NUaaoD
eller Hallenias till Bikskanslerens kansli.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Efft^r som
I förmähle, her Cantzler, i edher skrifvellse nu sidst till oss, att
I förmehne edher kunne göra oss någhor undsättningh på knith
och commiss, och vij der medh ganske väl vidh denne tijdh liänte
ähre, så begäre vij nådigst, att I gören eder flijt, att 1 oas medh
sådane sorter, som I måst kunnen, medh det förste succureren.
Vore det och möijeligit, att I oss nu, sedan de Pryssiske ryttare
ifrån eder afkomma, medh någre penningar kunden undsättia, så
vore det oss mächta nödigt, effter som os'fe eliest medlen till ai^
meens underhold falla ganska knappe. Hvadh här eliest ähr fo-
relupidt och om vårt vijdere tilståndh och consilier, varde I «f
Grabbens relation förnimmandes, och vore till att önska, att de
Pryssiske trouppar någhot förr ifrån edher hadhe kunnadt afiFar-
das, att man då dem så myckedt bättre kunnadt bruka, när denne
vår armee var bättre vidh macht, hvilken nu vidh denne ährstijdh
och andra olägenheeter, någhot faller neder och aftager. Doch
ähre vij sinnade, så snart de troupper, som vij ännu medh det
förste ifrån edher förmode, ankomme, vår förre intention i Gudz
nampn att fortsättia, försökiandes, om vij oss något beqvemmare
kunne elargera, och, om möijeligit ähr, komma Magdeburgh till
undsättning, som vij der till gott hopp hafve.

Eliest ähre vij någhot illa uthsatte medh cantzlijpersohner.
serdceles nu tå oss så månge actioner förefalla, att de som hooB
oss ähre, dem eij väl kunne förrätte. Begäre derföre nådigst att
I, om någhorlunde lägligit vore, vele oss tilskicke Johannem Ni-
codemi, effter som vij intet tvifle, honom om vår stat allereedo
af eder nogsampt vara informerat. Och vele vij heller deremot,
antingen sända till eder D. Halenum, på det han således hoos
eder om vår stat kunde informeras, eller och att I fordra till
edher Nils Nilsson, eller någhon annan uhr Sverige, den I hoos
eder i våra saker bruka kunne*). Eder härmedh Gudh etc. [Da-
tum Griphenbergh den 18 November, Anno 1630].

Ur registraturet, fol. 778.

♦) Jmf. of van N:o 482, hrarest detta stycke nästan ordagrannt återfinnes.

667

^^88. Greifenberg den 21 November 1680.

Att iniymma Öfverete Ramsay någon ort i Klein -Werder för en fordran.

Gustaf Adolph etc. Vår ynnest etc. EiFter vij ähre, her
Cantzler, Öfversten Ramsij een godh summe penninger för sin
tienst skyldige, den vij nu icke hafve lägenheet honom att be-
tala, och vij likväl gema see, det han på något sätt må blifve
contenterat, eifter som hans tiänst oss i månge motte kan blifve
nyttigh, begäre vij derföre nådeligen, att I inrymme honom nå-
ghor lägenheet uthi Lille Werder, så godh som den summan han
hafver att fordra kan vara likmätigh, att han den må nyttie och
bruka, till dess han, om ingen annan legenheet gifz, der uthur
kan få sijn betalningh, aldenstund han och sjelf ther om hafuer
fioUiciterat, pä det han sijn hustru någhorstädes kan accommodera.
1 gören oss der medh til behagh, och befale etc. [Datum Grij-
phenberg den 21 November, Anno 1630].

Ur registraturet för 1630, fol 781.

489. Fältlttgret vid Stettin den 2 Deoember 1880.

Om värf vande af rekryter; undsättning i penningar beg&res.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij skicke edher,
härr Cantzler, härhoos en lista*) opå the recreuer, som vij nöd-
vändigt anstella moste åt våhren, hvaraff I och see, huru vidt vij
edher till vår armees förstärckning ther uthinnan tillijta vele.
Och alldenstund oss ligger högeligen macht opå, att sädanne
värfninger ändeligen och i tijdh blifva anstälte, både therföre at
vår armee alleredo tämmelig afbreck taget hafver, såsom och at
befarande är, the t then ännu meere igenom thesse vintertågh, vij
meste hafva förhänder, blifver ruinerat, hvaremot fienden uthan
all tvifvel sig varder befiij tändes, oss i vår starckt att antasta, så
försee vij oss till edher nådeligen, att I icke allenast göre edhert
bästa att bringa the recreuer och värfFningar, som på förslaget
anteknade äre, tillväga, uthan och igenom starke continuerlige
VärfFningar at komma oss äntå med någon anseenlig trouppe folck
ät våhren till undsättning. Ther och möjeligit vore, at I effter

*) Denna, som finnes i behåll, är tryckt i Archi7 till uppl. om Sv. Kri-
gens och Krig8inr:s Hist. I, sid. 269.

668

rytternes afferdning oss med någor post penningar kunde adsi-
stera, så kunnen I nogsampt tänkia, at oss ther vore högeligen
tient medh. Och befale eder här medh Gudh alzmechtig. Af
vårt feldtläger vid Stetin den 2 Decembris, Anno 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pi*8&8ent. i Elbingen den 26 Decembris Anno 1630.

490. Fftltl&gret vid Stettin den 2 December 1680.

Om Rikskanslerens öfvertagande af spanmålshandelns direktion.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. Vij hafve, her Cantzlär, edert
consilium om kornhandelens continuation förstådt, och, endoch
vij fuUer hafve för detta varitt medh eder i en mening, att then
oss storligen nytta skulle, så frampt then hade blefvet rett admi-
nistreret, hvilket vij medh eder altijdh hafve hafft orsack att be-
klaga, så att vij, medan vij inthet capabel subject hafva, kunnat
see, thett vij samma handell hade kunnet committera, och eij
heller synts hafver, eder ther medh vid så många andre besvär
kunne besväras, therföre hafve vij nödgas låta stå samma profijt
och sökia then i licenterne. Nu sedan vij see eder vela taga
eder directionen af sådan handell an, så late vij oss eder store
troohcet, fiijt och åhuga om vår och fädemeslandzens tjenst syn-
nerligen väl behaga, i ingen motto tviflandes, att then och så af
eder aldrabäst och beqvemmcst kan uttföras, hvarföre vij och af
eder nådigest begäre, att I nu strax vcle ther öfver medh guar-
nisoneme i Finland, Est-, LijfF- och Ingcrmannland, sampt Rikfi-
och Cammerådh uthi Sverige begynna en godh correspondcnce,
läggia till BJelfve handelen i tijdh gode fundament, och see eder om
[efter] the personer, igenom h vilka I förmeene eder samma handell
till vår tienst drifva kunne, effter som thetta alt vill i tijdh be-
ställes, och vij medh första budh eder en absolut com mission här
om, sampt bref till Kickz- och Cammerådhct och alle Stådthål-
lame, som then handölen angåhr, att the eder disposition allena
föllia skole, tillsticka vele. Gudh etc. [Datum fdltlägret vidh
Stetijn den 2 Decembris, Anno 1630].

Ur regi stråt uret för 1630, fol. 813.

40L (Egenhändigt.) Qollnow den 4 December 1630.

Tacksägelse för Rikskanslereas trohet och nit, som är Eonnngens och rikets stöd:
speciellt p&räknas hjälp i spanm&lshandeln ; krigsonderrättelser ; Konungen
anförtror sia familj åt Bikskanslerens särskilda omsorg.

Min gimstige helssan, sampt hvadh mchra nådh jagh förmår
medh Gudh alzmechtigh altijdh tillförene. Jag hafver bekommet
edert rådhslagh på tillkommande ålirs öhrlig. Jagh seer ther aff"
eder troheet emoth migh och fäderneslandet; then ther lefver,
varder seendes sakemes framgång, och effterkommanderne varde
prijsandes edert roos, serdcles om I eder hälsosamme rådh tillfo-
gen eder vanlige flijt och ifver sakerne att igenom drijfva. Det
vore att önska, att fiere funnes, som medh samme beskedenheet,
troheet och vett saaken handterade och meente ; tvifvels fritt vore
dett, att rijksens tienst och alles våres frijhet och vählfärdh säkrare
stodhe. Men som Gudh åthskilligt sina gofvor uthdeelar, så är och
för sjndenes skuldh hoos menniskior åthskillige feel, hvilka jag hoos
een partt i rijkzens saaker så stoora befinner, att jag oflFta måtte
förtvifla opä saakernes godhe uthgång, om icke Gudh affhimme-
len gåfve under tiden rådh, ther man eliest inge seer. Giörer för-
denskull vähl och tröttnes icke veder att arbeta till min och rijk-
zens tienst, serdeles att fulborda eder rådh uti komhandelen, ty
jag heller aff eder ähn andras flijt min vählfärdh låter tillijta.
Jagh hafver öfvergifvit the tanckar aff sådant medell någon hielp
at ven ta, icke förty att jagh icke viste, hvadh thet båtnade, men
för ty jagh ingen viste, som icke sielf skulle ätt a miölet och
spijsa migh medh agnarna. Men sedan I eder tilltro sådant
opå eder att taga, glädies jag och hoppas ett stoort stötzell un-
der denne tunga bördan, som jag nu bära måste. Gudh, som alt
i verigie hafver, hielpe oss vinteren vähl igenom gåå, så förmo-
dar jagh, att igenom eder flijt och sorgfälligheet sommaren lät-
tare fallandes varder. Gudh, som här till hafver låtit oss uthan
omak hafva goodh framgångh, förlähna nåden, att våhr rättvijsa saak
må triumphera och tagha een godh uthgångh, hans aldraheligste
nampn till ähra, hans helige kyrkio till roligheet, oss till tim-
meligh och evigh saligheet. Vårt tillståndh skulle jag eder vähl
förklara, men min handh, som aff dhe Dirschowische slengiarne
är styf vorden, låter thet eij vähl till, doch vetter, att fienden ähr
svagh aff Infanterie och lijka i cavallerie, hafver stoor fördeel i
quarteer, ty heela Tysklandh ähr hans roof underkastat fram för

670

088. Jagh samblar mitt folck här vedh strömen och haar i me-
ningh snart vapnen och qvarteren medh fienden att skiffta, och,
ändoch saaken ähr godh och rättvijs, sä ähr doch krijgetz uth-
gång för sjndenes skuUdh oviss, såsom och*) menniakiones lij£z-
lengdh. Ty förmanar jag eder och beder för Christi ekuUdh, a1^,
om icke alt ginge effter våhr villia, att dock I icke släppa mo-
det. Vår äminnelsse och de minas välferdh, låthe eder till dett
bästa vara befallat, och att I sä giöra hoos migh och dhe mine,
som I velen, att Gudh emoth eder och dhe edra giörandes varder,
som jagh och giöra viU emot eder och edra, om jagh efller Gudz
villia lembnades sä länge, att I mig behöfde på sådant sätt, be-
trachtandes migh, som then ther nu pä tiugunde ähret medh
mycken möda (doch Gudi skee läff) medh mycken heeder vårt
fädcmeslandh förestådt hafver, then ther och rddemeslandet och
alle dess trogne inbyggiare älskat, ährat och thess ähra, lijff,
godz och gode dagar vanvyrdat hafver; then ther och i värden
ingen annan skatt söcht hafver, ähnn att giöra tillfyllest mitt
ständz plicht, der uti Gudh migh hafver låtit födas. The mine
äro för min skuldh, (om migh något vedh kommer) och eliest i
mången måtto, medhynckan värde; äre qvinkön, modren rådhlööe,
och dotteren öfvermaga jungfru; älendighe, om the få rådha, och
i fahra, om andra öfver dem rådha får; oropyr, naturalis tryckier
desse linier uthur pennan, och brukar them mot edher, som ett
instrument, migh afF Gudi gifvit många tunga saker igenom att
lychta, rätt att bereda till dett, som henda kan och migh i Ver-
den tyngest besvärar. Och doch detta, så vähl som lijff och siähl
och alt thet Gudh migh hafver gifvit, befaller jagh uti hans he-
lige våldh, otvifvelachteligen hoppandes i värden det bestå, effter
detta lifvet frijdh, frögdh och saligheet. Thet samma önskar j^
och eder i sinom tijdh och timma. Jagh blifver, edher så lenge
jagh lefver, altijdh gunstigh och väl affectionerad. I Golnow den
4 December, Anno 1630.

Anteckning: Prsesent. i Klbing den 26 ejusdem 1630.

Efter en afskrift i Stjerneldska saml. i Uppsala bibliotek, som synes vara
från medlet af 17:de seklet, j&mförd med en afskrift från samma tid i ^ik8a^
kivet, brarpä antecknat«: > bekommit af Hr Johan STanehjelm, som densamma
funnit ibland sin salig faders handlingar den . . . Februari 16!7>. Denna afskrift
ar i motsatt mot öfriga s&dana försedd med ofvan stående anteckning om motta-
gandet.

*) I riksarkivets afskrift står i stallet för »såsom ocht, »oviss år och»

671

4M. Oollnow den 6 December 1680.

Om den åt Bikskansleren anförtrodda direktionen af Hpanmålshandeln ; koppar-
handeln; ett afrisadt anbnd från [Oabriel] Poeae; en förrttdares afråttning.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. EiFter som vij hafve
forstådt, her Cantzler, edhert consilium om komhandelens conti-
niiatioii, och fuUer altijdh hafve varit i then meening, at han oss
till synnerlig nytta vara skulle, så frampt han blefve rätt admi-
nistrerat, så late vij oss thet nådigst behaga, enkannerligen me-
dan I sjelfve vele taga edher then directionen opå, alldenstund
vij eliest ingen veete, som medh lijka förstånd, flijt och trooheet
then kan committeras, och thcrföre förmode at igenom edher om-
sorg och ähåga oss och fäderneslandet vidh thetta krijgzväsende
märkeligit bijstånd skiee skall. Så effter tijdhen icke lijder, at
medh thenne saken tages något drögzmål, alldenstund the ortter
I hafve at correspondera medh, så Qerran are åtskilde, at man
med them icke kan så hastigt communicera, skicke vij forthen-
akuld edher härhoos een fuUmacht*), hvilken I i medier tijdh
bruka kunna, at läggia till heele then handelen fundament, så
longe I instructionen sjelfve författa och oss videre avisera, hvad
edher mere nödigtt och tianligit vara kan. Så sända vij och eder
våra schrifvclser till Philip Scheding och her «Tohan Skytte, at
thc edher ordre medh spanmåls hämmande, aldeles skole eifter-
fölia. Och hafve vij af lijka innehåld skrifvit vårt Cammerrådh,
sampt alle stådthoUeme till i Sverige och Finland **), på thet I
alle theste bätter, och ju förr ju heller, kunnen fortsättia och
utban något hinder allena dirigera. Vij tviffle inthet, at såsom
edher trooheet theri oss enkannerligen behagar, at I, fram för
andra göra, meere eiftertänkia, huru I oss och fäderneslandet i
sjelfva värcket något till tiänst göra och opfinne kunna, hvaremot
oss annorstädes, mästedeels medh fåfenge excuser mött varder.
Så läten och I på eder continucrlige flijt och åhåga inthet er-
mangla, at göra oss i thetta och all annor måtto bijstånd. I lijka
måtto late vij oss och behaga then disposition, I om armeemes
uthdeelning, och hvars och ens visse underhåld af serdeles medel
och provincier g^ordt hafva. Och vele fuUer inthet tviffla, at
hvad på eder stat i thet fallet fördt varder, nogsampt skal blifva

*) 8e följande bi-ef.
♦*) Se registraturet för 16.30, fol. 821. »Bref till R. och Cammerråd, herr J. .
Skytte, Philip Scheding och Nils Bielke och sedan alle StådthoUeme vid sjö-
Bijdan.»

672

af edher prsesterat. Men the andres obeqväme administration på
the andre orterne, som meere om endtskyllin^ar än medel oss till
undsättning sig bemöda, gör oss tvebugse, om thet och sä skall
kunna ställas i värket, som thet i sig sjelfif är godtt och nyttigt.
Doch begiere vij afF eder, at I medh them på alla sijdor therom
velen anstella communication, och see till, ehuru vidt I hraroch
en at praestera sijn devoir, förmå och beveka kunne, gif vandes
oss sedan eder meening therom någet utförligere tillkienna. Om
kopparen hafve vij fuller the aviser, at för skippundet i Spanien
ottetijo rijkzdaler beholdne penninger, när all omkostnad afdt»-
ges, hafvas kan. Men effter ther faller mäch ta orichtig betalning,
och Spanien icke heller så länge något synerligen drager, medan
vij (för theres elake administration ther hemma, som eliest inthet
medel vetta at komma oss till hjelp eller underholla staten ther
hemma) nödges låta kopparmyntningen hafva sin gång, hvarige
nom kopparen till ringere prijs blifver daglig förnedrat, kunne
vij förthenskuld ännu icke låta kopparen löös, och i andras hän-
der komma för något ringa prijs, uthan bolla fast butter, at vij
vidh vår förra intention förblifva och antingen een godh fridh,
eller andre lägligere tijder förbijda, at oss thenne skadan, vij nu
lijda, kan med ocker igen inbringas. Hälst therföre at, om vij
än vele slå theropå någon viss tull, så moste then anten var» »i
lithen, at vij föga proufijt theraf hafva kunde, eller och, hvar
then högt anlades, skulle theraflf förorsakas, at, när ingen annan
på sådan stoor tull bergzmännen ville något förskiuta, så moste
the främmande trängia sig ther till, och the manufacturer, som
vij nu så vidt och öfver all förhoppning bracht hafva, således
gåå till inthet med vår och rijksens störste skada. Eliest hafve
vij och committerat Flemmingen at handla med Trippeme om
all kopparen, som een eller annorstädes är deponerat, eller än
kan hafvas i förrådh. Och förmode vij boos them kopparen hö-
gre än någor annorstädes och fuller skippundet till femtyiefem
rdr kunna uthbringa, effter som the sjelfve äre interesserede,
at kopparen icke blifver för lågh, väl vetandes, at vij tå koppa-
ren till theres störste skada ifrån them inthet varde inlösande«.
Och meene vij, at nåå boos them sådane conditioner, at the kiö-
pet på någre åhr continuera, och altijdh blifva i någon avance
af penni ngerne. Theropå vij medh thet första vänte beskeed,
och vele i medier tijdh alt in integro låta bestå, begiärandes
therföre nådeligen, at I ingalunda någon koppar tvärt afsälia,
ehuru ringa I och then skole deponera. Hvad I skrifven om

673

PoBfsJens anbjudande, at komma med edher tili communication,
och ehuru I honom hafven afvijet, thet eynes oss väl «f edher
giordt vara, och meene at effter han icke ecn gång på then Pol-
nische sijdan, uthan och nu på then Keijserske, sitt arge sinne
emot 088 och Sveriges chrono nogsampt hafver låtet see, så kan
han icke heller här eiFter med någon ährlig man på vår sijda,
st&dias till någon communication. Medh Länckcn hoUe vij in-
thet vara något betänkiande, at han ju eiFter sin förtjenst, nu
uthan opskofF, såsom een förrädere straffas. Thette vij edher till
svar nädigst icke hafve velat förhoUa. Och befale edher Gudh
alzmechtig nådeligen. Aff Golnow den 5 Decembris, Anno 1630.
Att tbenne doublett accorderar medh originalet, som
ähr sändt till siöes vitner jagh underskrifne

L. Grubbe m. p.
Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Prseeent. i Elbing den 26 December
1630, medh een galleia till siöss.

498. QoUnow den 6 Deoember 1680.

Fullmakt att hafva direktionen af 8panmålshandeln.

Vij Gustaff Adolph etc. giöre vitterligit, att ändoch vij
hafue achtet att tillstädia frij spannemåls uthförssell uthur alle
088 och Sveriges crone underhörige hampner, lij kväll, medan vij
förmärkie, att om spannemåll ähr på alle ortter mächta knapt, sA
Att then mångestädes besvärligen är att bekomma, så, på dett
v&re landh och provincier, icke må till vare egne undersåters
ßkadha och undergång igenom den allmenne uthföringzfrijheeten
bliffva förblottadhe, haiFve vij fördenschuldh gott funnitt och ach-
tatt för een nödtorfft att förordna någon viss, som hafuer i Sve-
rige, Finlandh, Estlannd, Ingermannelannd, Lijfflannd och alle
OBS underhörige provincier och hampner inseendhe, så att span-
nemåls utbförsslen icke må schee promiscue och till rijksens och
vare undersåters skadha, och att uthan. hans tillstädiandhe och
disposition inger spannemål må blifva uthfördh; effter som vij
och hermed till troo- och fullmechtige, oss elschelig vår och Sve-
riges rijkes troo man, Rådh, Cantzler och General-Govemeur uthi
Pryssen, edle, vällborne ber Axill Oxenstjema, Frijherre till Ki-
inito, Herre till Fijholmen och Tydöen etc. Riddare, therom i
alla motto att beställa och allena att tillstädia, huru vidt spanne-

Axel Oxenstierna, IL 1. 48

674 '

målen uthur alle obs underhörandhe provincier och hampner ber-
eifter schall och må uthföres. Yij befale härmedh fördenschuldk
strängeligen och alfvarligen alle vare Govcrneurer och Städthäl-
lere, uthi bemelte landzändar, enkannerligen dem som vidh osa
underhörandhe hampner något hafve på vare vägner att bindha,
att dhe uthi alt dett, som spannemålsuthf orsslen kan i någor motto
angåå mcdh valbemölte vår Richz-Cantzler flijtigt correspondera.
förbiudandes dem och alle andre vare undersåter, adell och oadel
någor spannemål uthan bemelte vår Richz-Cantzlers tUlstånndh
herefFter att uthskeppa eller uthskiepa låtta. Till vimo haffne
vij detta medh vår egen handh och secret befästatt. Gifvitt i
vårt hofFvodquarteer Gollnow den 5 Decembris, Anno 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sigill.

494. Qollnow den 16 Deoember 1630.

Betänkande begäres, öf 7er hvilket svar som bör gif vas å Gref vens af Oldenboiir
ansökan om neutralitet.

GustaflF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Hvadh Grefven af
OUdenburgz uthskickedhe hafuer hoos oss på sijn herres vägner
andraget, thet hafue I, her Cantzler, så väll som huadh svaarvij
honom gifuit hafua, utaff bijfogedhe acter at förnimma*). Xu
hafua vij fuUer thenne gången honom medh dilatori svaar affar-
diget. Män efFter han uthan all tuifuell vijdere hos oss anhoUas-
des varder, och oss mykit betänckligit faller, huadh vij honom
ändtligen skole resolvera — på een sijda, eiFter vij vall kunne
tänckia, at Konungen i Danmarck thette neutralsvärket, som han,
Grefuen, begierar, under handen för sitt Interesse skuldh drijfuer
och 'befordrar, på then andra, at vij således förtage oss then syn-
nerlige godhe commoditet, vij på then oorten och vidh Oldenbur-
gische sijdan [hafve] medh the Engelske trouppema at fatta Weser-
strömmen, föruthan andra considerationer meer, som I sjelfue väll
kunna tanckia, och oss ickie obillfgt movera — begiere vij förthen-
skuUdh nådeligen, att I oss edert consilium i thenne saken med-
(leela, huruledes I förmeenen oss tilldrägligest vara, at vij oss

♦) Bilagorna: Oldenburgska sändebudet öfversten Johan Sieg:mand von nmi
KU Fi-enkhings ansökan å Grefvarnes af Oldenburg vägnar om neutralitet, utan
datum, samt svaret från det kungl. svenska kansliet, dat. Golnow den 16 Decem-
ber 1680, finnas i behåll.

675

emoot bemalte Grefue af OUdenborg ändtligen resolvera. EUieet,
efter vårt folk tager öfuermotton af, så at till otta eller tiyo re-
giementen icke giöre obb öfver (I) än medh' tutusendhe man tianst,
begiere vij therföre, at I giören edert bästa till att continuera
Tärfningeme i Pryssen, så at vij af edher åth våren nogor godh
succurs mage bekomma. Och befale vij eder här medh Gudh
allzmechtigh nådeligen. Aff GoUnow then 15 Decembris 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekreteraren Nicodemi anteckning: Praesent. Blbing den 1 Januari, Anno
1631. Brefvet är skrifvet med Sekreteraren L. Gmbbes hand.

496. Gtollnow den 17 December 1680.

Att befordra värfningar.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Breefvijsare och
Capiteiner under Ofuersten Winckell ähre af oss, her Cantzler,
förskickadhe åth Pryssen, at ther värfue recreuer för bemalte the-
res regiementte, huilket the hafue lofuat medh theres egne me-
dell nogorledes at praestera, allenest at the om lopeplatz uthi
Pryssen säki-e ähre. Nu veele vij inthet tuifla, at I väll kunna
ihem efter ryttemes affardingh medh quarteer accommodera, och
begiere förthenskuldh nådeligen at, såsom oss sådane recreuer, för
vår armees dagelige afgångh skuUdh mächta nödige ähre, så vele
och I bemalte capiteiner bådhe medh quarteer, och elliest i alla
motto vara beforderlige at the opkomma kunna. Huarmedh edher
Gudh befalandes. Aff Gollnow then 17 Decembris, Anno 1630.

GuBtavus Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Prsesent. Elbing den 1 Januari,
Anno 1630. Brefvet är skrifvet med Sekreteraren L. Gmbbes hand.

496. Neumark den 24 December 1080.

Att skaffa värfningspenningar åt öfverstlöjtnanten J. Gordon.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. Effter dett, her Cantzlär, Öf-
versteleutenampten Johan Gordon haffver sigh hoos oss tillbudet
fttt värfva oss på sin egen omkostnadt itt regemente knechter af
tolff compagnier, allenast att honom uthi Dantzich motte hoos

676

nogen kiöpman göras caution om betallningen två månader sedan
regementet är munstrat (huilket han till then 1 Junij hafver lof-
uat complett), otta rdr på mannen att bekomma, så, alldenstund
I väl kunne tänckia, att oss värfningen är mächta nödigh, och I
ther till bäst lägenheet hafua honom, Gordon, en sådan caiitioD
uthi Dantzich att förskaffa, begäre vij fördenskuld nädeligen, att
I velen så laga, thett honom må i thett fallet skee tillfyllest, och
sedan att 1 velen tillsee, om I på bemalte tijdh honom samma
värfningzpenningar kunnen contentera. Eder etc. [Datum Ncw-
marck den 24 December, Anno 1630].
Ur regiatraturet för 1630, fol. 860.

497. Königsberg in der Neumark den 28 Deoember 1680.

Bröf ringen af Oderöfvergångarne vid Gartz och Greifenhagen: till fullföljantie
af segera måste soldater sändas frän Preussen.

GustafF Adolph etc. Vår ynnest etc. EiFter Gudh then all-
drahögste oss then seger hafuer förlänt, her Cantzler. at vij ährr
uthan nogon förlust bådhe passerne Gartz och Grifenhagen, och
therigienom hele Hinder-Pommeren (undantagandes Gollberg) sampt
Nyiemarck mächtige vordne, huarförc vij Gudh innerligen tack»
och lofua, så, på thet vij sådan victorie nyttia mage, och fienden,
mädan han ähr discurageret, vijdere förföUia, achte vij förthen-
skuldh så hastigt, som vij medh armeen kunna, avancera, at för-
sökia, om vij honom alldeles ifrån Öderen bringe, och tillfälle till
Magdeborgz endhsättningh mage bekomma, huartill mächta hög-
nödigt ähr, at vij nogott motte blifue, serdeles opå footfolk. för-
stärckte. Så mädan vij förmeene, at I säkert till tu- eller trijtu-
sendhe knechtar uhr Pryssen mista kunna, allthenstundh PoIäc-
ken, mädan vij hans gräntzer här ähre så näär medh armeen, ic-
kie lätteligen skall nogot emoot eder töres tentera, begiere Wj
förthenskuldh nådeligen, at I oss medh een sådan trouppe follk,
som I mast dierfues ombära, medh thet första succurrera, läten-
des them taga theres väg öfuer Neringen, och så öfuersättias åth
StoUpe, huaräst the kunna disbanderas och på åthskilliogc väg«,
tagandes vagnar och hästar, doch uthan landzens fördärff, sigh till
befordran, skyndhe sigh till oss, huar vij kunna stadde vara. Och
förmode vij, at the väll kunne marchera, när the nogorledes oro
fötterna blifua förvahradhe. Vij förmodhe, at I oss häruthinnan

677

giöra bijståndh, på thet vår närvahrandhe lycka ickie må blifua
sisterat. Edher här medh Gudh befalandes nådeligen. Aff Kö-
ningzbergh i Nyiemarck tbcn 28 Decembris. Anno 1630.

Gustavns Adolphus m, p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Prseseut. Elblug den 14 Januari,
Anno 1631. Brefiret &r skrifvet med Sekreteraren L. Grubbee hand.

498. Marwits [i Pommern] den 31 December 1680.

Att på allt satt söka skaifa penningar till rytteriet.

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Endoch vij inthet tuifle,
her Cantzler, thet I ju af eder sjelfue noghsampt ähren förmeente,
at contentera ryttame, huadh I them vidh theres affUrdingh lof-
uat hafue, liquäll, mädan vij elliest ringe medell hafua, at holla
them villioge, thet vij ellieet föimodhe, så frainpt the af eder
thet uthlofuedhe solagement kunne bekomma, så begiere vij hår
medh nådeligen, att I velen giöra eder högsta flijt, till at ställa
them medh samma penninger, som I them tillsagdtt hafue, i rat-
tan tijdh tillfridz. Edher här medh Gudh befalendes nådeligen.
Aff Marwitz then 31 Decembris, Anno 1630.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Prsesent. Elbing den 14 Jannaii,
Anno 1631. — Brefvet är skrifvet med Sekreteraren L. Grubbes hand.

499. Bftrwalde [i Neumark] den 6 Januari 1681.

Om förhållandena till Polen; underhandling om förvårfvandet af polska kronan
ät Gustaf Adolf; tvister med Danzig; om kossacker, som erbjudit sin tjänst;
Kansleren bör sörja för anskaffandet i rattan tid af penningar och krut,
värfvandet af folk och byggandet af fästningsverken i Preussen.

Kong. M:ttz resolution opå de ehrender, som Cantz-
leren i sine skrifvelser af then 13 och 14:de Decem-
bris underdånigest begärer underrettelse om, sampt K.
M:ttz videre mening, hvar eiFter K. M:tt vill, att Cantz-
leren skall sigh förhoUa. Actum Berwalde den 6 Ja-
nuarij, Ahr 1631.
1. Såsom Kongl. M:tt nådigest låter sigh behaga Cantzlerens
procedere emot Polniske cronan, så vill och H. K. M:tt, att han

678

framdeles the besvär, som the Poler mast tryckia, t her medh af-
styrer, att han först excuserer, thett han rytteme för skepzlög*
skuld hafver nöd ges emot sijn vilie i Pryssen näget löngie uppe-
holla, och vijser sigh the excesser, som, sedan qvarteren rytteme
eij hafve kunnet underhoUa, äre förorsakade, hafva tilbörligen
straffat, så offta han är missgemingzmänneme vorden mächtigK
sä att the öfver justicien ingen orsaak hafva kunne sigh att be-
klaga. Till thett andra, att han durch t öget igenom Pommerellien
i lijka motto ursächtar, såsom vore thett tacite i stilleståndz-
pacteme bevilliet, aldenstund folket hafver theres vigore most tt-
föres, hvilket, effter thett omöjeligen hafver varit att skee till
siöss, så hafver ingen annan utvägh varit, än att the then vägen
hafve most taga, och, så frampt någen skada skedd är, att Cantz-
leren tå sigh tilbjuder till refusion, och thett praeetcrer ex puh-
lico, på thett then, som någet kan vara skedt fömar, må ställe«
klagalöse.

2. Hvad tractatum pacis perpetu«, som the Poler urgei»,
vedkommer, så hoUer K. M:tt gott, att Cantzleren publice svarer,
och tillkennagifver K. Mttrs store benägenheet ther till, och till
then ände gör om tijden ingen difficultet, att then vidh forste
våårdagh anstelles motte; men att sökia likvel dilation ther pi
så må han föreslå Lübek eller någen annan platz, then han är
förvisset intet blifva accepteret eller ju disputerlig vara. Sedin
och att han undflychter söker medh mediatoreme, föregifvende«
K. M:tz reputation fömär vara någen ther om att bemöda, och
än nu ingen vara, som sigh ther till hafver anmälldat. Ther till
medh moste han och drifva, att bekomma, för än man träder till
någen sådan tractat, försäkring, thett på sjelfve tractaten K. Mnt
ingen videre controversie göres skall de regno, uthan att K. M.lt
thess stat i Sverige och rett till Sveriges crono aldeles skall blifr»
odisputeret; och såsom K. M:tt nu är i en oturberet possession,
hvar föruthan intet hopp om någen tractat, myckit mindre om
thess gode uttgång, vara att förmodha, doch att han ther hoos
innuercr, att, så frampt thetta fundament först lagdt varder, w
skulle väl kunna finnes medell saken på K. M:ts sijda att accom-
modera. Thetta kan han publice drifva, men privatim vill K.
M:ts, att han remonstrerer the förnembste Polniske herreme, ser-
deles the evangeliske och them, som någet äre disgusterede, Btt
föga hoppning vara kan om någer forlijkning emellan bägge n-
kerne, så frampt icke the effter thcnne Konungens dödh i Poknd
kunne bringes under ens hufvud; eller ju att Poland en eädan

679

konung motte bekomma, med hvilken K. M:tt säker fridh och
▼enskap bolla kunde. Och effter K. M:tt nu hafver tvenne Pol-
niske cTonones fömämblige provincier medh alle hampneme i sitt
▼äld, så vore intet närmare medell, them Polniske chronan igen
att recuperera, näst en stadigh vänskap och förbund medh Sveri-
ges CTono, än hvar the sin emellan stämbde ther hän öfverens
och theres vota conjungerede att designera K. M:tt till Pollniske
cronones candidatum. Thetta kan Cantzleren medh mehre här
till beqveme argument på behörende orter drijfva. Ty endoch
K. M:tt icke sä högt åstunder Pollniske cronan, så vore doch
thetta ther till nyttigt, att göra factioner uthi Poland och com-
mittera Ständeme emot hvar andra, hvilket K. M:tts saak, när thette
stillestånd är ändat, skulle göra så myckit lättere.

3. Och endoch E. M:tt fuller någet sådant hafver Rousselio
committeret, så är doch sådant mera skedtt honom, såsom then
ther all verlden omlöper och elliest orsaak skulle hafva taget att
calumniera, effter hans begäran ther medh att contentera, än att
K. M:tt om hans förrättande sigh gör någen förhoppning. Hvar-
före och K. M:ttz nådigste vilie är, att Cantzleren, effter som han
och ther till hafver mera förstånd och respect, sigh thett ville
opåtaga och thette ärendet drifva, anställendes godh correspon-
dence medh ßadzewill, Castellanen.af Krakow, Herren af Zehma
och andre sådane, som anten för religionen skuld eller elliest
förmodeligen på K. M:ttz sijda kunne pertraheres, såsom ock medh
Dönhofveme, them K. M:tt förnimmer af thenne Dönhoff, som i
K. M:ttz tienst är, icke vara K. M:tt så aldeles illa affectionera-
de, brukandes boos hvar och en the argument och motiver, som
han sjelf troor bäst kunna gälla. Och förmoder K. M:tt, att Cantz-
leren nu på thenne Bikzdagh här till lägger fundament och ju
beflijter sigh att draga någres vota på E. M:tt8 sijda, effter som
Cantzleren väl veet, hvadh effecter the hafve hafft för thetta, och
theraf kan nogsampt dijudiccra, hvadh the nu lätteligen på så-
dant fall värka kunde, tå K. M:tt här så när är cum exercitu
Poland angräntzande.

4. Thetta ville Cantzleren låta sigh på thett högsta vara
befälet att drifva åtminstone till ett sådant uttslagh, så att in-
gen af Eon ungens söner i Poland, uthan någen annen K. M:tt
och Sveriges crono tilldrägeligere, ther till destineres motte.

5. Belangandc Dantzich stadh och the careller [o: quereler],
som medh them upvuxne äre, så holler E. M:tt gott, att Cantz-
leren publice them ingalunda något cederer, antingen i Näringen

680

eller then deel the i Store Warder, eller the regalier the piaeten-
dera, icke heller i licenttagandet eller then egennyttdge och emot
pacta löpande trafique the sökia. Hvarföre och K. M:tt nyttigt
erachter, att Cantzleren publice på Kikzdagen i Poland klager
öfver the Dantzichers iniquiteter att taga så höge licenter i the-
res stadh, att divertera emot pacterne traffiquen och i synnerheet
all spanmåbhandelen på Dantzich allena, såsom ock att kläde
ötämpelen emot theres lyffte icke afskaffat varder, så väl som
och hvadh the elliest hafve varit honom i een eller annen motto
till hinder, exagererendes ther, huru att sådane theres fraude« are
både emot fördraget och landa in reipublicsB detrimentum. Men
privatim sage K. M:tt gerna, att Cantzleren kunde quocunque
precio draga sigh the förnembste hufvuden och the, som honom
contrariera, miist i staden tillhanda, ehvad han och ther på an-
vända skulle, så att han likvel igenom them con8ilier[n]efl för-
ändring nåå, och ther obstinationen them aftvinga kunde. Sedan
att Cantzleren theres attentater bygger emot på the sätt, aom
han förmäler, och såsom sigh effter tiden och tillfallen skicker,
animerendes, i hvadh motto han kan, the Elbinger, i thettatthan
handelen drager opå them och är them emot the Dantzicher till
adsistence.

6. Uthi Spiringz processer kan K. M:tt icke heller någet
reprehendera; doch, på thett the Dantzicher icke må altt for
myckit exacerberes och förbitres, sage K. M:tt gerna, att Cantz-
leren Spiringen actione sua integra ther hän motte disponera, att
han sigh någet moderatius emot the Dantzicher anst-äller och
doch i sjelfva värket sin action prosequerer; och att Cantzleren
sigh fast mera ther i för en medlere bruka låther, an att han,
Spiring offendtligen favorizerende, them Dantzicher skulle offen-
dera; doch att Cantzleren sådan moderation söker medh Spiringi
contentament.

7. The cossakeme, som sigh till K. M:ttz tienst anbudet
hafve, håller K. M:tt på sådane conditioner, som the begäre, al-
deles för dyyre. Och veet, uthan thett, icke hvadh them kan
stå till att troo. Seer förthenekuld K. M:tt heller, at Cantzleren
gör sigh them medh någet gott maneer qvitte, föregifvandes K.
M:tt doch ^ddh denne tidh medh för starkt rytterij vara besväret

8. Thette är så till svar opå Cantzlerens bref. Ther boos
bcgiirer K. M:tt, att Cantzleren eiFterföliende ärender vill sigh
låtha vara befalede:

681

Först; Att then månadz sold, som Cantzleren rytteme lofvet
hafver vidh theres affard ifrån Pryssen, ändeligen må blifva i
rettan tidh theres utskickede praBsteret, ty elliest råker K. M:tt
medh them uthi store difficulteter och veet icke medell att hoUa
them läBgre i devotioB, uthan befahrar, att, effter som the, för-
hoppandes af Cantzleren undsättning medh samma peninger, altt
här till hafva varit emot all sedvana villioge och till K. M:ts
tienst benägne, så skulle the, hvar thett sloge them hoos Cantz-
leren feelt, theres patientie i vedervertighcet och onde consilia
lätteligen kunne utslå.

9. Till thett andra; att Cantzleren ville beflijta sigh i vin-
ter någer anseenligh post krut att ophandla, så att han K. M:tt
ther medh vidh första vårdagh kan komma till undsättning, eff-
ter som K. M:tt thett hafver högeligen af nöden, och icke veet
annorstädes någet synnerligit bijstånd att bekomma.

10. Sedan ville och Cantzleren the värfninger, E. M:tt af
honom fordret hafver, i tijdh anställa, så att han H. K. M:tt
medh någen godh trouppe folk kan succurrera, aldenstund thett
för K. M:s armées daglige afgång skuld ganska högt är af nöden.

11. Thesslikest ville och han sigh anläget vara låta, att prae-
stera thett peningebijstånd, som K. M:tt af honom requirerer, och
han gör sjelf förströstning opå att bringa till väga, så att the i
våår kunna i godh tijdh vara till redz till K. M:ttz nödtorfft.

12. Hvarhoos K. M:tt vill hafva Cantzleren förmahnet att
formera vidh thenna sijn gode lägenheet, tå han rytteme är q vitt
vorden, en godh stat i Pryssen, så att både militien och under-
såteme i landet mage bringes i godh ordning och la£(h, städerne
och landet blifva förbätrede, och hvadh som nu är ruineret brin-
ges i flor igen. Han ville och ther brede vidh taga sigh före
then memorial K. M:tt honom gifvit hafver*) om the skantzer
och värk, som K. M:tt nödige achter i Pryssen att anläggies, och
ställa them ju förr ju heller i värket. Enkannerligen ville han
medh fiijt drifva opå Elbingens befästning, och till thess mera säker-
heet fatta Wickeren [o: Wickerau] medh en sådan skantz och på så-
dant vijs, som öön Casson vidh Schluess (hvilket han af samma afriss
väl kan förnimma) är befästet. Så ville han och Pillowske skant-
zen förbätra låtha, och the Fischausensche värken fullborda, så-
som ock alle the andre nödigeste värken, som i bemalte memo-
rial are beskrefne, medh thett första låtha anläggies, doch så att

♦) Se ofvan N:o 410.

682

han intet meer företager i sänder, än som i en hast väl kan blifVå
uttfordt och fullbordet.

Gusta^ois Adolphus m. p.

(Sigill.)
Anteckning: Pnesent. i Elbing den 20 Januari, Anno 1631.

500. Bärwalde [i Neumark] den 16 Januari lOSL

Om Erik Larsson (v. der Linde) och växlame m. m. för krigsstatens räkning;
betalning för gjorda spanmålsleveranser; spanmålsbandeln i Liffland; an-
skaffande af bröd och penningar till arméns behof.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter vij hafiia
här aftaltt, her Gantzler, medh Erich Larsson, at han sigh vår
krigzstat, så vidt som vare Svenske rentor och thee contributio-
ner, vij annorstädes förmode, angåår, sigh antager, och I therutk-
innan honom i mänge måtto, så väll [som] han och eder, kunneo
vara till adsistence, sä skicke vij eder förthenskuUdh een utskrift
af hans memorial*), medh thenn nådige begeren, at I först oci
främpst till creditens stabiliercnde medh honom fiijtigt correspon-
dera. Och cfFter som han hafuer oss gifuit tillkänna, sigh edip
vexler alla hafua accepteret och till deres betalningh ordre ßtält,
så velien och I thesslikest, när honom något tränger, på saxnms
sätt till vår tiänst secundera, at I hans växler acceptera och åter
draga på honom tilbakers åt HoUandh igen, tijt han nu hid$n
förreser, pä det I således på bådhe sijdor kunne vinna tijden,
draga växlerne, som gå emillan HoUandh och Pryssen, alla p»
eder och vår credit therigenom föröka. Till huilcken ände rij
höUe gåt, at I någon förtrogen factor för eder i Dantzich för-
ordnade, som der växelen dirigerede. Hvar I och all spannomå-
len, som I försällie åt HoUandh till honom, Erich Larsson **), ville
adressera, och bruka honom theri tiU eder factor, viUe vij for-
mode, at thet oss intcdt onyttigt vara skulle.

I see och så af samma memorial, at vij gerne vele haf»«
then contract, som emillan Marskalcken och Salvium sampt Chort
Thor Halle och Hans Hansson förledne sommer är uprettadh.
adimplerat. Och såssom vij vårt Cammarrådh befalt hafua vidh

♦) Denna >utskrift> eller extract af Erik Larssons memorial, innehålUnde

§§ 22, 23 och 27, finnes på sitt st&lle i behåll. Memorialet i sin helhet finnes ,

infördt i registraturet för 1631, fol. 17, och är tryckt i Archiv till üppl. offl 5r. |

Krigens och Krigsinns Hist, L sid. 305 o. f. !

♦♦) Namnet Erich Larsson är i kanten tillagt af annan hand. |

683

fönte öpet vatn at ställa tfaem af Bpannemålen, som pä förledne
års utskrifningzhiälp resterer till fridz, så begere vij och, at I,
tili creditens erhollande, drifua therupä, at then påsten icke blif-
uer i någon måtto uppehållen. Marskalcken hafuer och förledet
åhr sålt 400 läster spannemål h, ....*) lasten reent af i HoUandh,
ftt then på vår kostnadh opköpes och pä creditoremes omkostnadh
och resico i Liflandh hämptas skulle, therpå han och een summa
peninger redhe annammat hafuer, och ähnu vijdh 12,000 rdr stå
tilbakers. Så mädan vår credit ahngåår, at bemalte 400 läster
spannemål mage blifue betalte, velien I therföre medh Erich
Larsson therom communicera och ställa ordre, hvarest bemalte
ereditorer samma 400 läster vist hämpte och bekomma skole, på
thet rasten af theres betalningh kan af Erich Larsson infordras,
och thee icke hafua orsak at göra oss någre discredit, effter som
vij elliest förmärckie, at vij af samme ereditorer, huar the nu
blifua betalte, frambdeles kunne blifue tiäntte. — Vij sende eder
hår bredevidh extract af her Johan Skyttes breif**), huaraff I see,
huru lijten förhåppningh oss thädan giordt blifuer om thee an-
ordningar vij thädan hade förmodat. Och effter Skytten nu ful-
ler varder tagandes excuser, att spannemålen ähr kommen i eder
direction, så tuifle vij inthet, at I fuUer på edher sijdhe värden
eder bcflijtandes then deelen oss at upfylla, och see vij gema, at
I och Skytten poussera, thet han i thet öfrige så läge, at vij of
honom then anordningh, på then staten förd t varder, utan feel
bekomma mage. — Effter som I och af vår för thetta eder till-
skickade förslagh sedt hafua, huadh värfninger vij hafue lätedh
anställa, och huru starcke vij tänckie ät åhret at komma i fält,
så mädan vij ähnu samme verfninger mycket hafua förökat och
således förmoda at bringa i sommar een tämmeligh armee i fält,
på thet vij therföre icke måtte lijda någott mangell på brödh till
folckzsens underhåldh, hvar till thetta landet lijtedh skall kunna
förslå, I vele förthenskulldh eder låta vara anlegit, at skaffa oss
ifrån Pryssen uppå brödh någon godh unsätningh, och ju vidh
öpet vatn, så mycket at vij effter bijfogade förslagh***) på någre
vekurs brödh bekomma kunna, vettandes at oss ther medh skeer
een synnerligh tiänst. Vij veele och hafua eder här medh för-

*) Tomram för siifran är i texten lemnadt

**) Detta, dateradt Dorpt den 16 Novembris 1630, finnes på sitt ställe i
behåll, jämte ett därmed följande memorial af Bog^islaus von Rosen angående de
▼ilkor, pä hvilka han viU göra försträckning på spanmålslicenterna i Reval.
Narwa, Nyen och Wiborg 1631 samt på 1681 års »Ingermanländiska råntten;
dat. Dorpt den 16 Novembris 1680.

*••) Detta förslag fattas bland de vidlagda handlingar, som äro i behåll.

684

manadt, at I gören eder högste flijt, at coBtentera ryttarne, bvadh
I them läfuat hafva. Ty effter vij på intedb annat sät kunna
ställa them tilfridz, och the allenast göra sigh tberpå håppningh,
så fruchte vij theres ovilligheet och någor meutination, sä frampt
thee icke af eder blifua bettalte. Hvarföre vij förmode, at 1
eder anlägit vara låthe at contentera them, och vij blifue eder
altid medh gunst och nåde bevågne. Befallandes eder här medh
Gudh alasmechtig. Aff Berowalde uthi Nymarck den 16 Januarij,
Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Elblngen den 29 Januari, Anno 1631.

501. Bärwalde [i Neumark] den 17 Januari 1681.

Betänkande begäres med anledning af Camerarii meddelanden från Holland;
likaså rörande ett memorial till Rådet; om Danskarnes tullfrihet I Preussen.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Huru vidt Ge
neralstaterne sigh vele accommodera at giöra oss bijståndh, thet
see I, ber Cantzler, af bijfogadhe Camerarij skrifuelser*), och
allthenstundh vij förmode, att the oss i månge motto gagna
skole, och kan skiee kunna bringas till een sådan alliance medh
oss, som mykit oss och rijket importera skulle, huar vij allenest
them medh nogon moderation i tullen kundhe contentera. Vij
tillställe förthenskuld eder at betänckie, på huadh sätt nogre
theres gravamina motte blifua afskaffadhe och them akice i
nogre små poster, huilke doch them meere offendera än oss så
synnerligen indraga, nogon satisfaction. Ty oss synes högnödigt,
at vij vidh thenne tijdh kunne bolla them villioge, enkanner-
ligen i anseendhe på Konungen i Danmarck, på thet vij them till
nogon secret alliance medh oss emoot [honom] permovera kunna,
såsom I thorom see vår meening af vare skrifuelser till Game-
rarium**). EUiest vele I Camerarium vijdere informera, huru
han medh godh skääll HoUendernes quereler skall kunne mötha.

*) Camerarii origlnalskrifvelser till K. M:tt för denna tid finnas i behåll
i R. A., saml. Uollandica.

**) En kopia af Konungens bref (på tyska) till Camerarins, dat. Ber-
waUio d. 13 Januari 16H1 finnes på sitt stälie i behåll.

685

Vij sände eder och härhoos nogre puncter till Rijksens K&dh**),
och begiere thesslikest edhert betänckicndhe theruthöfuer. Huadh
then skutan, som ifrån CoUberg ähr, vidhkommer, 9& hafue I
rätt ther medh procederat, nt I then hafue arresterat, och, så
frampt nogot fiendtligit gods theri finnes, kuudhe inthet skadho,
at thet confisceras. Doch, så frampt thet inthet importerar, och
the Danske mykit anholla, så meenc vij, att I kunna them i så-
dane ringe saker gratificera. SieliFue tullfrijheeten bclangandhe,
then vij märckia, at the, under praetext af Konungens eget godz,
sökie, så tilltroo vij eder, at I then så moderera, at Konungen
ickie blifuer i thet som ringa ähr ofFenderat, och at oss liquäll
ickie skieer nogot praeiudiciuro i tullen, uthan then rättigheeten
08S oturberadh förbehoUes. Ty vij holle better, at vår spanne-
måll, som gåår ifrån Lijflandh, heller skulle tages tull af i Sun-
det, än vij i thette fallet them Danske för Dautzich och Pillow
nogot skulle cedera. Tillställe allt thette eder discretion, och
befale edher här medh Gudh allzmechtigh nådcligen. AfF Bero-
walldh uthi Nyiemarck Brandeborg then 17 Januarij 1631.

Gustavtis Adolphiis ni. p.

Anteckning: Prsesent. i Elbingen den 29 Januari Anno 1631. Bref vet är
skrifvet af Sekret, L. Grubbes hand.

502. Woldeck [i Meklenburg] den 81 Januari 1681.

Att lämna penningar till hästuppköp.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Effter dett,
her Cantzler, vij hafve afferdat vår Stallmästare Rostein härifrån
dijt åth Pryssen och honom uthi bcfalning, gifvit att upkiöpa
en tämlig hoop vagnhästar och någre kutskvagnnr till vårt cgit
behoff, derföre är vår nådige vilie och befalning, att I honom
der till ville lefverera låta till 5,000 rdr, såsom ock 2,000 rdr
opå hans afräkning. Vij befale etc. Datum Wolldeck i Mekeln-
burg den sidste Januarij 1631.

Ur reglstraturet för 1631 fol. 41.

*) Kopian af detta konungens bref till Rådet, af samma datum som
brefvet till Rikskansleren, finnes på sitt ställe I behåll och handlar om, h^ilka
åtgärder, som böra vidtagas mot Danmark med anledning af dess tull vid
Raden, och om det eljest tager sig anledning till fiendtligheter och ingrepp.

686
508. Lägret vid Demmin den 13 Februari 1681.

Om spanm&lshandeln, krigstaten för 1631, kopparhandeln. Danmark, en flotta
i Preussen o. s. t., bröd bör anskaffas till arméns behof.

Gustaff Adolph etc. Vår eynnerlige ynnest etc. Op& åth-
schillioge edre schrifFvelsser, her Cantzlär, raedh Lehusen och Stii-
dacker vele vi eder detta till svar nådigest icke förholla: Först;
hvadh spannemålhandelen vedkommer etc. (lika med N:o 504
§ 1, hvarest dock ett tillägg i slutet efter orden: .... ^effeet icke
komma kunne», är gjordt).

Till thett andra; hvadh I formale ora tillkommande åhrs
krigzstat, och huru I meene den bäst kunna uttföras, holle vij
och fuller för godt, om vi flere hade, som jempte eder sådant
drefve medh lijka flijt, hugh och alfvar. Men effter mångestäde«
fattas villian, annorstädes förståndett, så måste vij tillsee, huru
vij medh the andra kunne komma till rätta, och tvifle inthett,
att I på eder sijda fuller varde görandes eder devoir, både att
prsestera, hvadh på eder anslagett är, såsom och att incitera dhe
andre till en godh och nyttigh aemulation medh eder till rår
och faderneslandzens tienst.

Till dhett tredie**). Att I kopparen behoUa in deposito, år
vår intention likmåtigt, then vi icke kunna uthan vår största
skada och afsacknatt i kopparstaten vidh thenne tijden förändrat
som vij eder för ihetta therom tillskrifuit hafua.

Till thett fierde***). Edert consilium om Danmark kunne
vij inthett i någor motte ogilla, och meene vij, att man icke,
uthan därtill gifves thess större orsaker, sigh något krigh på then
sijdan skall antaga; och så framt thett ändeligen moste gå for
sigh, tå äre vij medh eder ense, att thett på sådant sätt, som
I formale, bequemest är att angrijpa, effter som vij och på thett
sättet H. K:tt Pfaltzgrefuen och R. Rådh i Sverge hafve för thetU
informerat. — Huadh I och skrifua om en flottas tiUrustniD^
uthi Prysscn, thett holle vij och för the orsaker, som I tillkänna
gifuen, ganska godt. Men att licenterne aff sådan occasion
skulle förhöijes, thett kunne vij icke hoUa rådeligitt, för the
andre nationers, enkannerligen Engelandh och Hollandz skuW,
som theri äre interesserede och theröfver till allahanda veder-

) Dateradt d. 24 Januari 162^1 och ankomma den 8 Februari 1631. 8e
Rikskanslerens bref till K. M:t 1631, R. A.
*•) Jmf. N:o 604 § 2.
•) Jmf. N:o 604 § 3.

♦••\

687

vertighet skolc kunna uppäggias, ther vij nu elicst äff them i
många mottor bijstånd hafve att förmoda och Hollenderna sökia,
i thett the låta (inna fiigb villioge att contribucra oss till detta
krigett, att vij fast mera i licenterne nfigon moderation bruka
skalle, livilcket, ehuruväl vij in realibus inthett för theras sub-
sidier ach ta cedera, tycker oss lickeväl, att theras och Enge-
landz venskap så högt bör vidh denna tidzcns beskaiFenhet sesti-
meras, att vij icke gerne skole vela them någodt på nytt ad-
gravera. Vij hålle fördenskuld fast bätter, att I, afsijdes sattian-
des thetta fallett, hvadh thet Danziger kunna hafva förskylt,
faoilcket dock fuller medell finnas kunne att revangera, lickval
aren betänchte uppå, att edert nyttige consilium i thetta fallett
niotte kunna Stellas i värket, fast än något therigenom af för-
slagen afgå skulle. Och meene vij, att I kunde i förstonne be-
gynna med sex eller otta örloghskiep, sådanna, som I finna eder
beqvemest, och att I söchte medel them anten slätt och grant
på credit, eller ju en deel theraf, att upköpa, på thett I icke
på en tijdh theröfver blifva alt för mycket besvärade. Och ön-
skade vij, att I sådant ju förr ju heller efftcrkonima, både att
hoUa alle vidrige consilia inne och att styra the Dantziger, som
cUiest afi* trots och motvillie väl så mycket skada, som thesse
skiepens underhold indraga kan.

Till thett fempte. Att I bestält hafve etc. {lika med N:o
Ö04 § 4).

Till thett siettc. Sége vij gerna, att I kunde etc. {lika med
y.o 504 § 5).

Till thett siunde. Merckie vij af eder sidste schrifuelsc
etc. [lika med N:o 604 § 6),

Elliest effter oss högeligen ligger macht uppå, att [vi] i
våhr och tillkommande sommar motte få någor godh undsätt-
ning på brödh, och vij sce, att thett ingenstädes bätter än af
eder och i Lijfland kan praesteras, begäre vij therföre nådeligen,
att I ännu velen göra edert bästa till att uudsättia oss i våhr
och the fölliande sommermåneder medh någon godh post brödh.
Och medan vårt rytterij mycket kommer af sigh igenom thesse
vintertågh, så, på thett vij mage hafva medell i vår theras hästar
att refrischera, begäre vij thesslikest, att I oss medh någon
godh deel hafra vclen komma till undsättning. Och vij befalc
eder etc. [Datum lägret vid Demin den 13 Februari 1631].
Ur registratnret för 16.S1, fol. 59.

688
504. Stettin den 28 Februari 1631.

Om spanmålshandeln; kopparbandeln; Danmark; anskaffnnde af en flot-ta i
Preussen; värfningarne i Preussen; rjttames betalning; kanditatnren till
polska kronan.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Opå Sthskillioge
eder skrifvelser, her Cantzler, medh Lehusen och Studacker*)
vele vij edher thette till svaar nådigest icke förhoUa.

Först, hvadh spanmålshandeleu belaDgar, läthe vij oss
edhre förslagh nådigest väll behaga, och haffue vij opå them
gifvit vare befalningar till vårtt Rijkz- och Cammerrädh, samptt
StådthoUerne i landzänderne, såsom I seen aiF medhfölliande
copier**), theraff I och förnimma, att vij inge contracter på
någon spanmåll mehre vete vele, ahn thet som ännu kan restera
på Cordt Thor Helles och Hans Hanssons contract (huicken vij
dock förmeena nu mästedeeles vara erlagd) och så the fyrahun-
drade läster spanmåll, som Marskalcken hafuer förtinprat i Hol-
land, ther på ähn een godh summa penningar är behollen, som
vij edher herom för thetta haffue aviserat. Eliest thet I för-
mäla vijdare om directionen, tvifle vij inthet, att I, som edher
thet bäst och oss nyttigest vara kan, ther om bestallen. Och
vele oss inthet låtha vara emot, huru I theroni anordnen, och
fast än I någre bekåstnader göra skole, allenast att I see thcm,
som I giff'ua com mission flitigt på händcrne, och clliest granne-
ligen låtha förnimma, att icke någor annars egennyttigheet eder
emot vår villie i någor motto praiudicerar och förhindrar, att I
till then önskande och oss nyttige eff*ect icke komma kunoe.
Särdeles begäre vij nådigest, att I vele låtha edher vara anlaget
till att drifva saken der hän, att samma kornhandel må vinn»
sin richtige framgång, på thet the anordningar, som vij der opå
giordt hafve, måghe blifva oss i rätt tijdh prsesterede, eenktn-
nerligen dhe förste månaderne, opå huilcke vij nu ingen annan
anordning hafve, ähn hvadh som vij nå aff* summa kornhandel.
effler som vij hafue most uphäfva boskapzskatten, och inthet off
honom haffue till att förvänta, och göre fördenskuld vår räck
ningh att eff'ective få hijtt öfver, huadh edher för Maij månaci
bör praestera.

*) Dat. d. 24 Januari 1631, ankomna till K. M:t den 8 Februari 1631.
Se Rlkskanskanslerens bref till K. M:t. R. A.

**) Dessa bilagor fattas, men brefven till ståthållame i riket och till
kammarrådet, båda dat. Neu-Brandenburg den 11 Febr. 1631 finnas i regi-
straturet, fol. 65 och 56.

689

Till thet andra. Kopparataten belangandc, så är ock vår
nådige villie, att I hoUen den in deposito, endoch vij faller
kimne tänckia, att uthi dess interesse kan något opgåå*), men
vele dock förhoppas, att dette krighet skall medh Gudz nådige
tilhjelp snart få een ända, då vij förmode finna medell till att
komma den i sitt rätta prijs igen, och jämpte dett interesscs
igenhemptande, som vij nu gifua skole, nå ett uhrligt der öfver.
EUiest hafve vij tracteret med Frantzosen om vår reliqua aff
kopparen i Holland, hiiar igenom vij och blifue des interesse
quitte, förmodendes, när kopperen blifuer löster uhr Holland,
uhr köpmäns och kommer således i konungehänder, skall der
igenom så myckit uthrettes, att den kommer i bätre prijs hoos
privatoB.

Till det tridie. Hvadh det Danske väsendet belanger, så
▼ele vij icke förmoda, dett han skall vara fuUhågse att tasta oss
ann, efiter som vij det döme aff hans eghne oss tillskrefne svaar
på vare breff, aff huilcke eder sändes här hoos copier**) hvar
uthinnan han oss så venligen möther och offererer sigh till vårtt
behagh. Vij kunne fördenskuld uthi denne tijdz lägenheet icke
annadt ähn sij igenom fingren medh dhe små förtreet, som aff
honom här passera, och icke heller på vår sijda något begynna
för dhe orsaker skuld, som här till ähre förelupne. Om flottans
formerende i Pryssen hoUe vij ganska höghnödigt och gott,
bådhe för dhe skaäl skuldh, som I sielfve förmähle, så väll som
för månge andre orsaker, som sigh i denne tijden lätteligen
kunne tildragha, och begäre nådigest, att I göre eder flijtt till
att opköpa oss samma skep, hvar icke mehra i förstonne, då till
ähn sex eller otta, önskendes, att I thet ju förr ju heller kunne
efterkomma, bådhe till att holla alle vidrige consilia inne så
väll som styra the Dantzicher som elliest aff trottz och moot-
villia så myckit skadha, som desse skepens underhold indraga
kanne. — Men att öka tullen eller licenterne för den orsaken
skuld hålle vij icke rådeligit, bådhe för Eugelland och Hollän-
der, eenkannerligen för HoUendernes skuld, huilcke, såsom aff
Camerurij acta synes, förmedelst sin benägenheet till att con-

*) Ordet >opgåå> är af konuDgen egenhändigt inskrifvet 1 texten.
**) Härmedh åsyftas troligen tvänne Kristian IVrs bref, daterade Fredriks-
borg den 10 Januari 1631, det ena med löfte om fri passage för de svenska
trappema, det afidra med beviljande af begärd lejd för Gustaf Adolf, om han
toge sin resa genom Danmark, äfvensom själfva det samma dag daterade
lejdebrefvet, af hvilka handlingar afskrifter finnas bland «Förhandlingar
mellan Sverge och Danmark 1612-1643>. Dipl. saml. R. A.

Axei Oxenåtierna II. t. 44

690

tribuera oss till dette kriged, sökia lijka såsom att köpa oss uhr
samma licenter, doch ställe vij allt till eder discretion, huadh
der uthinnan kan vara uthan vår skada till att practicera, öfver
huilcket vij förvänte edert avis.

Till ded fierdhe. Att I bestält hafve, thet regiementeme i
Pryssen kunne blifua complcrede, behaghar oss väll, och tviffle
vij inthet, att I beflijta edher till att giöra edher sä starcke, som
I mast kunne. Vij haffVe nu giordt annar anordning för her
Teufels värffningh, sä väll som then andre vår recreu, och kunne
här hafFua löpeplatzer nog, sä att vij edher thermedh inthet
vele thenne gängen vijdere besvära. Allenast om I kunde något
adsistera Winckels uthskickade capiteiner, eifter han förmeener
them allereede värffningen hafva begynt, skulle vij thet gierna
see, på thet hans regiemente må blifua thes starkare. The
Engel[ske] och Skotske nyvärfvede mä I fritt och genast låtbft
gä igenom Sundet, effter som I see affbij skickade acta*), hvsdh
Konungen i Danmark oss ther pä resolverar.

Till thet fempte. Säghe vij gierna, att I kunde, om möije-
ligit vore, praestera rytterne, huadh I them hafua lofvat, på thet
vij mätte haffua them thess villigere. Och hoppas vij, att I
ännu giöra ther om edert bästa. Män effter 1 förmeene qusr-
teeren aiF them sä vara ruinerede, att, om thetblefue medh them
nogha rächnat, skole the fögha orsaak haffva att klagha, I vele
förthenskuld bädhe ther pä, sässom och hvadh hvar och een
hafFucr elliest bekommit uhr Cammarcn, skicka oss en vissepe-
cification, på thet, när någon afldanckar (såsom dageligen skier),
vij tå måghe vetha, huru vidt han till något vijdere contente-
men t kan vara befogat.

Till thet siette. Märckie vij aff edher sidste schrifvelse, hvad
difficulteter, I meenen vara att anstella för oss någon competi*
tion på Polnische chronan. Nu faller oss thenne vår regiering
väll sä svår, att vij icke hafua stoor lust någon vijdare börda
oss att pålasta, men vår meening vore, att I publice väll motte
uthsprijda, hvad nytta Polnische chronan och Ständerne ther aff
hafva kunde, och att I enkannerligen sådant communicerede
oflFendtligen medh the förnämbste herrar, som synes vara att
movera, och så Dantzich stadh, pä thet, fast än inthet mehre
(thett vij icke heller så synnerligen affectera) fölgde ther opå, man
lijkväl sålunda kunde i theres consilier någor förvirring inkasta

*) Se näst föregående not.

691

och bringa them i factioner, huilcke oss sedhan till en godh
ändskap p& thet krijghet tjenlige vara kunde. Huilcket vij och
begiåre, att I ännu vele considerera och tillsee, att I uthi vär-
ket ställa kunnc. Och befähle eder her medh Gudh alzmechtig
nådeligen. Aff Stettin den 28 Februarij, Åhr 1631.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pratent i Elbingen den 12 Marti j, Anno 1631.

505. Stettin den 1 Mars 1681.

Om RilLskantleren finner det görligt, bör han Infinna ei g hos Konnngen; Karl
Baner blir Vice-GuTemÖr i Pommern ; Sten Bielke lemnas yid Pommerska
hofyet och Klas Horn i Stralsund.

Gustaf Adolf etc. Vår sjnnerlige etc. Efter oss för månge
orsaker schuld höghnödigt synes, her Gantzler, att vij kunde
undertijden haffua eder hoos oss tilstädes, särdeles therföre, att
▼ij edre consilijs och bijständ sA myckit bequämere bruka motte, '
hafifve vij förthenskuld tänkt, att förordna Carl Banner sAsom
till Vice Guberneur uthi Pryssen, att I igienom honom sakerne
ther kunde dirigera och doch per vices, effter som sakerne thet
fordra kunnc, sielfuo reese tijtt öfver, om all then Pryske re-
geringen att beställa. Och ville vij i then staden förordna her
Sten Bielcke här vidh hoffuet, och meene, att her Glass Horn,
som medh Hennes K:tt vAr elskelige Gemahl kommer i vAAr
hijtt ölTuer, noghsampt skall kunna administrera then StrAlsun-
dische staten, althenstund ther icke heller sA myckit här effter
förefaller. Om nu thette vArtt consilium eder tyckies vara prac-
tikabelt, och särdeles om I meenen eder uthan statens resico
och i synnerheet för kornhandeleus skuldh uthur Pryssen kunne
mistas, sA begiere vij nAdigst, att I edre saker ther effter vele
componera, enkannerligen att I sielfve vele concipera för Carll
Banner een sådan instruction*), som eder tycker then provin-
ciens regering fordra, sA vele vij, när I oss ther om avisera,
giöra then förordning, att han edher till then tijden kan afflösa,
så att I till then 1 Maij motte vara här hoos oss tillstädes. I

*) Ett förslag till en sådan instruktion af Rikskansleren finnes i af skrift
bland A. Oxenstiernas concepter till kongl. bref i Oxenstiernska sam-
lingen.

vele och therhoos betftnckia och ose tilkienna gifua, om I hoIU
nödigt, att vij thessföruthan eder någon till adsistence förordne,
och huem I ther till begiäraj att I sakerne eå niyekit lättere
kunne uthföra. Och vij ähre eder altijdh medh gunst och nåder
bevågne. Befahlandes eder Gudh alzmechtig nåd eligen. Aff
Stetin den 1 Martij, Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Present i Elbingen den 12 Martij Anno 1631.

506. Stettin den 1 Mara 168L

Angående arméns i Tyskland näryarandc ställning; qyarteren; planer för det
kommande fälttåget; undsättning af bröd, penningar och hafre begirei
från Rikskansleren.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij finne gott, her
Cantzler, eder vår nährvarende stat och vare consilia allernådigst
att communicera, på dett vij edert trogne bctänckiende och theo
deel, vij till sådane vare intentioners foortsättiende aff edher re-
quirera, roåghe theste säkrere bekomma, som I seen thet oss
vara som höghnödigst. Vij haffue nu effter the synnerlige godhe
victorier, som Gudh then aldrahögste oss i thesse vare vinter-
tågh så mildeligen hafuer förlänt, förlagdt alla våra trouppar till
att hvila sigh i Meklcnborch, Pommeren sampt Yker- och Xeu-
mark. Och hafve vij tildeelt mästedceles aff rjtterne tvenne
quartcer och på fulle regiementer, och gjordt een sådan ord-
ningh, att the een quartt aff theres gage i the quarteeren, ther
the logera, och så i the quarteeren, vij them, såsom till mun-
sterplatzer att complera theres regiementer här i PommereD,
gifvit haffua, två rikzdaler på mannen effter alliancen (!) skole be-
komma, att the således i thet närmeste medh theres halffua soldh
kunne bliffua contenterede; och ähre vij nu till värckc attekaffs
them ändå een heel eller een halff månadh soldh åth minstoooe
ther till, huar medh officererne hafua lofvat, att giöre sijne
troupper complette. Pootfolcket haffue vij aff staderne therea
underhold förordnat, såsom I see aff bijfogede quartecrordning*)t
huru thette altt aff oss ähr disponerat. Effter vij nu fögha hopp
haffua kunna något vijdere emoot fienden att förrätte, så achte

^.,, •) Denna bilaga, som finnes på sitt ställe 1 beliåU, är tryckt I Archit
till Uppl. om Sv. Krigens och Krigsinrättnlngames Hist. I: sid. 367.

693

Tij skozse folcket och lätha them refrichera sig till sommaren, tå
vij förmeene att lämpne här i Hindcr-Pommeren och Neumarck
antingen een eller tvä arméer, såsom lägenheeten thet kunne
medgifua, att maintenera Öderen och the Pommersche passcrne,
säsom och eifter tijden och tilfällen att nalckas Schlesien och
incumbera fienden på then sijdan. Män vij sielfiue holla ther
före, att vij medh then störste armeen vårtt fädernessland ingen
bätt^r tienst göra kunne, än hvar vij sjösijdan fuUeligen ränsa,
088 Rostock och Wissmar sampt medh Mechlenborch bemäch«
tige, och sedan kunde fä tilfälle att impatronera oss Elfuen, se-
cundera Magdeborch, och bringa städerne Lübech och Hamborch
i vår devotion. Sådant att ställa i värcket ähr aif nödhcn, att
vij uthi sommar ju förr ju heller Rostock och sedhan Wissmar
beläghra. — Nu kunne I noghsampt besinna, att om vij vele få
armeen villiogh att föUia oss i feldt, sä moste vij åthminstonne
gifua them, när the ryckie uhr quarteeren, een månadh soldh
eller två. Sedan, om vij skole kunna nogor belägringh uthföra,
så är aff nödhen, att vij på någrc tusende tynnor brödh provi-
sion mage bekommo. Här till kunnen I sielffue see aff bijfogade
förslag*), hvadh vij haffue att tilgåä. Och althenstund vij ther
ibland sättie pä eder vår störsto lijtt, efFter som oss aff andra
orttar allenast medh fåfängie excuser mödtt och lithet hopp
giordt varder om nogor undsättningh, så begiäre vij aif eder
oädigst, att I velen låtha eder till högste vara anläget till att
prestera oss then penningesumma, som vij aff eder fordra, in
Majo uthi godh tijdh, så att vij armeen något tijdigt mage komma
till att bruka. Thesslikest vele I och the föUiande månaderne
088 inthet undfalla, uthan alt, thet vij aff eder förmoda, eder
flijtt giöra oss till bijstånd att opbringa, såsom I bäst veta, huru
088 ther och heela fäderneslandet ligger macht opå, och vij
elliest fruchta att blifua aff andra till vårt störste hinder skäär-
aatte. Och endoch vij fuller gierne ledhe och edhcrt rådh theri
adprobera, att armeernes underhold blefue emellan landskaperne
uthdelet, så att I för een deel theraff omsorgh dragha motte,
lickväll, mädan vij om the andres bijstånd ickie ähre så förvis-
sadhe, och hända kan, att vij armeerne undertijden contrahera,
och undertijden icke så myckit, som förslaghen lydha, till theres
underhold behöffua, så holla vij gott, till thess att ther om een
fastare resolution fattcs kunde, att alt underholdet till oss på

*) Detta förslag hnr af utg. icke knnnat återfinnas.

694

een ortt motte arrtvera och blifua under vär disposition, och
begiäre förthenskuld, att I eder penningepost till oss velen adres-
sera. Medh brödhet begiäre vij ännu nådeligen, att I i lijka
motto velen giöra eder flijtt, att komma oss till bijst&nd. Och
endoch I förmenen eder thet falla nogot svårt, liquätl, mädan
vij annorstädes ingen stoor undsättningh kunna giöra oss facit
opå, sä hoppas vij, att then nyttan, vij afi brödhet haffua, kunoe
här emoth vare fiender nogott gott uthretta, och eder vaanlige
omsorgh om vår framgång skall noghsampt kunne hoos edher
the difficulteterne superera. Och ähre vij väll tilfridz, ttt
I brödhet uthi the penninger vij aff eder begiäre i the månt-
der effter Majum pro rata afFkorta, och vele vij thet gieme,
i staden för reede penninger, så högdt thet sigh kan belöpa,
anamma, allenest I thet så längie i Köningzbergh, Elbingeo,
Dantzich och Brunssbergh på credit, och hvadb sätt I kunne,
opbringa, och oss så medh nogon godh quantitet ther aff, som
heelc then summa reeda penningar, vij fordra in Majo, kunne
secundera. Vij försee oss här uthinnan till eder vaanlige flijtt
och åhoghe, att I icke läthe oss oundsatte, effter I och thernt-
öfucr väll kunne tänckia, att, såsom mast all haffran uhr allareede
aff vårtt rytterij i thesse quarteeren förtärd, så skall thet i viår
blifua så myckit värre, och ickie allenest causera rytternes un-
dergångh, uthan och en omöijeligheet medh them nogot i feldt
att uthretta, huar fienden, som väll skiee kan, oflis tå ville uthur
quarteren forcera. Vij vele therföre aff edher nådigst hafua be-
gieret, att I velen giöra eder flijtt till att förskaflTa oss ifrin
Pryssen till ett tusend läster haffra in Martio och Aprili, huar-
medh vij rytteriedt kunne, ther så behöfues, giöra beredet att
föHa oss i feldt. Och kunne vij väll lijdha, att I then samma-
ledes på fölliande månaderne affdraga. Thette vij edher nådigst
eij hafue velet förhoUa, förmodendes, att I oss häruthinnan giören
adsistence, och vij biifue eder altijdh medh gunst och nådhcr
bevåghne. Befahlandes eder Gudh alzmechtigh nådeligen. Aff
Stettin den 1 Martij, Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prassent i Elbingen den 12 Martij, Anno 163 T

695

507. Stettin den 2 Ma» lesi.

Anskaffandet från Preussen af spanm&l, bröd och penningar till armén i
Tyskland är af högsta vigt; likaså bör om möjligt fotfolk därifrån sändas.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Såssom vij hafve
gifvit eder i förgåår tillkenna, herr Cantzler, för hvadh orsaker
Tij så högeligen åstunda att blifva af eder undhsatte med någen
godh post brödh, så, alldenstundh vij förmode, att sådant skall
falla eder mycket lättare, än hvar I heele then posten, som vij
af eder reqvirera, uti redbe penningar prestera skulle, effter
som I spanmälen och brödhet bettre opå credit kunnen bekomma,
så begiere vij ännu nådigest, att I veelen giöra eder höghste
iiijt, att I oss i dette fallet kunnen med någen godh deel brödh
secundera. Vij förmeene, att när I så disponeren, thett vedh
3,000 tunnor brödh i Köningzbergh, 3,000 tunnor i Dantzich och
3,000 tunnor i Elbingen och Brunssbergh månadtligen blefve ba-
kadhe, skulle I thor med lättest affkomma. Så kundhe I och
bruka eder Rolleshaussen här utinnan till adsistence. Och när
vij ifrån eder till 10,000 tunnor brödh månadhligen kundhe be-
komma och så något bijståndh ther till uthur Lifflandh, vcele
vij förmodhe ther med mere, än hvar vij finge i dhen staden
penningar, att kunna utträtta. Doch veele vij och giöra vårt
fulle facit opå, att hvadh vij in Maijo af eder begere, skall oss
i redhe penningar vist och i godh tijdh varda praesterat. Och
förvänte vij här opå medh dett förste eder säkre resolution,
hvadh vij skole oss förlåtha oppå. Sedan, effter fienden blijfver
här i negdhen mächta starck, och sigh nu på våro. qvarteer i
March, Pomeren och Mcklenburgh hårdt anträngier, och, så-
som I Seen aff bijfogade copie af Generalvachtmestaren Vir-
mundz bref, achtar att formera här tvenne arméer, så gjorde I,
både therföre såsom och elliest för vare armeers afgångh skuldh,
mächta väll, om I oss medh någre trouppar footfolck kundhe
vedh förste lägenheet komma till undhsättningh. Hvilket vij
eder nådigest icke hafve veelet förhoUa, och blifve eder med
gUDBt och nåder bcvågne. Befalandes eder Gudh alzmechtigh.
Aff Stettin then 2 Martij, Åhr 1631.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent i Elbingen den 12 Martij Anno 1631.

696
608. Passewalk den 6 Man 1681.

Att sörja för Colbergs förseende med garnison och proviant.

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter Collbergh
nu meere igienom Gudz nådh ähr öfuergonget och kommet i
vare händer, her Cantzler, huilken oort, såsom een then princi-
paleste i Pomeren och för Dantzich stadz skulidh, nödhvändigt
moste tages i achtt och väll besätties, på thet man sedan ther
disposition giöra må till at underhoUa nogre små skiep, som
then egensinnige Dantziger seglatzen styra kunna, så, mädan vij
vidh thette tillståndh, då Tilli incumberer oss tammeligen starckt,
ickie väll kunne nogot af vare troupper, the uthan thet ähre
svage nogh, till samma besättning ombära, begiere vij therföre
nådeligen, at I af the Pryssiske regimenterne strax till 5 eller
600 man under nogon godh capteins conduite uthcommendera
velen, at blifua thersammastädes till garnison, på thet vij thet
folk, som ther nu ligger, annorstedes mage employera. I vele
och tillsee, att samma platz motte med nogre 100 tunner spanne»
mall blifua provianterat, och elliest i alla motto så försorgdh,
at fienden then sigh ickie så lätteligen åter må kunna be-
mächtige. Thette vij eder nådigst hafua velet com mitten.
Och befale eder här medh Gudh nådeligen. Aff Pasewallk theo
5 Martij 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Praesent. i Elbingen den 15 Martij Anno 16S1. Brefvet år
skrifret med Sekret. L. Grnbbes hand, — Ett bref på tyska af samma inne-
håll finnes i det tyska registratnret för 1631» fol. 129.

600. Angermünde den 11 Mars 1681.

Växeldragnlngen: det från Preussen begärda brödet; licentemc 1 Preussen
och Lifland; spanmålshandeln: betalning af kredltorema i Prensaen; bref
till Polska ständerna; uppköp af hafre; anskaftande af fotfolk; om Dan-
mark; betryggande af Colbergs besittning.

Kongl. May:tz nädigste resolution opå the puncter,

som Rijkzcantzleren, vällborne her Axel Oxenstieme

underdånigst söker förklaring öfuer. Actum Anger-

myndhe then 11 Martij Anno 1631.

1. EflFter Cantzleren ickie kan fåå någon Factor i Dantzich, så

hafuer K. M:tt skrifuit Erich Larson till, att han antingen drager

697

rijne växicr på Cantzleren eller Spiring, så att creditor[er]De see
opå them om yaxlcrneo betalningh, eller att ban sielffnogon för-
ordnar till Dantzich, som ther blifuer liggiendc och hans växicr
accepterar, tagandes äff Cantzleren och Spiring ordre och pro-
TisioD tili betalningen*).

2. K. M:tt hafuer och förraanadt Erich Larsson att accep-
tera och betala Cantzleren växler, att dragha medh små summer
tilbakers igen, att avisera tijdigt för uth. Och tvifler K. M:tt
inthet, att Cantzleren och på sijn sijdha giör then förordning»
så att Erich Larssons växler, som han dragher åth Pryssen, äter
blifva der richtigt betalte, på thet crediten allestädes kan varda
maintenerat.

3. Huru höghnödigt K. M:tt ähr att blifua aff Cantzleren

undhsatt på brödh, thet haffuer K. M:tt för thette Cantzleren

gifyit till förstå. Ty om K. M:tt i sommar nogon belägringh före-

tagha eller något annadt emoot fienden skall kunna uthrätte, så

kan K. M:tt icke ther till kommn, medh minder K, M:tt itt godt

förrådh på brödh hafua må. Och, endoch Cantzleren sijne diffi-

culteter föregifuer och meener, att K. M:tt väll kunde här lätha

beställa bakare, om han allenest spanneroålen fourneredhe, så

troor liquäll K. M:tt, att Cantzleren mykit bequämere i the

Pryssiske st&derne, ther så månge 100 skiep undertijden i een

veku medh proviant bespijsas, skall nogre 1,000 tunnor brödh

månadtligen och effter handen opbringa kunna, än här nogot ba-

kerij anställes, ther hvar stadh njuggest haffuer bakare tillfyllest

till theres dagelige nödhtorfit. K. M:tt förmoder therförc och

bcgierer ännu nådeligen, thet Cantzleren vill giöre sin högste

flijtt, att skaffa K. M:tt een sådan post brödh, som K. M:tt för

thette hafuer begieret, nembligen till 10 eller 12,000 tynnor in

Majo; 10 eller 12,000 in Junio och så allt foort, tillthess the

40,000 tynnor, som K. M:tt äskat hafuer, opfylte vardha. Och

ähr K. M:tt väll till fridz, att Cantzleren samma brödh pro rata

in Junio och the andre månademe uthi the penninger, han elliest

reeda gifua skulle, affkortar, så att han liquäll inthet här igenom

varder besväradt, allenest huadh penningar K. M:tt in Majo

fordrer, att the uthan någon affkortning praesteredo varda.

4. Hvadh Cantzleren förmäler om Pryssiske licentcrne, thet
iäther K. M:tt sigh altsammans väll behagha och täncker icke he-

*) Köpta af E. M:t8 bref till Erik Larsson dat. Angermiinde den 11 Mars
1631 finnes här bilagd.

698

ler att giöra theri nogor förandringh, medh mindre K. M:tt tber-
om först nådigst söker Cantzlerens betänkiande.

5. Cantzlerens förslagh, att Lijilandske licenteme medh span-
nemålsshandelen motte conj ungeras, och Cantzlerens debett giöre
så rayckit högre, thet läther K. M:tt och gott vara och sänder
förthenskuld Cantzleren een fuUmacht*), samma licenter att haffut
nnder sijn disposition, såsom och itt breff till herr Johan Skytte,
att han sigh ther effter veet ratte, och giör Cantzleren i alla måtto
bijståndh. K. M:tt förseer sigh och ther emoot till Cantzleren,
att han ju så lager, thet K. M:tt then summan, som K. M:ttopå
samma Lijffländsclie licenter till thess stat anslaget hafuer, må
blifua K. M:tt i rattan tijdh fulgiord.

6. Hvadh spanmålshandelen vidhkommer, så hafuer K. M:tt
then aldeles gifvit och tiltrodt Cantzlerens disposition, huanridh
K. M:tt och läther blifua, och vill therföre inthet obligera Cant»-
leren att sållic eller sända spannemålen till nogon i synnefneet,
uthan Cantzleren må sielff theri sökie K. M:ttz gagn och forded,
thet bäste han kan. Vill han nogot i then handelenn bruka Erich
Larsson, kan thet på beggie sider tiäne till att stabiliera credi-
ten, män så vill K. M:tt Cantzleren ther till inthet vijdere til-
binda, än han sielff finner gott och nyttigt.

7. Att Cantzleren sigh befahrer för the contracter, som på
spannemåll giorde ähre och praesteras moste, thet the honom med-
len skulle förtaga, så hafuer K. M:tt allereedo gifuit Cantzleren
tilkienna, att K. M:tt inge contracter meerc vill bestå än then
medh Cordt Tor Helle och Hans Hansson (huilcken icke rätt högdt
kan löpa och mästedeeles skall vara betaldt) och så the 400 lir
ster, som Marskalcken hafuer i HoUandh försåldt. Och förmoder
K. M:tt förthenskuld, att ähnnu fuller i Sverigie nogon godh port
spannemåll skall finnes i förrådh och kiöpet varder sigh och vall
sättiendes, när huar och een seer, att han inthet fåår uthskipa.

8. The breeff, Cantzleren haffuer begieret till Gubemeurerne
i Est- och Lijflfland samt Räffle och Rijga stadh om spannemåUs-
handelens befordran, them skicker K. M:tt her medh Cantzleren
tilhanda**).

9. Thet förslaget Cantzleren och giör att betala Pryske cre-

ditorerne medh spannemåll, och använda theremoot licenteme till

then Tyske staten, thet behagar och K. M:tt ganska väll, alle-

*) Se följande N:o 610.
**) Kopior af dessa bref till Joban Skytte och, mut. mut.. till Philip Skt-
ding samt Riga och Reval stad, daterade Angermiinde den 9 Man, finnas pA
sitt ställe vid brefvet i behåll.

699

Best att K. M:tt thc summor, K. M:tt hafuer giordt anordning
opå, bekomma motte. Så ähr och K. M:tt väll tilfridz, att, så
frampt Cantzleren förmärckcr något åthorslagh i spannemälen, tå må
[han] antingen then in loco, ther han ligger, för een måtteligh prou-
fijtt föryttra eller och tagha ther licenter aff, huilcket there han
finner K. M:tt bäst vara, huilcket K. M:tt Cantzlerens discretion
och försichtigheet heemställer.

10. Hvadh Cantzleren hafuer Polniske ständerne tilskrifuit,
läther sigh och K. M:tt väll behaga och tviffler inthet, att Cantz-
leren altt drifucr till een godh ände.

11. Härhoos K. M:tt begierer, att Cantzleren ville opkiöpa
nogre tusende tunnor haffra och sända K. M:tt medh förste lä-
genheet, effter rytteriedt ähr elliest så aff sigh kommedt, att, om
the icke få något att refrichera theres häster medh, haffucr K.
M:tt lijten förmodan om nogor tiänst aff them.

12. Althenstund och K. M:tz armee, bådhe för then onde
betalningh, här haffuer vanckat, såsom och för thesse continuer-
lighe tågh skuld, myckit är försvagat, begierer therföre K. M:tt,
att Cantzleren ville giöra sin högste flijtt och tänckia opå me-
dell, att han K. M:tt medh något antaal knechter kan medh thet
förste secundera.

13- Effter och thet sidste Konungens breeff i Danmarck om
Rheengrefven ähr nogodt hårdt och haffuer itt vidt uthseendhe,
så ville Cantzleren om thenne action K. M:tt sitt betänckiande
meddela och i medier tijdh effter sitt förre förslagh giöra sigh
fast på någon flotta i Pryssen, huarmedh han licenterne kan main-
tenera.

14. Effter och K. M:tt stoor macht opå ligger, att CoUberg
må blifua väll förvaradt, bådhe medh folck och proviant, så ville
Cantzleren, som ähr ther i negden, om then ortens beskaffenheet
förnimma och så laga, att han blifuer i alla motto väll försorgdh.
Enkannerligen effter K. M:tt väll behöfuer then besättning, ther
nu ähr inne, annorstädes, så begierer K. M:tt, att Cantzleren no-
gre 100 knechter uthur Pryssen, anten till vatns eller landz, tijt
skicka ville och medh them platzen låtha besättia, så att the an-
dra kunne aflöste varda och på nogon annor ortt till K. M:tz
tiänst brukes.

Gustavus Adolphus m. p.

(Sigill.)
Anteckning: Prsesent. i Elbingen den 28 Martij, Anno 1631.

700

610. Angermünde den 11 Man 1681

Fullmakt att hafva direktion ötver alla tallar och lioenter i Karelen, EsUjoid,
Ingermanland och Lifland.

Vij Gustaff Adolph etc. göre vitterligit, att, effter som vij
för thette hafua tilltrodt vår troo man, Rådh, Cantzler och Ge-
neral Gouverneur i Pryssen, edle och välborne herr Axell Oxen-
stiern, Frijherre till Kimmeto, Herre till Fijholm och Tydöen, fiid-
dare, all spanmålsshandelen uthi alle vare land och provincier, sk,
på thet han må hafua medell och lägenheet then theste bätter,
hälst uthi Estland, Carelen, Ingermanlandh och Lijflandh, till vår
och rijkzens tiänst att uthföra, så hafve vij honom committerat,
som vij och här medh honom tilltroo och committera att hafua
dispositionen öJFuer alla vare tuller och liccnter uthi bemalte
vare provincier Estland, Carelen, Ingermanneland och Lijfland,
them att föreståå och dirigera, effter som han vår och rijkzens
tiänst nyttigt finnandes varder. Vij befale fördenskuld alla vare
Gubemeurer, StadthoUere och Befalningzmän i bemalte landzänder,
att the sigh här effter med bemalte vare tuller och lioenter ther
sammastädes in thet vijdere befatta, än att the i altt, hvadh väl-
bemälte Cantzleren till vår tiänstz befordran hoos them ansökia
kan, honom godh adsistence bevijsa. Så befale vij thesslike^
alle vare tullenärer och licentförvaltare thersammestädes, att the
välbemälte Cantzleren i allt, som tuller och licenterne angåår, på
vare vägner obediera, giöre honom ther reeda och beskiedh opå,
och, huadh han them till vår tienst theruthi befalendes varder,
ovägradt effterkomma, så kiärtt hvariom och enom ähr vår ko-
nungzlige onådher och hämbdh att undvijka. Till visso haffue
vij thetta medh vår egen hand underskrifuit och vetterligen vårtt
signcte undertryckia lathet. Aff Angermynde den 11 Martij, Åhr
1631.

Gustavus Adolphus m. p.

(Sigill.)

611. Vierraden [i Uckermark] den 13 Mars 1631.

Att träffa öfverenskommelse med en borgare i Riga rörande köp af kmt för
kronans räkning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij förstå, her
Cantzler, att vårt Cameråd hafver afftalt medh Hans Volepahl,
borgere i Riga, thett han skulle optinga tiugu läster krut till

701

^ Tårt behof, hvarföre han ville taga sin betalning af licenteme
for the tuhundrade läster spanmäl, som han uhr Ryssland och an-
dre orter hafver samanbracht, och vij elliest hade tillstadt honom
att utakepa. Så, aldenstund vij nu hafVe eder all spanmålsutt-
förslen committeret, och ther igenom all annor tillåtelse uphäf-
vet, och Tij likvel medh krutet väl vore tiente, hvar thett ho-
nom, Volepahl, för ett passligit köp afhandles kan, vele vij för-
denskuld eder nådigest hafva committeret, att I medh bemalte
Volepahl handla, så att han både för spanmälen (then I till vår
tienst sedan använda kunne) så väl som krutet någen viss betal-
ning bekomma må. Och vij äre eder medh gunst och nåder väl
bevågne. Befalendes eder Gudh alzmechtigh. Af Vierade i Yker-
mark den 13 Martij, Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Utanskrift: Till oss elskelig, vår och Sveriges Bijkes Troo-Man, Bådh,
Cantzler, Fallmächtige Commissarioin och General Oonvemenr uthi Pryssen,
£dle och V&lborne Her Ax eil Oxenstierna, Frijherre till Kimitho, Herre till
Fijholmen och Tijdöen, Riddere synnerligen nådeligen.

512. Schwedt den 24 Mars 1681.

Att sända Öfverst« Streufs ryttare till Tyskland och värfva andra i deras ställe.
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. AUdenstund, her
Cantzler, vij icke tvifle, så frampt på den nu holdne Rikzdagh i
Polen icke ahr någet slutet, som kan geråda till någen fiendskap
emot oss, dett eder stat skall fuUer vara säker, så ähr derföre
Tår nådige begäran, att I, på dett fall att I icke hafve någen
fahra till att förmodha, förskicke Streuffz ryttere hijt till Feldt-
marskalken, och kunne I strax låtha värfva så månge i staden
igen, hvilke I på all fall kunne hafva der hoos eder. Befalendes
eder här medh Gudh alzmechtigh. Af Schwedt den 24 Martij,
Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Elbingen den 7 April, Anno 1631.

518. Schwedt den 26 Mars 1681.

Om anyftndande af Erik Larsons biträde vid spaninAlshandeln.
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij sända eder,
herr Cantzler, här hoos een copia af värt breef till Erich Lars-

702

son*), om then spannemål, som af Svenske ranteme kommer p4
hans conto. Thy alldenstuudh vij icke veelc, att han eder till
praejudicium i komh andelen then skall pä sinn handh uthskiepa
eller söllia låta, så hafve vij för altt underslefz skuldh heller vee-
let heele then dispositionen hoos eder låta förhlifva. Doch, eff-
ter then posten för är förder honom oppå, och vij nödhgas här-
ifrån besvära honom ther öfver med vexeler, begiere vij derfore
nådeligen, att I uthi samma spannemåls försälliande honom fac-
toriet opdraga veele, att han spannemålen föryttrar och oss ther-
[u]thur then post, som elliest på eder komma måste, ehrläggier.
Hvilket vij eder nådeligen hafva veelet gifvit tillkenna. Eder
Gudh alzmechtigh befallandes. Åf Schwedt i Yckennark den 26
Martij, Ahr 1631.

Gustavns Adolphus m. p.

Anteckning: Prssent. i Elbingen den 7 April, Anno 1681.

614. Schwedt den 26 Mara 168L

Att skaffa penningar till inköp för Konungens stallstat.
Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij förstå aff eder
skrifvelse, her Cantzler, att Stallmestaren Roste[i]n meere aflf edher
fordrer, än vij hafua honom adsignerat**). Så endoch vij gemå
medh alla hadhe eder haffdt medh sådana poster förskonat, liq-
uäll, effter vårtt hoff i thette fallet hafuer varidt ganska illa be-
stält, hafue vij nödgas häruthi bruka edert bijstånd, nådeligen
ännu begierendes, att I bemalte Rostenn medh the femtusende
rijkzdaler vij honom till inkiöp hoos edher haffua invijst, velen
sökia medell medh thet förste att contentera, på thet vij medh
sådane oss höghnödige saker må blifua undhsatt«. Gudh befah-
landes nådeligen. Aff Schweedt den 26 Martij, Ahr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Elbingen den 7 April, Anno 1631.

*) Denna bilaga finnes i behåll och är af följande lydelse:
Gustaf Adolph etc. Vår gnnst etc. Effter eder kr vetterligit. Erich Ltf-
son, att vij hafua förtrodt Cantzleren all spanmålshandelen, så, på thet theri
inthet undersleff i nogor motte skie må, år therföre vår nådige villie, att I H-
tha honom all then spannemåll, som ähr i Sverige behollen och kommer pA
edher conto, föryttra, och eder inthet ther medh befatta, undvijkandes «Ua
accorder om någon spannemåll, effter som Cantzleren ther om allena skall hafna
disposition. Vij vele ther emot, så mycket som spanmålen i srenska förslaget
belöper, af eder conto afdraga, och af Cantzleren veta att fordra. Gudh befa*
lendes. Aff Swedt den 26 Martii 1631. Jfr registraturet för 1631, foI, 211.
♦♦) Jfr ofvan N:o 602.

703
615. Schwedt den 26 Mara 1681*

Om licentfribet för en qvantitet spanmål till Qustaf Horn.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Endoch vij inthet
geme noget tillåte, her Cantzlcr, thett eder i komhandelen må
nogett hinder inkasta, lickväl, medan vij förledett åhr hafve undt
och efFterläthett vår etc. her Guetaff Horn etc. att hijt skiepa 20
laster kom och 12 läster rogh licentfrijtt, thett han ännu inthett
hafver kunnat nyttia, så, på thett han therigenom nogett må
blifva i thenna dyra landzort i sin hussholdning lijsatt, begäre
vij therföre nådeligen, att I velen välbemälte Feldtmarskalcken
vår förra tillåtelsse thetta åhrett låta nyttia. Och befale etc.
[Datum Schweit den 26 Martius, Anno 1631].

Ur registratnret för 1631, fol. 219.

516. Carin (?) [nära Landsberg] den O April 1631.

Underrättelser från tyska krigskådeplatsen: Frankfurts an der Oder intagande
m. m.; undsättning med penningar och folk begäres från Rikskansleren.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. AUdenstund,
her Cantzlär, vij nu på en tijdh tillgörandes icke hafve eder om
sakemes tillstånd på thesse orter aviserat, sä hoUe vij therföre
högnödigt att gifva eder der om tillkänna. Såsom vij nu för no-
gon tijd sedan fömumme, Tilli taga sin marche från Neuen Bran*
deburg, och icke viste, hvart utt han var dirigerat, så äre vij
med vare troupper gångne till Schwett och oss der nogre dagar
logeret, förväntandes kundskap, hvart han hade sigh ärnatt. I
medier tijdh hafve vij bekommit kundskaper, dctt han hafver
vänt sigh bort ådt Magdeborg, vij och elliest förstode de Evan-
gelische Chur- och Fursterne icke hafva sluthett den i Leipzigh
berammadc conventzdagh, hvarföre hafve vij resolverat att gå i
egen person medh en deel af{' armeen up till Frankefurt an der
Oder, både på thett att vij motte vara så myckett närmare till
att förvänta conventzdagens uttgång så väl som till att divertera
Tilli och engagera honom uthi bataglie med oss (sättiandes Feltt-
marskalcken öfver Öderen in i Neumark med en deel af caval-
leriet till att maintenera Hinder-Pommeren, såsom och sökia till-
falle att belägra Gripzwald i För-Pommeren och, der lägenheeten
medgåfve, göra en diversion in i Mecklenburg) och äre altså vij

704

i denne månaden den 2:re till Frankfurt ankompne, huilckctt, när
fienden, som dess föruthan nogsampt hade kundskap om vår an-
kompst, i thctt hans crabater allestädes under vägen af vårt ca-
vallerie blefue slagne och jagade, sågh oss nalkas staden, tände
han elden på både förstäderne Lebusthor och Gubbensthor och
resolverede aldeles till att fächta. Vij logerede strax der under
vijnbergen, och, sedan vij hade recognoscerct platzeme, avance-
rade en hoop af vare musquetterere hardt in emoot stadzvallen
och commenderede en deel till att förfärdiga schantzkorger; och
endock han med tvenne häfftige uttfall bödh till att drijfaa vare
till ryggia, lickväl utträttade han der med icke annatt, än miste
Öfversten Behm med nogre officerere och gemene, och de öfrige
jagade[s] hufvudstupa in igen. Andra dagen, som var den tredie
hujus, läte vij göra batterier och plantera nogre kanoner, och eff-
ter middagen commenderede [vi] nogre troupper, som under fa-
veur af kanoneme skulle löpa an på fiendens uthanvärk och stadz-
vallen for begge döreme, Gubbensthor och Lebusthor, dem sigh
bemächtiga och logera sigh under muren, icke ens tänckiandei
sielfva staden den afftonen [intaga. Vi läto] effter klockan sex
speela med kanoneme och de commenderede troupper tappert
löpa an, huilka då igenom Gudz nåde icke allenast strax drefve
fienden hufvudstupa uhr uthanvärken och af stadzvallen, uthai
en deel fölgde honom i samma furien på hälen in under stadx-
porten, och en deel med nogre få stormstegar, lijka som flygan-
des öfver stadzmuren, komme in i staden och fachtade så länge,
att de andre vare öpnade porteme med petarder, hvarest de fnnne
för sigh en myckenheet af fienden under nogre höge officerere,
öfverstcr och öfuersteleut en anter, som der logerede med en ser-
deles armec både af ryttare och footfolck, nembligen Feldmar-
schalcken TifFenback, General Montecuculi, Offverste Tygemästt-
ren Schauenburg [o: Schaumburg] Ofversteme Sparre, Waldt [W«l-
dau?], Firmundt, Heduck (?)*) så och Ofverste Behms regemente,
som dagen tillf örende blefF slagen, med nogre ofverste leutenan-
ter, som commenderede sine serdeles trouppar, huilcke vare tap-
pert sloge på flychten och nederhugge alt, hvad the öfver komma
kunde, hvar ibland öfversten Heduck, huilkens lijk en part se-
dan kände för Schauenborg och öfversten Pirmund med nogre
öfversteleutenanter, capiteiner och ringare officerere sampt en

*) Hos Khevenhiller, Annales Ferdinandei XI: 1775 och i Theatnim Euio-
psBum II: 360 nämnas två stupade kejserliga öfverstar: Hiedum el. Hednn och
Harteck, hvilkas namn här måhända sammandragit« till ett.

705

mächta hoop gemene blefve liggiandes döde, och ÖfyerBtenie
Sparr och Walt med en Grefve [af Sebaudi?]*) och nogre ringare
ofHcerere, sampt tili ett tusende gemene (huilke gemene vij uthi
Tår tienst antagett hafva, och ett serdeles regemente af dem for-
mera vele), som hafue förstuckitt sigh här och thär, fångade. Do
öfirige, som söchte refugium öfver broen på andre sijdan om Ode-
ren, icke ens tänckiandes pä then schants, de vid broänden väl
besatt med stycken hade, hafve tagitt sin vägh ådt Gross Elowe
[o: Gross Glogau] och icke stadnat för än ett godt stycke vägz in
i Schlessien. Åre altså vij förmedelst Gudz dens aldrahögstes
bijstånd, uthan nogen synnerligh blodspillo eller afsacknatt effter
halffannan dagz belägring och vid pass en timmes beskiutning,
blef[n]e en så folckrijk och välbesatt stadh mächtige med all fi-
endens ammunition, den och till ett ährligitt stiger, med sampt
. .**) stycken, der ibland tvenne sköne äre med Eeijser Kudol-
phi nampn och vapn, så och till tiuge faner. Och oansedt Tilli,
effter undfången kundskap om vår marche up ådt Frankfurt, haf-
ver i en ijl oprycht med convoij af 10 compagnier Tysche ryt-
tere, tijo compagnier crabater och Lichtenstens regemente, och
ämatt sigh till Frankfurt, att vara sielff med i dess defension, så
hafver han lickuäl icke vidare hindt än till Alten Brandeburg,
huarest han, sedan honom är kommit till öronen om Frankfurts
eröfring, hafver stutzat, och står nu till vidare aviser, hvad han
sigh företagandes varder. Nu hafve vij till att fuUfölia denne
herlige victorie begifvit oss med alt cavalleriet och nogre troup-
per musqueterere hijt in emott Landzberg och fordrat Feldtmar-
skalcken i lijka motto op ådt på andre sijdan dijt op till att
blocquera dem, der inne äre. Och effter som en fiendens schantz,
som han här vid Warten hafver, så väl som the månge pass här
äre sampt sielfve Warten, icke tillåta oss att attaqueret på thenne
sijdan, så hoUe vij nu uppå att slå nogre broer så öfver passeme
som sielfva Warten, achtandes i dagh eller i morgon gå öiver in
på andre sijdan och conjungera oss med Feldtmarskalcken, ta-
gandes Landzbergz belägring med en furie före, och väntandes
med Gudz nådige bijstånd och der med en önskeligh uttgång.
Emellan Frankfurt och här hafve och vare sigh icke försummat,
uthan allestädes upklappatt fiendens crabater, och ännu dageligen
här och där i skogerne, huarest de af ångest och förskreckellse

*) Tomrum för namnet är här lemnadt i texten, men sä väl Ehevenhiller
på a. st. som Theatmm Enropseum uppräknar bland fångarne en grefye Sebandi.
**) Tommm för summan är här lemnadt i texten«

Axel Oxenstierna^ IL /. 45

706

såsom skingrade fåår sigh förbolla, af vare trosspojker och foura-
gerere ertappas och slås. Och alldenstund vij nu förmedelfit denne
oss af Gudh alzmechtigh erholdna victorie icke allenast hafue
nederlagt störste deelen af denne fiendens armee, bemächtigatt
oss dess artellerie, uthan och distraherat de få, som hafva blifvitt
öfver, och dem alla kraffter förtagitt, så att vij nu, snart tillsäi-
jandes, kunne, för än fienden hinner åter till att stärkia sigh, gi
hvart oss täckes i Rommersche rijkett, och elliest göra vare för-
trychte och i älende förde religionsförvanter ett märkeligitt bij-
stånd; till huilcken ände vij ögonskijnligen sij, att Gudh oss
thenne härlige victorie enkannerligen beskart hafver, om vij al-
lenast hade medell till att nogorledes contentera vår soldatesqua,
serdeles rytteriet, som här till, öfver all förhoppning, bå troligen
med ett så godt tålamod välvilligen hafve sigh bruka låtedt. Nu,
opå dett deras välvilligheet uthi lengden, när the, seendes inthett
föUia på theras sold, icke må vändas i vedervertigheet, och vij
mage nyttia dessc herlige occnsioner (huilke vij alla dagar for
ögonen see och näst Gud på vårt ändsätt och success trösta) [till]
vederqveckellsse och restitution, så är oss högnödigt, att vij sij
oss om medell, huar igenom folckett må kunna bollas i devotion
och fördenskuld begäre vij af eder nådeligen, såsom af den vij
vårt största och högste credit till denna krigzexpedition förvänte,
förmodandes att eder stat nu i dett närmeste vara väl formerat
att I oss med en anseenligh summa penningar till undsätt komma
vele; och dett, om möijeligitt vore, till ett paar tunnor guld, eff-
ter som vij förvänte med thett snaresta edert advis här uttöfver,
inthett tviflandes om eder åhåga, flijt och möda häruttinnan.
Sedan, alldenstund vij förnimme inthett vara beslu thett på then
holdne Rickzdagh i Poland, som gifver någen apparence till krigh
eller osäkerheet emot oss, derföre såsom och hvar regementeme
elliest äre tillfyllest, vele vij förmoda, att I skole kunna mists
nogett folck; begäre derföre i lijka motto nådigest, att I oss, så
myckett I mast kunne umbära, tillskicka vele, på thett vij mage
hafva dem i staden till att bruka i feldt för dett, vij nu moste
besättia dcsse städeme med här oppe. Vij äre eder altijd med
gunst och nåder väl bevågne. Och befale etc. [Datum Carinn
den 9 Aprilis, Anno 1631].

Ur registraturet för 1631, fol. 240.

707
617. LandBberg den 17 AprU 1681.

Att låta återställa en bortförl&nt äng till sin förre ägare.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Wohlgeborner be-
sonders lieber und getreuer. Unss hat unser Obristerleutenant
und liebe getreue Geromar (?) Reiuhold Crockow auf Ossakens
und Nippeglenss uuderthenigst gebehten, wir geruheten ihme
seine im Fischowischen Werder erheurathe[te], und von euch an
jeuren aufwarter einem, nahmens Capel, alss caduc transferirte
wiesen, die Sparrow genant, gnedigst zu restituiren und wie-
derumb zuzueigenen. Wan wir ihme dan auss vielen respecten
gebehtener mässen zu gratificiren gemeint sein, und darfür hal-
ten, geregter Capel könne anderwerts leichtlich erstatung be-
kommen, so begehren wir hiemit gnedigst, Ihr wollet ihme,
Obristenleutenanten, bemelte wiese Sparrow, alss damaln eigen-
thumbsherren, von dem izigen possessori ohnverlengdt hinwie-
derumb abtreten lassen. Hieran beschicht unser zuverlessiger
wille und meinung, und wir verbleiben euch zu gnaden wohl
beygethan und gewogen. Geben in Landebergh den 17 April,
Anno 1631.

GustavuB Adolpuß m. p.

Sekret. J. Nicodemi anteckning: Prss. Elbing den 17 Maij 1631.

618. Frankfürt an der Oder den 22 April 1681.

Tristen med Danzig; spanmålshandel och licenter; den för Konungen ange-
lägna penningenndsättningen; sändande af bröd m. m.; Ramsay; Boda
regementet; Rikskanslerens tillämade resa till Konungen; Rhengrefyen;
en flotta 1 Preassen; polska kungavalet; svar på särskilda frågepunkter.

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige etc. Edhre tvenne
schrifvelser uhr Elbingen af den 24 och sidste Martij eampt
någre frågepuncter af den sidsta Martij*) her Cantzler, hafve vij
här undfångit, med någre edhre bijlagor, och vele edher der opå
till svar nådigest icke förhoUa.

Först alldenstund vij förnimme dhe Dantzicher fara fort med
lakan-stempelen, så till vårt som dhe Elbingers prsejuditz och
skada, och I der emot förmcene edher möta dem med en tull

*) Finnes i behåll bland Rikskanslerens bref till K. M:t 1631. R. A.

708

vidh Junkertreill opå dett godz, som föres emellan Dantzich
och Pryske hafved, såsom och på vare vågner behålla förhög-
n ingen på klädetullen, så late vij oss detta edert förslag nådi-
gest väl behaga, och hemstella eder discretion dett att Stella i
vårket. — Sedan, hvad administrationen belangar om komhan-
delen och licenterne, lijta vij på Gudz välsignelse och edher
flijt och late 088 nådigest och väl behaga eder disposition der-
uthinnan, men huru högt I är belastade i Liefland, skole I fk
förslag opå, och hoppes at deri icke skal vara stoor difficultet.
— Men dett vij, för dett tridie, emot förhoppning see edher
tviffla till att prsestera oss in Majo den summan, som vij på
edher hafve satt, serdeles för dett at kornhandelen icke kan
nyttias för ån in Julio och Augusto, så och för dhe expenser,
som gå på den statens underhåld, recreuer och mehra, som I
derhoos formale, förnimme vij fast ogerna. Vij hafve fuUei
sielfve kunnat besinna, dett samma summa minst^deels skulle
kunna praesteras af kornhandelen, doch hafve vij gjordt vårt
visse hopp, at, medan seglatzen på dhe orterne hoos eder hafver
så tideligen kunnat gå an, at I af licenterne skulle kunna bringi
oss den posten tillväga, och, så frampt vij ännu icke blifve af
edher undsatte med samma post, då vete vij icke vare saker
här till att uthföra, ty vij äre nu aldeles förblottade på pennin-
ger, eij heller hafve vare ryttere i någre månader bekommit en
penning, uthan hafve uppehollit sig af roff, hvar igenom dhe
hafve sig sielfve meera ruinerat än hulpit; hafve och derigcnom
så förderfvat aflFectionen hoos mången, som hafver meent ow
ganska väl, som och aldeles uthödt dem, så att dhe nu hvarken
vete rådh till att hielpa sig sielfve, mykit mindre göra oss något
undsätt. Vij begäre ännu af edher nådigest, at I göre all möje-
lig flijtt till at komma oss till endsätt med samma post. I vete
sielfve, at dhe andre vare förslag på dhe andre orter are vil
visse nog; men det motte uthan tvifvel sticka i händerna på
en part, som der med hafve till at giöra, och, så frampt vij icke
vore så försäkrede om eder flijt till vare medels fortsettiande,
då ville vij heller resignera scepter och chroua än continueia
i dette väsendet. Hade vij nu i förstone så mykit, at vij kunde
gifva rytterne ett quartal, då kunde vij likväl hafva något hopp
om deres villigheet, men, om dett icke kan skee, då hafve vi)
icke annat än mootvilia och deres ruin till at förmoda. Ty vij
hafve taalet af ryttere till än 14,000 man, men icke 5,000 som
äre beredne. Skulle dhe nu blijfva längre uthan penninger, d&

709

ville och fölia derpå dhe fåås ruin, som ännu äre beholdne.
Footfolkct är i lijka måtto så godt som malcontent, så at dhe
så fast förlöpa, som vij hinne värfva till. Hvad Stallmesterons
post yidkommer*) så är den icke så stoor, och kunne väl lijda,
at den afkortas på handpenningerne, eifter som den och af hand-
penningeme meent är. Värfningerne hafve vij mästedeeles tagit
af eder; om I hafve sielfve låtet anstella någre andre, dettvete
I sielfve bäst. — Till dhet fierde; hvad brödet belanger, så läte
vij oss nådigest nöia, om dhet allenast blifver till otta eller tije-
tusende tunnor, effter vij sij af Skyttens breff, dett vij och hafve
der ifrån en tämmelig post at förmoda. Ha£Fran kommer oss,
sä roykit I kunne komma till väga, väl till måtto; men at vij
skulle skicka skeep här ifrån till att låta hemptan, vete vij nu
der ingen rådh till. Eliest medh hoUe vij för dubbel omkost-
nad, at skeep skulle löpa olastade här ifrån; och till at skicka
v^äre egne örlig skeep dijt är oss icke heller lägligit, helst medan
i Dannemarck göres store prseparatoria till siöss. Eliest gör oss
och dett taal, som går om den Hamborgske förlijkningen, så väl
som dhe nyie värffninger, dhe Danske anstella, tvifvelachtige.
Vij hafve fuUer någre fracht skeep på vår stat uhr Holland, som
vij hafve achtat bruka till Hostokz belägring, men effter den
fuUer inthet kan företages för än in emot Augustum, effter vij
nu hoUe opå och vilia gerna endtsättia Magdeborg, så vele vij,
der dhe ankomma, gifva dem ordre till at löpa till edhcr. Men
hvar dhe icke komma, då begäre vij nädigest, at I sielfve frachte
der till så månge skeep, som der till behöfves, och remittera
frachten hijt pä Rentecammaren, eller, der I den betalte, då äre
vij nådigest tillfridz at den kortes på edher summa. — Till dhet
fempte; at I hafve förordnat Ramse till Cohlberg, behagar oss
ganska väl. — Till dett siette; att I vele sända thet Röda rege-
mentet hijt till oss, dhet holle vij icke rådeligit, uthan see hel-
ler, att I dett behoUe såsom gamble soldater till den ortens
bättre säkerheet. Men der I kunne miste nogot folck, så holle
vij bäst, att I sände någre af dhe nyie. I ville och så laga, at
I formere der en sådan militie, som kan conservera den staten.
— Till dhet siuende; edher hijtkompst belangande, så veet Gudh,
huru högnödig then vore oss, så in consilijs som eliest för trac-
täter skuld och sådant meera, effter vij så godt som allena moste
här alle vare saker sielfve dirigera, hvilket gifver oss icke ringa
omak och arbete. Men effter vij deremot see, att vare saker
♦) Se ofvan N:o 614.

710

på dhe orterna skulle taga deraf afsaknad, så vele vij heller,
ehvad vij då för möda effter Gudz ville skulle uthstå, att I der
än till een tijdh, så länge I kunne Stella alt i godh order, och
serdeles att bringa medh edher der ifrån någon anseenlig summa
penninger, förblifve. Abre och väl tillfridz, at I förordne Körskel
[o: Koskull] till Brunsberg i Hans Munkes stelle. — Till dhet ot-
tonde ; dhet I hafve ärnat at sända Erich Larsson kopparen, der uth-
innan göre I väl, och late oss nådigest behaga alt, hvad I der uth-
innan disponere. — Till dhet nijonde; hvad Rhengrefven vid-
kommer, så vele vij fuller see till, att vij accommodere oss effter
tijdhen. Den flottan I vele anretta, troo vij fuller skall falla
edher besvärlig, men, der Konungen i Danmark än toge sig
något före emot oss, meene vij edher väl kunna få beslå så
månge vährbare Engelske och HoUendsche i Pillow, som I kunne
bruka till att infestera honom medh. Och effter vij fuller kunne
tänkia, dett HoUenderne och de Engelske näpligen skole veU
tiena emot honom, för seglatzen skuld genom Sundet, så vele
vij, at I, på all tilldragande hendelse, läte värfva edher en hoop
siööfolck, hvilke I på dhet fall, at något missförstånd itändes,
och desse icke ville tiena med deres skeep, kunde bruka pi
samme skeep. Behöffdes dhe och inthet der till, så kunde I
bruka dem på lådier och pråhmar, som I der hafve, och eliest,
der så behöfves, i vacht i guarnisonerne. Hvilket, endock thet
synes fuller vela kräfvia någon stoor omkostnad, men likväl så
är dett bättre, at man dhem hafver på all händelse, än dhe
skulle feela, när man dhem bäst behöffde. — Till dhet tionde,
hvad konungevahlet i Poland belangende är, så görs icke behofi
der om något meera at göra, effter dett fuller är en indifferent
saak.

Hvad nu videre edre frågepuncter belanger, såsom första
om Rewelske pfundt-tullen skall effter förre ordning lefvcreres
till slottet och Riga portorium till Rentecammaren i Riga, så
äre vij nådigest tilfridz, at så skee må, och vele vij, at dhe sta-
terne mage blifva tillbörligen underhåldne. Vij skicke edher
här bredevidh ett förslag öfver samma staters undcrhåld, och
begäre nådigest, at I dett vele öfversij, och, så frampt dhet be-
höffde någon correction, såsom väl hända kan, effter dett är
något länge sedan vij vore på dhe orteme, I då dhet vele ju-
stera, alt till den statens conservation. — Sedan förfråge I un-
derdånigest, at, effter, förmedelst saltlicenternes tagande i Räffle,
skall fuller all salthandelen afvendas ifrån dhe quarteren, om vij

711

icke YÜle lijda, at saltet i iDgermanland och Estland blefve effter
adveBant, som andre vahrur, förlicenticret och förtullat, eller om
man stricte skal blifva vidh saltlicenten stående, sä är der opå
Tån nådige svar: At vij för tvenne orsaker skuld hafve most
påleggia dhem Bevelske samma saltlicent; först för deras moot-
TÜligheet skuld till att bijspringa oss i fiord uthi kornbandelen;
sedan at dbe droge alt saltet ifrån Finland till sig, förmedelst
dhet dbe vore licentfrij, bvarifrån Finnerne sedan bämptade alt
aitt salt, ocb vij miste derigenom licenten af alt dett salt, som
förbrukedes i beele Finland och Norlanden. Men sä kunde dhet
fuUer så vidt limiteres, at der oprettedes ett sådant salthus, som
i Götheborg är, och licenten gofves, när saltet såldes uth till
dem, som boo der i landet; men hvad som såldes eller fördes
till Ryssland, anten på Narfven eller Nyen siöledes, dett motte
vara fritt för samma licent, eljest vore all saltlicenten om inthet.
— Till dhet tridie; huru vidt vij vele favorizera dbe Svenske
officererne, som nu i Tyskland äre, om någon ville låta föra
victualie uhr Sverige, Finland eller Lieffland till sig och der
blanda in understundom spannemäl tillhoopa, så, emedan der
under skulle lätteligen kunna löpa någon fraude, vij och eliest
icke hafve här månge, som skole hafva stoor provision till at
föra hijt, undantagandes ber Gustaff Horn och ber Åke Tott, så
vele vij fuUer förmoda, at dhe heller skola instella med sådant
förande, än dhe skole der igenom anretta något tillfälle till vare
orders brytande. Vij vele nådigest, at I all sådan afskiepning
till oss remittera. I medier tijdh kunne vij oss betänkia, hvad
giörligit är eller icke. — Till dhet fierde; dhet I förfråge, om
I skole skicka oss penningerne baare eller per växel, så, allden*
stund vij väl kunne tänkia, at dhet vill fuller gifva difficulteter
till at få dem så baare op, äfvon när dhe behöfves (dessföruthan
ville dett ock gå långsampt till, för än dhe kunne komma oss
tillhanda, effter vij äre så långt oppe i landet stadde, ty först
kunde vinden arrestera dem emellan Pryssen och här, och sedan
dhe komme till Stetin, kunne vij ändå icke blifve dem mächtige
hijt op på ett paar veckors tijdh för den starke Oderströmen
skuld, och så mykitt längre, när mootväder är, och der dhe
skulle gå till landz, dä hafve vij til at bära fara så för vare egne
ryttere som för sielfve fienden, der han åter begynte till at
trängia in åth desse quarteren, till med så skulle man stå even-
tyred till siöss uhr Pryssen) och endock vij toge fuller een stor
afsaknad förmedelst dhe opgälder, som skole gifves för växlerne.

712

likväl, när vij öfverväge både längsamheeten och dhe äventyr,
8om baarheeten med sig förer, sä hoUe vij likväl vexleme bäst
till at fäå tidig och säker provision igenom. Kunde I sända
nägen karl till Stetin, som der sute och droge emot Spiring,
vore dett väl och godt. Vij vele och beflijta oss at fä här i
Frankfurt, Giistrin och Berlin, så ock, der vij komrae längre op,
ttthi Leipzig någre, som fournerede oss här oppe penninger och
toge sin betalning per vexel af eder igen. Vij vele fuUer låta
taga dhet i acht, at I icke skole blifva belastade, öfver dett edher
bör prsestera, allen est I altijdh ad visera oss om edher reliqna,
och hvad det lijder med medlen till hvar månadz post, som eder
bör prsestera, på dett vij kunne låta lämpu sichtet der efiter på
dhe växler, vij här ifrån draga läte. Men på dett vij, i medier
tijdh sådant kunne ställas i värket, mågc blifva endsatte med
penninger, vele vij nådigest, att I skicke oss alt, hvad I kunne
komma till väga i baar, dett anten till siöss eller land, som I
befinne bäst och vissest, ju förr ju heller. Kunne dhe gå säkert
till landz nu i förstonne, för än fienden, vare egne ryttere eller
andre få nogon kundskap der om, vore vij fuller aldresnarest
endtsatte, effter vij ifrån Dantzich icke mykit längre än ifrin
Stetin stadde äre. Men hoUe I icke dett rådeligit, då kunne 1
bruka den bojorten, som i fiord lopp emellan Pryssen och Poin-
meren, och skicka dhem på Stetin. — Till dhet fempte ; der 1
kunde der upväxla ducater för ringere prijs än 2 rdr stycket,
vore dhet väl och godt, och begäre nådigest, at I der om göre
edher flijt. — Till dhet siette; skepen till brödetz afskiepning
anlangande, så hoUe vij fuller bäst, att I dem der frachte; or-
saken, at, hvar dhe här ifrån skickas skole, löper f rächten si
mykit högre aff och an, och kunne I remittera frachten här p&
Kentecammaren, eller, der I den betale, vele vij dhet nfkorta i
edher summa. — Till dhet siuende; dhe fyro compagnien Tyske
ryttcre der äre, hade vij gerna hijt till oss, men at skicka någre
Svenske dijt igen, är oss icke lågligit, ty vij hafve dessföruthsn
ringa Svenskt folck hoos oss, och töhre icke aldeles sättia vår
heele stat på fremmande allena. Men om I hade rådh till at
värfva ett tusende draguner i deres stad igen, holle vij före dem
vara så mykit bätre både till at fächta emot cossaker med sft
väl som till at bruka i fästningarne. Doch troo vij fuller, a€
dhe Poler skole icke mykit töras röra sig, medan vij liggie dem
så när på grentzen med vår armee, och kunne här bättre än på
nogon annan ort hålla dhem i tygelen. Till dhet ottonde; dhet

7ia

Tegemcnterne begäre tili at blifva underhåldne på samma sätt
der som här i Tyskland, sä hoUe vij dett icke obilligt och till-
stä edher nådigast dem på samma sätt, som här skeer, at trac-
tera och underholla.

Vij kommo oss faller sielfve ihug at hafva för dette befälet
at gifya edher denne resolutionen, men märke dhet vara för-
sumat aff den, som dhet hafver varit befalat. Detta är så vårt
nådige svar opå edhre schrifvelser. Vij äre edher med gunst
och nåder väl bevågne och befale edher Gudh alzmächtig nåde-
ligen. Af vårt hufvudqvarteer i Frankfurt den 22 Aprilis Anno
1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent 1 Elbingep den 5 Maij Anno 1631.

619. Frankfurt an der Oder den 24 April 1681.

underrättelser från krigsskådeplatsen; om nya förbund; undsättningen från
Bikskansleren ; brist på l&mpHga personer i kansliet, b vårföre Sekret. J.
Nicodemi bör, om möjligt, sändas; anskaffande af penningar; sändande
af räkenskapsböcker m. m.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aldenstund, her
Cantzler, vare saker här i landet äre genom Gudz dens aldra*
högstes bijstond nu brachte uthi tämmelige gode terminis, så
att oss nu på occasion och lägenheeter till att förfölia fienden
inthet feeler, om eliest medlen till folekedz underhold kunde
fölia, ^å att yij kunde holla det tilhopa. Ibland andre oss aff
Gudhi nu nyligen förlänte victorier, are desse icke dhe ringeste,
att vij effter halfannan dagz belägring äre Franckfurt an der
Oder den 3 hujus medh stormande hand mächtige blefne, hvar
uthi fienden icke hade guarnison, uthan een tämmeligh armée,
huilcken på halfannan tijroes tijdh varruinered; sedan att Land s-
bexch är oss den 16 hujus öfuergifvit på accord aff" fyretusende
af fiendens folck, som der inne logerede. Huilcket pass, såsom
det ligger in vidh Polnische grentzen och vidh elfven Warten,
så ähr dett oss icke allenast ganska nyttigt till att holla fienden
uhr Nymarck och For-Pommern medh, uthan och, hvar dett med
dhe Poler skulle een gång komma till feigde igen, ganska be-
quembt till att der formera sedem belli. Dessföruthan hafve
nu Churfursterne slaghit sigh ifrån Keijseren, och äre vij nu till
värka till att sluta medh H. K:tt Churfursten aff* Brandeburgk

714

een sådan alliance som medh Fursten af Pommern. Landtgref-
ven a£f Hessen är ock på een godb vägb, troo och fuUer. dett
han skall Bigh accommodera. Ghur-Sacbsen är och så vidi kom-
men, det han näpligen kan undgå till att trädha i vapn. Och
effter nu H. E:tt Gburfursten aff Brandeborg förmedelst denne
alliance fuller affträder oss störste deelen aff sine fästninger, och
vij, så för desses som Landsbergz besättiande och Oderstrom-
mens vahrtagende, och enkannerligen Magdeburgz endtsätt, medh
huilcket vij oss nu martla (!), behöfue fuller endtaätt på folck,
så sage vij derföre nådigest gerna, att, så frampt I viste någre
medell till att stärkia oss här, att I det då göra ville, serdeles
der I kunde mista dhe tvenne regementen, som I hafve oss
destineret. Doch vele vij, att ehvad I sände, I då behoUe dhet
Röde regementet der boos eder, och heller skicke oss så mjckit
af dett nyvärfvede i stellet igen, och troo vij fuller, att, när
guarnisonerne are väll besatte, skole dhe Poler, sedan vij dem
bär så nähr inför dören ligge medh een så starck armée, icke
lätteligen töres bryta stilleståndet eller något emoth the plat-
zerne attentera. Vij ställe altt i edher discretion och tvifle
icke om, hvadb edher är görligit. Och såsom dette värtt väsende
dageligen mehr och mehr växer aff bundtsförvanter, så ock cor-
respondenter, och vij ganska svaghe are på personer, som skole
föra pennan, så att dhe alle tilhopa undertijden icke hinna lass
dhe breff och saker, som ankomma, myckit mindre göra dei
öfuer svaar, huarföre och undertijden myckit moste skrifues på
Tyska, som på ann ad t språk och serdeles på Latin för vår nationi
reputation skuld borde författes, elliest blijfuer och myckit för-
summat. Till Svenskan hafue vij fuller Grubben, men han kan
icke tillijka hinna dhe Latiniske sakerne. Om I nu kunde mista
Nicodemi, skedde oss fuller een höghnödigh tienst. Förvänte
här om edertt aviss. Elliest kunne vij eder nådigest icke för-
hålla, att, effter som vij nu hafue mächta godhe occasioner ull
att förföUia fienden och förmode, att dhe än nu genom Gudz
nåde sigh videre prsesentera skulle, om vare medell alleneat
måtte gå i rett tijdh rieb tigt uth, män såssom oss icke är oknn-
nogt månge orsaker, som dett bindre, såsom orternes åtskilliog-
heet, der ifrån dhe komma skole, lång vägh, och undertijden
mootväder för dett, som skall gå till siöss, så ock een partz ne-
gligentz, som dem administrera skole, hafve vij icke obilligt
most resolvera till att försökia genom Erich Larsson, om Wj
kunde göra oss någon credijt i Holland och Tyskland på någon

715

aaseenligb försträckningh för interesse, i förhoppning att, huar
han kunde något nåå, dett vij skulle kunna förmå vare städer,
såsooi Elbingen, Rijga och R&fvel till att cavera hvardera för
ett paar tunnor guld och der omtränt. Mån såsom vij nu icke
vete, huru yidt Elbingen är besväradt, och huadh dess förmågo
kan Tara, så begäre vij nådigest, att I vele låtha oss förnimma
eder mening, om I troo, att the Elbinger skulle kunna eller
▼illia till sådan oaution förstå, och, der I trodde eder något
kunna förmå boos dem, I då underhanden, såsom aff eder sielfue,
ville förfara, huru vidt de kunne vara der till affectionerede och
mächtige. Och effter vij nödvendigt moste dimittera en hoop
aff vare rjttere för deres vahnart skuldh och doch lickvel vele,
att dett skall skee cum gratia, på dett att dett må vara så mykit
mehra acceptabelt, och de andre icke fatta der uthaf någett miss-
hagh, och fördenskuld behöfde de Pryske bökerne för deres af-
rackning, så begäre vij nådigest, att I ville oss samma böker
medh dett snareste tilskicka samptt den ArtelleriebookhoUeren
Henrich Andersson medh dhe rekninger, han hafuer under hän-
deme. Vij äre eder medh vår vaanlige gunst och nåder väl
bevågne. Och befähle eder Gudh alzmechtig nådeligen. Aff
FranckfuTt an der Oder den 24 Aprilis, Åhr 1631.
Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptam (på löst blad):

Vij begäre ock nådigest, her Cantzler, att I, bredevidh be-
malte böker, ock sände oss een lista opå, huru mykin skada
hvar och ett compagnie hafuer giordt i sitt quarteer, huar dett
icke kan skee så just och noga, dock likväll så omtränt, och kan
man dä heller sättia så mykit mindre, på dett vij kunne låtha
sådant afdragha dem i deres affräckningh medh så myckit bätrc
skääl. Kunne I och icke umbära sielfve bökerne, då äre vij
nådigest tilfridz, att I sände oss ett extract uthaf dem, så vidt
rytternes rekning vedkommer.

Anteckning på brefyet: Prtesent i Elbingen den 5 Maij anno 1681.

520. Frankfurt an der Oder den 26 April 1681.

Genom Täzlars protesterande har den begärda penningeandsättningen från
Bikflkansleren blifrit änna oambärligare, hyarföre den bör, om någonsin
möjligt är, anskaffas.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. I hafue förstådt,
her Cantzler, aff vår förre här hoos föUiendhe skrifvelse vårtt

716

tilstånd och stoore trängzniåll. Nu sedhan ähre har kompne
protester ifrån Erich Larssons factor, Samuel Biummen, uhr
Ambsterdam opä 19,000 rijkzdaler, som her Carll Baner tijtt eff-
ter vår befalningh draget hafuer. Så ähr och thesslijkest tken
förste växel, som Erich Larsson drogh härifrån pä Hamborg,
protesterat vorden, för huilcken orsaak skuldh vij hafua achtadt
lätha kalla Erich Larsson hijt, att han här sielff sädane fauter
redresserar. Men så kunnen 1 väll tänkia, uthi huadh olägenheet
vare saaker här i medier tijdh försatte ähre, i thet, tå vij til-
förenne begynte fåå nogon credit, så att man hadhe hopp något
när att kunne hoUe sakerne gåendhe, så ähr i then stadben igie-
nom thesse otijdige protester sådan discredit här hoos alle för-
orsakadt, att vij nepligen vetha een penning att bekomma till
folckzsens contenterendhe. Så hafue vij icke heller i loDgh
tijdh nogot ifrån andra oorter att förvänta, uthan står allena vår
tröst opå eder succurs, med huilcken vij och här medh nådigst
begiere, att I icke vele fördröija, uthan, så vidt edher någonsin
möijeligit ähr, så läge, att thet förslagh, vij edher tilsändhe, mi
ju i thet närmeste blifua fullgiordt, och oss åthminstonne een
eller halffannen tynna guldh i tilkommande Maij månad four-
neras. Ty endoch thet eder kan skiee nogot besvärligit falls
vill, huarföre vij och för thette eder gerne hadhe velet medh
sådane stoore poster in till Junium förskona, liquäll, medan oss
igienom armeens discontentement och förberörde orsaker skuld
sådan olägenheet tilstöter, så att, om edher undsättning icke
kommer, befahre vij inthet annadt än någon oboteligh raeutina-
tion, så försee vij oss therföre till eder nådigst, att I, effter edher
vaanlige synnerlige flijtt och åhuga om vårtt och fädernesland-
zens häraff dependerendhe vällståndh, beflijten edher till thet
högste alla andra difficulteter att superera, på thet vij aff edher
vidh thenne vår store tarff måtte blifua secunderedhe. Och vij
blifua eder altijdh medh gunst och nåder bevågne, befahlandes
eder här medh Gudh alzmechtig nådeligen. Aff Frankfurt vidh
Öderen then 26 Aprilis, Anno 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

AnteckniDg: Prssent. i Elbingen den 6 Maij, Anno 1631.

717
521. Frankftirt an der Oder den 26 April 1681.

Om aflåtande sf spsnmål till tvanne ÄmBterdamborgsre.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. Eifter såsom vij haffVa sclirif-
vidt eder för dhetta, her Gantzlär till, dhett I ville ändeligen så
laga, att Petter Rentz och Petter Peltz, borgare i Amsterdam,
motte blifva med den spannemål som Hoffmarskalcken om hafver
med dem contracterat, contenterede ; och dhe nu hafva affordratt
dheras fuUmechtige, Herman Johanss von der Mene, samma
spannemål att affordra, så hafve vij dherföre velat honom till
eder remittera, nådigest begärandes, att I försee honom med så*
dan ordre, dett han må obehindrat kunna upkiöpa och afschepa
samma rogh, och blifva väl contenterat, och kunnen I sedan,
effter Marschalckens contract blifver uppå samma spannemål
öfrigt, göra anordning opå, att dhett infordras. Vij befale etc.
[Datum Frankfurt den 26 Aprilis Anno 1631].

Ur registratnret för 1631, fol. 285.

622. Frankftirt an der Oder den 27 April 1681.

Att skaffa Wilhelm t. Eck betalning på en hans fordran i Danzig.

Gustaf Adolph etc. Vij kunne eder, her Cantzlär, nådeligen
icke förhoUa, att oss denna breJFvijsare, Willhelm von Eck, haff-
ver underdånigst giifvit tillkänna sigh haffva till att fordra en
surama penningar uthi Dantzich, uthi huilken nu göres honom
nogen dispute, och der hoos underdånigst anhoUit om vår pro-
motion i saken, och, sä frampt han kunde niuta den till goda
och blifva sine penningar mächtigh, då tillbiuder han sigh villia
försträckia der uttaff så myckedt, som behöffves, till tvenne com-
pagniers draguners värfning. Vij haffve fördenskull velat remit-
tera honom till eder såsom der in loco om detta så myckett
båttre kan förnimma, och begäre nådigest, att I ville förhöra,
huru dett sigh medh samma skuldfordran förhoUer, och, der I
befinne then så beschaffatt, att I förmeene eder förmedelst eder
promotion kunna hielpa honom till sin betallning, vore dett oss
behageligitt, att I promoverede hans saak, så vidt skee kunde.
Der I och sedan kunde den nogett ådtniuta till värfningernes

718

fortaättiande vore dett väl och godt. Vij befale eder etc. [Da-
tum Frankfurt den 27 Aprilis, Anno 1631].
ur registraturet för 1631, fol. 292.

523. Frankfurt an der Oder den 29 April 168L

Att bistä G. Fleetwood yld YärfTandet af hans nya regemente; om förnöjand«
af officerarne under Öfrerste Crafford; Majoren Krltts tjänat afböjes.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. I hafue, her Can^
ler, nyligen recommenderat oss Öfversteleutenanten Flittnt,
[o: Fleetwood] och, såsom vij bådhe ansee honom att vara aflf
godhe qualiteter och oss affectionerat, så väll som elliest gieme
gratificera honom för Thomas Roijs [o: Roe] skuld, så hadhe
vij och gierne sedtt, att han aff oss på nogot sätt hadhe mått
blifua accom moderat. Män effter oss ingen lägenheet här ther-
till förefaller, hafue vij meendt bäst vara, att meddela honom
vår bestälning opå itt regimente Engelskt footfolck af nyie att
värffua. Och effter vij sielffue icke hafua nogot medell för ho-
nom anten till jendevous eller värffningzpenninger, vele vij ther-
före honom till edher i beggie deelerne hafua remitterat, nåde-
ligen begierendes, att I medh honom om värffningzpenningeme
accordera och så them som löpeplatzen hoos edher velen för-
skaffa. Och endoch edher sådane löpeplatzer motte falla nogot
besvärlige, liquäll mene vij, att, när soldaterne, som värffues, eff-
ter som the ankomma till, blifua brukadhe och medh lähninger
underholdne, skall thet bådhe kunne vara oss till tiänst och
uthan landzens ruin, huilcken elliest föllia plager, när oflScerero»
på the nyie Tyska maneeret tillåthes theres rounsterplatzer een
lång tijdh att missbruka. The oflBcererna under the compagnier,
som under Kraffertz regiera ente understickas skole, sage vij
gierna, att I på något sätt medh theres affräckning kunnen con-
tentera. Then Majoren Kritt, som sigh till vår tienst praesen-
terar, effter vij för nogre orsaker then icke behöfue, varde I
sökiendes uhrsächter att giöra eder medh gott maneer quitt.
Thette vij edher nådigst icke hafua velet förhoUa. Gudh be-
fahlandes nådeligen. Aff Franckfurt vidh Öderen den 29 Aprilis,
Åhr 1631.

GuBtavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. 1 Elbingen den 6 Maij, Anno 1631.

719
524. Frankflirt an der Oder den 29 April 1631.

Att skaffa Täxlar och penningar till P. Strassbarg för hans resa till Sieben-
bürgen och Gonstantinopel.

Gustaf Adolph etc. Vår etc. Alldenetund her Cantzlär vij
bafiVe gifvidt Strassburg i commiesion till att begifva sigh i vare
värf till Siebenbürgen och Gonstantinopel, sä begäre vij nådigest,
att I så vele fournera honom tärepenningar som och försöria
honom med visse vexler till sitt entretenement, så lenge han
der bliffver. Eder etc. [Datum Frankfurt den 29 Aprilis,
Anno 1631].

Ur reglstraturet för 1631, fol. 300.

625. Berlin den 5 Maj 1631.

Om Bikskanslerens af resa till K. M:t och däraf föranledda anordningar; för-
nyad begäran om den högst angelägna penningeandsättningen; of verens-
kommeise med Brandenbarg; sändande af folk till Gnstaf Horn.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij förstå aff edher
eidste skrifuelse, ber Cantzler, att I, för thet I först effter eder
godh richtigheet i Pryssen lempna moste, icke kuune för än
vidh then 1 Junij begifua eder ther ifrån, och begiere I, att vij
ville sä lagha, thet then, som vicegouvernement aff oss nådigst
opdraget varder, motte nogre dagar förr till eder ankomma, på
thet I honom om altt theste better underrättelse gifua kunna.
Så, endoch vij bolla eder närvarelse för allahanda orsaker och
serdeles the höghvichtigtige tractater här förefalla, huilcke vij
allena icke väll hinna, och ingen annan hafva, som medh autho-
ritet drifua kan, ganska höghnödigh, liquäll, medan then provin-
ciens administration moste väll och stadigt vara fattadt, för
ähn I begifue eder tädan, så kunne vij thet drögzmålet inthet
ogilla, uthan see gierna, att I efHer sukernes tarff edher affreesa
moderera, doch, så hastigt edher möijeligit vara kan, skynda
edher till oss. Män effter vij, som nu ifrån Poromersche quar-
teren nogot longt affkomma, ickie kunne Stetin medh ber Carl
Banners affsändande förblotta, för än nägor uhr Sverige ankom-
mer, then vij i hans stadb bruka mage, så vele vij nådeligen,
att I ther effter icke dröija, uthan lempna directionen aff sol-
datesquen i Pryssen antingen Rödwen eller Baggen och them

720

informera att, eenthere eller bådbe communi consilio, reeta,
hvadh the sig företaga skole, om ifrån Polandh nogot oförmo-
deligit fall hända kunde. — I förmäla och att försäkra oss nogor*
ledes om then penningesumma, vij aff edber fordrat hafua, min
om tijdhen kunnen I oss inthet vist determinera. Nu tvifle vij
inthet, att I nogsamptt hafua förstådtt värtt tilständh aff vit
skrifuclse medh Lewaldh, och blifuer thet dageligen förvärrat,!
thet vij alzingen medel hafua huarken rytterne eller foot-
folcket att contentera, uthan moste alla excesser medh stoort
förtret lätha passera, och doch dageligen vara i fahra aff mea-
tination. Ifrån Sverige haffue vij ännu icke fått en penning,
remiserne ifrån Holland och Hamburg gå och alt för longh-
sampt, och, fast än nogot till Stralsund ankommer, så hafue vij
doch nu stoor difficultet att bringa thet hijtt opp. Här ifrån
haffua vij ingen tratto, och ähr medh oss i sanning så bestålt,
att vij esomofftast icke ähre een daler, allenest till the fattige,
mächtig. Och, thet som värst ähr, giöre vij oss på the andn
orterne föga hopp, effter som vij altijdh ähre vaane månge ex-
cuser och lithct bijstånd tädan att bekomma. Näst Gudh haffue
vij i thetta fallet sadt vår mäste lijtt till edher och giöra thet
ännu, förmodendes nådeligen, att I, anseende vare förre och
thenne högnödighe begieran, giören edher högste flijtt, att komma
oss medh thet aldraförste medh nogor godh post penninger till
undsättningh. EUiest stå vij i störste fahra, huru medh thette
väsendet aflöpa motte, helst om nogor olycka, thet doch Gudh
affvärie, tilstöta kunde. — Vij hafva oss nu medh H. K:tt Chu-
fursten aff Brandeborg, in till thess vij medh H. K:tt een ful-
kombligh alliance sluta kunne, så vidt föreenat, att H. E:ttför-
säkrer oss om CUstrinische passen således schrifftligen, att com-
mendeuren therinne blifuer till Feltmarschalcken, huilken vij
till Neumarckz och Pommerens defension effter oss lempna, för-
vijst honom att obediera och på all händelse, och huar nogor
fahra anstötte, sigh medh honom att conjungera, och aldelee
vårtt folck i fästningen att intaga. Sedan lefuererar oss H. K:tt
Spandous fästning nu strax i händer, och ähre therföre sinnadhe
i dagh att opbryta och taga vår marche vidh Spreen och Havc-
len, till thess vij kunne see, om vij på något sätt Magdeborgh
mage endhsättia. Så effter vare quarteer på ryggen, them Felt-
marschalcken skal haffua opsyyn opå, tämmeligen ähre på folck
förblottadhe, och på thet han, om nogor armee komme honom
på baissen, motte vara bastant att giöre then nogot mootståndh,

721

begiere vij therföre nådeligen, att I the trouppar, som I öffuer-
sände velen, tili Feltmarschalckeii skynda, och hoUe vij gott, att
I till att spare omkostnaden, som gåår på frachtei, lata them,
som ännu hoos eder quarre ähre, gå geneste vägen offner landh
äth Landzberg, allenest att the see sigh väll före, att the ickie
öffuer then Polendsclie gräntzen nogorstädes motte blifua förra-
skade. Thette vij eder nådigst ickie hafua velet förhoUa. Och
befahle eder Gudh alzmecbtig nådeligen. Aff Berlin den 5 Maij,
Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Elbingen den 18 Maij, Anno 1631.

526. FälUägret vid Potsdam den 7 Maj 1681.

Att samverka med den nye faktorn i Hamburg, P. Grönberg, till kreditens >8ta-
bilierande».

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige etc. Efter vij hafue, her
Cantzleer, förordnad Petter Grönebergh till vår factor i Hamburgh
och gifuit honom tillståndh at draga på edher och Erich Larsson
vexler till at betaala the invijsninger, vij till honom giörandes
varda, så begäre vij derföre nådeligen, at I antingen sielfue el-
ler igeenom Spiringerne hoUa medh honom godh correspondence,
ändeligen låta hans vexler blifue accepteredhe, och i alla motto
medh honom coopererar till vår tienst och creditens stabilieran-
dhe, efter som edher väl är vitterligit, huru högt thet ligger macht
opå, och han på sin sijdha hafuer uthlofuat till creditens styrko
edher, såå vidt honom möijeligit är, inthet at undhfalla. Gudh
edher befallandes nådeligen. Af vårt feldtläger vidh Påstamb
den 7 Maij, Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekret. J. Nicodemi anteckning: Prees. Elbing den 18 Maij, Anno 1631.

627. Fältlägret vid Fotsdam den 10 Maj 1631.

Srar på förfrågningar om Engelska klädeskompaniets tullfrihet; om visitationer
och konfiskationer i Danzig; om skeppebjggning i Danzig; kartor öfver
Danzig och Weichselmiinde begäras; kallelse till Konungen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij förstå, her
Cantzler, af edre schrifvelser nthaf then 25 och 26 Aprilis näst-

Axel Oxenstiernoy IT. 1, 46

722

förleden •): först hvad emellan eder, then Engelsche Agenten Gor-
donium och thet Engelske Compagniets uthskickade Theophilum
Aetonium är passerat. Sed un formale I, at the Dantziger licent*
tächten, besökningen och confiscationen uthi theres stadh och Ju-
risdiction godvilligen tillstädia, och at the hafva förmant Jörgen
Höwel till at göra edher satisfaction, men at I, befahrandes, at
then store skiepzbyggning, som ther nu hafves för händer, obs i
framtijden till praejudicium falla måtte, hoUe godt vara, under
praetext af Jörgen Höwels fante, at läggia nägre skiep för Dant-
zieh och the Dantzigers skiep af then occasionen sä högt gravera,
at the skiepzbyggningen instella måste; theröfver I vår nådige
resolution begiere.

Till svar vele vij edher nådigest icke förholla, at oss edert
consilium till at contentera the Engelsche for thenne gången vål
behagar, nembligen at them blifver gratificerat med frij traffique
uthi alle oss underhörige hampner. Doch at förhögningen ther-
öfver inthet afskaffas, förr än then Dantziger stämpelen afläggiea,
och at Valvationen blifver vidh vår egen disposition, och, om the
theröfver än något urgera, at the tå till oss för tijdhvinningz skuld
blifva förvijste, såsom I thetta uthförligare förmäla, och vij thenne
saken edher discretion vele hafva hemstäldt. Sedan, är oss gan-
ska kärt, at I saken hoos the Dantziger så vidt bracht hafva, at
the med licenttächten, besökningen och confiscationen af thet
förbrutne godz i theres stadh och Jurisdiction tillstädie. Och, så-
som thet synes hoos them een begynnelse vara till godh affec-
tion, så tycker oss rådeligit vara, att sådan theres villiogheet med
all courtesie och gode medel kunde blifva styrkt och nyttiat, och
theres gemiiether oss meer och meer tillbundne. Till hvilken
ände vij hoUe godt, at I, ther Höwelen sig ville tillbörligen ac-
commodera, sådant acceptera, och tillsee, at I therigenom både
honom och fleere privatos oss kunna devinciera. Och endock vij
edert consilium till att förhindra then Dantziger skiepzbyggnin-
gen med något besväur på theres skiep inthet ogilla, så äre vij
lijkväl i then mcening, at man them, serdeles vidh närvarande
frijdztijdh oss fast mehre med goda och foog skulle sökia at till-
binda, och vij vidh samma skiepzbyggning tu ting considerera,
som på annat mancer väl kunne afskaffas : först, om samma skiep
af republiquen sielfF och ex publice aerario bygde varda, tå vij
meene, at man theropå tillbörligen moste hafva opsicht, och, eff-
ter thet löper expresse emot fördraget, i tijdh theremot offendt-

*) Finnes i behåll bland Rikskanslerens bref till E. M:t 1631, B. A.

723

ligen protestera, och, hvar thet eij gäller, bruka andre medell
aanxxna byggning at afetella. Till thet andra, om samma ekiep
komma privatos till och byggias allenast till theres traffique, så
holle vij therföre, at, såsom een sådan stoor handelsstadh inthet
kan vara skiepen föruthan, så skole privati icke vara så lätte the-
res skiep antingen för stadzens eller Konungen i Polandz skuld
at uthstädia i någor fahra, hvar någor feigd begynnes, holst om
the nu i medier tijdh kunde bringas i godh afPection emot oss,
effter som edher väl är vitterligit, at the väl hafva varit för
thette på skiep armerede och them likväl aldrigh emot oss velet
emploiera. Men på all fall, så holle vij mykit godt, at I kunde
altijdh hafva edher någre hundrede gode båtzmän tillhanda, them
I om sommaren effter lägenheeten i gamisoneme eller och at se-
gla af och an pä strutzerne och the skiep, som i Pryssen are,
bruka kunne, så länge I tychte, at någon fahra i siöen vore at
befruchta. Och, ther edher så tychtes, kunde samme båtzmän
åter emot vinteren, när I inthet mehre af the Dantziger hade at
befahra, afdankas och åter om våren igen antages. När I såle-
des hade edher tree eller fyrehundrade båtzmänn och godt siöö-
folck, therom vij meene, at I edher till thet högste vijnleggie
moste, tillhanda, ähre vij i then meening, at, hvar the Dantziger
något ville begynna, skulle I lätteligen kunna bringa oss så månge
skiep i een hast tillsamman och them så besättia, at I the Dant-
zigers atteniater lätteligen skulle kunna styra. Och holle vij för
thesse orsaker mykit rådeligare och nyttigere, at I på sådant sätt
see edher före om värn, hvar något omtränger, och i medier tijdh
them Dantziger, hälst så frampt theres skiepzbyggning af privatis
allenest är anstäld, icke vijdere med nyie oneribus offendera,
uthan fast mehre beflijta edher therom, på hvad sätt I then eene
och then andres gode affection oss kunnen på något godt maneer
vinna och them oss devinciera. — Vij begäre och nådeligen, at
I velen beflijta edher vidh thenne frijdztijdh at förskaffa oss per-
tinent planta af Weisselmynde, Dantzich och situationen på nå-
gre mijler ther omkring. — Eliest hvad edher hijtreesa belanger,
så, alldenstund vij icke kunne mista Carl Banner här ifrån, för
än vij få någon i hans stelle uhr Sverige uthi Stetin igen, och
vij doch eder närvarelse alztinges behöfve, så tvifläe vij icke, at,
när I på all händelse, särdeles hvar dhe Poler något ondt skulle
hafva i sinnet (thet vij doch icke förmode) informera ßedwen och
Baggen, huru dhe sakeme deremot förebyggia och angrijpa skulle,
skole dhe och dhe andra ther äre, effter undfången underrättelse

724

af edher, fuller kimna administrera negocieme på nägon tijdk,
till thess nägon vice gouverneur tijtskickas kan, och at I ther-
cffter icke behöfve eder ankompst opskiuta. Hvarfore vij och
nädigest begäre, at, så snart I hafve lämpnat denne ordre och
bracht så stoor summa penninger tillväga, som edher mast möije-
ligit vara kan, I då begifve edher medh dett första till oss, pi
dett vij edert gode rådh och betänkiande, hvilket detta vasen
dett icke ringa kräfver, bruka mage. Vij are edher medh vanlig
gunst och nåder bevågne, och befale edher Gudh alzmåchtig nå-
deligen. Datum i vårt feldtläger vidh Pottstein (!) den 10 Maij,
Anno 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nioodemi anteckning: Ptsbp. Elbingen den 21 Mftij, Anno
1681.

528. Spandau den 20 Maj 1681.

Då medlen på alla håll, särdeles genom Erik Larssons försummelse, felslagit, är
penningenndsattningen i Konungens förlägenhet ytterst angelägen; godt
vore, att Rikskansleren själf komme på samma gång; om sändande af folk.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve edher,
her Cantzler, någre reesor for thetta vårt store trångemål påme-
dell till at underhoUa armeen allemådigest förstå låtet, och, så-
som vij altsedan hvarken ifrån een ort eller annan något bijstånd
hafve bekommit, så blifver oss dageligen dagz svårare att höll«
armeen i devoir, och vij i störste fahra satte, thet, om vij ingen
anseenlig succurs snart bekomma, skole både knechter och rjt-
tere ingen patientie meer vele lijda, nthan lätteligen conspiiera
till een allmenn meutination. Ifrån Sverige förnimme vij ännu
inthet hijt sandt vara. Erich Larsson handlar med oss, som ho-
nom sielfF lyster. När han reeste härifrån lofvade han at pre-
stera oss in Februario, Martio och Aprili månadtligen 50,000 rdr,
hvarmedh vij hade förmodat soldateme medh theres lähninger »t
hafva någorledes kunnat underholla. Sedan tog han opå sig re-
creuerne och någre andre värfninger, för uthan hvad han thenne
månaden blifver skyldig at praestera. Men så hafver han thett«
så mykit minder effterkommit, at han hvarken skaffade oss eflftcr
sitt lyfFte någre visse factorer i Stetin eller Stralsund, som osa
samma penninger i rattan tijdh kunde foumera. Icke heller haf-

725

Ter han crediten så stabilierat, at man h&r något hafver igenom
Yäxell tili Holland eller Hamborg kunnat uthretta. Ty ehuru väl
man hade något kunnat här opbringa, hafver likväl han först med
een sijn egen växel allenest på 1,200 rdr, then i Hamborg i be-
gynnelsen bleff protesterat, crediten tijt åth omstödt och försva-
gat; sedan hafver hans factor i Holland, Blommert, igenom 19,000
rdrs Proteste tillijka bracht oss här så vidt i discredit, at man
eedan then tijden hvarken i Stetin eller Stralsund något hafver
kunnat opbringa, och, när samma rychte hijt kommet är, are alle
blefne så skiugge, at vij theröfver i störste medcUössheet råkade
are. The recreuer och värfningar, Erich Larsson tog opå sig, äre
och mästedeels, som officereme klaga, obetalte. Och endoch han
till Salvium vidh 40,000 remitterat hafver, så äre doch the till
andra fåfenge uthgiffter ther förparterede, och oss thermed inthet
hulpet. Och förer likväl Erich Larsson sig både Ihet så väl
8om andre poster, the oss ännu till ingen nytto kompne och een
deel inthet än uthgifne äre, till afkortning, och gifver oss på nå-
gon undsatt, hälst i thesse närmeste måneder, inthet hopp, excu-
serendes sig effter sin gamble vahna med någre fåfenge köpmans-
uhrsächter, livarigenom som heele vår krijgz stat märkeligen blif-
ver försadt, så hafve vij och inthet annat at göra oss till någor
bättring hopp opå, än thet bijstånd vij af edher förmode.* Medh^
hvilket, såsom vij thenne måneden nästan äre oppehäldne vordne,
8å dragé vij nu till edher then tillförsicht, at I, betrachtandes
vår store tarff och edre egne oss giorde förtröstninger, vist så
lagen, at vij med thet aldreförste någon anseenlig undsättning af
edher bekomma mage. Hvilken, så frampt then något skall för-
elä till at Stella armeen till fridz medh, vij hälst see, at then
088 i een godh post tillijka, och nu i förstonne så mykit edher
måst möjeligit vara kunde, praesteras kunde. Och ther så vore,
at I för något högnödigt betänkiande icke kunne (thet vij doch
gärna sage) sielfve blifva med samma penninger föllgachtig, så
vele vij nådigst förmoda, at I doch så laga, thet vij them med
någon annan viss, thet snareste edher kan möijeligit vara, motte
bekomma. Hvad thet folck belangar, som I hijt skicka velen, så,
endoch thet vore mächta godt till at spara omkostnaden och
lämpna traffiquen oturberat, at thet sändes genest öfver land, så
hoUe vij likväl therföre, at man för någon lithen spese skuld,
icke bör vidh thenne tijden the Poler gema ofFendera och gifva
them mere orsak sig öfver stilleståndzpactemes brott att be-
evära. Vij vele therföre edher discretion och gode betänkiande

726

hafva hemstäldt här uthinnan at ramma och statuera, hvad edher
finnes bäst och säkrest och hoos the Poler någorledes försvarli-
git. Och befale eder här med Gudh alzmächtig nädeligen. Af
Spandou then 20 Maij 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Prses. Elbing den 2 Jonij, Anno 1631.

629. Spandau den 30 Mai 1631.

Om de af Konungen begärda penningame; förslag begäres öfver Preuseiska sta-
ten; sändande af bröd och penningar; det till Tyskland bestämda folket;
värf^ande af sjöfolk; om borgen af staden Elbing; licenterna i Lifland.
•
Gustaf Adolph etc. Vår etc. Vij vele eder till svar på no-
gre punchter afF eder skrifuelsse af den 10 dito*) detta her Cantz-
lär nådigst icke förhoUa. Först förnimme vij, att I för allahanda
besvär skuld inthet kunnen försäkra oss vist om tijden och de
terminer, som vij noger endsätt af eder hade förmodat, huilcket,
såsom I väl hafua förstådt af vare förre schrifuelsser, att vij hafua
giort v^rt masta och säkraste facit opå, altså kommer dett oas,
'som här i fast större besväär och fahrligheeter vistas, ganska
mycket till opass. Doch moste vij oss ther med låta benöija,
och tuifle inthet, att I, så vidt eder nogensin möijeligitt vara
kan, giöra edert bästa effter yttersta förmögenheet oss att secun-
dera, och dett ju förr ju heller, effter som nu alla på eder suc-
curs hafua itt öga och i dett hopp allt här till i devotion äre
blefne conserverede. Itt begäre vij nådigest, att, alldenstund I
formale den Prysische staten ganska högt vara besvärat, dett I
fördenskuld oss deröfver special förslagh tillskicka vele, på dett
vij eder stat theraff så mycket bätter kunne afsee. — Till dett
andra, endoch vij gema ville eder med brödbakningen förskona,
på dett I så mycket better vår anordning i penningar kunde giöra
tillfyllest, lickväl, medan brödet oss inthett minder nyttigt är än
sielfue penningarne, hälst huar anten vij nogor belägring sielfue
företaga ville, eller fienden nogen af vare platzer attaqverede, och
vij förmoda, att I theropå väl kunne niuta nogen dagh, så vele
vij, att I ther medh effter vare förre breff continuera, och brö-
det till Wolgast effter handen öfversända. — Till dett tredie;

*) Finnes i behåU bland Rikskanslerens bref till K. M:t 1631. R. A.

727

de penningar, I kunne komma tillväga, hoUe vij bäst, att I till
siöes öfuersända, efiter dett är sommardagh, och här näpligen
nogre penningar opå vexell tijt ådt äre att bekomma. — Till dett
fierde; thett folcket, som I öfversända vele, see vij gerna och
är oss högnödigt, att I fort skynda, på thett vij kunne oss med
dem noget förstärkia i fällt. Och behagar oss väl, att I uthi
staden för de ryttare, som hijt sändes, värfua draguner. Of-
versten StreifF kunnen I förtrösta, att, när han kommer hijt öf-
uer, vele vij fuUer finna medell honom till itt starkare rege-
mente att förhielpa, cffter som vij äre sinnade, när vij allenast
kunde få nogre penningar i händerne, nogre aff desse regemen-
ter att reformera. — Till dett fempte; att I vele värfua noget
siöfolck, ther uti giören I mächta väl, ty, så frampt I kunde
bringa ett eller halfftannat tusende båttzmen tillväga, som vore
i vår tienst och plicht, så kunde man icke allenast om nogett
fiendtligitt .i Ostersiön yppas ville, snart komma i de hampnar,
vij nu innehafua, till en stark flotta, den i en hast medh samma
bätzmen bcsättia late och altijdh dominium in mari Balthico
asserera, uthan man kunde och förmedelst samma båtzmen i
medier tijdh förstärkia vare guarnisoner i Pryssen, så att man
på dem kunde vara deste säkrare. Hvarföre vij och nådigst
begare, att I velen ännu vijdare efFtertänkia och giöra disposi-
tion der till, på huad sätt man således 1,000 eller 1,500 båttz-
men oss tillhanda bringa må och i Pryssen hafua till allahanda
oceasioner i beredskap. — Till dett siette; hvad den caution
belanger, som vij aiF de Elbinger på noger summa penningar
begeret hafua, så, effter vij ännu icke äre visse, om vij på thet
sättedt nogre penningar kunne blifua mächtige eller eij, vele
vij derföre, att I der om under handen allenast sondera. Och
vore sedan vår mening, så frampt nogen ville, på sådan caution
förstärkia cautionen och betallningen ibland alle oss underhö-
rige land och provincier proportionaliter att uttdeela, allenast I
ville sondera, hvad Pryssen i thett fallet skulle kunna göra.
Och om I i medier tijdh noget bijstånd af de Elbinger till detta
krijgett opbringa kunde, vore thett mechta väl. — Sidst, de
Lijflensche licenterne hade väl varit godt, hvar de alle till krigz-
staten hade kunnat anvendas, men, alldenstund her Johan Skytte
hafner giort oss ett sådant förslagh, att den Ingermanlandsche
och Estische staten theraff noget hafFuer most haffua till under-
faold, så hafua och vij oss ther medh most låta ådtnöija och
vele förmoda, att I så laga, att den dispositionen blifuer effter-

728

kommen. Elliest hafiia I eder för ingen förändring i licenterne
att befahra. Och vij befale etc. [Datum Spandow den 30 Maj,
Anno 1631.

Post scriptum:

Vij förniene, her Cantzlär, att I dett footfolck, I hijt ådt
sända vele, med minsta besvär kunnen ifrån Nähringen ådt Heill
[o: Hela] och så in vid Lebusche siöen med båtar öfversättia
låta, och hafuer Polinische chronan således ingen orsak sigh der
öfver att förarga, och folcket kan sedan rebus sie stantibus sä-
kert till oss landvägen igenom Pommeren marchcra. Gudh etc.

Ur registraturet för 1631. fol. 375.

580. Spandau den 1 Jani leSL

Förnyad begäran att Rikskansleren ändtligen måtte skaffa penningar; ejälf bör
han med det snaraste infinna sig och emellertid afgifva betänkande om
Gustaf Horns anställande som hans ställföreträdare.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue
åther bekommitt edher skrifvelsse, herr Cantzler, aff then 20
Maij*) och see ther uthaff såsom tillförendhe, att I edre diffi-
culteter förebringa, hvarföre I förmene edher icke kunna os«
så hastigt, som vij hafva ville, endsättie medh någor stoor summa
penningar och vare ahnordninger till nöijes. Nu ähr vår stat
sådan, att, så frampt vij icke snart af edher och någor ahnseen-
ligh hielp kunne bekomma, så hafve vij inthet annadt att for-
modha, ähn att här snart någon stoor olägenheet för osa sigh
yppandes, och soldaternes patience inthct längor vardher con-
tinuerendes. Ty vij nu en lång tijdh emoot sedvanen footfolc-
kedt, opå hvilke vij oss mast hafva förlätedt, inthet hafva kun-
nadt contentera medh theres lähninger, veete icke heller sådant
att komma till väga, medh minder thet skeer förmedelst edher
tijdige succurs. Hvilken, som then oss högeligen ahngelägen
ähr, så begäre vij nådigest, att I then snart skyndha, och, effter
oss edher eigen nährvahrelsse mächta ähr högnödigh, sage vij
gärna, att then och hastas kunde, så snart I then Pryssiske
staten i något godt positur bracht hafva. Vij förmärckie väl,
att I therifrån icke väl mistas kunna, men, alldenstundh vij in-

*) Bland Bikskanslerens bref till K. M:t 1681, R. A., finnes intet bref af
denna dato, men måhända åsyftas bref vet af den 19 Maj, som med sina båda
postscripter finnes i behåll och afhandlar ofvanberörda ämne.

729

thet hinna tillijka medh krijgzbesvähren, alla thesse länders
regering sampt the monge tractater, här förefalla, sielfve att för-
rätta, sä hafve vij achtadt edher här hoos oss pä nägon tijdh
att behälla. Och pä thet Pryssen motte pä thet fallet medh
nägot beqvembdt hufvudh väl vara försedt, som icke allenest
tager then provin ciens regering i acht, hvar I pä nägon tijdh
kooB oss fördrögde, uthan och tillijka veet soldatesquen och
krijgedt, ther nägot opäkoramer, at regera och föhra, sä hafve
vij ährnadt then Pryssiske administrationen Feldtmarskalcken
herr Gustaff Horn under edert generalgouvernamcnt och ther
bredhe vijdh feldtmarskalckzembetedh uthi Pryssen att op-
draga. Och begäre fördenskull, att I oss edert consilium ther-
öfver meddela, och, ther I finnadt lijkt, att I tä alla saker i
Pryssen för edher affresa ther effter disponera. — EUiest om
thet folckcdt, som I hijt sändha vele, sä förroene vij, att I thet
medh minste besvähr kunnen ifrän Näringen äth Heill [o: Hela]
och sä in i Lebusche siöen medh bätar öfversättie och ther pä
Pomersche grentzen kunne landstijga lätha. Och hafver Polniske
cronan säledhes ingen orsaak sigh ther öfver att förarga, och
folcket kan sedhan rebus sie stantibus säkert till oss landvägen
igenom Pommeren marchere. Gudh befallendes nädeligen. [Da-
tum Spandow den 1 Juni, Anno 1631].
ur registratnret för 1631, fol. 391.

681. Spandau den 8 Juni 1681.

Om anledningame till Rikskanslerens dröjsmäl att infinna sig ; den ofta begärda
penningeförsändelsen ; anordningen af Preussens styrelse i Rikskanslerens
frånTaro; den ifrågasatta bätsmansvärf ningen.

Gustaff Adolph etc. Edher skrifvelsse, herr Cantzler, aff
then 23 Maij*) ähr oss i gäär väl öfverlefvereret, och förnimme
vij ther af först, att edher ahnkompst nägot theröfver dröijes,
att I icke kunne sä hastigt bringa en [sä] stoor summa penningar
tillsamman, som I hälla nödigt och gierne till oss medh edher
öfverföre velen; sädhan och att [I] om then Prysiske staten
icke kunna sä hastigt disponera, alldenstundh vij Carl Baners
öfversendandhe hafve differeret, och ther elliest ingen ähr, som
thet väsendet, medh minder thet [icke] blifver rätt väl formerat,

*) Finnes i behåll bland Rikskanslerens bref till K. M:t 1681, R. Å.

730

veet att uttföra. Nu vore oss mechta högnödigt, som I val aff vare
skrifvelsser hafva förstädt, att vij aff' edher raedh en godh post
penninger motte blifva snart endtsatte, effter som, hvar thet eij
skeer, här inthet annadt ähn någon stoor olägenheet under ar*
meen äbr snart att befahra. Män sä ähr oss ther medh inthet
tient, att I någon lijten post föruth sendhe, uthan sage vij fast
heller, att I så läge, thctt vij någon stoor summa aff* edher til-
lijka motte bekomma, på thet heele armeen en gång kundhe få
någon tröst, hvilken och sigh gör opå edert bijståndh stoort hopp.
Och ligger ther all som störste macht [opå], att, så frampt vij
medh heele armeen yterste fahre och olägenheet skole und-
vijke, thet sådant måtte akee snart. — Edher ahnkomst ther-
hoos ähr oss och fuUer bådhe nödigh och behageligh, men eff*-
ter I väl vete, huru mycket oss then Prysiske staten importe-
rar, så yele vij nådigest hafva edher förmanedt, att I icke be-
gifve edher tädhan, för ähn I altt så hafva effter edher stabi-
lierat, att I kunnen vara försäkradhe, att then staten på någon
lijthen tijdh ingen fahra hafva skall. Ty vij icke ähre sinna-
dhe, eder ifrån samme statz administration aldeles att uptaga,
uthan att I allenest på en kortt tijdh medh oss om någre äh-
render motte afftala och deliberera och sädhan alternatim åther
nu i then provincien edher begifva. Och vele vij fuUer nu
strax gierna skicka edher någon beqvem Vice Gouverneur, hvil-
ken man i edher frånvahru något kundhe tilltroo, män eff'ter
vij ähnnu stå i deliberation, antingen vij ther till herr Carl Ba-
ner vele emploijera, sedan om icke herr Gustafi^ Horn skulle
vara ther till beqvämmare, alldenstundh han bredhevidh land-
zens regering soldatesquen veet better att dirigera, ther något
oförmodeligit tillstöta motte, så förmene vij, att, när altt blifver
aff eder väl disponerat, skall man ther om, nähr I tijt [o: hit] ahn-
komne ähre, bätter kunne besluta och thå, then vij finne beqve-
mest, strax dijt afferdha. Allenest ntt vij tilltroo edher försich-
tigheet sakerne att lempna i thett tillståndh, att icke vår stat
igenom edert afreesandhe komme i then provincien i någon
olägenheet. — Till thet andra; formale I om the båtzmfins värf-
ning, vij edher för thetie hafve committcrat, att edher fuUer
synes thet vara godt och rådeligit, men att I styrckie till Sven-
ske, therföre att Hollenderne och the Engelske ähre för dyre,
och the Dantziger och Könningzberger inthet att troo. Nu ähre
fuller vij och så medh edher i en meening, att the Svänske
vore bäst att lijta opå och så godhe som någre andra, hvar the

731

icke igenom theres omilde officere[re]8 otrolige handell blefve äbr
ifrån &hr ruineredhe. Men nu vetta I, att vij icke väl sä månge
igenom continuerlige uthskrifninger opbringe kunne, att vare
eigne skiep ther medh kunne bes&tties, mycket minder skole
vij kunne bafve något ahntaal öfrigt, medh hvilken vij nfigon
annan flotta i en hast uprätta kundhe. Hvarföre och, med han
vij lijkv&l hoUe een s&dan båtzmansvärfning och förrådh gan-
ske nyttigt till att altt ondt, som sigh lätteligen kan i öster-
siöen anspinna, i tijdh förekomme, medh en flottes ahnrättandhe
i Pryssen, så begäre vij ähnnu nädigest, att I velen vara be-
tänchte op&, huruledes till 1,000 eller 1,500 fremmandhe bätz-
män, fast [de] ähn något skulle koste, moste opbringes, och
hålles uthi Pryssen altijdh i beredskap. Ty som alle saker sigh
ahnlåtha, tycker oss inthet olijkt, att vänskapen emillan Sverige
och Danmarck lätteligen kan blifva rumperat, på hvilket fall
thetta vore thet säkerste och bäste medell, hvar medh vij ther
fienden kundhe betvinge, och oss domin[i]um maris Balthici
asserera. Eder här medh Gudh befallandes. Aff Spandau [den
3 Junii, Anno 1631].

Ur registratnret för 16S1, fol. 895.

682*). Stettin den 20 Juni 1631.

Om spanmålshandeln och licentema med dänned sammanhängande frågor, hvar-
om Bikakansleren skall öfverenskomma med J. Skytte.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter som
vij väl hafva vist, herr Cantzler, att I till vår tienst och att for-
mera vår credit edher hafva låtet opåläggie kornhandelen och,
till theres bättre befordring, licenterne i Lifflandh att förestå
och menagera, så tvifle vij och inthet, att I sådant till en godh
effect, effter edher vanlige försichtigheet och trooheet uthföra;
i hvilken tillförsicht vij icke heller hafve achtadt edher i then
disposition, vij edher i thet fallet gifvit hafve, att låtha turbera.
Och alldenstundh vij för thetta edher hafva tillstådt sådan vår
inkomst aff spannemahlen, antingen aff sielfve spannemåhls-
handelen eller och licenter, effter som I finne lägligst, att ex-
colera, så hafve vij för dhen skull vår troo man, Rådh och Ge-

*) I registratnret för 1681, fol. 401, finnes under datum Spandau den 6
Jani 1681 följande rubrik: >Till Rijkzcantzleren att gratificera dhen Ryske värf-
Taren».

732

neral-Gouverneur i Lifflandh, herr Johan Skytte, om v&r me-
ning i thette fallet mundteligen informerat och honom befalat,
att taga till edher sin heemvägh, på thet I om altt kannen edher
emillan till v&r tienst aiFtala, och hvadh I uthi thetta ährendet
hoUe 089 bäst vara, thet vele vij icke heller ogilla. Ailene^t
bolla vij thetta för ett fundament, att igenom edher motte then
credit, som på vårt nampn i Pryssen giordh ähr, förmedelst så-
dane medell, som edher nu ähre committeredhe, stabilieras, och
att oss then summan, som vij för thette aff edher hafve för-
modat, till thenne krijgzstat fournerat vardha. Hvadh heller
I sedhan spannemåhlshandelen vele continuera eller aldeles eller
och till en tijdh slå på licenteme (på hvilket fall vij meene,
att licenteme allestådhes, så i Pryssen som Rijga, Refvel och
alla oss underhörige provincier, moste tagas lijka, att icke v&re
eigne undersåther allene therigenom besvähres, och handölen
sedhan ifrån them och till the fremmandhe deriveres) så tvifle
vij inthet, att herr Johan Skytte effter sin devoir edher i alla
motto adsisterer. Therhoos I vele ju så laga, att Liffländske
staten icke något blifver affkorttet, uthan att then underhoUes
så vidt aff licenteme, som vare för thetta edher öfverskickadhe
förslagh förmåhle. Och effter Mårthen Wulff i thet fallet till
then Liffländske statens underhoidh och the Liffländske räntors
upbördh aff oss är emploijeradh, och han synes bådhe villiogh
och beqvämb att göra oss i then orttcn credit, så synes oss
godt vara, hvarigenom honom uthi een och annor motto ciedi-
ten förstärckte[s], effter som I om thette medh herr Johan Skytte
till vår tienst afftala kunne. Män om ähn Wulfven edher i thet
fallet icke behagadhe, så beställer doch så, att honom sä myc-
ket, som till then Liffländske staten ährnat ähr, tillställas motte,
att han ther medh obehindrat negocierar. Gudh edher befalan-
des. Aff Stettin [den 20 Junii, Anno 1631].
Ur registraturet för 1631, fol. 416.

588. Alt-Brandenburg den 28 Juni 1881.

Om den alltjämt fortfarande penningenöden, som Eikskansleren måste till det
yttersta bemöda sig om att afhjälpa.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij kunne, her
Cantzler, edher icke nogsampt förmäla om vår olägenheet, i thet

733

vij alz inge medell häfve vår armee at contentera, hvaraf här
icke allenast mykin disordre förorsakas, uthan och vij alle stun-
der een general meutination befara. Ifrån edher, ther vij stör-
ste bijståndet hade förmodat, är oss icke ännu meere ånn siutton-
tusende ducater, hvilke ganska lithet förslå, tilkomne. Ifrån an-
dre oorter fåå vij lithen eller ingen hjelp, och vare factorer
hafva vår credit igenom theres difficulterande och protester så-
ledes turberat) at vij, snarest sagt, icke kunne blifva een pen-
ning mächtige. Medan nu sådant väsende inthet kan i längden
hafve något bestånd, eå hafve vij thenne post velat till edher
a£%rda och edher med honom förmana, at I för vår och fader-
neslandzens så höge tarff och trångmål skuld, vele uthan videre
drögzmål see till, på hvad sätt I kunnen, at skaffa oss någon an-
seenlig post penninger till armeens underhåldning, hvilket, eff-
ter som thet oss ligger högste macht opå, så hoppes vij, at I
ther med icke längre opskoff göra. Och vij blifve edher altijdh
med gunst bevågne och befale edher Gudh alzmächtig nådeli-
gen. Aff vårt hufvudqvarteer i Gamble Brandeburg den 28 Junij,
Anno 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekreteraren J. Nicodemi anteckning: Present. Elbing den 10 Julij, Anno
1631.

584*). Jerichow den 1 JuU 1631.

Bikskansleren bör icke afresa från Preussen förr, än han ordnat förhållandena
därstådes; penningarne böra dock med det snaraste sändas; om krediten.

Gustaff Adolph etc. Endoch vij för thette hafve edher för-
manat, her Cantzler, att I vele skynda edher hijt, på thet vij
edre consilijs här i anliggendhe saker till en tijdh bruka och
medh edher till vår armees underholdh een godh succurs motte
bekomma, så ähr doch theruthi vår mening sådan, att I inge-
lundhe ville begifve edher ifrån Pryssen, för ähn I anten sta-
ten således hafva disponerat, att I kunna vara förvissadhe, thet
then icke kommer i någon fahra, till thcss antingen I kunne
sielfve komma tilbakers, eller någon annan tijt förordnes. Een-
kannerligen velen I så läge, att hvar och en stådthoUare må

*) under datum Jerichow den 30 Juni 1631 finnes i registraturet för 1631,
fol. 428, följande rubrik: »Till Rijkzcantzleren att gratificera Storfursten uthi
sine anetelte Yärfninger här i T^sklandh».

734

vete sin devoir att taga städher och fästningerne i acht; se-
dhan och att soldatcsquen kan blifva så försorgd medh richtige
lähninger och annan nödtorfFt underhoUen, att han icke till veder-
villie [och] meutination motte förorsakes. Och om I här om icke
kunna sä hastigt bestalla, att I säkert vete lijta ther opå, sä see
vij fast heller, att I edher afreesa ähnnu något differera, ähn
att then staten i någon olägenheet skulle försätties. I kunne
heller oss, hvadh penninger edher är möijeligit att komma till-
väga, medh någon annan föruth försändhe, effter som vij till
armeens cooservation om någor hastigh penninge e[n]dh8att myc-
kit ähre benödigedhe, alldenstundh vij elliest uthan om edert
bijståndh, inge medell här hafva eller vänte att tillgå. Sedhan
så snart I hafva så om sakerne effter edher bestalt, att I kunna
säkert förreesa sielfve thedan, så behoUer lijka väl all crediten
på edher och transporterar then icke på någon annan, till thess
vij få medh edher afftala, hvadh heller I tijt igen edher skole
till gouvernamentet, såsom här till, begifva, eller någon annan
i edher stadh ther blifva emploijerat. G[udh] b[efallande8]
n[ådeligen]. Aff vårt hufvudhqvarteer i Jerichow [den 1 Julij,
Anno 1631].

ur registraturet för 1631, fol. 435.

635. Werben den 16 Juli lesi.

Med anledning af medlens uteblifvande från alla andra orter, och då fiendenär
i anmarsch, är penningeundsättningen från Rikskansleren af yttersta Tigt.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve esom-
offtast gifvit edher, herr Cantzler, vårt tillståndh tillkenna, hu-
ruledes vij medh största armodh, besvähr och disordre hafva
hulpet oss och armeen thenne tijdhen igenom, i thet vij aff
alla våra tienare ähre vordne förlåtne och allenest ex rapto,
till alla våra venners skadha och förtreet, krijget hafva most
föra, hvilket och theone stunden continuerar, tå vij inge andre
medell hafva tillgå folckedt att contentera vijdare, ähn hvadh
the sigh sielfve medh olijdeligit plundrandhe och röfverij usur-
pera. Nu hadhe vij fuUer giordt på edher fram för alla andra
vårt hopp, att vij thedan effter någon ahnseenligh undsättning
skulle bekomma, men effter sådant, vijdare än att oss 17,000
ducater ähre tillkomne, feelar, och vij nu få visse kundskaper,

735

thet fienden sigh äther Tender hijt &th och achtar ob8 uthan
tvifvel attaquera, therföre vij och här moste fournera itt fast
lägeT och 088 honom här opponera, ähr förthenskull högeligen
äff nödhen fram för någonsin för thette, att, så frampt vij vele
holla folckedt tillsamman och undvijka i lägret meutination, vij
tå mage hafva medell them, så länge fiendens störste furie öf-
verståår, att underholla och contentera. Och medhan vij ingen
vette, som oss elliest vidh thette vårt trångmåhl, uthan edher,
kan secundera, begäre vij therföre nådeligen, att I edher till
det högste bemödha, oss medh thet aldrasnareste någor ahn-
seenligh undsättning att tillskyn dha, vetandes, att vår och hela
faderneslandsens välståndh theraff mycket dependerar. G[udh]
b[efallande8] n[ådeligen]. Aff Werben i gamble Marek Brande
burgh [den 16 Julii, Anno 1631].
ur registraturet för 1631, fol. 484.

536. Werben den 31 Juli 1631.

Klagomål, att, trots gifna förhoppningar, de ytterst behöfliga penningeposterna
från Rikskansleren oteblifrit; om växelafiEarema med Earl Baner ooh Erik
Larsson; förhållandena till Polen; underrättelser från krigsskådeplatsen.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Oansedt,
her Cantzler, I förmedelst edre egne förslagh hafva tillsagdt
oss månadtligen visse summor aff dhe medell, som der hoos
formales, lijqväl hafve vij alltt här till deropå icke mehre åth-
nuthet ähn vijdh pass etthundradhe tusendhe rijkzdaler, bådhe
medh det I hafve hijt öfver skickat och dhe växlar, I hafvc
accepteret, och förnimme nu till öfverflödh aff edher skrifvelse
uhr Elbingen aff den 11 Julij nästförledhen*), emoot all förhop-
ning och vårt giordhe facit, inthet ändtsätt vara nu förhandhen.
Nu are vij icke lijthet bekymbradhe, huru vij skole längre kunna
holla armecn i devotion, som i 16 vekor ingen penning hafver
bekommit. Hvar man är det vitterligit, att vij nll dess betal-
ning aff edher hafva förmodat, deropå hvar och en, så office-
rere som gemeen, hafver här till gifvit sigh någorlunda tillfridz,
men, nähr dhe see inthet föllie deropå, moste vij icke obilligt
bähra fara för meutination och vår undergång. Jämpte dett

*) Finnes i behåll bland Rikskanslerens bref till K. M:t 1631, B. A.

734

vete sin devoir att taga städher och fästa^^
dhan och att soldatesquen kan blifva så ^^%
lähninger och annan nödtorfft underhoUe^^ g a
villie [och] meutination motte förorsak^^^ ^*. ^
kunne så hastigt beställa, att I såke^ ^"| |. ^,
vij fast heller, att I edher afree|: |,1.?, ^ 9
att then staten i någon olägenj^ t ^%^ ^ %
heller oss, hvadh penninger ^^l'^^^^ CS '^
väga, medh någon annan ^^^ ^^^ V i %%
armeens cooservation omn^|^^0^é ^ '^ ^\ c»
kit ähre benödigedhe, alf |1 1 | |.4 ^%%

^ . _ _. ^

bijståndh, inge medell by i ^^ ^ ^ ^1- ^ ^ ^
så snart I hafva så oro^ ^ ^ ^ f i- 1 ? e-"^ ^

säkert förreesa ßielfvr f ^^ t 1^4 ^^"^*
på edher och transr C ^ I- 1 ^- ^ ^
vij få medh edhe' ^f ( ' ^

till gouvernamen 1*^ ** "'^^ tusendhe

i edher stadh • ^r aviserat eder om,

n [adeligen]. - effter edert eiget förslagli,

Anno 1631]. -^pia» «& mycket raånadtligen, som

Ur regip jtis och Junius vore förbij, opå hvilka

^ ost resteredhe, och Julius trädde då ia, och
aa eder draga det hopp, att hvadh som feeladhe
.0 månadhen, skulle den andre gifva så mycket öfver,
586. .ninnan spannemåhlshaodelen skulle medh tijdhen göra
,f bästa, så hafve vij befahlat Carl Banner till att taga pen-
M y^ger opp och draga på edher. Men vij raoste det sielfve be-
l^^nne, att han hafver der uthi giordt illa, att han hafver avi-
serat edher om en så stoor post, för än han viste sigh kunni
fA penningarna opp, hvarigenom han hafver icke allenest för-
hindrat edher remisen, uthan hafver sielf inthet kunnat opbringa.
1 vele fördenskull fara fort medh remisen och ju beflijta edher
om, att vij mage blifva aff edher ändtsätte medh det aldra soa-
roste. Hvadh penninger Carll Banner i så måtto tager up, det
Bkecr allenest på en assignation aff Stettins stadh, bvilke [/]
icke behöfve betale strax, uthan på en månadh, två, tree eller
nuera, effter som medlen medhgifva, och edher lägenheet kan
t dl 11. H vilket vij och hafve honom till all yterligare vijdhh^ff.
tiglieetz undflycht demonstreret. Hvadh I formale om växle*
<]ioi:andet emellan edher och Erich Larsson, deraff see vijedhe^-
itkc annorledes hafva procederat, ähn som billigt oci rätt

737

gärna (alt emedhan dhe, som Tåre penninger

^ ^va, skiuta akuldhcn den ene på then andra,

^ Larsson, Erich Larsson pä honom igen,

^,'^^ ^ en annan och sä fort; i medier tijdh

^i^ •=J--^ ^. -^ händer, och vjj äthniiita dem inthct)

'^ -^' ^^ SS, pä det man kunde sådant redu-

'«^ "^^ ^ '^ ^ kunne vij väl lijdha, att medh den

'^- ' ^ *c^ '^ "^ I uthi den stadhen sä laga, att

*^^ ^ ^ '^'•'^ ^ ^ komma oss i rede penninger

''h'^ '^ ^ %^^« "*© Tdsändt, det 6nner i Pene-

-^ ^. '<>^ '> '^V ''^.% '^olacken, sä, ändoch vij

^ "^ ^- •<' -^ -V^ t* ^ 11 . «* 1

^^ -^^. '^^.^ ^-% *^ ^^ ^^^ offendcra dem,

'^K'<

ich nödhen hafver
^^•st tilfridz, medh hvadh
^K> ' 'üdh tillständet här belanger,

^/, dess Gudhi loff, varit altt godt,
ull folckedtz underholdh vore sä knappe.
.11 pnss för 14 dagar sedhan rychte medh värt
iirän och vore icke långt ifrä Wolmerstedt, hvarest
|jpadhe trij aif fiendens regementcr till häst under öf-
.«terne Berenstein, Montecuculi och Holck, dem en deel ne-
derslogo medh sampt Ofversten Berenstein, en deel fängadhe och
föriagadhe och togo ifrä dem all deras pagagie sampt någre hun-
dradhe häster, sä och tu com et, sä att dhe fuUer äre sä ruine-
redhe, att dhe näpligen i dette ähr skole komma pä behnen, och
vij oss retireradhe äth Ständell [o: Stendal], hafver TilH conjun-
gerat sigh medh Pappenheimb och kommit ahnmarcherandhes,
medh hvilken vij emellan Ständell och Arensbergh någre dagar
hafva lathet skermutzera, hvilken, sedan vij retireradhe värt ca-
vallerie hijt in i quarteret, ähr och så sachta efFterkommen medh
heele sijn armee och logerat någre dagar en lijthen fjerdingzvägh
härifrän och stöltt sigh lijkasä, som ville han falla oss pä lägret.
Men som han sågh sig inthet uthrätta, ähr han den 29 hujus
oprycht, dä vij medh vårt Smålcndske regemente ryttare och
Wunsches squadron allenest pousseret hans vacht aff trij rege-
mentcr ryttare in på hans läger, sä att, om hans musquetterere
icke hafva varit i vägen, hadhe dhe fullcr icke stadnat för än i
siclfvo qvarteren. Ahr altsä, när vij läthe kalla värn trouppar
tilbaka, gängen fort. Hvart uth han nu vijdare tager sijn marche,
*) Ett >medh', som bar följer i toxten synes böra utgå.
Axil Oxenstiemaj II, t, 47

738

ähr oss ahn obevist Tijdhen varder ded underrijeaBdes. Sidst^
her Cantzler, effter I väl veta, att vij icke hafve bekommit spe-
cial räkningar pä tu åbrs tijdh, sä begäre vij nädigest, att I vele
oss dem tillsända, säsom och skicka BookhoIIaren Hindrick An-
dersson hijt. Vij befalle edher hermedh Gud alzmechtigh. Aff
Werben [den 31 Julii, Anno 1631].
Ur registratnret för 1631, fol. 600.

687. FftLU&gret vid Wittenberg den 29 Augusti IdSl.

Om polska klagomål öf^er förmenta ryska TärfnlDgar 1 Preussen; betänkande
beg&res angående de genom Monier i Byssland af Konangen gjorda för-
slagen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij sij, her Cants-
ler, aff den Latiniske copian, som I bafve oss tillskicket och i
dagh ähr oss tillhanda kommen, att det uthsprijdea i Polandh,
lijka som skulle I hafva gifvit Storfurstens värfvare löpeplatz
vedh Tolkemit, hvarföre vele vij nädigest, att I gifve oss till-
kenna, huru der om ähr. Eiliest, såsom eder ähr vittcrligit, att
vij för någon tijdh sedan skicket Monieur till Stoorfursten, så-
som under praetext att anholla om vijdare spanmåhlskööp för
oss och under handen förnimma boos Rådet der i Byslandh,
om det icke skulle vara Storfursten nyttigt, det han värfvade
een armee aff Tyske omkring och i dhe orter, som vij nu vistes,
säsom aff ett fritt folck, som kunne tiena, hvem de hafva last,
och ginge medh [dem] den gineste vägen här uhr Tysklandh in i
Hög-Polen, till att således draga Hög-Polernes macht ifrån det Små-
lenskouske storfurstendömet, på det Storfursten måtto kunna ai
mycket bättre tvinga Polacken på den ortten. Nu ähr Moniear
igenkommen medh Storfurstens eiget breef, uthaff hvilket vij
förstå, att Monier hafver begåt en errorem och icke vist rätt an-
draga honom vår mening, uthan förebracht, lijka som ville vij
tillstädie dem gå igenom vare egne landh. Och assUroerer Stor-
fursten det ganska högt, som Monieur honom hafver andragiu
och begärer, vij ville optäckie honom yterligare värt rådh och
anslagh hemligen igenom vår eigen post. Vij hafve fördenskull
låtet Monieur sielf igenom sijn skrijfvelse underrätta Stoorfur-
sten om samma hans bcgä[n]gne errore och fördraga honom det,
som ofvanbemältt ähr, och, der han vore dess till sinnes, att
*) Jfr noterna sldd. 731 och 733.

739

[hmn] dä ville skicka en fulmechtigh commissarium hijt medh
någxe tnaende rabbier till Tärfningen och desB underhollende.
Och alldenstundh vij (der Storfursten elliest hade medell till att
ställa detta i v&rcket, som vår rätta mening ähr) troo ju oss
kunna sä vidt ätnutet, att Pälacken icke mä gifves räderum till
att anfalla oss, när vij een gäng vore som högst engagerede aff
dette Tyske krijget, eller äthminstone inthet fä hvila uth i
Btilleständzähren, sä begäre vij nädigest« att I vele meddela oss
edert rädh och betänkiande, huruledes dette bäst skulle kunna
st&llas i värcket, sä att det icke motte kunne oss uthtydes till
etilleständes förbrytelse, och att det kunne gä till pä ett fast
och godt manier, att bäde vij och Ryssen kunde hafva deruthaff
gagn och nytta. Vij vänte här öfver edert betänckiende medh
det aldraföTste. Och befähle eder här medh Gudh alzmechtigh.
Aff värt fäldtläger vidh Wittenbergh [den 29 Augusti, Anno
1631].

tFr registrattiret för 1631, fol. 561.

688. Sohkeuditi den 10 September 1681.

»Belation om yictorien vidh Leip£ig>.

Ghistaff Adolph etc. Vär synnerlige etc. Vij kunne eder,
her Gantzler, nädeligen icke oförmält lätha, att, sedan vij effter
äihskillige af och tillschickede breef och poster ähre medh Ghur-
Saxen öfver eens vordne och hade med honom slutet en alliance,
ginge vij den 3 dito äth Wittenberg, passerade samme dagen
där uth medh öfver Elfiven och logerade oss den natten ett
stycke vägs uthan för Kemberg. Den 4 om morgonen marcherade
vij till Dieben [o: Düben] och sloge värt läger där uthan före, att
förvänta Ghur-Saxen, hvilken var uthi antog ifrä Eilenberg, och
kom den 5:te bitijdigt i mareken medh sin armee stark vedh
pass till 20,000 man, väl monterad och vackert folck till an-
seende. Han lätt rangera sitt folck uthi diverse bataglions, se-
dhan boos oss sig anmäler, där oss sä behagade, ville han komma
och oss salutere. Vij toge fördenskuld med oss en godh deel
cavalliers och reede ett lijthet stycke uth emoot bemalte
Churfurste, medh hvilcken vAr sväger Churfursten af Brandenburg
var uthi sälskap. Effter consalutationen reede vij medh Chur-
fursterne till och rundt kring om den Saxiske arméen och där

740

ifrån till vårt in fante rij, hvilcket och holt uthi bataglie, och, se-
dan vij bägge arméerna- besedt hadhe, toge vij Churfursteme
medh oss uthi vårt quarteer.

Där bleef consulterad medh Churfursterne, särdeles mcdh
Chur-Saxen pro et contra discourreradt, huru man fienden an-
grijpa skulle, antingen genom diversioner att fatigeran partia-
vijas eller lefverera en offentlig feltschlacht. Vij införde alle-
handa skääl pro priori, blandh hvilke dedh vichtigeste var, det
apparentlige äffventyr och store fahra, som icke allenast beggc
arraeeme och Churfursternes land, uthan jämväl heele det ge-
meene vesendet sattes uthi, om man på en gäng förmedelst en
bataglie alt hazarderade. Ghur-Saxen opinerade pro posteriori,
menandes, att fienden icke vore på annatt sätt att bringa uthur
hans landh; item att ock omöijeligt var, dett landet proviant och
vivres till tvenne så store arméer länge fournera kunde, med
hvadh fieere raotiver han på bahnen brachte, och urgerade än-
deligcn på en bataglie. Pä sidstone bleef oss emellan slutedt,
om occasionen och fienden sig prsesenterade till slagz, att man
medh sambladh macht skulle gåå åth Leipzig, fienden under
ögonen och våga en slachtning. Medh den resolution droge
Churfursterne uthi deres quarteer. Vij hade alloreda kundska-
per, dett fienden Leipzig, både staden och slottet, par accord in-
taget hade, och att crabaterne ströfvade här och där på dorffen (!)
in under Dieben. Den 6 uthi lyssningen ginge vij för uth ige-
nom bemalte Dieben, läthe arraeen föllia effter k la filé öfver
passet där uthan före, och komme emoot afftonen till ett torp (!)
Wolke [o: Wölchau], 1\ mijl ifrån Leipzig, der vij den natten
bleffve. Den 7, som dedh begynte gry, befaltes att blåsa bou-
teselle, och. effter emellan torped och Leipzig var nästan ingen
skog uthan store och slätta fälted, hade vij godh lägenbeet, läte
och arroeen gåå uthi full bataglie åth staden. Märchen varade
nepligen 1^ tijma, för ähn vij finge see fiendens avantgarde och
hans artillerij planterad på en högd, där baakom hela hans macfat,
stark af regementen effter hoosfogede rulla l:ra A.*), stod uthi
full bataglie. Han hade där till medh solen och vädret sig till
stoor fördeel för dett myckna damb, af långlig torcka förordh-
sakat. Vij vinlade oss fuller att draga honom uthur dessa för-
deelar, kunde doch inthet komma dett till väga, aldenstundh

*) Denna bilaga har icke af utg. kunnat återfinnas och finnes ej upp-
tagen bland de i Archiv till TJppl. om Sv. Krigens ooh i Krlgsinrs Hist,
tryckta listorna.

741

v&re moste g& öfver ctt filemt pass uthi fiendens åsyn. Dres-
serade fördenskul bataglien, toge sielff den högre och läthe
Churfursten den vänstra handen af heele bataglien. Ginge se-
dan uthi en sådan posture, som vij då in arena godh funne
(daraf vij eder härnäst een dcsseing skicka vele) nährmare och
nährmare fienden, hvilken, nähr han sitt ram såg och troupperne
vara så nähr, att han drabba kunde, begynte genast att speela
medh stycken, först 3 och 3, sedhan medh alle tillijka, så att han
giorde tvenne salver medh sitt artillerij, för ähn vårt var i ordre.
Doch stod inthet länge på, för ähn dett och bleef klart och
svarade sedan 3 skott för ett.

Alt medhnn slaget varade, speelte stycken på både sijdor
uthan återvenda och giorde tämmelig skada. Dett Saxiske ryt-
terij och dedh folck, som medh artillerij commenderadt var, höUc
sig i förstonne väl, men, sedhan dhe beste af constapleme blefve,
gåfve dhe öfrige sig på flychten, lämpnandes sine stycken i lo-
ped. Dett Saxiske infanterijt bar sig inthet bättre åth, uthan
toge compagnievijss till fötters och sprydde fugicndo uth, dett
vij vore slagne och alt förlooradt, dett stoor skräck förorsakedhe
iblandh dhem, som vore hoos vare vagnar och bagage, hvilkc,
seendes dhe Säxische löpa, vände om och rychtc den afftonen
till baka åth Dieben uthi sådan confusion och disordre, att ecn
hoop vare officiers så väl som Churfurstcns egne vagnar af
desse löpare spolierade blefFve. Churfursten, som holt uthi ar-
riersgarden lop och sielfi* medh heela sitt lijfcompagnie och
stannade inthet förr ähn uthi Eulenburg. Vårt folck, bådhe
Svenske och Tyske, så månge som komma till drabba (i ty af
infanterijedt hadhc inthet meehr ähn 3 brigader den ähran) höUe
sig träffeligen väl och trängdes nästan om att blifva fram com-
menderade.

Fienden stodh som ett berg i förstonne och fächtades af
een och annan deel länge medh sådan nrdeur och ijfver, ntt
dett syntes fast tvifuclachtigt, hvilkendera victorien behålla skulle.
Omsider begynte fienden vijka, den vij så knapt cfftersatte, att
han först nödhgades förlöpa bådhe sitt och dedh lijtet tilförenne
vundne Säxiske artillerij medh ammunition och nllo, och endt-
ligen medh heele hoopen vända ryggien till och lämpna oss me-
stare i mareken, sedhan slachten continue vahrad hadhc ifrån
klockan 2 in till blå mörckret; vij läthe störste deelen af vårt
cavallerie förföllia fienden, och hvilade sielfve pä slachtplatzen.
Tilly ähr den samma natten, accompagneradt af Hertigen af

742

Saxeh-Lauenburg, Pappenheinib, Greffven af Fürstenberg och
Öfversten Cronberger, kommen tili Hall, hafver aig där lathet
förbinda. Och berättar balberaren, Tijlli haiFve hafft 3 skott, af
hvilke inthetdera hafver bitidt igenom, däröfver rychte uthspridt
ähr honom vara skottfrij och fäst. Andre dagen klockan 9 ähr
han rychter ifrån Höll äth Aachersleben och Halberstatt, mycket
svag och vahnmächtig af dhe skott, han fått hadhe, hvilke hafve
giordt store svartblå tumöres, dem balberaren säger sig faafva
öpnet och förbundet. Huru månge och hvadh slagz stycken fien-
den ifråntagne ähre, finnes på förtekningen uthi bijlagan l:ra
B*). 66 fahner sampt 22 cornct, som vij eröfrat hafve, sändes
nu åth Sverige. Af vår gemeene saknes . . . .**) man. Huru
månge på fiendens sijda blefne ähre på platzen, kan man intfaet
så prscis veta, men dett gisses till någre 1000. Af dhe Tillische
öffverster ähre Schönberg, Generalen öfver artillerijdt, och Erfit,
Generalmajoren, strax skutne till dödz. Hertigen af Holstein
bleef qvetst och fången fördt till Eilenberg, där han den 9 hu-
jus ähr afsompnad. Fånger haffve vij fått så månge, att vij
häraf kunne bådhe låtha complettera vare gamble och upretta
heele nye regementen. Af högre officerere haffve vij mist Off-
verster[ne] Deuffel, Kalenbach och Hall, öffversteleutenanter Ader-
kas och Damitz och en Kyttmestare, Lange Fritz vidh nampn,
hvilke alle dödhe ähre. Corville sades och i förstonne dödh;
förnimme doch nu, att han ähr fången. Och ilndoch porten afi
så tappre männ högt ähr att regrettera, så ähr doch denne säger
(af hvilken summa rei, har uthe nästan hängde) så märckelig,
att vij störste orsak hafve att tacka Gudh, som oss mildeligen
beskyddat hafver uthi een evident och slijk fahra, som vij napp-
ligen varet uthi tilförenne. Af quarteer i Scheiditz den 10 Sep-
tembris, Anno 1631.

Efter en samtida, med Kopisten F. M. Schilhers band skrifven, na
mycket urblekt kopia, hyilken trollgen af Rikskansleren bemskiokata till rådet
Den är nämligen försedd med påtecknlngen : Present. 1 8tockbolm d. 27 No-
vember 1631. En likalydande relation afgick samma dag till Pfalzgrefren
Joban Casimir, bvllken berättelse är tryckt i Arkiv tiU Uppl. om 8v. Krigeoi
ocb Krlgsinris Hlst. I: sid. 492.

*) Tryckt i Archiv till Uppl. om Sv. Krigens ocb Krigsinrs Hist. I:
sid. 496.

**) Tomrum för siffran är här lemnad 1 texten.

743

538. Halle [i Sachsen] den 14 September 1681.

Om präglande af mjnt, Bom knnde mottagas både in- och utomlands.
Guetaff Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Eder schrif-
velse, her Cantzler, uhr Eibingen af den 6 Augusti nästförle-
-den*), är oss af eder uthskickade Balthasar [o: Balthasar] Zwir-
ner vall öffverantvardat, uthaf huilken vij förnimine edrc ratio-
nes och skiall, att kopparmyntet är vidh denne tijdh skadeligit,
och att I derföre hufve öfvervagatt, huruledes ett paiementmyntt
måtte oprettas, som kunde gftå både i heele Pryssen, så och i
Påland och Lithowcn och, som I mecne, i Sverige inedh och
vara tillijka alltt (!) godt mynt hår i Tyskland hoos vår armée,
Mark Brandenburgk, Slesien, Pomeren och Mekelburg. Vij vele
Lär opå till svaar nådigest icke förhålla, hvad nu kopparmynted
vedhkommer, så hafve vij sielfve allerede för detta befunnit dett
mehra och meera förarga sigh och fördenskuld befalltt vare
Rijks- och Cammerådh med dess myntning inställa; och såsom
Tij än då hafva der hoos hafft betänckiande till att låtha slå
något småt myntt, så hafue vij och gifvitt dem der brede vidh
befalning, att de till en tijdh skole låtha slå rljkzdaller in specie
aå och Svensktt guldmyntt. Men såsom vij befinne de skåäl och
omständigheeter, som I föredraga oss om paiementmyntningen,
i sigh sielfve gode, så kunne vij icke an natt sij, än att samma
paicroentmynt väll skall kunna gåå för sigh, och till medh i
desse tijder ganskc nyttigtt och nödtorftigtt, så vidtt dedh [i] Prys-
een, Påland och Litthowen, samptt de optalde orter [komme] i
bruuk, och betacke vij eder nådeligen för sådan eder åhoga och
oro vårdnad. Och vele vij förhoppes, att, hvar I icke mera der
med uthrättade, då kan man lijkväll hafva der af en dagelig
handpenning, så till commerciernes fortsättiande, som sielfve
statens underhåldh, så länge I kunne vreda eder uhr de diifi-
cuUeter, som I äfe där råkede uthi. Vij hafve fördenskuldh
samme förslagh accepteret och begäre nådigest, att I med be-
malte Zwirncr och hans contrahenter der öfver uprätte ett con-
tract och samma mynt ju förr ju heller ställa i vercket, på ded
vij, sedan ded är kommit der i esse, och mage kunna låta anstella
ett sådant i Stetin till att understödia staten medh. Män såsom
vij för dette hafve dragett betenckiande till att låtha slå någott
smått myntt i Sverige, så hålle vij dedh ännu orådeligitt; ty när

*) Finnes såsom concept i behåll bland RikskansleTens concepter för
1631. B. A.

744

vij öfverväge saken, så befinne vij paijcmentett ju sä royckett
kunna förarga sigh i lengden, som kopparmyntet nu giör. Vij
hafve derföre oftalt med bemalte Zwirner, att han i Sverige «kall
slå oss rijkzdaller och Svenska guldhroyntt. När I nu hafve
om paiementett medh honom aftaltt, så velen 1 så laga, att han
ställer den andre myntniagen i värcket i Sverige. Befallandes
etc. [Datum Hall den 14 September, Anno 1631].
Ur registrataret för 1631, fol. 580.

MO. Halle [i Sachsen] den 16 September IMl.

Om Öfverstlöjtnanten F. Bedwens befordran och aflöning.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss are, her Cantz-
ler, prsesenterade tvenne ed re breef*), uthi hvilke I flijtigtt re-
commendera Ofversteleutenanten Frantz Redwen såsom den der
icke mindre affectionerad än capabel är till vår och rijksens
tiänst. Aldenstund vij nu för oss sielfve icke are obenägne
igenom faveur och nådetacken ntt stimulera sådane personer
och giärna see dem efFter deres meriter advanccrade, hafve vij,
anseendes både eder intercession, så väll som bemältte Öffverste-
leutenantens giorde tiänst här till och den han förmodeligen
häreffter giörandes varder, så mycket snarare hans begäran up-
tagett och nådigest lofuatt (medan OfFversten Lessle sitt rege-
mente behåller) dedh vij Redwen med ett annad, först löst blif-
blifvande, accommodera och försec vele. I medier tijdh hafre
vij och nådigest bevilicdt, dedh Redwen där i Pryssen sin af-
rächning och betallning bekomma skall. Ar fördenskuldh vår
nådige vilie, när han dijtt kommer, att I med honom afräckna
och sedan lähningars och annan reest, hann prsetenderar, effter
liquidationen honom tillfyllest contentera och förnöija låtha.
Der med efFterkommes vår nådige villies meening, och vij blifve
eder med vahnlig faveur och ynnest conti nuerligen väll bevågnc.
AfF vårtt hoffläger uthi Hall i Saxen den 16 [September 1631].

Ur regUtraturet för 1631, fol. 681.

*) Det ena är dat. Elbing den 24 Jani, det andra den 2 Augusti 1631:
båda finnas i befa&ll bland Rikskanslerens ankomna bref till K. M:tt 1631.

746

541. Halle [i Sachsen] den 17 September 1681.

Om penningar åt Öfrerste Darglte.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynneat etc. EfFter dedh,
her Cantzler, Ofiversten Dargitz hafver på sin reest att fordra
1,519 rdr, effter som haus medhafde afräckning thett uthvijsser,
derföre år vår nådige vilie, att I honom bemaltte penninger der
hooss eder i Pryssen bekomma låtha, antingen i Pollen [o: Pillau?],
eller där I bast vete medcU att taga. Gudh befallandes. [Datum
Bali uthi Saxen den 17 September 1631].

Ur regUtrataret för 1631, fol. 583.

642. Querfürt den 17 September 1681.

Kallelse att Infinna sig hos Konungen, sedan Karl Baner blifvit Instruerad
såsom Tice-gavernör; Konungens planer för kriget 1 Tyskland.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij kunne eder,
her Cantzler, nådeligen icke förhålla, att, såsom vij en tijdh bort
åth hafve åstundatt eder nährvarclse, så hafve vij den nu sedan
Gudh den aldrehögste hafver täckz förläna oss den herlige vic-
torien öfver fienden, så myckett mehra af nöden un någonsin
tillförende, serdeles så länge vij kunde formera vare consilia
medh eder, huru vij sakerne här effter bäst företaga skole, till
vår beträngde religionsförvanters restitution. Hvarföre vele vij
eder och nådigest icke förhålla, det vij hafve för rådsamptt och
högnödigtt befunnitt till att kalla eder på någon tijdh hijtt till
oss, icke att I skole blifva här stadigtt, uthan på en tijdh til-
giörandes, så länge vij kunde förnimme eder consilia och godo
rådh, både för den orsaken skuldh att vij igenom skrifvelser
icke kunne så väll förstå hvars andres meening, som det elliest
munteligen skee kan, så väll som för dedh vij äre så vijtt ifrån
hvar andre, så att, emellan dett skrifvelserne afgåå, infaller myc-
ket, som man icke hafver kommit ihug tillförne. Vij vele för-
denskuld nådigest, att I vele giöre eder färdige, doch att I icke
annorledes disponera edre saker, än som I ändå skole altidh
residera der .i Pryssen, och skynde eder till oss, dedh snarestc
I kunnen, och vele vij, att I icke låthe eder oppehålla der aff,
att I icke kunne bringe penningar medh. Vij hafve deputeret

746

Gnrll Baner till Vice-Gouverneur i cdcrtt ställe, så länge I öre
hooB oss. I vele fördenskuld informera honom om alle saker,
att han dem i eder frånvaru drijfva kan, som sig bör. — EUiest
hafvc vij ärnatt formera statum belli sålunda: nerobligen, att vij
bepifve oss 1 egen persson med armeen in i Dyringen till att njttia,
hvadh som der kan vara behåUitt, så ställandes vare saker, att
vij kunue där hafva vår vinterqvarter, hafvandes Landtt-Hesscn,
Meissen och Chur-Sachssen kring om oss, och genom Gudz nåde
beflijta oss att kunna infestera någre biskopzdömen i Franken
och bringa dera i contribution och giöra oss I vinter så starcke
af folck, att vij kunnc vara bastante cmott våhren, hvilkctt vij
och förmode näst Gudz gode bijstånd, oss angå skall, serdeles
emedan Chur-Sachscn nu ähr på vår sijdha. Oderens defension
hafver Chur-Sachsen sigh opåtagitt, hvarföre hafve vij förord-
natt her Johan Baner åth Frankenfurt, till att, så snartt Chur-
furstens folck kommer der ahn, draga vare garnisoner der nth
och uhr Cr[o]esen och, sedan han hafver besatt Landzberg, ryckia
med dedh öfrige folcket up till Kalbe, en ortt belägen emellan
elfverne Sala och Mulden, och med samma folck samptt fleere
der till deputerade troupper der formera ett läger, både till att
försäkra der med dee orter så väll som hafva en fött vid Elben
och eliest sij till, om man kunde bemechtige sig Magdeburgh,
effter vij förmode, att dett förmedlest soldaternes ovilligheet,
och meddellössheet till deres underholdh, icke skall kunna ut-
stå någon lång eller hårdh belägring. Eliest hafve vij gifvitt
I). Salvio befalning till att upbringa ett antall folck, som
blifver nedh mot Hamborg liggiandes under Tottens commendo,
hvilket vij förmode blifve med dett folck, som Fursten afi
Mechlenburg kommer till väga, till än fempton tussend man,
sä att desse tvenne arméer, den ene här oppe emott Magde-
burg under Baneren och dän andre där nedre, skole kunna
hålla Elben reen. Dessförutan hafve vij täncktt, att låtha draga
dett vårt folck uth, som nu ähr i de Pomerske guarnisonerne
till att der med låtha försäkra Mechlenburg, så att icke cossaker
eller andre ströfvande rötter må giöra där någott infall, om vij
allenast hafve någott folck till att sättia i samme guarnisoner
igen, serdeles der någott kunde mistas uhr Pryssen, så att icke
Pomeren blefve derigenom förblottatt. Vij begäre fördenskuld
nådigst, att I vele öfverväga, om man förutan Pry8sen[8] fahrt
«kulle kunna draga uhr .dess guarnisoner till än femptonhundrade
eller ett par tussende man till att före i samme Pomerske guar-

747

nisoners ställe. Hvilket, dor dett kunde skee, då begäre vij nå>
digesty att I ville gifva ordre, att de samptt med Streufz rytterc
kuone blifvc affardade der bädan. Vij förvente här öffver edert
nvüt säsoin och eder ahnkompst medh dedh snareste. Befallan-
des etc. Äff vårt qvartcr i [Q]werfuTt i biskopzdönitnett Hall
[den 17 September 1631].

Ur registnitaret för 1631, fol. 586.

543. Arnstadt [i Thüringen] den 26 September 1681.

Om utbetalande af penningar åt Dr. Jakob von Steinberg.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her
Cantzler, vij gerna sij, dett D. Steiuberg motte bekomma de sex-
tusendc rickzdaler, vij hafve honom föraret och på eder invist,
så begäre vij fördenskuld nådigest, att I vele gifva der öfver
ordre, dett bemalte sextusende rickzdaler mage blifva honom
tillstelte med dett snareste. Eder här medh Gudh befalendes.
Af vårt qvarteer i Areustadt i Düringen den 26 Septembris
Åhr 1631.

GustavuB Adolphus m. p.

544. WürtBburg den 9 Oktober 1681.

Om medgif Tanden åt Bngland med afaeende på tallen; förnyad kallelse att
infinna alg hos Eonangen för att biträda vid förvaltningen af de eröfrade
provinserna m. m.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Hvad Konungen
i Engelandz utskickade Fransiscus Gordonius hoos oss hafuer
hafit att sökia, thet hafven I, her Cantzler, af bijfogede copier
utaf Konungen i Engelandz breff"*) nogorledes att see, och han
varder eder therom vijdere berättandes. Nu tycker oss hans
begiäran icke vara obillig, att tullen motte blifva för Elbingen
och Dantzig lijka tagcu och ther hoos nogot modererat. Ty
therigcnom förmode vij, att traffiquen, som nu är ganska ringa,
flkall kunna blifua förbätrat, och oss then lille afsacknaden ige-
nom commerciernes mykinheet inbracht. Sedan undvijka vij

*) Dessa bilagor bafva af utg. icke äterfannits och äfven originalbrefven
saknas i riksarkivets samlingar.

'748

och ther medh tben offensioD, eom Konungen i Engeland aå
väl som andra kunna concipera, om them alzintet blifuer grati-
ficerat, huilket latteligcn motte förorsaka them till Tidrige con-
cilia och alliancer emot oss, huilke obs vidh thenne tijdz lägen-
heet ickie vall skulle komma till ^ass. Vij bcgiäre förthenschuld
nådeligen, att I med honom härom communicera och tilsee, att
1 pä nägot gott sätt kunna pä vare vägner giöra honom nogot
contentement. — Elliest emädan vij nu sä longt hxjtt opp i lan-
det igienom Gudz uäde kompne ähre, att vij om vare egne
rijkzsaker och the quarteer, som cfTter oss blifua pä ryggen,
icke väl sielfve kunna beställa, och, ther Gudh nädhen täckies
förläna, lätteligen skiee kan, att vij icke sä hastigt motte fä
tilfälle till värt rijke att afkommo, säge vij förthenskuld gierna,
att I motte komma personligen till oss och medh oss, bädhe
om landzens regicring sä väl som andra consilier, aftala, allenest
att I eder pä vägen väl föresee och altijdh hafua boos eder een
sädan convoy, ntt I icke blifua af fienden förraskade. Eder
Gudh befalandes nädeligcn. AfF Wirtzburg then 9 Octobris,
Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

Sekret. J. Nlcodemi anteckning: Prses. Elbing den 5 November 1631.

Brefyet finnes 1 tvänne originalexemplar; det ena underskrlfret och med
anteckning säsom ofvan, det andra en ounderskrifven dnplett försedd med
följande päteckning af Sekret. J. Nicodemi: Praes. Blbing den 17 Norember 1631.

646. Oppenheim den 9 December 1681.

underhandling med Kejsaren; förnyad kallelse till Konungen: uppdrag att
utforska Brandenburgs afsigter; om penningar till J. Baners Tärfnlngar.

Gustaf Adolph etc. Vij skicke edher, her Cantzler, hår hoo«
nägrc acta, theraf I förnimme, huru vidtt med then af Landtt-
grafT Georgh förslagne tractat, oss och Keijsarcn emellan, kom*
mett ähr, och hvadh vij alltt här till ther opä hafve suaratt. Sä
alldenstund I see af samme actcr, ott Käysaren och papisternc
sökia med flijtt att komma till tractat, och vij then thesHjkest
hafva beviliatt, när vij fä vare vänner och confcedercredes con-
silia thertill att skrijda, och vij uthi een sädan högvichtigh saak
antingen hoos oss hafva tillstädes, med huilken vij kunne con-
sultera om vårt och Tädernesslandets Interesse, gagn och bästa;

749

ther till någon afhandling komma skulle, bcgare yij förthen-
flkald nftdeligen, att I yele beflijta eder thett snareste, som eder
möijeligit vara kan, att komma till oss, på thett vij med eder
så h&rom som om allt annatt kunne deliberera, ocb, så framptt
I icke alleredo vore passerade Brandeburgesche l^fvett, sage vij
giftrna, att I ther velie förnimma, hvadh interesse samma Chur-
furste i thennc fredzhandelen söker, på thett I oss therom vette
att referera. Elliest effter oss ähr roächta anlegett, ded her Jo-
han Baner motte vara i continuorligh värfning, så att han både
kunde vara stnrck nogh till att uthföra sakernc ther nedre så
vall som fournera oss någott folek till vare troupper[s] förstärck-
ning, nar oss behöfves, så vele vij derförc nådigst, att, så framptt
the medell, som vij hafve förordnatt honom till samme värfnin-
gar uthur the quarter honom äre adsignerade, icke kunne gåå
för sigh, I då fournera honom, uthaf hvad penningar I kunne
hafva med eder till än 20 eller 30,000 rdr, eller som nödtorfften
kräfvcr. Gudh befallandes. [Datum Oppenheimb den 9 De-
cember 1631].

Ur reglstrataret för 1631, fol. 668.

646. Mains den M December 1631.

Rikskansleren bör, utan att uppehålla sig med senast gifna ordre, fortsätta
sin resa till Konungen; om Streu£f8 ryttare.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter som vij
ganska giärna hafva förstådtt, her Cantzler, att I ähro pä reesan
stadde hijtt till oss, och the högvichtige saaker, som här dage-
ligen för[e]falla, edher ankompst myckett fordra, pä thett vij
edhertt godhe rädh kunne thäruthi bruke, sä önske vij och be-
gare nädeligen, att I medh thett snareste till oss komma motte,
och edher icke för the ärenden, vij edher för thctte tilskrifuit
hafva, alltt för länge oppehälla, uthan allenast en passont om
alltt förnimma, pä thett I sä myckett bätter medh oss om alltt
kunne deliberera. Vij vele nu pä nytt sända edher beskiedh
och underrättelse om heele vär nährvarandhe stat och inten-
tioner, män effter tijden icke tillåter, [och] sädantt icke kan sä
hastigtt förfärdigas, sände vij edher lijqväll här hoos ett general
folck förslagh, som effter värtt nährvarande tillstånd och con-
silier är fattat, och begäre vij nädeligan, thett I vidh tillfalle

750

öfyersee sam ma förslagh och vår intention theraff iudicera, 8&
att I medh oss, när Gudh vill, I ahnkonima, så mycket bättre
kunne consultera. Streifiz ryttere belangende, ailthenstund the aff
marchen uthaa tuifvell ähre trötte, så hålle vij bast att distri-
buera them ut]}i godhe quarteer allestädes i the små städeme i
Ponieren och Mekelborg, ther the sigh kunne ref[r]ichera och
förstärckia, så att the uthi vår till vår tiänst så myckett beqv»m-
merc vara måtte. Och kunne I hooss Banncren taga för edher
annor convoij. Gudh befallandes. [Datum Mäntz den S4 De-
cember 1631].

Ur registratnret för 1681, fol. 669.

547. Maints den 28 December leSL

Om pennlDgar åt Dr. J. yod Steioberg.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Bffter som vij
hafuc skrifuit eder nogre recsor för thette*), her Cantzler, att I
ville tilställa Doct. Steinberg sextusend rikzdaler, så althen-
stund vij gierne see, thet han ther medh ickie motte l&ngre
blifua oppehollen, begiere vij therföre nådeligen, att I bemalte
D. Steinberg samma sextusend rijkzduler af the penninger, som
I hafua redest vidh handen, contentera. Gudh befahlandes nå-
deligen. AiF Maintz den 28 Decembris, Åhr 1631.

Gustavus Adolphus m. p.

648**). HöohBt den 8 Febraarl 1688.

Donation å alla ledigyarande eller ledigblifvande gods i Wenden (j&nite Bo-
den pols) samt förläning af Jurisdiktionen dårstådes i första Instans.

Vij Gustaf Adolph etc. giöre vitterligit, att efter som vij
för dette hafve undt och gifvit oss ellskelige, vår och Sveriges
Rijkes troman och Rådh, Cantzler, fulhnåchtige Commissario
och General-Guvernör i Pryssen, edle och vällborne her Axell

*) 8e ofvan N:o 543.
**) Under datam Main t« den BO December 1631 finnes i registrataret
fol. 676 följande rubrik: Till Cantsleren, aU han skjndar sigh till K. H:t.

751

OxenatieTDA, Friherre till Kimitho, Herre till Fiholin och TidhdÖD,
Riddare, haoa buusfru och deras rannligc bry står fy in gar alt Wen-
diake biskopsdömmet i Lifflandh satnpt Wendiske staro8tien med
Mb sine buas, slått, stader, hoffgårdar och byar, som där till legat
hafye, den tidh det hafver varit Pålska cronan underkastat, så-
som Tåre honom därpå gifne specialbrciF*) uthvijsa, så hafve vij,
i betrachtande, att han medh åthskillige svåre bygningar, guar-
niaoner och andre besvär är belastadt, af synnerlig gunst och
nåde så och för huldh, trogen och rättrådig tienst, som välbe-
nälte her Axell Oxenstierna, hans barn och deras manlige efter-
kommande oss, vår ellskelige gemåhl, lifsarfvingar och Sver-
gies chrono giordt och bevijst hafver, så och härefter giöra och
och bevijsa, så lenge han och de lefue, förplichtade vara skohlc,
förbättrat hans lähn med all dhe frellses och privat godz, som
liggiande are i förberörde bijskopsdömmet och starostien Wen-
den och oss och cronan äre tillfallen och icke för detta androm
med vare specialbref bårtgifne. Huor och något annat bort-
gifuedt vore eller elliest i lähnen besittias mcdh nflgbn rätt, det
tillstå vij honom och hans arfvingar att inlöesa och till sig handla
med egendens goda och lagliga samtyckie. Huar och något är
gifvit till lifsdagh eller elliest med lähnsrätt faller till oss igien,
dett unne vij i lijka måtto välbemälte her Axel och hans erf-
vsngar att intaga, när sådant fall händer, och niute under före-
skrefne Wenden och biskopsdömmet med samma rätt och frij-
heet såsom det andre. Efter vij och förnimme, att Rodcnpeus
med sitt lähn skall vara pantsatt under biskopsdömmet, och her
Axell biuder sig att crläggia besittaren sine penningar igen, så
tillstå vij honom sin rätt lagligen att förföllia och, oachtat där
roångc bref ob- eller subreptitie genom orätt berättelse af oss
vore uthpracticeradt, att komma till det igen, som befinnes till
biskopsdömmet att fordom hört hafva och sedan vare afhändt
genom huariehanda tillfelledt (!). — I lika måtto hafver och her
Axel boos oss underdånigst anhållit, att efter hans lähn, som
vij honom nådigst gifvit hafve, liggie mestedels tillhopa, att dhe
ett tingelagh vähl kunne behöfva och uthstå, vij tå af synnerlig
nåde techtes honom Jurisdictionen in prima instantia och herads-
rätten unne och efterlåte. Huilket, medan vij befinnc lähnen
vähl draga kunne och sådan Jurisdiction ingestädes bettre att
kunne underhållas ähn af dem, som der boo och elliest brukas,
så hafue vij och af synnerlig gunst, dermed vij bemalte her
*) Se ofTsa N:ria 163 och S77.

752

Axell Oxenstierna iihrc bevågne, allernådigst undt och bevilliat
hoDOTY) och hans erfvingar häradsrätten och Jurisdictionen in
priran instantia öfver förbemälte biskopsdömet Wenden och sta-
rostien, gifvandcs honom tillstånd att sättia heradzhofdingar och
domare och niuta heradzrätten och räntan däraf faller, så att
vare Landz- och HofFrätt i sin Jurisdiction och andre vårc ord-
ningar bli f ver oförkränkt. Villiandes härmed och befallandes,
att vare Gouverneurer och alle andre officerer i Liflandh, så
kommande som närvarande, late väl bemalte her Axell, hans
huusfru och barn åthniuta denne vår allernådigste gåfvo och
privilegio obehindrat i alle måtto, såssom och, att dhe i före-
skrefne lähn boendes äre, erkenne honom för dhercs rätte or-
dentlige domare och häradshöfFdinge, bevijsandes honom i 9k
måtto lydno till rätte, och rättandes sigh här eflPter vedh vår
ogunst tillgörandes. Till yttermchra visso hafve vij detta med
vår egen handh underskrifvit och vitterligen vårt signete hämc-
danföre hengia låtet. Gifvit och skrifvit uthi vårt hufvudqvaiter
i Holst [o: Höchst] den 8 Februarij, Åhr 1632.

Efter en afsk'rift i reduk tion aak ten för Axel Oxenstierna fol. 384 i kam-
mararkivet.

649. Bingen den 18 Februari 16aS.

Om den tillärnade rekognosceringen och belägringen af CrentEoach.

Gustaff Adolph etc. Unnssere gnad etc. Ob wir wohl wil-
lens gewesen unns alsobalden von Mcinz wiederumb zurückh
nacher Franckfnrth zu begeben, so sein wir jedoch unnterweg«
bey einlass des eingefallenen schönen wetters zu rath worden,
Creutzenach zu recognosciren inn meinung selbiges, nach be-
fundener beschaffenheit, zu attaquirn unnd zu sehen, ob wir,
ehe unnd bevor die Spannischen solches ent^ezen, es wegk
nehmen oder zum wenigsten den feindt in den mnrch bringen,
unnd, ehe er sich weiter verstercket, schlagen möchten. Wir
sein aber jedannoch nicht gemeint unns vor Creutzenach aufza-
halten, sonndern, nach eingenommenen augenschein unnd dijo-
dication der notturfft, Graff Nilssen unnd Lienhard Torstenson
die belegerung nur anzuweisen unnd sie von allem zu infor-
mircn unnd sclbsten ungesaumbt wiederumb nacher Frankfurth
zu gehen. Im mittelst wollet Ihr die Sachen zur expedition euch
recommendirt sein lassen, unnd wir verbleiben euch mit königl.

753

hnldefi wohl beyegetbao. Datum Bingen den 18 Februori,
Anno 1632.

Gustaviis Adolphuß m. p.

Utanakrift: Dem wolgebomen unoBerm unnd unnserer Reiche Bath, Cantz-
lern uimd Gubernear-Generaln inn den Ober- unnd Nieder- Sächssischen quartiem,
auch besonnders lieben unnd getreuen herm Axel Ochssenstirn. Frejherm sni
Klmito, Herrn zu Yieholm unnd Tijdöen, Rittern.

550. Lohr den 8 Mars 1682.

K. Dimpfel8 anställande som svensk generalproviantmästare.

GuBtaff Adolph etc. ünneere gnade etc. Demnach wier
unns erinnern, das bishero aus mangell der zum profiantwesen
benötigter personen bey unnserer armee allerhanndt unngele-
genheit, vorgefallen, unndt aber unns von Pfalzgraff Augusti
Ldn gegenwertiger dieser, Nicomedes Dimpfell vonn Regens-
puTgh, zu einem generalproviantmeister bestermaassen recom-
mendiret worden, welcher auch mehr bey solchem wercke ge-
wesen sein solle, als wollet Ihr mit gedachtem Dimpfell hier-
über tractiren unndt sehen, ob Ihr ihne zu unnserm general-
proviantmeister bestellen unndt ihme eine gewisse bestallung
ertheilen möget. Massen unns daran gelegen. Unndt verpleiben
euch dabeneben mit königl. gnaden woll gewogen. Datum Lohr
den 8 Martij, Anno 1632.

Gußtavus Adolphus m. p.

Utanskrift: Dem wollgebomnen unnserem unndt unnserer Reiche Rath,
Canzlem undt Guberneur-Generaln inn den Ober- unndt Nieder- Rheinischen
Creis, auch besonnders lieben unndt getreuen herrn Axell Ochsenstim, Frey-
herm zu Kijmito, Herrn zu Fijholm unndt Tijdoen, Rittern.

561. Lohr den 8 Mars 1682.

Att anskaffa penningar till förstärkande genom värfningar af ett Usslars rege-
mente.

Gustaff Adolph etc. Unnsere gnade etc. Unns hat der herr
von Cratzenstein, Obristerleutnant des Usslerischen regiments,

Axel Oxenttiema^ IL 1. 48

underthenigst zuerkennen gegeben, was gestalt er gute gelegen-
heit hette, eine ansehenliche recrude unnder das regiment su
machen, da er allein etwas geldts in die hanndt bekommen
möchte. Wan wier dan das regiment gern vorsterckt sehen,
unns auch erinnern, das vergangen etliche regimenter ein mo-
natsold empfangen haben, dieses aber nichts, als wollet Ihr auf
mittell unnd weg, wie dem Usslerischen regiment auch so viell
gegeben undt dem Obristleutnant erstes tages geholffen werde,
bedacht sein, unndt darauf behörige anstalt machen. Unndt
w^er verpleiben euch mit gnaden gewogen. Datum Lohr den 8
Martij, Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

662. Lohr. den 8 Man 1688.

Att låU anhålla gods tillhörigt PfsUgrefve Wolfgang Wilhelms af Neiihnrg tja-
narCf på begftran af Pfalzgrefve August af Sulsbach.

Gustav Adolff etc. Unnsser gnad etc. Wir verhalten euch
nit, das wir ohnlängst PfaltzgrafT WolfF[gang] Wilhelms Ldn
auff ihr billig anlangen einen offenen passbricff ihre mobilien
von Neuburg nacher Diesseldorff zu transferiren ertheilet. Ess
berichtet unns aber Pfaltzgraff Augusti Ldn, das unter solchen
schein andere, unnd sonderlich einer nahmens Spiring, Pfältzi-
scher Stattharlter, welcher ehroahln unnd noch das principalste
instrument Ihr Ldn zuverfolgen gewest sein solle, seine sachen
mit durchzubringen sich unterstehen soll, auch albereit ein
nahmhafftes an barschafft unnd mobilien untersteckt unnd na-
cher Franckfurth geschickt habe. Wann dann hochgedachte
Pfaltzgraff Augusti Ldn sich ihres Schadens an solchen ihren
Verfolgern zuerhohlen gemeint unnd unns solches nachzugeben
ersucht, wir unns auch nit erinnern, das unnsser pass uff derg-
leichen leutte unnd des Pfaltzgraffen Rähte oder diener, sondern
allein seine eigene kleider, tappeten unnd turnier-rüstungen gehen,
zu deme der Pfaltzgraff sint der zeit sich nit unclarcr feindt-
schafft in offenen schreiben wider unns vernehmen, sogar auch
das auffboth wider unns ergehen lassen; als haben wir Ihr
Ldn hierunter freundlich gratificiren wollen, unnd ist unnsser
gnedigster befehl, Ihr wollet uf Ihr Ldn gegebene anleitung

755

^ solcher Pfaltzifioher Rähte unud diener sachen von geldt unndt
geldtswerth, wie es nahmen haben mag, wo müglich ausser
Franckfurth, zu Maintz oder anderswo, da es aber nit sein köndte,
unnd die Sachen in Franckfurth bleiben, oder gefar der vereus-

r . serung unnd ferner durch steckung vorhanden were, selbige
auch daselbsten, wo sie anzutreffen, Ihr Ldn zu raht anhalten,
arrestiren unnd confiscircn, die andeutung der confiscation aber

.. in unnsserm nahmen unnd so thun lassen, damit Pfaltzgraff
Augusti Ldn gemahl unnd kinder desshalber nit gefehret wer-
den. Hieran beachieht unnsser gnedigate meinung, unnd wir
verbleiben euch mit gnaden wohl beygethan. Datum Lohr den
8 Martij, Anno 1632.

Gustavus Adolphuß m. p.

TTtanskrift: Dem wohlgeborneD, unserm und unserer Reiche Raht Cantz-
lem nnd Oabemenr-Oeneraln, in den Ober- anndt Nider-Sachsischen auch Rhei-
l- nischen qaartirn, auch besonders lieben nnndt getreuen, herm Axel Ochsen-
stiro, Freyherm zu Kimito, Herrn zu Fieholm und Tijdöen, Rittern.

568. KitEingen den 12 Mars 1682.

Föreskrifter rörande Drottning Maria Eleonoras vistelseort.

Gufitaff Adolph etc. Unssere gnad etc. Wie wir in beige
hendem schreiben*) anstalt gemacht, dem feind künftig zu be-
gegnen, unnd den Rhein zu defendiren, so haben wir in dies-
sem auch unsserer hertzallerliebsten Gemahlin Ldn sorg tra-
gen sollen, unnd wollen demnach gnedigst, dass, solang unsser
vQlck Maintz helt unnd den Rhein manutenirt, Ihre Ldn in
Franckfurt verbleiben, sich auch jeweihlen mehrer lust halben
zu Höchst, welches Ihr zu dem ende mit einer contrascarpe
unnd guarnison von 200 mann versichern sollet, auffhalten, oder
ihren belieben nach, wan unsser armée diesser orten verbleibet,
unnd es sicher geschehen kan, sich gar nacher Würtzburg be-
geben unnd alda auiF dem schloss verbleiben möge. Im fall
aber der feind antringen unnd die quartier bej euch pericliti-
ren möchten, werdet Ihr auff mittel bedacht sein Ihre Ldn in
zelten zu versicheren, unnd so mit einer behörlichen convoy
entweder nacher Spandau oder nach gestalten sachen gar nacher

*) Se följande bref.

756

Stettin schicken. Unndt wir verbleiben euch mit königl. gna-
den wohl gewogen. Datum Kitzingen den 12 Martij, Anno 1632.

Gustavuß Adolphus m. p.

utanskrift : Dem wolgebornen unsserm unnd unBserer Belebe Rath, Cantz-
lern unnd Gaberneur-Generaln der Rheinischen unnd Fränckischen quartieren,
auch GevoUmechtigtem Legate zu unssern daselbsten befindlichen armeen, auch
besonders lieben und getreuen hem Axel Ochssenstiem, Freiherm zu Kimito,
Herrn zu Fiehholm und Tijdöen, Bittern.

Anteckning: Prsesent. Mentz den 16 Martij, Anno 1632.

554. Kitsinsen den 12 Mara 1682.

Ordres med afseende pä de militära anordningar, som Bikskansleren bör träffa.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnade etc. Wir verhalten euch
nit, wass gestalt, alss unss underweges kuntschafft einkommen,
dass der feindt sich wiederumb retiriret und gegen der Obem-
Pfaltz gewendet habe, wir unser intent, welches war, den feind,
ohnerwartet dess Herzogen zu Weijmar und Banniers trouppen,
zu suchen, und in ansehung unserer starcken cavallerie zu ei-
ner battalia zu zwingen, zu endern, und die gedancken auf den
haupt deseign zu legen [gesonnen sind]; derowegen wir gestriges
tages unsere march hieher nacher Kitzingen genommen, in mei-
nung alda dess Hertzogen zu Weijmar Ldn und Banniern zuer-
warten, hernegst ein klein corpus von drey tausent mann ohne
die garnisonen under dem Veldtmarschal oder einen andern
zu formiren und selbiges zu defension des hertzoghthumbs
Prancken, auch auf den nothfall unser Rheinischen arinée zum
succurs, alhie zulassen, und mit dem rest vortzugehen den be
wüsten desei[n]g an der Donau mit Götlicher hulff zu werck
zusetzen. Damit aber im mittelst zurück alless gebuhrent in acht
genommen werde, ist unsere gnedigste meinung, dass Ihr eu-
ress orts euch vor allen dingen angelegen sein lasset, die neue
Werbungen zu treiben, und euch so zuvorstercken, damit Ihr
auf alle fälle gefast sein könnet, dem feind den köpf zu bieten.
Da Ihr auch hiernegst so starck wehret, dass Ihr ohne dess
Pfaltzgraff Christian Ldn trouppen ein sechs oder 7,000 mann
zusammen bringen köntett, könt Ihr dess Pfaltzgrafen Ldn

757

Wormbi, Speyr und Manheim wohl besezen, mit seiDen übri-
gen volck alda avanciren, sich mit des Marggrafen von Baden
und Hanauischen trouppen coniungiren, damit an die Strass-
burger brücke rücken, und selbigen post versichern lassen, da
er dan ein paar tausent mann von der statt Strassburg zu sich
ziehen und dem feinde auf ein oder der ander Seiten des Reynss
zuschaffen geben könte, oder Ihr möchten nach gestalten Sachen
coniunctis consilijs et viribus die belegerung Heydelberg und
Udenheim vornemmen. — Immittelst aber werdet Ihr vor allen
dingen sorg tragen, dass dass retranchement und wercke zu
Meyntz schleunigst verfertigt, und Meyntz alss unsers einigen
passes über den Rein, wohl in acht genommen werde. — Auf
den fall auch der feind über die Mosel gehen und auf euch
andringen solte, könnet Ihr, da Ihr anders ohne PfaltzgrafT Chri-
stians Ldn so starck wehret, in die sechss oder sieben tausent
mann in dass retranchement legen, und daselbsten so lange
mit dem feinde ausshalten, darneben aber Creutzenach, Bingen,
Caub und die Pfaltz mit zimblichen garnisonen versichern, und
Pfaltzgraff Christians Ldn seine spil spilen lassen, oldieweil der
feind oben so starck nit ist und meist neugeworben volck hat,
dem er auf solchen fall gewachssen gnung wehre. — Sollet Ihr
aber auf solchen fall dess feindes ändringens so starck nit sein,
das8 Ihr ohne PfaltzgrafF Christians Ldn dass retranchement
mit ein sechss oder 7,000 mann besetzen kontett, müstet Ihr
Ldn Wornibss, Speyr und Manheimb wohl besezeu, mit den
übrigen trouppen aber zu euch stossen lassen und gesambt dass
retranchement halten.

Da Ihr aber über verhoffen zusammen keine sieben tausent
mann aufbringen könnet, und der feind alzu starck auf euch
andringen soite, wirt dass negste sein, dass Ihr Speyr und
Wormbss nur verlasset, und allein Alt-Mannheim neben Creutz-
nach, Bingen, Caub und Pfaltz, jedoch nur mit schlechten gar-
nisonen, jedes von zwei hundert mann, halten, Pfaltzgraff Chri-
stians Ldn aber mit allen ihren trouppen zu ross und fuss zu
euch nacher Meyntz ziehet, daselbsten Ihr dan zu dijudiciren,
ob Ihr bastant dass retranchement gegen dem feindt zu manu-
teniren, und da Ihr solches muglich thunlich befindet, ess so
lang alss muglich haltet. Im fall Ihr aber zu schwach dazu
wehret, könten Ihr ein paar tausent mann in die statt und
schantzen legen, und selbige aufs eusserst defendircn lassen;
mit dem uberrest aber zu ross und fuss über den Rhein gehen,

758

gegen der brücken ein läger formiren, zu dem ende Castelund
Costheim verretranchiren und darauss den Rhein, damit unas
der pass offen verbleibet, dem feind aber verwert werde, fleys-
sig battiren lassen, gestalt, wan der feindt an einen oder den
andern ort über wolte, ihm solch fliegend läger also balt ent-
gegen gesezt, und die uberkunft dardurch gehindert werden
solle.

Insonderheit aber werdet Ihr solches thun, wan auch Pa-
penheim entweder zu den Spannischen stossen oder auf dieser
Seiten anziehen und auf euch marchiren solte, da Ihr dan nit
allein alle eure vires, wie gedacht, zusammen ziehen, sondern
auch Landgraff Wilhelm zu Hessen und Larss Kaggen trouppen,
die wir biesshero auss erheblichen Ursachen bey Ihr Ldn ge-
lassen, zu euch erfordern; imgleichen die volante armée, welche
wir alhier zu lassen gemeint sein, employeren, und dan auf den
eussersten nothfall, auch ein theil von Tottens armée, da er
sich anderss seinem angeben nach über zwölf tausent mann be-
findet, zu euch ziehen und gebrauchen möget, damit Ihr also
ein roial corpus formiren, damit den feind sustiniren und den
Rhein raanuteniren, könnet.

Vor allen dingen aber werdet Ihr bey solcher bewantnus
Franckfurt wohl in acht nemmen, eine starcke garnison dahin-
nen legen, auch Rüsselsheim und Manheim versichern, dan umb
Höchst in eil mit dem volck eine contrescarpe machen, und
im übrigen Königsstein, Bobenhauseu und Braunfels alss aussen
wachten, jedes mit ein paar hundert knechten ohngefehr be-
setzen.

Wie wir aber, wass auf alle fäll zuthun, so genau nit er-
messen können, sondern wegen variation der umbstenden, die
sich zutragen, viel euer discretion e re nata darinnen zu hand-
ien committeren müssen, unss auch hierunder euer dexteritet
und Sorgfalt gnugsam versichert halten, so weiten wir darbey
gnedigst, dass in omnem eventum, und dieweil auf den fall,
wan Gott unserer sunden halber Unglück über unss verbeugen
solte, unser status heuptsachlich auff Tottens armée beruhen
würde, und von da auss die Sachen redressirt, oder zum wenig-
sten aldorten restabilirt werden müssen, Ihr dennoch an fleys-
sigem underricht und erinnerung, wie selbige armée zu con-
serviren und zugebrauchen, bey ihme, Totten, nichtes erwinden
lassen, sondern dass er sich beygehender unser ordr gemeess
bezeige, einstendig ermahnen weiten. Und wir verbleiben euch

759

mit königl. huld und gnaden wohl beygetban und gewogen.
Datum Eitzingen den 12 Martij, Anno 1632.

Gustavns Adolphus m. p.

Po6t scriptum (på löst blad).
Auch, wohlgeborner lieber getreuer, wollet Ihr unsern In-
fanteriequartierineistern OlofF Hanson, so baldt er die W^ercke
aussgestochen und kuhlgespitzt [o: keilgespitzt]*), hatt anhero
schicken, aldieweil wir so gahr niemant, dessen wir unss in den
landcarten zugebrauchen bey unss haben; imgleichen dem Cam-
merirer befehlen, dass er so viel reuter, waffen und piquen, alss
bey Franckfurt zu bekommen, aufkaufe, und gegen sonnabent
gewiess anhero schicke, selbsten auch mit einer summ geldes
zu teglicher aussgabe alhero komme. Datum ut in literis.

GuBtavus AdolphuB m. p.

566. Kitsingen den 12 Mars 1682.

Att vid den standande Frankfartermessan söka uppbringa peDningar.

Gustaff Adolph etc. Unssere gnad etc. Nachdem nun
mehr die Franckfurter mess obhanden unnd wir zu contenti-
xung unsserer soldatesca unnd abwendung besorglicher meutina-
tion ein stück gclts von nöthen haben, wollet Ihr befliessen
sein, bey den kauffleuten daselbsten ein angebige summa auff-
zubringen unnd diessfalss mit ihnen der Wiedererstattung hal-
ben, ob schon solche nechst künftige mess geschehen solte, zu
schliessen. Unnd wir verpleiben euch mit königl. gnaden wohl
gewogen. Datum Kitzingen den 12:ten Martij, Anno 1632.

Gustavns Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Ment« den 16 Martij, Anno 1632.

556. Kitxingen den 18 Kars 1692.

Med öfrersändande af uppsats Öfver den Frankiska staten.

Gustaff Adolph etc. Unssere gnad etc. Beygebunden über-
schicken wir euch die lang begehrte information unssers Fränc-
*) 8e Archiv till nppl. om Sv. Krigens och ErigsinrzB Hist. I: sid. 670.

760

kiachen Staats; weiln wir aber bey obhandener expedition solche
durchzusehen nicht gemüssiget, wolten wir, dass Ihr dieselbe
auffnehmen, mit fieiss durchsehen, examiniren, oder andere zue
examiniren committiren, und darüber die gebür vortstellen wol-
len, gestalt solches die hohe notturft erfordert, unnd wir euch
mit königl. gnaden wohl gewogen verpleiben. Datum Kitzin-
gen den 13 Martij 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

567. Kitsingen den 18 Mars 1682.

Underhandling med England och med Bayern; om presenter åt franska eftodebiid.

Gustaff Adolph etc. Unssere gnad etc. Wir haben auss
euerm schreiben vom 9 diess*) gnedigst verstanden, wie weit Ihr
in den tractaten mit dem Englischen Ambassadeur kommeo.
Lassen geschehen, dass Ihr aufF die monatliche summa der
40,000 reichsthaler in enthaltener mässen schlicsset, sub condi-
tione, dass unss in allem, so wol Frieds alss kriegs-sachen, das
absolute directorium verbleibe, nur dass wir in dess Königs in
Böhmen interesse mit der Königin in Engelland (!) und Böheim
consens verfahren, und Ihr Ldn mit einbegreifFen.

Die haven belangend, were zu wünschen, dass unsser in-
tent erhalten werden möge. Da es aber nit sein kan, könt Ihr
es fallen lassen, und wo müglich stipuliren, dass, wan die Spa-
nische mit einer grossen flotta unss attaquiren würden, die cron
Engelland alssdan unss mit ihrer flotta zu assistiren schuldig
sein solte. Da aber auch diess nicht zu erhalten, möget Ihr es
auch geschehen lassen, und allein zusehen, dass unss die freye
hand in tractatibus pacis, so weit müglich, gelassen werde.

Die abfertigung der Frantzö[s]ischen Bottschaft betreflfend,
werdet Ihr euch bemühen, ein hutband von 15 oder 16,000
reichsthaler von den jubilirern, bey denen Ihr noch wol so viel
credit haben könnet aufi*zubringen, unnd damit den Marquis
von Bressé (seine leut aber nach qualitet mit ketten und con*
trafeicten) abzufertigen. Charnace aber könt Ihr ein praesent
von 6,000 thalern thun, unnd ihne damit entlassen; halten dar-
für die beym Cammerir stehende ketten seye zu gering.

" ~* ♦)" xiettä sÄval som alla följande bref tiU K. M:t från Axel Oxenstierna för
163i fattas, med ett par nndanug. i original. Åirea oonoeptet saknas.

761

Was den Bäyeriflchen Abgeordneten belanget, könnet Ihr
euch gegen ihm in puncto der neutralitet gar geneigt erweissen,
aber nichts BchliesBen, mit vorwenden, daas Ihr noch kein ant-
wort von unss bekommen. TVir verhoffen inmittelss 'den schlues
mit dem General Tiliy selbsten zumachen, und verbleiben hier-
über euch mit beharlichen hulden und gnaden beygethan. Datum
Kitzingen den 13 Martij, Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. Mentz den 16 Martij, Anno 1632.

668. Kitsingen den 14 Mara 1682.

Om krigsrörelsema vid Rhen; neutralitetsunderhandlingen med Trier; an-
skaffande af penningar tUl WUrtzbnrgs bef&stande.

GuBtaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Wir haben eine no-
turfft erachtet, der Obristen Schafelizky zuzuschicken, euch von
einem und andern information zugeben. Und nachdehme wir
under dem Veldtmarschalle alhier ein klein corpus von 3,000 man
und 1,500 pferden, zum wenigsten ausser den garnisonen, lassen,
er, Schafelitzky, auch ein paar tausent starck sein wirt, geben
wir euch zubedencken, ob nit, wan die Spannische über der
Mosel bleiben, die Eayserischen auch nit stercker, als sie noch
zur zeit angegeben werden, raht wehre, dass alssdan dess Scha-
felizky und Pfaltzgrafi Christians Ldn. trouppen zusammen ge-
stossen und von euch, so viel Ihr ausser den besatzungen, son-
derlich der statt Meyntz, missen konten, darzu gethan, und mit
denselben hinaufwertz nach er Breysack gangen, oder die bele-
gerung Heydelberg vorgenommen werden möchte. Oder ob,
wan Franckreich stille, und die Spannische nit stercker alss
5,000 mann, wie die avisen lauten, alss dan ein klein corpus zu
forroiren und den Rhein hinunder zu arbeiten (wan ess auch
schon nur auf dieser seiten des Rheins geschehe) und also den
Spannischen so wohl alss Pappenheim hierdurch ein ombrage
gemacht, und Ihr consilia turbirt werden mochten. Zu dem ende
Ihr dan des Pfaltzgraff Christians Ldn zu euch erfordern und
neben Ihr und Hertzogh Bernhardts Ldn. auch obgedachtem
Schafelitzky die sachen in reyfe consideration ziehen und darauf,
wass sich practiciren lest, vortsezen konten.

762

Sonaten weiln Franckreich die neutralitet zwischen unss
und Chur-Trier zu stiflflen sich bemühet, wir aber darzu keines
weges verstehen können, wir sein dan genugsam versichert, dass
solche vou der Trierschen Seiten redlich gehalten werden solle,
darzu jedoch, ausser der einreumung der vestung Udenheim und
Ehrenbreitstein, wenig mittel, alls werdet Ihr bey weiteren trac-
taten die snchen dahin richten, dass uns solche platze abgetre-
ten werden. Da aber solches nit zuerhalten, kont Ihr, die Fran-
zosen zu contentiren, ess dahin moderiren, dass besagte vestun-
gen dem Könige in Frankreich so lange in handen gesteh, und
wir also versichert werden, ander gestalt kein neutralitet zu
schliessen, und müssen darbey die Französischen Gouvernenrn
daselbsten vorsichtiglich verpflichtet werden, dass sie solche
platze zu unser Sicherheit, der neutralitet gemeess und die freunt-
schafft zwischen uns und Franckreich zuerhalten, manuteniren,
und zu keinen wiedrigen gebrauchen noch andern einreumen,
oder sie wieder unss zugebrauchen gestaten wollen. Wir stellen
aber solches zu euren fernem nachsinnen und e re nata darin-
nen zu verfahren. Und verbleiben euch mit gnaden wohl bey-
gethan und gewogen. Datum Kizingen den 14 Martij, Anno
1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptam (på löst blad).
Auch, wohlgeborner, besonders lieber getreuer, nachdem
unns trefflich viel an dem schloss Wür^burg gelegen, unnd
wir den fortificationsbau daselbsten gern schleunigst forthsezen
weiten, werdet Ihr euch bemühen, wie Ihr 5 oder 6,000 reichs-
thaler auftreiben, unnd zum verlag des uncostens anticipiren
möget, ob Ihr gleich so viel wein dess wegen verkauffen soltet.
Inn mässen wir weiten, dass Ihr euch angelegen sein liesset, nit
allein unssers weins allhier, sonndern auch im ganzen stifft
Würzburg unnd herzogthumb Francken richtige rechnung von
der Regierung einzufordern, unnd darinn zu unserem nuzen zu
disponirn. Datum ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning på själfv« brefvet: Prsesent. in Mentz den 18 Martij, Anno
1632,

763

S69. Kitsiiiffen den 16 Mara 1682.

Om aDT&ndandet af Habalds, Bolms och Landtgrefve Johans af Hessen trnpper.

Gustaff Adolph etc. Unsere gnad etc. Wir finden nit un-
rathsam zu sein, dass Ihr nunmehr dess Obristen Hubalts, Graf-
fen von Solms und Landgraff Johann Ldn reuter, alss welche
wir zu Herzog Bernhardts Ldn trouppcn dcputiret, zusammen-
führet, unnd entweder den Rheingraffen damit verstercket oder
selbige nach gestalten Sachen zu jüngst vorgeschlagener expedi-
tion gebrauchet, aldieweil sie in den jetzigen quarticrn wenig
vorthel schaffen, unnd die Finnen gnugsamb bastant sein Hei-
Uelbergk plocquirt zu halten. Wolten wir euch nicht verhalten,
undt verbleiben euch mit königl. gnaden wohl beygethan. Da-
tum Kitzingen den 15 Martij, Anno 1632.

GuBtavus AdolphuB m. p.

Anteckning: Priesent. in Mentz den 18 Martij Anno 1632.

560. Kitsingen den 15 Mars 1681.

Att skaffa penningar till nyyärfrade skottaka trapper.

Gustaff Adolph etc. Unssere gnad etc. Euch wird zweiffels
ohne wissend sein, dass der Obriste Mache [o: Mackay] unss zue
dienst noch ein paar regimenter Schotten zucführen hat sollen.
Nun ist zwar der Obriste Connoway, den er zue uberbringung
800 man besteh neben seinem Obristleutenant in der see elendig
verdorben, es hat aber nichts desto weniger der Major Thomas
Greff 620 man übergebracht, unnd dem Commissario jüngst zu
Waring in Mechelnburg fürgestelt. Damit demnach gemeltem
Major und Capitainen, die restirende werbgelter (weiln sie dem
contract nach bey der empfangenen commisson nur die helft
empfangen, die andere helft aber bey prsesentirung des volcks
haben sollen) gebürend entrichtet, unnd sie ehistes tags in
unssern diensten gemustert werden mögen, wollet Ihr bey Sal-
vio die anordnung thun, dass [er] so viel gelter, alss der Major
und Capitains, dem contract nach, noch haben sollen, auffbringe
unnd ihnen ehistes tags zustelle, benebens sie mustere und mit
dem behörlichen mustermonath versehe. Solches meinen wir gne-

764

digst, und verpleiben euch mit kongl. gnaden wohl gewogen.
Datum Kitzingen den 15 Martij 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning af obekant hand: Exhibit. Meynz d. 17 Martij 1632.

661. KitBingen den 16 Mara 1088.

Om penningar till öfverste J. Monro.

Unsere gnad etc. Gegenwertigen unssern Obiieten Johann
Monro wolten wir gern bey eeincm regiment unnd dasselbige in
guthem stand gerichtet sehen;, werdet derowegen ihme seine ab-
rechnung der werb- unnd kleidergelter halber ohnverlengert
machen lassen, unnd Salvio, dass er ihme die gelter erlege, be-
fehlen, unnd wir verbleiben euch mit königl. gnaden wohl ge-
wogen. Datum Kitzingen den 15 Martij, Anno 1632.

GustavuB Adolphus m. p.

662. Kitsingen den 16 Kara 1682.

Om Ph. R. Ton Solms instruktion; ordre att skaffa penningar till bänt be-
skickning.

Gustaff Adolph etc. Unnsere gnade etc. Beigefügt habt
Ihr die Instruction für Granf Philipss Rheinhardten «u Solms zu
empfangen*), welche Ihr euern verstandt nach erleuttern, unndt,
w^ie es die notturfft erfordert, ausfuhren kont; damit auch Chur-
Brandenburgs Ldn wissen möge, was wier diesfals mit Chur-
Sachsen negotiercn lassen, werdet Ihr mit dero Abgesanten hier-
aus communiciren unndt ihnucn des Graffen Instruction vorhal-
ten. Sonnsten der Sächsischen Abgeordnete auf unnscr resolu-
tion einngewandte replie betreffendt, erachten wier unnötig zu
sein mit fernerer schrifFtwechselung ursach zur Weiterung zuge-
ben, unndt weidet Ihr euch auf diese unsere abschickung an Ihr
Ldn referircn, sonnsten per discursum unnscre resolution erleut-

•Ä y ^o^^"* instrnktion bar af utg. icke återfunnlU. Flera handlingar
rörande Solrn» beskickning finnas emellertid bland förhandlingar mellan
sverge och Sachsen under 17:de och 18:de århundradena, R. A.

765

tern, unndt das wier weiter Bit gehen können bester mässen
excasiren. — Unndt dan wollet Ihr die anordnung thun, damit
dem Grafen zu Solms so viel geldes, als er zu solcher ambassiado
von nöten hat, aus der cassa geliefeit, unndt er damit nit lang
aufgehalten werde, aldieweil wier bey gestalten Sachen seine
reiss gern maturirt sehen. Unndt wier verpleiben euch mit
gnaden gewogen. Datum Kizingen den 16 Martij Anno 1632.

Giistaviis Adolphus m. p.

563. Kitzingen den 16 Mars 1682.

Att ekaSa mllitariekt skydd för de köpmän, som ärna sig till Frankfurter'
messan.

Gustaff Adolph etc. Unssere gnad etc. Nachdem die zeit
antringt, in welcher die kauffleuth die Franckfurther mess zu
besuchen unnd im gleidt zu reisen pflegen, alss sehen wir gerne,
dass das geleith durch die Pfalz, den commercien zum besten,
wohl bestellt sein möchte. Weil wir derhalben solches hier-
oben anzuordnen im werckh sein, auch biess auf ein fünfhun-
dert pferdt dazu destinirt, alss wollet Ihr in eueren quartiern
mit Zuziehung Pfalzgraff Christians unnd Herzog Bernhards von
Weymer, euerer dexteritet nach, des geleits halben die genüg-
same versehung thun, damit die kauffleute von feindt unnd
freundt sicher und frey überkommen unnd unnsser königl. favor
zurühmen haben mögen. Wir verbleiben euch mit königl. gna-
den wohl gewogen. Datum Kizingen den 16 Martij, Anno 1632.

GustavuB Adolphus m. p.

Anteckning af obekant band: Ezhib. Maynz den 17 Martij 1632.

564. [Kitzingen den 16 Mars 1632].

Om underhandlingar med Brandenburg rörande krigsoperationer; om Arnimbs
antagande af svensk tjänat; giftermålsunderhandlingar mellan Sverige och
Brandenbarg; polska tronkanditaturen; anskaffande af penningar; krigs-
underrättelser och ordres; Nicodemi sändning till Strasburg.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue förstådt
af eder schrifuelse, ber Gantzler, huadh communication I med

766

the Brandeburgische Gesanterne hafft hafue*), och, effter som vij
theruthaff sä väll som äff Grubbens relation förnimma, at, så
frampt Chur-Saxen sig eij vill opåtaga raedh Chur-Brandeburgz
adsistence ecn armee uthi Schlesien emot fienden att formera,
skulle thenne gierna med någre af vare trouppar sitt folck con-
iungera uthi Schlesien, och Arnheimb icke vara obenilgen sig
på det fallet uthi vår tienst at begifua, det och Churfursten af
Brandeborg sielf lofvar at vela befordra; så sage vij fuUer
håls t, det Chur-Saxen både vore bastant ock hade hufvudh, huari-
genom han kunde giöra fienden både i Schlesien och i Behmen
emootstånd. Men så frampt honom det faller för svårt, så kun-
nen I gifua de Brandeburgische Gesanterne tilkenna, at vij i
then måtton så det gemeene väsendet som Churfurstens af Bran-
deborgz land gierna vele secundera, at vij antingen aff Lars
Kagges trouppar eller och de nyie varfninger i Magdeborg och
Pommercn nAgre 1000 man sambla låta och dem eff^er Chur-
furstens begäran uthi Schlesien komma och med hans folck sig
låta coniungera. Och efiler Arnheimb synes vara inclinerat till
vår tienst, och oss hans förstånd och qualiteter så vidt ähre be-
kiende, det [vi] väll veete, at han oss i månge mattor tienlig
vara kan, så begäre vij nådeligen, at I medh honom velen i den
saken anställa correspondence och tilsee, om I under handen
kunnen permovera honom der till, nt han söker godt tillfalle at
komma sielf till oss, tå vij honom medh een sådan garge [o: charge],
antingen i Schlesien eller annorstädes, såsom och i alla andra
mattor så vele veta at recompensera, at han deröfuer väll skall
vara contenterat, så frampt han i vår tienst vill sig bruka låta
och af oss allena dcpendera. Hvilket vij intet tvifle, at I medh
godh lägenheet både boos honom, Arnheimb, drifvandes varde,
såsom och the Brandeburgische Gesanter därhän disponerendes.
at thcres herre detsamma på sin sijda ville hielpa befordra. —
Huadh det Brandeburgische gifflcrraålet belanger, så tycker oss
godt vara, at I medh the Brandeburgische om conditionerne till
ett sådant förbund noget närmehre communicera, efiter som vij
edher vår meening derom muntcligen hafue gifuit tilkenna, der-
öfuer vij och gierne sage, at I eder sielfue een instruction ville
författa. Och holle vij ther före, at thet förncmbste består der-
uthi, huruledes Sveriges chrona, salva majestate ac libertote regni

*) Denna Rikskansterent berättelse finnes icke i behåll, men i en skrif-
yelse från A. Oxenstierna till de brandenbargiska gesandtema, daterad d.
13 Mars 1632 (afskrlft från Oeheime-Staatsarch. i Berlin) hånylsar han dessa
tUl Konungen för bekommande af utförligare resolution.

767

deficiente prole nostra tnascula medh huuB Brandeborg och alle
de länder, som vij här uthc vinna kunne, motte coniuDgeras
igienom samma gifftermål, sä at, ändoch huar för sigh behölle
sig lagh och rättigheet a part, likväll allt motte blifua ett cor-
pus tillsamman och af ett huffuud dependera; och der Gudh
088 medh maosserfuingar täcktes välsigna, at tå thenne Princcn
blefve vidh Yärt jus belli här utbe, och at vår dotter behölle
then rätt här athe på sådant vijs, som the Spanische konunge-
döttrar i Nederlandh regiera; och om Gudh oss flere söner för-
länte, at thenne Princen roedh vår dotter alltijdh nuthe i thesse
occuperede landen främste och bäste rätten och prserogativam
fram för the andre vare söner, ^Doch at det motte för all ting
Bätties för ett fundament, at han uthi vår Luttersche religion
ock hema uthi Sverige optuchtas motte, och, om någer förän-
dring af honom i religionen giordes, at tå thetta foedus derigie-
nom skulle vara af honom violerat och annulerat, såsom vij eder
thetta vidhlyfftcHgere sielfuc hafue mentionerat, och I det bätter
i instructionen kunne författa. — Oss synes och icke vara ska-
deligit, huar Churfursten af Brandeborg vårt nampn i det Pol-
nische konungevalet ville mentionera. Ty fast vij än ingen annan
cffect deraf hade at förmoda, så vore doch derigienom förmode-
ligen allehanda factioner uthi den Polnische chronan at anstiiTto,
therigienom vij kunne för them så myckit raehra blifua försäkrade.
Särdeles skulle der till hieipa, om the PoUnische herrerne igie-
nom förtröstning af restitutione occupatoruro motte blifua dragne
in partes. Huilket alt I medh the Brandeburgische kunna com-
manicera. — Elliest ähr vår nådige begieran, at I på nästkom-
mande Franckfurter roarknadh velen eder beflijta, till at op-
bringa någor anseenlig summa penninger, opå de längste termi-
ner I kunnen, at betalas*).

Vij achte i morgon hädan at opbryta, och at föUia fienden,
huilken sig tilbakars vändt hafuer**). Och vele vij Icrapna Fellt-
uiarskalcken ber Göstaf Horn, med någre trouppar här quarre***),
at åter intaga Bamberg f), see opå regicringen af thetta land
drifua the nyie värfningerne och eder på nödfall at sccundera.

♦) Jmf. ofvan N:o ß55.

♦♦) Tilly hade den 18 Mar« hållit rendezvous vid Forchhelm, för att där-
efter anträda tåget söderut. 8e Chemnitz: Königl. Schwed. In Teutschland
geführten Krieges Erster Theil, sid. 803.

***) Gustaf Adolf lemnade vid tåget söderut G. Horn med en mindre
annékår yld Wttrtzburg, hvaraf synes, att konungen måste befunnit sig i
denua trakt, då brefvet sk ref s.

t) Af Tilly Intaget d. 28 Februari.

768

Medh honom tvifle vij intet, at I hoUe godh correspondence. —
Och aldenstund oss synes, at i thenne landzortten mykit oskic-
keligen tillg&är, och oss fast större tienst i räntome kunne akie,
huar der medh richtigdt och väll procederedes, och icke mäst
alla beflijtade sig mehre att späckia theres egne taska, an at
göra oss någor tienst, begiere vij fördenskald nådeligen^ at I
vele see stothoUerne sampt commissarierne här på händerne och
fordra af dem räkenskap, huru huar och een sig hafuer förhollet.
och at I vele fatta medh them någon viss ordning på theres opbörd
och uthgifft thereffter man häreffber kan fordra af them beskedh.
I synnerheet velen I om alla sådane räntesaker examinera Com-
missarien Heusner (huilken vij till den ende till eder skicka
vele), på det I om allt så mykit bättre ordre ställa kunne. — I
medier tijdh at vij thetta tåget företaga åth Beyeren, förmode
vij fuUer, at Pappenheimb theiigienora skall få orsak at öfver-
gifua Neder-Saxen och Westphalen. Men så frampt han sig der-
öfuer eij vill commovera låta, tycker oss godt vara, at I låta be-
sättia Mäintz väll, så at staden och broen (opå huilken I vete
oss störste macht liggia) kan blifva maintenerat, och at I toge
sedan Rheingrefvens, Stålhandskens, Houwaldz, Grefuen af Solma
och andra sådane ryttere och adiungerede them nogre trouppar
fotfolck och låta them taga theres vägh på thenne sijdan Rhein
nider åt stifft Colin medh sådan ordre, at, om Pappenheimb
ville komma dem ann, såsom vij vist förmoda, the tå sig reti-
rera och coniungera sig medh Landgrefuens trouppar och begifoa
sig alla op till eder igen, ther sedan consilia kunna effter lägen-
heeten och tillfällen fattade varda, derom I och med Land-
grefuen kunna correspondcra. Then d esse in medh Pfaltzgraf
Christian ock Hertigh Berendt tviffle vij intet, at I nu hafve de-
libererat om, och förvente eder a vis, huad deri af eder blifuer
statuerat. Then stoore skantzen vidh Mäintz, sage vij giema, at
I kunne ju förr ju heller låta ställa i värcket, på det then innan
hösten motte blifva förfärdiget. Effter vij nu reesa dijt opp åth,
så see vij giema, at I gifve Nicodemi ordre genest at reesa åth
Strassburg till at giöra der klart om alliancen*) och effter Josie
Glasers förslag och conditioner ähre mykit general, så at vij ther-
medh intet kunna vara tiente, så Yel^ vij, at Nicodemi blifuer
informerat, till at holla sig vid sin instruction och drifua, at han

*) CoDceptet till Kicodemi iostraktion, tryckt i Archiv till Uppl. om Sr.
Krigens och Krigsinrs Hist. II: sid. 367, är dateradt d. 29 Februari 1690,
men år trolieen uppsatt, innan detta bref skrefs. Resan antr&ddes icke förr
ån i början af April, såsom Nicodemi bref till Rikskansleren utTisa.

769

dhe conditioner, Bom ther i formales, nåå motte. Men huar
icke, 8å kan och han generaliter allenest aftala medh them om
all godh vQQskap och correspoiidence, disponera the förnembste
till godh humeur och veeta oss om allt tillståndet godh rapport,
när vij komme något närmahre. På det I om allt annat motte
vår meening så mykit bätter förnimma, så skicka vij Grubben
till eder, at han eder allt kan uthförligen berätta och commu-
nicera Ader the depecher, vij nu giordt hafua, huaruthöfver vij
«dre consilier uthi allt vele förvänta, intet tvifflandes, at I i
medier tijdh allt till vår och fåderneslandzens tienst dirigera.

GußtavuB Adolphu8 m. p.

Brefvet är odateradt, men pä grund af de i noterna anförda data, torde
det böra hänföras till tiden strax före Konungens uppbrott från Eitzingen, d. ▼.
8. den 16 Mars 1632.

566. Wiebelsheim [bey Windsheim] den 17 Mars 1682.

Ordre och underrättelse med afseende på krigsoperationerna.

GustaiF Adolph etc. Unsere gnad etc. Unss ist euer schrei-
ben eben jetzo worden, worauss wir, dass Pfalzgraff Christians
Ldn wegen ankunfft dess Ossa gcwiechen, nit gern verstanden,
sintemahl wir denselben so starckh und conditionirt zumahl
nit befinden, dass etwass gefahrliches von demselben sich zu-
befahren. Wir finden aber für dass besste reinedi, dass Ihr so
bald alles, wass Ihr könnet, ja auch, da es nöttig, selbsten dess
RheingrafTen trouppen zusamen ziehet und recta auf den Ossa
zugehet und an denselben, ehe die Spannische trouppen näher
anziehen, und er zu ihnen stossen möchte, dass heil versuchet;
zweifeln nit der getreue Gott glükh und sieg verleihen werde,
von deme wir es alss ein grosses glükh nemmen, dass Ossa mit
einem so schlechten nachtruckh in die kluppen [o: klippen] sich
begeben.

Sonsten hoffen wir alhie, mit Gottes beystandt, dem Tylli
so vil zuschaffen zu machen, dass er alles, wass er wissen wirdt,
zu sich erfordern, und also den last auf euch zu schickhen
wohl vergessen wirdt. Im fahl aber under dessen die Spanni-
schen zu hart antringen selten, scind wir bedacht den Veldt-
marschalckh den weg auf Heidelberg gehen zulassen, damit er
in der nähe, und, auf erheischende notturfft, euch nach genügen

Axel Oxenstierna IJ, t. 49

770

zu secimdieren bereith sey. Da auch Pappenheimb nach dem
Rhein sich wenden solte, wollet Ihr über gewöhnliche cotrespon-
dentz dess Landtgraffen Ldn bey zeithen avisieren, dass er und
Kagge euch ohn Verzug beykommen und die sach sustinieren
hel£fen, wie sie dann dessen von unss bereith genügsame ordre
haben. Wolten wir euch nit pergen, und verbleiben euch mit
kön. gnaden alstehts wohl beygethan und gewogen. Datum Wi-
belsheimb bey Windtsheimb den 17:te Martij, Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning af obekant hand: Exhib. Majnz den 20 Maitij, Anno 1632.

666. Windsheim den 18 Kars 1682.

Ordre med afseende p& operationerna vid Rhen; värfningar; underhandlingar
med England och Frankrike; nentralitetnnderhandlingen med Bajern; om
användandet af de i Magdeburg och Halberstadt v&rfvade trupperna; it-
gårder emot Danmark.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafua förstådt,
her Cantzler, aff eder skrifvelse, att Gommissarius Ossa medh no-
gre trouppar hafuer anmarcherat äth Weisenburg, theropå Pfalz-
graff Christian medh sitt regiemente ryttere sigh hafuer retirerat,
och allenast disponerat om besättningerne i Wormbs och Spier.
Nu tycker oss iUa vara, att, althenstund Pfalzgrefuen väll hafuer
vist, att samma trouppar ickie hafua varidt öifuer siutton hun-
drade höster och till trij eller fyra tusend man till thet högste
till foot, theremoot han väll hadhe i een hast kunnadt giöra sigh
icke allenast aequal, uthan och honom öfFuerlägen, att han liqu&ll
hafuer således veket fienden undan. Och effter vij nu äre i then
meningh, att han nast Gudz hielp lätteligen kan blifua slagen,
ther I [icke] ville så månge trouppar låta försambla, som I troo
honom vara bastante nog, begiere vij therföre nådeligen, at I
vele thenne occasionen, förr än fieere Spanske trouppar sigh medh
honom, Ossa, conjungera, taghe i acht och formera itt gott cor-
pus, thet I vele låtha gåå honom på hudhen, att han motte blifua
ruinerat. Ty endoch vij fuller inthet gieme see, att nogot motte
i oträngde måhle hazarderas, liquäll, medan thenne occasionen sy-
nes 088 godh vara, och vij haffua nogorledes märkt, att thenne
olyckan, som vidh Bamberg skiedd ähr, mast theraf härrörer, att
Feltmarschalkcn vår befalning, att han inthet skulle hazardera.

771

ilt för stricte hafaer uthtydt, 0å hoUe vij theiföre, att huarken i
ihette eller andra fall, tå antingen occasionen ähr godh, eller nö-
dhen thet fordrar, officereme ifrån fikhtande ähre att afhoUa,
uthan fast meere ther tili bore pousseras, huilket I bådhe i thette
fallet såsom och elliest vele taga i acht och tilsee, att icke fien-
den, i thet honom tillåthes onåpst grassera, modet tilväxa motte.
Kan nu thette, såsom vij förmoda, lyckeligen afflöpa, så ville I
tilsee, att Tårt folck åter snart motte retirera sigh åth Mäintz
tilbakarSf att icke the Spannische motte i medier tijdh anmar-
chera och komma emellan them och Mäintz. Män ähr thet så,
att I befinna fienden så beskaffat, och eder så starke, att I kunna
väll besättia Mäintz och försvara then broon emoot fienden, huar-
opä I fömämbligst achtning gifua vele, och I theruthöfuer nogre
trouppar säkert mista kunde, hölle vij ganska gott, att Pfalzgref-
uen medh nogra trouppar motte gå opp åth Strassburg, på thet
fienden således motte ifrån eder blifua diverterat och then Strass-
burgische broen försvarat, och att Hertigh Berendt medh Rhein-
grefuen ginge på thenne sijdan Rhein neder åth Stifft Cöln till
att skrämma Pappenheimb, thet han motte öffuergifua Landt-
giefuen, på huilket fall, och om Pappenheimb them ville för-
föliia, the sigh strax kunna retirera undan till eder åth Mäintz
igen. Och I ville i medier tijdh inthet underlåtha att correspon-
dera medh Landtgrefuen, att han besätter sine fästninger väll,
och kommer medh sitt och Kaggens folk genest till edher. Thette
altt kunne vij eder ickie mandatorie förskrifua, vele icke heller,
att I thet annorledes än såsom consilijvijs optaga, män vij til-
ställe eder försichtigheet och godhe dexteritet, altt effter som til-
{Hlen förelöpa, i bästa motton att ordna och beställa. Och på
thet I på all fall så mykit better adsistence hafua kunna, så achte
vij innan nogre dagar låtha Feltmarschalken komma till eder
medh itt antaal draguner och nogre hundrade hästar, att han, så
långe I behöfua, ähr eder till succurs. — Vij begiere och, att I
vele drifua opå, att värfningema motte på alla ortter hafua the-
iCB fortgång. I synderheet vele I see till, att, när Bannerens
vftrfuinger komma opp, I tå kunne på nogot sätt skaffa så månge
penninger opp, att the theres munstermånad motte bekomma, och
8& i vår tienst deste bätre brukade varda. — Huadh I elliest för-
fråga eder om then Engelske Gesandten, theropå hafue vij eder
för thette skrifuit beskiedh*), och, althenstund Franzoscns actioner
icke^aldeles äre att lijta opå, så holle vij therföre, att man icke
*) 8e of van brefvet N:o 667.

772

behöfuer thenne tractaten prscipitera, förr än man seer, huart
uth Frantzosen vill. Och kunnen I i medier tijdh hoUa altt gå-
endhe och under thess förnimma aff then Engelske, huadh vij på
thet fallet, att Frantzosen sigh emoot oss immiscerar, oss boos
hans Konung skole hafua att försee, ty vij tå aff honom nogot
högre adsistence hafua moste, såsom I sielffuc thette medh godh
discretion vete att drifua. Män Frantzoserne mage I ju förr ju
heller expediera och tilstella Marquisen een förähring i clenodier
af fempton eller sextpntusende rijkzdaler och Chamassé een af
sex tusende rijkzdaler, huilke clenodier vij förmode, att I på cre-
dit och godhe conditioner väll kunna opbringa, och låtha så be-
malte Frantzoser taga theres affskedh*). Gudh befahlendes nåde-
ligen. Datum Winssheimb den 18 Martij, Åhr 1632.

Post scriptum (på löst blail och af annan hand).

Om så är, herr Cantzler, att den Beijersche Gesandten kom-
mer till edher, sage vij giärna, att han måtte där blifva oppe-
hollen. Och kunnen I till den ände gifva eder medh honom i
tractat och förmäla, att vij inthett äre obenägne till att ingå medh
hans herre een neutralitet, om vij måtte af honom nogbsampt
blifva försäkradhe, att han inthett fiendtligitt antingen siälf ville
emoot 088 företaga eller och under något skeen ther till hiälpa.
Huilket fömämbligen ther uthi bestodhe, att han måtte desarmera,
och derhoos försäkra oss, att sådan afdankningh i ingen måtte
skall lända oss till prsiudicium. Thy alldenstundh vij hafve för-
stådt, att hans herre, sedan han hafver inlåthet sig i denne neu-
tralitets tractat, lij kväll hafver sändt och giordt Keijssaren stoor
adsistence, så kunna vij icke blifva vedh dee förre conditioner,
att hans herre någre 1000 man skulle behoUa, utan vij kunnenn
på inthett annat sätt troo honom eller vara af honom försäkradhe,
med mindre han sitt folck alldeles afdanker och der jämpte kan
oss cavera, att dett icke skall komma vår fiende till gode. Och
kunnen I på sådant sätt oppeholla honom, dett längste I kunna,
och huarken alldeles uttslå neutraliteten, icke eller något lofva,
dett oss till prseiudicium vara motte, till dess vij fåå see, huni
sigh alt skicker, och huru denne vår expedition aflöper. Och om
han besväier sigh, att denne vår marche gåår på hans herres landh,
och icke tekn är till någon vänligheett, så kunnen I dett så vidt
oxcusera, att denne expeditionen meere är på dee Osterrijkesche
landou ansedd, och, om hans herre ville afskaffa sitt krigzfolck

•) Jfr angÄende detta och det följande N:o 567.

773

och syndra sigh alldeles ifrån Keijssaren och hans adhterenter,
▼are fiender, så kunde väll skice, att han af oss ingen nödh måtte
hafva att befahra. Emoot Frantzosserne kunnen I säija, att vij
holle vist der före, att Beijerfursten inthett alfvar meenar med
samme neutralitet, utan söker alenest så Konungen i Frankrijke
som oss der medh att förleda, eiFter som oss blifver vist berättadt,
att han med sitt folck och elliest, i huadh måtte han kan, fien-
den emoot OBS obfirmerar. — Opå den värfFningen, som Banneren
hafver anstäldt i Magdeburgh och Halberstadh, bringer Grubben
eder een lista. Och effter samme varfiiiingh är tämmeligh an-
seenligh, så hoppes vij, att der igenom skole gode trouppar kunna
opbrachte varda, alenest oflicereme strängdt förmaanas, att dee
effter deeres löffte, giöra sigh complette till ändan af denne må-
nadh. Och meene vij, att, så frambt fienden föUe Chur-Brande-
burgh för svåär och der oförmodeligitt ville attentera, så kundhe
desse trouppar bringas tillsamman medh Hameltons, och att Ha-
mellton förordnedes till deeres general och Boetius till general-
major, och sigh sädan coniungera medh Chur-Brandeburgz troup-
par och något gott uthi Schlessien företaga. Men så frambt dette
eij faller höghnödigt, så är bäst, att bemalte nyie värfninger sigh
i roo förstärkia, och att vår andra dessein igenom Hamelton
kunde företagen vardha. Therom vij förmode, effter som tarffuen
kräfver, att I beställa. — Huru vij elliest hafva i dee Dansche
handlinger resolverat, dette förnimme I af dee acter, som Grub-
ben medbringer. Och begiere vij nådeligen, att I veele deröfver
medh Totten och Salvio correspondera och moderera saken såle-
des, att man först söker alla gode medell, så vidt med reputation
skiee kan, denne handelcn att bijläggia, och, om inthet med gode
kan blifva ehrhoUet, att dhå saken så angrijpes, så att dee Dan-
skes intentioner måtte i tijdh dämpadhe vardha. Och sågc vij
hälst, att alt måtte skee i Erchiebiskopens nampn, under huilken
[o: någon] praetcxt, och' kundhe bringa dee Hamburger till att ut-
rusta deeres flåtta och den coniungera medh vare skiep på Elff-
ven till att angrijpa den Dansche flåtta med macht och den rui-
nera, om han praesenterar sigh och giör något våldh på Elffven.
Hvilket I eder vaanlige discretion lijkmätigt, drifva veele. Gudh
befahlandes nådeligen. Datum ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

774

567. WindBheim den 20 Mars 16S2.

J. L. WildteiBen h&n visas till Bikskansleren för att utbekomma sin broders qrar-
låtenskap.

Gustaff Adolph etc. Unssere gnad etc. Unss hat uberbiin-
ger diess, Johann Ludwig Wildeissen, zu erkennen gegeben, waas
gestalt er biss dato wegen seines brudern seeligen verlassenschafft
zu keiner richtigkeit gelangen mögen. Wan wir aber dess seelig
verstorbenen Wildeissens getreuer dienste, alss seiner eigen zu
Werbung eines regimen ts knecht gethaner offerte halber, gern ge-
holffen sehen, wolten wir gnedigst, dass Ihr ihme behülfflich
weret, damit er zu demjenigen, wozu er befugt, unverlengert
khommen, undt alsso die versprochene Werbung zu werck stellen
möchte. Verpleiben euch damit in gnaden wohl gewogen. Datum
in unsserm hauptquartier zu Winssheimb den 20 Martij, Anno
1632.

Gustavus Adolphiis m. p.

568. Sohwabaoh den 28 ICars 16Sa.

Att bistå Drottningea och hennes hofdamer med anskaffande af åtskilliga Tarar.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aldenstund, her
Cantzler, vij fömimme H. K:tt, vår elskelige Gemahl hafva någre
saker af nöden så till H. K:tz egen person som till H. E:tz fruen-
timber till kläder, derföre är vår nådigeste begären, att I H. K:tt
sådant förskaffa vele der uthi Frankefurt, eller hvar dett kan
vara tillfångz. Vij vele här med befala .eder Gudh alzmechtig.
Aff vårt hufvudqvarteer i Swabach den 22 Martij, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum (på löst blad):
Och effter Erich Larsson, blifver här effler af oss bruket på
de88e orteme, så kunne I ock undertiden retirera eder på honom
opå nåcjre poster till att betala uthi Frankefurt och Nürenberg.
Datum ut in literis.

775

WI8. Donauwörth den 28 Mars 1682.

Bzöfringen af Donaawerth, med anledDing hraraf BikskaoBleren bör söka lugna
Frankrikes farhågor.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnade etc. Wir verhalten euch
nit, dass wir gestrigeB tages alhie zu Dohnewert angelangt, sel-
biges absobalden zu canoniren angefangen und so weit forzirt,
dass die guamison, welche über 2000 starck gewesen, fast in con-
spectu der Tillischen armée die statt quitiren müssen, davon zwar
•der meiste theil niedergehauen, in vier hundert gefangen, der rest
aber neben Rudolff Maximilian von Lauenburgh entrunnen. Ge-
hen numehr vort, die Donau biess gehn Ulm zuversichem, zug-
leich Würtenbergh zu fassen, und also unsem deseign vortzuset-
zen. Nun zweifeien wir nit, diese unsere expedition werde bey
dem König in Franckreich allerhand dachten verursachen, Ihr
werdet aber solche vomunftig vorzubauen nit underlassen, dem
Frantzösichen Gesandten zu remonstriren, wie ungern und ge-
zwungen wir hierzu kommen, dass wir auch nochmaln nichtes
liebers sehen noch leiden möchteB, alss dass unsere wiederwertige
diess neutralitetwerck nit so schimpflich auss den äugen setzen,
und kont Ihr ein sondere neigung hierzu tesmoigniren, biess wir
unsere Sachen dieser orten besser stabiliren. Und verbleiben euch
hiemit in gnaden gewogen. Datum Dohnawerth den 28 Martij,
Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

570. Northelm [vid Donau] den 81 Mars 1882.

Om Landtgrefve Wilhelm af Hessen; Konungens plan att med anledning af
ryktena från Danmark bejj^ifva sig närmare detsamma.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Eder skrifvelse, ber
Cantzler, uhr Franckefurt af den 25 hujus, är oss i dagh öfuer-
antvardat, huilken vij och hafue igenom läsit, och der af för-
nummit, huadh resolution Landtgrefven af Hessen hafuer fattadt,
såsom ock huadh svaar och ordre, I hafue gifuit D. Wloff [o: Wolff],
och låthe vij oss dett nådigest behaga. Huadh Feltmarschalken
belangar, så kunne vij honom ifrån desse orteme intet mista, och
Båge vij heller, att, emedan dett går så selsampt taal om de Dan-

776

skes procedere, och vij elliest bafue fått tijdender uhr Lifland,
att uthi Littowen äre samblede till an siutusend cossaker, dett
vij, så frampt vij knnde här firmera krijget defensive, begofue
088 i egen person per posta dijtt neder, sä länge vij kunde bringa
alla saker uthi richtigheet. Detta hafue vij icke velet eder ofor-
malt låtha. Och befähle eder Gudh alzmechtig. Aff vårtt huf-
vudquarteer i Norten, en byy vidh Dona den sidste Martij, Abr
1632.

Gustavns Adolphus m. p.

utanskrift efter ett äldre formulär: Till oés elskeligh vår och Sverife»
rijkes troo man, R&dh, Cantzler, Gteneral-GouverDear och falmechtigh Commisea-
rium i PreusseD, edle, välborne herr Axel Ozenstiern, Frijherre till Kimmetu,
Herre till Fijholm och Tijdöen, Riddare synnerligen nädeligen.

671. Donauwörth den 3 April 1682.

Gillande af Rikskanslerens »afsked* till Englands, Bajerns, Triers och Oölns
kommissarier; föreskrifter rörande krigsoperationerna vid Rhen.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Huru vidt I äre
kompne, ber Cantzler, medh den Engelske Gesandten, så ock
huadh afskedh de Chur-Beierske, Cölniske och Trierske Commifi-
sarieme tagit hafue, dett hafue vij af eder skiifvelse uhr Francke-
furt af den 29 Martij nästförleden*) medh mehra förstådt och lå-
the oss edert procedere i altt nådigest väl behaga. Huadh nu
den Engelske Gesandten videre belanger, så, emedan han dess
föruthan är tilsinnes till att begifua sigh till oss till att taga sitt
afskedh af oss sielfve, förr än han förreser till sin herre tilbaka,
kunne I fördenschuld låtha honom begifua sigh hijtt, och dett
öfrige på hans ankompst till oss beroe. Vij hade och gema va-
rit af eder aviserede, huru vidt arbetet är kommit, huadh medel
I hafue till folkedz underhold, huru starke I äre, och huadh edre
deseeiner vara mage. Vcle derföre förvänta edert avis der öfucr
medh dett forderligaste.

Män althenstund vij af samma eder skrifuelse fömimme, huru
såsom Pappenheimb ännu hafuer föga annars än sin egen vilia
der neder, så holle vij derföre gott, att I diverterede H. K:tt
Pfalzgraf Christian neder åth Rheinströmmen och låthe honom

♦) Conceptet till detta bref finnes i behåll i Rikskanslerens conceptsam-
ling, R. A.

777

f^ nidh i stifft Cöln och försökia, om man icke förmedelfit samma
diTersion skulle kunna draga Pappenheimb uhr Brunsswicher land
och den Neder-Saxische creutzen, doch vele vij heemstella detta
till eder egen dijudication, huad här uthinnan är till göra medh
emkerheet eller eij. Allenest vele vij hafua eder n&digest opA-
mint, att I vele sä disponera all ting, att ju icke dett Menzische
stifftet eller broon vidh Mentz må blifua satt i någon fahra. Detta
hafue vij icke velet eder oförmäldt låtha. Och befähle eder Gudh
alzmechtig nådeligen. Åff vårt läger vidh Donawerdt den 3 Aprilis,
Åhr 1632.

GuBtavns Adolphue m. p.

utanskrift: Till oss elscheligh, vår och Sveriges Rijkes trooman, Bådh,
Cantzler, Oeneral-Qouvernear i Preussen och Resident vidh Armeen i StifEt Meintz»
edle välborne, herr Axel Oxenstiem, Frijherre till Kimmeto, Herre till Fijholm
och Tijdöen, Riddare, synnerligen nådeligen. Franckfurt am Main.

672. Augsburg den 18 April 1682.

Qm Angsbargs besättande m. fl. krigsnotiser; oro för nteblifna nnderrattelser
från Rikskansleren samt för Onibbes dröjsmål; Konungens vidare fUttågs-
planer samt planer för Rikskanslerens krigsoperationer i Rhentraktema ; om
Drottningens vistelseort.

Gustaff Adolph etc. Unnsere gnade etc. Wier habenn nu-
mehr durch Gottes gnedige Verleihung auch die Stadt Augspurg
in unnsere hende gebracht, unndt also, wie Ihr Selbsten vernünf-
tig zuermessen, die gewünschte gelegenheit bekommen unnsere
intension vortzusezen unndt, wegen der commoditet dieser beeden
Städten, Ulm unndt Augspurgk, unndt des trigoni des Lechs
unndt der Thonau einem solchen sedem belli dieser orten zu for-
miren, das, wan wier defensive gehen wolten, unns der feindt,
wan er auch noch so starck were, so leicht daraus nit bringen
solte; allein mangelt unns, das wier solches nit getrost genug
vortsezen unndt ohne Versicherung euers stats confidenter von
euch abgehen unndt bleiben können.

Zwar solten wier an euem glücklichen actionen billich nit
zweifeln, abs dessen prudentz und dexteritet überflüssig bekandt,
darbey auch gnugsamb gespürt worden, das der Allerhöchste bis-
hero euer werck zu unnsem diensten reichlich gesegnet. Nach-
deme wier aber etlich tage so gar nichtes von euren Staat nach-

778

rieht bekommen, unndt die bey Grubben vertröstete information
bifihero sambt ihne zurück geblieben, unnd wier dahero in sorgen
stehen müssen, das nit durch irgent zugestandenes Unglück eaer
Status daselbsten periclitiren möchte, machen wier unns billich
gcdancken, ob wier sicher so weit von euch abgehen, unndt unns
in gefahr der retirada sezen sollen. Ihr werdet uns aber heraus
leichtlich extriciren, wan Ihr nur, wie es mit euemn statu ei-
gentlich beschaffen, was intention unnd hofnung Ihr habt, unns
umbstendtlich avisiret, unndt, wie Ihr gewohnt seit^ alstets be-
richt einschicken weitet.

Sonstenn, da euere Sachen (wie wier zu Gott hoffen) woU
stünden, weren wier gemeint noch morgen oder übermorgen auf-
zubrechen, unndt weilen der feindt zu schwach unns in campagni
zu stehen, sonnder aus dem feld weichen, unndt sich über die
Dohnau, wie er albereit gethan retiriren muss, gedencken wier
unns solcher gelegenheit zu gebrauchen, unndt mit der armée
nach Versicherung der Stadt Neuburgk, darinnen wier noch zur
Zeil mehrers nit, alss 5 compagnien reuter haben, in eill Tür In-
gelstadt zu rücken, unns alda verretrcnchiren, die Dohnau beider-
seits zu fassen, unndt dem feindt also den pass über die Dohnau
zu nehmen, welches, wan es geschehen, wolten wier vollents die
Dohnau hinunder arbeiten, die Stadt Regenspurgk in unser devo-
tion bringen, unndt also die Dohnau von oben herunder bis na-
cher Regenspurgk, damit dem feindt alle uberkunfft abgestrickt,
unndt er genzlich vonn Beyern abgeschnitten werde, zu schlies-
sen, unndt also ganz Beyern under unns zu bringen oder zum
weinigstenn zu verderben. Dieses ist für dismahll unnser inten-
tion, die der Allerhöchste gnedigst segnen unndt felicitiren wolle,
gestalt wier zu ihme disfals ein vestes vertrauen gesezt unndt
darbey wünschen, das euers orts die consilia unnd actiones eben-
messig zu erwünschtem zwegk gerichtet werden.

Wie Ihr aber hierzu nit leichtlicher gelangen könnet, als
wan Ihr euer wesen so anstelten, damit, wan es immer müglich
von euch, drey corpora gemachet, unndt das vomembste den
Rhein hinunder nacher Cöln gebraucht, das ander zu Versicher-
ung der Stadt Meinz gelasscnn, unnd mit den dritten Heydelberg
attaquirt, oder im fall, wie zubesorgen, es an volck ermangeln
solte, zum weinigsten Meinz woU versichert, unndt der rest neben
des Landtgraf en zu Hessen trouppen umb Cöln herumb gebraucht
würde, so sein wier der zuversichtlichen hofnung, Ihr disfsls
mügligsten vleis ankehren werdet, damit solche corpus erstes ta-

779

ges gerichtet, unndt umb Cöln die Spaniachen dardurch zu amus*
siren unnd von der Pfalz abzuhalten emploijrt werde. Im fall
aber wieder verhofTen Ihr euch zu schwach befinden würden,
müsset Ihr nothwendig auf euer defension unnserer instruction
nach liegen, die Sicherheit unneers Menzischen stadts warnehmen
unnd immittelst Pfalzgraf Christians oder Herzogk Bernhardts
Xi. Ldn mit etlichen trouppen Heydelberg attaquiren lassen, welches
sie dan unschwer thun könten, welches alles jedoch wier euer
bekanten dexteritet unndt dijudication heimbstellen.

Hiebey verhaltenn wier euch nit, was gestalt wier, in anse-
hung der Stadt Ulm numehr fast sicherer als Franckfurt sein will,
aldieweil sie mehrers mit freunden unndt unnsem garnisonen
umbgeben ist, unnsere herzliebste Gemahlin lieber alda alss zu
Franckfurth wir(!) nit ungewolt zu sehen. Unndt begehren dem
nach gnedigst Ihr wollet mitteil unnd weg suchen, wie Ihr Ldn
mit negstem sich dahin in guter Sicherheit begeben möge, unndt
wier verbleiben euch damit in gnaden woU gewogen. Datum in
unnserm hauptquartier vor Augspurgk den 13 Aprilis, Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pnesent. i Fnnckfartt den 19 April, Anno 1632.

578. Ingolstadt den 21 April 1682.

Gm befästningame vid Rhen och Main; ordre att, om tillfalle yppas, angripa
fienden; om klagomålen mot Pfalzgrefve Kristian och Hertig Bernhard;
qvarteren ; värf ningar ; Preussens och Pommerns stat ; Wetterauska gref-
vame ; Engelska underhandlingen ; neutraliteten för Eur-Trier.

Gustaf Adolph etc. Vår ynnest etc. Opå edher skrifuelsse,
her Cantzler, vele vij edher thette till svaar nädigst ickie för-
hoUa: Först, huadh värcken anlangar, sä, mädan I sielfue väll
kunna tänckia, huru mykit thet ähr anlaget, att the motte blifue
färdige, förmane vij edher förthenskuUdh nådeligen, at I på alla-
handa sätt och medh all flijt och allfuar drijfua theropå, at the
motte medh thet alldraförsta bringas i theti fuUkombligheet, som
sigh böör, sä at man ther [kan] lijta opä, och them emoot all fiendt-
ligheet theste better försvara. — Till thet andra; fiendens anmar-
cherandhe belangandhe, så tuifle vij inthet, at I ju tage alla sa-
ker emoot honom flijtigt i achtt, så at han icke må giöra oss

780

nogor skadhe och turbera sakerne ther nidre. I vele äijtigt in-
quirera om haus macht och tillständh, och, när I hafüe samblat
alla vare trouppar tillsamman (huilka Tij hoppes at blifna fienden
vidt öfuerlägne) och märckia edher vara ther tili vuxne, så see
vij ickie giema, at I låta af nogor fiendens lijten macht holla
edher armee inn om retrenchementen och then således travalliere,
uthan ville fast heller, at I, när I finna edher thertill proportio-
neradhe, ginge fienden på huden och försökte lyckan, then Gudh
ville förlähna, at I kunne giöra edher honom qvitte och honom
ruinera. Ty, allthenstundh vij vist troo, at fienden inthet kan
varda edher i rytterij lijck, vij och förmodhe, at, när I fåå allt
footfolket tillhopa, skolen I thesslikest theruthi kunne blifue ho-
nom i fäldt, om ickie öfuerlägne, doch åth minstonne aequal, sä
hoUe vij eij gott eller rådeligit vara, at I alltijdh blifua i defen-
sionen allenest, uthan heller, när tillfällen medhgifua och I finne
edher thertill bequäme, gåå offensive iblandh, på thet fienden
elliest ickie må grassera impune, taga moodet till, och vårt foUk
theremoot discourageres och ruineras. Huilket vij edher egien
discretion och försichtigheet hemställa, at I pro re nata, och så-
som occasionerae sigh praesentera, taga häruthinnan vär tiänst i
achtt. — Till thet tridie, huadh them vidhkommer, som I uthi
krijgzcommendot bruka skole, så ville vij önska, at vij nogon an-
nan hadhe hädan at mista, ther medh I motte vara better hulpne.
Män i thet vij nu opå fienden anmarchera medh itt sådant stoort
corpus, som ickie kan uthan hielp blifua regierat, så nödges vij
thesse alla hoos oss at behoUa, till thess vij fåå see uthlopet här-
oppe. I medier tijdh hoppes vij liqväll, at, såsom Pfalzgrefuen
och Hertig Berendt ickie ähro aldcles incapable till at bruka, så
varda och I efter edher vaanlige discretion them nyttiandes och
så disponerandes i vär tiänst, at vij kunna ther hafua gagn afl\
Män ähr thet så, at the antingen inthet kunna comportera sigh
bådhe emoott edher eller och sielfue sijn emellan, så tillställe vij
edher egien villie och godhtyckio, eenthera ifrån eder at sepa-
rera, then I till oss skicka kunnen, efter som vij sända edher
härhoos avocatori skrifuelsse till them bådhe*), huilke I, såaom
edher sielff bäst synes, bruka kunna. Och på thet I liqväll motte
hafua nogon i staden igien at lijta opå, så sände vij thesslikest
härhoos itt breef till Baudesin*), at han till edher komma ville.
Och begiere nådeligen, at I therjämpte honom thertill persuadera,

*) Do$5A skrifvelser begagnades aldrig och finnas ännu i original på sitt
rtÄlIc i l»ehåll.

781

förtröstandes honom om nogor anseenlig recompens aff oss, på thet
I honom således till edher bekomme och i vår tiänst hans bij-
ståndh bruka kunna. — Till thet fierdhc, see vij och gierna, at
Boldateme härefter motte logeras i fälldt, på thet stadhen och
Weisenow, hvaråst man frambdeles kan hafua godhe vintterquar-
teer, nogot motte blifua förskoonte och conserueredhe, och soll-
dateme medh the longe inqu arteringer i husen ickie affv&nnies. —
Till thet fämpte, effter I och väll veeta, huadh macht oss ligger
opå, at vij alltidh motte fåå meer och meer follk, efter som ar-
meeme dagh för dagh taga aff, vele vij förthenskuldh hafua edher
påminte, at I gifua acht opå, at the quarteeren, som nu till mun-
sterplatzar förordnadhe ähre, motte så snart thesse värfvuer for-
dras tädan (huilket I vele drifua, på thet the ickie, under then
pnetext af värfning, thcm alldeles uthöda och fördärfua, så län-
gie the sielfue vele) till at värfue andra trouppar opå visse offi-
cerer uthdeellte och nyttiadhe vardha. — Till thet siette, huadh
förordning I om Pryssiske och Pommerske staten giordt hafua,
låta vij oss nådigst behage, allenest at I liqväll them så propor-
tionera, så at ingen lijder nogor nödh. Och efter then Magde-
burgische staten fram för andra nogor adsistens behöfuer, så ville
I tillsee, at then staten nogon succurs uthur Pryssen skiee motte,
ty vij förhoppas, at I doch liqväll, när allt blifuer bracht af edher
i gott lagh, skolen medh edher stat kunna komma till rätta. —
Elliest så frampt the Wetterauische grefuer antingen i contribu-
tioner eller annor adsistens, som I kunne behöfue, finnes edher
vidrige eller och sigh nogot meere, af huadh prsetension thet och
skiee kan, anmäta, än thet vij them gifuit hafue, huilket ickie
heller skall för extraordinari contribution befrijas, så tager I vår
rätt thei-uthi uthi acht, och tillstädier them ingen frijheet, then
the ickie specialiter aff oss nådt hafua, och, om the ähre äntå
edher emoot, så hoter them, at I på vare vägner, huadh vij them
gifuit hafue, vele revocera. — Till thet siundhe, then Engelske
Gesandtten belangandhe, så, allthenstundh han sigh till inthet
sluut i tractaten vill accommodera, uthan then igienom allahanda
uthflychter opskiuter och eluderar, så vele vij ickie heller, at I
medh honom vijdere tractera, uthan, ther han vill reesa efter oss,
så kunnen I honom sådant tillstädie. — Till thet ottondhe, at I
sluta neutraliteten med Chur-Trier H part, kunna vij väll lijdha;
allenest, om nogot medh Prantzosen skall slutedt vardha, till at
attaquera coniunctis viribus Trier, så moste I theruthinnan sec
edher väll före, at vij thcrunder ickie motte blifua bedragne.

782

Thette vij edher nädigst eij hafue velet förholla. Och befale
edher här medh Gudh alzmechtie nådeligen. Aff värt fUltlager
vidh Ingolstadt den 21 Aprilis, Ahr 1632.

Gußtavus Adolphus m. p.

Brefvet är skrif^et med Sekret. L. Ornbbes hand.

674. Wolnsach den 25 April 1682.

Om pAdrifvandet af befiatninganie; ordre, att, om Rikskanalerens armé ftr lien-
den mzen, angripa; Pappenheim; militära anordningiir till BlkakanslerenB
hjälp; om staden Frankfurts hållning; Drottningens resa till Ulm.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Eder breeff, her
Cantzler, af den 11 och 14 i thenne m&nadh are oss i gåär första
och i dagh af then 18 och 19 medh Kostein kompne tilhanda*).
Theropå vij eder till svar thetta nådigst eij vele förholla. Förat^
alldenstund vij see af eder avis och fångemes sampt andre be-
Tättelsser, thet fienden gör sig ther nedre emot eder starck, så
förmane vij eder nådeligen, at I för all ting, och på huad sått I
kunne, så igienora soldaterne som landtfolcket, drifua flitigdt opå,
at I få värkien och retrenchementen i godh och säker defension,
låtandes them utanföre medh staketcr och ballisader väll förvaras,
så at om någor mächtig fiende antrengde, I doch likveU motte
vara så befästade, at 1 eder kunne försvara. — Till det andra,
endoch fienden till eventyrs giema skulle befiijta sigh, at komma
någet Btarck opp emot eder, så troo vij dock likveU, at han icke
kan blifua så grufvelig, som sagerne under tiden gåå. Therfore,
såsom 088 synes, at I hans macht nu rätt »estimera, så tviffle vij
och intet, at I häreffter arbeta theropå medh flijt, at 1 hans til-
ståndh rätt mage förnimma. Effter som han nu synes vara be-
skaffat, så hoUe vij eder vara honom öfuerlägen på ryttere och i
knechtar nästan sequal. På huilket fall, der I finne eder honom
proportionerede, hoUe vij eij rådh, at 1 een bregade, två eller
tree (såsom nu skiedt är) uthur lägret hazardera, uthan at I samb-
lade heele machten och, sosom vij förmode, at I, näst Gudz nåde,
hafua så gode och gamble soldater hoos eder som fienden, så
motte I och försökia medh all macht lyckan och icke tillstädia
honom impune grassera, hälst nu, för än han sigh medh the
troupper, som han vänter till succurs, kan coniungera. Eenkan-

*) Alla de här omnämda brefven till K. M.t äro förkomna.

783

nerligen motte I värie, det moate eder är möjeligit, at hao icke
blifuer mästere äff Spier, Wormbs eller naget annet sådant impor-
tant platz. Om Pappenheimbs ankompst, ändoch I uthi eder sid-
ste BchrifTelsse therom tviffle, så see vij doch, at I theröfuer äre
nogot bekymbrade. Män vij hoppes, det skall med honom ingen
fahra hafua, allenest at I motte hafua för hans ankompst värken
färdige och i defension, at, om han allerede vore öfuer Khein och
medh the Spaniske coniungeret, I tå kunne eder defendera. Män
kommer han på andre sidan Rhein, så veten I väll, att han icke
ähr så fahrlig, som han blifuer beschrifuen. Och effter han icke
tå kan så hastigt sättia öfuer Rhein till the andre, så Tore gott,
om I elliest kunne hafua värken sådane, at the emot them andra
kunne försvares, det I proportionerede een godh armee emot ho-
nom (såsom then vij skatte svagest) och försökte till at ruinera
honom. Och består det allt deruthi, at I flitigt inquirera om fi-
endens tilståndh, så på den eenc som på den andre sijdan, ther-
effter I then, som I finne vara obnoxiura, kunnen antasta. Och
moste I mehr i thctta fallet ansee at kunna hoUa feiltet och een
gång at göra fienden nogon märkeligh afbräck i fdlldt, än at no-
gre platzar, som icke äre af thess större importance, skulle blifua
til armeens försvagan besatte, uthan heller drager uthur alle the
gamisonerue the, som icke ähre thesto högnödigere, och, der I
Icke hafue deste större fahra af fienden, alle the trouppar I kun-
nen, och förstärkier eder der medh i fällt, på det I kunna biuda
fienden huflTvudet. — Till det tridie, effter I hoUe rådeligit att
hafua nogor succurs på all fall i negden, så hafue vij på nytt
förmanat Landtgrefuen*) at coniungera alle the trouppar, som
han uthan om sine besättningcr ombära kan, till eder, och hop-
pes vij, det han sådant eflterkommer. Icke dess mindre, på det
Franken icke motte stå alldeles blott, och så vij som I hafva
nogen succurs der at lijta opå, så skicke vij nu per posta Grub-
ben neder till Magdenborg at recognoscera the armeernes tilstånd,
och, eflter som han them så väll som fienden finner beskaffat, at
bringa någre trouppar hijt opp, som sig åt Mainströmen skola
förfoga, effter såssom I thetta videre af hans memorials copie**)
afsee kunne, ock han eder på vägen uthförligere varder avise-

*) Såsom bilada följer ett bref från KonunKen till Landtgrefve Wilhelm
af Hessen, dat. Wolnzach den 26 April 1632, h vilket bref ar tryckt i Archiv
til) appl. om Sv. Krigens och Krigsinns Hist. I: sid. 696.

**) Kopian af memorialet för L. Ombbe, dat. den 26 April 1632, finnes i
behåll och är tryckt i Archiv till uppl. om Sv. Krigens och Krigsinns Hist. I:
sid. 601.

784

rendes. — Till det fierde; opå de Frankfurter vele I hafua ett
Doga inseende, och, endoch vij intet gierna sage, att I till nå-
gre extrema consilia komma skole, likväll, der I förmärktc no-
ger. fahre och aifall der tillstunda, är bättre, at I Mentz lempna
i fahran och thette conservera medh heele armeen, alleneat at
theu likväll uthan för staden, så at I kunne vara uthan ruin aff
borgerskapet stadzens roestere, blefue logerat; doch at sådanc
consilia, sä frampt högste nöden eij tränger, icke angripen
varda. — Till det yttersta; H. K:t vår elskelige kiere Gewåhl
belangende, så, effter vij troo, det H. K:t både säkrere och bit-
ter är här oppe accom moderat, begiere vij derföre, a t I vcle
tilsee, huruledcs I H. K:t medh een godh convoy till Ulm kunne
låta beledsaga, lagendes så, at reesan icke motte blifua förkund-
skåpet, uthan tages thcn säkres te vägen på vår garnison i Heil-
porne [o: Heilbronn] och så igienom Wirtenberger landh till Ulm.
Thetta vij eder nådigst eij hafue velat förhoUa; och befale eder
Gudh Alzmechligh nådeligen. Aff vårt hoffquarteer i Wolt-
zach den 25 Aprilis, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. i Mentz den 5 Maij, Anno 1632. — Af brefvet fin-
nes af ven en samtida ounderskri f ven dnplett.

575. Moosburg den 28 April 1682.

Gillande af Bikskanslerens åtgärder med erkännande af hans osparda flit odi
trogna tjänst.

Gustaff Adolph etc. Unssere gnad etc. Wir haben eueren
ungesparten fleiss undt treuliche beforderung unsserer kriegs-
dienste sambt den guten successen, so der allmechtige Gott dar
zu verliehen, mit köoigl. dank vemohmmen; lassen unss auch
euere gestehe ordre unndt actiones gantz wohl gefallen; sehen
gut an, dass Ihr euch dahin bemühet, damit Ihr nur starck im
felde, dem feinde gewachssen unndt weiters arbeit zu geben
bastant sein moget, zu welchem ende wir auch wohl leiden
können, dass, wo nötig, Ihr noch ein statt ihrer guarnison ent-
blösset, unndt dieselbe zu euch gezogen werde. Wie wir dan
auch euch anhcimb stellen, ob mit dem in der statt Wormbs
liegendem volck, welches der feindt vorbey gehen müssen, Ihr
euch zu sterckeu rathsnmb unndt thuenlich beßndet, unnd wie

785

wir den gütigen Gott iiir Beine allerseits erwiessene gnad unndt
segen von herzen danck sagen, also wollen wir auch seiner
mächtigen gute vertrauen, er noch hinfuro unsser vornehmen
segenn, die euch untergebene armee vor unglück bewahren,
unndt in den unteren quartieren die sach ferners zu unnsserm
unndt gemeinem wünsch ausslauffen werde, wie wir dan hierbey
euerer affectionirten treu unnd vorsorg unss durchauss versichert
wissen, unndt euch mit unssern konigl. hulden bestendig wohl
beygethan verbleiben. Datum Mossburg den 28 Aprilis 1632.

Gustavns Adolphus m. p.

576. Moosburg den 20 April 1682.

Otllande sf träffade anstalter; en brygga bör slås vid Speler eller Manheim.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlig etc. Vij hafue fått eder
«chrifuelse, her Cantzler. uhr Meintz af den 21 hujus, af huil-
ken vij nädigst hafue förnummit, huru I hafvc disponeret sakerne
der bortte emot fienden.- Såsom nu vij finne denne disposition
godh och den oss allernådigst late behaga, så önske vij och afF
Gudh, at han och här effter eder gode och lyckesamme consilia
och anslag förläna ville. AUenest vele vij nådigst hafua eder ett
opåmint, nembligen, at I vele låta slå een bryggia anten vidh
Manheimb eller Spier, huar icke skiep vore till fängz, då af
gode flottar, på det I kunne der igienom desto bättre försvara
Spier och Wormbs och åtminstonne försvara och beholla den
ecne sijdan aff strömmen, der I af fienden trängde blefue, för-
medelst huilken bryggia I och kunne låta införa så mykit folk
på huardera orten, som den kan draga, och tilfoga fienden skada
roedh uthfall, när I see edert ram och lägenheet. Uthi det
öffrige hemstellc vij näst Gudh eder vanlige flijt och försichtig-
heet, huilken vij och eder nådigest befale. AfF vårt huffudquar-
leer i Mossburgh den 29 Aprilis, Anno 1632.

Gustavas Adolphus m. p.

Axel Oxenåttema, II. 1. 50

786

577. Moosbarg den 4 Haj 1982.

Svar ang&ende krigsoperationerna vid Rben och i Neder-Sachaen : Konungen»
afsigter att, sedan han lemnat Baner i Balern och sandt Horn tUl Rhen»
själf g& att förena sig med Sachsame m. m.

Gustaff Adolph etc. UnDBere gnad etc. Ans« eueren die-
sen tag per posta einkommencn dreyen packheten, haben wir
gesehen, in wass zustanndt unnssere Reinische unnd Nieder-Säch-
sische Sachen begriefien. Lassen unns zuförderist euere gemach-
ten anställt, unnd das Ihr auf des Don Corduba ankunfft acht
zugeben entschlossen, gnedigst gefallen; allein sehen wir nit,
warumb Ihr Wormbs, Creuzeuach unnd Bingen so starck be-
sezt habt. Halten rathsamer, dass Ihr euch befliessen in dem
veldt starckh zu machen unnd zu verhindern, das der feindt
keinen platz belagern könndte, alss dass Ihr euch durch sä starcke
garnisonen verschwechet, den feindt meister in campania spielen
lasset, unnd dannoch nit versichert seit, ob solche platz mit vie-
len volckh mit eben sowohl alss mit wenigen übergehen möchte;
zumahln da, wann Ihr vermercken thet, das der feindt einen
solchen platz zu belegern nit mehr gehindert werden könndte»
Ihr allweeg zeit unnd gelegenheit gnug haben könndt, bey er-
fordcrung der noth, so viel volckh alss von nöthen hineinzuwerffen,
unnd ein unnd anndern platz zu assuriren, sonnderlich, da Ihr
bey Wormbs eine brücke über den Rhein schlagen, uund den
pass darhinn volck zubringen nit verlieren würdet.

Unnsers orts sein wir in den gedancken gestanndten, weiin
so gar wenig volckh von der Wallensteinischen armée noch zur
zeit zu der Bayerischen gestossen, auch von ganz keiner fernem
coniunction gehört wirdt, sonndern Wallenstein vermuthlich alle
seine macht gegen Chur-Sachsen wennden möchte, dahero wir
unns der hiessigen trouppen halber wenig, Chur-Sachssens Ldn
aber von den Wallensteinischen sich viel zubefahrn betten, wir
wolten das corpus allhier dem General Banier unntergebeu, dem
V'eldtmarschallen aber, umb euch die handt zubieten, zu euch
zu schicken unnd selbsten in person mit etlichen trouppen unnas
gegen Chur-Sachssen wennden. Sein auch nochmahl der reso-
lution unnd haben solches Chur-Sachssen Ldn, wie Ihr auss co-
piis sub lit. A. et B.*) zusehen albereit durch einen expressen
edelmann zugeschrieben, werden auch in unnser resolution so

ut^ \ ^*^* ^*^* bilagor, bref till Kurf. af Sachsen och till Ph. B. von Solms,
AV. f.Vi 5®", ^ ^*J ^^^2' fi^°*8 P* sitt st&lle i beh&ll och äpo tryckta i
Archiv till Uppl. om Sv. Krigens och Krigsinns Hist. I: sidd. 603 och 604.

787

viel raehrers versterckt, wciln wir von dem Grafen zu Solms
verstehen, das periculum in mora unnd durch die untreu des
Amheimbs, Chur-Sachssen zu gefehrlichen traetaten unnd fric-
dens hanndlung verleithet werden möchte, wie Ihr auss ahschrifFt
lit. C*) seines an unss ergangenes Schreibens zu sehen. Damit
wir dann, umb die schädliche consilia zu turbirn oder die ob-
liegende gewaldt abzuwennden, Ihrer Ldn an der handt sein,
oder da sie wieder verhoffen noch vor unsser ankunfft accordirt
betten, unnssere notturfft in acht nehmen unnd unnsern Nieder-
Sfichssischen Staat versichern möchten, sein wir entschlossen in
dem nahmen Gottes unnsern marsch so anzustellen, dass wir
nber 14 tag von dato ohngefehr umb NUrnnberg sein, ein cor-
pus ohngefehrlich nach aussweissung des verschlag sub lit. D**)
formiren unnd so in der nechdc unnssere consilia völlig f'ormirn
mögen. Wir wollen hoffen, weiln sich Tott nunmehr ermuntert,

*) Denna finnes i behåll och är af följande lydelse:
Darcblauchtigster Grossmächtlgstcr Fürst, gnedigster König unnd Herr.
UiE meine an E. K. Mayit fünf underschledene gethane, unnd dero Relchs-
Canzlern zugeschickte relations schreiben, davon B. KÖn. Ma7:t hierbei co-
piam, so dan auch abschrifft der C bar-Sächsischen resolution, unnd darauf
meiner mündtlichen replie zaentpfangen, unndt sich des hiesigen zustandts
gnedigst zu Informlren haben, ist zeiger, der herr Obrlstleutenant Stein-
acker von Praag kommen unndt bringt die alzu vlell begrundte nachrioht,
das der hisige Veldtmarschalck ganz falsch spielet. E. Kön. May:t habe
propter morse periculum solches durch diesen guten caTallier, an welchem Sie
gewiss einen getreuen unndt zubelohnen würdigen diener haben, zu wissen
machen, unndt meines wie auch zuvorderist des ehrlichen alten herrn Gra-
fen von Thurns (dessen vigilans undt dezteritet den herrn Hoffkirchen ge-
wonnen, unndt diese teufelische practic consequenter an den tagk so weit
gebracht) underthenigste gedancken, rath unnd vorhaben andeuten sollen..
Der Obriste Taub, an welchem E. Kön. May: t ein getreuen diener haben, hat
mich noch gestern hochbetheurlich versichert, das der Churfürst ohneracht
er Fürst Ludwigs zu Anhalt procedere, davon in meinen letzteren schreiben
meldung geschehen, hoch ezaggerirt undt empfunden, sich bey teufelholen
gegen ihme noch vorgestern verschworen, bey E. Kön. May:t alles, was er
hette, aufzusezen; gegen mir ercleren sich ebenmessig I. Churf. Dhl. wohl.
So Ist auch dero leztere schriftliche, mit eigener band underzelchnete reso-
lution sehr guth, das ich nit glauben kan, das vor ihre person sie von die-
sen leichtfertigen handeln sollen Wissenschaft haben; wie deme, so will der
bekante bestenndige humor unndt des feindes macht, gegen welche ein regi-
ment, vier oder fünf, nit aubsistiren können, ohne die eusserste not nft ein-
rathen, noch dieses verr&thers kopff mit mehrere assistenz bey handen zu
greifen, E. Kön. May:t wollen diesen abgefertigten unverzüglich zuhören,
unnd eilfertig wieder nacher Praag, alda er nebenst dem Grafen vonn Thuru
mich, ob Gott will, finden wirt, zn ezpediren, gnedigst geruhen. Gott wolle E.
KöD. Mayrt gegen diese unnd alle Ihre feinde unnd practicanten gnedigst
obsiegend erhalten und mich ersterben lassen getreu, wie ich lebe E. Kön. Mayit

Unterthenigst gehorsambster diener
Philip Bheinhart, Graff zu Solms.
**) Detta förslag är tryckt hos J. Mankell, >Üppglfter rörande Sv. Krigs-
maktens 8tyrka> etc. under N:o 166, hvarest dock Carl Härds regemente uppta-
ges till 424 man i st. för 524, finname till 8 komp. i st. för 4 och slutsnm*
man för garnisonsregementena 1 Bayern bör vara: 4,134 i st. för: 4,114.

788

Baudissin das commando über eich genommen, die armee auch
8o beschaffen, dass sie in ihren vortheiln, unnd fast stercker
alss Pappenheimbs ist, der feindt auch keinen anndern vortheil
haben kan, alss ein oder annder bicqcoquen, die er jedoch wieder
▼erlassen muess, einzunehmen, unnsere Sachen werden daselbsten
so beschaffen sein, dass wir nit noth haben unns ihnen mit ha-
zardirung des Ober-Sächssischen stadts, welchen wir sonnsten
hindansezen musten, in person bejzuAigen. Unnd obwohln die
ambition unnd Jalousien unnter den Nieder-Sächssischen officirn
gross, des General Baudissins schreiben auch zimlich nach-
dencklich, weiln unnss jedoch sein natur bekanndt, das er zwar
etwuss spricht, darbey aber dass seine redlich thut, wollen wir
auch für diessmal unns das beste zu ihme versehen. Ihr werdet
aber nit unnterlassen ihne zu animiren. Schliesslichen lassen
wir euch sub lit. E*) nit verhalten sein, was wir dem grafen
von Solms in antwortt zukommen lassen, unnd verbleiben euch
in gnaden wohlgewogen. Datum Mossburg den 4 Maij, Anno 1632.

Giistavus Adolphus m. p.

678. München den 10 Maj 1632.

Att låta döma och straffa öfverste W. E. von Homeck för appgifvandet af
Speler; till följd af mota&gande underrättelser är KoDUDgen ylUrådig
med afseende på de närmaste krigsföretagen; hans planer.

Gustaif Adolph etc. Unnscre gnade etc. Ob wir woU nit
darliir gehaltenn, das dem Obristenn Hornegk, als der ohne noth
uondt ohnerwartet ein[i]ge6 Schusses mit so schendtlichen accord
auch ausgeschlossen die ehrliche bürgerschafFt die Stadt Speyer
übergeben, einiger ander process [nicht] zumachen gewesen, al«
das, andren zum exempell, ihne alsobalden der köpf* für die fiiesse
gehauen sein solte; weilen Ihr jedannoch ihme kriegsrecht ge-
gonnet, so mag solchem sein gang gelassen, darbey aber zuge-
sehen werden, das man solche leute zu richter seze, welche
redlich durchgehen, unndt sich weder commiseration noch be-
sorgnus, das sie in glcichmessig verbrechen fallen möchte, ab-
schrecken lassen. Da Ihr dan, was urtheill unndt recht mitbrin-

♦) Finnes i behåll och år tryckt I Archiv till üppl. om St. Krigens och
Krigsinrzs Hist. I: sid. 606 o. f.

789

gen wirt, ohne einig zurücksehen auf unns, pede Btante exe-
quiren, unndt auch weder unnser Gemahlin noch jemanden an-
ders intercessiones noch des Obristenn oder andere gesuchte
ausfluchten davon abhalten lassen sollet, angesehen unnser re-
putation, heyll unndt wolfarth auf diesem act bestehet, unndt den
Städten, das wier sie so schendtlich zuverlassen nit gestatten, ein
exempell, andern aber ein beyspiell sich voor unnsem diensten
zu hüeten, oder aber alss redliche leute zu thun, gegeben wer-
den muss.

Was die Jalousie zwischenn den Generalen, so woll in Nie-
der-Sachsen als bcy euch, betrift, ist zubeklagen, das die ambi-
tion so gros, das sie unnsers unndt gemeinen evangelischen We-
sen schuldige dienste hindern solle. Wie aber euers orts den
Sachen änderst nit, alss wier in unsern vorigen vermeldet zu
helffen, so hoffen wier den wescn in Nieder-Sachsen auch rath
zuschaffen. Wolten wünschen, dass wier aller orten selber sein
könten; weilen es aber unmüglich, müssen wier es notwendig so
lang auf unnser daselbst wesende officier ankommen lassen, unndt
das übrige der Zeit bevehlen.

Unnsers orts stehenn wier wegen den einkommenden con-
trari Zeitungen von Pappenheimb in suspenso unndt wissen nit,
was wier, weilen [sie] theilss die niederlag der Totten mit sich
bringen, theilss vonn seiner victori sprechen, thun sollen. So
wolten wier auch gern wegen der Wallensteinischen coniunc-
tion nachricht erwarten unndt unnscre Sachen darnach anstellen ;
dan, wan Wallenstein mit ganzer macht zu den Beyerischen troup-
peu stiesse, müssen wir ihme notwendig auch mit ganzer macht be-
gegnen. Solte er aber in Böheim bleiben unndt mit aller fortz auf
Chur-Sachsen fallen, so hetten wier unser consilia, davon wier euch
jüngst geschrieben, vortzusezen. Also auch, wan Tott geschlagen
were, würden wier notwendig die Sachen daselbsten zu redressiren
andere consilia fassen müssen. Da er aber die victori, wie wier
zu Gott hoffen, erhalten, könten wier ein guten theill seiner
trouppeu von ihm ziehen, unndt an ort unndt ende, da es die
gröste notturft erforderte, gebrauchen, welches alles die zeit
unndt einkommende avisen unns lehren werden. Unnderdessen
sein wier alhier mit der armée, unnd gedencken zu stabilirung des
Ober-Swäbischen stats den Obristleutenant Rehlinger mit etliche
compagnien reuter dahin zuschicken, umb zu sehen, ob er die
gesamblete bauren, deren in die 6,000 sein sollen, trennen, unndt
das landt in contribution halten möge.

790

Haben euch solches auf euer schreiben vom 28 Aprilis wie-
derantwortlich nit verhalten wollen, unndt verbleiben euch mit
königl. gnaden woU gewogen. Datum München den 10 Maij,
Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Pmsent. in Mens den 17 Mafj, Anno 1632.

679. München den 10 ICaj 1682.

Ordre att hindra Don Gonzalvo de Cordovaa förening med de öfriga Spanska
trupperna vid Rhen; nentralitetsunderhandlingen med Trier måste genom
inkastade STårigheter utdragas.

Gustaf Adolph etc. Vår syunerlige etc. Eder schrifuclsc,
her Gantzler, uhr Franckfurt af den 3 hujus är oss tilhanda
kommen, af huilken vij förnimme så edert tilstfind och styrckia,
som huadh I hafuc förstådtt om fiendens beskaffenheet. Öasom
vij nu förmärkie Don Cordua vara förväntendes, så vele vij och
nådiget, at I görc nll flijt till at hindra honom till att coniun-
gera sighmcdh de andre. Och emedan Wormbs, Creutzenach
och Bingen icke hafue så stoor fahra af fienden, så Icnge 1
liggc i feiltet emellan dem ock honom, så hoUe vij onödigdt, at
der hoUes så starcke garnisoner, som der nu ährc, scrdeles i
Creutznach och Bingen, huarest are vidh ett tusende man inne.
Huarföre meene vij, at I kunnc draga een deel der uth till eder
förstärkning, och, om tiiden sedan fordrade, at de skulle står-
kias igen, då kunnc I åter kasta der een hoop inn, när I vele.
Dette hafue vij icke vclet eder oformält låta. Huadh nu raehra
är, det hemstelle vij, näst Gudh, till eder flijt och vanlige för-
sichtigheet, uthi huilkens beskerm vij och eder nådigst befak.
Af vårt hufudquarteer i Mönchen den 10 Maij, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum (på löst blad).

Hvadh den Mr de Saludie vcdkommer, her Cantzler, som

säger sig hafva i befalning till att sluta neutralitetzpacteroo

medh Trier, så moste I gifva honom dett till att öfverväga,

huru såsom man skall blifva försäkret, dett den guarnisonen, som

791

nu ligger inne i Philipzburg och Ernbrechtstein icke må komina
fienden till förstärkning, när den dragés der uth; och kunoen 1
förniedelst denne puncten hoUa honom uppe, sä länge I kunne.
Datura ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

Utanskrift: Till oss elskelig, vär och Sveriges Rikes Trooman, Kådh,
Oanteler sampt Oeneral-Oavemenr i Pryssen och uthöfrer te (I) Rheniske och
Frankiake qnarteren och Fullmächtige Legat dersammastädes, edle, Telhorne
her Axel Ochsenstierna, Frijherre til Kimito, Herre till FlholmeD och Tidöön,
Riddere nädeligen. Frankfurt.

Anteckning vid utanskriften: Prsesent. i Mentz den 17 Maij, Anno 16B2.

«80. München den 10 Maj 1682.

Ordre med afseende på krigsoperationerna vid Rhen; om Hertig Bernhards
af Weimar och Pfalzgrefve Kristians Inbördes afundsjnka; om penningar
till Rikskanslerens behof.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Die befurderung der
fortificationwcrk, und dass Ihr alless volck ausser dem Solmschen
regimen t in die aussen werck zu Meyntz logiret, hissen wir unss
gnedigst gefallen; dass aber Wormbs und Creutzenach so starck
besetzet, finden wir noch zur zeit nit rahtsamb, aldieweil Ihr
euch dardurch nur vcrechwacht, und dennoch, wan Ihr nur zwi-
schen solche pläze und den feind einlieget, da der feindt auf
sie tentiren wolte, zeittig gnug stercker besetzt werden können.
Es wehre aber gubt, dass, weiln der feind mit den Francken-
thalern und Harrcurts volck über zehen tausent mann nit starck,
dass er geschlagen werden könnte, ehe Cordua sich mit ihnen
coniungirte, welches Ihr dan wohl in bedenken nemmen und
die mügligkeit undersuchen werdet. Da aber Don Cordua albe-
reit im anzug und leichter zu schlagen wehre, Hessen wir unss
auch gefallen, dass Ihr gegen ihm dass heyl versuchten. Ein-
mahl halten wir darfür, weyln die werke zu Meyntz meist in
defense, dass volck beysammen und dem feindt gewachssen, man
konte leichtlich etwass guts, che und bevor sie zusammen stos-
sen, gegen einen oder den andern aussrichten. Sonsten konte
nit schaden, dass Ihr bey Bingen, alda der Rhein eng, und eine
brücke leicht zumachen eine brücke legten, und alle zeit kleine
parteyen nach der Mosel gehen lieset, welche den feindt gross
incommodirn und richtige kuntschaift einbringen, und da sie

792

vom feind getrengt würden, sich leicbtlich wieder über den Bheii»
retirircn könten. — Wasa die Jalousie zwischen dem Pfalzgrafen
und Herzogh Bernhardten belangt, wollen wir nit hoffen, dass
sie so weit nit aussbrechen werde, dass sie unsere dienste hin-
dern sollen. Da ess auch geschehe, werdet Ihr euch euers ab-
soluten commando erinnern, und diessfalsS; hindangesetzt dess
fürstlichen respecte, euer ampt thun, sie zur Schuldigkeit ermah-
nen, oder da kein remedirung zu hoffen, einen oder den andern,
den Ihr zum rahtsambsten abzuschaffen vermeint, oder wohl alle
beede, mit guhter manier zu unss schicken. Hielten aber dar-
tiir, sie könten sich beederseits mit ihren Chargen wohl betra-
gen, und der Pfalzgraff die cavallerie, Herzogh Bernhardt aber
die infanteri commandiren, und dorffte es dieser competenz nit>
sonderlich da Ihr alss Gencraldirector bey der handt, und bee-
den ordr ertheilen könnet. Es beklaget sich aber Herzogh Bern-
hardt, dass ihme auch die infanterie zu commendiren nit gegönet
werde, und dass der feind bey Alzen, da er in der unserigen
, henden gewesen, ohne schlege entwischet sey. Glauben, dass da-
her wiederwertige discurs erwachsen, und Jalousie kommen sey,
<leren Ihr aber authoritate und obbesagter mässen abhelfen
werdet.

Wass Ihr wegen aussbleibung der contributionen, und daher
verursachter schwirigkeit die soldatesca zu underhalten, in eurem
schreiben angefürt, werdet Ihr solcher euer discretion nach zu
remediren wissen, und halten wir nit rahtsam, auf die Wetterau-
ische grafen dieser zeit gross zudringen. Damit wir aber euch
in etwass under die arm greifen, sein wir gesonnen, so balt wir
immer können, noch ein hundert tauscnt thalr von hierauss, da
wir des geldts so hoch nit bedorffen, zu remittiren. Underdes-
scn möget Ihr auf 50,000 reichsthl. wexel an Erich Larson nach
Augsspurgh oder Fürstenheussern zu Nürnberg trecken, und euch
der acceptation versichern. Dass auch die Franckfurter in der
caducsach so wiedrig sich bezeigen, muss dahin gesteh sein, und
mögen wir lieber die unss vorgestreckte 100,000 thl. darfiir in-
behalten. Ihr aber werdet zusehen, dass sie sonsten in guhter
disposition erhalten oder, da Ihr Unrichtigkeit verspüret, derge-
stalt mit garnison belegt werden, dass wir der statt alzeit meister
sein mögen. Welchess dan sonderlich auch auf den noth fall, da
unsere Sachen an dem Rhein nit wohl ausschlagen selten, in acht
zunemmen, und die statt vor allen dingen uns versichert werden
solle. Wir verbleiben euch hierüber mit königl. hulden und

793

gnaden wohlbeigethan und gewogen. Datum in unserm haupt-
quartier München den 10 Maij, Anno 1632.

GußtavtiB Adolphus m. p.

Anteckning: Preaent. in Mentz den 17 Maij, Anno 1632.

581. München den 10 Maj 1682.

Om Herman Wrangels utnämning till Tice-gnvernör i Preussen i den aflidne
Carl Baners ställe samt J. Nicodemi dit8ändan<)e som sekreterare ; Wran-
gel äfvensom öfyerstame Bagge och Essen bör af Rlkskansleren erhålla
underrättelser och föreskrifter.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Wir haben ganz
gerne vernommen, dass Ihr vergangen Carl Banniern sehl. eine
information dess Preusischen staadts halber zugeschickt. Het-
ten wünschen mögen, dass ihme der Allerhöchste sein leben
dahin verstercken hette wollen, dass er derselbigen, wie er wohl
vermögt, zu unserm dienst undt frommen nachkommen können.
Xachdemmahl aber seiner Göttlichen Almacht gefallen, ihne
durch den zeitlichen tott auss unsern diensten zurücken, wirt
von nöthen sein, dass sein platz unverlengert ersezt werde. Wir
befinden aber noch zur zeit kein tcuglicher subiect, alss den
Veldtmarschall Herman Wrangein, dero wegen wir ihme gnedigst
befohlen, sich ungeseumbt nacher Preussen zuverfügen, und
solch gubcrnament anzutretten. Damit er nun biess zu unser
weiter Verordnung sich wornach zurichten habe, wollet Ihr obge-
dachte information auf ihne richten, ihme die Preussische acten
zustellen, und von allen genugsam instrurircn. Und ob wir wohl
des Secretari Nicodemi dieser orten wohl von nöhtcn hetten,
weiln unss doch sonderlich angelegen, dass der Preussische
staadt wohl gubernirt werde, und gedachter Nicodemie dessen
guhte kentnus hatt, so haben wir eine noturfft befunden, ihne
den Veldtmarschall zu einem secretario zu adiungiren, desswegen
[Ihr] ihne mit instruction versehen, und hieher, weil ess so gahr
weit nit ist, schicken, damit wir ihne von einem und andern
muntlich informiren mögen.

Under dessen werdet Ihr die Obristen Baggen und Essen
ernstlich erinnern, dass jeder seines orts dass gubernament wohl
wahmemme und zusehen, damit vor allen dingen keine vestung
verwahrlosset, sondern alles in guhtem stand, biess zu des Veldt-
marschallcs ankunft erhalten werde. Wir haben euch solches

794

in gnaden, mit dehnen wir euch sonders wohl gewogen, nit ver-
halten wollen. Datuno München den 10 Maij, Anno 1632.

Gußtavus Adolphus m. p.

Anteokning: Praesent. in Mentz den 17 Maij, Anno 1632.

582. München den 16 Maj 1832.

Godkännande af Rikskaiislerens militära åtgärder; om Bengt Bagges förord-
nande att till Wrangels ankomst sköta gayernörsämbetet i Preussen; J.
Nicodemi bör efter inhemtade underrättelser dit genast af resa.

Gustaf Adolph etc. V^år synneiiige etc* Eder skrifuelse.
her Cantzler, uhr Mentz af den 10 hujus ähr oss här tilhanda
kommen, af huilken vij see så edert tilständ, som hvadh I än
hafvc förnummit af fienden, jemväll-för hvadh orsack skuld 1
hafve stärkt guarnisonerne i Worms, Creutzenach och Bingen,
så och eder consilia. Hvadh guarnisoncrnes förstärkning ved-
kommer, så hafue vij icke förmält eder der om i den mening,
att vij, hvadh I der uthinnan giordt hafve, improbera ville, utan
allenast consilijvijs, doch lempnandes eder dispositionen. Vij
late oss fördenschuld så dett som den resolution, I cUiest om
sakerne fattet hafve, nådigest behaga, önskendes eder af Gudh
lycka och velsignelse till sakerncs uiförende. Hvadh den Pryske
staten vedkommer, så hafue vij fuUer förordnat Feltmarskalken
Wrangel till guverneur der sammestädes, men, såsom vij väl
kunne tänkia, det någon tidh vill gå sin koos, för än han an-
kommer, så hafue vij gjordt Bengdt Bagge fulmechtig till att
stå staten före till hans ankompst, och, emedan vij väll kunne
besinna, att den staten vil falla honom bcsvärligit, medh mindre
han blifuer fattedt vidh handen aflF en, som föhrer pennan, och
dirigerer consilierne, så holle vij för en nödhtorfFt, att Xicodcroi
förfogade sigh dijtt per posta. I vele fördenschuld gifua honom
all godh information om sakerne der sammestädes och sedan
skynda honom strax hijt till oss, till att taga vijdere afskedli.
Detta hafue vij icke velet eder oförmält låtha. Och befähle
eder Gudh alzmechtig. AiF München den 16 Maij, Åhr 1632.

Giistavus Adolphus m. p.

795
583. München den 16 Maj 1632.

Om byggande af oya befästningsverk Tid Pillau enligt af Eooungen öfver-
s&nd plan och med öländsk kalkaten, hvarom Rikskansleren bör träffa
nödig anstalt.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her
Cantzler, nådigest icke förholla, dett vij nu hafue låtet göra en
dessein, effter huilken vij vele hafua feetningen i Pillow lagd
och giord, huilken vij eder jämpte brefvijserc och verkemesterc,
som vij der bruka vele, Mathis Weotze, tilskicke. Och endoch
vij hafue låtet göra tvenne åtskillige calculationer, den ene något
högre och den andre ringere, huilke vij uthi lijka motto eder
här medh tilskicke, så vele vij dochlikvel, att I blifua vid den
ringere, aldeustund verkedh blifuer der igenom nogsampt ba-
stant. Och medan vij ibland annat hafue till att betänkia, huru
såsom samma festning motte blifua så myckit förr färdigh, så
vete vij inge bätre medel dertill, än att den bestädies af visse
verkemesterc, som kunne ställe caution för sig. Ty om vij
skole dett igenom vare tienerc bestella, då vete vij fuUer, huru
der medh plager tilgå, och skulle den på det sättet seent komma
till endskap. I vele fördenschuld göra eder flijtt, huru såsom I
visse verkmestere öfucrkomma kunne, de der samma värck til-
lijka medh denne Wentze bestädia. Och efFter then ölandsche
steenen är bätre och tienligcre till samma festning än som någon
annen steen, kan och nåås för bätre köp, så vele vij förden-
schuld, att huadh steen, som behöfues, öfuer den i allereeda i
Holland besteh hafue, den moste bestelles der på Öland. Och
hafue vij gifuit StådthoUaren på Calmar den ordre, det han skall
låtha bryta så mykin steen, som behöfues, igenom de Svenske
knechteroe, som äre hemma i lähnet, så ock bönderne der på
landet för betalning. Doch skall han göra en åtskildnat, på hvad
som knechtema bryta, och den icke i dyreste penningen betala.
Och vele vij nådigest, att I vele komma ihugh detta derhoos,
att I låthe bruke böndernes dagzvärke i Sameland vidh bemalte
festningh, så vidt som dett uthan deres store besvär skee kan,
på dett man ock dett kan afdraga i omkostnaden. Vij hafue
ock nu förordnatt Feltmarskalken Herman Wrangell till gouver-
neur i Fryssen, huilcken I ock vele all ordre gifua, om huadh
I här uthinnan medh cen och annan sluta, på dett han må veta
drifuat, som sigh bör. Elliest hafue vij låtet befale Henrich

796

Thomae, att han detta värket afsticka skall, när planten af eder
honom tilekickat blifuer. Gudh befahlandes nädeligen. Aff
München den 16 Maij, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

684. Augsburg den 18 Maj 168a.

Upprepadt godkännande af Bikskanslerens militära åtgärder; Konungen med-
glfver fransmännen att besätta Elirenbreltstein och Phllippsbarg, om blott
de förutTarande garnisonerna ej användas mot svenskame; ratificjitionea
pä Triers neutralitet of versändes; Frankfarts kontribution.

GustufF Adolph etc. Unssere gnad etc. Aus euerm schrei-
ben vom 7 diess, wie auch aus dem unterm dato den 10 hujus
haben wir so wohl des feindts alss unsern statum verum gnedigst
vernohmraen. Finden die von euch geordnete verschungen unndt
gemachten anstalt gut. Da auch nur allein der unglückselige
mensch durch ergebung Speyers unsere Sachen nicht incomino-
dirt hätte, hielten wir den gantzen zustandt erträglich. Wollen
zu Gott hoffen, durch desselben gnad unndt euere sonderbare
dexteritet, die Verbesserung täglich folgen werde. Daas wir
sonsten neulich wegen besetzung der statt unser gnedigstes ge-
sinnen euch überschrieben, ist nit zu dem ende, alss ob euere
actiones und dessein, so wir nun noch mehr approbiren, unss
zu wieder were gewesen, sondern viel mehr, dass wir zu erin-
nerung andeuteten, wie das das vorträglichste, dass Ihr alle zeit
zwischen dem feindt unnd den statten eingehen, unndt hier-
durch die Stätte versicheren möchtet; wie wir unss dan euer zu
gleichem ende gefastes intent, unndt dass Ihr Wormbs desswe-
gen besetzet, damit Ihr mit dem läger dabey gegen dem feindt
liegen möchtet, uns wohl gefallen lassen. Was die einführung
der Frantzösischen guamison in Ehrenbreitstein belangt, darufi'
Charnasse unndt Saludi tringt, erachten wir, dass im fall darun-
ter kein arges verborgen, dieselbe wohl anzunehmen unndt un-
serm Staat änderst nicht alss erspriesslich sein könte, wie wir
dan dieselbe so wohl in Ehrnbreitstein alss auch Philipsburg
wohl leiden mögten, sindemahl uns hierdurch alss dan auss bei-
den orten keine feindschaft unndt gefahr zu erwarten were,
vorhoffcntlich aber zwischen Frankreich unndt Spanien die Ja-
lousie dermasscn zunehmen solte, dass es zu unserra mercklichen

797

vorthel würde aussechlageD. Nur allein ist diess zu bedenclceo,
wan die guarnison aus gemelten orten abziehen sollen, weil sie
zum wenigsten ein paar tausent werden können aussmachen,
dass sie änderst nicht alss zu der feindlichen macht werden wollen
gefuhrt werdten, unndt solche hierdurch alsso versterckt werden
kan, dass wir es mit grossem schaden mögten empfinden. MUsten
es auch, da die Frantzossen hierauff mit der condition wolten
tringen, für eine manifeste coUusion halten. Wan derhalben
entweder dahin könte gehandelt werden, das die guarnison in
bemelten vestungen verpleiben unndt in Frantzösische bestallung
unndt aydt mögten angenohmmen werden, oder da Ihr, welches
wir zu euerer discretion stellen, ein expedieut finden köntet,
dass die aussziehendte änderst wohin und der gestalt, dass sie
zu dem feind nicht kommen, gebracht können werden, lassen
wir es gern geschehen. Wir sein auch nicht alienirt den Ghur-
fürsten von Trier alssdan der neutralitet geniessen zu lassen,
wie wir dan dieselbe ratificirt euch zu dem ende hiemit uber-
sendten. — Mit der statt Franckfurt begehren wir nicht, dass
weitere handlung gepflogen werde, sondern weil ein mehrers
nicht zu erhalten, das werck in suspenso pleibe. Wir haben
aber resolvirt euch von Augspurg einhundert tausent roichsthl.
zu ubermachen, und sein zu friedten, dass Ihr unterdessen frey,
wan Ihr könt, aufF Nürnberg unndt Augspurg ziehen möget. Im
übrigen lassen wir es bey unsserm vorigen unndt verpleiben
euch mit königl. gnaden wohl gewogen. Datum Augspurg den
18 Maij 1632.

Gußtavus Adolphus m. p.

685. Augsburg den 28 Maj 1682.

Om förhållandena tiU Sachsen och dess af Arnimb föranledda underhandlin-
gar med Kejsaren; konungens afsigt^r i afseende på krigsoperationerna
för den närmaste tiden.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Huruledes sakerne
hoos Chur-Saxen föreveta, her Cantzler, ock huadh concilier ther
föres, dett hafue I af bijfogede acter*) bätter att see och af-
märkia. Vij judicera der af inthet nnnadt, än att Chur-Saxen,

*) Inga af dessa bilagor finnas numera på sitt ställe i behåll.

798

drifven af Konungen i Danmarck och andra der till, gierna
skall, på huadh sätt han kan, giöra medh Keijsaren fridh, pä dett
vij sedan sä myckit bätre kunne bringes till tractat. Och märkie
vij der hoos, att Arnheimb är öfuermättan disgusterat theröfuer,
att hans bref, som af Grefuen af Solms ähre interciperede vordne,
ähre igienom honom Ghurfursten communicerede, ther öfuer han
så myckit meer sigh varder beflijtandes till värtt praeiudicium
een fridh medh Chur-Saxen, att practicera. Vij see och der
hoos, att Ghurfursten är effter thet förslagh, som Grefuen af
Solms oss uhr Churfurstens egiet cantzlie tilskicker, starck till
aderton tusend knechtar och otte tusend hestar, sä att vij inthet
annadt kunna dömma, ähn att han noghsampt ähr bastant sigh
emoot fienden medh een sådan macht att niaintenera. Men om
vij 086, effter hans begicran, skulle medh honom coniungera
medh minder folck, än att vij kunne vara honom aequal, hafue
vij för bemalte orsaker skuld till att befdhra, thet, såsom han
reede står i tractnt och ähr till fridh inclinerat, och Arnheimb,
som hans armee commenderar, bådhe för sin förre intention så
väll som thenne nu nys tagne disguste, uthau all tvifuel theropå
drifuandes varder, så skulle han och, varandes oss på folck öf-
verlägen, lätt vara att beveka icke allenest till att tvinga oss
medh sigh till noger oss odrägelig accord, uthan och igienom
Arnheimbz illvilliendhe practiker och tillskyndan sökie att bringa
oss om bådhe armoerne, och sedan oss sväre leges, sådana som
fienden och Arnheimb ville, föreskrifua och opåtvinga. Ther
till medh, fast vij än ville Churfurstens begieran att secundera
honom effterkommn, så faller oss thet nu för seent, althenstund
han sin armee ickie på then ortt, vij rådt och begierat hafua,
oppehollcr, uthan vidh Leuthmeritz, huart hän vij icke på nogre
veckur (innan huilka uthan tvifuel then tractaten medh Eeijseren
fåår sin uthgång) komma kunna; sä ähr och nu then åhrztijdh,
att vij, förr än sädhcn kan blifua mogen, ickie uthan een armees
undergång och ruin, oss een sådan lång marche företaga kunna.
Vij ähre förthenschuld råkade i ingen ringa difHcultet och stoort
betänkiande. Män ehuru väll vij then fahran uthi Saxen nog-
sampt kunna considerera, så tycker oss liquäl för förbemälte or-
saker huarken rådeligit eller giörligit, att vij heele thenne sta-
ten häroppe och de store commoditeter, Gudh oss hafuer för-
länt, skulle uthi otijdh aldeles förlåta och med heele armeen,
uthan huilkcn vij icke holia oss ther att vara nyttige, oss till
Saxen förfoga. Vij besinne och therhoos, att, oansedt then ac-

799

corden, som SachaeD roedh Keijsaren kan opratu, motte linda
09S nogorledes tili pneiudicium, så kunde doch then alta& låmpaa
och dirigeras, att och Yårtt bistå ther igenom motte blifoa be-
fordrat. Deremot, så frampt vij desse commoditeter sknlle fdr-
låtha, vore heele vår och then EYangelische saken der igenom
försatt i störste olägenheet och fahra, och desse fdrdeler, rij nu
hafaa oss tilhanda, icke så litteligen att recuperera. Ty såsom
sakerne nu hir ire beskaffade, aå förmeene rij, att Banneren
nogsanipt är bastant roedh den aimeen, som Tij omkring Mun*
chen lempuat hafua, att holla Beijcrfursten, ochhuadh han till
saccurs kan bekomma, oppe och thease länder att rörsrara.
För OBS står thetta öpet, att, aldenstund fienden Bodenaee bafuer
qoitterat, Hertigen af Wirtenberg oss fjra tosend man till soc-
curs aff sitt landfolck, till theaa han frratnsend soldater osa tiil
båsta aff altt sitt landtfolck Tårfua kan. tilsagdt hifuer. rij ock
bafue penninger i beredskap een anseenl:? Ter* jine att aatu-iia.
Hertigen af Roan oss adsistence jff sextoaend mm haf-^fr." an-
budet att hindra de Spannische trouppnrs ofTerkornpft uhr Iia^
lien, ähr fördenschuld vår meeni^zh. att rij ve^le tr.ean^ tij'Jen.
till thess sädhen blifuer mogen, så an mas kan -«;r.iD argis'/
och ruin aff een armée marchera, nnna o^rh ^rr^ka i:'.\ >u zi-jTm
oss starke och att oprätta een aase^^lix-; aicüt ri arme-t, I
medier tijdh vele vij afsee. bara th« Saräca tractapfr c^-£i %{-
löpa. Och på thet vårt pntiuzlfAz^ li^r. »a v.jzka xl'' ;t.'rx
ähr, må kunne afvärias och fczzlzZT'^, fi a^iia t • t.,, '^jiir-
Saxen afiärda Pfaltzgraf Åuy^Btzm. >> '*k fri=-^ * .'-.•->ai*»
ifrån tractaten eij ähr au a:Vi::&| iy-'.st hLf-.r:*ri. ».:: KTT-a
och råda dertill, dett Ch^ir-Saxen rh:- Ä*:i K^ mt»! -.- ilrs
göra må, doch således, att hia i^ri-er:!* «--!■» :-'-. r.-f«: T:_r
försäkra Schlesien för ali See ::1: jri^'-t, ü ir. vi:> •» • t* i a.. *i tv
han och Churfnrsten af Braai'tüi^r? r^<it ura t*r T-*'»''i s** -^^
sijdan för altt infall säkre. TL. :^t »- :-i: *:: vaa r.T. ■': t f n -.i»
affdaockar, på dett falJet o» ist:.«? -^ ^ f-^* ;. t^u.: .i i ..* it:
fienden der igenom mone t.fria riTüm ',ti ••*-»♦* ?,x-.: .-
ner, och huadh I mebra see af t.z-.-z^z,': r:i.:r:-:''.*i* «•-« — .^j«
copie, kunde nåås, fcriopp« t; vx -.ti eVx -i : <.^. if
Saxen giord a part, «_* t::,^^ vcs -re ri- — . c^ii* - i:n. T r
när vij, såsom förbesiln iir. riii* ; ti-:.,5 r :.i :: -ru.-*:!,
oss medh een god roiAl xttt^. ^^^ «.-,« t - ^ ii.*»*e :• .;.•>••'.
som vij hafue hoos o«. -.--« x-.^^ ^-^s.-. -^ c',--.*! - ':
tyio tusend man att k«i» ti-iä. :t^ t 1 i- u^-*--a -i^';^

80()

gifuit Erlach commission på trij tusend man och en annan Er-
lach på ett tusend man, salig Margrefuens leutenampt och £å
hafuer tagit opå sigh ett tusend man att värfua, så att vij inthet
tviflc, att vij väl skulle komuia tili rätta medh then värfuingen:
ther tili hafue vij the Wirtenbergische fyra, tusend och Hertig
af Roans folck oss tillhanda, och hoppes således vidh Schweitz
och ther omkring een anseenligh armée innan kortt tijdh att
kunna oprätta; så förmode vij här igenom näst Gudz nådige bij-
stånd thette att kunna prsestera: Först, att vij, så längie sakerne
hoos Chur-Saxen gå nogorledes väll, och ther ickie skieer nogot
offendtligit affall, kunna maintenera vår stat här oppe och till
then ände, cffter som tijdeme och tilfallen fordra, vända oss på
een eller andra sijdan och antingen komma eder eller Banneren
här oppe till adsistence. Till thet andra, så förhindra vij så-
lunda, att the Spannische troupperna uthur Italien ej komma
eller sigh medh the keijserske kunne coniungera, huilket vij för-
meene inthet lijtet vara att considerera. Till thet tridie, så
kunne vij sålunda hafua tilfalle och lägenheet antingen att con-
iungera oss med Bannereu och gåå in i the österrijkeske lan-
deUf huilka till affall tämmeligen ähre disponeredhe, och ther
b[e]redhe för oss godhe vintcrquarteer, eller och att vij Banneren
till thenne desseinen förstärka och sielfue gåå åth Strassburg
och impatronera oss Elsass och coniungera Elssas medh Beijeren
till vinterquarteer för armeen, uthan huilka vij inthet medell
see, att een sådan armee, som vij hoppes att opbringa, skall
kunna blifua behoUen. Till thet fierde, om och altt uthi Saxen
förändrades och ville löpa galet, så hoppes vij i medier tijdh
att blifua mächtige nogh till att gåå medh sådan macht tilba-
kars, så att vij, näst Gudz nådige bijstånd, skole väll kunna re-
dressera altt i gott lagh igen. 1 medier tijdh sände vij likväl
Hertigh Wilhelm af Saxen neder till Francken och Thüringen
att Sambia der een armée, så att, om annorledes hoos Saxen än
väl ville afflöpa, vår stat ther nidrc ther igenom motte nogorle-
des vara försäkrat. Och effter som I medh Pfalzgrefuen ickie
väll kunne komma till rätta, så sände vij eder Feltmarschalken,
att I, ther eder så gott synes, honom hoos eder mage behålla.
I kunne om alt medh honom öfverslå och deliberera, och, sä
frampt eder synes, att Pfalzgrefuen och han icke skole kunna
skicka sigh tilsamman, så tilställe vij edert godhtyckie att sända
Pfalzgrefuen till oss, tå vij vele eder till adsistence igien Red-
wen förordna, med huilken vii förmodhe, att bådhe I och Feldt-

801

marschalcken yftU skole kunna komma till rätta. När oltt så-
ledes blifuer fattadt, så hcppes vij, att altt väll skall aflöpa på
rår sijdha, män begiere nådeligen, att I liquäll oss härutöfuer
edert godhe rådh och betänckiende medh thet förste velen med-
deela. Gudfa befahlandes nådeligen. Aif Augssburgk den 23
Maij, Åhr 1682.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prassent. MentE den . .*) Jnlij Anno 1632.

586. Augsburg den 28 Maj 1682.

Om Knr-Triers nentralitet; Frankfurts kontributlon ; penningars Bändande till
Blkskanslerens hjälp; underhandlingen med Byssland om uppsättandet af
en rysk armé i Pommern; betänkande begäres om inrättandet till Spa-
niens skada af ett skeppskompani i Göteborg; Drottningens resa.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc, Vij vcle eder, ber
Oantzler, till svar på edert sidste schrifuelse af den 17 Maij
detta nådeligen icke förholla, at vij allerede hafue uthfärda lä-
tet vår ratiBcation på neutralitet medh Chur-Trier**), och tviffle
intet, at den nu mehre skall vara eder kommen tilhanda. Det
I och förfråge eder, om I medh Franckfurt må accordera om 4
eller 5,000 rikzdis monadtlig contribution emot cession aff ka-
dukerna, så. ändoch vij fuller gierna motte see, at een sådan
machtig stadh kunne steiles i någor anseenligere contribution,
effter som fast ringere stader, mykit mehre contribuera, så are
vij doch likväl tilfridz, at I medh dem om een sådan contribu-
tion, det bästa I kunncn, afhandla. Allenest om the intet mehre
ån 5,000 rikzdr månadtligcn gifva vele, at the då der jämpte
förobligera sig at underhoUa de 600 man, som de hafua länt oss
i fällt, och at de desse 600 man altidh hoUa till vår tienst com-
plette, ehuar vij dem bruka vele. Sedan emot cessionen af ka-
dukerne sage vij gierna, at de den summan, som de oss för-
sträckt hafva, motte oss cedera, effter som de Nürenberger det
samma giort hafue, och vij intet tviffle, at I detta effter eder
vanlige discrction veta till vårt bästa at taga i acht. Och på det eder
negociation hoos denne staden så mykit bätter må drifvas, så
holle vij gott, att I eder beflijta, till at devinciera oss D. Erasmi

*) Datnmsiffran fattas.
**) Se ofvan N:o 584.

Axel Oxenstierna, II. 1. 61

802

och her Staffans sainpt andra af Badet, de der noget hafua at
säija, igienom huilke vår tienst aä mykit bätter kan blifua be-
fordrat. — De ett hundrade tusende rdr, som vij eder till ad-
sistence lofvat hafue, är Erich Larsson tilväga det masta ock
hastigste, som han kan, til eder at remittera. Men effter vidh
denne tiden een sådan stoor summa icke kan så hastigt, som
man gierna ville, blifua hädan remitterat, så sändes eder här
hoos aff Erich Larsson et creditbreff, at I der opå kunne för-
sökia sielfue att draga växler, på det I den suroman desto sna-
rere kunne blifua mächtige, och må I eder vist der opi för-
säkra, at Erich Larsson sådane edre växler skall acceptera och
betala. — Elliest, huadh Storfursten siclf så väll som vår Agent
Möller oss tillschrifvit hafue, det see I af bijfogede copier*).
Effter som vij hoUa nu derföre, at detta anslagh, till att opråtU
i Storfurstens nampn een armee i Pommeren, och der medh de
Poler at beträngia, är af stoor importance, och, uthan det at vij
kunne igienom trogne officerere, dem vij under samma armee
kunne låta beställa, hafua oss den armcen tilhanda, sä kan it
minstonne detta hafua den effectum medh sigh, at de Poler så-
lunda blifua distraherede, at icke kunna göra dem Keijscrskc
emot oss någer adsistence; vij och derhoos förmeene, at det in-
tet kan blifua till noget stilleståndzbrot uthtydt, huar detta allt
i Storfurstens nampn och igienom hans eenskijUte tienere dri-
fues och företages, och vij oss deraf intet videre än medh mun-
sterplatzerne (dett vij see af de Poler vare Bender blifua effter-
låtet) och gott inrådande göra delachtige. Hafue vij fördenskuld
låtet författa ett sådant svar på Storfurstens breff, som bijfogede
copie uthvisar, och effter vij ännu icke hafue låtct detafgåä, £Ü
begäre vij först häröfuer edert gode rådh och betänkiende, och
at I, om eder så synes behöfues, detta concept till vår tienst
bättra och förändra. Och vij vele här oppå edert hastige svar
förbida. — Effter vij och af de Spannische blifua medh all
macht fiendtligen antastade, holle vij fördenskuld gott, at vij der
emot dem på allehanda sätt fiendtligen angrijpa kunna, och till
den ände höUe vij beqvembt at anrätta i Göteborg ett skips-
compagnie, som kunne förtaga och difficultera den Spanske
seglatzen och de Spanniske igenom frijbyterij incom modera uthi
Vestersiön. Och meene vij nogre vare afflägsse skiep der till at

*) Storfaratens bref i tysk öfrersättning dat. Moskwa d. 19 Janoan
7140 (1632) finnes bland Förhandlingar mellan Sverge och Ryssland 1618—
1665, Ozenst. saml., ; hrarest och afskrlften af Konungens svar, odateradt.
på sTcnska finnes.

fbrordna, och derj&mpte privatos der tili at inyitera och tillåta,
at een sådan flotta uthi VcBtersiön medh det första motte blifua
oprättat. Och achte vij för den orsaaken förordna Erich Ry-
ning tili Ståthollere på Götheborg, at han thetta motte drifva
och ställa i värket. Vij begiere allenest, at I oss häröfuer edert
betankiende medhdeela, på huadh vijs och sätt I meene, at dette
beqvembligest skall kunne ställes i värket, ock huru dermedh
Tätt och väll skall kunna omgåås, så at de Spanniske och vare
fiender lede derigienom skade, och vare vänner icke motte of-
fenderas, effter som vij meene, at man här uthi kunde obseruera
de ordninger, som af Drottningen Elizabetha i Englandh och
andre potentater i lijka fall brukat är. Och begiere vij, at I
till thenne ände itt manifestum vele författa, deducerendes de
orsaker, huarföre vij Spannien nödges således angripa, och all
seglatz tijthän förbiudendes. — Elliest begäre vij och at veta,
huru I om H. K:tz vår elskelige käre Gemahls reesa förställa (!),
på det vij om H. K:tz säkerheet, när H. K:t kommer noget när-
mehre, kunna göra förordning. Befalandes edher här medh
Gudh alzmechtigh synnerligen nådeligen. Aff vårt hufvudquar-
teer i Augssburg den 23 Maij, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. 'p

687. Memmingen den 26 Maj 1682.

upprepad befallning att lata dom och straff öfvergå öfverste W. E. ▼. Horneck.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Efiter som vij för
thette hafua begieret, her Cantzler, att I öfuer Ofversten Hor-
neck ville låtha holla rättegång*), alltså, medan thet ähr een hög-
nödigh, nyttigh och billig saak, och länder andra till stort exem-
pel, att sådane faulter ickie motte med stilletijgendhe och uthan
nogon ransakning förbij gåå, befähle vij therföre nådeligen, att
I ändeligen så laga, att öfuer honom uthan nogot drögzmåll
hoUes een skarp och opassionerat rättegång, och huad theri fal-
les för domb, then befale vij, att I uthan nogor dilation, inthet
anseendes huarken H. K:tz vår elschelige kiere Gemahls, mykit

♦) Se ofyan N:o Ö78.

804

minder nogor annars interceesion, ezequera. Giidh befahlftndes
nådeligen. Aff Meromingen then 26 Maij, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

688. Donauwörth des 1 Juni 1682.

Ändrade ordres med af seende på Drottningens resa till Ulm*).

Gustaf Ådolpk etc. V&r synnerlige etc. Aldenstund, her
Gantzler, vij nu här ifrån medh störste armeen afgåå och icke
kunne veta, huru allt sigh vill i vår frånvaru skicka, hölle vij
derföre eij rådeligit, at H. E:t vår elskelige kiere Gemahl sigh
effter vår förre meening åth Ulm och hijt opp åt skalle begifua,
utban sage fast heller, at H. K:tt så lenge i Franckefurt motte
förblifua, till dess vij fåå see, huru allt vill videre aflöpa. Ty
är det så, at vij uthi Saxen skole oppeholdne varde, sage vij tå
hälst, at H. K:t sin vägh opå Thüringen, ther allt för Pappen-
heimb vore säkert, och så till oss taga motte. Men är det sä,
at H. K:t allerede är på vägen åth UUm, sä kunne vij eij af-
råda, at H. K:t sigh dijt fullt (!) förfoger, och sig der så lengie
oppehoUer, till dess Gudh oss lyckan förläner, antingen at komma
väll hijt igen tilbakars eller at låta H. K:t säkert hämpta till
oss. Och befale eder här medh Gudh alzmechtig nådeligen.
Aff vårt hufudquarteer i Dohnawerdt den 1 Junij 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

589. Donauwörth den 1 Juni 1682.

Att låu taga kopior af i Frankfurt lemnade handlingar och sända originalen
till Syerge.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aldenstund; her
Cantzler, vidh vårt afreesende ifrån Frankefurt are någre cantzli-
saker der qvarlefde, både för hastigt opryckende så väl som
[för] den fahra, som man då hade till att förmoda af fiendens
anmarcherende, hvarföre och, medan vij icke heller hoUe råde-

•) Jmf. ofvan N:o 674.

805

ligit, att de «kole än du hemptet tili oss, effter som tiderne
•igh an nu kunne förändra, vele vij fördensknld nådigest, att I
late anamma samma saker till eder och läte uttsökia alle acta
publica, dem afcopiera och copierne oss tillskicke och sedan
alltt dett öffrige medh sampt sielfve originalerne of förberoftlte
actis medh säkert budh till Sverige öfverskioka, till att der läg-
giea i säkert behold och förvaring. Vij vele här medh befale
eder Gudh alzmechtigh. Aff vårt hufvudqvarter i Dohnawerdt
den 1 Junij, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

690. Donauwerth den 2 Juni 1682.

Om KonangenB, 1 anledning af den Sachsen hotande faran, ändrade beslut
rörande krigsoperationerna; betänkande begäres, om en ntskrifning eller
ntskrlfningshjälp bor af Ständerna i Syerge begäras.

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue för
thette gifuit edher vår intention tillkenna, her Cantzler, huru-
ledes vij hade achtadt vår stat häroppe att stabiliera, och, såsom
all apparence hafucr varidt godh, att vij, näst Gudz nådige bij-
ståndh, then väll hade kunnadt effectuera, alltsså hafue vij in-
thet högre önskat, än att vij sådant vårt förehafuendhe eij hadhe
mådtt förändra. Män allthenstundh hoos Chur-Saxen ähr så
olyckligen tillgånget, at Praag ähr aff Wallenstein intaget, een
stoor deel af Churfurstens folik ther ruinerat, och Wallenstein
honom medh all machtt vijdere förföllier, theröfuer han vår
succurs högdt begierar och synes vist hafua af nödhen, så, på
thet han ickie motte antingen igienom fiendens macht eller
vare illvilliendcs list och prnctiker bringas till vedervertige con-
silia, och vår stat således ther nidre, opå huilken, såsom itt fun-
dament, sigh hecle vår vällgång här oppe grundar, ickie kastas
alldeles omkulldh eller i nogor obotelig difBcultet försatties,
hafue vij förthenskuldh most fatta een annan resolution, så-
som I vare skääll, och huadh vij nu hafue sielfue förhänder,
såsom och huadh disposition och ordre, vij efter oss lempnat
hafue, aff bijfogedhe Pfalzgraff Augusti och her Johan Banners
memorialer better kunna affsce*). Vij tuifle inthet, at I om allt

*) Dessa memorlaler hafya ej af ntg. knnnat återfinnas.

806

thet här oppe kan i vår från var u vara at giöra, medh her Johan
Banner flitigt correapondera, och i thet öfrige vele vij edhert
godhe betänckiandhe oss hafue tneddeelat. — Härhoos, allthen-
stundh oss synes högnödigt, at thcn Svänsko militien hemma i
rijket motte bringes i fuUkombligh godh ordhning och till nogot
anseenligit taall förökias, på thet vij och fäderneaslandet så
emoot Konungen i Danmarck, som ther (thet Gudh afvändhe)
nogor annar olycka tillstötte, kunna ther haffua att retirera osa
och lijta opå, tillställe vij therföre edher thette at öfuerväga,
om ickie gott vore, att vij Ständerne i rijket om een nyy uth-
skrifning anmodadhe, fast then än sä vidt skulle modereras, at
allenast huar tiugundhe mann nämpdcr blefue, på thet the re-
giere en ter, som hemma ähre, således kunna bringas uthi gott
ståndh; eller om vij, i staden för een sådan uthskriffningh, om
een nyy uthskrifningzhielp, medlen till thette krijget thermedh
att förökia, anmodha skole. Huarom vij thesslikest edhert godhe
rådh nådigst begiere. Och befale. edher här medh Gudh alz-
mcchtig nådeligen. Aff Donawert then 2 Junij, Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Brefret är skrifyet med Sekret. L. Grnbbe« hand.

601. Sohwabacli den 6 Juni 1632.

Ordre att med 8,000 man till häst och 6,000 man till fot förena sig med Ko-
n ängens armé.

Gustaff Adolph etc. Unssere goad etc. Alhier will bestän-
dig aussgegeben werden, sambt seye Pappenheimb in voller
marche nach dem herzogthumb Francken, zweiffelssfrey mit den
Bayerischen trouppen [sich] zu conjungiren. Finden dahero nichts
rathsamers, alss dass wir ebenmessig unser forza zusammen ziehen,
unndt uns müglichst verstercken, zu sehen, ob wir mit der
hUlffe Gottes abermahl einen hauptstreich thun mögten. Nach
dem wir dan darbey in erwegung ziehen, dass die Spanische
die Pfalz guten theilss quittirt, unndt Ihr dahero so viel volcks,
alss Ihr daselbsten habt, nit bedörffen, sondern euer Sachen
leichtlich defensive anstellen, undt unss ein guten theil euerer
armee zuschicken möget, so weiten wir gnedigst, dass, so baldt
Ihr dess Pappenheim bs marche hierauff eigentlicher versichert.

807

Ihr euers orts alttobalden dreitautendt pferdt undt in die fünft-
tausent zu fuss, den Maio hinauftmarchiren unndt sich mit uns
coDJungiren lassen wollet. Wie aber solches von euer dijudi-
cation unndt eigentlicher Wissenschaft des feindts marche und
dessein dependiren muss, so zweiffein wir nit, Ihr der Sachen
schon recht zu thun wissen werdet, unndt sein euch mit gnaden
-vrohl beygethan undt gewogen* Datum Schwabach den 6 Junij
1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prnsent. i Mens den 11 Jnntj, Anno 1632.

592. Fürth den 9 Juni 1682.

Ånyo förändrad ordre med af seende på Drottningens resa*).

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc, Alldenstund, her
Cantzler, vij för denne tiden finne ingen beqvemere ort för H.
K:tt vår elskelige Gemål än afven Frankefurt, sä vele vij för-
denskuld nädigest, att I persvadere H. K:tt till att blifva der
qvar. Vij nchte, om Gudh förläner helssan, att komma dijt i
egen person emot hösten; men der H. K:tt ingalunda står till
att öfvertala, uthan H. K:tt vill ändeligen reesa, så vele vij nå-
digest, att I läthe H. K:tt taga sin reesa på Hall i Sachsen; och,
der her Johan Sparre icke vore altt for högt af nöden på de
orterne hoos eder, så vele vij nådigest, att I låthe honom blifva
H. K:tt fölgachtigh. Eder hår medh Gudh befalendes. Att
Fürt den 9 Junij Åhr 1632.

Gustavns Adolphus m. p.

693. Fältl&gret vid Fürth den 9 Juni 1682.

Om fördelningen af medlen och deras föryaltnlng för de olika arméerna;
till Rikskanslerens eget behof npplåtes klostret Erbach.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafua her
Cantzler, låtedt opsättia alla the medel, som vij förmene att

*) Jmfr N:o 674» 686 och 688 samt flera af de b&r följande brefyen.

808

kunna hafua och nyttia till thette krijgefc ordendigen, ochthem
distribuera låtedt emellan arméerna, såsom I af bijfogade för-
slagh see kunna. Vij hoppes, att, om allenest folck vore, som
drefuet, skulle thet väll på thet vijset kunna gåå, och theo dis-
ord re, som nu vanckar, afskaffat varda. Vår mening ähr, att
under eder direction blofue Rheinische ereitzen, och Salvius
medh Wewezer handterade huad som passerar i Neder-Saxeo,
så ock Pommern och Mechlenburg, så vidt her Sten Bielke och
Claes Horn icke hafue der medh till att skaffa; Erich Larsson
skulle administrera Franckischc och Schwabische creitzen, Erich
Anderson stifft Magdeburg och Mark. I vele oss här öfuer
edert betänkiandc meddela, och i synnerheet gifua oss godh sd-
ledning, huar och huem vij skole bekomma, som ther till kan
brukas, thetta att hielpa dirigera. EUiest effter vij väl kunne
tänkia, att eder motte falla nogot svårt eder stat vidh Maintz
att underholla, så ähre vij villioge och benägne att unna eder
clostret Erbach medh altt, huadh ther till hörer, att I thett nyt-
tia, bruka och behoUa raåge, på thet I med edert underhold
theste better uthkomma mage. Gudh eder befahlandes nådeli-
gen. Aff* vårtt hufvudquarteer i Fürth vid Nürnberg den 9
Junij, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning: Prssent. Mens d«n 28 Jnnlj, Anno 1632.

694. Fürth den 9 Juni 1682.

Om af slutandet af förband med Frankrike emot Spaniorema; i anledniog
af nya nnderr&ttelser om Pappenheim har konungen förändrat sin manch;
J. Baner bör med all makt understödjas; Drottningens resa.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij förstå af eder
skrifuelse, her Cantzler, uhr Frankefurt den 5 huius, huru så-
som Chernassé hafvcr låtet eder förstå sigh hafva com mission af
Konungen i Frankerijke till att sluta med eder om en coniunc-
tione armorum på vare vegner emot Spanioren, och att I icke
hafve eder understådt sådant att göra föruthan vår ordre och
befalning, men doch gifvit honom hopp der om, och forden-
skuld eder underdånigest förfråge, huru I eder deruthinnan för-
hoUa skole. Vij vele eder här opå till svar nådigest icke för-

809

holla, att, emedan vij icke annet kunne aij, än att vij doch, hvar
an ingen sådan coniunction skedde, moste dessförutan göra dett
8om han under samma coniunction begäre, så hade vij gerna
sedtt, att I hafve straxtt medh honom der utöfver slutet och
giordt hans vilie der uthinnan. Vij vele ock nådigest, att I än
nu dett samma göre, uthan någet videre betankende, och dett
jn förr ju heller, på dett att Konungen i Frankerijke må så
myckit förr få [i] Lottringen någet till att göra och hindra ho-
nom till att succurrcra vare fiender. — Och aldenstund vij nu
förnimme Pappenheimb hafva tagit en annen vägh, än som vij
hafve förmeent, så vele vij fördenskuld forttsettia vår marche,
dijt vij oss för detta hafva ährnet; allenest begäre vij nådigest,
att I vele låtha taga vahra på Franken, såssom ock, der I för-
nume, ber Johan Baner endtstå nägen fahra, hvilken fuUer är i
svageste laag, att 1 då sände honom succurs och resistera Pap-
penheimb i alla motto, att honom icke må gifves tillfälle eller
lägenheet till att grassera, som han vill, hvilket altt vij eder
discretion och åhåga nådigest hemstelle. Hvadh Hennes E:tz, vår
elskelige Gemåls, reesa vedkommer, så kan H. K:tt nu intet
komma till oss, och fast Hennes K:tt än komme till UUm, så
är H. K:tt så myckit längre ifrån oss, än som förr. I vele för-
denskuld persvadera H. K:tt till att gifva sigh tillfridz. När ti-
den och lägenheeten medgifver, att H. E:tt kan oss besökia, då
vele vij fuUer sielfve vara påminte till att låtha hempta H. K:tt
till oss. Detta hafve vij icke vele eder nådigest förhoUa. Och
befale eder Gudh alzmechtigh. Af vårt feltläger vidh Fürth
den 9 Junij, Åhr 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

696. Herabruok den 12 Juni 1682.

Ordre att med anledning af den Sachsen hotande faran sända förstärkningar
till Konungen.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Wir haben euch
diese tagen provisionaliter anbefohlen, auf den fall Pappenheim,
wie es das ansehen hatte, sich herwerz wenden wollte, Ihr als-
dann eures orts den krieg defensive führen und etliche tausend
mann zu ross und fuss den Meyn hinaufgehen und sich mit uns

810

coniungiren lassen sollet. Wan dan nunmehr glaubwürdig ver-
lauten will, ob sollte nit allein Pappenheimb sein abseben auf
Cliur-Sachsen haben, sondern auch Chur-Beyern in person aufge-
brochen seyn, um seinen marsch gegen Eger zu nehmen, also
das zu besorgen, sie möchten Chur-Sachsen mit gesambter hand
überfallen und dieselbe supprimiren, und wir dahero so viel mehr
ursach haben zuwider uns auch dabei so zu verstärcken, dass wir
bastant sein mögen, einer solchen macht zu widerstehen. So be-
fehlen wir euch demnach hiermit gnädigst, Ihr wollet ohnver-
längert uns 4 brigaden neben 2 oder 3,000 pferdt unter der con-
duict Pfalzgrafen Christians Ldn zuschicken und unsere armée
damit in möglichster eilfertigkeit verstärken. Wir vermeinen Ihr
werdet solches ohn euere beschwerd wohl thun können, angesehen,
euer jüngsten anzeige nach, [Ihr] ausser der besatzung in Maintz
und Frankfurth 9,000 mann stark seiet, die Pfalz aber nunmehr
von dem feindt guthen theils evacuiret, und Ihr also so viel volkea
nit bedörffet.

Ihr werdet aber auf allen fall euch angelegen sein lassen,
alsobald eure Werbungen anzustellen und sonderlich aufwerz gegen
den Elsas musterplatz suchen und also eure armée möglichst wie-
der ersetzen. Verbleiben euch darmit in gnaden gewogen. Datum
Hirschbrück den 12 Juni, Anno 1632.

Gustavus Adolphuß m. p.

(Ecfenhändipt:)

Thenne ordre kunne I efterkomma, om icke Pappenheimb
giör ther utinnan någon ändringh, och mäste subrationen [oisus-
tentionen?] af Rinlendiske statten vara eder lagh, och litar jagh,
näst Gudh, tili eder discretion, att I considereren, att I migh i
thid undsättie och doch likväl staten der neder conserveren.
Gud befaller jagh eder och oss alla.

Efter en kopia, numera bland Gustaf II Adolfs conceptsamling i R. A.,
hvilkcn kopia blifvit gifven i utbyte mot originalet, som, under den tid Tidän
tUlhörde LandshÖfdingen Grefve Ridderstolpe, blifvit skänkt till d. v. ryske mi-
nistern i Stockholm Grefve von Suchtelen.

811

596. Henibruok den 17 Juni 1682.

Gm Coblenz belägring; sk&len för Konungen att uuderstöclja Hachsen; förnyad
ordre med afseende på den begärda förstärkningen; Drottningens vistelse-
ort; fördraget med Frankrike m. m.

GuBtaff Adolph etc. UnnBsere gnade etc. Auss eurem vonn
10 diess gestriges tages erhaltenen schreiben, haben wier die
motiven, welche euch zu belägerung der Stadt Coblenz bewegt,
zu gnedigsten gefallenn verstannden. Befinden wier dass consilium
ganz vemunfftig, also die execution, wan wier unnsem Rheini-
schen Staat unndt der orten beschaffenheit annsehen, nit unzeitig.

Wann wier aber zugleich ein aug auf diesen unnsem hie-
landigen zustanndt, wie es den billich sein mus, wer£Pen, sonn-
derlich Chur-Sachsens zustanndt betrachten UDndt erwegen, wie
zwar unnsers orts die sachenn, Gott sej danck, noch woU lauffen
unndt unsem jüngsten andeuten nach hieroben ein treflich coup
d'estat zumachen were, bey Chur-Sachsenn aber alles so viell
desto schlechter bestelt seje, unndt das ansehen haben, als wolte
sie gar in malheur gehen, da wier dieselbe nit mit einer starc-
ken assistens in person understüzen, so stehenn wier fast an, ob
nit rathsamb gethan were, wan Ihr noch zur zeit auf euer defen-
ßion geblieben weren, unndt unns zu vortsezung angedeuteten höchst-
nötigen heuptstreichs mit den begehrten trouppen cooperiren bet-
ten wollen. Einmahl ist onzweifenlich, das des feindts sein in-
tention auf Chur-Sachsen gerichtet, sie mit aller macht vonn unns
unndt dem eyangelischen corpore abzureissen, dahero, alss die
gütliche tractaten nit helffen wollen, der Herzog in Beyern unnd
Wallenstein ihre vires coniungirt, Pappenheimb in gleichem im
anzug begriffen, Ihre Ldn coniunctis viribus zu überziehen unndt
zu Tuiniren. Wass aber unns unndt gemeinen evangelischen We-
sen für nachtheill zuwachsen würde, wan Chur-Sachsen, welcher
fast der einige fürst i Teutschlandt ist, der noch etwas thun kan,
dergestalt vonn unns abgezogen oder ruinirt, der feindt mit sei-
nen mittein unndt volck versterckt, wier aber hiedurch so viell
mehr verschwecht würden, lassenn wier euch selbstenn urtheilen.
Nun ist aber kein ander mittel solchem unheill vorzubeugen,
alss das wier hindangesezt aller dieser orten anscheinenden vor-
theilen, Chur-Sachsenn mit einem realem succurs, so starck als
immer müglich, assistiren, unndt beinebens auf eine diversion
bedacht seyen, welche ein guten theill des feindts macht distra-

812

hiren, unndt uiins mittell so viel leichter in SachBcn mit dem
feindt zu recht zu kommen machen möge.

Habenn demnach sowoll 1. die angetrohete gefahr vonn Chur-
Sachsen abzuwenden, alss 2. in respect imnser zusammen haben-
den alliance, 3. S. Ldn instendig begehren, unndt 4. därunder
versirenden hohen interesse so woU des gemeinen evangelischenn
Wesens, alss 5. unnser selbsten unndt das wier 6. bey solcher des
Churfürsten noth mit Ihr Ldn in nähere verständtnus zugerathen
verhofFen, in dem nahmen Gottes resolvirt ohne weiter Verzug in
person unnsem weg über Coburg nacher Meissen zunehmen, im-
mittelst auch dem General Bannier Ingolstadt belagern unndt da
dovere*) angreiffen zulassen.

]Nach dem wier aber unns darbey dergestalt fursehen, unndt
in Verfassung stellen müssen, das wier nit allein, dem feindt>
wan er unns angriffe, nit aus dem weg gehen dörffen, sonndem
auch Chur^Sachsen selbsten, da sie mit dem feindt coUudiren
wolte, respectirlich sein mögen, solches aber nit woU ohne Zuzie-
hung theilss euer trouppen geschehen kan, in sonnderbahrer an-
raerckung das, ob wier woll dem Generalleutnant Baudussio,
Lanndtgrafen zu Hessen unndt Herzogk Georgen zu Lünenburgk
zu underschietlichen mahlen befohlen, dem Pappenheimb auf den
fues zu folgen, unndt sich also mit unns zu coniungiren, wir
doch auf sie keinen Staat machen können, unndt besorgen müs-
sen, sie werden, wie bishero also weiters, ihren eigenen willen
nachgehen, oder doch gar spät zu unns kommen können, dahin-
gegen euere trouppen leichtlich zu unns stossen, unndt von nie-
manden gehindert werden mögen; so sehen wier nochmahlen für
eine hohe notturfft an, das Ihr zu beßirderung des hauptwercks,
unns mit den begehrten 4 bregaden unndt 30 comet reuter ehist
verstercken, selbige den Meyn hinauf gegen Miltenburgk mar-
chiren unndt zu unns stossen lasset.

Damit Ihr aber deshalben die belägerung der Stadt Coblenz,
da Ihr albereit engagirt seyt, nit qiiittiren dörffet, sonndem vort-
sezen möget, mässen wir es woll thun- unndt nüzlich erachten,
könnet Ihr diejenige welche Ihr unns zuzuschicken gemeint ge-
wesen, zu euch ziehen unndt gebrauchen. AldieweiU Pranckfurt
lind die anndcre garnisonen bey gestalten Sachen, unndt da Ihr
kein considerablen feindt auf dem rücken, unndt euch allein vor
der bürger untreue zu wachten habt, so starck nit sein dürfifen,
die Hanauischc auch woll gar abgeführt werden könte, so möget

*) it. = efter pligt och förmåga.

818

Ihr auch die neugeworbene unndt Erpftchische trouppen, dannit
unii8 bey unnser vorhabenden heuptexpedition 8o weinig gedient
sein möchte, in Meinz legen, die alte hingegen ausziehen, unndt
uns, vomemblich Herzogk Bernhardts regiroent, zuschicken. Wier
getrosten unns zu euer discretion, sie werde disfals den sachen
zuthun unndt alles nach dem zustandt des feindts, sonnderlich
Pappenheimbs» zurichten wissen, uberschicken euch hierbej sub
lit. A und B*) copeyen unnsern an ChurSachsen unndt Herzogk
Wilhelmen abgelassenen schreiben, aus welchen Ihr unnsere in-
tention mit mehrerm ersehen werdet.

Im übrigen weiten wier, das unnsere herzliebste Gemahlin
Ldn unns so viell näher zu sein, sich nacher Würzburgk begebe,
imndt können Ihre Ldn Ihr mit obbegehrten succurs dahin be-
gleiten lassen, darbey aber die anstalt machen, das stetigs schiff
in bereitschaft gehalten werden, auf welchen Ihre Ldn, da wegen
Pappenheimb sich gefahr ereugen mochte, sich den Meyn hinun-
der nacher Franckfurth begeben unndt retiriren möge, unndt wier
sein euch mit beharlichen hulden unndt gnaden woU beigethan.
Datum Herssbrugk den 17 Junij, Anno 1632.

GuBtavus Adolphus m. p.

Post scriptum (pä löst blad):
Auch, woUgerbornner lieber getreuer, haltenn Avier nochmaln
dar fuer, das Ihr beedes die belägerung der Stadt Coblenz unndt
den begehrten succurs vornehmen könnet, aldieweil Ihr dieser
zeit keinen sonnderlichen feindt zu respectiren, unndt nit zuglau.
ben, das die Spannischen Mastrich im stich lassen, unndt Coblentz
salviren sollen. Da aber Pappenheimb sich gegen den Rhein
wenden solte, muss nit allein Baudussin folgen unndt sehen, wie
er sich mit euch coniungiren möge, sonnder Ihr hettet auf sol-
chen fall auch unser assistenz euch zuversichem. Sonsten so
werdet Ihr aus beygehendem verschlag sehen, was wier vermein-
ten, das Ihr ohngefehr unns zuschicken könnet, unndt weiln wier kei-
nen bequeme[re]n subject alss Pfalzgraf Christians Ldn darzu sehen,
werdet Ihr Sr. Ldn solches bester maassen recommendiren, unndt
beinebens dahin instruiren, immas sen wier Ihr auch befehlen wer-
den, das in dem fall, wan Pappenheimb in Francken gehen, unndt
der orten etwas moviren wolte, Sr. Ldn allsdan sich mit den zu-

♦) Bil. B, brefvet till Hertig Wilhelm af Sachsen, dat. Hersbrach den 17
Juni 1632, finnes på sitt stalle i behåll och är tryckt i Archiv till uppl. om Sv.
Krigens och Krigsinris Hist. I: sid. 682.

814

gegebenen trouppen ihme opponire, dem Meinstromb eusserst de-
fendire unndt also unnsem Fränckischen Staat conservire.

Gustavus Adolphus m. p.

Post sciiptum (på löst blad):
Auch, wollgebomner Heber getreuer, habenn wier euch ohn-
längsten in unnsern etatß Sachen belanget, unndt euer räthlich
bedencken auf ein unndt anders gesucht. Weiln unns dan an
maturirung desselben mercklich gelegen, werdet Ihr unns euere
gedancken unverlengert begerter mässen eröfnen. Sonnstenn so
habenn wier euere mit Chamacé getroffene pacta empfangen.
Lassen unns selbige gnedigst gefallen, finden aber noch zur zeit
nit rathsamb dass wier unns mit der ratification übereilen, sonn-
dem gedencken solche zu treniren, unndt werdet Ihr mitteil unnd
wege gnug haben, die aussbleibung der ratification zu excusiren.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning ä själfva brefvet: Prsesent. Menz den 18 Jnnij, Anno 1632.

597. F&ltiagret vid Nürnberg den 28 Juni 1622.

Med förslag och ordre angående det samtida fortsättandet af Ooblentz belägring
och sandandet af först&rkning till Konungen ; i anseende till befarad oe-
nighet mellan de sammanträffande generalerna anmodas Bikskansleren att
själf infinna sig för att öfvertaga högsta befälet.

Gustaff Adolph etc. Unsere gnad etc. Wir haben euch dieser
tagen einen unvergreifflichen Vorschlag geschickt, wie wir maineiif
dass Ihr unss ein vier tausent man zu fuss unnd dreytausent
pferd von euern trouppen zuschicken, unndt dennoch die bele-
gerung der statt Coblenz continuiren khönnet. Wollen hoffen,
Ihr werdet nunmehr in vollen werck sein unss begerter mässen
zu willfahren. Nach dem wir aber besorgen, der feindt mögte
sich zwischen uns unndt euch einlegen unnd unser Zusammen-
kunft hindern wollen, werdet Ihr soviel mehrers eilen und dem
feind vorzukhommen suchen. Da euch aber die zeit zu kurz
würde, müsset Ihr euch mit den andern ankhommenden trouppen,
alss Herzog Wilhelms, des Landgraffen, Herzog Georgen oder
auch des General Banniers, die wir alle ebenmessig zu unss be-
schieden, umb Winssheim coniungiren unnd alda ein corpus for-
miren, damit auff den feind, wan er gegen uns lege, zu gehen

815

unnd ihne auff alle ablaBgliche mittel, biss Ihr gelegenheit haben
khönnet zu uns zu khommen, emuBsiren [o: amusiren?]. Da er aber
auff euch andringen würde, köntet Ihr mit den trouppen euch an den
Mainstrom legen, unnd dessen eine Seiten dem feind solang dispu-
tiren, biss wir mittel finden mit unser armée, welches dan gewiss ge-
schehen solte, durchzubrechen, oder sonsten den feind von euch
abzuziehen. Es soll aber kein anziehender theil ausser euserster
noth auff den andern warten, sondern welcher ankombt, da er
änderst kan, ungeseumbt vortgehen und zu unss stossen.

Demnach wir auch, auff den fall obangedeute generales zu-
zammenkhamen, unss schlechter vertreulichkeit, viel mehr aber,
wie bisshero bey so vielen commendanten geschehen, nur jalu-
aien unndt competenz versehen, unnd dahero, wan nicht einer
consilio et authoritate unter ihnen versiret, wenig fruchtbarlichs
hoffen khönnen, finden wir der hohen notturft, dass Ihr mit euem
trouppen selbsten auffziehen unndt auff obgemelter generale con-
junctionsfall ihnen unsertwegen vorstehet, die consilia dirigiret,
und zu unserer intention unndt dienst richtet. Immassen wir dan
euch solches hiemit gnedigst befehlen unndt beinebens in mit-
teles die ileissige correspondenz mit uns unndt jedem anziehenden
theil auffs beste recommendirt haben wollen. Euch in gnaden
wohl gewogen verpleibend. Datum im veldtleger vor Nürnberg
den 28 Junij 1632.

Gustavns Adolphus m. p.

588. Fältlftgret vid Nürnberg den 28 Juni 1682.

Angående de väntade förstärkningstrnpperna och Rikskanslerens förestående för-
ening med Konungens armé.

GuBtaff Adolph etc. Unnsere gnade etc. Ob wier woll nit
zweifeln, Ihr werdet numehr mit den begehrten securs (!) in voller
march herwerz sein, unndt darbey selbigen dergestalt anstellen,
das Ihr sicher^ unndt schleunig zu unns gelangen möget, so ha-
benn wier jedoch aus tringender Ursachen euch hiermit der er-
heischenden notturfft nochmahll erinnern wollen, unndt ist an
dene, das der feindt numehr ganz gewiss auf unns coniunctis vi-
ribus zugehet, auch albereit, umb Herssbrugk sich befindet. Wei-
len wier aber bey beschaffenheit unnserer armée, unndt da wier
ungleich schwecher als der feindt sein, kein rath finden ihme unn-

816

der die äugen zurücken, sonndem unns so lange in dem I&ger
alhier, welches zimblich starck verretrenchirt ist, zuhalten gedenc-
ken, bis wier vonn euch, Herzog Wilhelmen, Banniem unndt
Herzogh Georgen, die wier alle zu unns beschieden, Tersteickt
unndt so qualificirt werden, das wier sicher vortgehen unndt den
feindt offensive angreifFen können, so ist auch die höchste not-
turfft, das wier, da wier änderst zu unnserm unndt unnsers Staats,
ja, des ganzen evangelischen wesens höchstem nachtheill nit bloc-
quirt unndt geschlossen, dardurch umb die reuter gebracht, teg-
lieh verschwecht unndt sonnsten in eusserste difficulteten gesezt
werden sollen, den securs müglichst maturiren unndt unverlen-
gert zu unns stosset. Unndt nach dorne über vermuthen der
feindt dieser orten st«rckcr als vorgegeben worden, unsem Rhei-
nischer Staat aber, sonnderlich durch eroberung Coblenz, davon
gesagt werden will, in zimblicher Sicherheit ist, unndt also nit
unrathsamb, das Ihr die ganze armée herwerz führten, stellen
wier zu euern reiffen erwegen, wie Ihr solches zum besten an-
greiffen, die pläze nach notturft besezen unndt mit dem uberrest
unns succurriren möget; dabey Ihr aber woU in acht zunehmen,
das solcher ja sicher geführt werde, aldieweill verlauten will, da«
der feindt etliche regimenter zu ross unndt fues nacher Forch-
heim unndt so vermuthlich dem stifft ziigeschickt habenn solle,
unndt wier fast kein grösser sorg haben, alss das wier von ein-
ander abgeschnitten werden möchten.

Wie wier aber, unnsern jüngstenn andeuten nach, auf solchen
fall kein ander mittell sehen, alss das Ihr euch woU in acht neh-
men, euern durchbruch maturiren unndt zimblich hoch angehen,
oder, da der feint albereit zwischen euch unndt iinns were, zu des
General Banniers unndt Herzogen zu Weymar, mit denen Ihr
vleissig zu correspondiren, trouppen stossen, da Ihr auch so nit
bastant weret durchzutringen, so lange einen posto an den Meyn
fasset, bis wier unns zu coniun giren gelegenheit finden, so hoffen
wier Ihr solchem getreulich nachkommen, unndt euern eussersten
vleiss zu unns zu stossen thun werdet.

Nach deme auch durch des feindes fürbruch die correspon-
dentz hinführo gehemmet werden möchte, unndt wier ohne daa
euch so genau alles nit vorschreiben können, sondern e rc nata
zu handien euer bekanten vigilantz unndt dexteritet heimb geben
müssen, acquiesciren wier darin, unndt in nochmahliger gnedig-
ster recommendation solches wercks verbleiben wier euch mit

817

Königl. gnaden wollgewogen. Datum in unnserm Königl. veldt-
läger beij Nürnnberg den 28 Junij, Anno 1632.
Gustaviis Adolphus m. p.

699. FftItlAgret vid Nürnberg den 2 JuU 1682.

Underrättelser om fiendens rörelser ; ordre att förena sig sä skyndsamt som möj-
ligt med J. Baners trapper till Frankens försäkrande och fiendens ruine-
rande.

Gustaff Adolph etc. Unnsere gnade etc. Wier avisiren euch
gnedigst, das der feinndt seinne marche auf Schwabach genom-
men, unndt wier ann seinner mine änderst nit abnehmen, als das
sein vorhaben dahin gerichtet sein magk, das er zwischenn unns
eingehen, unndt, weill er unns alhier mit Gottes hülf weinig an-
haben möchte, entweder durch Würtemberg an den ßhein oder
aber nacher Würzburgk an den Meyn gehenn möge. Deswegenn
wier dan für rathsamb achten, weill wier alhier, Gott lob, in
gnugsamer Verfassung, auch diese Stadt (als noch zur zeit nach
genügen versehen) auff dem rücken, selbstenn auch noch die
campagnie offen habende, es mit dem feindt woll auszuhalten
getrauen; Ihr zwaren ganz bis hiehero zu unns zu marchiren, we-
genn underschietlicher beschwerung, noch zur zeit unnderlasset,
Ihr aber so viell als müglich eilet, damit Ihr Würzburgk mit
ehisten ergreiffen, selbigenn Staat versichern, unndt euch mit dem
General Bannier coniungiren möget, zu welchem ende Ihr ehe
etwas volck aufsezen unnd solches, zu versterckung der guami-
sonen in Würzburg unndt dem lanndt Franncken, wie auch be-
sezung der Stadt Eotenburgk an der Tauber, avanciren lassenn
könnet. Sintemahl wier des feinndts Staat also ansehen, das, im
fall er gezwungen ein plaz nach dem andern zubelägem, oder
aber allenthalben die versehung gethan wirdt, das ihm die pro-
vision auss dem weg geräumet, unndt er nichtes finden magk,
seinne ganze macht sich consumiren muss, das also das beste
seinn wirdt, die örter hin unnd wieder angedeuter gestalt zube-
sezen, euere trouppen mit dem General Bannier zu coniungiren,
unndt damit immerzu in ca[m]po volante umb den feindt herumb
zuhalten, unndt demselben alle mittel zu beschneiden, sonnderlich
aber durch dis mitteil den ganzen tractum zwischen Schwaben
unndt Francken, als die Städte Nördlingen, Dünckelspiell, Mer-
gentheimb unndt andere catholische örte, die marggrafschafft

Axel Oxenstierna, IL 1. 62

818

Anspach unndt azmderc grafschaffien, zuversichem, 'das hieraus
der feinndt das geringste nit bekommen, unndt, weill er allsdan
zu seinem underhalt nichtes mehr als hinder sich die verderbte
Ober-Pfaltz übrig, sich also selbst aufreiben möge. Welches wier
euch nit verhalten, sonnsten aber zu mehrer erleutterung unnserer
consilien, auch was wier an des Herzog Wilhelms von Weymar
Ldn*) unndt General Banniern geschrieben, hiemit übersenden
wollen, verbleiben euch mit königl. gnaden wollgewogen. Datum
in unnserm veldtläger bey Nümnberg den 2 Julij, Anno 1632.
Brefvet är en ounderskrifven >doüplet> af originalet. Postscriptiim, pA olika
papper, är däremot p& vanligt sätt nnderskrifret.

Post scriptum.
Auch, wohlgebomer lieber getreuer, nachdem bey gegen-
wertigem zustandt die beschafFenheit aller Sachen in schriffiien so
wohl nit alss durch mundtliche information beyzubringen sein
will, und unsers erachtens der Obrister Berghöfer ein guht sub-
ject hierzu ist, wollet Ihr beflissen sein, ihne wiedrumb zurück
•hier her**) zu vermögen, und unss bey ihme umbstendtliche in-
formation einschicken. Datum ut in literis.

Gustavuß Adolphus m. p.

600. Fftltlftgret vid Nürnberg den 4 Juli 1682.

Ytterligare om föreningen med J. Baner, Hertig WiUielm af Weimar etc samt
försäkrandet af Franken ; ordre med afseende på artilleriet ; med ett öfrer-
slag på Rikskanalerene armé; om Drottningen; posterna.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Euer schreiben vom
1 Julij ist unss diesen tagh zu recht worden. Verstehen darauss,
dass Ihr mit den trouppen schwerlich vor künftigen Donnerstagh
aufbrechen, und unserm begehren nach an den Meyn avanciren
werdet können. Nun haben wir euch dieser tagen unsers zu-
ßtandts beschaffenheit in duplicaten zu verstehen gegeben, wollen
auch nochmaln hoffen, Ihr werdet, ob schon nit unnss zum se-
cours (alldieweiln wir Gott lob dessen so hoch nit bedörffen) je-

*) En »triplett» af Konungens bref till Hertig Wilhelm af samma datam
som ofvanstående finnes bilagd detta bref. Innehållet tiUkännagifver, att Ko-
nungen åt Rikskansleren uppdragit direktionen af de förenade trupperna, hTar-
före Hertigen har att verkst&Ua hans ordres.

**) Orden inom asterisker äro Konungens egenhändiga ftndring. Förut har
Btått: »nacher Bott>.

819

doch unsers Fränkischen staadts halber und den Mejmstrom so
viel desto gewisser znversichem, euren march maturiren und
recta gegen Würzburgh richten, damit Ihr nemlich so wohl Pranck -
furty im fall Pappenheim einige intention darauf hette, so viel
naher seyn, alss gelegenheit haben möget, euch mit Banniem
desto fueglicher zu coniungiren, und den Meynstrom zu defen-
diren, gestalt Ihr euch zuversichem, dass, wan Ihr nur balt na-
eher Würzburgh kombt und an den Meynstrom, dass corpus mit
Banniem und dem Herzogen zu Weymar formirt, dardurch den
feind die paass an den Meyn sperret, und dass er kein profiant
auss dem stifft bekomme, verhindert, Ihr in kurzem, ein wunder-
Bpiel sehen und erfahren werdet, das der feind von hunger ver-
gangen, und sich Selbsten ruinirt habe.

Wass die stücke belangt, muss zwar bey einem solchen cor-
pore nothwendig ein behörUche artellerey seyn. Ihr könten aber,
umb so viel weniger gehindert zu werden, nur die leichte stücke
mitnemmen, und die schwere allgemach den Meyn herauf gehen
lassen, zumaln weiln nit allein Bannier bey seiner ankunft ein
zimbliche artellerey mitbringen, sondern Ihr auch zu Würzburgh
die notturfft bekommen und also auf den nothfall gnugsam ver-
sehen sein könnet.

Und wie Ihr demnach euch nichtes höhers angelegen sein lassen
sollet, alss die coniunction mit Banniem, L[andtgrafen] zu Hessen,
und Herzogen zu Weymar (dan wir den Lüneburgischen secours
auss erheblichen iirsachen abgeschrieben) zubefürdem und obbe-
sagten desseign ins werck zurichten, alss werdet Ihr euch auch
darnach proportioniren, und, weiln die eroberung Traurbachs so
viel nit importiren, alss der Verlust Nürnbergs schaden khan, die
trouppen so wenig alss müglich splittern, sondern zusammen
ziehen und neben dem Veldtmarschall nacher Würzburgh fHihren.

Wir halten darfür, Ihr selten, beygehendem Vorschlag nach^
zum wenigsten 16,000 mann zu fuss, und . . .*) zu pferd zusam-
men bringen, mit welchen Ihr dan gnugsam bastant sein könnet,
den feind auss dem stiffi; zuhalten, ihm den profiant abzuschnei-
den, und hemegst bey gelegenheit zu unss zu stossen, immas-
sen wir den modum, wie solches ins werck zurichten, euch so
genau nit vorschreiben köimen, sondern ex consilio et re nata
darein zu handien heimbgeben müssen.

*) Tomram för sifEran är i texten lemnadt. Detta förslag har ej af ntg.
återfnnnits. Finnes ej upptaget bland de i Archiv tUl nppl. af 8v. Krigens och
Krigsinris Hist. tryckta listorna.

820

Unserer Gemahlin Ldn betreffent, werdet Ihr nach gestalt-
samer Sicherheit, Ihr Ldn unss näher kommen, und biess nacher
Aschaffenburgh avanciren lassen, alda sie dan, biess man sieht,
wo der feind hinauss wolle, verbleiben, und bey einfallender ge-
fahr strax wieder zu schiff den Meyn hinunder in Sicherheit
gebracht werden kan.

Schliesslichen, weiln die posten numehr unsicher werden
wollen, werdet Ihr auf mittel und weg bedacht sein, wie die
briefe durchzubringen, und die correspondenz so viel müglich,
mit unss und Banniem continuiren ; wir unsers orts werden solches
auch thun, und sein euch darüber in königl. hulden und gnaden
wohlgewogen. Datum vor Nürnberg den 4 Julij 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

601. (Egenhändigt.) FUtlägret vid Nürnberg den 21 Juli 1682.

Ordre med afseeode på de syenska armeemas förening och därmed Bammanh&n-
gande frågor; Drottningen.

Min gunstige helsan med Gud tilförrende. Brefvisaren Ben-
der jagh mundtligen informerat om min villia och tilstånd eder
at beretta. Gud gifve jagh må hafva rackat ett gott rådh. Men
summatim består sacken ther uppå, huru alle arméer mage con-
jungeras, och fienden med Guds hielp bringas i retretten. Thetta
sker best, at I sambla först, hvad Hertigh och Langref Wil-
helm hafva fört med sigh såsom och Churf[ur8tlige] tropparna,
och at I letta them avancera emot Lichtenåw, Niirenbergerens
festningh, ther fatta en god posto och eder retrenchere och migh
thet vetta låta. Thå kan jagh nocksambliga mötta eder heller
ju åt minsta på en dagh komma eder til hielp, hvar fienden ginge
på eder. I hafve och ther passar, som noch letta holla sigh en
dagh, och så lenge jagh med Guds hielp kan komma eder til
undsettningh. Thit kan och Baneren komma uthan al fara. The-
dan skeres honnom [o: fienden] providiantet af med mack, och så
starck är han icke, at han kan dela sigh. Han hafver väl scndt
några troppar med Holck åt Forchem, men the svagaste, ty Holck
är i als med crabatcrne icke öfver 2,000 bestar och 3,000 knech-
tar; them hoppas jagh I äre väl vuxne. Ty beflitar eder, at the
mage blifva nefste. Går han med hela machten på eder, sä pri-
sar (!) altid en sida af Moenströmen och retrencherar eder, så lenge

821

jagh, vil Gud, kan entsettia eder. Correspondentzen holler fliti-
gare än härtil, ty jag hafver icke flt et endeste bref af eder.
Alle platser, som något förråd år i, lätter besettia heller förrådet
bortaga heller forderfva. Hoc genus diabulorum optime exigitur
praecatione et inedia. Hoss oss ar, Gudi lof, alt väl; venta alle-
lenast på en god occasion, then Gud mildeligen förlene och oss
sambtligen verdigas bevara för alsköns skada til lif och siel. Jagh
år eder med nåder och god villia altid bered. Ved Niirembergh
den 21 Juli, Anno 1632.

Gustavue Adolphus m. p.

Verfningame glömmer icke i alla provincier. Min hustrus
seckerhet letter eder gå til hierta och aviserer migh Renström-
mens och utlendske tilstån[det].

Anteckning: Present, i WürtEbnrg genom öfversten Berkhofifwer den 26
Jnlij om afftonen klockan 11, Anno 1682.

Originalet finne« i Upsala bibliothek.

602*). Nürnberg den 23 JuU 1682.

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her
Cantzler, oss ligger macht opå, dett vij mage icke mindre 71 72
73 44 24 23 81 26 31 65 17 16 i ett 75 65 47 81 54 65 17 51
82 26 62 32 än här oppe. Så är fördenskuld vår nådigeste vilie,
dett I correspondere medh her 17 81 26.24 8 96 99 205 70 51
26 27 44 26 dett han medh all macht drifver opå, dett 3782
Bom han hafver utdelt, mage komma 61 54 55 20 26 47 81 66
26 82 72 27 47 31 26 23 65" 32 17 82 25. Såsom ock, att
1838 hafve 68 57 72 32 47 26 32 72 26 81 2923 complett. I
vele och desslikest 72 80 66 65 27 29 72 68 63 64 17 753
65 20 27 65" 54 55 28 72 81 13 W W. 3594 2929. Och
der I kunde 20 51 17 82 73 71 65 26 81 51 62 20 eller
någen 72 80 80 26 78 75 65 47 65 22 23 51 48 26 32 25 31 24
17 65 20 47 31 65 75 26 47 5152 81 78 24 47 26 31 sage vij
dett ganska gema, hvilken kunde der sammestädes drifva opå
3782 och Sambia 78 64 75 32 24 3412 både tül att 23 65" 27

*) Nyckeln till ofvanstående chifferbref har af ntgifraren icke i riksarki-
vet kunnat återfinnas, men då intet tvifyel är om, att det är ett Konnngens
bref till Rikskansleren, hvartill möjligen en lösning sedermera kan finnas, har
det bår blifvit meddeladt.

822

51 73 1814 54 72* 23 65 81 26, 80 så vel 8om tUl att 32 26 17
51 16 82 24 31 73, hvadh som uhr 3105 54 72° 44 65 20 19
73 44 72 80 der om I flijt göra vele. Elliest begäre Tij ock
nådigest, att emedan vij förmode 26 47 24 31 80 62 20 26
32 73 1753 198 3412 81 51 27 17 72 20 73 78 och att mm.
26 80 307 göra skole, som, medh Gudz hielp, skall kunna pas-
sera, dett I 57 26 27 24 72 58 73 80 48 26 32 73 99 100 47
26 81 80 26 32 20 24 17 81 24 r 44 62 80 78 24 rr 1538 1328
nn när O 57 51 52 44 62 80 78 26 H 1103 47 72 75 66 3942.
Doch begäre vij nådigest, att r W. W. 72 28 27 81 51 80 75
1538 27 65 80 75 17 72 20 54 81 rr 3186 och bruka dett 20
26 47 26 28 17 65 20 57 51 52 giorde 57 51 47 20 51 81 65
57 Ncmbligen, att r ee 1538 62 66 32 47 26 81 26 80 72 32
26 81 31 73 80 48 66 26 32 24 47 25 2162 för än r 57 26 82
72 66 57 73 32 r 44 62 80 80 26 72 80 81 32 26 23 22 73 26
78 65 32 83 der r 72° 81 26 32 t 26 80 66 72 17 82 när r 47
26 32 72 80 27 26 80 47 26 26 47 26 32 31 24 81 32 73 80

50 66 26 31 73 44 62 80 78 25 helst medan den landzorten n
r gg 11 72 28 27 26 17 18 26 47 26 17 är medh 66 33 75 28
72 31 71 26 57 62 38 26 80 så att r ee behöfve till att 32 26
18 31 72 80 49 66 26 32 72 26 4 25 32 allestädes 32 62 80 47
18 65 20 44 32 51 80 75 uthan bruka 17 72 20 19 73 66 35
75 28 73 31 26 47 26 31 81 51 28 27 22 65 32 47 26 24 28 rr
32 81 32 72 80 50 66 24 19 25 78 83. Corresponderer 65 50
66 23 28 51 81 52 75 83 20 26 47 66 26 32 53 72 68 73 78
70 72 78 26 32 och befliter eder till att 44 62 80 47 75 65 32
72 65 17 16 hvadh 26 47 26 32 28 51 47 25 32 72 82 81 57

51 57 kunne 995 17 72 44 26 31 80 78 24 47 26 32 26 22 81
24 31. Vij late eder ock nådigest förnimma, dett 17 54 72 32
30 u gg 17 81 65" 81 82 d 9 1328 aa 3965 3328 3927 rr 1103
rr 1041 863 29 93. Men så är dett altt mast sådant 3673 nn
66 65" 32 26 81 51 28 47 26 2929 nn 11 47 26 32 81 51 28 22
65" 32 80 26. Undantagandes 81 51 32 17 44 73 17 hvilken ock
hafver 72 28 27 26 80 25 17 82 1102 J 786 d 9 3165 17 18 72
32 44 och doch 17 28 26 81 82 26 71 62 17 16 72 32. Ty vij
hafve tillförne icke rettere vist, än 72 81 82 47 26 2923 nn 47
26 32 57 65 32 26 81 51 28 22 65" 32 26 skulle 72 28 27 72
57 72 32 73 48 64 20 54 28 26 81 82 24. Men nu fömimme
vij, att 47 26 17 16 26 66 65 32 26 26 80 47 26 25 28 under
68 65 28 44 26 80 47 26 25 28 62 18 47 24 31 72 78 47 32 74
2929. I hafve fördenskuU för 46 26 32 26 17 72 80 44 65 20

54 17 18 icke till att 71 26 22 32 62 26 28 27 33 17 81 62 82
14 73 26 47 25 32 20 73 32 48 66 25 rr 72 57 73 80 81 74 76

24. Vij befale eder här medh i Gudz nådige beskerm nädeli-
gen. Aff lägret vidh Niirenberg den 23 Julij, Åhr 1632.

Brefvet, som angifres van en »tripplet«, är skrifyet på ett qvartsblad, som
▼arit hopyiket till ett omläng af 1 dm. i längd och 1 Vs c^' i bredd, och har
▼arit föraegladt med ett litet Konnngens sigill. Jämte detta finnas tvenne bref
i samma format likaledes i cbifier af samma dag, det ena >duplett> och det an-
dra en >triplett» adresserade till Gnstaf Horn, afsedda, såsom slutmeningen »en
clair» angifver, att läsas äfven af Rlkskansleren.

608. FUtlägret vid Nürnberg den 27 JuU 1682.

Underrättelse begäres om planerna med afseende p& föreningen med J. Baner.

GustafF Adolph etc. Unnsere gnade etc. Nachdeme wier
Tonn General Banniem verstannden, das er seine marche auf Ro-
tenburg genommen, in hoffnung Ihr werdet alda zu ihme stossen,
habenn wier Überbringern dieses, Corporal Peter Richtern, zu euch
abfertigen wollen zuerfahren, wie unndt was gestalt Ihr euem
weg zu ihme nehmen, unndt die coniunction vortzusetzen gedenc-
ket. Wollet demnach sehen, wie Ihr bey gemelten Richter unns
eigentlich nachricht zubringen mögct. Im übrigen haben wier
unnsere meinung euch bey dem Obristen Bergkhofem völlig zu-
entboten, von dem Ihr sie zweifeis ohne verstanden haben wer-
det. Verbleiben euch mit königl. gnaden gewogen. Datum in
unnserm veldtläger bey Nürmberg den 27 Julij, Anno 1632.

Gustavue Adolphus m. p.

604. (Egenhändigt.) Fältlägret vid Nürnberg den 1 Aug. 1682.

Om 8ten Bielkes, J. Nicodemi och Borgm&staren Ulriks beskickning till den
förestående valriksdagen i Polen samt deras hemliga uppdrag till fömftma
polackar; däraf följande anordningar i Pommern; om arméernas förening;
Drottningen.

Min guuBtige helsan, och hvad mera nåde jagh förmå altid
tilförrende. Hvad I om Borgmester Uldericks verf ßchrifva, haf-
ver jagh förståt; holler thet för en synnerligh Guds försyn til at
frelsa vårt fedemeslandh ifrå sina starcka ovenner. Gud gifve at

834

distantia loci och vegarnes osäckerhet tillåta ville ther öfver at
correspondera, aå vore thenne casus väl til at apttera in conci-
lium. Jagh hoUer förre, at man bör promittera alt, hvad be-'
gares, ty ther thet hafver then effect, som promitteres, varde
sacke rne i thet landet råckandes i stora ville vallor, hvilcket
icke annars kan än lenda vår stat til säckerhet. Ty hvad i så-
måto promitteres af oss sker conditionaliter, och kan sådan con-
dition af promittenten svårligen upfyllas, och altså federnealan-
det föga praejudicera. Interim är väl vert, the begärte ^ [20,000]
rdr ther upå at spendera, och om alt annat at förtrösta, til thea
man sir, hvad enda saken tager. Jagh vil förthenskuldh, at I
ther uppå af tullarne i Prysen order Stella, at han samma summa
af tiugu tusend ricksdaler bekomma må. The begerte creditif
kunne icke med thetta bud sendas för osäckerhet skuld; älliest
är got, at Ulrich vore med i legationen. Jagh skal senda cre-
ditifven på Leipzigh. Gud gifve the komma icke för send t;
interim corresponderar I med Bielcken och Nicodemi, at inthet
må ther i försummas. Legati locus i Stettin är ond at supplera
i Bielckens frånvaro. Jagh menar, at Clas Horn then kunde
förestå, til thes han kommer til backa, vore allenast en god öf-
verste i Strålsundh som vachten försåge ; resten kan agenten väl
försöria. Monie[r] vore icke obequem til Stralsund at förordna.
I varde them af thetta brefs inhold och i thes kraft på mine
vegnar befalandes, at hvar i sin stad sigh här efter retter, så
Bielcken och Nicodemi i theras legation, som Clas Horn och
Monie[r] i theres provintie. Mine befalningar thil hvar och en af
them som och creditiven til hertigen af Pommeren och Strål-
sundh, skole föllie, men I måste taga vara, at tiden icke spilles.
— I thet brefvet ur Cantzeliet se I min meningh, nemligen at
I skynden eder med migh at conjungera och brud n folcket
medan thet hafver helsan. Dach gå försichteligen, brukandes
situm loci, och arbete at evitera otidigh batalie. Hvad vegh I
velen taga, ståude I eder discretion och som eder och the hoss
eder äro sigh bequemmast befinna; allenast at jagh i tid må
vetta, hvad vegh I komma, at jagh må taga vara på min de-
voir conjunctionen, så vit Gud teckes, at promovera. Gud för-
läna mildeligh god succés på vår sida. Min hustru vare best i
Wirtzburgh på slottet; i Eönningshofwen, vare väl got, men
efter ther äro borgare uthi, som papister äro, är them icke til
at tro; på slotte kan man ingen sleppa, som suspect är, och
ther äro mest Svenska soldatter. Doch litar jagh til eder, at I

825

lagen ther oip, som Bäckerbetten tbet fordrar. Jagh hafver skrif-
yit H[eniie8] K[erlighet], at hon edert räd ville lyda; vil hoppa»
hon varder och så giörandes. Gud, then allena god är, tage os»
alle sambtligen under sin helga beskyd och förläna, hvad os»
nyttight och salight är til lif och siel. Jagh är eder med näde
och alt got väl bevågen. Af legeret ved Nürenberg den 1 Au*
gasti, År 1632.

GustavuB AdolphuB m. p.

Anteckning: Prsesent. i Eitzingen den 3 Angnsti, Anno 1632.
Originalet, skrifret å 3 sidor i qvArt, förvaras i Upsala univeraitets
bibUotek.

e06« Fältlägret vid Nürnberg den 1 Augusti 1682.

Eonnngens tankar rörande sättet att verkställa tmppernas förening och om
öfriga krigsoperationer: Drottningen; Freystads eröfring; Konungens se-
ger of ver kejserlige öfversten 8parre.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Euere schreiben
vom 25 und 29:te July sein uns vorgestern zu recht worden,
dftrauss wir verstanden, dass Ihr gemeint seyt, die vestungen
am Mayn starck zubesezen, darbey ein campo volante zu mehrer
Ihrer Versicherung zulassen, und mit dem rest euerer gesambten
trouppen nacher Bambergh und so herauf zu avanciren. Nun
lassen wir solch consilium, in ansehung der ei nge fürten moti-
ven, sonderlich Chur-Sachsens armée voUendz zu empfangen,
nnd dan dass wir hierdurch einander die band bieten, und die
lager gleichsamb zusammen hencken könten, auf seiner wert
beruhen. Wan wir aber darbey erwegen, dass all unser heyl
und wohlfart, vornemblich an dem hengt, dass die armée so
starck alss immer müglich gemacht, der feind damit in die enge
gebracht, von dem commoditeten zu leben abgeschnitten, und
entweder zu retirada oder aber zu mercklicher separation ge-
zwungen, und also unss die gesuchte occasion unser intention,
dahin, alss dem heuptscopo, alle consilia und actiones collimi-
ren müssen, vortzusezen eröfnet werde, so stehen wir fast an,
ob nit hierzu zugelangen fuglicher gewesen wehre, wan Ihr un-
serer jüngsten meinung nach dass corpus bey Botenburgh ge-
samblet, damit nacher Anspach, oder, wie wir dazumahl meine-
ten, nacher Lichtenau avanciret, folgends bey Roth zu unss ge-

fltossen, oder euch eonsten negst an des feindts ftrmee gelegt,
und der gelegenbeit euch mit unss zu coniungiren gebraucht
hettet. Ängemerckt Ihr hierdurch nit allein Nördlingen, Dincken-
flpiel, Rotenburgh und dergleichen umbliegende statte versichern,
euch Ihrer cominöditet, insonderheit dass stifft Elwangen, die
graffischafft Hochenlohe und so Würtenberg selbsten zu euer
pruviantierung sicher gebrauchen, sondern auch solches dem feind
abstricken, und ihme den ingress in dass herzogthumb Würten-
bergh, darauf wir dieser zeit ein sonderbahres absehen haben
müssen, hindern, dan auch die zufuhren von Regenspurg und
Ingolstatt turbiren, und also zu unserer heuptintention arbeiten
hettet mögen.

So wehren, unsers ermessens, auch hierdurch die Würzbur-
gische lande selbsten versichert, und Holck davon abgezogen
worden, sintemahl bey solcher bewantnus der feind zweifelsohne
seine trouppen und därunder auch Holeken zu sich gezogen,
und sich gegen unss proportioniret hette. Da aber schon Holcke
sich nit daran kehren solte, würde er doch an den heuptvestun-
gen mit einer hand voll volcks, da sie sich nur vor surprinae
wachten und die posten wohl in acht nemmen, wenig schaffen,
noch auss dem lande, welches ohne dass meist aussgezert, grossen
vortheil machen können, obgleich die unterthanen sich zu ihme
schlugen und abfielen, aldieweil solches ad summam rerum, so
lang die vestungen in unsern henden, wenig thun, und wan wir
nur alhier mit dem heuptwerck fertig wehren, sich alss dan daaa
übrige wohl wiedrumb herbey finden würde.

Nit ohne ist, dass Pappenheim darbey nit auss der acht zu-
lassen, zumaln er von dem Herzogen in Beyern, wie Ihr jüngst
aus der copey der intercipirten ordre gesehen, ernstlich avociret
worden. Wir halten aber darfur, er solte kaum so halt ankom-
men können, alss wir durch Gottes hülff mit dem feinde alhier
fertig zu werden verhofften. So wirt er zweifelsohne seine er-
griffene vortheil so leicht nit auss handen lassen, sondern meiste
örter besezt halten, und also so hoch nit zu respectiren sein,
insonderheit wan ihm Baudussin auf dem fuss folgen oder un-
ser ordre nach vorkommen würde, welcher, nebens den garni-
sonen in den vestungen (die der feind in transitu so leicht nit
einbekommen, wegen der gefahr ihres lägers aber nit belagern
darff) bastant gnug sein konte, anstatt des von euch angedeu-
teten campo volante, unsern statum daselbsten zuversichern, zu

827

dem ende Ihr ihne dan avociren, und daas er mit seinen trup-
pen zu euch stoflsen solle, ordre ertheilen sollet.

Die commodidet«n zu leben belangent, müssen wir zwar
bekennen, dass solche an dem Meinstrom, da Ihr den vortheil
des flusses habt, gross seyn. Es finden sich aber dieselbe nit
weniger, und fast mehrers alhier, da Ihr dem uberfluss der stat-
ten, und die reicheste landen aufF dem rücken haben könet, da
allein die sach recht menagirt, die magazin richtig bestelt, und
der fuhr halber solche ordre, wie bej dem feinde zu sehen, ge-
macht wirt. Man muss aber nit allein darauf sehen, dass unser
l&ger gnugsamb versorgt, sondern auch wie dem feind ein gleich-
messiges gehindert und die zufuhr abgeschnitten werden möge.

Was wir sonsten mehr vor vortheil bey solchem weg haben
würden, könt Ihr selbsten leichtlich ermessen, und unterlassen
wir solche alhier anzuführen. Wolten allein dieses noch erweh-
nen, dass dergestalt dem feinde der weg an die Dohnau ver-
legt werden könte, so auch das, wan wir zwischen ihme und der
Donau einkommen, welches dan, wan wir unss umb Anspach
coniungirten nit gewert werden kau, er nothwendig wieder in
die aussgemergelte Ober-Pfalz mit ungezweifelter ruin seiner ar-
mee sich begeben muste.

Wir halten aber euch solches vor, nit das wir euch von der
genommenen resolution nacher Bambergh zugehen, welche zwei-
felsohne auch ihren nuzen haben wirt, abwendig machen wolten,
sondern nur, dass Ihr unsere meinung hierbey ersehen, und diju-
diciren möget, wie weit sie euch zutreglich und practicabel sein
möge, und werdet Ihr, alss dehme der status daselbsten besser
alss unss bekant, schon wissen, was euch hierunder zu thun sey,
und den fuglichsten wegh unss zu unserer heuptintention zu coo-
periren, eurem beywohnenden verstand und dexteritet nach, weh-
ten. Unss kan gleich viel thun, ob Ihr diesen oder jenen wegh ge-
brauchen wollet, nur dass solches zue unser heuptintention führe
darmit geeilet, und ehe und bevor dass corpus durch kranck-
heiten, oder ander zufelligkeiten abnimbt, vorgenommen werde,
unss auch davon in Zeiten öfnung, darmit wir unss darnach zu-
richten, geschehe, inmassen solches, sonderlich wan Ihr den weg
auf Bamberg zu nemmet, und also den theil der Marggraff[8chaft]
versichert, wohl sein kan, und Ihr unss täglich avisiren könnet.

Hiernegst so ist die höchste nothwendigkeit, dass Ihr eure
forza beysammen haltet, und darmit so gehet, dass euch der
feind zu keiner Schlacht zwingen müge, oder ess mit seiner

828

höchsten ungelegenheit und disavantage thun müsse, in mässen
geschehen wirt, wan Ihr euch nit separirt, noch durch einen
campo volante verschwecht, sondern viel mehr so starck macht
alss immer müglich, dan die vorthelhaiFtigste örter, mässen solche
an den wässern seyn, suchet, und sonderlich euer läger jeder
zeit rings umb mit kleinen reduicten und wercken wohl be-
schlieset, und also von einem retranchirten quartier in dass ander
gehet. Jedoch wehre hierbey die moderation zu gebrauchen,
dass, wan keine noth für handen, dass volck durch die arbeit
nit abgemattet, sondern alss dan erst dazu angehalten werde,
wan Ihr numehr so nahe bey dem feind, dass Ihr mit ihm camp
a camp zuliegen kombt, oder sonsten gefahr überfallen, oder
zur Schlacht gezwungen zu werden sein solte, da Ihr euch dan
wohl verretranchiren musten. Ihr werdet aber hievon zeitig
gnug nachricht haben können, weiln der feind dich mit der ar-
mee so leicht nit moviren kan, dass wir dessen nit innen wer-
den solten, mit geringer partey aber sich an euch zureiben oder
den rest alhier in gefahr zusezen gewisslich bedenckens tra-
gen wirt.

Sonsten so befinden wir rahtsamb, dass * auf den fall Ihr
euren wegh an dem Meyn aufwerts zu nemmen beharret, Ihr
Bamberg euch bemächtiget, hernegst die Rednitz auf der rech-
ten hand lasset, und nncher Forcheim gehet, zusehen, ob Ihr
Holeken alda, weiln er zweifelsohne nit retranchirt ist, aufschla-
gen oder, welches nit wohl änderst sein kan, zum wenigsten
von dannen jagen könnet. Dardurch Ihr dan ein grössers zur
Sachen thun und hernachmahl desto sicherer zu uns avanciren,
oder, welches unss (dieweil alssdan die läger fast aneinander
sein, und die coniunction nit verwert werden kan) fast gleich
ist, unser erwarten könnet. Allein dass Ihr nit vergesset, wie ob-
besagt, unss von euer intention und progress in Zeiten adver
tissement zugeben, und beynebens den feind continuirlich mit
parteyen, jedoch zum wenigsten von acht hundert biess in 1000
starck under discreten chefen zu infestiren, und ihme die vivers
zuverkrencken. Herzogh Bernhardts Ldn möchten wir in an-
sehung seiner glücklichen progressen und acquirirter kentnuss
des ländes, sonderlich auch habenden respects bey Würtenbeig,
gern in Ober- Schwaben land sehen; hofften auch er solte alda
guhte dienst thun und unsern statum trefflich versichern kön-
nen. Weyln aber an conservation unsers hiesigen stadts summa
rerum hengt, und jenes nur zufellige dinge sein, welche sich

829

nach dem heuptwerck richten, ist nützlicher, dass sie mit ihren
trouppen zu euch stossen, welches dan verhoffentlich numehr,
mässen unss Bannier Vertröstung gethan, geschehen sein wirt.
Im fall Ihr Ldn aber noch zurück wehren, hettet Ihr auf die-
selbe keines weges zuwarten, sondern ihr viel mehr ordre zu-
ertheilen, dass sie bey Donawert, oder wo müglich zu Neuburgh
bleiben, von da auss auf beyden selten der Dohnau auf dem
feind streifen, und ihm die profiantierung des lägers hemmen
und turbiren solle. Wir halten darfur, dass Ihr ohne Ihr Ldn
starck gnug seit, zu bewuster heuptintention durchzutringen und
diessfalss weder auf Ihr Ldn zu warten noch sonsten zeit zuver-
seumen habt, und wirt an nichtes mehr ermanglen, alss dass Ihr
die affecten der generaln moderirt und verhüten, dass durch
competenz und Jalousie unsere dienst nit gehindert, noch dass
corpus einigerley weiss separirt werden. Welches, ob ees euch
beschwerlich ankommen, dannoch durch discretion und authori-
tet noch wohl zubeheupten sein wirt, und wir verlassen unss
[auf euch] hierzu gnedigst.

Den Veldtmarschall Horn betreffent, hoffen wir, er werde
starck gnug sein und sich vor dem feinde wenig zubefahren
haben, angesehen die Spannische bei Mastrich gnug zu thun,
und da der Prinz von Uranien die statt einbekombt, noch meh-
rers zuschaffen haben werden, der Pappenheim aber sich seiner
ordr nach zweifelsohn heraufmachen wirt. Im fall auch einiger
feind auf jener selten des Beins an ihn kommen solte, so hätte
er ja leichtlich die garnisonen zubesezen, und sich mit dem
übrigen volck nacher Meynz, da er dan ein solch quartier vor
sich hette, darauss er so leichtlich nicht zubringen, zubegeben.
Würde aber der feind diesseits des Reinss, immassen änderst
nit wohl sein kan, gehen, so dörffte er ja mehrers nit alss das
schloss und beede schanzen zu Meinz besezen, zu Creuzenach
und Bingen aber, weiln casteln darinnen sein, in 60. oder 70
knecht lassen, die übrige bicoquen nur denudiren und alless
volck zu sich herüber ziehen, sich darmit under Franckfurt le-
gen und zusehen, dass die statt Franckfurt und Hanau versichert
werde. Zu dem ende und damit der feind dieser plezen keiner
belegern könne, er alless profiant und getreyd auss den kleinen
unbewerten Städten und dem land nemmen, in veste drter zu
führen, und also vor dem feind auss dem weg zubringen hette.
Welches auch geschehen solle, wan Pappenheim herauf gehen
wirt, alda der Veldtmarschall ihme nit allein auf den fuss fol-

830

geo, sondern auch ihme durch entziehung der vivers und ab-
schlagung der fouragierer, auf alle abiangliche weg incommo-
diren solle.

Im übrigen sehen wir nit gern, dass Ihr unsere herzliebste
Gemahlin Ldn nach Königshofen zubringen gemeint seit, weiln
der weg dahin beschwerlich, und die statt voller catholischen
unbetrauten leuten ist. Welten Ihr Ldn viel lieber auf dem
schloss zu Würzburg sehen, von dannen sie auf allen fall^ wo
wir sie hin begehren, fueglicher kommen könte. Wolten wir
euch nit verhalten, auch euch und der armee wohlfart der gna-
den Gottess empfehlend. Datum in unserm veldtläger bey Nürn-
berg den 1 Augusti 1632.

Gustavuß Adolphus m. p.

Post scriptum (på löst blad):
Auch, wohlgeborner lieber her Canzler, mögen wir euch
nicht verhalten, dass wir gestrigs tags den Obristen Dubadeln
[o: Taupadel] mit etlichen dragonern und reutem nacher Frey-
statt, alda des feinds heiiptmagasin gewesen, commendirt, Selbsten
aber mit 500 mussquetirern und etlichen trouppen commendir-
ten reutem nacher Bürgten, umb crmelten Dubadeln die retirada
zuversichern, gegangen. Nun ist nit allein Freystatt von ihme mit
pedarden und mit scaladen erobert, darin ein solcher vorradi
von brodt, mehl, salz und andern vivers, so man auf tausent
wagen nit laden können, ruinirt, und die statt sambt dem ma-
gasin in grund verbrand worden, sondern wir unsers theils ha-
ben auch den Generalwachtmeister Sparren mit 8 compagnien
Coloredischen und Gonzagischen reutem neben 20 comp, cra-
baten, und 500 commendirten musquetirern, welche ein anschlag
auf unsere fouragiers gehabt, renscontrirt, sie chargirt, und nach
langem fechten (darüber wir den Obristen Riesen, neben unsern
Ho£^ungker Boyen, und den Cammerbage Crazenstein verlohren)
getrent, den Obristen Sparren neben dem Obristenleutenant
von Terzky, vier heuptleute, meiste underofficirers auch über
100 knechte gefangen, den rest meist niedergehauen, und also
diese trouppen totaliter ruinirt. Von cometen sein unss noch
zur zeit nur zwei geliefert, vormeinen aber, weiln sie all von
den standarden abgerissen, auch viel volcks hin und wieder in
morassen stecken blieben und niedergehauen worden, sie wer-
den wenig davon ins l&ger gebracht haben. Haben also dem
Allerhöchsten vor diese seine gnade und verliehene victori zu

881

dmcken und zu bitten, dass er unss allerseits mehr dergleichen
SU seines nahmens lob und ehr verliehen wollen. Datum ut in
literis.

GuBtavuB Adolphus m. p.

606. FUtlägret vid Nürnberg den 7 Augusti 1682.

Börande arméernas förening och d&rmed i sammanhang stående frågor; Bau*
dissin; Gnstaf Horn; gillande af de förda underhandlingame med Frank-
rike och Knr-Cöln.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnade und wohlgeneigten wil-
len zuvor. Wohlgeborner etc. Dass Ihr nunmehr alle truppen
beisammen habet und damit in vollem marsch seid, herwärts zu
avanciren, solches ist uns aus eurem schreiben vom 3 dieses zu
vernehmen ganz erfreulich gewesen, wünschen euch zu fernem
fortsetzung euers desseins von dem Höchsten glück und das
begleit seiner heiligen engel, und, obwohl des vorgenommenen
wegs halben, ein und ander bedenken vorfallen möchte, weil
jedoch die umstände sich stündlich variiren, und wir weder des
ländes gelegenheit, noch eurer armee und des canons forza
eigentliche nachricht haben, und dahero leichtlich eure consilia
mehr turbiren als rectificiren dürften, so stellen wir euer dis-
cretion und verstände anheim, kan uns auch gleich viel thun,
welchen weg Ihr brauchen wollet, da Ihr allein denselben un-
gesäumt ergreifen, und euren marsch zu bewusstem hauptscopo
richten, dabei auch, wie Ihr uns vertröstet, so in acht nehmen
werdet, dass der feind euch an keinem iniquo loco angreife und
znm combat zwinge, sondern Ihr allezeit den vortheilhaftigsten
ort wählen, selbigen nach nothdurft mit stacketirten reduiten
versehen und beschliessen, und also aus einem retranchirten
quartier in das andere gehen möchtet. Nachdem aber hiebei
nicht weniger nöthig sein will, dass Ihr uns eure diesfalls ge-
nommene resolution, consilia und intention in zeiten avisiret,
damit wir unsere Sachen danach anstellen, und euch auf alle
^le cooperiren mögen, als wollen wir zu eurer bekannten sorg-
f^lt und Vorsichtigkeit uns getrösten, dabei aber vornehmlich
Auf drei casus unser abmerken haben: entweder werdet Ihr
euren weg auf Windsheim oder Neustadt an der Aisch und so
den Aurachgrund hinunter auf Emskirchen, Herzogen-Aurach,
his an die conäuenz bei Brück, den Aurach-fluss oder pass

allzeit auf der rechten hand haltend, nehmen, und so das
lager bei Brück schlagen, welches wir denn für das aller
rathsamste halten, alldieweil, wenn Ihr nun Brück erreichet,
dem feinde unmöglich unsere conjunction zu hindern, und wir

*) da wir nur in Herzogen-Aurach sein könnten;

oder aber Ihr werdet nach Onolzbach (welches jedoch nunmehr,
weil Lichtenau über, und der feind Onolzbach starck besetzen
möchte, allerhand difficultäten gebe, und nicht leicht zu rathen
sein möchte) zu gehen und sehen, wie Ihr nach Gemünd und
Soth kommen und also zu uns stossen könntet; oder, welches
das allerunbequemste ist, werdet Ihr, welches wir nicht recht
wohl glauben können, recta auf den feind zu gehen, euch vor
sein lager legen und yerretranchiren. Welches nun unter die-
sen dreien geschehen solle, würde der feind entweder in sei-
nem lager still liegen bleiben oder, wie wir fast glauben, als-
bald aufbrechen und euch entgegen ziehen. Bliebe er liegen,
so hätten wir uns um so viel desto bequemer zu conjangiren,
und nach fernerer gutfindung ihn in dem lager selbst mit ge-
walt anzugreifen, oder durch abstrickung des proviants zu ruini-
ren. Bricht er aber auf und rückt euch entgegen, und Ihr euch
nur einen einzigen tag (maesen denn alle eure sorge hierauf za
legen) halten könntet, sä würden wir nicht allein zugleich mit
ihm aufziehen, und ihm auf dem rücken folgen, sondern wir
hofften auch uns in solche positur zu stellen, dass wir mittelst
unserer guten infanterie und reiterei ihn genugsam sustiniren,
und uns also mit euch conjungiren, oder aber einen anfang zu
bataille machen wohl können. Auf solchen fall aber« müsst Ihr
das tempo ja recht in acht nehmen, und sobald Ihr höret, dass
wir an einander wären, euers orts nicht weniger den feind eben-
massig ungesäumt angreifen, zuvor aber mit uns genugsam ab-
rede nehmen, oder, da es des feindes oder Unsicherheit der
Strassen halber nicht sein könnte, euch nach der Schwedischen
lösung, die wir allsdan geben werden, richten. Wir haben zu
Gott das feste vertrauen, wenn es dahin kommen, und unser-
seits das spiel nur recht gespielet würde, wir sollten mittelst
seines kräftigen armes, die victory leichtlich davon tragen, und
unsern statum zu seines namens lob und ehre, erweiterung der
christlichen kirche und unsers Vaterlandes Wohlfahrt, in er-
wünschten stand setzen. Alle media hiezu lassen sich trefflich

*) >HierTon fehlt die fortMtsang>. Anm. i Archiv tlU uppl. om 8t. Kri-
gens och Erigslnrs Hist.

833

wohl an, und obwohl der feind nach besten beikommenden
listen, die meist aus der gefangenen relation genommen, zu 177
cornets zu ross und 202 fahnlein zu fuss hätte, so machen wir
uns hingegen die rechnung, dass wir über 300 cornets und ....*)
fahnlein zu fuss zusammenbringen sollen, und hoffen also ihm
an reutern und knechten überlegen zu sein. Ob wir auch wohl
nicht lauter alte knechte haben, so finden sich doch nicht we-
nige junge, ja vielmehr bauernknechte und pressirte beim feind,
und wenn wir den anschlag auf 200 cornets machen, so kan ja
der Überrest leicht an die crabaten gesetzt werden, hoffen auch
nicht, dass unsere neuen reuter schlimmer als die unbewehrten
crabaten sein sollen. Dass Baudissin Duderstadt eingenommen,
nnd darin dem Pappenheim etlich volk ruinirt, ist uns ganz er-
freulich; wollten wünschen, dass wir dergleichen Zeitungen von
der Nieder-Sächsischen armee mehr vernehmen sollten. Unter-
dessen weil Pappenheim mit dem meisten volk über den Rhein
[gejgangen sein solle, wir allhie summam rerum gutermassen auf
einen streich setzen, könnte nicht schaden, dass Baudissin etwas
heraufwärts avancirte, damit wir unsere vires so viel desto we-
niger zu trennen Ursache haben, und auf den fall, das Gott gnä-
dichlich verhüten wolle, die sache übel ablaufen sollte, nicht
allzugleich über einen häufen gehe, sondern einer sein möchte,
welcher das werk sustinire, und den feind stürzen mache, der-
hftlben Ihr ihn, unerachtet der in Westphalen anscheinenden
vortheile, allgemach heraufwärts an den Main gehen lassen kön-
net. Der Feldmarschall aber wird seines orts am besten thun,
wenn er die Rheinischen quartiere in acht nimmt, und sich dem
Montecuculi, damit er daselbst nichts turbire, opponiren wird;
da sich auch seinethalben nichts zu bestehen wäre, könnte er
sich inmittelst zu versichern suchen. Was Ihr sonst in den
Französischen und Cölnischen Sachen verhandelt, lassen wir uns
gnadigst gefallen, und werdet weiter den Sachen zu thun, und
alles zu unserm besten zu dirigiren wissen. Sein und bleiben
euch damit in königl. huld stets wohlgewogen. 7 Augusti 1632.

Tryckt efter brefvet N:o 469 1 Archiv tili üppl. om Sv. Krigens och
Krigsinrrs Hist. I: sld. 649. Den »copia i Riks-Arkivet», bvarefter ofvanstående
bref dar uppgifves rara meddeladt, har af atg. Icke kunnat återfinnas.

*) Tomram för summan är lemnadt i texten.
Axel Oxenåtiema, IT. 1. 58

834
607. Nürnberg den 10 Augusti 1632.

Ordre med af seende p& arméernas förening; provianteringen ; BaadisBios såo-
dande till Prinsens af Uranien understöd.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Auss eurem gestriges
tages unss zugeschicktem schreiben yersteheu wir, dass Ihr dass
läger under Winssheimb zu formiren, und so unser ordr, wo Ihr
weitere hingehen sollet, zuerwarten gemeint gewesen. Woltea
wünschen, dass wir euch vergangen absolute ordr nacher Brack
zugehen gegeben und also allen zweifei, wohin Ihr weiter gehen
sollen, benommen betten. Nachdehme wir aber euch ohne dass
hierzu inclinirt verspüren, wollen wir hoffen, Ihr werdet dieser
unser ordr nit erwarten, sondern euren march nacher Brugh, da
wir unss am aller fuegligsten coniungircn können, gerichtet ha-
ben, und stellen zu euer discretion und guthfindung, ob Ihr den
weg über Neustatt oder änderst nemmen wollet. Kur allein
dass Ihr den Aurachcr grund auf der rechten hand lasset, und
unss die zeit, wan Ihr zu Brück arriviren werdet, bey designa-
tion der täglichen march und still läger, umb unsere actioDCS
darnach zurichten avisiret. Dem Auracher pass wollen wir, dass
Ihr desehalben gebrauchet, weiln, ob wohl solcher pass so gross
nit ist, jedoch einer solchen armee, alss Ihr habt, jeder pass vor-
treglich sein kan, und begehren gnedigst, Ihr wollet fleyss an-
kehren, mit der armee aufs chist nacher Brück zukommen, alda
einer sichern post zufassen, und unss davon umbstendtlich avi-
siren, euch auch keinen respect weder des Meyns noch Reynss
davon abhalten lassen, sondern versichert sein, dass wan Ihr
unss nur die vertröstete armée, liefern könnet, Gott der all-
mcchtige, welcher unss so herliche mittel gegeben, unss alssdan
auch wcyss und weg, solche zu seines nahmens lob und ehr zu
employeren genugsam weysen werde. Jedoch wollet Ihr euch
nit übereilen, sondern die armée mit guhter gelcgenheit wohl
disponirt dahin bringen, aldieweil nit zuvermuten, dass der feind
aufrücken und euch under die äugen gehen, sondern sich viel
mehr in seinem rctranchirten läger halten und unser erwarten
werde. So wollet Ihr hierbey auch nit auss der acht lassen
provision Tür die armee zu machen und zu Winssheimb das
magasin aufs beste, alss immer müglich, zu formiren, und, ob
Ihr wohl bey euer ankunft umb broth und weyn so gross nit
zu sorgen, weil wir dieser orten bey der statt einen zimblichen

835

Torrath wissen, nschdem css jedoch der statt in die havr (!) zu
schwer fallen möchte, und zu Winssheimb und der orten ohne
dass ein uberfluss von getreyd ist, werdet Ihr solche mittel ohne
Tcspect ergreifen, das magasin alda anrichten, und bcy den
Teutern und knechten sodahnige anstalt machen, dass sie nur
mit den fuhren nit manglen, sich gefast machen, dass profiant
4iua8 dem generalmagasin, inmassen auch beim feinde geschieht,
iibzuholen. Da Ihr auch auf die lehnungen für dass volck be-
-dncht sein wolten, werdet Ihr viel zur Sachen thun, und manglen,
4klhier nit so viel die mittel, alss dass credit.

Baudussin betreffent, so hetten wir zwar gerne gesehen,
dass er sich beysammen gehalten, und etwass herwerts avanciret
hette, damit auf den fall, wan alhier ein imglück zugeschlagen
wehre, er neben dem Veldtmarschall eine neue arméc formiren,
damit Franckfurt zufordcrist versichern, und die Sachen dieser
orten redrcssiren hette können. Nachdem aber unsere Sachen
■alhier, ob Gott will, ausser gefahr, hingegen der Prinz von Ura-
nien vor Mastrich periclitiren möchte, daran unss doch nit we-
nig gelegen, und da die belägeioing daselbstcn unglücklich ab-
gehen solte, zweifelsfrey unss auch treffen, und ein so viel desto
grosserer macht auf unss führen würde, so haben wir nit un-
rahtsamb befunden immittelst unsere mcinung in etwas zu en-
dern, und sein, Baudussins, trouppen, weiln sonderlich die Staa-
den-General so instcndig darumb anhalten, hierunder zu em-
ployeren. Wollet demnach mit gemeltem commendantcn hier-
4IU8S coromuniciren, und da ess nit zu spät, und dass werck ver-
seumbt ist, ihne den Pappenheim recta auf den fuss folgen und
<ien Prinzen zum succurs vortziehen lassen; jedoch dass er sich nit
Albereile, sondern sein march so anstellen, dass er, wan immit-
telst ihme von unss unglückliche zeitung zukommen solte, sich
«Isobalden wenden und in höchster eyl Franckfurt zuversichern
und neben dem Veldmarschall eine neue armée zu formiren
zurück kommen möge, darbey sich wohl fursehen, und von dem
Prinzen und Staaden-General caution nemme, dass sie ihne nit
allein lenger nit alss biess zu eroberung der statt Mastrich auf-
halten, und immittelst gleich ander ihr volck richtig bezahlen,
sondern auch sicher wieder zurück bringen, dan so viel volck,
4ilss ihme auf solchen zugh abginge, wiederumb von den ihrigen
erstaten und guthmachen, oder die werbgelder darauf liefern,
und sonsten unss zu gleichmessigen diensten auf den nothfall
obligirt sein wolten. Solte er aber zu spät kommen, und ent-

iveder Masterich entsezt, oder der Prinz von Uranien victrio»
sein, und er, Baudussin, wolte nacher Westphalen gehen umb
lauf und musterpläze alda anzurichten und die armée zu Yer-
stercken, köntcn wir solches auch geschehen lassen, nur dass er
sich dabei ebenmessig wohl fürsehe, und auf alle von unserm
zustand einkommende nachricht dergestalt gefast halte, dass er
unverzüglich anziehen, und, wo wir ihne hinbescheiden, oder die
noth erfordern möchte, zu hülff kommen möge, gestalt Ihr ihne
diessfalss mit mehrerm instruiren und allerseits die noturfft und
des Vaterlands wohlfart in acht zu nemmen wissen werde[t}; und
wir verbleiben euch mit königl. gnaden gewogen. Datum io
unserm vcldtläger bey Nürnberg den 10 Augusti Anno 1632.

Gustavti8 Adolphuß m. p.

Brefvet, skrifvet på ett qyartblad, har hopriket haft ett omfång af en-
gef ärligen 8 cm. i långd och 2} cm. i bredd.

608. FälUägret vid Nürnberg den 13 Augusti 1682.

Ordre med afseende på arméemas föreniDg; krigsnnderrättelser; Holckt
marsch; Baadlssin; G. Horn och J. Baner; beskickningen till Polen;
om städemaa i Schwaben försörjande med förnödenheter; om förbnd för
adelsm&n att sjålfra skaffa sig qvarter.

GustafF Adolph etc. Unsere gnade etc. Dass alle sachen
bey euch noch in guhtein Wohlstand, Ihr auch gemeint scyt^
diesen tag nacher Neustatt aufzubrechen, und so fort gegen
Brück zugehen, hören wir gern. Wünschen euch zu der niarch
von Gott glück und heil. Dass Ihr aber zur Neustatt stil lie*
gen, und erst auf des feindes contenance sehen wollet, sehen
wir nit mit wass nüzen solches geschehen möge. Aldieweil der
fcind hierdurch nur zeit und gelegenhcit gewint seine consilia
zu formiren, und da er etwas wieder euch oder unss vorhette»
solches ins werck zusezen, wir aber darbey aufgehalten werden»
je lenger auch die coniunction anstehet, je mehrers abnemmen^
und so viel desto schwccher zusammen kommen können, dess*
wegen wir rathsamer befinden, dass Ihr eylet nacher Brück zu*
kommen, und solches je eher je lieber.

Dem feind betreifent, liegt derselbe noch still, ausser dass,
der gefangenen bericht nach (welches dan mit eurer kunschafft
ubereinkombt), zwcy regimentcr zu fuss und eins zu pferd.

837

«U9S dem l&ger aufgebrochen sein sollen. Wohin haben wir eigent-
lich nicht erfahren können, allein dass gestern ein starcke partey von
«wölff comcten und etlichem fussvolck sich vor Heim- [o: Hers-?]
brugk befunden, dass hauss, welches sehr schlecht ist, gestürmbt
4iber repousirt worden sein, zu denen dan alss heut, der kunt-
iichafften nach, mehr fussvolck stossen soll. Wie dem aber sey,
kan sol[che] splitterung der armee wenig dienen, unss aber nichtes
«chaden. Von Holeken vernemmen wir nichtes, alss dass er
tnit pagagi und allem aufgebrochen sey, und im roarch gegen
Hoff zu sein solle; müssen beklagen, dass wir diessfals nichtes
richtigeres haben können.

Dass Ihr Baudussin vortgeschickt, ist sehr wohl gethan;
hoffen, wnn er die Sachen recht anstellet, dardurch grossen vor-
theil in einem und anderm zuerlangen. Wollen wünschen, dass
•der Veldtmarschall ebenmessig avancirte, und den Rheyn hin-
auf ginge, umb sich dem Montecuculi zu opponiren, damit er
von Ulm und Augspurg abgehalten werde. Und könte nit scha-
den dass, wan der Prinz von Uranien sich noch bey Mastrich
hilt, und sich also von unden herauf an dem Meyn nichtes zu-
gefahren wehre, dass der Veldtmarschall alssdan gahr biess
nacher Augspurg avancirte, aldieweiln wir besorgen, weiln Lands-
berg über, der feind möchte sich an deren städte eine machen
und unsem statum turbiren.

Damit auch so viel desto weniger verseumbt werde, hielten
wir für rahtsamb, wan der General Bannier noch zu Würzburgh
wehre, und sich etwass von der kranckheit erholet hette, dass
«r immittelst per posta nacher Augspurg gehen, und den Sachen
der enden vorstehen solte. Gestalt Ihr dan, da e'ss sein zustand
leiden will, ihme solches unseretwegen anbefehlen, und beyne-
bens, weiln wir von hierauss so guhte gelegenheit nit haben, den
<}rafen von Hochenloh, Commendanten und ofEcicre daselbsten
animiren, und ihnen die defension der statt Augspurg so wohl
dem Generalmaior Ruthwin die Sicherheit der statt Ulm beweg-
lich recommendiren werdet; und wir sein euch mit königl. hul-
den beharlich beygethan. Datum in unserm veldtlager bey Nürn-
berg den 13 Augusti, Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Poat Script am.
Jezt wirt vor gewiss berichtet, dass der Obriste Holcke mit
25 corneten, 800 mussquetirer und 1000 dragonern, welches sein

838

ganze armee ist, den 8, 9 und 10 diese statt Steinach vorbey
nacher Hoff paesirt sey, den 11 Hoff einbekommen habe, und
noch alda im felde liege; solle zu Cronach viel brodts gcbackei^
werden, und möchte also der march auf Eger und Böheimb zi>
gehen, vielleicht auch Wallenstein ihm volgen, und der Herzogh
in Beyer nacher Beyern gehen. Datum ut in literis.

Poat scriptum (på löst blad).

Was Ihr in der Polnischen legatioj3sachc verhandlet, lassen
wir uns gnedigst gefallen, unnd, obwohl wegen enge der zeit
unnd mangel gnugsamer conferenz alles so genau nit auegear-
bei tet werden kann, so ist doch gut, das mann gehe, so weit
mann kann, unnd da es nit angehet, kans doch nit schaden, das
manns versucht hat. — Sonsten so haben wir euch hiemit gnedigst
erinnern wollen, Ihr wollet euch angelegen sein lassen, die statte
gegen Schwaben als Dinckelspiohl, Nördlingen, Öttingen, Schwa-
bische Hall, Heilbronn, das haus Ellwangen unnd dergleichen
zu versorgen, damit sie für einer surprinse gesichert sein, unnd
der feindt sie zu seinen vorthel nit bekommen möge, gestalt
unns solches höchlich incommodiren solte; hingegen, wann »e
conservirt, die anliegende graffen unnd herrn in devotion ver-
bleiben, unnd dem feindt die Verpflegung (welches Ihr ihnen dann
höchlich verbieten sollet) versagen würden, solches zu erhaltung
eurer armee ein grosses thun unnd fruchten würde.

Im übrigen, nach deme wir unns erinnern, das, wo bey den
armeen viel cavaliers sein, dieselbe umb «ch wohl mit quar-
tiren zu accommodiren, mit der cavallerie die dörffer zu suchezk
pflegen, wann' aber daher leichtlich der armee ungelegenheit zu-
stehen kann, so wollet [Ihr] auch hierunter getreue sorg tragen^
unnd, weil keiner orten die dörfer so nahe beysammen, da»
müglich die cavallerie darinnen zu logiren unndt die grosse
herrn zu accommodiren, dissfals ein exempel vom feinde neh-
men, unnd alles beysammen im l&ger behalten, auch niemandt,
das er sich davon separire, verstatten. Hiervon beschicht die
ohnvermeidentliche notturfft^ unndt wir seindt euch in gnaden
gewogen.

Gustavus Adolphus m. p.

Anteckning å sjålfva brefvet: Prieaent. i marchen pä Neastadh (?) den
14 Aagusti, Anno 1632.

Bref vet är skrifvet på ett qvartblad och har såsom bopviket haft ett om*
fång af 7i cm. i längd och ungef. 2^ cm. i bredd.

839

609. I slutet af Augusti (?) 1682.

Memorial aff Kongl. M:tt gifven Cantzlern Axell
OxeDStiem i saligh Phalsgreffven Augusti Gemahlins
saak*).

1. KoDgl. M:ttz villie ahr, att Cantzlern genom Fürsten-
häuser eller elliest bringar till vüga sh månge peninger, att
Hennes Nåde PfalsgräffvinnaB kan medli ähran komma uthur
Niirenbergh. Och skall han sedhan beflita sigh om, att säkert
få Hennes Näde till Laugingen eller Höchstett och pä Kongl.
M:ttz vegner maintinera henne vedh sin B[alig] svärmoders lijiFgc-
ding till alimentation, och icke tillstädia Regeringen i Neuburg
att något befatta sigh medh förbemälte Laugingen eller Höch-
stetts embter, inkompster eller Jurisdictionen, uthan dhem till-
hoUa PfalsgrefFvinnan anten directe eller indirecte, såsom hon
dcdh helst begärer.

2. Åhrlige rcntcrne af Ghesum kloster skall han och låtha
komma Pfhalsgrefvinnans Fürst!. Nåde till bestå och låtha dedh
administreres genom Kongl. M:ttz amptmän eller hennes egne,
såsom hon dedh åstunder.

3. Där PfalsgrefFvinnan begärer och åstunder, skall Ganz-
lem på Kongl. M:ttz omkostnadh låtha furstligen begraffva s[alig]
Phalsgreffvens lijk och beklädha Kongl. M:ttz stelle i begraff-
ningen.

4. Han skall och om Neuburgische förstendöhmet Stella i
deliboration medh PhalsgrefTvinnan och Hennes Rådh, att, där
hon dedh sine barn ville tillhoUa, han då på Kongl. M:ttz veg-
nar lägger där fundament till, så att, nähr tijdh ähr, och occa-
sionen sigh prsesenterar, hon då kan låtha intaget och admini-
strerat anten under 8[alig] Phalsgräffvens broders nampn, såsom
näste agnats, eller Kongl. M:ttz eget till barne[n]s bestå. Ac-
tum. . . .**)

Gustavus Adolphus m. p.

(Sigill).

*) Pfalzgrefven August af Sulzbach dog i Windsheim d. 14 Augusti
1632 på återresan från en beskickning från Gustaf Adolf till Kurfursten af
Bachsen.

**) Datum fattas, men troligen har memorialet, som år skrifvet med
kopistens hos Bikskansleren, F. M. Schilbers, hand, blifvib Rlkskansleren med-
deladt vid tiden mellan d. 21 Augusti, då Konungen sammanträffade med
Kansleren, och d. 8 Sept. då han uppbröt frän Ntlrnberg.

840
610. \K^nd8heim den 16 September 1623.

Rikskansleren kallas att ofördröjligen Infinna sig för att öfTerlågga angående
tvä här framkastade planer för de närmaste krigsoperationerna; fiendens
styrka bör om möjligt utforskas.

Gustaff Adolph etc. Unoserc gnadc etc. Unns semo euer
schreibeDQ vom 13 und 14 dis zu recht worden, daraus wier
zwar verstannden das Wallenstein nacher Forchheimb, maasscn
auch unnserc kundtschaiftenn lautcnn, marchirt seye. Ob aber
der Herzogk in Beyern mit ihme oder ann die Dohnau gezogen,
unndt was sonnsten mit Wallensteinn für regimenter eigentlich
marchiret scycn, habenn wir nit abnemen mögen. Unndt stehenn
wier hierbey in consilijs so weit au, das wier nit woU resolviren
können, ob bey gcstaltenn sachcnn wier die beyde Herzogen zu
Sachsen mit denen hierbey sub. N:o 1*) gezeichnetenn regi-
m entern in Francken, Düringen, unndt den beeden Marggraf-
schafften lassen, unndt ihnen commission, die trouppen zuver-
sterckcn, auf des feindes actiones achtzugeben, unndt Chur-
Sachsen auf den nothfall, wan sie von Ihr Ldn. ersucht würden,
zu assistiren, geben, selbstenn aber mit denen N:o 2*) signir-
ten regimentern nacher Schwaben gehen, alda unnsere armec
recolligiren unndt die Osterreichische lannden suchen sollen;
oder aber, ob besser wehre, das wier unnsere ganze forza zu-
sammen zögen, damit Wallenstein folgtenn unndt Chur-Sachsenn
in personn versicherten, Herzogk Bernhardten aber ein regiment
pfcrd von hieraus zugeben unndt ihne darmit, nebenn denen in
Nürenberg liegenden regimentern auch Sperreuters, Bergkhofers
unndt Kutwcins trouppen, nacher Schwaben schicktcnn, unndt
alda sein spiel! spielen Hessen.

Zu dem erstenu finnden sich viell erhebliche motiven, unn-
der andern das wier noch nit sehenn, wie der feinndt dieser
zeit auf Sachsenn gehen oder alda etwas wichtiges ausrichtenn
möge, aldicweill er die zeit über dennoch sehr ruiniret, unndt
durch die abschickung der angedeuten regimenten noch mehrers
verschwecht, hingegenn Chur-Sachsen victorieus unndt aus der
ruin der Keyserischen in Schlesien zweifelsohne so gewachsen,
das er für sich selbstenn bastant dem Wallenstein den köpf zu
bietenn, da er aber je adiutc (!) bedörffte, mit obgezeichnetenn

*) B&da bilagorna, som finnas pä sitt ställe 1 behäll, äro trjckta 1 Ar-
chiv till üppl. om Sv. Krigens och Erigsinr:s Hist. I: sidd. 658 och 669.

841

Weymariachenn trouppen überflüssig versichert werden könnte.
So ist bey antringender Winterszeit keinn gefahr, das er [o: Wallen«
stein] einen heuptplatz im landt belägern solle; wirdt ihme auch
zweifelsohne mehr on einem florenten excrcitu als ann Wittenberg
oder Dressdcn gclegenn, unndt [er] also mehr auf die winnter quar-
tier als annders bedacht sein. Hinngegenn wierinn Schwaben nit
allein unnsere armée füglich verstercken, rcutter unndt knechte
wieder zu unns ziehen, unndt ein neu corpus formiren, sonndern
auch den bewusstenn desseign vortsezenn, unndt die öster-
reichische crblannde daselbstenn occupiren oder woU gaar die
Dohnau abwerz arbeitenn, den Ober-Ennsserischen bauren ann
der hanndt sein, unndt dem feinndt in Osterreich ein solch
feuer anzünden könten, das er gnug daran zu leschenn hette,
gestalt dann solches leicht zuthun wcre, unndt bey solcher be-
wandtnus Wallenstcinn ohne allen zweifell zurück gezogen, unndt
von Chur-Sachsenn divertirt werden solte.

Zwar hat der annder fürschlag auch seinne rationes, unndt
könnten wir ohnangcregt annderm vortheil Chur-Sachsenn auf
dem notfall hierdurch treflich devinciren, vielleicht auch zu
näherer verständtnus bringen. Wann wier aber darbey bedencken,
das wir das Innndt hierdurch in genzliche desolation sezenn
unndt doch mit solchem corpore nit, wie wier vielleicht ver-
hofften, vortkommen würden, zumahln weiln so grosse läger
nit lang beisammen leben können, undt wier erfahren, was in-
commoditet es hat, wann man alle forza zusammen ziehet unndt
dem feindt hin unndt wieder seinen willen lest, so tragen wier
billich bedencken, unns mit der resolution zuübereilen. Unndt
woltenn demnach wünschen, das wier hieraus mit euch mündt-
lich conferiren, unndt euer räthlich bedenncken vernehmen kön-
ten, gestalt Ihr euch nit entgegen sein lassen werdet, da es
Sicherheit halber immer geschehen kan, unndt alles in der Stadt,
^ie wir hoffen das geschehen in gnugsame Verfassung gesteh
ist, mit etlich hundert musquetierer nebens denen hinterbliebe-
nen reutern zu euch zu nehmen unndt per posta zu unns zu
kommen.

Sonnsten so zweifeln wier nit, es werden bey den abzug
des feinndes viele krancke unndt hinnderstellige zu bekommen,
UDndt von ihnen des feindes status, auch wie starck jedes re-
giment sonnderlich der jenigen die Wallenstein mit sich hat, zu
erfahren n gewesen n sein, unndt begehren gnedigst, Ihr wollet
dessen eine richtige designation, mässen wier bishcro gethann,

842

aufsezenn lusecn, unndt bey euer ankunft mit bringen, oder mit
gelegenheit uberschicken. Sein euch hierüber mit beharlicber
königl. gnaden woU beygethann unndt gewogen. Datum in unn-
serm hauptquartier zu Winssheimb den 16 Septembris, Anno 1632.
Gustavus Adolphuß m. p.

P. S. Wo müglich die post so abzufertigen das sie morgen
früe vor unsserm march bey unns sein könne.

Utanskrift*): Dera wollgebornnen) unnserm unndt unnserer Reiche Rath,
Canslem unndt GeTollmftchtigtenn Gesanndten bej den Armeen unndt an die
Churfüratenn unndt Stände des Ober- unndt Nieder-fiftchaischen Greises, be-
sonnders lieben unndt getreuen, herrn Axel Ochsenstirn, Freiherrn zu Kj-
mltoo, Herrn zu Viholm unndt Tljdöen, Ritter.

611. Windsheim i Franken den 17 September 1832.

Ordre med afseende pä ett af konungen mot fienden omkring Lauf tllläniat
parti, hTartill Rikskansleren bör hålla folk och proviant i beredskap.

GustafT Adolph &c. Wir bekommen gewisse kundschalTt,
dass der feindt mit einen starkhen partey nacher Lauff gangen
seye, zweifels ohne selbigen platz zu emborttieren. Derowegen
wir entschlossen ein zwey oder drey tausendt pferdt zu uns zu
nemmen und noch diesse nacht in person über Nürnberg dahin
zugehen, doss glükh aufF sie zu versuchen. Wollet demnach
unss noch vor abendt gewisse nachricht, ob sich Lauff noch
halte, einschikhen, und, in fall ess sich noch hielte, oder der feindt,
wie zu besorgen, weitter nacher Altorf und Hersprükh gangen

*) Med afseende på den utanskrift, som å detta samt följande (N:ria 611,
618, 614, 616, 616 och 617) bref begagnas, må anmärkas, att Rikskansleren
fick, såsom framgår af de i original befintliga kreditlvbrefven, i början af
September I uppdrag att afgå såsom fullmäktig Gesandt till arméerna. Kur-
furstar och Ständer i öfver- och Neder-Sachslska kretsarne, ehnra denna be-
skickning icke kom att äga ram, emedan kansleren qvarhölls i Nürnberg.
Kreditlvbrefven till Kurf. Johan Georg af Sachsen och Georg Wilhelm af Bran-
denburg, till Ärkebiskopen af Bremen, Johan Fredrik, till Forst August och
af Anhalt, till Hertigarno Adolf Fredrik och Hans Albrecht af Heklenburg,
Fredrik Ulrich af Braunschweig, Bogislaus af Pommern, Kristian, bisk. af
Minden, — alla daterade Fältlägret vid Fürth den 3 September samt till
städerne Lübeck, Hamburg och Bremen, daterade Fältlägret vid Burgstall
samma dag samt tvänne, dat. Fürth d. 6 September, till Furst Ludwig af An-
halt och staden Braunschweig, finnas i original, försedda med under- och
utanskrift i vanlig ordning, I behåll i Rlkaarklvet, dit de kommit med Tidö-
samllngen. Då brefven aldrig aflemnats hafva de qvarstannat i Rlkskanslerens
besittning.

848

were, werdet Ihr ein vier tauscndt muequetierer fertig halten,
beinebena sechs oder acht mittelmessigen stükken zu 12 tt mit
ihrer Zubehör und unser damit erwartten. Wir hoffen zu dem
Allerhöchsten, er werde uns gemolte partey in unser handt gege-
ben haben, und verbleiben euch mit beharlichen gnaden gewo-
gen. Datum Windsheim den 17 Sept. 1632, hora 7 matut[ina].

{Egenhändigt) :

Denne kunskap är uthaf edert bref och hafver Secreteraren
i hastighet icke lest thet, och therför svarar han och icke ther
uppå. Jag hoppas Gud varder nåde förlenandes. SkafTer migh
allenast kundtskap, huru fiendens legenhet är, och lager stycken
til, något bröd 3,000 L9;, 200 som [o: saum] hafra, så hoppas
jagh alt skal gå väl. Doch måste I laga, at, genom thet I be-
gäre hafran och brödet, desseinen icke blifver förkundskappat.
Hvad I äliest i edert bref förmele, vil jag svara eder, när jagh i
morgon heller i nat kommer til eder. Holler stycker och muske-
tererne ferdige i vardt och låter ingen vetta, hvad thet betyder.
Migh måste I senda Slammersdorf emot uthan för staden för
wegen och legenheterne skuld, men låter ock honom icke vetta,
at jagh kommer. Gud hafve os sambtligen i sin nådiga skyd
och beskerm. Jag är eder med alt gåt vel affectionerat.

Gustavus Adolphus m. p.

Efter en af Generalmajoren m. m. O. M. Björn «ttjerna för ntgif ningen
af Gnstaf Adolfs skrifter benäget meddelad afskrlft efter originalet, som nu
mera förvaras 1 kejserliga bibliotheket i Petersburg, jämförd med den afskrlft,
som finnes bland concepter »till Qnstaf Adolfs bref> i R. A., hvilken är
tryckt 1 Archiv till applysning om Sy. Krigens och Krigslnrts Hist. I: sid. 660.

612. P& vägen till Ansbach den 10 September 1682.

Beräkning af fiendens stjrka efter hans öfvergifna läger; hvilken beräkning
Rikskansleren dock bör låta göra noggrannare än för Konungen varit
möjligt.

Gustaif Adolph etc. Unnsere gnade etc. Gesternn nach
genommenen abscheidt, habenn wier uns inn des feinndts läger
begeben, unndt einen ohngefehrlichen Überschlag seiner forza
machen lassen. Nun hat sich bey der iufanterie mehrers nit

844

als 87 reyen hütten, auf jede reye 50 zum höchaten befunnden,
wan wier nun in jede hütten 3 soldatenn rechnen, kompt die
zahl, wie genau wier es überlegen zum allerhöchsten auf 13,050
soldaten zu fues, so wie sie anfenglich, als das läger geschlagen
gewesen, dan successim das läger sehr abgenommen, unnd ann
der verstorbenen platz gnugsamb zu spüren, das die erde grün
ausgeschlagen, der übrigen aber verbrandt ist Bey der cayal-
lerie, so woU Teutsche als crabaten, sein mehr nit als 104 reyen,
jede zu 15 hütten zu finnden. Wan wier nun in jede hütten auch
3 reutter, welches doch nit leichtlich geschieht, rechnen, beleuft
sich doch die summa in über 4,680 reutter unndt also die ganze
armée inn die 16,000 mann zu ross unndt fues. Ob wier nun
woll ein baar tausennt knccht zu fues zugeben, auch fur dem
general- unndt regementstab ein zwey tausent pferdt einrechnen,
unndt dan jeden obristenn auf seinne pferdt quartier in den
dörffern zugeben weiten, könnten wier doch die summa der
reutter nit über 6 oder 8000 pferdten unndt also die ganze ar-
mée auf ein 22,000 mann zum höchsten bringen. Nachdem aber,
wegen der hastigkeit von den unnsern in zehlung der hütten
unndt quartiern, leichtlich [etwas] Verstössen sein mochte, wier
auch ohne das hierinn euer Judicium gern haben weiten, als
werdet Ihr nit unnderlassen, solches durch einen verstenndigen
unndt quartier-erfahrnen mann de novo überschlagen, unndt
einen computat machen zu lassen undt solches unns neben euern
hierüber führenden gedancken erstes tages uberschicken. Wier
sein euch damit im gnaden woll gewogen. Datum uf der strass
nach Anspach den 19 Septembris 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum.

Auch wollet Ihr des Marggrafen von Anspach Ldn durch
den Generalmaior Rutwein oder den zu Nürnberg hinderlassenen
200 pferde confoyiren lassen, unndt dem Generalmaior diese
ordr auf den fall vorzeigen.

Anteckning af obekant hand: Prsesent. Nürnberg den 20 Septembria 1632.

845

618. Dinkelabühl den 22 September 1682.

Om den för penniogars otillbörlig« iDnehållande anklagade öfvertten Truch-
aeas* behandling; kallelse att infinna alg hos Konungen; uDderrättelser
begäres om fiendens styrka; beställningar i Nürnberg.

Gustaf Adolph etc. Vår syunerlige etc. Vij hafue bekom*
mit eder schrifuelse her Cantzler, uhr Nürnberg den 20 huius^
uti huilken I late oss förstå, huru såsom Ofversten Truchses är
sielfviliandes till eder ankommen, och sin olycka beklagat, huru
såsom hoos oss han skal vara angifuen, och der hoos förmener
sig vilia så den ene som den andre beskyldningen förläggia, så-
som ock hoos eder anhållit, att I med eder intercession ville
soUicitera honom hoos oss audientz, och I fördenschuld, sedan
I det ene och andre hafue öfuerväget, varandes perplex, anten
I vår föiTige befalning till att låtha sättian skulle ställa i värket,
eller huadh I skulle göra, considerendes det der hoos, att man
altid kunde låta sättian, när man vil, och der han en gäng vore
fast, kunde intet sä lätt resolveres att släppan, fast man dett än
höUe raisonabelt, med huad mera samma eder schrifvelse, så om
den Frankische adelens privilegier som annat, innehoUer, huar-
före I hafue dissimuleret befalningen till att sättian, och bedit
honom förholla sig der till videre beskedh ifrån oss, huilket I
ock underdånigest förvänte. Vij vele eder här opå till svar nå-
digest icke förholla, huad det vedkommer, at han sig excusera
vil, så, ehuru nu om altt annat är, då är ju det klart, att han
hafuer upburit penniugerne i Franken och dem sine undcr-
hafuande förhollit, efFter som hans egne officerere nu äre här
tilstädes, do der klage der utöfuer. Huilket, der man sielfue
dommarnes skyldighet, som han skall komma före, unsij skulle
och öfuer sådane processer, såsom de der icke ringa orsaak äre
till folkedz ovilligheet och utrijtende, icke skulle statuera exem-
pel, skulle i lengden fast större oreda och til cfventyrs en obo-
telig skada af sådant förorsakas. Hvad det belangar, att den
Franckische adelen äre accurat öfuer dercs privilegier, så vete
vij icke, huru såsom man i dette fallet med skääl skal kunna
förvägra, att vij honom såsom en vår enskijlte tienare och stadt-
hollcre och der till anklageder, helst af sine egne officerere, til
ransakning låthe arrestera, doch, huar han kan få borgen för sig
på ett hundrade tuscnd rijkzdaler, kimne vij väl lijda, att honom
effterlåtes till att begifua sig till oss, men huar ock icke, moste
I låta honom sielf blifua borgen till sakzens utförende.

846

Ett Båge vij och der boos gerna, såsom ock än nu nådigest
begäre, att, så frampt fienden gof ue eder lufft till att komma ut,
ocb at Knipbusen kunde eder plaz der på någon rings tijdh
förtriida, I då begifuc eder med något confoij till oss, så lenge
vij nogre nödige saker med eder öfuerväga ocb berådslå kunne.
Om builket I ock eder flijtt göra, ocb med det snareste till oss
skynda vele, buar tijden sådant eder någorledes tillåter. Och
befalc eder Gud alzmcchtig nådeligcn. AfF vårt hufvudquarteer
i Dinckelspiibl den 22 Scptembris, Anno 1632.

Gustaviis Adolphus m. p.

Post Script am (på löst blad).

Vij hafue, ber Cantzler, sedt af eder andre skrifvelse af den
20 buius, huru sflsom I edert partie bafue utscbicket ocb på
buad orter det bafuer varit, sä, emedan vij der utaf förnirome
dem icke bafue varit på de väger, som någon synnerlig kund-
scbap bofuer varit till att bcmpta opå, ocb oss doch är anlaget
till att veta fiendens stat, dy begäre vij nådigest, att I än ytter-
ligere eder vele beflijta til att få veta någcn viss kundscbap,
låtendes rytterne, sedan dhc bafue bvilet sine bester uth, rijda
något längre bort och så när fienden, att dbe någcn viss kund-
schap bekomma kunnc. Vijdere, effter oss är en hoop balfne
cartowlåder af nöden, ber Cantzler, så vele vij derföre nådigest,
att I vele sij till, det I oss till ett stycke eller tijo med dess
förestellere ocb all tilbebör der i Nürnberg bestella vele. Gud
eder befalandes. Datum ut in literis.

614. Oberdorf [i Sohwaben] den 29 September 1632.

Om EoDQDgeDS ändrade besiat med anledning af Wallensteins ocb Pappen-
heims rörelser; planer för de s&rskllda arméernas operationer; Illkskans-
leren bör, om lämpligt synes, jämpte Enlphausen gå till Neder-Sacbsen;
qrarteren; Eocbtitzkys och Brandensteins kommissioner; underhandlingar.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Ob wir wohl in
vollem werck gewesen nacher Schwaben zugehen, zusehen, ob
wir an dem Bodensee fortun machen, und den bewusten deseign

847

effcctairen köndten, underwegs auch Bayn, welches mit 800 mann
ohngefehr belagert gewesen, zuentsezen gehofft hetten, daher
auch so viel roehrs geeilt haben, so hat unss doch des Obristen
Mizschefals leichtfertige übergab der statt an diesem verkürzet,
eure so wohl Baudussins eingelegte schreiben aber mit jenem
etwas inzuhalten verursacht. Dan, alss wir verstanden, dass
Wallenstein mit seiner armee nacher Bambergh aufgebrochen,
Pappenheim aber im anzug auf dass land zu Hessen sein soll,
und also besorglich ein coniunction zwischen ihnen vorgehen
möchte, haben wir bedenckens getragen, unss, ehe und bevor
wir dess feindts vorhaben gnugsamb versichert, weiters zu elon-
giren, und desshalbcn resolvirt hierumbtrent ein tag etlich still
zu liegen, zu sehen, wo der fcindt hinauss wolle, insonderheit
weiln wir doiten nichtcs verseumen, und inmittelst die armée
alhier, da allerhand noturfFt gnugsamb zubekommen, in etwas
refresciren können.

Ess gehen aber unsere consilia vornemblich dahin, dass,
wan Wallenstein über Bamberg in dass stiflft Würzburg ginge,
Herzogh Bernhardts Ldn nlssdan Schweinfurt, Ochsenfurt und
andere Meynpässe wohl besezen, und die infanterie darein ver-
theilen, mit deren rest und der cavallerie aber nacher Würz-
burgh gehen, und sich alda in der statt firmiren solle, jedoch
so, dass er sich darin nit blocquiren lasse, sondern da der feind
ihm zu starck, und Pappenheim zugleich andringen und sich
mit Wallcnsteyn coniungiren würde, S. Ldn allgemach weichen
und sich auf unss gegen Rotenburg und Nördlingen zu, reti-
riren solle.

Zu diesem soltc die garnison in Nürnbergh, weiln sie auf
solchen fall alda wenig nuz, stossen, und ebenermassen dahin
auf den generalrandesvous gefürt werden, und hoffen wir der-
gestalt ein solch corpus zusammen zubringen, welches dem feinde
nit allein aequal sondern überlegen sein möchte, insonderheit
weiln die entrittene sich teglich herzufinden, und wier alhier
albereit in die 6,000 pferd und 10,000 mann zu fuss starck sein,
sie sich auch zweifelsohn bey Herzogh Bernhardts Ldn gleich-
messig einstellen werden. Auf solchen fall nun, werden wir ge-
Icgenheit haben, mittclss Göttlicher hülff, den feind teste [o: tete]
zumachen und dass glück zuversuchen.

Solte aber die feindtliche armée, wie wir fast glauben, nacher
Sachssen gehen, und die Sachen alda redressiren, oder quartier
sich zu refreschiren suchen wollen, würde Herzogh Bernhard

848

demselben folgen und ex discretione seinen march also anstellen,
dass er Chur-Sachssen in zeiten assistiren, und dennoch seinen
respect allezeit zu ruck auf unsern Fränckischen staad haben
möge, gestalt dan, wan Wallenstein allein nacher Sachssen ginge,
Pappenheim aber auf Francken andringen wolte, er, Herzogh,
sich nit moviren, sondern in Francken bleiben, und Pappenheim
teste machen solle, alldieweil auf solchen fall Chur-Sachssen
dem Wallenstein gnugsam gewachssen, und, da sie nur einen
posten fassen, bey dieser andringenden Winterszeit sich wenig
zubefahren haben werden.

Den Generalleutcnant Baudussin hatten wir zwar gern an
dem Rheyn gesehen, umb die Sachen alda, weiln sie so nit, wie
wir gern weiten, besteh sein, zu sustiniren, gestalt wir ihme
auch ordr nach der Wetterau zugehen ertheilt haben. Weiln
er aber nunmehr sich von der Weser ab nacher Göttingen re-
tirirt haben solle, finden wir fast rathsamer, dass er sich mit
Herzog Georgen coniungire, und alda mittel und wege suche,
dem Pappenheim teste zumachen, jedoch wirt er sich in allweg
nach Pappenheim richten, und, da er vermerckte, dass er an
den Rheyn gehen wolte, ihme vorkommen, Franckfurt und Ha-
nau versichern, und sehen, dass er sich mit Herzogh Bernhard-
ten coniungiren möge.

Herzogh Georg von Lüneburg aber, könte er auf solchen
fall in dem Nieder-Sacfasischen creyss lassen, um neben des
Landtgrafen zu Hessen Ldn und den Generalmaior Kniphausscn,
welchen wir dahin zuordnen gemeint sein, auf die Elb und We-
ser zusehen, denen Ihr dan mit authoritet assistiren, und bey-
nebens die administration der landen dirigircn köndten.

Herzogh Wilhelms Ldn wirt bey solchem feindtlichen motu
zusehen, dass Erfurt wohl in acht genommen werde, und, da
der march auf Düringen zuginge, alle seine neugeworbene knechte
(ohnangesehen wir sie unser vorigen ordr nach gern bey Her-
zogh Bernardten gesehen hetten), zusammen in die statt ziehen,
undt darmit selbige biess auf duss eusscrste mainteniren. Wie
dan auf solchen fall Herzogh Bernhardts Ldn seines orts be-
dacht sein wirt, Ihr Ldn nach gestalten sachen, und so viel ohn
periclitirung unsers Fränckischen staadts geschehen kan, zu se-
cundiren, imgleichen Baudussin, welcher Pappenheim immer
verlassen solle, dahin folgen, und sich mit ihme Herzogh Wil-
helms Ldn coniungiren wirt. Solte aber der march Düringen
nit betreffen, hielten wir nochmaln nit undienlich zu sein, dass

849

Herzog Wilhelm seine Werbungen und recruide mit ernst vort-
sezte, und die neugeworbene trouppen alsobalden Herzogh Bern-
hardten zuschickte, damit solche in den garnisonen gelegt, und
die alte knechte aussgezogen, oder aber die alte knechte ge-
schont und refrescirt werden möchten.

Wir sein aber auf allen fall, wan der feind still lege oder
sonaten sich separirte und in die Winterquartier verfuegte, noch-
maln resolvirt unsern deseign an den Bodensee fortzusezen,
und haben auf solchen fall den anstalt gemacht, dass Herzogh
Bernhard sich an dem Meynstrom mit denen N. 1*) assignirten
^trouppen legen, und die Sicherheit des Meyns, seiner empfan-
gener und sub N. 2**) copierter Instruction gemeess in acht
nemen solle. Pfalzgraff Christian aber haben wir neben dem
Generalmaior Ruthwen zur defension des Lechss und der Dohnau
mit [den] N. 3*) signirten trouppen deputirt. So soll der General-
leutenant Baudussin sich mit seinen trouppen heraufwerts nacher
der Wetterau lengken, und neben Bheyngraff Otto die Sicher-
heit der statt Franckfurt, Meyns und Rheyns in acht haben,
Herzog Georg zu Lüneburg aber neben des Landgrafen zu
Hessen Ldn auf die Elbe und Weser sehen, und daselbsten
teste machen. Immittelst hette Herzogh Wilhelm sich im
land zu Düringen, so viel immer müglich zuverstercken, und
diese generaln mit einander fleyssig zu correspondiren, damit
sie einander die hand bieten, und bey einfallender noth secun-
diren möchten. Wir betten zwar gerne gesehen, dass wir unss
mit euch auss diesem und anderm besprechen betten mögen, ehe
und bevor wir unss zuweit elongirten; da ess aber nit geschehen
solte, werdet Ihr alless abgeredter messen, zu dirigiren und
vortzustellen wissen. Wir stellen aber euch zu dijudicirn an-
heimb, ob die beschaffenheit der sachen und die Sicherheit un-
ser» staadts dieser orten zugeben will, dass Ihr eure commission
nach Nieder-Sachsen numehr vortstellen und zu werck richten
möget, welches wir dan fast nötiger befunden, weyl unser staadt
der orten periclitirt und durch üble administration in gefahr
gezezt wirt. Derhalben dan der sachen noturfft erfordert, dass
Ihr alles cum authoritate zu redressiren und zurecht zubringen
eylet. Zu welchem ende Ihr dan euch nach der empfangenen
instruction zu richten, und befinden wir darbey ein mehrers nit

*) BU. Nr 1 och 3 saknas bland de Tidlagda i behåll rarande handlingame.
**) Btt memorial, dat. Windsheim den 21 Sept. 1632, för Hertigarne Bern-
hard och Wilhelm af Weimar, tryckt, 1 Archiy tili üppl. om 8t. Krigens och
Krlgsinns Eist. I: sid. 162, finnes bland de här vidlagda handlingame i beh&ll.

Ax€l Oxétutiemaj IL 1. 64

850

hinzu zuthun, den dass Ihr keinem Könige, Fürsten oder Stande,
wer der auch sein möge, im Ober- und Nieder-Sachsischen creyss
Werbungen verstaten wollet. Den Generalmaior Kniphauscn^
werdet Ihr mit euch nemmen, und ihn in Pommern, Marck und
Brehmen, und wo ess sonst von nöthen, employiren. Damit er
aber in allem sich desto williger bezeige, wollet Ihr zusehen,
dass Ihr ihn nach aller mügligkeit contentirt. Im übrigen com-
mittiren wir alles euer bekandten dexteritet, und haben dass
gnedigste vertrauen zu euch, Ihr werdet die Sachen zu unserm
besten zu dirigiren euch angelegen sein lassen. Verbleiben
euch hiermit in königl. gnaden wohl beygethan und gewogen.
Datum in unserm heuptquartier zu Oberndorf den 29 Septem*
bris 1632.

GuBtavus Adolphus m. p.

Post scriptam (på samma blad som atanskriften).
Auch, wohlgeborner lieber getreuer, wir verhalten euch
nit, dass wir dieser tagen unss mit den beiden Grafen von Ho-
chenlohe und Pfalzgraff Christians Ldn wegen der quartier auf
unsere soldatesca verglichen*). Uberschicken euch auch bejge-
hendts sub lit. A**) die designation darnach Ihr euch eures orts
zurichten habt. Sonsten so haben wir den Obristen Cochtizky
mit commission nacher Schlesien abgeschickt, alda neben Ohr.
Dubalden [o: Duwall] unser Interesse wahrzunemmen, wie Ihr
auss seiner Instruction sub lit. B) zusehen, den Grafen von
Brandenstein aber haben wir mit commission sub lit. C***) na-
cher Dressden abgefertigt, und wirt unss allerseits treffliche
hoffnung gemacht. Erwarten hierüber euer guthachten, und
sein euch mit gnaden gewogen. Datum ut in literis.

Gustavus Adolphus m. p.

(Egenhändigt):
Post scriptum (å ett löst inlagt blad):
Sedan brefvet underskrefs, fick jagh edert bref af den 25
och sehr Kütteners discours. Hvad I hafven svarat lätter jagh

*) Bland bilagorna finnes kopian af ett patent rörande inq^arteringen, för
Orefrarne Crafft och Georg Friedrieb von Hobenlohe samt Bbengrefve Otto, dat.
Oberndorf den 29 Sept. 1632.

**) Denna bilaga fattas bland de vidlagda, i behåll varande handlingane.
♦♦♦) Instruktionerna för Kochtizky och Brandenstein, daterade Bieberbach
den 27 September 1632, finnas båda i behåll och åro tryckta i Archiy till appl.
om St. Krigens och Erigsinns Hist. I: sid. 666 och sid. 668.

851

mig behaga och giör mig vidare licka om Ke[j]8aren heller någon
annan slår tractaten förre, allenast jagh icke väl kan förstå,
hvad fienden med slicka proposter socker, hvilket I eder Tillen
vinleggia at förfara. Stilleståndet achtar jagh och icke oräde-
ligh för mångehånda skiäl skuldh, men om thet år til at trac-
tera med Beyeren tviflar jagh, med mindre thet vore et parti-
cnlar, som Lagrange proponerat hafver. Ty jagh fruchtar at
genom thesse tractater Wallensten offenderes och Cur-Saxen til
med, och then hala ålen, Bey er-försten, slincker oss ur hende-
ren, sä at thet kunde prsejudicera os. Mener förthenskuld, at I
borde skrifteligen communicera Wallenstein, hvad han eder om
genneraltractater proponerat hafver och hans meningh therom
förnimma, således stellandes brefvet in forma, at man temonie*
rar emot honom mehra confidentie, och at man tviflar, om thet
vore i Beyerförstens macht sådant at tractera. Skälen her til
knnne I sielf väl tenckia, ty må jagh them pennan icke förtro.
Vette the nu båda om rådet och vela sluta et genneral stille-
ståndh, så voret got, och I kunnen af them förfara conditio-
nerne och eder instruction formera sielf och migh henne til-
senda, tå jagh migh ther uppå resolvera vil. Hvad Vains hand-
lingar vedkommer, så tror jagh sådant väl. Vore got, at I mar-
quis Hamilton sådant oppenbarede, at han honnom contreminera
kunde. Gud styrkie eder helsa, och tage eder under sit nådige
beskyd.

Gußtavuß AdolphuB m, p.

616. Neuburg [i PfblB-Neuborg] den 6 Ootober 1682.

Skäl, hvarföre Konungen ej kan bel&gra Regensburg, utan måste gå norrut;
uppbrottet; arméerna i Syd-Tyskland; plan att lemna Bikskansleren med
ett Consilium formatum i Ulm; öfverläggning med Konungen m. m.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Uns sein eure schrei-
ben beynebens dem bedencken, wass unss bey des feindes marche
nacher Sachssen zuthun sein möchte, zu recht empfangen. Fin-
den den Vorschlag Regenspurgh zu belägern und so auf Pas-
sow zu gehen von grosser importanz und Wichtigkeit, liessen
unss auch selbigen gefallen, wan wir nit bedenckens trugen,
einen plaz zu embortim (I), dahin wir weder an profiant noch mu-
nition die noturfFt bringen, noch so viel, alss wir von nöthen.

852

mit unss fuhren köndten, angesehen wir nit allein Ingolstatt,
darauss leichtlich die zufuhren turbirt werden könten, auf den
rücken lassen oder die convoy mit ruinirung der cavallerie ver-
richten musten, zugeschweigen andere incommoditeten, die in
einem feindts lande und bey andringender Winterszeit fürfal-
len; dahingegen sich der feind an solche belägerung nit viel
kehren, sondern, wie er angefangen auf Sachssen zugehen, sich
mit Pappenheim coniungirn, und unsere Sachen in selbigen
crejss, welche ohne dass zimblich in maleur gehen, gänzlich za
gründe richten möchte. Daher wir rahtsamer und unaerm Va-
terland zuträglicher erachtet, fiir diessmahl mehr nach norden
alss Süden zu sehen, und berürten unheil furzukommen, inson-
derheit weiln hierdurch dieser orten nichtes verseurat, sondern
alles in guhter Verfassung gesteh und zu dem bewusten scopo
gearbeitet werden kan, dorthen aber, ob wohl die beeden Her-
zogen zu Weymar, Baudussin, Herzogh Georg, und Landgraf zu
Hessen mit ihren trouppen zur hand sein können, dennoch kein
subiectum zu finden, welcher die aemulationes moderier[en], und
so viel köpf under einen huth bringen könne.

Sein derwegen im nahmen Gottes resolvirt, mit hierbey
Nr 1*) signirten trouppen negstkünftigen montagh aufzubrechen,
und unsem wegh nacher Rotenburg zunemmen, alda wir, ob
Gott will, von heunt über acht tage sein werden, und wollet Ihr
eure Sachen darnach anstellen, dass Ihr auf bemelten tagh mit
der ganzen Nürnbergischen guarnison auch daselbsten sein und
zu unss stossen möget.

Damit aber immittelst diese quartier versichert, darneben
der Herzogh in Beyern zu rettung seiner landen von dem Wal-
lenstein abgezogen oder dass land auf den grund verbergt werde,
sein wir gemeint, dess Pfalzgrafen Ldn neben dem General-
maior Buthwein (im fall Bannier, welchen wir sonsten darzu
deputirt betten, schwacheit halber nit abkommen köndte, dessen
Ihr unss dan per posta verstendigen) mit [den] Nr 2*) speci-
fioirten trouppen an dem In zulassen e re nata zuhandlen.

Die Ober- und Nieder-Rheynische quartier aber zuversichem
und daselbsten die armée, gleich in Schwaben und Beyern ge-
schehen soll, zuverstercken, könte der Veldtra arschall im Elsass
sein glück nachsezen, Pfalzgraff Christians Ldn aber, wan Ban-
nier den hiessigen trouppen furstehen könte, an den Rhejm
gehen und daselbsten unsern staadt wahrnemmen.

*) Bllagornm hafra mf utg. ej kunnat äteiAnnas.

853

Euch aber wehren wir gemeint, neben dem Consilio For-
mato in Ulm zu lassen, von da auss alle arméen zu dirigiren,
und die consilia zu raoderiren, gestalt wir bej unser ankunft
zu Rotenburgh unsere consilia diessfalss weiter conformiren
werden. Nachdehme aber nit undienlich wehre, dass wir diess«
fals mit euch underredung pflegen, und unsere consilia confor-
miren köndten, solches aber vermutlich kaum eher alss auf
negstkünftigen donnerstag zu Rotenburgh sein kan, müssen wir
solches dahin gesteh sein lassen, und sein euch wie biesshero
furters mit königl. gnaden gewogen. Datum in unserm heupt-
quartier zu Neuburg den 5 Octobris, Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

Post scriptum (pä löst blad).

Auch, wohlgeborner lieber getreuer, werdet Ihr gahr wohl
thun, wan Ihr den Französischen Ambassadeur La Grange mit
euch bringen und unsern hoff nachziehen lassen werdet. Nach-
dehme unss auch der Graff von Solmss und Philip Horn bey-
gehende bedencken*), wie dass Consilium Formatum anzustel-
len sey übergeben, haben wir euch solches zu dem ende uber-
schicken, dass Ihr euch darinnen ersehen, und euer gedancken
darüber fassen, selbige auch unss mit ersten eröfnen wollet.
Sonsten verlangt unss zuvernemmen, wie ess mit dem General
Bannier stehe, und ob ess balt besser mit ihm werden möchte.

Gustavus Adolphus m. p.

616. Neubarg [i Pflalz-Neuburg] den 7 Oktober 1632.

Om krigsoperationerna; Konungens skäl att vända sig &t Sachsen; planen att
lemna Rikskan sleren i Ulm ; denne bör dock tills vidare nppskjnta resan
till K. M:t; Nürnbergs garnison.

Giistaff Adolph etc. Unnsere gnad etc. Das der feinndt
sich wiederumb zurück nacher Forchheimb wennde, verstehen
wier aus euern schreibenn gnedigst, unndt ob wier woll nichtes
desto weiniger mit unser armée, morgenn aufzuziehen unndt
nacher Dohnawert zu avanciren gemeint sein, werden wier
jedoch alda, bis wier eigentliche nnchricht haben, ob der feinndt

*) Denna bilaga har af utg. ej återfunnits.

854

mit ganzer armée oder nur einem theill wieder zurück komme,
subsistiren, unndt nach befindender beschaffenheit unnsere con-
silia formiren. Im fall nun der feinndt mit einem theill der
armée onmarchirete, weren wier gemeint des Pfalzgrafen Ldn
mit denen ihro assignirten trouppen alhier bleiben undt den
desseingn vortsezenn zulassen, iiir unnsere person aber vortzu-
gehen, unndt unns den Nieder-Sächsischen lannden zu nähern,
aldieweill die Sachen aldar in malheur gehen, unndt von kei-
nem andern redressiret werden können, zumahl da der König in
Böheimb in seinem schreiben, dessen copiam Ihr beiliegendt
zu empfangen, nit geringen Unwillen tesmoigniret, der Lanndt-
graf (wie Baudussin schreibt) disgoustirt nach haus kommen,
unndt theils Wetterauische grafen aub praetextu Lanndtgraf
Georgen ad restitutionem ablatorum zu zwingen, sich umb Stadi-
sehe hülf bewerben sollen, unndt die reformirten leichtlich et-
was, was das auch wehre, ausbrütten dorffen. Innsonderheit
wciln auch Dennemarck zur Werbung griffen, mit Chur- Sach-
senn, dem Lanndtgrafenn zu Hessen unndt andern in verständt-
nus stehen möchte, unndt seinne motus, wie sie auch fallen,
unns in alleweg gefehrlich sein könnten.

So erinnern wier unns das vor diesem von den Gesandten
von einner zusammensezung Engellandts, Dennemarcks, unndt
der Staaden-General umb die bilance zwischenn unns unndt
dem haus Osterreich zu halten meidung geschehen, unndt das
auch die Staaden-General aufm wege sein sollen unns wegen
des Zolls vor Danzig (an deme Ihr wist, wie hoch unns gelegen)
zu conveuiren, welche, da der trefes [o: tréve], davon gesprochen
werden will, vortgehen solte, leichtlich desto freyer sprechen
dörfften, unndt wir dahero änderst nit können, als in person
hinunder zu gehen, umb auf alle casus, den vaterlandt so viell
desto näher zu sein, acht zu haben.

Underdessen weren wier nochmahl resolvirt, euch in Clm,
von da auss die consilia zu regieren, Fürstenn unndt Stännde
in officio zuhalten, unndt alles zu unnserm besten unndt dem
bekandten desseign zu moderiren, zulassen. Dieweiln aber noch-
mahl einne notturfft sein will, das wier mit euch hieraus umb-
stenndtlich conferiren, unndt unnser consilia conformiren, Ihr
aber für dismahl, weiln in Nürnbergk nur Infanterie ist, unndt
euer person ohne cavallerie nit hazardiren sollet, zu unns, bis
wier euch gnugsame confoy schicken, nit kommen könnet, müs-
senn wier es dahin vorschieben.

855

Unikderdesseii, weill der feinndt wiederumb zurück g^het,
baltenn wier nit für rathsamb, das Ihr die garnieon aus Nürn-
berg ziehet, unndt die Stadt entblösset, sonndern werdet solches
bis zu unnser annderwerz Verordnung oder gewissere nachricht,
daa der feindt nit zurück, sonndern für sich gehe, bey euch in
der Stadt behalten. Wier haben euch solches in gnaden, mit
denen wier euch zuvorderst wollgewogen, nit verhalten wollen.
Datum Neuburg den 7 Octobris, Anno 1632,

Gustavuß Adolphuß m. p.

Anteckning: Pnesent. Kürenberg den 10 Octobris, Anno 1632.

617. Nördlingen den 10 Oktober 1682.

Om garnisonen i Nürnberg; skålen emot att angripa Bayern; plan att med en
konvoj afhämta Bikskansleren till Konnngen, för hrilken personlig öfver-
läggning med Bikskansleren år af största vigt.

Gustaff Adolph etc. Unnsere gnade etc. Unns ist euer
gestriges schreiben heunt dato zu recht worden, daraus wier
verstannden, warumb Ihr bedennckens traget, die garnison aus
Nürnnberg zuführen, was Ihr auch sonnsten bey itziger des
feinndts bewantnus vorzunehmen, räthlich erinnert. Nun las-
senn wier unns zuvorderist euer Sorgfalt gnedigst gefallen, ha-
ben auch die ausfuhrung der garnison selbstenn anders nit als
auf den fall, wan der feinndt mit gesambter macht an die Elb
gehen solte, verstannden, unndt ist sehr woU gethann, das Ihr
die Stadt, so lang der feinndt darumb liegt, nit entblössen wollet.

Die vorgeschlagene impresa auf des Beyerfurstcnn troup-
penn betrefFent, were zu wünschen, das wier solche effectuiren
könten. Wier sehen n aber nit, wo wier für das volck zu leben
nehmen selten, zweifeln auch nit, der feindt möchte solches
zeitig innen werden, sich retiriren unndt unns, da wier i[h]m
folgen wolten, an ort unndt stell führen, da wier wegen hun-
gers anders nit als prsBsentissimam ruinam unnser armee zuge-
wartten betten.

Wier möchten aber wünschen, das wier wegen dieses unndt
vielem andern mit euch unnterredung pflegen möchten, weiln
wier auch nit woU zuvor resolviren können; solches seye dann
geschehen, sein wier entschlossen morgen zu früer tagczeit mit

856

der cayallerie aufzubrechen, unndt, so weit als wier immer kön-
nen, gegen Nümnberg zugehen umb zusehen, ob wier über-
morgen ein convoy hinnein schicken, unndt euch zu unns he-
raus bringen möchten.

Im fall auch der feindt die Stadt vorbey were, weren vrier
nit ungeneigt, die garnison aus der Stadt zuziehen unndt zuver-
suchen, ob wier dem von Wallenstein, der durch den abzag
des Beyerfiirsten unndt Gallas regimenter, treflich geschwecht
sein mus, eines bringen möchten. Da aber solches nit angehen
wolte, könten wier unns mit Herzog Bernhardten coniungiren
unndt den bewusten dessein vortsezen.

Haben euch solches zu euer nachricht in eil nit verhalten
wollen unndt erwarten unterwegs wegen empfang dieses Schrei-
bens euer nachrichtlich advis. Datum Nördlingen den 10 Oc-
tobris, Anno 1632.

GuBtavus Adolphus m, p.

ütanpä bref veta omslag är skrifvet : DanckelspÜhl, Rotenburg ant so forth
ahn (7) auff Nürnberg. Cito, citOi citissime. Nachts amb 12 abgangen.

618. nmenaa den 23 Oktober 1682.

Att om möjligt förse ett par officerare med mönsterplataer.

Gustaff Adolff etc. Unsere gnad etc. Kegenwertige zween
officier von dem Truxesischen regiment, einen Obristlieutenant
unndt Major, haben wir an euch zu dem ende verwiesen, das
Ihr sie mit tauglichen musterplezen accommodiret unndt ver-
sehet, weill sie nicht allein ezliche rittmeister schon wider bey
der handt haben, sondern sie auch wegen ihres Obristen ver-
gangnen faulte fast unschuldig befunden, ihnen auch sonsten,
weill sie Ghurlender, ihre accommodement gern gönnen möch-
ten. Imfall Ihr aber keine gelegenheit für sie finden soltet,
wollet Ihr ihnen ein pass ertheilen unndt sie wider an uns re-
mittiren, denn wir auf den entstehenden fall sie in der Schle-
sien zu accommodiren geneigt sein. Unndt wir verbleiben euch
mit königlichen gnaden woU beygethan unndt gewogen. Geben
in unsern hauptquartir zu Ilmenau den 23 Octobris, Anno 1632.

Gußtavus Adolphus m. p.

857.

UtanBkrift: Dem wollgebomnen, tiimserm unnd onnseier Reiche Bath,
Canzlera, nnnd zu den Schwäbischen, Franckischen unndt beiden Rheinischen
Creissen auch darin befintlichen Armeen Legat besonnders lieben unndt getreuen
herm Axel Ochsenstim, Preiherm zu Kijmito, Herrn zu Viholm und Tijdoen etc.
Rittern.

619. [Arnstadt den 24(?) Oktober 1682].

Om styrelsen i Schwabiska, Frankitka och de båda Rhenkretsame m. m.

Instruction, hvareffter Kongl. M:tt vill, att Cantz-
lern her Axell Oxenetiern etc. sigh uthi directionen
af Kongl. M:ttz saker i desse Öfver-Creytzerne rätta
skall»).

1. Effter Kongl. M:tt genom tijdernes och sakernes förlopp
i Saxen förorsakas, att i persohn gåå dijt nedre, och förmedelst
Gudz nådige bijståndh, sökia dedh verfallene (!) väsendh att re-
dressera, så, på dedh sakerne i Kongl. M:ttz frånvahru icke
motte här oppe i landet vara uthan direction, och således af
sigh sielff förfalla, därföre hafver Kongl. M:tl allernådigst be-
hagat sin och Sveriges Rijkes Rådh och Cantzler, her Axell
Oxenstiern etc, att förordna och authorisera till sin Legat i
desse Eheiniske, Fränckische, Schwäbiske och Burgundiske kreyt-
zer, där så kriget att dirigera som på Ständerne jempte Kongl.
M:ttz stat i föreskrefne kreytzer, att hafva acht och inspection,
dedh dhe i devotion må holles, och alle fahrlige consilia, emot
Kongl. M:ttz stat företagne, i tijdh förfahras, afvärias och för-
skingras, så att dhe till execution icke komma mage, och att
staten medh sine dependentier må conserveras, Kongl. M:tt till
trogen handh.

2. Och så mycket krigedt vedhkommer, hafver Kongl. M:tt
sådan disposition giordt, att fyre arméer uprättas skole, hvar-
dera af fempton regementer till footh och femptio compagnier
ryttere, en armée uthi hvar creytz, begripendes därunder [de]
nödhvendige garnisonerne: Den ene arroéen, som i Rheiniske
kreytzen formeras till dess defension och rensningh, hafver
Kongl. M.tt förordnat till hufvudh Phalsgraf Christian och i
hans frånvahru RheingrefFve Otto. Öfver den i Elsas och Bur-

*) Rikskanslerens egenhändiga concept till denna instmktion, ehuru i vissa
här nedan anmärkta punkter afvikande från originalet, finnes i behåll i Oxen-
Btiemska samlingen, R. A.

858

gundiske creytzen Feltmarskalcken her Gustaf Horn och ho-
Dom tili adjutant, såsom Generallieutenant öfver cavalleriet där-
oppe, Rhingrefve Otto Ludvijk. öfver den i Swaben och emot
Beyern Generalen her Johan Baner och honom till hielp Gene-
ralmajoren her Patrich Rödwin. Ofver den i Francken, kundhe
interims vijss Grefve Krafft af Hohenlohe *eller öffversten Slam-
mersdorff*), till dess en annan blifver förordnet, commendera.
Desse skole föra hvar på sin ort actiones belli, såsom deres in-
structioner och memorialer uthvijse, och altijdh vara plichtige
att medh flijt sij därpå, dedh sakerne icke taga skadha, och,
där endera parten nödh lijdher, att han af dhen andre secun-
deras. Men i gemeen, och så vijdt dedh skee kan, för orternes
aflägenheet skuldh, skole dhe ordre och direction i krijgedz
summa af Cantzlern annamma och dhen föUia, serdeles där tij-
dhen någon förändring fordradhe, och fördenskuldh idkeligen
medh Cantzlern correspondera och hans adviser förnimma.

3. Därnäst skall Cantzlern sigh vinläggia eiFter all möije-
ligheet, att föreskrefne fyre arméer mage komma på benen, och
regem en terne, effter som dhe ähre af Kongl. M:tt förordnedhe
och quarteredhe, completteras, achtandes föret, att dhe effter
förordningh, och till dess annatt manéer till deres underhåldh
finnes kan, blifva uthur quarteren försedde och försörgdhe. Se-
dhan, att dhe icke mehra landedh och städerne afpressa, ähn
Kongl. Maj:ttz oppehollesordinance dem tillägnar, och sijdst
att officererne uthi rattan tijdh Stella deres compagnier till hest
och footh complette in, effter som Cantzleren dem genom för-
ordnadhe commissarier mönstra låtha skall, och, där någon åå
sagdhan dagh icke steiler sitt compagnie eller regemente com-
plett och hafver lijkväl nutet fördelen, att han då steiles för
rätta och straffes effter sin brott till lijff, ähra eller refusion af
nuten fördeel. Vedh denne punct skall Cantzleren fuUer föUia
den quarterordningen, som giordt ähr, och dhen icke uthan de-
sto vichtigere skääl förändra. Men där han förnumme någon
partialitet af Generalstäthollerne vore teed i distributionen, skall
han vinläggia sig om att redresseran och så laga, att billighee-
ten och folckzens skälige underhåldh må enkannerligen respec-
teras. ^Dcssföruthan, effter Kongl. M:tt hafver af Münchens
resterande brandskatt förordnat på hvart compagnie ryttere 400
rijkzdaler, och dhe där emot lofvat att vele stilla Kongl. M:tt

*) Orden inom asterisker fattas i Rikskanslerens oonoept.

859

in complette compagnier, därföre skall Cantzleren sij tili och
göra sin flijt, att dedh motte effectueras*).

4. Alle platzer af importance, skall han sij till, dedh dhe
effter förordningen blifva medh garnisoner försörgdhe, och til-
holla generalerne, att dhe däruthinnan icke finnes försumblige
eller låtha skee någon skadha. Uthi Swaben skulle enkanner-
ligen Nörlingen**), Aufgjsburg, Rhein, Höchstatt, Laugingen och
Ulm ***) tages i acht; i Francken, näst Nürenbcrg, skall haff-
ves öga på Würtsburg, Sweinfurt, Oxefurt, Carlstadhf) och
Königshoven; i Rhinske creytzen på Franckfurt, Mentz, Trar-
bach, Lahnsten, Mannheimb och Wormbs; i Elsas på dhe plat-
zer, som där finnes mest att vara af importance och fienden
opponerade; doch så att desse och fiere ortar medh garnison
försterckes eller försvages, såsom fienden och fahran ähr nähr
eller fiärran, och dhe finnes att vara af importance; doch al-
tijdh dedh så modererandes, att arméen icke för mycket för-
svagas och distraheras.

5. Han skall och hafva upsyn, att dhe städer och ortar,
som Kongl. M:tt hafver förordnet att fortifi.ceras, mage ful-
bördas och Stellas i vercket, såsom ähre i Francken: Swein-
furt, Königshofen, Oxefurt och Würtsburg; i Swaben: Augs-
purg, Rhein, Höchstett och Laugingen; vedh Rhenströmen och
Meynströmen: skantzen geent emot Mentz och Högst; och skall
han göra prseparatorier till att byggia en godh skantz af 4 ba-
stioner på Mentzische sijdhan geent emot Castel, så en vidh bro-
endhan vedh Aschafi^enburg, och sijst beflita sigh om att lätha
reparera Manheimb, hvar icke på en tijdh, doch alt effter han-
dhen och tillholla ståthollerne och guberneurerne hvar i sin
stadh att göra medh flijt sin devoirff).

6. Så skall han låtha sigh vara anläget, att festningarne blifva
på en rum tijdh försörgdhe medh victualie, amunition af örlogh
och all annan nödhtorfft; såsom och att medelen måtte bringas
tillväga, soldatescan, den tijdh hon i garnison ligger eller bru-
kes i felt, må kunne medh sine ordentlige lähningar underhol-

*) Orden inom asterisker fattas i Bikskanslerens concept.
**) Namnet är af Konungen själf tillskrifvet i kanten utan signering.
***) I stället för de tre sista namnen står i conceptet: »och de ortar som
ligge vedh Lecken och Donau».

t) I oonceptet saknas de två sista namnen.

ft) I conceptet lyder denna §: Han skall och haffua apsjn, att de städer
och ortar, som Kongl. M:tt haffuer förordnatt att fortificeras, serdeles den ny-
anlagde skantzen vedh Menz mä fulbordas och Stellas i full defension medh
första lägenhet, tilhoUandhes BtådthoUerne och andhre hvar att göra sin devoir.

860

lee, och knech tarne få därtill deres comissbrödh 1^^ ^ *o™ ^^"
gen, och rytterne hvar 2 u^); effter 8om han sigh och därom till
dedh högete skall beflita att dirigera sakerna medh första där-
hen, dedh sådane medell vedh handen skaffes kunne, forme-
delst hvilke lähningarne mage kunne prasteres, sompt af åhr-
lige renterne och flere sådane tillfälle, sompt genom den con-
tribution, som han hoos ständerne kan framdeles upbringa.

7. Effter och stoor macht påligger, att en godh provision
och förrådh, så på victualie, som amunition af örligh, aampt
vapn och värrier förschaffas till arméen och feldtaget, nähr dhe
af nödhen eller per occasion skole företagas, och dedh alt må
hafves och hoUes på dhe ortame, där dedh säkert kan liggia
och bequembligen komma, föras och hemptes till armeerne.
Därföre skall Gantzlern låthe sig vårdha, att sådan provision må
göras i Swaben, uthi Au[g]8burg och Ulm**); i Francken uthi
Würtsburg och Swinfurt***); i Rhenisko creytzen uthi Hanau
och Meyntzf); i Elsas pä dhe ortar, som där kunne synes be-
quembst; i Würtenberger landh i Heilbronn, eller någon an-
nan bequemb ort. Och så mycket victualie vedhkommer, skall
Gantzleren göra sin flijt att bringa up till hvar kreytzes maga-
sin 54,000 m alter roggen jempte vijn effter förslagen, den ta-
gendes till en deel, så vijdt landcdh låtha kan, någre hundrede
malter uthur hvart quarter, resten förskaffedes anten af rentome
eller medh uphandling, såsom han best kan och dedh sigb göra
låther medh minste Kongl. M:ttz omkostnadh. Vapnen och am-
munition af örligh skall han göra magazin åth i föreskrefne or-
tar och dem bestella anten i Suhl genom Hertigerne af Saxen,
genom Kongl. M:ttz factor i Franckfurt och så den i Basell,
som sigh praßsenterat hafver, eller andre; och där Gantzlern
inge andre uthvägar finner, må han medh vexel retirera sigh
på Gammereren eller Kongl. M:ttz förordnadhe factor i Ham-
burg ff).

8. Så moste han och tillsij, att festningarne, så och 4
partftt) hvar armée, medh nödhtorfftig artillerie, materialier,
bestar och mehra dess nödhtorfft motte försöries, så vijdt dedh

*) Orden inom asterisker saknas i conceptet.
**) I conoeptet tillftgges: >och Lauingen».
♦♦♦) I conceptet tillägges: »och Nördlingen så och Winsheimb».
t) I conceptet tillägges: «RtLsselsheimb, WormbB».
tf) I stället för hela sista hälften af § 7 från orden: >knnne synes be-
qvembst»; står i oonceptet: »och där Heidelberg på någott sätt vore att empor-
tera, ded då provifiion i Heilbron göras motte».

ttt) Orden: »fästningame, så och å part» — saknas i oonceptet.

861

D&gonsin görligt ähr. *I lijke motte skall han göre sin flijt,
att erhoUa broerne öfver Rheen och Dohnströnierne, låtha be-
tala skeparne väl, så att dhe godhvilligt blifva vedh tiänsten,
underhoUa folcket och alt brotyget och göra i tijdh all praepa-
ration därtill, så att dhe kun ne uthlegges, Dähr så behöfVes*).

9. Hans åhoge skall och vara däröfver, att justicien i ge-
meen i Kongl. M:ttz egne landh och serdeles disciplinen hoos
Soldatesken blifver achtat och öfvat, så att landen och vägerne
effter möijeligheet fredhes, och hvars och ens nähring säkert,
så vijdt dedh för fienden kan skee, må drifyes, och fördenskuldh
gifva acht opå generalerne och deres underhaffvende, så och
generalståthoUerne, gouverneurerne, commissarierne och flere,
som ähre till regeringen förord nadhe, i landh och städer, att
dhe sin commission taga i acht, och förrätta medh flijt och
trooheet.

10. Men aldenstundh hvarken justitie eller disciplinen kan
holles, eller något annatt fruchtbarligit förrättas, medh mindre
medcll ähre vedh handen att fortsettia desseinerne och uppe-
helle och contentere krigzfolcket och andre tiänstemen medh,
så skall icke mindre Cantzlerens åhoga ståå däreffter och hafi^va
en upsyn medh alle dhem, som ähre förtrodde i föreschreffne
kreytzer, att handtera ährlige renter, extra ordinari inkompster
eller contributioner, hvadh heller dhe generaliter och commis-
sionsvijss eller och in specie medh visse fögdherij eller sorter
af inkompster hafve att göra och fördenskuldh veta sin devoir
vara att sij dem på händerne, dedh åhrlige renterne i tijdh in-
kräffias eller och lefvereras effter adsignationen, contributionerne
uptages, caducer vendes till Kongl. M:ttz tiänst, och bringes
till cassam, och, så fraropt dedh ähre vahruT, som förytras mo-
ste, att dhe då pä bäste sätt och till Kongl. M:ttz tiänst mage
infordres, förvahras och föryttras, så att icke något, som kan
göres till nytta, blifver förrycht eller otroligen medh handlatt.

11. På samme sätt skall han och låtha sigh vara anläget,
att dhe viindne landh och städer, som falla till Kongl. M:ttz
Cammar, medh sine rättigheter och regalier mage erholles, och
icke af egensinnige, egennyttige, uthan Kongl. M:ttz tillståndh,
breff och segeli, distraheras. Serdeles att tullrättigheterne sampt
contributioner, och hvadh därunder begripes, ju mage oprsejudi-
cerede blifve, och, där så hände, att någon sigh sådant till-

*) Hela deo senare inneslutna delen af § 8 saknas i oonoeptet.

862

mätte, och han dedh icke medh maneer kundhe hindra, medh
mindre våldh brukas moste, då skall han tijdeme och statum
rerum väl «stimera *och rätt dijudicera, och, effter som tiy
dherne ähre, an ten stricte procedera eller differera pä en tijdh,
doch altijdh uthan Kongl. M:ttz förfängh. EUiest skall Gantz-
lern i medier tijdh väl öfverväga, hvadh regalia, sub jure supé-
rioritatis, Kongl. M:tt sigh bör förbehoUa i sine g&fiVor, och
icke tillstädia dhem, som gäffver undhfånget haffve, att tillvälla
sigh dem under hvariehanda praetextu. Och, där han förnim-
mer KongL M:ttz donationer vara därhen att förstå och föra
någon orätt meningh medh sigh, skall han låtha concipera ett
rätt formulär, som i Cantzellien brukes skall, cum reservatione
jurium superiorita tis och sij till att få dem andre förre tilbakars
igen. Doch dette exequerendes icke annars ähn i rattan tijdh*).

12. Förster, Ständer och Städher, som medh Kongl. M:tt
ähre allierede förmedelst visse pacter, såsom och dhem, medh
hvilka inthet ähr slutet, men lijkväl i vercket till effcct af alli-
ancen dragne, skall Cantzleren tractera discretement, så att de-
res affection må erhoUes och dhe vedh pacterne blifva stadige,
och ju continuera uthi sitt begynte proposito. Men icke deste
mindre altijdh haffva på deres consilia och actioner (så vijdt
dhe ähre att penetrera och recognoscera) ett flitigt öga, att fö-
rekomma och afvärria alt dedh fahrligt ähr, och så Kongl. M:tt
i tijdh åthvarna.

13. På naboor och grannar, såsom serdeles Franckrijke,
Lottringen, Sweitzerna, Nederlandh, och så neutralisterne, Chur-
f ursten af Trier, Land hgref ven af Hessen-Darrostadh, skall han
och gifva godh acht, undhvijka, så mycket sigh medh säkerheet
göra låther, alle onödige strider, hvadh medh godhe ordh kan
nåås, adpaisera, och, där någon stridh sig ville uphäffva, den-
samme sökia till bequemere tijdh att differera. Elliest så vijdt
man dem i någor måtte till Kongl. M:ttz tiänst kan niuta och
bruka, skall han sigh inthet försuma, görandes icke deste min-
der en åthskildnat emellan persohnerne och status, så att den,
störst« fahran ähr af, mast respecteras, och dhen mindre kan,
mindre ansees, och lijkväl så att han, icke alt lijdandes, drager
Kongl. M:tt sielff difficulteter på halsen. Kongen i Franckrijkes

*) I stället för den inneslutna sista delen af § 11 står i conoeptet: »hin-
dradt medh macht, nähr icke någon oljcke ähr däraff till befara, men där ap-
parence till någott sådantt ähr, då, med protestation och sådane rettegongs-
hielper, hindra Kongl. M:tK praeindiciam och differera saken till bettre, beqne-
mare tijdh».

863

actioner moste han för alt achta, och, där denne lägger någon
armée emot Tysklandh, ju altijdh see till, att Hans Kongl. M:ttz
landh och platzer icke ähro obeväpnedhe, tergmonierendes icke
deste minder alt förtroendhe, sä länge inthet något fiendtliget
af dem företages, effter som han sigh medh dem Franzoser i
Trier och Coblentz skall om godh correspondence vinläggia,
så länge dhen erholles kan.

14. Oppenbare fiender belangende, såsom hus Osterrijk,
Beyern och flere deres lijkc och dependentier, där sigh medh
dem någon occasion praesenterar till fredztractater, serdeles där
dhe dem sielfiVe soUicitera, skall Cantzlern mage dhem höra,
alt hvad ad justificationem causas länder, discurrera, göra fuUer
hopp, men inthet sluta, uthan differera saken till Eongl. M:ttz
resolution, med förtröstning på favorabel relation, icke låthen*
des occasionerne löpa uthur händerne, och doch alt lempnandes
oprsejudicerat till Kongl. M:ttz egen resolution.

15. Kongen i Böhmen skall han hantera medh skälig re-
spect, altijdh seendes därpå, att dhe fasta platzer blifva i Eongl.
M:ttz händer, hvadh heller dhe alleredha inne ähre eller inta-
ges kunne, såsom och behoUa contributionerne af landen och
quarteren för soldaterne samt munsterplatzerne i Churfurstens
landh, icke tillstädiandes honom någre värffningar på sin egen
handh, men, där han sin residentz hafver taget i Alzey, skall
Cantzlern låtha åhrlige renterne däraf odisputerat, icke consen-
terandes därtill och icke heller sigh opponerandes, uthan låtha
dedh stå till Kongl. M:ttz egen resolution.

16. Öfver vår Christelige religion, Augspurgiske confes-
sions, skall Cantzleren hafiVa öga i dhe vundne landen, så ca-
tholiske som calviniske, att den må blifva erhoUen genom Guds
nådhe, och i Phals, där Lutterske församblingar finnes, och så
Lutterske predikanter ordineras, och i dhe vundne catholiske
ortar altijdh en kyrckia eller två effter tarfFven tages till den
Lutterske församblingen, dem andre oturberade i sin conscientie
och gudztiänst, där den tilförendhe finnes, och fördenskuldh
beflite sigh om, att i hvar kreitz förordna en superintendent
och consistorium, som på alle kyrckior och skoler pro tempore
och interimsvijss hafve upsyn.

17. Han skall och sij till, att dhe förlupna och afvekne
catholiske, icke uthan deste större raison blifva admitteradhe i
landet igen och mindre att besittia sine godz, uthan Kongl. M:ttz
special tillåthelsse.

864

18*). Effter och Kongl. M:tt och landedh stoor skadha och
förtreet tillfoges af licentieuse officerere och soldater tili hest
och footh i muiister platzer, durchtag, quartccr, medh röffvande,
plundrande och annatt slijkt, så skall han anstella en starck In-
quisition på alt dedh, som härtill skeett ähr, och dedh flitigt
låtha antekna. Finnes någon, som öfver ordningen hafver giordt,
och ähr skäl till, dä citera honom för rätta, hvadh heller han
ähr där tillstedes eller annorstädes, och sådant in för Consilio
Formato, så frampt dedh en högh officerer ähr, och stände de-
res sententie till execution uthan alle nådher, hvadh heller dedh
geller an[ten] lijff, ähra eller godz; samme process observeres
medh andre officianter eller commissarier.

19**). Alle heemlige meneer och correspondencer, som en
eller annan drifver, skall han medh flijt observere, hindra effter
möijeligheet, dedh skäligt ähr, och afskära des occasioner.

20. Tvert emoot, där Cantzlern någre correspondencer i
Franckrijkc eller Italien kan anstella och få sådane persohner,
därtill ähre tiänlige, att förfahra deres menéer i tijdh och dem
förebyggia, skall han göra sin flijt däruthi och, hvadh skäligt
ähr, därpå spendera.

21. Desse föreskrefne ährenden och andre, som däraf de-
pendere, och sigh dageligen yppandes varde eller kunne i Kongl.
M:ttz frånvahru, förtroor högstbemälte H. Kongl. M:tt Cantzle-
ren till att föreståå och förrätta medh trooheet, flijt och beste
discretion, och, där något particular förekommer, som här icke
ähr beschreffvet eller häraf kan dijudiceras, så må Cantzlern
pro re nata, så vijdt dedh ähr af nödhen och periculum in mora,
disponera däröfver till Kongl. M:ttz vijdhare resolution, och
såsom dedh kan till Kongl. M:ttz tiänst försvaras.

22. Men effter landen ähre vijdha, däruthi liggendes mäch-
tige Ständer och Städer, Kongl. M:ttz egne landh af åthskijl-
lige humorer, intentioner, lagh, seder, privilegier och religion,
och därjempte landzens ordningar och stat i denne tijdh myc-
ket pcrturberade, så att Kongl. M:tt icke allenast finner diffi-
culteter vercket att uthföra, uthan och saken att vara desperat,
medh mindre ett Consilium formeras, som så väl uthi Justitien
som financerne och deres disposition tager sigh saken an och
den medh flijt och betenckiandhe menagerer; h vårföre och Kongl.

*) Hela denna § fattas i conceptet.

**) = § 18 i conoeptet, hvarefter sedan äfven do. följande punkteroaa num-
rering rättar sig.

865

M:tt hafver gott funnet att anrätta *tvenne Consilia*); ett Con-
«ilium formatum af visse persohner, och gifvet dhem nödhtorff-
tig authoritet och fullmacht hoos H. Kongl. M:tt och i dess
frånvahru att administrera Justitien, disciplinen *och elliest medh
sitt consilio adsistera regeringen i dedh, som Kongl. M:ttz tianst
och saksens bchoff kräfver; dedh andre Consiliura skall hafFva
uppsyn på alle**) renter och inkompster, deres disposition, in-
techt, utgifft, föryttring och rekningar; så på alle Kongl. M:ttz
regalia fisci***), aldeles effter dhe instructioner****), som där-
ofver in genere och in specie fthre författadhe och uthgifFne,
hvilkef) genom denne Cantzlerens instruction inthet ahre af-
skurne eller förminskadheff), allenast att Cantzleren skall veta
Kongl. M:ttz villie vara, dedh han desse consilia fff) söker efter
all roöijeligheet att anstclla, drifva och bringa i sin perfection,
adsistera dem in genere och in specie, att dhe sitt kall obehin-
dradhe mage kunne förrätta, genom dem mast göras och gåå
låtha, hvadh till Justitien och financien hörer, sij dhem på hän-
derne och dirigera deres consilia, att dhe icke löpa emoot H.
K. M:ttz intention eller gagn, och så directe som indirecte lå-
tha sigh vara anlaget, att desse Consilia medh godhe duglige
Rådh och andre tiänere mage varda försörgdhe. Och effter
(Jreffve Philip Reinardh af Solms ähr af Kongl. M:tt till dess
ordinari Praesident förordnedher, så må Cantzleren sig medh
honom om en viss instruction förena, den Kongl. M:tt till att
ofversij och ratificera öfverschicka, och lijkväl i medier tijdh
stellat i vercket och bruka föreschreffne Consilio till Kongl.
M:ttz tianst.

23. Hvadh mehra ähr, dedh varder Cantzleren sielff in
tempore et loco betrachtandes, observerandes och görandes,
hvadh han förståår ländha till Kongl. M:ttz tianst. Actum ftft)-
Gustavus Adolphus m. p.

(Sigill.)
Originalet är renskrifvct med kopisten F. M. Schilhers hand, men är, lik-
som Bikflkanslerens egenbändiga concept, utan datum. Enligt Chemnitz, I: sid.
436, ntnämdes Bikskansleren till legat i Arnstadt den 24 Oktober 1632. Utan-

*) Orden inom asterisker saknas i conceptet.

♦♦) Det här inneslutna stycket lyder i conceptet: »så altt anedt som till
regeringen börer, enkannerligen att haffua uppsyn på alle».
*♦♦) Ordet saknas i conceptet.
•♦♦♦) Conceptet bar: >den in8truction>.

t) Conceptet: »ähr författat och uttgifuen, hvilken> . . .
ff) Conceptet: >af skuren eller förminskattt.
ttt) Conceptet: »dette Consilium formatum»,
ttff) Datum saknas.

Axel Oxenstierna II. t. 55

866

skriften på det föreg&ende brefvet visar dock att utnämningen skett något tidi-
gare, men sannolikt synes, att instruktionen är af nyssnämde dag.

620. [Arnstadt den 24 (?) Oktober 1682].

Om underhandlingarne på det tillärnade mötet i Ulm.

Memorial, som Kongl. M:tt hafver lathet gifva Cantz-
lern till underrättelse på den (!) Ständernes af desse
fyre kreytzerne, Swabiske, Fränckiske och bådhe
Bheiniske möthe i Ulm anstelt.

1. Effter sakerne och aerdelee krigedt emot denne svåre
fienden fordrer en enig sammansettning deres, som interesse-
rede ähre i dedh gemene väsendh i Tysklandh, så och visse
arméer till defensionen och fiendens förföUielse, och sijdst till
deras uppehälle så och krijgzdisciplin godhe och sufiisante me-
dell, därföre hafver Kongl. M:tt gott funnet att sammanschrifva
föreskrefne fyre kreytzers Ständer till Ulm, och där gifvit Cantz-
lern Axell Oxenstiern etc. befallningh att på Kongl. M:ttz väg-
nar tilbörligen förehoUa dem sakernes tillståndh, fahra, landens
förderfF, deres egen ruin och således sökia hequemligen att dis-
ponera dem till att medh flijt sammansettia sigh om sin väl-
färdh, dedh gemene beste och så finna medell sådant att exe-
quera.

2. I processen skall Cantzlern, dedh meste han kan, ac-
commodera sigh deres sedhvanar och humor; men in realibus»
skall han intendera på effterskrefne trenne puncter: 1) Skall
han göra sin flijt, att bringa dem till, dedh dhe sigh afskijUia
ifrån Keijsaren, honom inthet mehra agnoscera, uthan heller
renunciera medh alle och directe, om dedh kan nåås, eller ju
indirecte, och i samma stadhen sigh starckare obligera till Kongl.
M:tt och under dess direction och protection. 2) Att dhe sigh
sammansettia, att uthföra dette kriget emot Keijsaren och alt
hans anhang, förknippandcs dem hoc respectu så starckt medh
Kongl. M:tt och under sigh tillsammans, som mest möijeligt
ähr och sigh göra låther. 3) Och sijdst och principaliter, att dhe
inventera sådane media, som dhe af Kongl. M:tt föreslagne och
ordinerade arméer kunne underhoUes medh, och disciplinen
conserveras.

3. Där må Cantzlern låtha dhem deres frije deliberation
och höra, hvadh dhe föregifva, men anten på lychtonne eller

867

och ab initio, såsom dedh sigh best passar, slå dhem före Sta-
tern es i Nederlandh exempel, och dedh medh åtskijllige skäl
beskönia, att inge medell ähre bettre och raisonnablere, ähn att
en accis ladhes på dhe förnembste consumptible vahrur, som
ähre vijn och ööl, brödh och kött, och där giordes en ordinance
öfver.

4. Vedh samnie hjelp moste observeras, att ingen högh
eller lågh blefve frij; att dhen accisen gåffz i städerne och
marckfleckerue, att dhen arrenderas Ständerne sielff och serde-
les åth dhe store städerne, som kunne skiuta penninger föruth,
på visse terminer.

5. Skälen, som till att persuadera brukes, skole heemstel-
les Cantzlerens discretion. Ofver ordinancen och quantiteten
moste han medh Ständerne consultera och sluta och tågan så
högt, som han högst nåå kan, och ju vinläggia sigh om att
bringan boos städerne och Ständerne uth till anticipation, halff
Qärdepart eller månadhtaals, på dedh han deste bettre må finna
i tijdh medell att con tentera krigzfolcket och redresscra dis-
ciplinen.

6. Men hvar han dette icke kan nåå, som doch icke ähr
förmodheligt, skall Cantzleren remonstrera Ständerne deres
oskäligheet, excusera Kongl. M:tt öfver exorbitantierna, prote-
stera öfver den olägenheet, som kan däraf föUia, och icke deste
mindre i dhe vundne catholiske landen och på strömarne sökia
att settia föreskrefne accise in, och i resten fahra fort medh
quarteren.

7. Men där Ständerne sigh väl eller ju till nöije någor-
lundhe accommodera, skall Cantzleren iblandh föreskrefne punc-
ter och så föreslå förändring medh Cammerrätten i Speyer, att
dhen må bestelles de novo, och sådant först discursvijss in pri-
vate, så länge humorerne ähre sonderedhe, och där han finner
inclination därtill, då alldeeles ex professo drifva saken till be-
slut. Men om han finner Ständerne därifrån skyy, skall han in-
thet rörat, uthan låthe kommet an på Kongl. M:ttz egen dispo-
sition i rattan tijdh att anstella; skall icke deste minder per
occasion göra sin flijt att araovera keijserlige praesidenten och
andre suspecte persohner uthur Cammeren i Speyer [och] att
göra praeparatoria till förandringh.

8. Effter och till deste bettre disciplin och saksens uthfö-
ring hörer, att Ständernes i föreskrefne kreytzer undersåther
och vasalli icke mage frijtt blifva i tiänsten hoos Keijsaren och

868

coDtrapartiet, så skall Cantzlem och låthe sigh anlaget vara att
bringa till väga, dedh alle Stäudernes undersäther och vasalli*
som tiäna p& andre sijdhan, mage avoceras per publicum de-
cretum, och dhe, som häreffter taga tiänst eller och icke skillia
sigh därifrån innan försatt termin, raåge vara declaTeredhe skyl-
dighe perduellionis, och deres godz confisceras under herskapet
och icke blifFve ledhne iblandh andre och mycket mindre niuta
någon arfzrätt etc.

Hvadh nu vijdhere passerar, skall Cantzleren idkeligen Kongl.
M:tt ad visera och förvänta dess resolution. Actum ...*).

Gu8tavus Adolphu8 m. p.

(Sigill.)

Originalet är renskrifvct med kopisten F. M. Schubers hand och är troli-
gen gifvet samtidigt med föregående aktstycke. Utom att det är skrifret med
samma slags bläck och papper, som detta, finnes äfven bland Rikskansleren^
bief från K. M:t ett originalkreditivbref för Rikskansleren till samtlif^a till Ulm
församlade furstar och ständer, hvilket bär of van angifna datum.

621. Arnstadt den 24 Oktober 1682.

Fullmakt att rätta missbruk och öfvergrepp af donatarier i de i öfre kretsame.

Wier GustafF Adolph etc. thuen kundt, demnach wier ver-
nemmen, welcher gestalt die von unns bishero aus königlicher
milde unndt gnaden ertheilte donationes von etlichen zu weit
extendiret, unndt dahinn gezogen werden wollen, als ob sie.
vermöge unnserer donation, entweder unnsere auf den strömen
habennde zolle für sich zuerheben oder selbsten dergleichen,
besonnders an denn Meinstromb, anzustellen unndt als unnser
jus superioritatis zu gebrauchen befugt weren. Wan dann sol-
ches wieder unnsern willen unndt meinung als auch jemanden
unnsere donation zu usurpirung des von unns vorbehaltenen
rechtenns zugebrauchen für unbillich**), als habenn wier nit
allein einne notturfft befunden, zu vorkommung fernerer Un-
ordnung, unnsere declaration hierüber ergehen zulassen, sono-
dern wier haben auch unnscrm unndt unserer Reiche Rath,
Cantzlern, unnd zu den Schwäbischen, Fränckischen unndt bee-
der Rheinischen creissen auch darin befindtlichen arméen ge-

*) Datum saknas.
♦*) Något ord synes här vara i meningen uteglömdt.

869

voUmechtigtenn Legato besonnders lieben unndt getreueu, dem
wollgebornnen herrn Axel Ochsenstiern, Freyherrn zu Kymito,
Herrn zu Viholm unndt Tijdoen, Rittern, gnedigste commission
unndt vollmacht aufgetragen, geben ihme auch hiermit dieselbe
in bester form unndt weise, das er in einem unndt andern orth
die hierinnen vorgehende excess vornehmen, solche abschaffen,
ferners auch mit den Stänndcn wegen des unns competirenden
rechtenns endliche abred nehmen, unndt was zu manutenirung
unnserer superioritet unndt bestens er der notturf't unndt bil-
ligkeit nach guet finden wirdt, constituiren, sezenn unndt ord-
nen solle. Wollen unndt bevehlen allen den uuscrigen, wes
stanndes oder charge die seyen, das sie obgedachten unnsern
gevoUmechtigten Lcguto an unnser Staat hierzu volge unndt
gehorsamb leisten, undt ihrer Schuldigkeit nach gcbüerend an
die hanndt gehen sollen, unndt ersuchen die andere nach dero
stanndt in freundtschaft unndt gnaden, dus sie der billigkeit
geleben, zu unnserm schaden nichtes ferners beheupten oder
gestatten, sonndern unnsere ihnnen erwiesene freundtschaft unndt
gnade, zu unnserm unndt dem gemeinen besten, vielmehr als
unnserm praejudicio verwenden wollen. Uhrkundtlichen habenn
wier diese vollmacht mit eigenen handen unterschrieben, unndt
unnserm königl. secret beglaubigen lassen. Signatum Arnstadt
den 24 Octobris, Anno 1632.

Giistavus Adolphus m. p.

(Sigill.)

622. Erfurt den 28 Oktober 1682.

Med interciperade bref; ordre med afseende på krigsröreleerna.
GustafF Adolph etc. Unsere gnad etc. Wir übersenden
euch hiemit etzliche intercipirte Wallensteinische schreiben, so
unss zwar erst itzo zukommen*). Ob wir nun nit wissen, ob

*) Bilagorna finnas i behäll och utgöras af extract och särdeles illa gjorda
afskrifter ntaf Wallensteins bref. Tvä, af bvilka det ena är stäldt till öfverste
v. Ossa, det andra är utan angifven adress, äro daterade Neumark d. 23 Okto-
ber 1632 ; det tredje till kejserlige Generalen Altringer, är dateradt Zwickau den
24 Oktober. Originalen till brefven till Ossa och Altringer sändes enligt an-
teckning till Kurfursten af Sachsen. I det sistnämda af dessa uttalar Wallen-
stein sitt missnöje med Pappenheims företag mot och omkring Hildesheim, h var af
han menar stora olägenheter yara att vänta. Begär att Altringer ville utverka
Kurfurstens af Bajern »kategoriska resolution» att sända Ossa och sjftlf hälla
sig beredd att, i händelse af behof, förena sig med Wallenstein. >Denn wan
wir den König gedempfet haben, da seind die andere alle gefallen>.

870

Altringer der selben zu folge durch Bohemen forthgangen, oder
aber vielleicht einen andern wegh nehmen mochte, so will doch
aufF diesen lezten fall achtung zu geben nötig sein. Haben ess
euch demnach avisiren wollen, damit Ihr die trouppen, so wir
auffgeboten nit zu weit eloignircn lasset» sondern. im fall sich
von Altringer etwass zu befahren sein solte, dieselbe bey der
handt sein und geschwind in die vestung können geworffen
werden. Ihr werdet ess aber schon selbsten dijudiciren, und wir
haben ess euch andeuten wollen allem übell vorzukommen,
euch mit gnaden gewogen verpleibend. Datum EriFurt den 28
Octobris, Anno 1632.

Gustavus Adolphus m. p.

623. Buttstädt den 30 Oktober 1632.

Om Frankrikes önskan att bemäktiga sig Philipsburg.

Gustaf Adolph etc. Unsere gnad etc. Wass Ihr euch we-
gen dess Königs in Franckreich, im fall derselbe Philipeburgh
belägern solte, befragen thut, finden wir von hocher importanz
und schwer zu resolviren. Nachdem aber der zwegk sein muss,
den Eönigh in Franckreich auss dem lande zuhalten, und wer-
det Ihr quibuscunque modis ihne von der belägerung zu diver-
tiren suchen, und under andern vorgeben, dass solches ohne
unser freundt und buntsverwandten höchsten verderb nit zugehen
könne, wir aber ein solches nit gern sehen weiten, noch leiden
könten. Im fall aber wieder verhoffen solches bey Ihr Ldn
nichtes verfangen, sondern sie die belägerung vortsezen wolteD,
musten wir solchess geschehen lassen. Ihr aber wurdet unss
solches per posta avisiren, und euch weiters bescheidts erholen.
Sein euch damit in gnaden gewogen. Datum Buttstätt den 30
Octobris, Anno 1632.

Gußtavuß Adolphus m. p.

Anteckning: Prsesent. Würtzburg den 6 Norembris, Anno 1632.

Anm. De siffertal, framför hTilka bokstafven n. är satt, hänvisa till no-
ter och det med fin stil tryckta; de, kring hrilka ett parentestecken är satt,
beteckna att personen, stället eller saken i fråga förekommer ander annan
benämning i texten än i registret, dock begagnas sådant tecken blott där
eljest förbiseende kunde äga rum. Beteckningen >dat.> framför ett siffertal
betyder dateringsort likasom »pnes.> betyder mottagningsort, och hafva alla
sådana tal sammanförts på ett ställe, efter de öfriga hänylsnlngarne. Alla
siffror hänvisa på sidans, icke brefvets, nummer.

Abraham Eriksson (Leijonhufvud) till
Nynäs; kommissarie till uppbärande
af Elfsborgs lösen: 117, 130.

Abraham Isaksson; befälhafvare på
skansen vid Ryscbendorp: 275.

Accis ; i Sverge : 91, 299; I Preussen: 337;
i Tyskland: 867.

Acter, se Eanslibandlingar.

Adelsfanan (Adelns russtjänst): 241,246,
363.

Administratom af Magdeburg och Halle,
se Brandenburg, Christian.

Administratom af Pfalz; se Pfalz-
Zweibrücken, Johan.

Adolf, hertig, se Holstein.

Adolf Fredrik, hertig, se Meklenburg.

Adrikas, Aderkas, Jörgen; anf. för ky-
rassierer, död såsom öfverstlöjtnant
1631; i Lifland: 188, 282; i Tysk-
land: 742.

Adzel, slott och län i Lifland: 287,288,
290.

Aetonius, Theophllus, ombud för en-
gelska klädeskompaniet i Preussen:
722.

Ahnen von, ryttmästare 1 Lifland : 282.

Albo härad i Småland: 239.

Ale härad i Vestergötland : 17.

AUasch, Allis; i Lifland: dat. 173—174.

Allevin, Jakob; 101.

Alt-Brandenburg: 705; dat. 732.

Altdorf, stad i Franken, ö. om Nürn-
berg: 842.

Alten, i Norge: 11.

Alt-Manheim: 757.

Altringer, Johan, kejserlig österrikisk
general, n. 869, 87i).

Alzen(=Alsenz eller Alzey, bådalRhen-
Pfalz?): 792.

Alzey, stad med slott 1 Rhen-Pfalz: 863.

Amiralen: 391, 392; se Gyllenhjelm.

Ammunition: anskaffande till armén
af: 39, 177, 236. 244, 265. 269, 283,
322, 481, 529, 623, 859; — bly (ku-
lor) och krut: 28, 33, 148, 162, 164,
179. 181, 183, 188, 190, 197, 255,
290, 300, 314, 315, 335, 385, 395,399,
402, 529, 534, 559, 569, 584, 602, 606,
612, 615, 619, 623. 626, 633, 666,681,
700; — luntor: 177, 179, 181, 183, 197,
255, 300, 615, 623.

Amnesti; i Romerska riket: 594, 595,

Amsterdam : 173, 451, 454, 628, 630, 716.
717.

Anders Eriksson (Hästehufvud), guver-
nör i Riga: 181, 281.

Anders Eriksson, sekreterare : 134, 338.

Anders Haraldsson (Appelbom) klädes-
skrifvare: 74, 75 o, f. 487, 495 o. f.

Anders Jönsson: 164 o. f.

Anders Matsson, Madsson, major: 543,
548.

Anders Svensson (ödel), svensk agent;
i Hamburg: 451, 454, 482, 483. 487,
488, 545. 557, 560, 568, 570. 571,
576. 628, 630 o. f. 658.

AngermUnde, i Brandenburg, ej långt
från Oder. dat. 696—700.

Anhalt; August, furste af: 842.

— Ludvig, furste af: n. 787, n. 842.

872

Anhalt; landet: 635.
Anna, enkefurstinna, se Brandenburg.
Ansbach, Anspach (= Onolzbach) mark-
grefven af: 844.

— markgrefskapet: 818, 825, 827, 832.

— dat. (på vägen till): 843-844.
Anthon Günther, grefve, se Oldenburg.
Apollo; örlogsskepp: 174.
Apothek; 1 Stockholm: 1G9.
Appellatlonsdomstol: i Preussen: 320.
Arboga: 84, 217. 221.

Archangel: n. 42.

Arkliet: 39, 34, 46, 197, 290, 293, 528.

Arklifolket: 439 o. f.

A rkli mästare: 256.

Arensberg, se Arneburg.

»Armader> =8mä bevarade fartyg: se
under Flottan.

Arméer; upprättande af — i Sverge,
Lifland, Preussen o. Tyskland: 363
o. f., 441 o. t, 444, 445 o. f.. 459
o. f.. 471 o. f., 648 o. f., 652, 692
o. f., 786 o. f., 789 o. f., 800, 806
o. f.. 814—823, 825 o. f., 831, 853
o. f., 857 o, f.: se vidare Krigsfolk.

»Armée volant»; i Syd-Tyskland: 758.

Arneburg (= Arensberg, stad vid Elbe?)
ej långt från Werben: 737.

Arnimb, Hans Georg von, öfverste: i
svensk tjänst: 42, 50, 51. 81, 82; —
keiserlig fältmarskalk: 414, 422, 488.
499; — kur-sachsisk generallöjtnant:
766, 787 o. n. 798.

Arnstadt, i Thüringen, dat. 747. 857—

896
Artilleri: 218. 322. 740 o. f.. 819, 860.

se vidare under Vapen.
Artwljk, Hans: 178.
Arwid Eriksson (Stålarm) till Lindö: 101.
Arvid Tönnesson (Wlldeman) ståthål-
lare 1 Wiborg: 30, 51.
Asboland hd; i Småland: 113.
Aschaffenburg vid Hain: 820. 859.
Ascheraden, slott vid Duna: 2$^.
Aschersleben, stad 1 n. v. prov.-Sachsen:

742,
Ashton, Aston, öfverste fcrst 1 polsk,

sedan i svensk tjänst; i Preussen: 531.
Askeråde, se Ascberaden.
Askims härad i Vestergötland: 17.
Asko. gård i Barkare sk. Vestm.: 104.
Augdow, uu Gdow vid Peipus: 79; —

dat. 86.
Augsburg: 777, 792, 797, 837. 859. 860;

— dat. 777—779. 7% -803.
August, furst, se Anhalt.
August, pfalzgrefve, se Pfalz-SulEbach.
Augustinus, se Cassiodorus.
Aurach, biflod till Begniz i Franken:

831. 834.
Aurelius. Egidius [= Eggert Maiaaon.

sedermera syndicus 1 Stockholm?]

student: 22.
Axel Ivarsson (Stjernkors) till Buoa-

gård: 4.
Axel Hansson, tullnär i Vesterås: 98.

Bar =^ tyska b aar. kontant.

Babit, Baba, sjö i Lifland nära Dunas
utlopp: 181.

Baden-Durlach, Georg Fredrik, mark-
grefve af: 362, 442.

— Fredrik V, den förres son: 757.

Bagge, Bengt, öfverste 1 sv. tjänst, guv.
i Elbing; i Preussen: 317. 337, 364;
n. 472; hans regem. 489, 552, n. 606,
719, 723. 793, 791.

Balberarc; se Barberare.

Balch. öfverstlöjtnant: 442.

Baldobn, Baliden, i Kurland: 265.

Balge, Jakob, fr. Danzig: 543.

Balticum mare, se Östersjön.

Bamberg, vid Main 767, 770, 825, 827,
828, 817.

Bandelerer, till armén: 198.

Baner, Carl, »statssekreterare»; sände-
bud till rådet i Danmark: 352, 355,
358; kommissarie vid underhandl.
med kejsaren: 581, 588, 603, 617:
kallas till Pommern: 623, 629; till-

ärnad vice-guvernör i Preussen: 691,
719, 723, 729, 730, 746; hans växlar:
716, 736; död: 793.

Baner. Johan, öfverste, sedan general;
hans regem.: 197, 123; kommend, till
Jönköping: 240, 241; till gränsen: 246,
247; återtåg: 257; i Kurland: 265; i
Preussen: 317, 344, 349, 364, 407. n.
172, 504; kommiss. vid fredsunder-
handl. med Polen: 351, 428, 437, 512;
hemkallas till Sverge: 561: i Preus-
sen: 568, 583; i Tyskland: 746. 749
o. f.; 756. 771. 773. 786. 799 o. f.;
805 o. f.; 809, 812. 814, 816. 817 o.
f.; 819, 820, 823. 829, 837, 852. 853.

— Peder, kammarherre, öfverstlöjtnant^
sedan rlks-kansIiråd : 28; kommissa-
rie vid fredsunderhandlingen med Po-
len: 196, n. 220; tlUärnadt sändebud
till England och Holland: 292. 295,
305.

— , Svante, hofmarskalk. riksråd, gu-
vernör i Riga: 28, 191; 1 Sala: 214;

873

i RiK»: 390: död: 40(3; haos rege-
mente: 93.

Bank, se Växelbank.

Barberare; pä flottan: 489.

Baresnnd, 1 v. Nylands skärgård: dat. 41.

Barnfeldt, fö raring åt: 74, 75 o. f.

Basel; vapenbeställningar.* 8G0.

Bass, Didrlk, borgmästare i Amster-
dam: 89.

Batteristycken; se ander Vapen.

Baudissin, Wolf Henrik von, öfverste,
sedan generallöjtnant i sv. tjänst; i
Preussen: n. 472, 480, 545, 546.547,
600; sänd till Sverge: 609, 610,614;
1 Preussen: 622, 627, 636; i Tysk-
land: 780, 788, 812. 813, 826. 833,
836 o. f., 837, 847, 848 o. f, 852, 854.

Baadlssins öfverstlöjtnant: 581.

Bauske, Baask, fästning i Kurland: 266,
270, 283, 325. 404.

Bavarise Dux, se Bayern.

Bayern, Maximilian, hertig (kurfurste)
af: 589, 761, 768. 772 o. f., 776, 799,
810, 811, 826, 838, 840, 851, 852,
855, 85().

— landet: 778, 799, 838, 852, 863.
Bayerska armén: 786, 789, 806, 810.

— gesandter: 761, 772, 776.
Beaumont, Simon van, holländskt sän-
debud till Preussen: 488.

Bebech, (Bebberbech i Llfland?): 179.

Beheioib, se Böhmen.

Behm, kejserlig öfverste: 704.

Behn, polsk öfverstlöjtnant: 506.

Behrwald, se Bärwalde.

Bell, se Bull.

Belli, öf verstlöitnant i sv. tjänst i Preus-
sen: 632. 633 o. f.

Bcllin, Bellijn, Christian von, Branden-
burgiskt hofråd: 135 o. f.

Below, Casper v., Pommersk adelsman:
640, 643.

Benem, Benheim, Johan Ebbert von,
ryttmästare i svensk tjäost; 1 Preus-
sen: 337, 338, 364, 371, 480.

Bengt rustmästare, frän Uölebo hd: 219.

Beningen, Peter von, inspektor öfver
bergslagen: 44.

Berendes, Bärendtz, Joachim, kammar-
råd och kommendant i Riga, kommiss.
vid underhandl. med Polen: 89, 196,
202.

— Johan, landtråd i Estland; hans
enka: 306 = Anna Bengtsdotter (Tre
Löf).

Berensteln, kejserlig öfverste: 737.

Berga hamn i skärgården mellan Vax-
holm och Elfsnabben; dat. 220.

Berget, se Kopparberget.

Berghofer, Berghöfer, öfverste i svensk
tjänst; i Syd-Tyskland : 818, 823, 840.

Bergverk, nya, i Finland: 49.

Berlin: 135, 136, 144, 145, 151, 712;

dat. 719.
Bernhard, hertig, se Sachsen- Weimar.
Bernsten, succinum, regale i Preussen:

599.
Bersohn, stadis.Lifland; — dat.274,301.
Beskickning, se Sändebud.
Besoldingsfolk, se Krigsfolk.
Besoldningsordning: 28.
Bethlen Gabor, furste, se Siebenbürgeu.
Beyerhorst, gods vid Danzig: 326.
Bicoque, fr., = liten, illa befästad plats.
Bieberbach, Biberbach, by i Bayern;

dat. n. 850.
Bielke, Hogenskild, riksråd: 130.

— Nils, friherre till Salstad; kammar-
råd, kommiss. vid fredsmötet i Sjö-
red : 9, 15, 120, 121 o. f., 128, 233,
306, n. 671.

— Sten, sv. legat i Pommern: 521, 560,
691, 808; sänd till polska valriksda-
gen: 823, 824.

Bingen, pä venstra Rhenstranden: 757,
786, 790, 791, 794, 829; dat. 752.

Birkarlarne: danska olagligheter mot:
287.

Birkholtz, Hieron. von, hofråd: 99.

Biskopar, deltagare i utskottsmöte: 297
o. f.

Biskopsdömet: 338, 349 =:= Ermeland.

Birzeu, Radzivils fästning i Litthauen:
266, 267, 269, 273, 275, 278, 279. 280.
2^2, 284, 285, 288. 289, 293, 295, 296,
297, 325.

Bleck-koppar; se Koppar.

Bledauske, Blederske bäcken; i Samland
(Preussen) nära början af Kurische
Nehrung: 520, 563.

Blomman, örlogsfartyg: 46.

Blommert, Blummert, Samuel; hollän-
dare, Erik Larssons faktor: 716, 725.

Blume eller Blom, Petter, amiral i sv.
tjänst: 560.

Blå regementet; i Preussen: 317.

Bobenhausen, liten stad i Hessen: 758.

Bodensjön: 799, 846, &49.

Boetius, Bovetius (Boet), Nils, öfverste
sedan generalmajor i sv. tjänst; i
Tyskland: 633, 634, 636, 647, 649. 773.

Bogesund stad (Ulricehamn): 232.

Bogislaus, hertig, se Pommern.

Bohus fästning: 237, 245, 253, 259.

Boije (af Gennäs, Hans), hofjunkare;
död: 830.

Bokhållaren i Preussen: 566, 640 = Lo-
rens Persson.

Bol = komplex af flere hemman.

Bo Olofsson, ryttmästare: n. 641.

Bo Wernersson, Wernikson, kamrerare:
53. 93.

874

Bojort, mindre fartyg, se under Flottan.
Bolderaa, Bullerån, flod med utlopp

nära Riga: 181, 265.
Bonde, Carl. stAf hållare I Dalarne : 98,

i Jönköping: 239, (248).

— Ulf, Wulf, i A. 0:8 uppvaktning: 60.
Bondesson, Per: 3.*54.

Bonin, Antonio, pommerskt sändebud,
n. 422.

Borastus, Gregorius, svensk sekret, och
kongl. bibllothekarie hos kon. Sigis-
mund, origtig förmodan ang.: 482.

Borck. Fabian, landsfogde i Fischhan-
sen: 328, 504.

Borenshjttan vid Falun; dat. 213.

Borgholm: 16; dat. 438.

Borgl&ger; 1 Sverge: 22; i Estland: 206,
1 Lifland 290, 293; 1 Preussen: 316, 444.

Borgsdorff, Hans Christoffer, öfverste
i sv. tjänst; i Preussen: 622, 630, 636.

Borgå, dat. 50—53.

Boskapshjälpen: 202, 213, 298, 334, 688.

Botved Claesson, prestson frän Skön-
berga i östergötl., katolik: 658.

Botvldi, se Claudius.

Bouillon, (Henrik) hertig af: 442.

Bausk, se Bauske.

Bouteselle, fr., = trumpetsignal att
sadla och sitta upp till häst.

Boye, se Boije.

Brahe, Magnus, grefve af Wisingsborg,
riksdrots, kommiss. för afslutande
af Johan Casimirs och prinsessan
Catharinas giftermål: 69 o. f.

— Nils, grefve af Wisingsborg, öfver-
ste; hans regem.: 363; i Tyskland:
410, 416, n. 472, 752.

Brandenburg, Anna, enkekurfurstinna
af: 135—146, 151; 1 Sverge: 153, 161,
162 o. f. (173).

— Christian Wilhelm, markgrefve, ad-
ministratör af stiften Magdeburg och
Halle: (560), (593), (634), 637, 638,
649, 655.

— Elisabeth Charlotta, >unge kurfurst-
innan»: (173).

— Fredrik Wilhelm, prins: giftermåls-
förslag för: (667).

— Georg Wilhelm, kurfurste: Gustaf
Adolfs giftermål: 135—146; bref:
160, 295; vid krig och underhandl. i
Preussen: 307, 321, 336, 345, 347,
380, 390, 400, 423, 428, 429, 431,
432, 437, 480, 481, 492, 494, 499,
508. 513, 514, 515, 517. 526, 539,
n. 546, 547 o. f., 582, r)88: vid krig
och underhandl. I Tyskland: 651 o. f.,
655, 713, 720, 739. 749. 764, 766.
799 (842).

— Johan Sigismund, kurfurste: 137,
140, 144.

— landet: kriget i: (Mark) 500. 6aj.
773. 800: mynt gällande i: 743.

Brandenburgska rådet: 144. 145.

Brandenstein, Christoffer Carl, grefre
af: 850.

Brandskatt i Preussen: 320, 331, 348;
af München: 858.

Braunfels, i n. v. Rhen provinsen: 758.

Braunsbergi nära Frische Haff i Preus-
sen; dess eröfring ocb försvar: 308.
309, 310, 316, 318, 329. 336, 337,
338, 349, 353: (fråga om restitutloD
till Polen) 433; 456, 4&2, 505, 506.
509, 511 ; (religionsfrihet) 515, n. 589,
543, 549; (pesten) 550, 564. 566: (in-
rättande af skola) 585; (bröd ^tlU
armén från) 695; (kommendant) 710;
— praes. 664.

Braunschweig, hertigdömet: 777.

— riksstaden: (konventet i): 295: (be-
nägenhet för Sverge) 655: n. 84i

— Christian, hertig, administratör af
Halberstadt: 224 o. f.

— Lüneburg, Christian, bertig of, bi-
skop af Minden: 842.

Friedrich-Ulrich, bertig, Onstof

Adolfs svåger: 140. 144, n. 842.

— Georg, hertig, generalmajor i sv.

tjänst: 812, 814, 816, 819, 848, ^
852.

Breckfelt, ryttmästare; i Preussen: 364.

Brelsach, fästning i Baden: 761.

Bremen, riksstaden: 389, 649. 655,850.

— ärkebiskopen af, se Holstein, Johan
Fredrik.

Brette, se Brätte.

Breysack, se Brelsach.

Britannien, se England.

Bro, brobyggnad till Mörkön: 218; öf-
ver Weichsel: 337, 344. 346. 407: of-
ver Rhen: 771, 777, 785. 786 791.

Broder Andersson (Rålamb). kammar-
råd: 44. 52. 68. 91, 105, 112. 115 o. f.

Brossardt, kapten: i Preussen : 365, 501.

B ro virke: 315, 485

Brück, stad 1 Franken, nära Aorachs
utflöde i Regnits: 831 o. f., 834.8Ä.

Brucl^^katt, prinsessan Catharinas: 71
—74. drottning Maria Eleonoras:
140, 142.

Brunau, by i Gross -Werder: 514.

Brunow: öfverbringare af underrättel-
ser: 328.

Brunsberg, se Braunsberg.

Brunswig, Bruuswijk. se Braunschweig.

Bråborgs hus i ö. G.: 140.

Bräder, botn- och sågebräder: 481.

Brätte, stad nära n, v. Vennersborg:
232.

Bröllopp, Gustaf Adolfs: 148, 149-153.

Buchhelm, herren af: 481.

875

Bugislaas: 572, se Rosen.

Ball, Bell, kapten: 31, 44.

Bollerån, se Bolderaa.

Bare, Barseas, Jona«, sekreterare, di-
plomat: 21. 30, 44, 47, 52; agent i
Danmark: 340, 357, 368, 402,

Bargsdorf; se Borgsdorf.

Balgten, ort söder om Nürnberg: 830.

Burgundiska kretsen; (A. O. Legat där-
städes): 857.

Bart, Henrik, majori svensk tjänst; i
Preussen : 312, 490.

Bartneck, Burtnlch, slottiLifland; (för-
länas till A. O.): 194; — dat. 175.

Battstädt, stad i Thüringen; dat. 870.

Bysaeskjttar; sändas till Lifland: 46.

Bång, Björn: 183.

Båtar; se under Flottan.

Båtsmän, sjöfolk; anskaffande af: 28,
29, 92, (gripande af rymda) 97, 215,
n. 216, 217. 248, 322, 485. 710. 723,
726, 727, 730.

Bärendtz, se Berndes.

Bärwslde, i Neumark: 677—685.

Bärwalde, i Preassen: dat 340, 341, 344.

Böhmen (Bemen) Elisabeth, drottning
af. gift med Fredrik V: 760.

— Fredrik V, konung, kurfurste af
Pfalz: 77, 78, 147, 760. 854. 863.

— landet: 126, 635, 766, 789, 838,
870.

Bölja, se Sten Claesson.

Böndag: 187.

Bönhart, J., sändebud till Moskwa: n.

484.
Bönhelm, se Benem.

Caccia Guerra, Alessandro Africate,
ryttmästare 1 svensk tjänst; 1 Preus-
sen: 606.
Caduc, hemfallet o. herrelöst gods: 792,

801.
Calbe, se Ealbe.
Calenbach, se Kalenbach.
CaUesbeim, se Ealnzcem.
Calzenau, se Ealzenau.
Camerarlns, Ludvig, hofråd, resident
i Holland: 150. 292. 442, 462, 487.
488, 524, 560, 600. 684. 689.
Cammaren, Cammar-rådet, se Räkninge

kammaren.
Cammarrätten, se Rlkskammarrätten.
Cammin, stad i Pommern: 556.
>Campo Tolante>: 817, 825.
Candidatus Regni; Gustaf Adolfs ut-
körande till, i Polen: 582, 679, 690,
710, 767.
Canselll, se Kansli.
Oanzlärens son i Danmark: 585; se

Frils.
Oarelen, se Karelen.
Carin? ort nära Landzberg an der

Warthe: dat. 703.
Carl I, se England.
Carl IX, konung, n. 36, n. 37, n. 59,

n. 63, n. 69, 78, 87.
Carl Carlsson, se Gyllenhjelm.
Carl Christophersson ; får inspektion

of ver handelsordningen: 45.
Carll, Johan, ingenlör: 177.
Carl Philip, hertig till Södermanland:

64, 70, 72, n. 156. n. 193.
Carl Olofsson, fiskal: 25, 41.
Carlstadh, se Karlstad.
Carlstadh, se Karlstodt.
Capel, en af A. Ors uppvaktning: 707.

Casper Apotekare, se König.

Cassiodoras de Reyna, Augustinus, sän-
debud till Hansestädema: 3.

Casson = Cadzan. ö t närheten af Sluis
i provinsen Zeeland, Holland: 681.

Cas8uben,ö. Pommern: 335, 447, 448, 565.

Castel, se Kastei.

Castellanen af Krakau; se Krakau.

Catharina, prinsessa. Gustaf Adolfs sy-
ster; giftermålskontrakt för: 69—73.
176.

Catharina, prinsessa, se Siebenbürgen.

Caub, stad och slott vid Rhen: 757.

Cangger, se Kogger.

Ceridon, misstänkt för förrädiska stämp-
lingar: 19.

Cemewitz, se Zarnowltz.

Certificatloner; för svenska fartyg i
Danmark: 233, 244, 258.

Chamacé, Hercule de, fransk gesandt:
(560), 567. 572, 584, 625, 760, 772,
796, 808, 814.

Chartoger, Chartoer (bela och halfva):
se ander Vapen.

>Chartowlåder>: 197, 846.

Chesnecopherus, Nils, jnr. dr, hofkan-
sler: 81.

Chesams kloster: 839.

Chorlaze, Paal de, kapten: 94.

Cbristburg, stad i mellersta delen af
n. v. prov. Preassen: 310.

Christianus, fyrverkare: 156.

Christian, hertig: se Braunschweig och
Brannschweig-LUneburg.

Christian IV, konung, se Danmark.

Christian (>Cbristian V>), prins, se Dan-
mark.

Christian, pfalzgrefve; se Pfalz-Birken-
feld.

876

Chriatianopel, se Kristianopel.

Christina, enkedrottnlug, Carl IX:8 ge-
mål; (hennes samtycke vid undcr-
handl. med Danmark) (18); (Elfs-
borgs lösen) 21; (krigsfolk) 34; (un-
derrättas om beskickning) 39; (span-
målsleveranser) 46; (J. C. Leijon-
hufvnds sak) 49, 68; (Johan Casi-
mirs giftermålshandel) 69—73; (ytt-
randen om konungen) 80 o. f . ; (kop-
parhandeln) 90; (hennes mening i
åtskilliga ärenden) 95, 98; (försträck-
ning) 78, 99, 100, 101, 106. 107; (Dan-
mark) 129, 133; (frånfäUe) 301.

Christina, prinsessa, Gustaf Adolfs dot-
ter, (giftermålsförslag): 766. o. f.

Christina, örlogsskepp, uppbrändt: 427.

Christoffer, hertig (af?): 357.

Christoffer Assarsson, öfverste, n. 220;
i Lifland: 365.

Chronau, örlogsfartyg: 146.

Chur-Bayern, Chur-Brandenburg, Chur-
Köln, Chur-Maiuz, Chur-Pfalz, Chur-
Sachsen, Chur-Trler, se Bayern, Bran-
denburg, Köln, Mainz, Pfalz. Sachsen,
Trier.

Churisser, kyrassierer, se Krigsfolk: 188.

Claes Christersson; se Horn.

Claes Dirichsson, värfvar för Sverges
räkning vid Elbe: 487.

Claudius Botlvldl, kyrkoherde i Skön-
berga i Östergötland: 658.

Clemensfähr, ort i Preussen: 505, 507, 509.

Clitzing; se under K.

Clärick; se Klerk.

Codkiewic, Chodkiewic, Codkowitz; se
Kodkiewitsch.

Coblenz: 811, 812, 813. 814, 816, 863.

Coburg: 812.

Cochtizky, se Kochtizky.

Colberg, fästning i Pommern: 565, 636,
676, 685. 696, 699, 709.

Coloredos ryttare: 830.

Commissarier, se under K.

Compagnie; se Kompani.

Conducteurer, se under K.

Connestabler; pä flottan: 489.

Connoway, skottsk öfverste i sv. tjänst:
765.

»Consilium formatnm*, förslag till: 853,
864 o. f.

Consllium för finanserna: 865.

Consistorium för Lutherska försam-
lingar i Tyskland: 863.

Consofsky, se Gonsefsky.

Constantinopel, se under E.

Conti, Torqvato, kejserlig general: 637.

Contrefeij, af Gustaf Adolf: 52.

Contributlon; se under K.

Convent, i Haag ckh BrauDBchweig: 295.

Corduba, Cordova, Gonsalvo de. spansk
general: 786, 790, 791.

Correspondance mellan arméernaiXysk-
land: 820; för anskaffande af un-
derrättelser från utrikes orter: 8GI.

Courville, Corville. Nicolas de, öfTe^
ste i sv. tjänst: 742.

Cossacker, se Eossacker.

Costheim, se Kostheim.

Crabater, se Kroater.

Crafford, Georg, earl, öfverste i svensk
tjänst i Preussen: 608, 718.

Cramerus, doktor: 241,

C ratzenstein, kammarpage, död: 830.

— (Wilhelm von Wendt) grefve af, öf-
vcrstlöjtnant vid Usslars regemente:
753.

Credenz: 178.

Creditiv, se under K.

Creutz, Ernst, öfverste: 48. 197.

Creutsbach, frambärare af arklifolkets
klagomål: 439.

Creutzenach, se Kreuznach.

Crockow, Geromar (?) Reinhold, auf Os-
sakens och Nippeglens, öfverstlöjt-
nant i sv. tjänst: 707.

Cronach, se Kronach.

Cronberger, kejserlig öfverste: 741

Crossen, an der Oder, stad: 746.

Cruus, se Jesper Andersson.

Culm, biskopen af : 556 = Jakob Zadzik.

— stiftet i Preussen: 442, 444.

— vojvoden af: 556 = Melchior Welher.
Cunningham, Georg, skottdk öfverste

I sv. tjänst, i Preussen: 310, 363, 526,

527, 663.
Cüstrln, se Kiistrin.
Cöln, se Köln.

Dagsverken; till Pillau fästning: 795.
Dago, utanför Estland: 202.
Dala-knektarne, Dalregementet: 216,

217, 222, 363.
Dalarö hamn i Stockholms skärgård:

dat. 262.
Dalby, gård i Södertörn: 219.
Dalen, vid Dlina, nära Riga: 205,433,

r>99.

Daler = omkr. % rdr specie.

Damitz, Öfverstlöjtnant 1 sv. tjänst; i
Tyskland: 649; död: 742.

Danmark, Christian lY, konung af-'
fredsunderhandl.: 6, 10 o. f.; tülar-
nad beskickning till: 39; fredsmcd-
Ung: 59; tillärnad beskickning till:
60—66; qvittenser f rån: 99; Elfsborgs
lösen: 107—110; tvist med Lübeck:

877

117, 119; anderbandl. med: 120 -134;
helsning p& hans fartyg: 152; s&n-
debad tili: 174 o. f.; underhaDÜling
med: 225-240, 242—245, 247-263;
misstankar mot: 264; bref: 268,340;
beskickning till: 352, 362, 354, 355,
357; förbällande till sitt räd: 368,
376; nnderhandl. med: 377, 378, 386,
387; bjälp ät: 388; framgångar mot
kejsaren: 402; A. 0:8 beskickning
till: 407 o. f.; Stralsands undsätt-
ning: 410, 412-423, 426; fördrag
med kejsaren: 444; möte med Gu-
staf Adolf: 463, 482; rustningar till
sjös: 468; krig ocb fred i Tyskland:
478, 488, 491,497; afskedar trupper:
498; bref: 499; hemkallar flottan:
501; sändebud frän: 534; tvist med
Rhengrefven: 535, 542; krigsrustnin-
gar: 568, 573; bref: 575; Sverges
tyska krig: 579, 580; ifrågasatt med-
ling: 588, 589, 593, 594, 604, 610;
tvist med Hamburg: 613; med Rhen-
grefven: 616, 632, 699; rustningar:
626; medling: 629 o. f.; tulltagande
vid Ruden: 662, n. 685; Oldenburgs
neutralitet: 674; förbund med Hol-
land mot: 684; tullfrihet i Preussen:
685; mot Sverge vänlig hållning:
689, 690; rustningar och fiendtlighet:
709, 710, 731, 773, 775 o. f., 798,
806, 854.

— Christian, utvald tronföljare (»Chri-
stian V»): 535, 542. 616, 632.

— Ulrich, prins, biskop af Schwerin;
i Preussen: 427 o. f. (442); rättig-
heter i Rchwerln: 595.

— konungariket; dess vapen: 12; up-
pehållsort för flyktingar: 50: A. 0:8
resa till: 55, 58, 59 o. f.; brefs up-
pehållande i: 77; ryska sändebud i :
116; Maria Eleonoras resa genom:
141; värfningar fr.: 157; underrät-
telser fr.: 356, 373, 374: svenskt krigs-
folks underhåll: 375; underrättel-
ser fr.: 401; skepp sända till: 427,
446, 473; värfningar i: 498, 510;
Charnacés vistelse i: 572, 686.

>Dan8ke agenten»: 192, se Galt Peder.

— *cantzleren*: 387; se Friis.

— »commissarier», se Kommissarier.

— flottan : 357, 398, 403, 501.

-— »prinsen»: 442; se ofvan Ulrich.

— riksrådet: 11 o. f.. 235, 352, 362, n.
357, 368, 378, 386. 397, 420, 499.

-- ständerna: 464.

— sändebud: 377.

Danzig: anslag mot Kalmar: 83; rust-
ningar: 93, 125, 215: expedition till:
222—224; blokad: 308; underhandl.:
309, 310; misstroende mot: 312, 321,

326; sjöträff ning vid: 367; frlbytare
fr.: 372, 376, 378; tillförselförbud:
377; krigskostnaderna: 380; dess
flotta 394; blokad: 395, 396; vid un-
derhandl. med Polen: 429, 432; tul-
len: 435: kriget: 448, 456; tullen:
457; blokad: 468. 469; lösen för fäst-
ningar: 477; underhandl.: 478; tul-
len: 479: spion fr.: 492; kriget: 494,
495, 504. 506, 514; tullen: 515. 518:
krigsfolk fr.: 526; tullen: 527; krigs-
folk fr.: 531; tullen: 533; kredit i:
541; skadestånd: 543: tullen: 546;
underhandl. med: 548, 556; segel-
leden till: 562; skeppsbyggmästare
fr.: 665; tullen: 566,573; underhandl.
med kejsaren i: 574, 575; försträck-
ningar: 579; tullen: 581; tronföljare-
valet i Polen: 583; tullen: 584; »klä-
deförseglingen»: 5i85; tillförsel till
armén: 587; mötesplats för fredsun-
derhandl.: 588 o. f.; tullen m. m.:
599 o. f., 600; underhandl. med kej-
saren: 603, 609, 611, 612. 617; väx-
lar på: 625; underhandl. med kej-
saren: 629; tullen: 631, 639; lyftan-
de af pgr i: 640, 648, 651, 675 o. f.;
tvist med: 679; svensk faktor: 682;
tullen: 685; svensk flotta vid: 687,
689; tronföljarevalet 1 Polen: 690 o.
f.: bröd till tyska armén: 694, 695,
696; svensk faktor i: 696 o. f.; »klä-
desstämpllngen»: 707. 708: penninge-
sändning fr.: 712, 717; licenterna:
722; skeppsbyggnad i: 722 o. f.; kar-
tor öfver: 723; sjöfolk fr.: 730; tul-
len: 747, 8ö4; - dat. 222—223.

DanEiger-Nehrung, se Frische Nehrung.

Danziger-Werder, mellan Motlan och
Weichsel; landtmäteri därstädes: 3^.
407; se vidare Werder.

Dargitz, Melchior von, infanteriöfver-
ste 1 sv. tjänst: 534. 636, 745.

De Brezé, markis, fransk ambassadör:
760, 772, 775.

De Geer, Louis: 172, 174. 192, 360,361,
382, 391, 393, 440 o. f., 451, 464, n. 474.

De la Barre; se La Barre.

De la Chapelle, se La Cbapelle.

De la Gardie, Jakob Pontusson (»fält-
herren»), grefve, riksråd, riksmarsk;
— i Lifland: 3, 32 o. f., 41, 45, 48,
68, 76; kommissarie vid ryska freds-
underhandlingen: 86, 92. 129, 156.
176, 178, 181, 182; underhandl. med
Radziwil: 183, 185, 188; kommissarie
Tid fredsunderhandl. med Polen: 196,
197; försträckning: 199, 200, 202,
203, 207, 208, 215, 225. 276, 278, 284,
290, 297. 342, 343, 349, 390; tilläm-
nadt befäl i Sverge: 399 o. f.; kon:s

878

misSDÖie of Ter hans befäl i Lifland:
(399), 404; guvernör I Riga: 406, 452;
föralag att sända honom till Stral-
sand: 467; väntad till Preussen: 493,
504, 507; — i Preussen: 508, 510; —
I 8verge:. 539, 626.

De la Noue, sieur, erbjuder Gustaf
Adolf sin tjänst: 442.

Delphin, örlogskepp: n. 618.

Demmin, vid Peene; dat. 686—687.

Denholmen, Dänholmen vid Stralsund:
410, 411.

Derfeldt, Johan ; ledarn, af kongl. kom-
missorial-domst. i Riga: 202.

DeafEel, se Teuffel.

Dhona, se Dohna.

Dichius, se Dyck.

Dieben, se Düben.

Dierich, Niklas, officer; i Lifland 282.

>Dikegrafuer>, i Gross-Werder: 327.

Dimpfel, Nlcomedes, svensk general-
proviantmästare 1 Tyskland: 753.

Dinkelsbühl, Dlnckelspiehll, Dünckel-
splell 1 Mittel-Franken: 817, 826.
838; dat. 845—846.

Dirschau, Dirskau, vid Weichsel, i Preus-
sen: 310, 313, 316, 317, 336, 337, 344,
346, 348, 349, 353, 369, (underhand-
llngsort) 379, 380, 407, (fråga om
dess restitution) 433, 456, 487, (pe-
sten) 489, 495, (religionsfrihet) 515,
(restitution) 517, 518; — dat. 309—
314, 348.

Djurö hamn, Dlure hamn I Stockholms
skärgård: 45; dat. 263.

Dobbert, Hans; rålägger Sala stads
ägor: 214.

Dohna (Donavins), Carl Hannibal von;
kejserlig gesandt vid fredsunder-
handlingen i Danzig: 596, 618.

Dolbnle, officer, erbjuder Gustaf Adolf
sin tjänst: 442.

Dolman, Bereut, borgare i Riga: 202.

Domesnäs, Domusness, udde vid inlop-
pet till Rigaviken: 156.

Domstol, extra, att ransaka om kop
parstöld: 98: i Preussen: 320.

Donationer och förläningar ät Axel
Oxenstierna: (tillärnad förläning) å
Malax och Lajala socknar: 23; en
del af Kimitho socken (friherre-
skap): 26; å Lindö gård i Finland:
101; gårdar i Vestmanland: 104; Ny-
näs (friherreskap): 180: blskopsdö-
met Wenden: 193 o. f.; gods i Est-
land (tillämnade) n. 224; staden och
slottet Wenden: 341; återstoden af
Kimitho (friherreskap): 370 o. f., Fo-
nalahof och Wolgelhof i Estland:
n. 52*2: alla ledigvarande eller ledig-
blifvande gods i Wenden jämte Ro-

denpois samt Jurisdiktionen därstä-
des: 750 o. f.

Donau, floden: 756, 775, 777, 778,827,
840, 841. 849, 861.

Donauwörth, Dohnewert, Donawert vid
Donau: 775, 829, 853; — dat. 775,
776-777, 804-806.

Dornbusch, ndde på ön Hiddensee vid
nordvestra sidan af Rügen ; — prcs.
424, 425, 426.

Dorpt, Derpt: 76, 77, 271, 283,285, 286,
(ifrågasatt restitution af): 433.

Dorpts län: 272, 275, 278, 288, 289,
(Ifrågasatt restitution af): 433.

Drabanter, se Krigsfolk.

Dragoner, se Krigsfolk,

Dragsfjerdingsbol, Kimitho sk. i Fin-
land: 26, 27.

Drebentzen, se Drewenz.

Dreling, Caspar, jur. dr, hertigens af
Kurland sändebud: 273, 275. 281.
284 294.

Dresden : 841. 850.

Drewenz, Drebentza, Drebnitz; biflod
till Weichsel i Preussen: 439, 440.

Drnmmond, Droumundt, Drommand,
David; öfverste 1 svensk tjänst: 363.
408. 418; hans regem.: 489.

Duall, Dubwald, se Duwal.

Dnbadeln; se Taupadel.

Duderstadt, stad vid Harzbergen, ej
långt från Göttingen: 833.

Dufva, Olof, ryttm.: 119.

Dukater: se under Mynt.

Duneborg, se Dunaburg.

Dunt, Jost, borgare i Reval : 238.

Durlach, se Baden.

Du wall, Dubwald, Jakob, öfverstlöjt-
nant, sedan öfverste i svensk tjänst:
i Lifland: 265; i Sverge: 363. 364: i
Stralsund: 409 (416); hans reg.: 438;
n. 473; i Schlesien: 850.

Du Vierge, Pierre, generalqvartenn. för
svenska kavall.; i Preussen: 596 o.f.

Düben, Dieben, stad vid Mulde i Sach-
sen: 739, 740, 741.

Duck, Dyk, Jakob van, doktor, sände-
bud till Nederländerna, sedan borg-
grefve i Göteborg: 40, 42, 48, 51; i
Sverge: 66, 88; i Göteborg: 160.

Duna. floden: 156, 275. 276, 278,279.
280. 281, 282, 283. 284, 286, 287, 289,
293, 295, 401, 404, 434. 537.

Dunaburg, Duneborg. stad och fästning
vid Duna: 276, 3/4.

DUnamünde: 94, 15(), 177, 178, 179. 198.

Dynekyrkiske (sjöröfvare), Dynkyrker-
ne: 352, 388, 402, 562,

Düsseldorf, Diesseldorf: 754.

Duringen, se Thüringen.

Därfelt, se Derfeldt.

879

Dönhoff, polsk officer: 309.
— Ernst, Starost p& Dorpt, sedan
öfterste i svensk tjänst: 183; 1 Preus-
sen: 586, 622, 630, 640, 664, 679.

— Gierdt. polsk öfterste: 526.

— Herman, begär gods i Lifland: 599.
Dönbofferne, deras benägenhet för

Sverge: 679.

EchoYske backen vid Mithau: 186.

Eck, Wilhelm von: 717.

Ecke, inflytelserik man i Riga: 211.

Eckholts, Eckholt, Hans, öfverste öf-
ver Tavastehus och Nylands ryt-
tare: 213.

Eger, stad i Böhmen: 810, 838.

Ebrenbreitstein, fästning vid Rhen: 762,
791, 796.

Einlage, en äng i Gross- Werder: 327.

Eilenburg, Eulenburg, stad vid Mulde
i Sachsen: 739, 741, 742.

Eksjö, staden: 141.

Elbe, floden (»Elfven»): 474, 487, 573,
580, 635, 649, 655. 693, 736, 739, 746,
773, 848 o. f., 855.

Blblng (= »Mellwingen»), A. Oxenstier-
nas residensstad: 125, 308, 309, (er-
öfring) 310, 314, (försvar) 316, 317,
(borgmästaren, bisittare i öfverd om-
stol) 321, 322, 326, (befästning) 327,
328, 329, 336, (tullen) 337, (försvar)
339, 344, 349, 353, 368, 373, 380, n.
385, 393, 432, (om dess restituerande
till Polen) 433, 434 456, 485, 489,
492, 494, (spanmälshandel) 496, 500,
(befästande) 503 o. f., 509, 510, 549,
563, 565, (lån i) 579, (intresse i
Weichsel) 583; (handel) 584, 588, 590,
597; (Engelska klädeskompaniet) 599,
607; (engelska stapeln) 611, 680; (be-
fästande)' 681; (brödleveranser fr.)
694, 695, (handel) 707, 715, 727, (tul-

. len) 747 ; — dat. 350, 351, 428-437; —
pr«s.: 358, 362, 367, 369. 373, 387,
389, 392, 393, 394. 395, 401. 403, 465,
468, 469, 489, 498, 500, 501, 503,
525, 529, 530, 531, 533. 535, 536.
537, 538, 541, 542, 547, 548, 549,
550, 551, 552, 561, 569, 570, 572,
607, 612, 614, 615, 616, 617, 619,
620, 621, 624—628, 631 o. f., 634,
636 o. f., 640-646, 648, 651--653.
657-659. 664, 665, 668, 670, 673.
675, 677, 682-6a5. 691-699, 701 o.
f.. 707-716, 718, 721-726, 733.748.

Elector: 336, se Brandenbarg, Georg
Wilhelm.

Electrices Berlinenses: 336, se Bran-
denburg: kurfarstiunorna Anna och
Elisabeth Charlotta. ,

Elfven, se Elbe eller Göta elf.

Elfsborg, fästning: 16 o. f., 21, 124,
239, 300, 333, 336, 363.

Elfsborgs lösen: 21, 34, 43, 45, 53 o. f.,
66, 68, 72, 76, 90, 93, 99. 105, 106
-110, 111, 477.

Elfsnabben: 146, (befarad landstig-
ning) 218, 219, 221, 222, 254, 260,
367. 372, 385. 609; — dat. 154, 221,
260-262, 609—617.

Elisabeth, drottning, se Böhmen.

Elisabeth, drottning, se England.

Ellwangen; abbotstift, i n. v. Wiirtem-
berg: 826, (slottet) 838.

Elsass, landet: 800, 810, 852, 857, 860.

Emskirchen, vid floden Aurach, n. v.
om Nürnberg: 831.

Enarby, Enara by i Finska Lappmar-
ken: 237.

Engelen, örlogsskepp: 209.

England, Carl I, konung; (tiUärnad be-
skickning ang. Sverges tillträde till
förbundet mellan England och Hol-
land) 292; (Tyska kriget) 447 o. f.,
462; (hans gesandter) 514, (uppma-
nar till Tyska kriget) 523, 575, 582;
(underhandling med) 585; (ifråga-
satt medling) 589, 594; (understöder
värfningar) 655; (tullen i Preussen)
747 o. f.; (förbund med) 760; (un-
derhandling med) 781 ; (förbindelser
mot Sverge) 854.

— Elisabeth, drottning: 803.

— Jakob I, konung; (skiljedomare) 15,
29; (sändebud) 29; (medling) 59, 62;
(krigsföretag) n. 64; (bret till) 80;
(medling) 85; (ryska sändebud till)
116.

— landet; (katolska stämplingar i)
126: (förbund med Holland) 291;
(värfningar) 398, 608; (handel) 611;
(värfningar) 655; (befaradt miss-
nöje mot licenterna i) 689.

Engelske agenten: 611.

— gesandten (sändebudet): 85, se Me-
rich; i Preussen: 582, 583, 584,
585, 598 o. f., 611; = Thomas Roe; —
i Tyskland (hos A. O.): 760, 771, 776,
781 (= Robert Anstruther?)

— kompaniet (Engellske corapagnied);
i Preussen: 583, 585, 598, 599, 651, 722.

-- kopfardier: 394, 710.

— krigsfolk, i svensk tjänst: 503,507,
532, 655, 674, 690, 718, 730.

Enkcdrottningen, se Christina.
Erasmi, D., rådsherre i Frankfurt am
Main: 801.

880

Erbach, kloster, ei längt från Mainz:
808.

Erbach, se Erpach.

Erchlebiskopen: 773: se Bremen.

Erenglsle (Erentgislee) Larsson, kap-
ten: 28.

Erentreuthcr (Erenrenter) Ernbard, öf-
verstlöjtnant: i Lifland: 267, 330, 335;
i Preassen: 364.

Erfft, sc Erwitte.

Erfurt: 848; dat. 869—870.

Erik XIV krönika. (Tegels): 78.

Erik Andersson (Trana); krigskommis-
sarie; i Lifland: 272, 277, 285, 286,
287, 289. 291, 294; i Tyskland: 808.

Erik Hansson (fänrik?): 221.

Erik Jakobsson, ryttmästare; 1 Preus-
sen: 363, 525.

Erik Johansson, kapten; 28, 48.

Erik Johansson, f. d. lappfogde i Torne
lappmark: 25.

Erik Jönsson, ryttmåstare för krono-
fogdars och häradskrifyares ryttare:
219.

Erik JÖransson (Tegel), sekreterare:
22; anskaffande af material till hans
krönikor: 78.

Erik Larsson (von der Linde), kongl.
räntmästare, direktör öfyer kronans
kopparaffärer: ^59, 360, 361, 381,
382, 392. 451. 454. 475, 476. 570,
572, 607, 628. 658, 661, 682, 696.
698, 701 o. f.. 710, 714, 716, 721.
724 och följande, 736 och följande,
774, 792. 802. 808.

Erik Månsson: 19.

Erla, befäst slott i södra Lifland: 267.

Erlach, Hans Ludvig von, öfverste i
sv. tjänst: 256, 800.

Erland Uddesson, rytt mästare för en
fana Uplands ryttare: 219.

Ermeland, biskopstift 1 Preussen: 318,
(338), (349).

Ermes, befäst slott 1 mellersta Lifland:
188.

Erpach, Georg Friedrich, grefve af,
öfverste i sv. tjänst: 813.

Erwitte, Dietrich Ottmar ron. Öfver-
ste och generalvaktmästare 1 Tillys
armé: 742.

Bsken, Alexander von, svensk agent i
Stralsund: 424, 425.

Essen, Alexander von, öfverste i svensk
tjänst, guvernör i Pillan och Fisch-
hausen; 1 Preussen: 317, 364. 493.
494, 499, 508, 549, 793.

Estland: (Polens afsågelse af anspråk
på) 200, (borgläger) 206, (landsrätt)
231, (tullen) 237, 270, 273. (epan-
mål från) 286. 289, (Polens anspråk)
431, (spanmålshandeln) 476, 569, (A.
0:s direktlon af spanmålshandeln)
668, 673, (salthandeln) 711, (staten)
727.

Ewest, »Ewestsche becken», å som fal-
ler ut i Duna, nära gränsen mellan
det forna svenska och polska Lifland:
275, 276, 398, 434.

Ewestemünde (se föreg.): 276.

Bura Åminne, öffverbåmlnne, i Sata-
kunda i Finland: dat. 91.

Eylert, Christian, repslagare: 177.

Falken, örlogsskepp: 147, 148.

Falkenau, i Preussen: dat. 314, 315.

Falkenberg; i Hamburg: 333, 335.

— , Conrad; i Amsterdam: 451, 454, 483,
557, 574, 628, 630, (639), (643), (658).

— , Didrlk von, hofmästare hos enke-
drottnlng Christina, sedan hofmar-
skalk (»Hofmarskalken>. »Marskal-
ken»): i Sverge: 301; —i Preussen:
(344), n. 348, (355); — I Sverge: 360;
sänd till Holland förvärfningar: (451).
(463), (466), (467), (468), n. 471, (473).
(487) o. f., (517), (519), (520) o. f.,
(526), (531); — sändes till Magde-
burg (635): tlllämad befålhafvare
öfver 4:de armén 1631: 649 o. f.;
spanraålskontrakt: (682) o. f.; (688),
(698), (717).

Falkonetter, dubbla och enkla; se Vapen.

Falun; dat.: 212.

Farensbach, Woldemar von ; hertig Wil-
helms af Kurland fältherre; anslag

att bringa Dünamünde i svensk ägo:
94; Bänd till Siebenbürgen: 536.

Fegr«us (Strömfeldt), Johan: sv. resi-
dent i Danmark: 335, 487, 4d8, 499.
501, 518, 502, 527. 556.

Fehrbellin, Veer-Berlin, i Havellandet
I Brandenburg: 135.

Fekel? ort i Lifland: 276.

Fellin, slott i Lifland: 433.

Femern; eröfrlng af danskarne: 402.

Fiholm, A. 0:s gods, i Södermanland:
Pnes. 19, 81—83, 101.

Finanserna; dess administrerande i
Tyskland genom ett särskildt >Oon-
silium>: 864.

Finland; spanmål: 34: allmogens nt-
lågor: 37; Elfsborgs lösen: 43; in-
visningar: 45: bergverk: 49; krigs-
fara: 51: A. Ps dltresa: 68jpennin-
gar: 68; skärgården: 91, 129; pen-
ningar: 177, 197: donation: 203; bo-
skapshjälpeu: 213: knektekoloni fr.:

881

223; folk o. proviant fr.: Ü248, 254; A.
0:8 uppdrag: 305 o. f.; trappsän anin-
gar från: 624, 629; A. 0:s direktion
af spanmålshandeln: 668, 671: salt-
handeln: 711.
Finska krigsfolket: 91, 156, 164, 203,
248, 283, 285, 289, 306, 307, 309, 311,
363, 365; i Tyskland: 649, 665, 763.

— fotfolket: 186, 188, 197, 363; i Tysk-
land: 649.

— rytteriet: 178, 181, 183, 184. 187,
190. 302, 306, 363, 365; i Tyskland: 649.

Fjällappar; tvist om: 237.

Firmnnd, Virmond, kejserlig öfverste
och general qyartermästare: 695, 704.

Fischhansen, Fiskhusen, vid Frische
Haff, nära Pillaa: 492, 499,516,520,
n. 529, 549, 586, 597, 681 ; — dat.
511-516.

Fisch hansische Werder: 707.

Fiske; i Vesterhafvet: 237; i Kurische
Haff: 576; se vidare Laxfiske,

Flackesjöbåck, Flakebäck, mötesort på
gränsen mot Halland mellan sven-
skar och danskar: 12, 229.

Fleetwood, Flittnt, Georg; öfverstlöjt-
nant i sv. tjänst; i Preussen: 718.

Fiemming, Claes, v.-aroiral, sedan riks-
kammarråd: 265, (300), 303 o. f., 427,
438; kallas till Tyskland: 661, 672.

— Henrik, öfverste, guvernör öfver
Ingermanland : 187, 189; kommissa-
rie vid nnderhandl. med Polen: 196;
hans reg. 197; mot befallning hemkom-
men: 4^; flottans proviantering: 445.

Flensburg; stad i Schleswig: tullfri-
het: 2fi, 253.

Flisöhamn på Åland: dat. 92.

Flodorf und Leuth, Adrian; friherre
von; se Lenth.

Flottan; örlogsskepp: 29, 33, 47, 79,
146 o. f., 156, 168; 174, 178, 191,
221, 254, 260, 300. 303 o. f., 322,
363, (förlust) 367, 373, 375, 377, 378,
385, 3M, 399, (förluster) 427, 428,
438, 443, 459, 461, 467, 468, 471, 474,
483, 489, 491, 501, 511, 515, 518,
565, 609, 626, 686. 689, 699, 710,
(byggnad) 722, 727, 731, 773, 802 o. f.

— transportskepp och mindre fartyg:
33, 45, 48, 184, 191, 215, 217, 305, 306,
311, 358, 372, 378, 381, 398, 438,
443, 497, 556, 560, 565, 602, 614,
618, 6%, 709, 710, 712, 722 o. f.; —
armader (små bevarade fartyg): 562,
581; — bojort: n. 220; — båtar: 347,
407, 494, 535, 566; ~ galejor: 152,
169, 179, 183, 186, 188, 191, 265, 322,
398, 405, 517, 518; - kogger: 314; -
kopfardlfartyg: 394, 469; — lådjor:
28, 33, 46, 91, 92, 178, 347, 357, 534;

Axél Oxenstierna^ II. 1.

— skutor: 216; — skärbåtar: 215,
218, 363; — strusser: 178, 186, 198,
265, 300, 304, 322, 474, 494, 535, 566,
566, 616; — pinker: 398; — pråmar:
322, 485; — potter (smärre fartyg,
lämpade både för frakt och strid)
565; — slusskrypare: 560; — vatten-
löpare (smärre fartyg lämpade både
för frakt och strid) 565: — wiescl-
kaner (flodbåtar) 322; — witinger,
witlnnen (flata flodbåtar) 407.

— besättning; se Båtsmän.
Fläming, se Fiemming.
Fläsk; se Proviant.

Fonalahof, gods i Estland; förläntng
till A. O.: n. 522.

Forat, Alexander; kapten öfver en min-
dre flottilj: 28, 33, 367.

Forbus (Foorbus), Peter : 451 , 452, 453,
454, 458, n. 474.

Forchbeim vid Regnlz, norr om NUr-
berg: n. 767, 816, 820, 828, 840, 853.

Fordel, Lars, kapten: 28, 46, 48.

Fotfolk, se krigsfolk.

Franken; landet: 756, 762, 783, 800,
806, 809, 817, 848.

Fr8nkentbaier(= innevånare från Fran-
kenthal); i kejserliga armén: 791.

Frankenthor, en af Stralsunds stads-
portar: 409.

Frankfurt am Main: 752, 754 o. f., 758
o. f., 774, 779, 784, 792, 797, 801,
804, 807, 810, 812 o. f., 819, 829.
835, 848, 849, 859, 860; — pr»s.: 779.

— Frankfurtermessan, vårmarknaden i
Frankfurt am Main: 150, 759, 766, 767.

Frankfurt an der Oder: (eröfrlng) 703
o. f., 712, 713, 746; — dat. 707-719.

Frankiska kretsen, Frankiska qvarte-
ren; A. O. kallas generalguvernör:
n. 756, n. 791; — svenska förvalt-
ningen i: 808, 867, 866; — adelns
privilegier: 845.

Frankrike; Ludvig XIII, konung; för-
bund: 277; sändebud till: 387; sän-
debud vid Polska underh.: 514; upp-
manar till kriget i Tyskland: 523,
528, 554; underhandl. med: 560. 567
o. f., 570, 572, 575, 582, 584; med-
ling mellan Sverge och kejsaren:
589; underhandl. med: 625, 760;
Tysklands aneelägenheter: 761, 762,
771 o. f., 773, 775. 781, 796, 808
(814), 833, (851), ^853), 862, 870.

— landet: katolska stämplingar: 126,
danska värfningar: 398; skepp till:
518; kopparhandeln med: 689.

Franske gesandten : 495, 514, 515, 527,
560 = Charnacé, — : 775 = De Breeé.

Frauenburg, Freuenborg, stad vid
Frische Haff i Preussen, nära Brauns-

882

b«rg: (erofring) 30ß, 310,329 (fråga
om restltatlon till PoIcd) 433 (för-
svar) 514, 586; — dat. 309.

Fredrik V, se under Böhmen.

Fredrik, hertig; se Karland.

Fredsunderhandling, se Underhandling.

Frenkhing, Johan 8iegmand von and
za; öfterste, såndebud från Olden-
burg: u. 674.

Freystadt, stad i Franken, sydost om
Nürnberg: (eröfradt) 830.

Frlbytare; från Danzig: 377, 378; ut-
rustande mot spaniorema af: 812; se
vidare Dünkyrkiske.

Fridlandi« Dux, se Wallenstein.

Friedrich Ulrich, hertig, se Braun-
schweig-Ltineburg.

ITriherreskap för Axel Oxenstierna: 27,
130, 370.

Friis, Christian, dansk kansler: 387;
hans son: 585.

Frimarknader: för utlandska köpmän
i Sverge: 232.

Frisches Haff (Friske Haf vet): 336, 456,
493, 494, 563.

Frische Nehrung (»Näringen») landtun-
gan vid Frische Haff: 309, 312. 336,
337, 343, 347, 407, 494, 503, 504,
562, 583, 676, 679, 728, 729.

Fritz, »Lange Fritz>, ryttmästare, död :
742.

Fritz: 332, 337, 363, 364, 400, se Roa-
ladin.

Fullmakter; för Axel Oxenstierna å
rikekanslersämbetet: 1; å häradshöf-
dingstjftnst: 20; för giftermålsunder-
handling: 70; att upphandla riksda-
ler till Elfsborgs lösen: n. 105; för
mönstringar: 111; för underhandl.
med Danmark i Sjöred 1619: 120;
ny för samma underhandl.: 131, 132,
133; — Radzivils för Polska under-
handl. 1622: 183, 185; — för de sv.
kommissarierna: 195; — för A. O.
att upptaga lån 1 Lifland: 198; för
underhandl. med Danmark 1624: 225,
227; för A. O. att sammandraga trap-
per: 240, att föra befälet öfver dessa:
246, att upptaga lån: 264. såsom
Legat i Preussen : 322 o. f., att upp-
taga lån: 350; för fredsunderhandl.
med Polen 1627: 350 o. f., 380, 383,
384; för underhandl. med Stralsund
1628: 423; för underhandl. med Polen
1628 o. 1629: 429, 430, 436 o. f., 511 o.
f.; vid underhandl. med kejsaren 1630:
610; såsom direktor för spanmålshan-
deln: 671, 673 o. f.; såsom direktor öf-
ver tullar och licenter: 698,700; att
rätta missbruk och öfvergrepp af do-
natarier i Tyskland: 868. — Böra af A.

O. iordningställas åt kapten Bali: 31;
åt sändebud till England och Hol-
land: 292; åt P. Btrassbarg: 374.

»Farstendömet>: 96, 106 = Carl Philips
hertigdöme; ~: 444, 449, 450, 472 =
Hertigdömet Preussen.

Furstinnan af Kurland; se Kurland.

Fyen; gods därstädes: 233; hotos af
Ligan: 352, 355, 357.

Fürsten berg, Egon, grefve af, kejserlig
general: 742.

Fürstenhäuser, (Georg?): 792, 839.

Fürth; vid Redniz, nära Nümbere:dat.
807-809.

Fyrverkare, antagna i svenak tjänst 1
Preussen: 605.

Fågelsången, Yogelsang, ort Invid Kl-
hing: SßS,

Fångbyte: 343.

>Fårdel8fåIket>, se Fördelsfolk.

»Fältherren», se Jakob de la Gardle.

»Fältmarskalken»: 317, 318, 320, 392.
(»gamle fältmarskalken») 649 = Her-
man Wrangel; äfvenså »fältmarskal-
kens» regemente: 364.

— : 638, 7få, 720, 770, 776, 800 = Gu-
staf Horn.

Fältslanger; se Vapen.

»Färjetyg», »Färjeherren» på Duna: 178.

Fästningar och skansbyggnader; vid
Jönköping: 5, 8; vid Pleskow: 92
o. f.; vid Dünamünde: 177, 178,
179, 182; vid Mithau: 186: Tid
Duna: 198: i Lifland: 203; vid Mörkö
bro I Sverge: 218; vid Nyköping:
220: vid Hömingsholm: 220; i Preus-
sen vid Pillau: 308, 312, 313, ^7;
Tid Passarge: 482; vid Nogat: 503;
Tid Clemensfähr: 505, 507, 509; Tid
»Blederske bäcken» o. s. t. 520;
andra ställen i Preussen: 562, 563,
564 o. f.; Tid Passarge: 566; Tid Ra-
den: 573; Tid Stuthof: 581; andra
ställen 1 Preussen: 681; i Tyskland,
Rhentrakterna: 757, 759. 768, 779,
782. 859.

Fördelsfolk=fo]kfrån lönehemman: 96.

Förläningar, se Donationer.

Försträckningar; till kronan: af Bo-
gislaus Rosen: 52, 67, 68; af Enke-
drottningen m. fl.: 98, 99, 100, 101,
106, 107; af Jöns Nilsson, för till-
låtelsen att återkomma: 111; från
andra enskilda: 198, 199; af Riga
och ReTal: 202, 205 o. f.; på gods:
213, 264 o. f.; af kopparkompaniet:
300; af A. O. mot gods: n. 224; n.
326; 1 Preussen: 328, 332, 336, 384;
479 o. f., 579; 1 Pommern: 640. 643,
af Bogislaus Rosen: n. 683; 1 Preus-
sen: 694, 698; från Holland: 715 o.

883

f., 727; I Frankfurt: 759, 792, 801.
Jmf. vidare PenDlngar.
Föraringar; till ryska sändebud: 3, 30;
till hertig Julius Henrik af Sach-
sen: 52; i subelskin: 74, 75 o. f.;

till Marta Eleonora: 143; åt färje*
herren vid Duna: 178; &t prins Ul-
riks af Danmark följe: 428; åt Bo-
rastus: 482, åt Franska sändebud:
760, 772.

Gabriel Christersson, se Oxenstierna.

Gabriel Gustafsson, se Oxenstierna.

Oado, Gadow, Casper von, major: 363.

Gafflar; se under Vapen.

Galejor, se under Flottan.

Gallas, Matthias, kejserlig general: 856.

Gallia, se Frankrike.

Galt, Peder, dansk agent i Sverge : 192.

Galtarbv, »bol* i Kimitho socken 1 Fin-
land: 370, 371.

Garnisoner, se under Krigsfolk.

Garpenberg; i Dalame: 82; —dat. 25.

Garz; stad i Pommern vid Oder: 556,
632, 676.

Gedanum, se DauElg.

Gefle: 97, 98.

Gelder, Gnlther, landet; successions-
rätten: 140.

Gemttnd, se Georgensgmünd.

Generaldirektor; A. 0:s befogenhet så-
som: 792.

»Generalen >: 353, 363, 365, 449, 452,
524. 531;=: Jakob de la Gardie.

Generallöjtnantsvårdighet: för H. M.
von Thurn: 453; för Baudissin : 610.

Generalmagasin; för arméns behof: 835.

Generalproviantmästare, se Dimpfel.

General-sergeant-major; miUtäriskt äm-
bete i Preussen: 481.

General-staben, Staffwen; vid den ty-
ska expeditionen: 601; hos Wallen-
stein: 844.

General-staterna, se Holland.

Generalvaktmästaren i Preussen: 320.

Georg, hertig, se Braunschweig- Lüne-
burg.

Georg, landtgrefve, se Hessen-Darm-
Stadt.

Gtoorg Wilhelm, kurfurste, se Branden-
burg.

Georgensgmünd (Gemünd); by i Mit*
tel-Franken vid Redniz öfre lopp: 832.

Gerdt, se Gier dt.

Gesandter, se Sändebud.

»Gteschworne* i Gross- Werder: 327.

Gestrlkland; utskrifnlngar 1: %.

Gevär, se Vapen.

Gierdt = Gierdt Diriohsson.

Gierdt Dirichsson, kamrerare; i Sverge:
215; — i Llfland: 270, (271), 272,
280, 284, 288, 294; — i Preussen:
314, 315, 331, (332), 336, 341, 359.

(381), (382), 383, 395, 439. 453, (480),
487, 496. 503, 517, (död) 520. 527,
534; (efterträdare) 537, 549.

Giftermålskontrakt; se Heirathscon-
tract.

Giftermålsuuderhandling; pfalzgrefven
Johan Casimirs och prinsessan Ca-
tharinas: 68, 69—73; Gustaf Adolfs
och Maria Eleonoras: 100, 135—146;
Kyske storfursten rörande prinsessan
Catharina af Brandenburg: 201; för
prinsessan Christina, Gustaf Adolfs
dotter, och prins Fredrik Wilhelm
af Brandenburg: 766.

Glaser, Joslas, sv. resident I Elsass: 768.

Glückstadt, 1 Holstein: 378, 474, 613.

Godsförsäljnlng; för kronans räkning.
202. 300. n. 301, 306.

Godwltz, tysk officer: 336.

Goldtberg, Jochem ; erhåller betalning :
n. 221.

Gollnow, stad 1 Pommern: dat. 669—
675.

Gonseffsky, Consofsky, polsk general 1
Llfland: 295, 302, 401, 404.

Gonzagas ryttare: 830.

Gordon, Johan; öfverstlöjtnant i svensk
tjänst: 675.

Gordon, Fransiscus; Engelsk agent:
722, 747.

Gottberg, Peter, polsk öfverste; anslag
mot Kalmar: 83.

Graudeuz; stad i Preussen på högra
Weichselstranden: 310, 314, 347, 427.

Gray, William, kapten: 220.

Greff, Thomas, skottsk major i svensk
tjänst: 763.

Greifenberg, Grüphenberg; stad 1 norra
Brandenburg, nära Angermünde; dat.
666-667.

Greifenhagen, Grüfenhagen, stad 1 Pom-
mern vid en af Oders mynnings-
armar: 556, 676.

Grelfswald, Gripzwald, i Vor-Pommem:
703.

Grenna, staden: dat. 134.

Grlip, (Gyllengrip) Anders, till Stens-
näs; kammarjunkare hos kon. Gustaf
Adolf: 89.

Gripsholm. slott: 219; — dat. 9, 521.

Gripzwald, se Grelfswald.

Gronow, se Grunow.

884

Groot, Qrothen, Johan toü; major;
(värfDiDgsuppdrag i Tyskland) «!7,
&38; (öfverst löjtnant) 617, 622 o. f.

Groas-Glogau (Croas-Klowe) vid Oder:
705.

Gross- Werder, se Werder.

Grothnsen, Otto, major (?) i sv. tj&nst;
I Llfland: 2*>4.

Grabbe Lars, 'sekreterare, först bos
rikskansleren, sedan bos konangen:
n. 362; n. :J67; n. 370; n. 373; n. 375;
n. 378; n. 3«1; n. 384; n. 445; n. 448;
n. 450, 477, 486: n. 508; n. 509; n.
512; n. 552, CM, 556, 561, 567, 568,
572, 574, 576, 579. 580, 586, 597. 601,
607; n. 615; n. 617, 637, 639; n. 640;
n. 641; n. 642; n. 651; d. 653; n. 664,
666. 673; n. 675; n. 677: n. 685, 714,
769, 773, 778. 783.

Grubbc, Sigvard, danskt sändebud 1
Sverge: 128.

Grunow, Qrönow. David: 330, 336.

Grünboff: bj i Samland i Preussen:
539, 648.

Gråfsn&s, gods i V. G.: sköfladt: 40.

Gröna regementet: 634.

Grönberg, Peter: svensk faktor i Ham-
burg: 612, 721, 737.

Gabenstbor, stadsport till Frankfurt an
der Oder: 704.

Guldmynt, se Mynt.

Gullberg: skans vid Göteborg: 6.

Gulther, se Gelder.

Gundeby, bol I Klmltbo socken i Fin

land: 26, 27.
Gunno, stad i mellersta Preussen, nära

södra gränsen: n. 465; n. 466.
Gustaf Eriksson, se Stenbock.
Guthard, Dietrich, chef för ett dragon-
kompani; i Preussen: 365.
Guttstadt, stad 1 biskopsstiftet Erme-

land i Preussen: 353, 433, 435, 466,

470, 477, 509.
Guvernören i Elbing: 312; se Oxen-
stierna, Bengt.
Gyllen, ungerska; se Mynt.
Gyllengrip, se Griip.
Gyllenhielm, Carl Carlsson, riksamiral:

93, 143, 144, (287), 308, (391), (392), 394.
Qyllenstierna, Jöran, riks-vioe-amiral:

5, 43.
Gyllenstierna, Nils; inställelse förrätta:

40.
Gylner, Johan, frän Lübeck, anståld

vid ett finskt regemente: 203.
Gyntter, Michell, levererar vapen för

krigsfolket: 192.
Gärkoppar; se Koppar.
Gärd; i bröd: 74, 78; (förslag tlU)9L

97; se vidare under Statie.
Göta elf: 238.
Göteborg: 11, 13. 160, 239, 241. 304,

331, 711, 803.
Göttingen, vid Leine i Hannoren 848u
Götz, Sigismund von, Brandenbnrgisk

kansler: 295.

Haag (Hagen); i Holland: 292, 295.

Hackor, Hakar till musköter; se Vapen.

Hake, ett slags hemmantal; behällna
åt kronan i Lifland: 198.

Halberstadt, stad och biskopsstift: 595,
742.

Halenus, Johan, doktor, sekreterare:
663, 666.

Hall, öfverste i svensk tjänst; i Tysk-
land: 649, (död) 742.

Hall, (Schwäbisch-Hall), stad vid Nec-
kars biflod Kocher i n. v. Würtem-
berg: 838.

Halle, biskopen af: (337, se Branden-
burg, Christian.

Halle an der Saale, i Sachsen: 634, 742,
807; dat. 743—745.

Halmstad: (möte mellan Gustaf Adolf
och Christian IV) 133.

Halsboda, bol i Kimitho socken i Fin-
land: 26, 27).

Hamburg: 174, 268. (växlar) 320, 332,
333, :i35, (förhållande till kejsaren)
«'^9, (penningars anskaffande i) 454,

483, (värfningar) 487, (växlar) 579,
(tvist med Danmark) 613, (växlar)
628, 630 o. f., (förbindelse med) 635,
(värfningar) 638, (anskaffande af
penningar i) 661, (kriget) 693, (för-
likning med Danmark) 709, (växlar)
716, (penningar) 720, (svensk fak-
tor därstädes) 721, (växlar) 725, (värf-
ningar) 746, (fiendtlighet mot Dan-
mark) 773. n. 842, 860. ^
Hamilton: 773; marquis: 851 (= James
Hamilton de Priestfield?).

— Alexander, öfverste i svensk tjänst;
i Preussen: 608.

— Jakob (James), de Pristfild: 608.

— Jakob (James), de Reda: 608.

— Johan (John), broder till James H.
de Priestfield, öfverste i sv. tjänst i
Preussen: 606, 632.

Hamiltoname (se föregående rubrik):

533, 608, 649, 6Ö5.
Hammerstein, ort i Hint.-Pommem: 565.
Hanau, fästning nära Main: 812, 829,

&48, 860.

885

Hanck, Jöran: 288.
Hand, Erik, öfverste för ett svenskt
regem.; 1 Preussen: 364, n. 472, 489.
Handbörds (Ambiörs) hd i Småland: 113.
Handelsordningen: 29, 45, 47.
Hans, lakej: 180.
Hans Albrecht, hertig, se Meklenburg.

Hans Christofferfion ; se Stl&[el.

Hans Hansson: 682, 688, 698.

Hans Hansson, skeppskapten: 48;), 566.

Hans Hendersson, kamererare: 91.

Hans Nilsson, kapten vid Svante Ba-
ners regemente: 93.

Hans Nilsson på Dalby: 219.

Hans Olofsson, konungens sekreterare ;
kontraslgnant: 4, 19, 31, 32, 35, 38, 41.

Hanaeståderna: sändebud från: 147;
sändebud till: 386; hållning mot
kejsaren: 388; förbindelse med Sver-
ge: 419, 420, 446, 462, 478, 487, 488;
medling mellan Sverge och kejsaren :
589, 594; förbund: 613; medling i
Danzig: 629 o. f.

Håra, Rasmus: 275.

Harnesk; se Vapen.

Harrcurt: 791.

Hartman, Johan, löjtnant: 642.

Haupt (= Danziger-Haupt) Hofwedt,
Höwet, Hofft, befäst plats i Preus-
sen å Danziger- Werder: 312, 313, 314,
316, 317, 336, 337, 344, (befästning)
346, 348, 349, 353, (restitution till
Polen) 433, 434, 456, 494, 504. 506,
516, 518, 550, (afträdelse af) 562,
566, 583; - dat. 338, 406-421; —
prses. 345, 346, 355, 356.

Havel, floden: 720, 736.

Hebron, Daniel, öfverstlöjt.: 509.

Heduck (=Hedun, Hiedun?) kejserlig
öfverste: 704.

Heidelberg, skurfursten af >, se Böhmen.

Heidelberg, staden: 757, 761,763,769,
778, 779.

Heidnckebössor; se Vapen.

HeiU se Hela.

Heilbronn; vid Neckar: 784, 838, 860.

Heimbrugk: 837 (=Hersbruck?).

Helraths-contract; mellan Gustaf Adolf
och Maria Eleonora: 139, 143.

Heisternest; se Hesternääs.

Hela (Heil), by på spetsen af den
i vestra delen af Danzigerbugten
utskjutande landtungan af samma
namn: 313, 728. 729.

Helfrich (Helfrict, Helfrecbus), Bern-
hard, tysk sekreterare i kansliet:
48, 88, 94, 100.
. Helmet, befäst slott i Lifland: 188.

Helle, Chordt Thor, borgare i Lübeck :
682, 688, 698.

Helms, Pavel: 288.
#

Helsingfors: 25, 91; dat. 41—50.
Helsingör: 13, 362.
Hemmlngsson, Mårten, öfverste: 472.
Henrik, mäster: 303 o. f.; se Thome.
Henrik Andersson, artilleribokhållare:

715, 738.
Henrik Månsson, ryttmästare: 92.
Hepburne, John, skottsk öfverste i sv.

tjänst: 636.
Herredalarne, se Härjedalen.
Hersbruck, stad i Mittel-Franken vid

Regniz, öster om Nürnberg: 815,842;

dat. 809-814.
Hertlgdömet: 477; se Preussen.
Hertigen: 620: se Pommern, Bogislaus.
Herzogen-Auracb, stad vid floden Au-

rach i Mittel-Franken nordvest om

Nürnberg: 831.
Hessen: landet: 746, 847.
Hessen, landtgrefven af: 149, = Moritz

af Hessen-Cassel.

— Cassel ; Moritz, landtgr. af: 15, 149.
Wilhelm V, landtgrefve af, den

föregåendes son; underhandl. med:
714. (krigsoperationer) 758 (768),
(769). (771), (775), (778), (783), 812,
814, 819, 820, 848 o. f., 852, 854.

— Darmstadt, Georg, landtgrefve; fö-
reslår tractat med kejsaren: 748;
räknas till >neutralisterna>: 854, 862.

Johan, landtgrefve af, den fö-
regåendes broder: 763.

Hesternääs, Heisternest, på halfön Hela
i Danzigerbugten: 427.

Heussner, Sigismund; svensk krigskom-
missarie: /68.

Hildesheim, staden: 655; n. 869.

Hillbo, se Hölebo.

Hillebårder; se Vapen.

Hinter-Pommern: (dess eröfring) 633,
635, 646, (kriget) 649, 657, 660, 676,
693, 703.

Hochenlohe, se Hohenlohe.

Hof, stad i Ober-Frauken vid Saale:
837, 838.

Hoffkirchen, Lorentz von, öfverste I
Sachsiska armén: u. 787.

Hoffolk: (sändes till Narva) 46, 48, 84 ;
(till mottagande af sändebud) 89;
(förseende med livré) 159.

Hofmarskalken, se Baner, Svante eller
Falkenberg, Didrlk.

Hofregementet, (chef Franz Bernhard
von Thurnh 265, 317, 337, 364, 471.

Hof rätten: 30, 44, 297.

Hohenlohe; grefskapet, nu en del af
Würtemberg: 826.

Hohenlohe; Craift, grefve af, i svensk
tjänst: 837, 850; (utsedd mellertidig
öfverbefälhafvare öfver Frankiska
armén) 858.

886

— Georg Friedrich, den förret broder:
837. 850.

Holok, Henrik, öfverste; i dansk tjänat
i Stralsund : 410, 416; i kejserlig
tjänst; 787, 820, 826, 828. 837, 838.

Holland (= Geueralstaterna): skiljedo-
mare: 15; sändebud fr.; 29,39; pen-
nlngar: 43, kopparhandel : 43 o. f.
sändebud fr.: 48, Arnims sändning
(>1; penningar: 54; medling: 59; kop'
parhandeln: 66; medling: 85, 88 o.
f., 94; bref fr.: 88; penningar fr.: 105;
J. Skjttes sändning: 106; rjska säU'
debud till: 116; katolska stämplin-
gar i: 126; förbehåll Tid underhandl
med Danmark: 127; Täxel: 154; båts-
män fr.: 215. 217; sändebud fr.: 266
a£färer med: 270; tillärnad besklek
ning till: 292, 305; ordinarie agent
hos: 292; medling: 341. 347, 350 o. f.;
förhållande till Danmark: n. 357, 378;
kopparhandel : 359; spanmålshandel
361, 383; växlar: 381, 383, :}84, 385,
391; danska värfningar: 398; rust-
ningar mot kejsaren: 402; koppar-
handeln: 439; förhållande till tyska
kriget: 447; sändebud till: 451;
spanmålsprls 1: 452; pennin ^esänd-
ning fr.: 45^3, 454; förbund: 462; pen-
ningar: n. 474; spanmålsprls 1: 476;
besvär öfver tull: 478; växlar: 482;
spanmål: 487, 496; välvilja mot Sver-
ge: 488; värf nlngar: 498: subsidier:
524; vapen fr.: 525; krigsfolk: 541:
tyska expeditionen: 554; skeppsbygg-
mästare fr.: 565; E. Larssons sänd-
ning: 570, 572; förbundsunderhand-
ling och besvär: 573, 575, 582; med-
ling: 589, 594; tullen i Preussen:
598, (JOO; växlar: 628; klädetullen i
Danzig: 631; växlar: 643; af skedande
af trupper: 6itO; växelaffärer: 661,
i)^^; spanmålshandel: 683; förbund:
684: lifaradt missnöje of ver licen-
terna: ()86 o. f., 689; spän mälsh andel n:
688, 698; kopparhandeln: (;89; skepp:
709, 710; lån: 715, 720; växlar: 725,
krigsfolk: 730; sten till fästnings-
byggnader från: 795; förbindelser mot
Sverge: 854; åberopas som exempel:

Holland, se Prcussich-HoUand
Holländske Falken, örlogsskcpp: 43.
Holländska flottan: 403.
Holländske gesandten, se Voesborg.
Holm, Olof. öfverför kläde till Riga: 328.
Holsatiae Dux: 592, se nedan.
Holstein, Adolf, hertig af, i kejserlig
tjänst: 592; död: 742.

— Johan Fredrik, hei*tig af, ärkebiskop
af Bremen: 595, (842).

— landet, eröfradt af Ligan: 356. 490,
593.

Horn, i Småland, befiwt läger rid: 134,

346 o. f.. 248. 254.
Horn. Arvid, öfverste: 307, hans reg.

312, 317.

— Clas (Carlsson), riksråd, uppraktande
bos Maria Eleonora; sedan den 6 Au-
gusti 1631 Legat 1 Stralsund: 21i
691, 808, 824.

— Clas Christersson. friherre till Åmin-
ne. öfverste; i Preussen: 364.

— - Ewert, Edward, fältmarskalk: 32 o.
f. 35, 68, 82; (död) 86.

— Gustaf Carlsson, kammarherre hos
Gustaf Adolf, Öfverste, sedan fältmar-
skalk (»Fältmarskalken»): 149; disarme-
rande af hans regem.: 197; penninge-
leverans: 213; ordre med afseende p&
Danmarks hållning: 263; — i Lifland:
280. 285, 289. 293, 297. 306. 307,
365. 366; (seger i Lifland) 400, 404;
(utnämnd öfverbefälhafvare): 406, 449,
541; (värfningar) 570, 586: — i Tysk-
land: (638), 646, 648 o. f., 650. 655;
(licentfrihet): (703), 711, (720): till-
ärnad vice-guvemör och öfverbefälhaf-
vare i Preussen: 729, 730; i Syd-Tysk-
land: 756, 761, (767), (769), (770),
(776), (786), (800), (819). 829, (833),
(835), (837); — i Elsass: (852); utsedd
befälh:e för Burgundiska armén: 85^.

— Hans: 468.

— Henrik Claesson till Kånkas, riksråd,
riksmarskalk, en af kommissarieme i
Ulfsbäck 1612: 9. 15. 18, 30, 93.

— Henrik, öfverste: 365.

Horn, Paridon van, holländare i svensk
tjänst, utrustar skepp: IGS, 215, 217,

;^3.

Horneck, Hornegk, Wolf Ewert von,

Öfverste i svensk tjänst, kommendant

i Speier; krigsrätt öfver: 788, 803.
Hornverker= befästningsverk: 409.
Hubald, Houwald, Christoffer, öfverst-

löjtnant i svensk tjänst: 763, 768.
Huberts, Arnold, faktor för huset Tripp

i Amsterdam: 359.
Hudiksvall, dess handel: 45.
Hufe, >hube»; ett slags hemmantal: 317,

331. 332.
Humle, anskaffande af: 282.
Hundrademännen i Stralsund: 408. 413,

416. 417.
Hu nicken, Hünick, Christoffer voii^äf-

verste i svensk tjänst, i Preussen : .^

472, 546, 636; jemför Hörneken.
»Hvita penningar», måste erläggas till

det främmande krigsfolket: 391.
Hym. ryttraästare i svensk tjänst,

Preupseu: 480.

887

Härd, Adolf, of vente; i Preussen: n.
472.

— Linder (Lennart), uppvaktande hos
Johan Casimir: 21.

Halle, se Helle.

Härberge, »konungens härberge» bör upp-
rättas: 29.

Häringe, gärd i Södertörn; dat.: 395—400.

Härjedalen, (Herred a lame): 14, 16.

Hästar, till armén: 283, 286, 290. 294,
295, 296. 312, 322, 407. 502, 554, 685,
702, 860.

Hästehufvud, se Anders Eriksson.

Hö, anskaffande till armén: 178, 191,

293, 315.
Höchst, stad vid Main: 755, 758. 859;

dat.: 750-752.
Höchstädt, befäst stad vid Donau: 839.
Hög-Polen: 738.

Hölebo, Hillbo, härad i Södermanl.: 219.
Hömicken (möjligen densamme som Hu-

nicken), kyrassieran förare vid Riga: 189.
Hörningsbolm i Södermanland, skansen

vid: 220.
Höwel, Jörgen, frän Danzig: 722.
Höwet, Hofft, se Haupt.

nio, bol i Kimitbo socken i Finland :
370, 371.

Ilmenau: stad i Thüringen; dat. 856.

Infans Belgica: 589 = Isabella, regent-
inna i Spanska Nederländerna.

Infanteri, se Krigsfolk.

Infanteriqvartermästare, se Olof Hansson.

Ingenieuren, se Thomae, Henrik.

Ingermanland : 108; generalguvernör af:
536, 569; spanmälsh andel : 668, 673;
saltlicenter: 711; staten i: 727.

Ingolstadt, Ingelstadt: 778, 812, 826,
852; — dat. 779—782.

Inn. floden: 852.

Instruktioner: för Axel Oxenstierna sä-
som rikskansler: 1 o. f.; för kommis-
sarierna vid fredsunderhandl. med Dan-
mark: 9—15; för A. O. såsom härads-
höfding: 20; vid en tillämad beskick-
ning till Danmark: 55, 59, 60-66;
vid giftermälsunderhandling mellan
pfalzgrefven Johan Casimir och prin-
sessan Catharina: 69 — 73; för mön-
string af krigsfolk: 112 o. f.; för kom-
missarierna vid underhandl. i Sjöred
1619: 121—127. 133; för afslutandet
af Gustaf Adolfs giftermål: 135—140;
för tillförordnade regeringen 1621 : n.
156; för kommissarierna vid under-
handl. med Polen 1622: n. 195; 199;
210 o. f.; vid underhandling med
Danmark 1624: 226—238; vid en till-
ämnad beskickning till Holland och
England: 292; for A. O. vid ledningen

af krigsärendena i Preussen 1626: 316
— 318; vid ledningen af landsregerin-
gen och kammarärendena derstädes:
319—322; för underhandling med Polen
1626: 323—326; för beskickningen till
Stralsundoch Danmark 1628:407—421;
för underhandling med Polen 1628:
428 — 436; för underhandling med kej-
saren 1630: 575, 588—596, 603, 610,
617; för A. O. vid tillämad beskick-
ning till Neder-Sachsen : 849; såsom
Legat i de öfre kretsarne i Tyskland:
857—865; såsom sändebud till mötet
i Ulm (»memorial«): 866—868; se vi-
dare Memorial. — Böra af A. O. för-
fattas eller öfverses: för den, som
skall lemna betalningen på Elfsborgs
lösen: 110; för P. Strassburg: 374; för
Carl Carlson Gyllenhjelm ang. tullen:
394; för Carl Baner ang. Preussens
styrelse: 691; för Ph. R. von Solms
ang. beskickning till Sachsen: 764.

Irfvehåf, gods i Lifland: 212.

Isak Axelsson (Silfversparre), ryttmä-
stare vid en fana Uplaftds ryttare:
219.

Isebrandt, skeppsbyggmästare: 168.

Isidor, metropolit i Novgorod: 3, 64.

Island, handeln med: 232.

Italien; kejsarens krig i: 573, 595;
Frankrikes krig: 625 ; truppsändningar
till kejsaren: 799: anställande af korre-
spondenter i: 864.

Ivangorod, midt emot Karva: 212.

Jakob L se England.

Jankendorff, by i Gross- Werder: 504,

514.
Jaroslawl, Jeresslau, stad i Ryssland: 64.
Jasmund, udde på ön Rügen: 641, 645.
Jerichow, stad mellan floderna Elbe och

Havel i n. v. prov. Sachsen : dat. 733.

Jesper Andersson (Crus); öfverste: 25.

Jesper Matsson (Krus) till Harfvila;
riksskattmästare: 8, 34, (en af kom-
missarierna i Sjöred) 120, 121. 128,
176, 189.

Jema. Jama, i Södermanland; (läger
därstädes): 218 o. f.

886

eeuiter: 126.

Jahan se Johan.

Johan, landtgrefve, se Hessen.

Johan, pfalzgrefvc, se Pfalz.

Johan, hertig af Östergötland: 8, 11,
15 o. f., 17, 18, 34, 39, 41, 46, 68.
70, 95—99, 106 o, f., 110, 111.

Johan Albrecht, hertig, se Mecklenburg.

Johan Carll se Carll.

Johan Casimir, pfalzgrefve, se Pfalz.

Johan Fredrik, hertig, se Holstein.

Johan Georg, kurfurste se Sachsen.

Johan Hindersson, Henriksson (Reutter);
öf verste: (hans reg.) 197, 218, 275, 363.

Johan Jakobsson, kamrerare: 219.

Johan Jöransson (Ulfsparre? ?); i A. 0:8
uppvaktning: 60.

Johan Månsson, se Ulfsparre.

Johan, Jahan, Ottesson, kamrerare, rå-
lägger ägorna i Sala stad: 214.

Johansborg, Johannesborg, slott vid Norr-
köping: 223, 255.

Johan Sigismund, kurfurste, se Bran-
denburg.

Jonas, örlogsskepp: 389, 395. 438. 458.

Josquino a Gösen, Joan, borgare i Stral-
sund: 425.

Julius Henrik, hertig, se Sachsen.

Jungfemhof , Jungfmhofved» Jnngfnihof,
vid Duna: 287, 293.

Junkertreill, skans på Groas- Werder: 708.

Jupiter, örlogsskepp: 518, 618.

Jurisdiktion i första instans, förlänas åt
Axel Oxenstierna: 751.

Justicia, en galeja: 334, 483, 518.

Justitieväsendet; dess administration i
Tyskland: 861, 864.

Jutland: 352. 355, 356.

Jülich, landet, anspråk på: 140.

Jäbbejärfven, gods i Estland: n. 224.

Jämtland (lagmansämbetet i): 7,14,16.

Järnhandel; taxering å borgames i Stock-
holm — : 24.

Järnkompaniet: 299.

Jönköping, stad : (rådsmöte) 5, (riksdags-
kallelse) 98, 110, 129, (försvaret) 239.
(läger vid) 240. (krigsfolk) 247, (befa^
Stande) 249, (kon:6 därvaro) 466. 468;
— dat.: 5, 6, 7, 111—115, 242, 456
—464; — prajs.: 249.

Jöns Hansson, värfvar ett rytt&rekom-
pani: 363.

Jöns Nilsson; begär tillstånd att åter-
komma hem: 111.

Jöran Claesson, se Stiemsköld.

Jöran Jakobsson, ryttmästare: 219.

Eafle, Bengt, ståthållare öfver Kalmar
län: 239, 248.

Kagg, Kagge, Lars, öf verste; i Sverige:
263, 363: i Stralsund: 438, 472; i
Tyskland: 758, 766, 770, 771.

Kalbe an der Saale, stad i n. v. prov.
Sachsen: 746.

kålen, J. Henrik von: n. 522.

Kalenbach, Calenbach (skref sig: Moritz
Pensen von Caldenbach) ryttmästare,
slutligen öfverste för ett tyskt kaval-
lerireg.; i Preussen: 364, 365, 569,
585; i Tyskland: 636, 646, 649; död: 742.

Kallelse för Axel Oxenstierna att in-
finna sig hos konungen: 5. 6, 9, 21;
till Väsby; 23; till Lifland: 58; till
Väsby: 80; till Ulfvesund: 83; till
Lifland: 84, 85, 86. 88; till Svergc:
93: till Stockholm: 103. 104; till Jön-
köping: 110, 111; till Stockholm:
117; till Upsala: 118; till Dalame:
119; till Stockholm: 184, 154; till
Bverge: n. 214, 217, n. 221, 263, 264;
till Bersohn: 297; till Bärwalde: 340;
till Liessau: 341; till Sverge: 468,
474; till Tyskland: 691, 7i9, 723,
728. 733, 745, 748, 749, n. 750; (att
med sin armé förena sig med ko-
nungen): 806, 841, 846, 852. 854, 856.

Kfllltenhoff, polsk adelsman i svensk
tjänst: 531.

Kalmar läns knektar: 112.

Kalmar stad och slott; Danmarks afstå-
ende från: 16, 17; spökeri: 35, o. t
48; föravaret: 47, 83, 99; drottningens
ankomst: 149; försvaret: 239, 263,
353; konungens ankomst: 352, 354.
356; försvaret: 357; penningar: 359,
360; försvaret: 363; kläde för armén:
439; Erik Larsson därstädes: 381; bref:
381; befälet: 398; krigsfolk: 402:
spanmål: 440. 441; skepp: 444; ko-
nungens vistelse i: 450, 453. 458; gar-
nison: 467; skepp: 469; dess >lö6cn>:
477; - dat. 151—153, 352—356. 517
-519.

— ståthållaren på: 128 = Sven Måns-
son (Eketrä); — : 795 = Soop, Ma-
thias.

- sund: 222, 352. a^, 372, 381.
Kalmusnäs, bol i Kimitho socken, i

Finland: 26 o. f.
Kalnzeem, Oallesheim; vid Aaflodra i

Kurland, dat.: 179, 180.
Kalzenau, gods i Lifland nära Danas

biflod Ewst: 275, 276.
Kamereraren: 328, 480, 503 = Gierdt

DirichsBon.

889

Kammararenden, adminißtrationen i
Preussen af: 319; i Tyskland: 861; se
▼idare Räkningekammaren.
Kan = tyska kabn, båt.
Kansliet: 176; i Tyskland: 662 o. f.,

666, 714.
KanalihaDdlingar, (dess bevarande och
. registrering): 1 o. f.; (reqvireras): 53,
94, 103, 187, 524; (öfversändande till
Sverge af) 805.
Karelen: 700.

Karkus, slott och l&n i Lifiand: 599.

Karl, se Cari.

Karlstad, i Värmland: 243.

Karlstadt, befäst stad vid Main: 859.

Karstens, Ootschalk: 160.

Kartor (landtafla) öfver Lifland; n. 212;
anskaffande af: 564, 723, 759.

Kaseburg, pä Ön Usedom, dat.: 619.

Kastei, stad vid Bhen midt emot Mainz:
758, 859.

Katarina, se Catharina,

Kavalleri, se under Krigsfolk.

Keggum, ort i Lifland vid Duna: 265,
267.

Kejsaren, (Ferdinand II), >de kejserskai:
bref: 268; planer mot Sverge: 396,
399; underbandi, med städenia i öfre
Tyskland: 402, 415; med Stralsund:
418 o. f.; underhandl. och krig med
Danmark: 444, 446, 460, 464, 484,
488, 489, 497. 498; Sverges krig och
underhandl. med: 502, 514, 519, 523,
531 o. f., 551, 568, 573, 574, 575,
580, 588—596, 602, 609, 610, 612;
underblåser strid mellan Danmark
och Hamburg: 613, 617, 623, 629,
654, 662, 713, 748, 772, 798, 851,
866.

Kemberg, stad söder om Wittenberg:
739.

Kimitho socken i Haliko hd, Åbo län, i
Finland, förlänas ät A. O. till fri-
herreskap: 26, 370.

Kin, Kühn, liten ö utanför Pernau:
156.

King, Jakob, öfverateiöjtnant i Svensk
tjänst: 443.

Kinnemund, Johan, öfverste i svensk
tjänst; — i Preussen: 366, 472.

Kinninghem, se Cunningham.

Kirstin, fru, se Munk.

Kitzingen, stad vid Main, i Unter-Fran-
ken: 756; — dat. 755-769; --praes.:
825.

Klein-Nogat, se Nogat:

Klein-Werder, se Werder.

fi[lerck, Clarich, Clärck, Richard, skepps-
amiral; kontrakt om skepp med: 168,
174: flottans utrustande: 300.

aflyses: 492, 495, 500.

Kliring, Hans Casper, öfverste för det
gröna regementet: i Preussen: 348,
364.

Klotkenhoff , vid floden Ossa i Preussen :
— dat.: 425, 426.

Kläde, kläder, kommiss; till armén och
flottan: 29, 35, 46, 50. 54, 79. 84,
86, 92, 159, 160, 162, 164, 166. 167,
170. 171, 190, 274, 300. 301. 320,
328, 350, 439, n. 474, 545, 554, 577,
651, 661, 666; till drottningens hof-
damer: 774.

»Klädeförseg]ingen>, Yklädestämplingen>
(=>lakanstämplingen*), en klädesaccis
i Danzig: 585, 598, 611, 631, 680,
707, 722.

Klädesskrif våren: 328; = Anders Ha-
raldsson.

Knesebeck, Knijsbeck, T^ewin von, Bran-
denburgskt hofräd, sändebud frän Kur-
Branden burg: 345.

Kniephausen, Dodo von Inn- und, öfver-
ste. sedan generalmajor: 520, 556, 579.
846, 848, 850.

Knorr, major i svensk tjänst: 374.

Knoth, Johan, från England: 80.

Knäröd, Kneredh, vid Lagan i Halland:
120.

Kochtitzky, Kochtitski, Anders, öfverste
för ett kavalleriregem.; — i Preussen:
531; skickas till Schlesien: 850.

Kockenhusen, Kåkenhusen, slott och län;
vid Duna i Lifland: 265, 272. 273,
275, 276. 280, 283, 285, 287, 288,
289, 291, 294. 295; — dat. 270—274,
301, 302.

Kodkiewitz, Johan Carl^ Littauisk fält-
herre: 76.

Kogg (= Caugger), ett slags fartyg
med en mast och rodret vid sidan:
314.

Kola, fästning i ryska Lappmarken,
nordligaste stad i Ryssland: 42, 50.

Kommiss (kläde), se Kläde.

Kommissarier, vid freden med Danmark:
9; vid giftermålsunderhandling: 70
o. f.; vid underhandl. med Ryssland:
85, 86, 88 o. f.; för indrif vande af
Elfsborgs lösen: 105; för mönstring:
112 — 115: vid underhandl. med Dan-
mark 1619: 120, 121 o. f., 128, 131,
132, 133; vid underhandl. med Ryss-
land 1620: 154; vid underhandl. med
Polen 1622: 195, 199 o. f., 204, 205,
207, 208, 210; vid underhandl. med
Danmark 1624: 225-240, 242—245,
247, 250-254, 25<>, 258, 2(K), 261;
för utkräfvande af boskapshjälpen:
298; vid fredsunderhandl. med Polen
1627: 350 o. f., 396; vid fredsunder-
handl. 1628: 428-436, 511 o. f.; vid

890

fredsunderhandlingen mellan Danmark
och kejsaren: 461; vid fredsunder-
handl. med Polen 1629: 514; vid un-
derhandling med kejsaren i Danzig
1630: 581 o. f., 588-5%, 604, 610.
617; för neutralitetsunderbandl. med
Gustaf Adolf i Tyskland: 776.

Eommissbröd, se under Proviant.

Kompani, se Järn-, Klädes-, Koppar-,
8keppskom])aniet.

Konduktörer, för fästningsbyggnadema
i Preussen: 328.

Koniecpolski, Stanislaus, polsk fältherre,
vojvod af Krakau: 342, 343,346,347,
486, 504.

Konstantinopel, sändebud till: 719.

Kontribution, af städerna i Lifland: 212;
frän Wetterauiska grefvame: 781; fr.
Frankfurt am Main m. fl. 1 Tyskland:
801, 861. Se vidare under Brand-
skatt, Gärder, Statie o. s. v.

Konvent, i Braunschweig och Haag: 295;
i Leipzig: 703; tillärnadt i Ulm- 866
o. f.

Kopfardier, kofferdifartyg, användande
af — för kriget: 394, 469.

Koppar, kronans handel med: 39, 43,
45, 54; invisning p&: 67; handel med:
66, 68, 76. 90, 91; stöld af: 98; sås.
ersättning för försträckning: 100; han-
deln med: 106, 331, 332. 333, 336,
.%9, 361, 454, 519; öfversändes till
Preussen, »kctzle-koppar», såsom be-
talningsmedel: 522, (gårkoppar och
bleck-koppar) 579, 602, 607, 622, 623
627 o. f., 630; användes till ordi-
narie staten: 661; priset i Spanien
och Holland pä: 672; handeln med;
686, 689, 710.

Kopparberget: 67, 119, 175 o. f., 359;
— dat. 23, 26-30, 83, 224, 376—
378.

Kopparf al koner, se St veken.

Kopparkompaniet: 173, 299, 300.

Kopparmyntet, se under Mynt. |

>Kopparmä8tare» frän Amsterdam : 173. |

Korif, polsk kavalleriöfverste ; i Lif-
land: 184, 187, 188. 189, 190.

Komhandeln, se Spanmäl.

Korrespondens, se Correspondance.

Koskull, Andreas, kommendant i Brauns-
berg: 710.

Kossacker; — i Lifland: 181, 276, 280.
293; — i Preussen: 505; värfvande för
svensk räkning af: 604, .665, <i80,
746, 776.

Kostheim, by vid Mainz: 758.

Krabater, (= kroater): 740. 830, 833,
844.

Kraffert, se Craiford.

Krakau, Krakow, kastei länen af: 679

= Georg, furste af Zbaraw (el. Zba-
rass).

Kreditiv, för A. O. till kon. af Dan-
mark: 60, 61; för G. Horn till Tyak-
land: 149; för Rutgeraius: 149; för
RhengT«fven: 223: för Ch. L. Baseh:
463; för legationen tiU Polen: 824;
för Rikskansleren: 842.

Kreutz, se Creutz.

Kreutzen, Kreitzen Andreas v., Prensnik
landthofm&stare: 380.

Kreuznach, Crcntzenach, fästning vid
Nahe i n. v. Rhenprovinsen: 752, 757,
786, 790, 791. 794, 829.

Krigsfolk, >be8oldningsfolk», »landsre-
gementen» och »värfvade»: 22, 25;
sändt tUl Lifland: 28 o. f., 33 o. t.
39, 41; värfvadt af Amimb: 42; i
Lifländska fälttagen: 45, 47 o. f.: för
expeditionen till Kola: 50 o. f., 54;
för ryska kriget: 56 o. f., 58, 00 a
f.; för polska kriget: 86, 92 o. t;
mönstringar: 112—116; vid ett före-
slaget förbund med Danmark: 124 o.
f.; till Brandenburgs hjälp: 142; för
expeditionen till Riga och Lifland:
156, 160, 162. 164. 165, 170 o. t,
177, 181 o. f., 184, 191, 199. 208,
210, 212, 216; sammandrages i Sverge:
216—220; hemföriofvas: 223; sam-
mandrages äter: 239 o. f., 241, 246.
247. 248, 255. 257, 261, 262 o. t; i
Lifland: 265, 275 o. f., 282, 284,295,
296, 297, 302, 306 o. f.: — i Preus«»:
308 o. f., 310, 311-313. 316 o. f.,
320, 323, 329 o. f.; (nyvärfvadt tyskt)
335, 337, 338. 339, 340. 344, 350;
sammandrages till Danmarks hjilp:
352 o. f., 363 o. f.. 372 o. f., 376 o.
f.; afsedt för Tyska kriget: 407 o. f.:
för Stralsund 422 o. f., 438: (armé-
erna för 1629) 441 o. f., 444. 446 o.
f., 460 o. f., 466 o. f., 471 o. f., 487.
489, 490. 493 o. f.. 497-499, 507 o.
f., 509 o. f., 517, 519, 526 o. f., 581
o. f., 538 o. f., 543 o. f., 548 o. f..
553 o. 1, 569 o. f., 571, 572, 578 o.
f., 597 o. f.. 601 o. f., 605 o. f., 608,
610, 614 o: f., 617 o. f., 621 o. t.
624 o. f., 626, 627. 628. 629 o. f., 682
o. f., 634 o. f., 637 o. f., 640 o. f^
644 o. f., 646, 647 o. f.; — (arméerna
för 1631) 648 o. f., 652, 653 o. f..
659, 660, 663-665, 675—682, 692 o.
f., 701. 706, 714. 718, 721. 725. 739
o. f., 746, 749, 758 o. f., 756 o. t,
761 o. f., 763 o. f., 766 o. f.. 770 o.
f., 786 o. f.. 806 o. f.. 810. 811 o. t,
814-821. 825 o. f., &S3. 834 o. f.,
8:^ o. f., 843 o. f., 846 o. f., 851 a
f. 857 o. f. Jmfr Danskt — . Kn-

891

gelskt —, Finskt — , Holländskt — ,
Polskt—, Ryskt — , Skotskt—, Svenskt
— , Tyskt krigsfolk;
jmfr &fven Yärfningar.

— Drabanter: 46, 48» 67. 469, 659.

— Dragoner: 188, 365, 441, 627, 659,
712, 727, 830, 837.

— Kyrassierer, »charaseren : 188, 189,
307.

^ Minerare och arklifolk: 439.

— Musketcrare: 182, 346, 494,504,567,
737, 830, 837, 841, 843.

— Fotfolk, (infanteri, »knektar»): 178, 266.
333, 335. 346, 348. 349. 353, 357. 363,
397, 402, 404, 440. 463, n. 471, n.
472. n. 473. 508, 578, 610. 625. 645.
669. 709, 728, 740, 741, 780. 782. 819,
832 o. f., 844, 847. a54, 857 o. f.

~ Rytteri, (kavalleri, >besoldnings-rytta-
re>): 112—115, 157, 160, 164, 178, 184,
187, 190, 203, 239. 219, 328, a33. 335.
340. 363, 397. 439, 441, 442, 447, 449.
456, 459. 460. 461, 467, 471, 494, 510,
517, 526, 538. 540. 543, 553, 556,558,
570. 571, 574, 577 o. f., 597, 600. 610,
615. n. 618. 621, 626 o. f., 631, 635,
637, 640, 645, 646. 650, 653, 659, 669.
677, 678, 684, 690, 701, 706, 708, 712,
715, 727. 736. 737, 741, 756, 765,780,
782. 830, 832, 838, 841, 842, 844. 847,
854, 856. 857 o. f.

— Garnisoner: Rigas: 165, 177 o. f.; i
Lifland: 207; i Preussen: 316, 317,
353; i Stralsund; 411. 412, 413. 414.
417. 418, 419. 420, 422 o. f„ 425 o.
f.: i Lifland, Preussen och Stralsund:
441, 442; i Stralsund: 467, 471; i
Preussen: 549, 558; i Pommern: 660;
i Lifland: 665; i Colberg: 696; i
Preussen: 727; i Pommern: 746; i
Wenden: 751; i Pfale: 757; i Worms,
Kreuznach och Bingen: 780,790.791,
798; i Philipsburg och Ehrenbreitstein :
790 o. f., 796; i Frankfurt am Main:
792; derstades och i Hanau: 812; vid
Main: 825; i Syd-Tyskland: 829; i
Nürnberg: 852, 855, 856; i de fyra
öfre kretsame: 859.

Kristian IX, se Danmark.
Kristian, hertig, se Braunschweig.
Kristian, pfalzgrefve, se Pfalz.
Kristian, prins, se Danmark.
Kristianopel, i Blekinge: 355.
Kristina, se Christina.
Kristoffer, se Christoffer.
Kritt, major, hans tjänst afböjes: 718.
Krön ach. stad i nordvestra delen af n. v.

Bayeni: 838.
Kronan, örlogsfartyg: 146.
Kronberger, se Cronberger.
Kroppenhoff, ort i Lifland: 293.

Kruse. Lorens, köpman?: 44, 46, 54, 68,

84, 90.
Kruse. Peter, direktör för Handelskomp.:

150, 192.
Krut. se Ammunition.
Krötzner, marketentare i Preussen: 498.
Kulor, se Ammunition.
Kumo, kungsg&rd i Finland; — dat. 90.
Kungsbro ; kungsgård i Östergötland:

140.
Kurck, Axel, »general-krigs-öfvcrste i

Finland>: 4.
Knrf urstame, bref frän: 654.
Kurfurstinnan, »unge» — och >gamle> —

se Brandenburg.
Kurische Haff: 563, 576.
Kurland, Friedrich, hertig af: 270,

272, 273. 275. 277 o. f., 281 o. f..

(284), 294 o. f.; om Mithaus restitu-

tion: 434. 449; underh. om scglatio-

nen: n. 541, 584. 644.

— Elisabeth Magdalena, hertiginna af,
>fur8tinnan af Kurland>: 611.

— landet: 156, 178, 398, 404, 541, 600.
Kurländare i tyska armén: 856.

Kyle, Hans, öfverstlöjtnant: 363.

Kyraasierer, se under Krigsfolk.

Kyrkostyrelse; i Preussen: 321; i Tysk-
land: 863.

Kyrkosunds skär; i Kimitho socken
Finland: 370, 371.

Küstrin. fästning vid Oder: 712, 720.

Küttener, bajersk diplomat: 850.

Kåkenhusen, se Kokenhusen.

Kärre bol i Kimitho socken i Finland: 26.

Käsemark, by i närheten af Danzig;
dat.: 341.

Köln, Kur-Köln: 771; (underhandl. om
neutralitet) 776. 777, 778, 833.

König. Casper (Casper Apotekare, adl.
Lilliecrona): 150, 151, 152.

Königsberg in der Neumark; dat.: 676.

Königsberg i Preussen: 125, 307, (neu-
tralitets-underhandl.) 308, 310, 321,
345, 347; (Rpanmålutföreeln fr.) 462,
457; (flpanmålhandcln) 476, 479, 481.
493, 494. 495, 497. 515. 526, 531. 541,
565, 574, 579; (tull) 584, 694, 695.
730.

Königshof en. Könningshofwen, stad i
Unter-Franken, nuvarande Baden : 824,
830, &58.

Königstein, stad i Taunusomr&det, ej
långt från Wiesbaden: 658.

Köninghem. se Cunningham.

Köpegods. Rikskanslercns: n. 224, n.
326. n. 403; i Preussen 667.

Köpenhamn: n. 357, 414.

Kött, se under Proviant.

Krigsrätt: 788, 803, 845.

892

La Barre, Wilhelm de, öfverste och

kommendant på Danziger-Haopt: 506.
La Chapelle, Adam Richart de, kapten

för dragoner: 216, 365.
Ladoga, Ladga: 33. 91, 92.
Lagman, i Jämtland: 7.
La Orange, fransk ambassadör: 851,

853.
Lahnstein, slott på högra Rhenstranden :

859.
Laihela, socken i Österbotten, tillämad

förläning åt rikskansleren : 23.
Lais, slott i Lifland: 433.
Lakanstämpeln, se Elädesförseglingen.
Lands- och Hofrätten i Lifland: 752.
Landsberg, vid Lech; 837.
Landsberg, vid Warthe: 705, 713, 714,

721, 746: — dat. 707.
Landshjälpen: 173. 246, 248, 297—298,

306, 557.
Landsköp, bör förbjudas: 243.
Landsregementena, Landsryttare, se

Krigsfolk, samt under de särskilda

landskapens namn.
Landtafla, se Karta.
Landtdag, se nnder Ständerna.
Landtgrefven: 768, 769, 771 = Wilhelm V

af Hessen.
Landt-Hessen, se Hessen.
Landt mäteri; i Danzi ger- Werder: 340.
Landtrådct; i Estland: 231; i Preassen

(Regeringsrådet, Öfven-ådet): 307, 345,

652, 664.
Landtständema, se under Ständerna.
Landt to Kagien, se Rügen.
Landtvära, i Lifland: 289.
Lange Fiitz, se Fritz.
Langman, se Tönnes Hendersson.
Lapparne, predikanter åt: 31.
Lappmarken, tvist om: 11 o. f., 17, 18,

39, 59, 66 ; afträdelsen af Ryska an-

spi-äk: 233, 244; inträng derstädes:

237, 245, 253.
Lappmuddar, — skor, — stöflar, ~ hand-
skar, för armén: 68.
Larding, Georg, borgare i Elbing: 326.
Lars Arnfastsson: 4, 13;
Lars Matzson, skeppskapten: 566.
Lars Nilsson, Laur. Nicolai, (Tungel),

sekreterare: n. 269, n. 282; i Lifland

293; sänd till Frankrike: 387, 575 o.

f., 584.
Laudon, ort i Lifland: 275.
Lauf, stad i Franken vid Pegniz: 842.
Laugingen, Lauingeu, stad vid Donau.

839, 859.
Laurentius Nicolai, se Lars Nilsson.

] Lawenstein. se Streyff.

La Vile, Pierre de, öfverste: 45.

Laxfiske: 118, 306.

Leba, »Lebuschesjön», sjö i Hinter —
Pommern nära kusten: 728, 729.

Lebusthor, stadsport till Frankfart an der
Oder: 704.

Lech, floden: 777, 849.

Legation, se Sändebud.

Lehusen Johan; sekreterare i Preussen:
686, 688.

Leijonhnfvud, se Abraham Eriksson.

— Axel, grefve: 40, 50. 59, 65 o. f.

— , Johan Casimir, grefve. lejd för:
40. 49.

Leipzig: (konventet) 703, 712, (slaget)
740 o, f., 824.

Leitmeritz, stad i norra Böhmen: 798.

Lejd, begåres för Gustaf Adolf: 129.
132.

Lenhofda, kyrka i Uppviddinge härad i
Småland; dat. 3, 4.

Lennart, Lienhard, Torstensson, öfverste,
(general af artilleriet 1632): 752.

Leoparden, örlogsfartyg: 209, 483.

Lepner, Hiob eller Jost, borgare i E6-
nigsbei'g: 482.

Lesle, Alexander, öfverste: 218, 219; i
Preussen, kommendant i PiUau: (312),
313, 328, 364, 366; i Stralsund: 410,
416, n. 472; i Tyskland: 655 o. f.:
744.

r^euth, Adrian, friherre af Flodorff och—:
83

Leuthmeritz, se Leitmeritz.

Lewald, Jörgen, hofjunkare hos Gustaf
Adolf: 538. 547, 569, 720.

Libau, Libowesche kusten: 483, n. 541.

Libeschan, nu LUbschau, by vester om
Dirschan: 344, 346.

Licenter, i Lifland: 537; i Preussen:
556, 562, 573; i Kurland: 584; J
Preussen: 602; utanför Pommern :G07;
deras felslående: 622, 627; i Preussen:
642; fiihet fr. 644; i Pommern: 647;
anledningen till deras inrättande: 668;
i Danzig: 680; spanmålslicent i Reval:
n. 683; förhöjning; 686, 689: i Preus-
sen: 697; i Lifland: 698; deras an-
vändande: 699: A. 0:s direktion öfver:
700, 701, 703, 708; saltlicenter i Reval:
710; i östersjöländerna: 711; i Danzig:
722; i Lifland: 727; A. 0:S direktion
af: 731.

Licentordning: 533, 537.

Lichtenau, Lichtenåw, i Mittel -Franken,
ej långt från Ansbach: 820, 825, 832,

898

Lichtenstein, kejserlig öfterste: 705.

Lidköping; dat. 115.

Liessau, Tiissaw, stad i Gross- Werder, ej
långt frän Dirschao: 337; dat. 316—
326, 341. 485-496.

Lifgeding: 70 o. f., 140. 141 o. f.

Lifland, Livonica: 100. 104. 108, 129,
164, 167. 171, lb7. 190. 193; (under-
hand!.): 195; (staten): 198; (krigsfol-
ket): 205. 212, 241, 280. 293, 305;
(krigsfolket): 306, 311; (ifrågasatt re-
stitution till Polen): 324. 325; (krigs-
folket): 341. 358. 363, 365. 366, 373.
374, 377; (dess restitution): 379; (dess
afti-ädande till Sverge): 380; (kon:s
afsigt att gå öfver till): 390; (hans
missnöje med >commendementet>): 399,
406; (Horns seger i): 400. 401; (ko-
nungens öf vereng dit): 402. 404;
(befälets öfverlemnande till Gustaf
Horn): 4(X); (dess restitution mot pen-
ningar): 431. 433; (stillestånd): 435;
(armén och kriget): 441. 442. 446;
(vapenhvila): 449; (kriget): 460. 463,
467; (spanmålshandeln): 476,479.481;
(spanmålshandeln): 502, 522; (tullen):
533; (generalguvernör): 536; (licen-
terna): 537; (spanmålsupoköp): 558;
(J. Skjttes uppdrag): 559; (värfnin-
gar): 570, 586; (spanmål): 587, 605,
615; (trappsändningar fr.): 624; (span-
målsuppköp fr.): 628, 630, 657; (gar-
nisoner): 665; (A. 0:s direktion af
spanmålshandeln): 668, 673, 683. 685;
(bröds&ndning fr.): 687, 695; (före-
nandet af licentförvaltningen och
ledningen af spanmålbandeln i): 698,
708. 711,727. 731 o. f., 776.

Lifiändska rytteriet: 178. 333.

Ligan, Ligistema: 65, 124. 126, 352,
354. 357, 367. 415. 423, 595.

Liggenhusen, gods i Wirland (Estland):
n. 224.

Lilla tullen: 265, 299. 366.

Lille Nyckelen, örlogsskepp; n. 618.

Lille Werder, se Werder.

Lilliehök. Johan, Öfverste, i Preussen:
364.

Lillieström, se Nicodemi.

Lin. Linfrö: 286.

Linblånor till luntor: 177.

Linde, von der, se Erik Larsson.

Lindö, egendom i Finland: 101.

Linköping; län: 141; slott: 140; stad
dat.: 18, 121-134, 247, 519-521.

Liseman, öfverste: 384.

Lissow, se Liessau.

Lithauen, Littowen: 63. 167, 201. 266.
280. 281. 309, 399. 402, 403, 404; (va-
penhvila): 435. 449; (röst vid riksda-
gen): 513. 516; (mynt gällande för):
743; (rustningar): 776.

— ständerna i: 98, 201.

Li^ré, lifnerijdb, anskaifande af: 159.

LjuBtorp, socken i Medelpad: 118.

Locbstädt, stad i Preussen på nordöstra
landtungan vid Frische Haff: 345.
516; dat.: 337.

Lod, se Ammunition.

Lodh, se Per Månsson.

Loelius, Sebastian, juvelerare: 151.

Lohnsten, se Lahnstein.

Lohr; vid Main, dat.: 753—755.

Lorenz Persson, kamererarc. »bokhållare»
i Preussen: 537, 549. (640).

Lothringen: 809. 862.

Ludwig, furste, se Anhalt.

Luleå prestgård, dat.: 20. 31.

Luntor, se Ammunition.

Lübeck, polska stämplingar i: 97; tvist
med Danmark: 117; A. O. resa dit:
135. 146; skepp: 180; värfningar: 257;
spanmålsaffärer: 361; sändebud till:
386; hållning mot kejsaren: 389; freds-
underhandl. 1629: 461, 464; före-
slagen underhandlingsort: 515. 576;
fredsunderhandl. 1629: 581; sände-
bud till: 613, 635; värfningar: 638.
661 ; föreslagen underhandlingsort:
678. 693; n. 842.

LUbschau, se Libeschan.

Lüneburg, hertigen af — , se Braun-
sch v^ei flr

»Lådor» till kanoner: 194, 197, 846.

Lån, se Försträckning.

Lårman. Berendt. borgare i Hudiksvall,
levererar strömming: 164.

Lådjor. se Flottan.

Läger, vid Telge: 215, 217; vid Jama:
218; vid Jönköping: 240; vid Horn:
246, 247. 248, 249, 254; vid Keggum:
265; vid Dirschau: 369; vid Werben:
735 o. f.; vid Mainz: 757 o. f., 825.

Läncken, dömd såsom förrädare: 673.

Läyen? i Pommern eller Preussen: 565.

Löfåsen. i Dalarne; dat. 119.

Lön, se Penningar.

Löpeplats och Mönstringsplats: 567, 586,
636, 641, 650, 657, 665, 690, 718. 738.
763, 781. 810, 856.

Mackay, Macay. Macquei.skottsk Öfverste
i svensk tjänst, i Tyskland: 638, 763.

Magasiner, för arméerna: 835; (general-
magasin): 860.

894

Magdeburg: 1)95, 634 o. f.. 637. 638,'
649, 655, 666. 676, 6ÄS, 703, 709, 714, '
746, 766, 773, 783, 808.

Magistrat, tillBütUnde i Sala af: 313.

Magnas, grefve af Wisingshorg, se Brahe.

Main, floden: 783, 807, 809 o. f., 812, \
815, 818. 820, 821, 825, 826. 828. 833,
834, 837, 847, 849; (tullar): 868. I

Mainz, staden: 752. 755. 757. 761, 768, j
771, 777. 778, 779. 782, 784. 785.791, '
806, 810, 813. 829. 859; dat.: 749- '
750; — prsBs.: 756. 759, 761-765,
770. 784, 790, 791—794, 801, 807, 808,
814.

Malanger, gränsort i Lappmarken: 12.

Malax socken i Österbotten i Finland;
tillamad förl&ning åt A. O.: 23.

Malt, se under Proviant.

Malter = ett mAtt för spanmAl af vex-
lande storlek.

Mandater, rörande uppbörden i Fin-
land: 37.

Manheim: 757. 758. 785, 759.

Manifest, utfärdande af — rörande ka-
peri mot Spaniorema: 803.

Mannen«köld. se Nils Ansarsson.

Mansfeld, Philip, grefve af; kejserlig
general: 42.

Mansfeld, landet, i Sachsen: 635.

Marchio Brandenbnrgensis, se Branden-
burg, Christian.

Margraf schaft, >die beide Markgraf-
Bchaften> = Ansbach och Culmbach, se
dessa.

Maria, hertiginna, Carl IX:6 första ge-
mål: (brudskatt) n. 71.

Maria Eleonora, drottning; giftermåls-
underhandling: 135 — 146; resa till
Sverge och brollopp: 148—153: hof-
stat: 159; sjukdom: 160. 161, 173,
216; I Åbo: 305; resa till Tyskland:
691; i Tyskland: 755, 774, 779, 784,
789, 803, 804, 807, 809. 813, 820. 821,
824, 830.

Marienburg, slott i Lifland: 286, 288,
289.

Marienburg, stad yid Nogat 1 Preussen:
(eröfring) 310, 314. (försvar) 316,
317, 321, 336, (kontribution) 337.
(kriget) 347, 349, 353, 380, (under-
handl. om restitution till Polen) 433,
456, (garnison) 500, (kriget) 502.
507, 525, 550, (beftetningar) 564;

— dat.: 342. 343, 422,423,503-511;

— prses.: 378, 381, 384, 385.
Marienwerder, stad i Preussen öster om

Weichsel; dat.: 497—503.

Mark, se Brandenburg.

Mark- Brandenburg, se Brandenburg.

Marke, bol i Kimitho socken 1 Fin-
land: 370, 371.

Marketentare, anskaifande tili armén af:

605, 618, 619.
Marquisen: 772; se De Brezé.
Mars, öriogsskepp: 91, 147, 178.
Marskalken: 281 = Svante Baoér.
Marskalken: ^55. 360. 467, 468, n. 471,

n. 472, 520. 682. 688, 698; = Didrik

von Falkenberg.
Marsken: 280, 398; = Jakob de U

Gardie.
Marstrand, hotas af Dynkirkiska fribv-

tare: 352.
MarwitE. i Pommern, dat.: 677.
Mastricht. belägringen af: 813, 829. 835,

886, 837.
Matts Eriksson: 91.
Medenouske backen, i Samland, utfaller

i Frisches Haff: 563.
Meerman, örlogsskepp: 518.
Mehlsack, stad i Ermeland. Preussen:

310. 433, 435, 466, 470. 477.
>Meinsi8ke fördraget»: 397.
MeiuE, se Mainz.
Meissen, kriget i: 635, 746. 812.
Meklenburg. Adolf Fredrik, hertig af

Mekl.. Schwerin: 12,135,136,420,593,

595, n. 842.

— Johan (Hans) Albrecht, hertig af
Mekl.-OUstrow: 420, 593, 595, n. 8i2.

— landet: 335. 635 o. f., 637. 645. 648,
649, 650, 653, 656, 660, 692 o. f., 695,
703, 743, 746, 750, 808.

Meldrom, Johan, öfverste i svensk tjänst:
511, 608, 632.

Mellsten, Middelsten i Stockholms skär-
gård; dat.: 617.

Mälwingen = Elbing, se detta.

Melsach, se Mehlsack.

Meliis, deltagare i Sverges kopparhandel:
454.

Memei: 295, 516, 519 o. f., 526, n. 529,
541, 548, 549, 551. 665.

Memmingen; i Schwaben; dat.: 803.

Memorial och resolutioner; för Rikskans-
leren i kon:s frånvaro: 28; svarsme-
morial: 44; att beställa i Sveige: 68;
i kon:s frånvaro : 84; för uppdrag hos
drottningen och hertig Johan : 95; för
mönstring: 112; ang. kommissarier vid
gränsmöte : 128; ang. militära anord-
ningar i Lifland: 177 o. f., 197 o. f.:
Bvarsresolution ang. freds- eller stille-
ståndsnnderhandlingen 1622: 199:
för danska underhandl. 1684: 839,
242—245; ang. militära anordningar i
i Sverge : 246; dito i Lifland 1625: 265;
vid A. 0:8 resa till Sverge 1625: 297;
ang. uppdrag i Stockholm och Finland
1626: 305 o. f.; ang. militära anord-
ningar i Preussen: 337; ang. beskick-
ningen tUl Stralsund: 419— 421; ang.

895

åtskilliga ärendeD rörande Preussen,
meddeladt genom Gast. Oxenstierna :
470 — 476; dito meddeladt genom Boop
och L. Grabbe: 477—483; ang. nödiga
förberedelser till den tyska expedi-
tionen: 522—561, rörande &reuden
angående den preussiska staten : 561
—567. 577—585, 586, 597-601, 601
— 606; ang. militära anordningar 614
o. f.; angående finanserna m. m. i
Preussen: 696—699; angående pfalz-
grefnnnans af Snlzbach angelägen-
heter: 839; vid mötet I Ulm: 866—
868. Jmf vidare Instruktioner.

Mene, Herman Johans van der; ombud
för borgare i Amsterdam: 717.

Mengden von, svensk kommissarie vid
nnderhandl. med Polen: 77.

Hercnrius, örlogsskepp: 209.

Mergentheim, vid floden Tan ber, i n. v.
Wiirtemberg: 817.

Merlch, John, engelskt sändebud vid
fredsunderhand], med Rjssame: 85.

Herman se Meerman.

Meschef al, se Mitschefal.

Metropoliten, Isidor, i Novgorod: 3, 64.

Mewe, Mewa, vid Weichsels venstra
strand, i Preussen; (eröfring): 310,
318, 349. 485.

Michel, Eggert, borgare i Königsberg :
494.

— Peter, borgare i Königsberg: 494.

Middelsten, se Hellsten.

Mietzlaff, Mitschlaff, Joachim, kommis-
sarie och öfverste i svensk tjänst:
657.

Mikael Romanow, se Ryssland.

Miltenberg, Hiltenburg, stad vid Haln:
812.

Minerare, i Preussen: 439.

Mithau: 167, 170, 179, 180, 190, 265,
266, 270, (nnderhandl. om dess resti-
tution) 433, 434, n. 541; — dat.: 167
-172. 183-193.

Mitschefal, Hisschef al, öfverste i svensk
tjänst, kommendant i Rain: 527, 847.

Mjöl, se Proviant.

Mo, härad i W. G.: 113.

Mojan, adelshus i Wenden: 194.

Monier, Anton, of verstetygmästare: 168;
(sändebud till Ryssland) 452, 476,
479, 484, 738; (afsigt att sända
honom till Stralsund) 824.

Monroe, Johan, öfverstelöjtnant, sedan
öfverste, 1 Preussen: 510; i Tyskland :
638, 764.

Montauspet8,vid Weichselns och Nogats
förgrening: 504, 507, 583.

Montecuculi, kejserlig general: 704,737»
833, 837.

Montgomery, erbjuder Gustaf Adolf sin

tjänst: 442.
Hontig, i Preussen nära floden Drewentz:

427.
Hoosburg, vid Isar i Bayern, dat.: 784

—788.
Morenberg, Anders, borgare (i Plllau?):

328, 332. 336.
Morgongåfva; åt prinsessan Catharina:

70 o. f.
Moritz, landtgrefve, se Hessen.
Morungen, stad i mellersta delen af n.

v. prov. Preussen: 482.
Mosel, floden: 757, 761, 791.
Moskwa: 63 o. f., 82.
Mulde, floden: 746.
Munck, Anders, kapten: 222.

— Hans, öfverste, ståthållare på Brauns-
berg 1627: 710

Munck. Klrstin, Christian IV:8 gemål:
n. 357.

Muntowsche spetsen, se Montauspets.

Muscamp, Muschamp, Mustam, Tomas,
öfvetste i svensk tjänst; i Sverge: 263;
i Preussen: 317, 337, 338, 349; kallas
till Sverge: 363, 368; i Preussen:
408.

Musketer, se Vapen.

München: 799, ^; — dat.: 788-796.

Mynded, se Dünamtinde.

Mynt; i Lifland: 180; slående i Sverge
af - : 299; — i Preussen : 478, 743; —
guldmynt, svenskt: 743; dukater för
rytteriets aflöning: 597, 600, 712, 733;
ungerska gyllen: 180, 393.

— silfvermynt (hvitt mynt): 391, 476;
riksdaler specfe (hele, halfva, f jerde-
dels): 76, 98, 100, 105, 106 o. f., 172,
405; se vidare hänvisningar till Elfs-
borgs lösen, Penningar, Växlar.

— Svenska daler, se hänvisningar till
Elfsborgs lösen, Penningar, Växlar.

— grosser: 527; orter, dyttingar, trepe-
liker, grosser: 578; — rundstycken:
186.

— kopparmynt: 292, 290, (utföres till
Preussen): 385, 391; (i Preussen): 478,
492, 495, 498; (i Sverge): 526; (i
Preussen): 571, 583, 600, 672, 743; —
klippingsmynt aflyses: 492,495,500.

Månen, transportskepp: 518.

Måns Mårtensson (Palm) till Haga och

Bastö, kammarråd: 213; i Lifland:

276, 280, 289, 293.
Mälaren: 218.
Möller, ryttare vid Rhengrefve Otto

Ludwigs regemente: 480.
Möller, Joachim, apothekare i Mithau,

flyttar till Stockholm: 169.
Möller, Johan, svensk agent i Moskwa:

n. 212, 802.

896

Mönnichhofen, Johan von, öfverste: Bl,
45, 68.

Mönstringar; 28, 111, 112-115, 117,
197.

Mönstringsplats, se Löpeplats.

Möre, Norra- och Södra-: hinder I

Småland: 17, 113. 116. 117.
Mörkö, utanför Södermanland: 2ia
Mömer, Stellan Otto. ståthållare öfrer
Westerbotten och Lappmarken, till-
åmnad ståthållare på Kola fåstning: 50.

Narva: 3, 28, 33 o. f., 39, 46. 48, 56,
57, 88. 89, 92. 100. 186, 207. 212,
243. 533. n. 683. 711; — dat.: 58-
80. 84, 85, 304-305.

Nederländerna, se Holland.

Neder-Rhen, Nieder- Rhein, se Rhen-
kretsen.

Neder-Sachsen, Nieder-Sachsen, se under
Sachsen.

Nerft, i Kurland, nära Litthauiska grän-
sen; dat.: 266, 267, 268.

Neringen, se Frische-, Kurische-Neh-
ning.

Neuburg, pfalzgrefskap vid Donau : 839.

— pfalzgrefven af, se Pfalz, Wolfgang
Wilhelm.

— stad, vid Donau; 778, 829; — dat.;
851—855.

Neuenburg, Newenborg, stad vid Weich-
sels venstra strand: 427.

Neuenhof, ort i Werder i Preussen : 507,
509.

Neumark, Njmark, i Brandenburg: (kri-
get) 676, 692, 693. 695, 703, 713.
720.

Neumark, stad i Hinter- Pommern, ej
långt från Oder, dat.: 675—676.

Neumark, by i Sachsen, sydvest om
Zwickau; n. 869.

Neustadt an der A isch i Mittel- Frank en:
831, 834, aS6; — pr«8.: (»på vägen
till — >) 838.

Neuteich, stad i Gross- Werder, Preussen,
(eröfrad): 310, 327.

Neutralitet, underhandl, om — för Kur-
land: 270, 272, 273, 275, 277 o. f.,
281, 287, 293 o. f.; med Königsberg
och Danzig: 308, 310, 321; för Preus-
sen: 321, 347: med Danzig: 478; för
Oldenburg: 674; för Trier: 762; för
Bayern: 772; för Bayern, Cöln och
Trier: 776; för Trier: 781. 790. 797,
801.

Nicodemi, Johan, (adl. Lillieström), se-
kreterare hos Rikskansleren i Preus-
sen: n. 453, n. 458, n. 463, n. 464,
597, n. 619, n. 620, n. 625, n. 626, n.
627, n. 628. n. 631, n. 632, n. 634, n.
639. n. 640, n. 642. (kon. önskar ho-
nom till sin hjälp) 663, n. 664, n.

665, (kon:s förnyade önskan) 666,
n. 673. n. 676, n. 677, n. 707, (konrs
ånyo uttalade önskan att £ä honom
till sig) 714, n. 733. n. 748; — sftiideB
till Strassbnrg i Elsaas: 768; återsin-
des till Preussen: 793. 794; sand tiU
polska valriksdagen: 824.

Nicolai, Laurentius, se Lars Nilmon.

Nieder- Rhein, Nieder-Sachsen, se Bha,
Sachsen.

Niemen. floden: 520.

Nils, doktor, se Chesneeopheras.

Nils, grefve, se Brahe.

Nils Assarsson (Mannersköld), ståthållare
Öfver Narva och Jngermanland: 276.
286,

Nils Nilsson (Tungel), sekreterare i kan»-
liet: 663. 666.

Nils Sigfridsson, kammarskrifrare: 8.

Niuland (Nyland), Rochus, agent i Hol-
land: 85, 106.

Nivilax, bol i Kimitho socken i Fin-
land: 26, 27.

Nogat, Weichselns öatra mynningsann:
503 o. f.:

— Klein(Alt-)-Nogat. flodarm t. om No-
gat; 503. 564.

Noot, Hans von der, öfverste i sreDsk
tjänst i Preussen: 364. 480.

Nordanå, bol i Kimitho socken i Fin-
land: 370, 371.

Nordlanden i Norge: 232.

Norenberg, se Nürnberg.

Norge: 66, 232, 237.

Norra Möre, se Möre.

Norrköping: 236, 358, 359, 392. 451.
479.

Nonland: 7, 17, 34, 96, 711.

Norrlands knektar: 22, 29; i Lifland:
46. 48, 50, 215. 263, 265; i Preussen:
337; i Sverge: 363; sändas tUl Preus-
sen: 404, 468, 472.

Norsholm, kungsgård i Östergötland:
140.

Nortbeim, vid Donau, dat.: 775.

Nosocomium, ^ukhus för armén: 184»

Notez (= Netze?): 335.

NoYgorod, Nougården: 3. 6, 38, 51, 63,
76, 82, 89.

897

Njen, stad i Ingermanlaod vid Newaa i
utlopp: 33, 46. 48, n. 683. 711.

Nyendijk. se Neateich.

Njendjupiska redden vid Stralsund:
610.

Nyhamn; dat.: 470 — 176.

Nyiemark. se Neumark.

Nykelen. örlogsskepp: 146, 191.

Nyköping: 95. 101. 110, 129, 216, 218,
219; (skans vid): 220, 222: (mynt-
slagning): 299. 359. 360. 392,500; —
dat.: 3, 100, 119, 135, n. 217;- pnes.
5, 6.

Nyland, se Niuland.

Nynäs, gods i Finland. Nousis socken,

förlänas åt A. O.: 130.
Nürnberg, Norenberg, riksstaden: 402,

774. 787, 792, 797, 801, 819, 820, 840.

842, 844, 846, 847, 852. 865, a56, 859;

— dat.: 814— 838; — pnes.: 844,855.
Närikeknektarne: 222,

«Näringen», se Frisciie-, Enrische-Neh-

rung.
Näsgård i Dalarne, dat.: 24. 80-83.
Nördlingen: 817, 826, 838. 847. 859;

— dat.: 855—856.

Oberdorf, i Schwaben, dat.: 846-851.
Ober-Ennsiska bönderna: 841.
Oberpablen. (Öfver-Polen); slott i Lif-

land: 433.
Ober-Pfalz. se Pfalz.
Ober-Rbein-kretsen, se Rfaenkretsen.
Ober-Sachsen. Sachsiska kretsen.
Ober-Schwabén, se Schwaben.
Ochsenfart, Oxefart. stad vid Main:

847. 859.
Oder, floden: 447, 555, 565. 649, 655,

676, 693. 703, 705, 711, 736, 746.
Oldenburg, Anthon Günther, grefve af,

underhandling om neutralitet: 674

o. f.
— grefvame af (»Comites Oldenburgen-

ses>): 593.
Oliva kloster i Preussen, truppsamman-
dragning vid: 223.
Olof Hansson (Svart, adlad Ömehufvud),

infanteriqvartermästare: 759.
Onolzbach = Ansbach, se detta.
Opman (= skiljedomare) : 15, 17.
>OppeholIes-ordinanoe>: 858.
Oppel, Lisslaw von, ryttmästare i svensk

tjänst, i Preussen: 364, 471.
Oppenheim, vid Rhen, i Hessen-Darm-

stadt, dat.: 748—749.
Oranibommen, se Uranienbom.
Oranien, Fredrik Henrik, prins af: 829,

835 o. 1, 837.
Ordning för krigsfolkets underhåll: 29

o. f., 858.
Orienburg. grefven af; öfverste i svensk

tjänst i Preussen: 480. 569. 585; (hans

regemente): 601, 622, 636, 641, 646.
Oselesund, se Ozelesund.

Osmundsjärn: 299.

Ossa, kejserlig öfverste och krigskom-
missarie: 769. 770, n. 869.

Ossa, å i Preussen, dat.: 424, 427.

Osterroda, vid sjön Drewenz i mellersta
Pi-eussen: 439, 440, 481, 490, 495.

Ost- Frisland, grefvame af: 593.

Otte, öfverbringare af bud från Riks-
kanslereu: 150.

Otto, se Wild- och Rhen-grefve.

Otto Ludwig, se Wild- och Rhen-grefve.

Oxar, gärd af: 97.

Oxefurt, se Ochsenfurt.

Oxelesund, utanför Nyköping; dat.: 101.

Oxenstierna, Bengt Bengtsson (>Resare-
Bengt-), guvernör i Elbing: 310, (312).

— Gabriel Bengtsson, riksråd, rikstyg-
mästare: 189; en af kommissarierna
i Sjöred 1624: 226 o. f., 251; en af
kommissarierna vid underhandl. med
kejsaren i Danzig: .581, 588, 617.

— Gabriel Christersson, riksråd: 26.

— Gabriel Gustafsson, rikskanslerens
broder, hertig Johans af Östergötland
råd, sedan riksråd: (21) ; en af kommis-
sarierna i Sjöred 1619: 120, 121 o. f.,
128, 134; beskickning till Danmark
m. fl. ställen: 174 o. f., (291).

— Gustaf, den förres son, född den 29
Aug. 1613: 21.

— Gustaf, rikskanslerens äldste son,
of verbringar bud från konungen till
A. O.: 470—476, 477.

— Johan, rikskanslerens andre son, fri-
herreskap för: 370 o. f.

— Åke Eriksson, öfverste: 25, 179, 197,
365, 472.

»Paiement mynt> (skiljemynt): 743.
Pålen. Magnus von der; ryttm. i svensk
tjenst, i Lifland: 282.

Axel Oxenstierna II. /.

Palm, se Måns Mårtensson.
PanegyricuB Gustavianus, författad af
Elia de Nukrois (Daniel Krusius): 482.

898

Pantsättning; af Östra härad: 168; af
kronogods: 306, 320.

Pappenfaeim, kejserlig general : 737, 742,
758. 761, 768, 770. 771. 776, 783, 788,
789, 804, 806, 809 o. f.. 810. 811,
812 o. f.. 819, 826, 829, 833, 847 o.
f.. 862. 869.

Paras?, by i Gross- Werder: 514.

Pasewalk, stad i Vor-Pommern; dat. : 696.

Pass, för svenska resande genom Dan-
mark: 233, 244.

Passarge, flod i Preussen, faller ut i Fri-
sche Haff: 456, (skans viå) 482, 566.

Passau vid Donan: 851.

Patenter, inskickade frän Danmark: 10,
11; om tullen: 394; om klippingsmyn-
tets aflysande: 492.

Pauli, Zacharias; öfverste för ett kavalle-
rireg. ; i Preussen : 337, 339, 343 ; kallas
till Sverge: 363; i Preussen: 460, 471,
505.

Pebalg, Peball, slott i södra Lifland:
266, 281, 296.

Peder Andersson, se Grubb.

Peder Ersson, kamrer i Lifland: 293.

Peder Johanason. ryttmästare öfver en
Uplands fana: 219.

Peder Jöransson (Ulfsparre??), i A. 0:s
uppvaktning: 60.

Peder Pedersson: 3, 106.

Peene, flod i Pommern: 634.

Peeaemiinde, dat.: 617.

Pelikanen, örlogsskepp: 375, 518.

Pelplin, kloster i Preussen, ej långt från
Montau: 486.

Pelsar till armén: 166. 167, 171. 207.
277, 438.

Peltz, Peter, borgare i Amsterdam: 717.

Penningar för arméns behof: 29, 35,42;
till Arnim: 42 o. f., 44; för armén:
43 o. f., 46, 51, 53 o. f., 66 o. f.,
68. 69, 79, 81; för flottan: 92; till
Elfsborgs lösen: 93. 98, 100, 105, 106
o. f., 109; till drottningens resa: 141
o. f.; för armén: 160; för enkekur-
furstinnan af Brandenburg: 162 o. f.;
för armén : 164, 165 o. f., 171 ; för enke-
kurfurstinnan och Johan Casimir: 173;
för armén i Lifland: 178, 189. 198,
199. 202, 203, 205 o. f., 208, 209.
210, 215. 220. 264 o. f., 277. 288,
311; för armén i Preussen: 320. 328,
331. 332, 333, 335, 336. 340, 348, 350,
a^)9, 3(K), 3G1, 374, 382, 383, 384, 391,
392. 393, 405; att erläggas af Polen
såsom lösen för de eröfrade länderna
i Lifland och Pi-eussen : 432 o. f . ; för
armén i Preussen: 451, 452, 453, 458,
468, 474. 479, 498, 503, 510, 522; för
tyska kriget: 540 o. f., för Preus-

siska staten: 570: för armén 1
Preussen: 577 o. f., 586, 601. 606;
för värfnlngar: 622 o. f., 625, 630,
640, 643, 647; för armén i Tysk-
land: 656. 66L 664—667; för värf-
nlngar: 675 o. f.; (till tyska ryt-
tame) 677, 681, 684, 690; för armén
i Tyskland: 695 o. f., 698, 699, (för
inköp af hästar och vagnar) 685, 702:
706, 708, 711, 712, 716, 717; för ett
sändebud till Siebenbürgen och Tur-
kiet: 719; för armén i Tyskland: 720,
724, 726. 728, 729 o. f., 733. 734 o. f..
737, 744. 745, 747; för värfnlngar:
749; åt J. Steinberg: 750; för värf-
nlngar: 754, 763, 764; för Solms be-
skickning till Sachsen: 765; för värf-
nlng m. m.: 767. 774; för rikskan-
slerens behof: 792. 802; för armé-
erna: 808; att använda vid polska
valriksdagen: 824; förskingring af:
845.

Penningevalvation: 478, 583.

Per Jöransson (ulfsparre), ståthållare
på Elfsborg: (60?) 331.

Per Matsson (Stjemfelt), ståthållare i
Östergötland: 440.

Per Månsson (Lodh), ryttmäst-are; värf-
var ryttare: 363.

Pe.mau; i Lifland: (om dess restitution
till Polen) 108. 156, 158. 188, 206,
286, 290. (underhan dl. om dess re-
stitution) 433, (tullen) 533.

Perseus; örlogskepp: 146. 303.

Persö, bol i Klmitho socken i Finland:
370, 37L

Pesarge, se Passarge.

Pesten: 133, 236, 489, 490, 517, 550.
634.

Petarder; använda vid Preystadts er-
öfrlng: 830.

Petzureske köpmannen; från staden Pet-
schory i Rysslands n. v. guvernem.
Pskow: 291.

>Pfaffengasse>, biskopstiften i Bhen-
länderna: 636.

Pfalz, Chur-Pfalz, Fredrik V., kurfur-
ste, se Böhmen.

— Elisabeth, kurfurstinna, se Böhmen.

— Birkenfeld, Christian, pfalzgrefve
af, svensk generalmajor: 756, 757.
761, 765, 768, 769, 770 o. f.. 776. 779.
(780), (792), (800), 810, 813. 849, 850.
(852), (854); (utsedd anförare för
Rhenarmén^ 857. ■'^■■-

— Neuburg, Wolfgang Wilhelm, pfalz-
grefve af: 754.

— Sulzbach: August, pfalzgrefve af,
den förres broder, i svensk tjänst:
753, 754, 799, 805, 839.

899

Hedwig af Holstein, pfalzgrefve

Augnsts gemål (>pf alzgrefTinnam) :
839.

— ZweybrUcksD; Joban, adminis trätor
af Cbar-PfalE: föreslagen skiljedo-
mare: 15; bans samtycke till Joban
Casimirs giftermål: 70.

Joban Casimir, pfalzgrefve af Klee-

bürg: (21), (22). (29), Ö5, (giftermål
med prinsessan Catharina, Qustaf
Adolfs syster) 69—73, (110), (147).
148, (150), (151), (173), (176), (180),
(217 o. f.), n. 220, 222, (398), (686),
n. 742.

— landet: 757. 765, 806, 810, 863.
»Pfalzgrefven»; 21—398, 686 = Joban

Casimir; — ; 780, 792, 800, 852,
854 = Cbristian af Birkenfeld.

>PfalEgrefTinnan», Joban Casimirs ge-
mål, se Catharina; Augnsts af Snlz-
bacb gemål, se denne.

Pbilip, se Mansfeld.

Pbilip, Wilbelm, kapten under Bengt
Bagge; i Preussen: 484.

Pbilipsbnrg (= Udenbeim) fästning i
Pfalz: 791, 796, 870.

Pikar, se Vapen.

Pill an, i Preussen, vid inloppet till
Friscbe Haflf: (eröfras) 307. 309, 310,
311, 312, 313, 316, 317. 322 (skan-
sen vid) 327, 328, 336, 341. 347,
(fästningsverken) 351. 353, 355, 356,
(tullen) 362, 373, 375, (tullen) 385,
391, 394, (tullen) 405, 407, (under-
bandi, om dess restitution) 433, 434,
(tullen) 4a5, 438, 443, (skansarne)
445, 451, 452, 453, 456, (tullen) 457,
460. 469, 473, n. 474, (tullen) 477,
479, (tullen) 483, 489, 491, 493, 494,
496, 501, 507, 509, 511. (tullen) 515,
n. 529. (licentema) 537, n. 541, 549,
551, 562, 563. (dess bandel) 598,
(Engelska klädeskompaniet o. tullen)
600, 626, 631, (fästningsverk) 681,
(tullen) 685. 745, (fästningsverk) 795;
— dat. 351, 327—329; — prses. 422,
423.

Pinker, mindre fartyg, se Flottan.

Pirk, Claes, kapten vid Noots' rege-
mente: 480.

Pistoler, se Vapen.

Planta, se Karta.

Plato, Platow, Casper Sigismund, öf-
verste i sv. tjänst; i Lifland: 282,
-296.

Pleskow, Pskow, nära Pejpussjön: 33,
79, 86; (skans vid) 92 o. f., 277; —
dat. 87—89.

Plåtkoppar: 299.

Poborr = visst bevillningsbelopp i Po-
len.

Polen, Sigismund III; konung af: 61,
62, 63. 64, 65, 87. 107, 120. 121- 127.
185, 195, 215, 223, 314, 321, 506, 526,
611, 723.

— riket: 33, 47, 57. 61 o. f.; stämp-
lingar fr.: 83, 86, 96,97; stillestånd:
107; förbund mot: 121—127, 142,
175, underbandi, med: 183, 185, 188,
underbandi, med: 195, 199, 200, 204,
207, 208, 210, 211, rustningar: 223,
riksdagsbeslut: 280, värfningar 300,
nnderbandl. med 1626: 323—326;
Brandenburgs hållning mot : 345. un-
derbandi, med 1627: 350 o. f., 354.
366, 378; underbandi. 1628: 379. 380
— 389, 395; krigets återupptagande:
896 o. f., 403, nnderbandl. 1628:
428-437; kriget: 446, (Wallenstein
sänder hjälp) 448, 445; nnderbandl.
våren 1629: 465 o. f.; dess flåtta: 469;
underbandi. 1629: 470 o. f.. 477 o. f. ;
kriget: 482, 486. 489, 502; under-
bandi, böstenl 1629: 511 o. f., 513,
514 o. f., 517; krigsfolk i svensk
tjänst från: 531 o. f.; underbandi.:
526, 539; fördragets brytande: 574;
underbandi. 1630 och frågan om Gu-
staf Adolfs tronkandidatur: 582; ut-
förselförbud m. m: 598, 602, 606,
627: svenskt ombud i: 642; trupper
m. m.: 646, 653, 659; svenskt ombud
i: 664: svenska värfningar m. m.:
664 o. f., 678; tronkandidatnren: 690,
710, 714, 720; trnppsändningar m.
m.: 725 o. f., 737. 738; mynt gäl-
lande i: 743; konungavalet: 767; ry-
ska rustningar mot: 802; beskick-
ning till: 824 o. f., 838.

Polske kansleren: 609, 610, se Zadzik.

— riksdagen, ständerna: (bevillning)
93, 108; (nnderbandl. med) 185,
201, 225, 280, 282, (ratificerar för-
drag) 325, 337, (underbandi, med)
380, 428, o. f. (dess borgen för fre-
den) 431, 470, 512, 513, 539. 642,
679, 680, 690, 699, 701, 706.

Polidoro, Polidor; kapten: 42, 222.
Poraerellen: 310, 318, b35, 369, 556,

610, 678.
Pommern, Bogislaus, hertig af: 410,

(nnderbandl. om Stralsund) 422 o. f.,

573, 593, 620, 628, 633, 639, n. 641,

714, 824, n. 842.

— landet: 335, 400, 410; nnderbandl.
med de kejserliga om: 419, 420; kri
get: 447, 461; tullen: 491; skepp:
566; licenter: 607; truppsändningar
till: 631; kriget: 634. 649, 653, 656,
692, 695, 719, 720, 728; myntet: 743;
garnisoner: 746; inqvartering: 450;
värfningar: 766; staten: 781; värf-

900

vande af en rysk armé i: 802; sy.
resident: 808, 850.
Pommerska gesandter: 193; se af ven
Bonfn.

— rådet: 410.

— ständerna: 568, 573.
>Portorlum> I Riga: 710.
Posen, landet: 335.

Posse, Gabriel, kammarherre hos ko-
nung Sigismund I Polen: 673.

— Jöran (Knutsson?) anslag på Kal-
mar: 83.

Potsdam: dat. 721—724.

Pott, se Vapen.

Potter, smärre fartyg, se under Flottan.

Prag; n. 787, 805.

Predikanter; åt Lapparne: 31.

Preussen: polska rustningar: 93; snc-
cessionsanspråk på: 140, 146; han-
del på: 292; Gustaf Adolfs ankomst:
307; eröf ringen: 310; rikskanslerens
instruktioner angående förvaltnin-
gen 1626: 316—323; restitutio nsf rå-
gan: 324, 325; truppsändningar till:
333; Brandenburglska trupperna i:
336; trupper begäres från: 353,357,
358, krigsstaten: 359, 360 o. f.: 363;
armén i: 364, 366; r es titu tion s frå-
gan: 367; truppsändningar från: 374;
res tit uti onsf rågan: 374; armén: 376,
377; rikskanslerens missnöje of ver
sitt uppdrag : 378 : restitutionsfrågan :
379, é80; bref: 381; krediten: 382,
383; värfnlngar: 383; skydd mot
Wallenstein: 388; kon:8 ankomst:
390, 391; penningesändningar dit:
392 o. f.; armén: 395; katolikerna:
396; kriget: 402, 404, 410, 416, trupp-
sändningar från Tyskland till: 426;
restitutionsfrågan: 433; förnöden-
hetstransporter till armén m. m. 438;
minerarne: 439; armén och kriget:
446, 448, 449; penningesändning till:
453, 454; kriget: 459, 462. 464, 466,
467, 470 o. f.,.477; spanmålssänd-
ning till: 479; lån i m. m.: 480, 481,
482; inrättandet af ett skeppskom-
pani 1: 482; stillestånd: 484; kon:8
öfverresa till: 487; försvaret: 514,
517, 518: kanon sändningar: 521; sta-
ten: 522, 523; vapensändningar JPrån:
525; staten: 526: armén: 527; arkli-
hästar från: 528; llcentordnlng i:
533; salpeteruppköp 1: 534; llcen-
terna: 587; förläning: 545; fästnin-
garne: 548; värfningar till tyska ex-
peditionen 1: 552, 553; staten: 557,
558; hafreuppköp 1: 559; försvaret:
561 o. f.; skeppsbyggerl därstädes:
565; värfnlngar: 567, 568; krutsänd-
ningar från: 569, 571; staten 574;

truppsändningar från: 577 o. f., 579;
sändande af battedstycken från:
584; truppsändningar från Lifland
till: 586; armén i: 597; regalierna
i: 599; myntet: 600; trupperna till
den tyska expeditionen: 601 o.
f.; koppartransport till: 602; un-
derhandling med kejsaren i: 603;
proviant- och truppsändningar till
Tyskland från: 605; kejsarens in-
fall: 609; truppsändningar från:
614; proviantsändningar från: 615;
sändande af smärre fartyg från: 616;
värfnlngar: 617: truppsändningar fr.:
618, 621, 624; värfningar: 626. 628;
handelns af tagande: 6^; q varterens
ödeläggande: 630; krigsföretag och
truppsändningar från: 633; värfnin-
gar och truppsändningar: 635, 636,
637, 638. 640, 645, 646, 647 o. L;
klädesuppköp för tyska armén : 651,
661 ; truppsändningar från : 653, fö9,
660; spanmålsuppköp för tyska ar-
mén: 662; förläning: 664; krut-, ko-
miss- och truppsändningar till tyska
armén: 666; värfnlngar: 675; trupp-
sändningar från: 676, 678; penninge-
och krutsäudningar ifrån, värfningar
1: 681; fästnings- och skansbyggna-
der 1: 682; brödsändningar från: 683;
uppköp af hästar och vagnar till
hofvet: 685; utrustande af en flotta
i: 686, 689; bröd- och hafresändnin-
gar från: 687; värfningar: 690; vice-
guvemörskapet: 691; penningar och
bröd begäres från: 693; truppsänd-
ningar från: 695; proviant- och trupp-
sändningar till Oolberg: 696; licen-
terna: 697; hafreuppköp: 699; ut-
rustandet af en flotta i: 699 o. f.;
penninge- och truppsändningar be-
gäres: 706, 711, 712; truppemas un-
derhåll i: 713; penningesändningar
från: 716, 718, 719; militärbefälet i:
719; penninge- och truppsändningar
från: 720, 721; försvaret: 723; vice-
guvernörskapet: 725 o. f.; trupp- och
penningesändningar från: 725, 726;
båtsmansvärfning i: 727; penninge-
sändning frän: 728; vlce-guvemör-
skapet: 729; staten: 730; utrustan-
det af en flotta i: 731; krediten och
llcentema: 732; staten: 733; pen-
ninge- och brödsändningar från: 734,
735; myntet: 743; penningar till ty-
ska officerare: 744 o. f.; guvernör-
skåpet: 745 o. f.; truppsändningar
från: 746; staten: 781, 793; guver^
nörskapet: 793, 794, 795; anskaffande
af penningar till vinnande af an-
hängare: 824.

901

Preussiska regementsrådet (Undtrå-
det, öfverrådet), styrelsen i hertig-
dornet: 307, 345, 652, 664.

— ständernn (Landtdagen): 308, 328,
431, 432, 514.

Preassisch-HoUand, stad i mellersta
Preussen; dat. 343, 348.

Prinsen: 374= Bethlen Gabor, se Sie-
benbürgen.

— : n. 357, 535, 552 = Christian, se
Danmark.

— : 767 = Fredrik Wilhelm, se Bran-
denburg.

>Princessinnan> : 374, 536 = Catharina,
se Siebenbürgen.

Privilegier; på en vinkällare: 47; den
Frankiska adelns: 845.

Proviant, sändande till armén af: 34,
39; till kriget mot Ryssland och Po-
len i Lifland: 46. 50, 51, 69, 93,160,
164, 177, 184, 186, 191, 219, 266,
273, 274, 276, 278, 279, 282, 286; i
Preussen: 328, 331, 337, 349, 360,
375, (flottan) 445, 492, 507; till ar-
mén i Tyskland: 528, 6(fö, 615, 696,
829, 834, 859; — boskap: 272, 280,
281, 286, 289; — bröd (gärd al) 74;
(vispekakor) 75, 158, n. 184, 186,
219, 265, 266, 267, 271 o. f., 276,
279, 280, 281, 283. 285, 289, 291,

294, 296, (i Preussen) 507, 528, 587,
(för tyska armén) 605, 615, (frän
Preussen) 683, 687, 693 o. f., 695,
697, 709, 712, 726, 737 o. f., (i Frey-
Stadt) 830, (för armén vid Nürnberg)
834, (for kon:s expedition till Lauf)
843, (kommissbröd) 860; — fläsk: 69,
279, 286. 289; - gryn: 279, 282, 286,
289; — kött: 69; (gärd af) 97, 192,
279; — malt: 160, 285; — mjöl: 186,
300, 830; — salt: 69. 191, 290, 358,
498, 830; — sill: 69, 186, 199, 265, 290,
300, n. 474, n. 475; — smör: 69: —
torrfisk: 69; — ärter: 279, 282, 286,
289, 294; — öl: 328, 329 (1 st. för
dricksvatten) 356, 507, 528, 588, 605,
615.

>Pryssi8ka» hafvet: 708.

Pråmar, se under Flottan.

Prästehofvet (= Probstingshof , ort vid
Duna ej långt från Uxkull): dat.
182.

Pundtull; i Danzig: 598; i Reval:710.

Putzig (Poutske), stad i Preussen vid
vestra sidan af Danzigerbugten: (er-
öfrlng) 310, 328. 329, 331. 336, 565,
623.

Påfven: 65, 122.

Påvelsby, bol i Kimitho socken i Fin-
land: 370. 371. •

Qvarterordning: 858.
Qvarn tullen: 265, 299, 366.

Qnerfurt, stad i n.
dat. 745—747.

v. prov. Sachsen;

Raaf, Qöstaf; uppdrag hos allmogen 1
Qripsholms län: 219.

Radziwil, Chrlstoflfer, furste, polsk fält-
herre: 181, 182, (underhandl. med)
183, 185, 193, (underhandl. med) 269,
270, 274, 302, 501, (underhandl. med)
679.

Radziviliski, stad på gränsen mellan
Kurland och Lltthauen : 267. 269.

Ragen, Ragunda socken i Jämtland:
118 o. f.

Raln, Rayn, fästning nära Lech och
Donau: 847.

Ram, Thomas, borgmästare i Riga:
202.

Ramsay, John, öfverste i svensk tjänst;
i Preussen: 364, 631, 667; beordras
till Pommern: 709.

Rangtvist mellan medlame vid Dan-
zigertraktaten 1630: 604.

Ranzow, Breide, ståthållare i Köpen-
hamn: 501.

— Henrik, danskt sändebud: 535.

Rasch, Christoffer Ludwig; sv. agent,
hofräd: 136; tillärnadt sändebud till
Siebenbürgen: 295; sänd till Dan-
mark: 352, 355, 358, 362: till Lü-
beck: 386, 401; i Danmark: 463 o. f.;
i Tyskland: 560.

Redniz, flod i Franken: 828.

Redwen, se Ruthwen.

Regalier; i Preussen: 599; i Tyskland:
m, 865.

Regementsrådet, se Preussiska rege-
mentsrådet.

Regementsstab, se Stab.

Regensburg; riksstaden: 778, 826,851.

Registrering; af kanslihandlingar: 2.

Rehbinder, Berndt, ryttmästare vidVest-
göta regemente: 182, 282.

902

Rehlinger, Marx Conrad tod, öfverst-
löjtnant i sveQsk tjänst: 789.

Religionsfrihet; i Preussen: 515.

Rentz, Petter, borgare 1 Amsterdam: 717.

>Resgäld»; för värfvade trupper: 335.

Rewal, Refle: 3, (tullordning för) 36,
67, 69, 76. 166, 172. 198, 202, 207,
212, 231, (tullfrihet) 237, 243, 244,
253, 277, 286, 290, 305, 447, 460,
(spanmålsbandel) 476, 495, 500, 533,
(licenterna) 537, (spanmål och pro-
viant för tyska armén fr&n) 587, 605,
618, 646, n. 683, 698, (pundtullen)
710, (saltlicenten) 711, 715, (licen-
terna) 732; — dat. 304; — praes.
74, 75.

Rhein, se Raln.

Rhen-armén: 756. 857.

Rhen, floden: 755, 757, 758, 761, 768.
770, 771, 776, 778, 7a3, 786, 79i;
792, 813, 817, 821, 829, 833, 834.
837, 848 o. f., 852, 861.

>Rhengrefven> = Otto Ludvig, se Wlld-
och Rbengrefvar.

Rben-kretsen: n. 755, n. 756, 808, 810,
811. 833; — Nedre-: n. 753,852,857.
— Öfre-: n. 753, 852, 857.

Ribbing, Bo, till Såby, riksråd, lands-
höfdiug i Vermland; en af kommis-
sarierna i Sjöred 1619: 120. 121 o.
f.. 128; dito 1624: 226, 251.

— Lindorm, till Mossebo, landshöfding
i Östergötland; en af kommissarierna
I Sjöred 1624: 226, 251.

— Nils, öfverste; hans regem.; 197; i
Preussen: 317, 349. 364.

— Seved, till. Fästeryd, riksskattmä-
stare, inköp af hans hus: (29).

Rlbnitz, stad 1 Meklenburg-Schwerln,
nära Östersjökusten; dat. 648 — 658.

Richter, Peter, korpral i svensk tjänst:
823.

Riesen, öfverste i svensk tjänst: 830.

Riga: seglationen pä: 13 o. f,. 125;
dess belägring: 159, 162; eröfring;
163 o. f.; garnisonen och dess un-
derhåll: 165 o. f., 176. 177, 178, 179;
marketentare från m. m.: 180. 184,
187. 188, 189, 190, 193; försträcknin-
gar från m. m.: 202, 203, 211, n. 212,
215, 216, 220; förnödenheter till ar-
mén från": 271, 274; dess proviante-
Ving: 279, 280, 282, 284. 286, 287,
289. 290; penningesändningar till m.
m.; 305, 307, 328, 390, 595, 397; und-
sättning: 399; guvernörsombyte: 406;
underhandl. om restitution till Po-
len: 433, 434; spanmålspris: 476;
tullen: 533, n. 541; handeln på Kur-
land: 584; spanmålshandeln: 698;
portorium : 710 ; borgen för lån : 715;

licenterna: 732; — dat. 155—165, 172,
177 o. f., 193-198.

Riksdagen, se Polska riksdagen.

Riksdagen, Riksens ständer; skrif-
velse från Danmark till: 11: brud-
skatt till prinsessan Catharina: 72;
konfirmation på still eständs traktat
af: 200; skr if velse angående lands-
hiftlp och utskrifning m. m. tlU: 296,
334; hinder för sammankallandet
af: 455, 568; anmodas om ntskrif-
nlng: 806.

Riksdagskallelse: 98, 352, 358.

Rikskammarrätten i Speier; dess om-
organisation: 867.

Rikskanslersämbetet; dess omfattning:
1 o. f.

Riksrådet I Danmark; se Danska riks-
rådet.

— i Sverge: höres angående tillsät-
tande af rikskansler: 1; kallas till
öf ver läggning: 5, 6; fullmakt af-
för fredsunderhandl.r 11, 17; sam-
tycker tni instruktion för fredskom-
missarier: 15; rikskansleren uppmanar
kon. att Inhämta betänkande af: 18;
om Blfsborgs lösen: 44; mottagande
af sändebud: 48; dess konfirmation
af förbund med Holland: 68; råd
angående prinsessan Catharinas för-
målning: 72, 73; beslutar en gärd:
97; bref till: 157, 158. 159, 160,164;
ang. penningars anskaffande till ar*
mén: 1G4, 171; flottans försörjande:
174, 175; konfirmation på stillestånds-
fördrag: 201; tvist om dess titlar:
235, 244, 253; rådslag ang. under-
handl. med Danmark 1624: 250; kal-
las till utskottsmöte 1625: 297, 298;
löften ang. bevillning 1626: 333; un-
derhandl. med Danska sändebud 1628:
377, 386; betänkande angående ty-
ska kriget m. m.: 398: bref till: 445,
446; rådslag: 455, 457, 465, 470. 477.
484; ang. rättegången mot Rhen-
grefven: 535; höres ang. ratifikatio-
nen på fördraget med Polen: 539,
Rhengrefvens rättegång: 542; bref
till: 543; fördraget med Polen: 550,
hinder för dess sammankomst: 568;
höres om förbund med Hansestä-
dema mot Danmark: 613; om Dan-
marks rustningar: 626; spanmåls-
handeln: 668; om åtgärder mot Dan-
mark: 685, 686: om spanmålshan-
deln: 688.

Riks-ständerna i Romerska riket: 654,
656.

Rinkestad, sätesgård 1 Södermanland;
praes.: 109.

903

Rippt Anden Henrik, artillerllöjtnant
1 srensk tj&nst; 1 Preassen: é09.

— Lndwig, den förres broder, tyg-
m&stAre i Lifland ; förordnas till tyg-
m&stare öfyer artilleriet i Preassen:
587, 609.

Boan, se Bohan.

Bobach, by Tid Nogat i Preussen : 503.

Rodenpols, gods i s. Lifland: 751.

Roderman dthof, gods i Earland, dat.:
180, 181.

Rodrigo, don; anslag mot Kalmar: 83.

Roe (Koy) Thomas, Engelskt sände-
bud: 718.

Rogehnen (Rogeine), by n&ra Preus-
sich-Holland; dat. 348.

Bohan, Henrik; hertig af, en af pro-
testanternas 1 Frankrike haf Tadm&n :
799.

Rolshaasen, Bolleshaasen, Wilhelm Maa-
riz Ton; Karländskt sändebud: 611,
695.

Romaby, gård i Klrrefors socken i Est-
land; n. 224.

Romerska riket: 447; se Tyskland.

Roscelle, La Rochelle: 396.

Rosen, Bogislaas von, köpman i Reval :
52, 67, 68, 158, 163, 167, 210, 213,
495 o. f., 557, 569, 572, n. 683.

— Fredrik Ton: 638.

— (Robert ron?) ryttmästare: 276.
Rosladint Fritz, öfverste; i Preussen:

332, 337, 363; 1 Stralsund: 409, 416.

Rosnen? i Preussen?: 565.

Rostein, öfverste, konungens stallmä-
stare: 685, 702, 782.

Rostock: 256, 257, 340, 354, 355, 381;
(svenskt angrepp mot) 635, 638; (kri-
get) 641, 644, 645, 646, 653, 693, 709.

Roth, stad Tid Redniz i Franken: 825,
832.

Rothenburg, köpman (7): 101.

Rothenburg, an der Tauber; i Franken:
817, 823, 825, 826, 847, 852, 853.

Rotkirch, Hans; ryttni. i sv. tjänst: 364.

Rousellius, se Russell.

Rubbert, Hans, skeppare från Stock-
holm: 238.

Rüden, ö Tid Pommerska kusten : 491,
568, 593, (tullen) 662, n. 685.

Rudolf Maximilian, hertig, se Sachsen-
Lauenburg.

Rugul, ort Tid Russ- flodens mynning,
1 Eurische Haff: 576.

Runeborg, slott och län i Lifland: 271,
276, 279, 280, 283, 287, 288, 289, 290,
(underhandl. om restitution till Po-
len af) 433.

Runstycken, se mynt.

Runö, Runnö, utanför Estland: 156.

Russ (Bussa) en af Memels mynnings-
armar 1 Eurische Haff: 516, 576.

Rassel (Rousellius) Jakob, engelsk äf-
Tentyrare, sändes för STcrges räk-
ning tiir Polen: 663, 679.

Bussen, kammargods i Prenssen: 659.

Busstjänst, se Adelsfanan.

Bastkammaren i Stockholm: 91.

Butgerts, Jan, hofråd ; agent i Holland:
106, 116; sändes till Fredrik V af
Pfalz: 149. 192.

Buthwen, Bedwen, Bödwen, Frans, öf-
Terstlöjtnant i st. tjänst: 744.

— Patrik, öfverste, sedan general-
major i STensk tjänst; i Srerge:
197, 240, 241. 246; — i Preussen: 317,
503, 659, 719, 723; — i Tyskland:
800, 837, 840, 844, 849, 852; utsedd
under befälhafTare öfTer Schwabiska
armén: 858.

Bügen; Land to Bügen: 462, 473, 568,
573, 580, 593, 610.

Bügen walde; stad i norra Hinter-Pom-
mern, nära östersjökusten : 628, 631,
633, 636, (eröfring) 638, (tullen) 639,
640, (mönsterplats) 641, 646, 647, 649.

Byning, Erik, af Lagmansö och Sjösa,
öfTorste, guTernör 1 Elbing, kom-
missarie Tid fredsunderh. med Polen
1627: 351; kallas till STorge: 363;
kommissarie Tid f redsunderhandl. m.
Polen 1628: 428, 437; sjöexpedition:
489, 491, 518; utsedd ståthållave i
Göteborg: 803.

Byscbendorf, skans i Lifland: 275.

»Byske stak eter». Tid fä8tnlngsTerk:313.

Byske TärfTare i Preassen: 731, 738.

Byssby, skans nära Ealmar: 16.

Büsselsheim, by i Hessen Tid Main:
758.

Byssland: Mikael Bomanow, storfurste
af, sändebud från: 3; underhandl.
med: 5, 38, 84, 116; hans frieri till
prinsessan Catharina af Branden-
burg: 201; beskickning till: 291; un-
derhandl. om spanmålshandel : 452,
479, 495; om Tärfningar i Tyskland:
733, 738, 802.

— Wasill Ivanowltsch Schuiskoi, stor»
furste af: 63.

— landet: 6, 32 o. f., 41, 45, 51, 54,
56, 63, 67, 82, 108, 126, 233, 244,
291, 456. 460, (spanmålshandel med)
476, 479. 484, fe9, 628, 701, (salt-
handeln) 711, (värfTare i Tyskland
från) 731.

— rådet 1: 738.

Badet, se Brandenbnrgska — , Danska
— , Pommerska — , Byska — , Stral-
sund samt Biksrådet.

Båg, se Spanmål.

904

Bålamb, se Bror AnderssoD.

Bäknlngar, Bäkensk»per: 197 o. f., 715,
738.

Räkningekammaren (Kammaren), Kam-
marrådet: 24, 28, 29, 30, 31. 33, 34,
38, 41, 43-45, 47, 52, 66—68. 75—
77. 84. 90, 163, 164, 166, 171, 175,
176. 192, 197. 240. 277, 297. 298,
452, 487, 524, 622, 623, 628, 630,
657, 668, 671, 688. 690, 700, 743.

B&ntekammaren; i Tyskland : 709, 712;
i Riga: 710.

Rättegång, för afgorandet af tTiaiea
mellan Överge och Danmark: 284;
mellan Danzig och en Elbingerbor-
gare: 326: mot Rhengrefven: 535,
542; mot öfverste Homeck: 788, 803;
mot öfterste Trnchsess: 845.

Rättegångsordningen: 29.

R&ttegångs vä sendet i Preussen: 320.

Röda regementet; i Preussen: 317, 337,
634, 709, 714.

Rödwen, se Rnthwen.

Saale (Sala), floden: 746.

Sachsen, Johan Georg, kurfurste af;
medling: 380, 588, 594, 655; under-
handl. med: 714; förbund med: 739;
1 slaget Tid Leipzig: 740 o. f.; un-
derbandi, med: 764; bref till: 786
o. f.; i kriget: 797 o. f.. 805, 812 o.
f., 840, n. 842, 851, n. 869.

— Lauenbnrg, Jullus Henrik, hertig
af: 52.

Rudolf Maximilian, hertig af; i

Tilly s armé: 742, 775.

— Weimar, Bernhard, hertig af; ge-
neralmajor i svensk tjänst: 756,
761. 763, 765. 768, 771. 779. 780, 792,

813, 828, 840, 847 o. f.. 852, 856.

— ^- Wilhelm, hertig af; generallöjt-
nant i svensk tjänst: 756, 800, 813.

814. 816, 818, 819, 820, 840, 848,
849, 852.

— landet; kurf urstcndöraet : 746, 786,
789, 797, 798 o. f., 804, 810, 811,
840 o. f., 847, 851, 852, 857.

Sachsiska armén (rytteri, fotfolk, ar-
tilleri): 741, 798, 825.

— kretsarne: 593, 594, 595. 603; —
Neder — , Nieder-Sachsiska: n. 755,
777. 786, 787, 788, 789, 808. 833,
(tillärnad beskickning) n. 842, 848
o. f.. (kriget) 848, 850 854; — öfre
— , Ober-Sachsiska: n. 755, 788, n.
842, 850.

— sändebud: 764.

Sadler (Sadeler, Sattler) Philip, öfver-
ste och konungens sekreterare; (till-
ärnad beskickning till Siebenbür-
gen) 295; i Königsberg: 345; sänd
till Stralsund: 409; till kurf. Georg
Wilhelm: 526.

Sagnitz (^ Segrintz?) ort i Lifland: 286.

Sala, staden, nyanlagd: 214.

Sallis, Salis; stad vid en likanämnd
flod i Lifland, utmynnande i Riga-
viken: 156.

Salpeter, uppköp i Preussen af: 534.

Salt, se under Proviant.
Salthandeln: 760, 711.
»Salthus» i Göteborg: 711.
Saltlicentema; se Licenter.
Saltzburg, Wilhelm von, öfverste i sr.

tjänst; hans regem, i Preussen: 510.
Saludie de, fransk diplomat: 790, 79&
Salvius, Johan Adler; sekreterare: 278;

i Preussen: 315, (332), 348, 362. 369,

373, n. 385, (425). (426), n. 436. (452).

n. 529, n. 547, sändning till Tysk-
land: 613, (korrespondens med tyska

fursUr och städer) 655, 661, 682,

725, 746, 763, 764, 808.
Samland, landet mellan Frische och

Kurische Haflf: 347, 450, 473, 494,

507, 526, 563, 795.
Samogitien, söder om Kurland: 389.
Samson, örlogsskepp: 168.
Sanct Annasberg, vid Elbing: 563.
Sanct Jakob, örlogsskepp: 168.
Sanct Jörgens hof, i Kurland: 188.
Sandsjö, i Småland, dat.: 6.
Sapieha, Andreas Stanislans, marskalk

af Littauen: 275.
— Leo; kronfältherre af Littauen (»Store

fältherren>), den föreg:s fader: 276,

(294),
Saraw Sannitsch, i Byssland, slag vid:

64.
Saruski, Ivan Martinowitsch, rysk npp-

rorsmakare: 33.
Sasseby, gods i Estland, Hapsals län:

n. 234.
Sattler, Philip, se Sadler.
Saum = en hästlast.
Saxenhof, Sachsenhof, i norra Littauen

mellan Birsen och Badziwiliski : 269.
Scepter, örlogsskepp: 191.
Schaaken, område i Samland. söder om

Kurische Haff: 516, 517, 526, 541.
Schafalitzky, Bernhard von, öfverst« 1

svensk tjänst: 761.
Schagen, se Skageu.

905

Scbarenberg, Berndt von, landtråd, före-
slås att köpa gods: 202.

Schaambarg, Schauenbarg» Hannibal
Too, kejserlig öf verete, tygmästare: 704.

Scheel, öfTerstlöjtnant i srensk tjänst:
364, 510.

Scheiding, Scheding, Otto, öfverste för
ett Småländskt regemente, sedan ståt-
hållare på Kronoberg och öfver dess
lån: 239.

— Philip, riksråd, ståthållare på Reval:
587. 671, 698.

Bcheumbiirg, Philip Christoff. von, Tärf-
var för svensk rakning: 552.

Schilher, Fransicus Mathias, tjsk ko-
pist hos rikskansleren : n. 454, n.
659, n. 742, n. 839, n. 865. n. 868.

Schimmerbodiske bäcken, i Preussen: 520.

SchkenditE, Scheiditz, stad vid Klster
ej långt från Leipzig, dat.: 739-742.

Bchlammersdorf, öfverste i svensk tjänst:
843; alternativt föreslagen att föra
befälet tills vidare Öfver Frankiska
armén: 858.

Schlesien: 375. 655, 693, 743, 766, 773,
799, 840, 850, 856.

Schlock <= Elocks?) ort vid Kurische
Aafl.: 284.

Schlues = Slnis, i prov. Zeeland i Hol-
land: 681.

Schrapfer, Schraifer, Adam, ståthållare
i Riga; en af kommissarierna för
nnderh. Polen: 76, 100, 103, 108, 110,
202, 273,

Schuin, Schnjen, slott i Lifland: 267.

Schalman (Skulman) Otto(?), officer i
svensk tjänst, i Preussen: 485.

Schultzens, Sknltz, Michel, ingeniör: 177.

Schwabach, stad i Mittel-Franken, söder
om Nürnberg: 817; dat.: 774. 806-
807.

Schwaben; 838. 840 o. f., 846, 852; —
öfver — : 789. 828.

Schwabiska kretsen: 808, a57, 866.

Schwedt, stad i Brandenburg vid Oder:
703; dat.: 701—703.

Schweinfurth, stad vid Main: 847, 859,
860.

Schweiz, värfningar i: 799 o. f.

Schwerin, biskopsstift; om dess resti-
tution till prins Ulrik af Danmark:
595.

8chwolsk=från staden ZwoUe i Holland:
172, 174.

Schönbaum, hj på Danziger-Nehrung,
dat.: 338.

Schönberg, kejserl. general-fälttygmä-
stare: 742.

Sebaudi, grefve af, i kejserlig tjänst:
705.

Segrintz?, se Sagnitz.

Sehfeldt. dansk of&cer. erbjuder sig att
värfva trupper: 498.

Sekreteraren: 332, 425. 426. 452 = J.
Salvius; — : 843 = L. Grubbe(?)

Seland, Själland, hotas af Ligan: 357.
488.

Selburg, fästning i Kurland: 273, 284,
289; — dat.: 265.

Semgallen: 279.

»Sequestern! i Preussen = det område
som enligt fördraget 1629, under
det sexåriga stillestandet med Polen,
skulle besättas å ena sidan af Branden-
burg och å andra af Sverige: 539,
547, 600.

Serben, slott i Lifland: 267.

Serotin, se Zerotin.

Sésswegen, slott i s. ö. Lifland : 286, 289,
293.

Setton, se Sitten.

Sevedals härad, se Säfvedal.

Sevede härad; i Småland: 113.

Sibirien: 33.

Sidovärjor, se Vapen.

Siebenbürgen, Bethlen Oabor, furste af;
underhandl. med: 295: Strassburgs
beskickning till: 374, 536, 582; för-
hållande till tyska kriget: 447, 594;
Strassburgs förnyade beskickning:
719.

— Catharina, furstinna af, född prin-
sessa af Brandenburg ; (ryske storfur-
stens frieri till) 201, 374.

Sigismund III, se Polen.

Silfvercrona, se Spiring.

Sill, se Proviant.

Simtuna, i Upland, dat.: 214.

Sitten, Sitton, Johan, öfverste i svensk
tjänst; i Tyskland: 663.

Six von Sandelier, Abraham, friherre
von Sixenburg; en af arrendatorema
af räntorna från Ingermanland och
Karelen: 569.

Sjuka i armén: 178, 183, 186, 188,208,
222 o. f., 301, 338. 341, 353, 495.

Sjukbus, se Nosoconium.

Sjöfinname: 11, 13, 237.

Sjöred, Sjöared, gränsort emellan Små-
land och Halland, underhandlingar i:
120—134, 225—240, 242—245, 247.
250—254, 255—263.

Skagen, Ju ti ands norra udde: 448.

Skaken, se Schaaken.

Skansar, se Fästningar.

Skattmästaren: 29 = Seved Bibbing;

— : 599 = Jesper Matsson Krus; hans
enka: Brita de la Gardie.

Skeggeby, bol i Kimitho socken i Fin-
land: 370, 371.

Skepp, se under Flottan.

Skeppsholmen i Stockholm: 304.

906

Skeppekompani, bildandet af, i Preussen:

482; i Göteborg: 802.
Skola, inrättandet af; i Brannsberg:

585.
Skor, anskaffandet till armén af: 159,

160, 162, 164. 165, 166. 167, 171.207,

438.
Skotte, Jakob, öfverste : 363, n. 472.
Skottskt krigsfolk; i Lifland: 265, 282.

2%; i Preussen: 469, 499, 509, 531

o. f.; i Tyskland: 631, 655. 690, 763.
Skulmau, se Schul man.
Skurdal, se Skåårdal.
Skytte, Gert, stallmästare: 182.

— Johan; såsom äldsta rikskammarråd
chef för räkningekammaren: 44, 52.
55, (kommissarie vid giftermålsunder-
handl.) 69—74, 81, (sändebud till
Nederländerna) 106. 108, 117, (kom-
missarie vid Sjöredtrak taten 1619)
120, 121 o. f., 128, 134, 162. 163,
223. 264, 270, 298. 300 o. f., 304.
439, (generalguvernör i Lif- och In-
germanland) 536, 558. (instruktionen
för) 559. 569. 572, 584. n. 586. 671,
683, 698, 709, 727, 732.

Skåne: n. 357, 488.

Skåårdal, Skurdal, gård vid Göta elf:

238, 245, 253.
Skärbåtar, Skärgårdsflottan, (*båtarne>),

se Flottan.
Skön, socken i Medelpad: 118.
Sladdingen? i Lifland eller Kurland:

265.
Slammersdorf, se Schlammersdorf.
Slangor, se Stycken.
Slysskrypare, se under Flottan.
Slädar, anskaffande af, för armén: 282,

283, 286, 296.
Slädhmaker, Erik, kapten: 188.
Sluis, se Schlnes.

Smellstradh, ort i Lifland, dat.: 303.
Smolensk; i Kyssland: 738.
Småland; gurd i: 78; friraarknader: 232;

pesten: 236; handeln: 243; läger: 246;

landshjälpen fi-än: 248.
Smålands knektar (fotregemente): 28.

112, 156, 189. 239, 302, 353. 358. 363,

364, 407 o. f., 468, 473.

- ryttare: 240, 241, 246.259,363,364,
407, n. 618, 737.

Smålenske storfurstendömet, se Smo-
lensk.

Smör; gärd af: 97, se vidare under
Proviant.

Snäf vinge härad ; i Westmanland : 20.

Sobelskinn, till föräring: 74, 75 o. f.

Solms, Philip Reinhard, grefve af, pre-
sident i Danska krigsratten, sedan
1628 i svensk tjänst, sänd till Dan-
mark: 386, 387; hans lön: 397 o. f.;

hans folk: 763; sändebud tül Knr-
Sachsen: 764 o. f.; hans regem.: 768,

787, 791; i Sachsen: 798; hans be-
tänkande om Ooncilium formatnm:
853: utsedd tiU dettas president :8fö.

Sonnenburg, slott på ösel, tvisten om:

11 o. f., 16. 18.
Soop, Erik, öfverstlöjtnant, sedan öf-

verste för Westgöta ryttare: 172,363,

364; i Preussen: 477.

— Jöran, öfverste: 256, 363. 484.
Sorgen, Leonard von, Svensk agent i

Hamburg: 174.

Spandau, fästning i Brandenburg: 720,
755; — dat.: 151, 724—731.

Spanien, Spaniorerna, handel med: 292,
396; rustningar: 399; kopparpriser;
672; kriget i Tyskland: 752, 758
befaradt anfall från: 750; kriget i
Tyskland: 761, 769. 770, 771. 779.
783, 796. 799 o. f., 802. 806. 808.
813. 829.

Spanmål, (jfr följande rubrik), leverans
och uppköp till armén och ftstnin-
garne: 8, 34, 46; i Lifland: 69. 74,
93, (gärd) 97; (hafre) 158, 165. 166 o. f.,
191, 206. 209. n. 223, 278, 285, 286;
289, 293: i Preussen: (hafre) 312,
320, 328, 438, 440, 44t (hafre) 452.
n. 475, 479. 492, 500, 502. 557;
i Tyskland, (Stralsund): 421, 558,569,
572, 587, 615. 618. 628, 630, 662,687.
6%, 697, 699, 709, 737, 835, (hafre)
843.

Spanmålshandeln (jfr föregående rubrik);
förbud mot: 91; för kronans r&kning:
361; rätt för borgare i Stralsund
till: 421; med Ryssland: 452. 476;
förbehålles kronan: 479. 487. 495. 502;
med Stralsund: 607: med Ryssland:
628. 630. 643; rikskanslerens direk-
tion af: 668. 669. 671. 673; klagomål
mot Dansig: 680; med Holland 682
o. f.; rikskanslerens direktion af:
686. 688, (förbindesmedlicentförvalt-
ningen) 698. 701. 702, 703. 708, 717.
731 o. f.

Spanmålshjälpen: (74), (97). 360. 361.
382.

Sparre, Spärr, (Ernst Georg?) kejserlig
öfverste och generalvaktmästare: 704,
830.

Sparre, Johan, riksråd, guvernör öfver
kopparkompaniet: 332, 807.

— Per, assessor i hofrätten, en af kom-
missarierna vid underhaudl. med kej-
saren i Danzig: 581. 588. 603. 617.

Sparrau, Sparrow, en äng i närheten af

Fischhausen: 707.
Speier, vid Rhen: 757, 770. 783. 785.

788. 796; rikskammarrätten i: 867.

907

Spelpenniiigar åt drottningeD: 141.

Spengkhiiaeii, Hans: köpman?: 487.

Spens, Jakob, srensk ambassadör i Eng-
land, general öfrer de Engelska och
Skottska trupperna i srensk tj&nst:
3, 12, 152; regemente: 365; i Eng-
land: 462, 468; hans (>gamle her
Spens») reg. i Preussen: 608, 632.

— Jakob, öfv.; regem, i Prcassen: 510(?).

Sperling, Gasper Otto, öfverstlöjtnant,
sedan Öfterste: 260; hans regemente
472.

Sperreuter, Claes Dietrich, öfterste i
svensk tjånst: 840.

Spetalsund; i Finska skargården, dat.:
92.

Spetsar, spessar, till armén, se yapen.

Spik, tiU flottan: 221.

Spillen, Spilwen, i Lifland: 188. 599.

Spinola, Ambrosius, spansk general: 397.

Spiring, Isak, svensk licentförvaltare af
holländsk börd, kallas till Stralsund:
607.

~ Peter, (adl. Silvercroon) den förres
broder, förordnas till tullnär utanför
Danzig: 308, 394; vid Buden: 491;
tvist med Danzig: 599, 680; in visnin-
gar och v&xlar på: 601, 625, 643, 697,
612; kallas till Stralsund: 607.

Spiringame, (se föregående): 439, 537,
721.

Spiriugs hus vid Pillau: 562.

Spree, floden: 720.

Spårryttare, (husarer), polska: 186.

Spökeri, i Kalmar: 35 o. f., 48.

Stab, »stafPwen»; generalstaben: 601;
regementstab : 844.

Stade, fästning nära Elbes mynning:
378.

Stadell, Hans von, kapten från Danzig:
492.

Stadsanläggning; rätt för rikskansleren
till: 154 o. f.

Staffans, rådsherre i Frankfurt am Main:
802.

Stake, Mauritz ; värfvar ett ryttarekomp.:
363.

>Stakegårdar>, till hinder vid laxfiske:
118 o. f.

>8taket> (Byske staket) vid fästnings-
verk: 171, 249, 313, 562, 782.

iStaketirte reduiten»: 831.

Stallman (Btahlman), Johan, Ånhaltisk
kansler och svensk kommissarie i Tysk-
land: 635.

Stargard, stad i Pomerellen, (eröfring):
310.

Stat, förslag till: 166, 172, 191, 475.

Stateme, se Holland.

Statien (tstasien», »station»); inqvarte-
ringsafgift; i Lifland: 198, 203, 206,

272, 280, 294; i Preussen: 440. 515;
oxestatie i Lifland: 272, 281. 286.

Stegeborg, slott, dat.: 150.

Stein ach, stad i sydöstra Thüringen:
838.

Steinacker, Steinecker, Otto Johan; öf-
verstlöjtnant i svensk tjänst: n. 787.

Steinberg, Jakob von, dr, hofråd: 747,
750.

Steiuwich, Lambert, sändebud från Stral-
sund: 425.

Sten, till fästningsbyggnader: 795.

Sten Claesson (Bölja), f. d. ståthållare
på Jönköping: 219.

Stenbock, Gustaf Eriksson, riksråd, fri-
herre till öresten och Kronobäck, en
af kommissariema i Sjöred : 9, 15, 77.

Stendal, Ständell, stad i n. v. provinsen
Sachsen nära filbe: 737.

Stettin: 147, 491, (eröfring) 620, 634,
641, 645, 649, 660, 711. 712, 719, 723,
724. 736, 743, 756, 824; — dat.: 620
-634. 637-644. 667-668. 688—695,
731.

Stettinerföidraget: 11, 16, 233, 604.

Stigel, Hans Christoffersson, bergmä-
stare: 49.

Stillestånd, vapenhvila: 83,94,107,325,
345. 435, 449, 853; se vidare Under-
handlingar.

Stjeman, Örlogsskepp: 178.

Stjemfelt, se Per Matsson.

Stjemkors, se Axel Ivarsson.

Stjemsköld, Nils, riksråd, generalståt-
hållare på Elfsborg, vioe-amiral: 47,
116. 239, 248, 347; död: 367 o. f.

Stockholm: 24. 29. 46, 74, 82, 117, 152.
154, 163, 169, 170, 174, 192, 199, 218,
236, 247. 297 o. f., 305. 352, 356,
358, 359. 382. 386, 392. 438, 444, 455,
475, 518, n. 545. 632; - dat.: 9-
17. 20, 84, 92-99, 104-111, 116,
135—149. 199—212, 219, 225—241,
248—259, 264, 265, 305-307. 329-
337. 356-375, 381-395, 400-405,
445—454, 464-469, 477-484. 521,
525, 533, 534, 538-549, 552-567,
567-609; — prsBS.: 4. 5. 23. 31. 32,
35, 37, 38, 40, 41, 42, 43. 44, 49, 50,
51. 53. 55, 56, 58, 67, 161.

Stockholm, örlogsskepp: 190.

Stockholmsskären: 381.

Stolpe. Stolp; stad i Hinter- Pommern:
628, 631, 633, 636, 638, 639, 640, 641,
647, 649, 676.

Stora tullen: 557.

Stor-Britannien, se England.

Storfursten: 452, 478; se Byssland, Mi-
kael Bomanow.

Storfältherren: 294; = Leo Sapieha.

Storken, örlogsskepp: 375.

908

Stormhattar, se Vapen.

Stormstycken, se Stycken.

Stralsund, förslag till hjälp mot de kej-
serliga-. 387; rikskanslerens beskick-
ning: 407—4^; hjälpsandning till,
och Satlers sändning dit: 409; gar-
nison: 411-414, 417. 418; beskick-
ning frän: 414; hjälpsändningen till:

415, 416 ; förbund mcKl Hansestäderna :
419; garnison: 420; spanmälshandel i
Sverge: 421; garnison: 422 o. f., värf-
ningar i: 424; svensk resident i: 424;
underhandl. med: 425 o. f.; hjälp-
sändningen: 438. 441, 442, 446, 447,
449, 459. 460, 461, 462, 467. 471 o.
f., 479, 488; (sjöfarten dit) 501, 519,
522, 544, 560, 579, 586. 592, (om er-
sättning af kejsaren för lidna förlu-
ster), 593, 595, 602, 603, 605, 606.
607, 610, 612, 614, 618. 648, 691. 720,
724. 824; — dat.: 646-648, 6r)9-
666.

— rådet i: 408, 409, 410, 411, 412,414,

416, 417. 420.

Stranda härad i Småland: 117.

Strassburg, stad vid floden Drewenz i
n. v. prov. Preussen: 433, 435, 439,
440. 442, 466, 470, 477, 515.

Strassburg. i Elsass: 402, 757, 768, 771,
800.

Strassburg, Paul, svenskt hofråd. sände-
bud till Siebenbürgen: 374, 536, 582, 719.

Strelizer, Strälizer; i Augdow: 79.

Streyf von Lawenstcin, Johan, öfverst-
löjtnant, sedan öfverste i svensk tjänst,
använd i diplomatiska uppdrag: 224,
305, 318, 335, 336. n. 472, 544, 550;
hans regemente: 601, 701, 727, 747,
750.

Strozzius, Hieronymus: 28.

Strumpor, anskaffande till armén af:
68. 159, 160, 162, 164. 171, 207, 438.

Strussor, Struzor, se Flottan.

Strömfelt. se Fegi-seus.

Studacker, of verbringar bref till kon.:
686, 688.

Stuhm (Stum), stad i Preussen ej långt
från Weichsels högra strand ; (eröfring)
310, 318, (underhandl. om dess resti-
tution) 433, 502; - praes.: 440, 441.

Stutthof, ort i Preussen, vid början af
Frische Nehrung: 520, 562. 581.

Stycken, se Vapen.

Styfwart, Stywert, Simon, skeppskapten:
455, 458. 469.

Stålarm, se Arvid Eriksson.

Stålhandske, Torsten, öfvferste: 768.

Stångjärn: 299, 336.

>Stämpelen», se Elädesförscglingen.

Ständerna, i de fyra öfre kretsame i
Tyskland: 866 o. f., 869; se vidare

Danska-, Litthauiaka*, Polska-, Pom-
merska-, Preussiska-, Rikaens-, Riks-y
Ryska-, Wladomirska-.

StÖflar, anskaffande af-, till armén: 277.

Successionen till Sverges krona: 7S.

Succinom, se Bernsten.

Sohl, stad i Thüringen med gevintill-
verkning: vapenbeställningar från:
860.

Sundensis civitas, se Stralsund.

Snndet, se Öresund.

Sunnaziå. bol i Kimitho socken i Fin-
land: 370.

Sunnerbo härad, i Småland; spökeri
i: 35.

Sunsel, Sunsell, slott i Lifland: 267»
302.

Superintendenter; kontroll öfver, i Preus-
sen: 320; förordnande af, i Tyskland:
863.

Suski (Schulskoi), se Wasili Ivanowitadi.

Svanehjelm, Johan, tjänsteman i kans-
liet; son till Johan Michaelsson, pro-
viantmästare: n. 670.

Svart, se Olof Hansson.

Svarte Hunden, örlogsskepp: 375, 438.

Svartsjö slott: 22; — dat.: n. 116. 814,
215, 220, 522—524.

Sweet. Schwerdt, å i Kurland, biflod till
Aafloden: 181.

Svenskt krigsfolk; i Lifland: 203, 206;
i Preussen: 348, 376; i Stralsund: 410
o. f.. 418. 422, 471, 472, 490. 517; i
Tyskland: 570, 574, 649, 712, 731»,
741. 795, 824.

Swethbäck, i Kurland (jmf. ofvan Sweet):
dat. 182.

Svidia, bol i Kimitho socken i Finland:
370. 371.

Svolsch; från staden Zwolle i Holland:
172, 174.

Säfvedal, härad i Westergötland: 17.

Säleborg. Selburg, slott ^ Dunas högra
strand: 284.

Sändebud, (agenter, gesandter, legater);
mottagandet af- från England, Hol>
land och Pfalz: 29 ; till Brandenbarg:
135-146; till Danmark: (tillåmade)
39, 174, 352. 362, 386, 307 a f.,
418; till Danzig (fredsunderhandL):
588, 596; till England: 292, 462; tiU
Frankrike: 386, 575: till Hansestä-
derna: 386; till HoUand: 451; till
Konstantinopel: 719; till Königsberg:
345; till Lübeck: 386, 613; tiUNedre-
och Öfre- Sachsiska kretsen: n. 842,
849; till Polska valriksdagen: 824;
vid Pommerska hofvet: 691; till Ryss-
land: 291, 452,738, 850; till Sachsen:
764, 799; till Schlesien; 850; tiU
Siebenbürgen: 374, 719; tiU Stial-

909

snnd: 407 o. f., 409; till Btrambnrg:
768.

- från Bajern: 761, 772, 851; från
Brandenbarg: 345, 50é, 513, 516, 766;
fr&n Danmark: 377, 535; från Eng-
land: 86, 514, 747 o. f.. 760. 851 ; från
Frankrike: 514. 527, 572, 560, 567,
572, 625, 760, 772, 851, 853; fr&n
Hansest&dema : 147; från Holland,
(Generalstatema): 85, 88, 94, 341, 344,
347, 360; från Pfalz: 78; från Pom-
mern: 193, 422: från Ryssland: 116;
fiån Sachsen: 764; från Stralsund:
408, 414. 425.

Säter, Sätra, staden, myntslageri : 299.

Sätuna, kungsladugård vid Upsala, — :
dat.: 117.

Söderköping, örlogsskepp: n. 618.

Södermanland, utskrifning i: 96; riks-
dalers upphandlande i: n. IC^; för-
svaret af: 219.

— hertigen af-, se Carl Philip.
Södermanlands knektar (fotregemente):

177, 222, 363, 364.

— ryttare: 216, 222, 246, 363.
Söder-Möre, se Möre.
Södertöm (Törne): 219.

Tackel, anskaffande för flottan af: 168,

174.
Taube, Dietrich, tygmästare och Öfverste

i Sachsisk tjänst: n. 787.
— Ludwig, provinsialråd i Estland, kom-
missarie vid underhandl. med Polen:
196.
Taupadel (Duhadeln, Tanpadell), Georg
Christoffer von, öfverstlöjtnant, sedan
öfverste i svensk tjänst: 585, 830.

Tavastehus: 31 o. f.; dat.: 31—35.
Tegel, se Erik Jöransson.

Telge (Södertelje): 215, 216, 217. 219;
— dat.: 216-217.

Termo, Hans, öfverbringare af bref : 207.

Tersky, kejserlig öfverstlöjtnant: 830.

Teufel, Maximilian, öfverste: 276, 335;
i Preussen: 500, 505, 556, 585; sän-
des till Tyskland: 605, 623, 645; ut-
sedd befälhafvare för 3:dje armén:
649 o. f., 655 o. f., 690; död: 742.

Tewes, Tewis, Bertil, öfverste i svensk
tjänst: 363.

Thom», Henrik, (»mäster Henrik»), fäst-
ningsingeniör; om fartygsreparation:
168; sändes att befästa Jönköping:
249; lägret vid Horn: 249, (254),
(256); biträder vid flottan: 300, 303
o. f.; skansbyggnad vid Pillau m. fl.
ställen: (312). 327, 420, 564, (förlä-
ning åt) 576, (581), 795.

Thorn, stad och fästning vid Weichsel:
337, 429. 432, 583.

Thor-Helle, Cordt, tysk köpman: 682,
688, 698.

Thnm, Henrik Mathias, grefve af, svensk
generallöjtnant: 453, n. 787.

— Frans Bernhard, grefve af, den förres
son, generalmajor i svensk tjänst, chef
för hof regementet: 265. 266. 267,
268, 311, 317, (318), 392, 439; död:
452.

Thüringen: 746, 800, 804, 840, 848 o. f.

Tidön, rikskanslerens gods i Westman-
Isnd: prsBs. 85, 117, 135.

Tiefenbach, Tiffenbach, Rudolf von, kej-
serlig fältmarskalk: 704.

Tiegenhof; by i Gross- Werder i Preus-
sen: n. 316; — dat.: 327.

Tiesenhausen. kapten i svensk tjänst i
Tyskland: 638.

Tilly, Tilli, Johan Tzerklas, grefve af:
461, 474, 613, 696. 703, 705, 737,741,
742, 761, n. 767. 769, 775.

Titisfjord i Norge: 12 o. f.

Titlar, tvist om: 13, 17, 185, 200, 285,
244, 253, 325, 379, 383, 429, 430, 436,
604.

Tjuda, bol i Eimitho socken i Finland:
26, 27.

Tjusterby, i Finland, dat.: 52.

Tofta, socken i Kinnevalls härad i Små-
land: 163.

Tolage, i Danzig: 598.

Tolkemit, stad i Preussen vid Frisches
Haff : (eröfring) 310, 329, 351, 352,
433, 738.

Toppen giesser, Årendt, mässingsbmks-
idkare: 454.

Torne, Torneå, i Finland: 25, 31.

Torne, se Thorn.

Torslunda, prestgård på Öland, dat.:
439.

Torstensson, se Lennart.

Tott, .Åke, öfverste, för kyrassierer, se-
dan general, fältmarskalk och riks-
råd: 307, 363, 364, 366, 438. 711,
(hans armé) 746, 758, 787, 789.

Trana, se Erik Andersson.

Transsylvania, se Siebenbürgen.

Trarbach, (Traurbach), stad vid Mosel:
819, 859.

Tre kronor, riksvapnet, tvisten om: 11,
16.

Trier, Kur-Trier: (underhandling med)
762, 776, 781. 790, 797, 801, 862, 863.

910

Trikaten, slott i Wendens län i Lifland :
194. 267.

Tripp, Peter, köpman i Holland: 359,
382.

Tripperne, (Peter, Henrich och Eliaa),
jämför föregående; ang. kopparaffä-
rer: 672.

Trolofning, Onstaf Adolfs: 143, 144.

Truchsess, öfverste i svensk tjänst: 845,
856.

Tuckam, slott i Kurland: 294.

Tall, tvUt med Danmark om: 13 o.
f., 227-230, 236 o. f., 243 o. f.,
250 o. f., 252 o. f., 258, 260, 573;

— i Pommern, (vid Ruden): 491;
573; (Stolpe och Rügenwalde): 639;
(Rüden): 662; — i Preussen: 337,
362, 366, 391, 394. 405, 420, 435,
457, 460. n. 474, 477, 479, 483, 495,
515, 518, 527, 533, 545, 546, 579.
581, 584, 598, 600, 611. 624, 686,
689,824, 854; — i Syd-Tyskland: 861,
868; — i Sverge: 45. 642 o. f., 672;

— i Östersjön: 366, 573.

— Rikskanslerens direktion af-: 700,

708, 747.

Se vidare: Licenter, Lilla tullen, Stora

tallen.
Tallordning, för Rewal : 36 o. f.; vid

Danzig: 639.

Tungel, se Lars Nilsson, Nils Nilason.

Turdc, Chri8toffer,öfverstlöjtnanti8Teiiak
tjänst vid Dönhoffs regemente: 641.

Turkiet, dess krig: 656; sändebud till:
719.

Tvebaker (skorpor) tiU armén: 75; se
vidare under Proviant.

Tveta härad, i Småland: 113.

Tynnelsö, slott, dat.: 9.

Tyskland, (Romerska riket): 126. 148,
153, 165, 260. 305. 396, 446-448,
460-462. 466. 471 o. f.. 519. 522,
523, 526 o. f., 534, 535, 540. 543 a
f., 552-561, 570, 572, 573. 577. 580.
584, 597 o. f., 601 o. f. 605. 609 o.
f., 614, 615, 616, 617, 619-«70.

Tyskt krigsfolk, i Lifland: 76; i Preoa-
sen och Tyskland: 317, 325, 335.340,
364. 365, 424, 426. 447, 449, 459, 462,
467, 471 o. f., 479, 480, 487, 490,
509, 511, 541, 543. 553, 555, 568, 571,
577 o. f., 597, 600, 610, 614, 621. 6-26,
631, 712, (för Rysslands r&kning) 738.
741, 756 o. 1. 761, 763. 766, 773:
(för Rysslands räkning) : 802 se vidare
Krigsfolk, Värfningar.

Teanske bäcken i Kurland: 179.

Tålige, se Telge.

Tönnies Hindersaon (adl. Langmaa) kam-
rerare: 607. 623.

Törne, se Södertöm.

Udalricus Fredericus, se Braunschweig —
— Liinebnrg, Friedrich Ulrich.

üdelrich, se Ulrich.

Udenheim, fästning i Pfalz, = Philips-
burg: 757, 762.

Ukermark, del af Brandenburg: 692.

Uleåborg, Ulaborg i Finland, dat.: 175.

Ulfsbäck, prestgård i Markaryd socken
i Småland: 9, 10, 120 o. f., 131,133,
226; konungamöte: 464; — dat.: 242
—247; — pnes.: 18. 130, 132, 249.

Ulfsparre, Per Jöransson, ståthållare på
Elfsborg: (60 P?), 331.

— Johan Månsson, ståthållare, tygmä-
stare vid kronans arkli: 34.

— Åke Hansson, öfverste: 365.
Ulfvesund, kungsgård, (Kungsör) i West-
manland: 83; dat.: 5, 379.

Ullstrumpor, se Strumpor.

Ulm, vid Donau: 402. 775, 777, 779,

784, 809. 837, a'>4, 859. 860, 866.
Ulrich, Udclricb, Johan, borgmästare i

Riga: n. 269, (270), 274, 823 o. f.
Ulrich, prins, se Danmark.
Underhandlingar, med Bayern: 761,772,

776, 851.

— Brandenburg: 295, 321, 345, 481,
513, 517, 539, 547 o. f., 713 o. f..
720. 764, 766.

— Danmark: 9, 18; (tillämad): 60—66.
120—128, 128—134, 225-240, 242—
245, 247, 250—254, 255—263. 377,
386, 387, 407 o. f., 464.

— Danrig: 308—309, 321 o. f.. 478,
548, 566, 573, 609. 611.

— England: 291 o. f., 462, 584, 747.
760, 771 o. f., 776, 781.

— Frankfurt: 801.

— Frankrike: 277, 527, 560. 567, 572
o. f., 584. 625, 760, 762, 772, 781.
7%, 808 o. f., 814. 833. 851, 853.

— Hessen: 714.

— Holland (Generalstatema): 291 o. f..
462, 573, 684.

— Kejsaren (Tyskland): 420; (mellan
Danmark och kejsaren: 444. 461. 488,
489, 497); 523, 568, 573. 574. 575,581,
602 o. f.. 609, 610 o. f., 612, 617,
623, 629, 654.

— Kurland: 270. 272, 273, 274. 275,
277 o. f., 281, 284. 294.

— Köln: 776, 833.

911

— Königsberg: 308, 310.

— Polen: 61. 62. 195, 199, 200. 204
o. f., 207 o. f., 208. 210, 323-326,
343, 344, 350 o. f., 354, 366. 374.
379. 389, 395. 397, 428—437, 445,
449, 465 o. f., 470 o. f., 477 o. f.,
484, 511 o. f., 513, 514 o. f., 526.
539, 582, 678 o. f., (med polska riks-
dagen) 824 o. f., 838.

— Pommern: 422, n. 641.

— Badziwil: 181. 182. 183, 186, 270,
274.

— Romerska riket, se Kejsaren.

— Ryssland: 32, o. f., 38, 56, 59, 84,
85, 86, 88, 103. 291, 452, 476, 738,
802,

— - Sachsen, Kur-Sachsen: 714, 739,764
(mellan kejsaren och Sachsen: 798).

— Siebenbürgen: 295, 374 o. f.

— Stralsund: 407 o. f., 409, 425 o. f.,
462, (mellan Wallenstein och Stral-
sund: 418).

— Strassbnrg: 768.

— Trier: 762, 776, 790. 797, 801.
Ungern, oroligheter i: 573.
Ungerska gyllen, se Mynt.

— öfverstar ei-bjada Gastaf Adolf sin
tjänst: 11.

Union, förslag till en ny evaogelisk- : 126.

Upland: 8.

Uplands knektar: 28, 216, 217. 223,
363 404.

— ryttare:' 216, 217. 222. 246.

Uppstäderna; deras handel med Danmark:
243, 260; inqvartering i: 537.

Upsala, dat.: 21—23, 80. 118. 176,225,
525 - 533. 534—538, 549—552.

Upvidinge härad i Småland: 113.

Uranien se Oranien.

Uranienbom, örlogsskepp: 46. 178, 190,
518.

Usedom, ön: 620.

Usslar, YRler, Friedrich Moritz von, major,
sedan öfverstlöjtnant och öfverste, i
Preussen: 480, 497; öfverstlöjtnant:
569, 575.

Usslar, (Albrecht von?) den förres bro-
der: 497.

Usslars regemente: 758 o. f.

Utlagor: finska allmogens: 37.

Utskott (krigsfolk); 1 Memels län: 665.

Utskottsmöte i Stockholm: 297.

Utskrifningar: 29, 95 o. f., 297, 298,
334, 353, 366, 369; (i Danmark) 398,
463, 465, 469, 470, 731, 806.

UtskrifniDgshjälpen: 683, 806.

W. V.

Wachtmeister (Wachtmesttare), Clas,
rytt mästare: 276,

Vadstena: prses. 9.

Wagener, Wagner Lorens, ryttm.: 259,
363 o. f.

Vagnar; anskaffande af, för drottnin-
gen och karfurstinnan: 153; »östgöta-
vagnar>: 158, 219; för kon:s behof : 685.

Valn; se Vane.

Waldau, Waldt, kejserlig öfverste: 704.

Wallenstein Albrecht von, hertig af
Frledland; — i Nord-Tyskland: 388,
397, 400, 404. 424, 446, 448. 450,
459, 461, 462, 467. 469-474; 560.
573, 591, 613; i Syd-Tyskland: 786,
789, 805, 811, 838, 840, 847 o. f.,
851, 852, 856. 869.

Wallenstein, Wilhelm von, öfverstlöjt-
nant i svensk tjänst: 567, 622, 630,
636.

Walhof, by i Kurland: 284, 302.

Valvation, af mynt 1 Preussen: 478,
583; se vidare Mynt.

Vandtmakare: 166.

Vane, engelsk diplomat: 851.

Vapen: anskaffande af: 50, (musketer)
84: (musköter, hillebarder och hakar)
91; (potter, rygg- och bröststycken
m. m.) 172, 174. 179; (harnesk, gevär

o. pistoler) 181; (sidhevärior. harnesk,
fulle körlsser, stormhattar) 183; (knek-
teharnesk, pottor, spissar, musketer
med bandelerer och gaflar, under-
verior) 198; (gevär) 219; (gevär) 215;
(fri passage genom Sundet för) 236;
(hacker och picker) 255; (beidncke-
bössor) 276; (mousquetter) 335; (har-
nesk och pistoler) 481; (gevär och
värior) 524, 525; (pistoler) 554; (pot-
ter, piker, mnsquetter) 600; (reutter-
waffen und plquen) 759; (förräds
uppläggande af) 860; — (jern styc-
ken och kopparfalkoner) Sfe; (styc-
ken med kugler, sändas till konun-
gen af Böhmen) 147; chartoger, fält-
slänger, halfve slänger, stormstyc-
ken) 178; (halfve chartoger) 188; (fält-
stycken) 193; (halfve chartoger. fält-
slanger, halfve slänger, dubbla och
enkla falkonetter, stormstycken) 197;
(polska) 200; (halfre chartoger) 265;
(16-pundIga) 315, 521; (batteristyc-
ken) 584; (4- och 6-pundiga) 607,
(12-pundiga) 843.

Varanger; gränsllnie 1 Lappmarken: 12.

Vardöhus: 237.

Warln (Warin g), stad i mellersta de-
len af Meklenburg-Schwerln: 763.

912

Warschau, Warsso w: 225; >decretum |
Warsawlense»: 598.

Warthe, floden: 336. 565. 713.

Vasen; örlogskepp: 427.

Vasilei IranoTltsch Schulskoi. storfur-
ste i Ryssland: 63.

Vastovlas (Petrus?), en I Dansig bo-
satt svensk: 658.

Vattenlöpare; se under Flottan.

Vaxholm, fästningen: 219, 221; — dat.
n. 220, 406.

Ved tm armén: 329.

Veer-Berlin; se Fehrbellin.

Wegwltzer; se Welwitser.

Weichsel, Weiselen, Wiselen. floden:
310, 317, 344. 346, 347, 353, 435. 448
(tullen) Afi7, 477 o. f., 486. 495. 504
(tullen) 515, 520, 528, 562. 583.

Weichselmiinde; fästning, hamnstad för
Danzig: 347, 399, 402, 565. 723.

Weiher, Melchior, vojvod af Oulm: 556.

Weiler. Mårten, my ntguardien : 49.

Weimar, hertigarne af; se Sachsen.

Weisse nbnrg an der Lauter; i Elsass:
770.

Weissenow? i Rhenl&nderna: 781.

Weiwltzer, Wéwitzer, Barthold, köp-
man i Lübeck: 360.

— Mårten (adl. Rosenstierna). köpman
i Stockholm, sedan råntmästare : 150,
164, 360, 438; n. 474, n. 475. 476,
487, 569, 808.

— Valentin, köpman I Hamburg: 360.
>Veldtmarschal»: 756, 761, 769, 786; se

Horn, Gustaf.

— : n. 787 = H. Q. von Arnlmb.
Wellam; se William.

W^elllngh, Ootthard. hofråd och con-
sist. dlrector: 212.

Wenden; blskopsdömet (förlåning af,
åt A. O.) 194 o. f.; slottet: 267; la-
net: 271, 273. 276. 279, 281; staden
och slottet: 282; länet: 283, 288;
staden, slottet och länet (förlånas
åt A. O.) 341 o. f.; underhandl. om
dess restituerande till Polen: 433;
förlåning åt A. O. af alla iedlgva-
rande eller ledigblifvande gods där-
städes jämte jurisdiktion i första in-
stans: 751.

Venedig; postväg från Siebenbürgen
öfver: 375.

Wentze, Matbis, (öfverste?) ledare af
fästningsbyggnaden i Pillau: 795.

Werben, nära Havels och Elbcs före-
ning; dnt. 734—738.

Werder, Wetschcls deltaland: 330. 460,
466, 470, 473, 493, 502. 503; delas i:

— Gross-Werder: 317, 318, 327. 330,
456, 604, 506. 516, 562, 564, 599,
680.

— Klein-Werder: 338. 348. 456, 507,
509, 564. 667.

WerletE. Honoratius. kapten vid Åke
Oxenstiernas regemente: 219.

Wemstedt. Johan; öfverste: 21, 265, 363.

Weser, floden: 649. 656, 674, 848 o. f.

Vestbo (Vässbo) härad i Småland: 113.

Vestergötland; frimarknader i: 232;
pesten: 236; handeln: 243; landa-
hjälpen: 248.

Vesterhafvet: 237, 244. 388, 802.

Vesterviks-Makrilen ; örlogsskepp: 483.

Vesterås: 19. 81. 82, 233; ^ dat. 154,
n. 214, 567.

Westfalen: (kriget i) 768. 833. 836.

Vestgöta knektar: 28. 217. 218. 322,
363, 364, 404.

— ryttare: 182. 187, 218, 222, 239,
241, 246, 363, 364.

Vestmanland: 105.

Vestmanlands knektar: 216. 217, 218.
Vestra härad; i Småland: 113.
Wetterau, land i Hessen norr om Msin;
848 849.

— grifvarne af: 781, 792, 854.
Wéwitzer; se Weiwltzer.
Vexelbänk; se Växelbank.

Viborg I Finland: 3, 30, n. 683: —dat.
53-58.

Vice- Amiralen: 300. 407. 408; ae Claes
Fleming.

Wickerau (=WIckeren) vid Elbing: 68L

»Widdumbs-förskrifning>: 143.

Wiebelshcim bey Windsheim; i Mittel-
Franken: 769.

Vierraden, i Ukermark nära Oder; —
dat. 700-701.

Wieselkaner; se Flottan.

Wijdin. Wilhelm, kapten Tid Bagges
regem.: n. 484.

Wiik, bol i Elmitho socken i Finland:
370, 371.

Wild- och Rhen-grefvar; Otto; i kejsa-
rens tjänst: 551; i svensk tjänst;
849; utsedd anförare för Rhenarmén:
857.

— Otto Ludvig, Öfverste. först i dansk,
sedan i svensk tjänst, generalmajor:
225; i Preussen: n. 472. 480; (trist
med Kristian IV och hans son) 536
o. f.. 542, 616. 618. 632. 710; (brist
på disciplin) 546. 551; i Tjskland:
636, 763, 768, 769, 771; (utsedd nn-
derbefälhafTare, såsom generallöjt-
nant öfver kavalleriet, för Bnrgnn-
dlska armén) 858.

Wildteisen, öfverstlöjtnant, sedan Öf-
verste i svensk tjänst: 585, 586, död
774.

— Johan Ludvig, d- f. broder, Tärfvar
för svensk räkning: 774.

913

Wilhelm V, se Hessen.

Wilhelm, grefve: 650.

Wilhelm, hertig, se Sachsen.

Wilhelmsberg, ort i mellersta Preus-
sen: 509.

Willem. Wellam, mäster = William Gi-
liusson de Besehe: 173, 238.

Wilm (Vilm» sjö nära gränsen mel-
lan Pommern och Prenssen?): 565.

Vin, för arméerna: 834, 860.

Winckel, Hans Jörgen von der; öfverst-
löjtnant, sedan öfverste i svensk
tjänst: 585, 586, 665, 675, 690.

Wind, Anders, öfverhringare af href:
161.

WindAQ, Windowesche kasten; i Kur-
land: 483, 541.

Windsheim, stad i Mittel-Franken: 814,
831, 834 o. f.; dat. 770-774, 840-
843.

Vinkällare; privilegium på: 47.

Winterodt, öfverste i sv. tjänst: 531.

Virmond; se Firmund.

Wiselen, Wistulen = Weichsel.

Wismar: 12, 138, 143, 501, 560. 645, 693.

Vispekakor till armén: 75.

Vist (»Vista») härad; i Småland: 113.

Witinge, witinne; se under Flottan.

Wittenberg, staden: 739, 841; — dat.
738 o. f.

Wittenstein; slott i Lifland: 207.

Vitzleben; major i svensk tjänst: 606.

Wladomir, i Ryssland; ständerna i: 64.

Voesborg, Oasper von, Holländskt sän-
debud: (266).

Vogelsang, Fågelsången, ort ^'2 timmes
väg frän Elbing: 563.

Woiwoden af Culm: 556 = Melchior
Weiher.

Woldegk, Woldeck, stad I Mecklen-
burg-Streliz; — dat. 685.

Volepahl, Hans, borgare i Riga: 700.

Wolf, polsk officer: 302.

WolfÉ, Herman, resident i Hessen: 775.

Wolf gäng Wilhelm, pfalzgrefve; se

Pfalz.
Wolgast; (eröfring) 634, 641, 726; —

dat.: 634—637, (34-645.
Wolgelhof, gods i Estland: 522.
Wollin, ön: 620.

Wolmar, stad och slott i Lifland : 175,
188, 189; (donation af) 194; (Finsk
knektekoloni) 222, 271, 273, 278, 280,
284, 285, 286, 287, 291, 296. 297;
underhandl. om dess restitution till
Polen: 433; — prses. 277, 295.
Wolmirstädt, Wolmerstadt, stad norr

om Magdeburg: 737.
Wolnsach, Woltsach: stad i Ober-

Bayern; dat. 782—784.
Vor-Pommern: 635, 660, 713.

Axel Oxenttierna^ T/. 1.

Wormbrandt, se Wurmbrandt.

Wormdit, stad i Ermeland 1 Preussen:
(eröfras) 310; (restitution af): 325,
353, 433, 435, 456. 466, 470, 477,
506, 509, 511; ~ dat. 319.

Worms, staden vid Rhen: 757, 770,
783, 784, 786, 790, 791, 794, 796,
859.

Wrangel, Hans, ryttmästare; i Preus-
sen: 364, 365. 460, 569, 601.

— Herman d. ä. (>Fältmarskalken>,
»Gamle fältmarskalken»)» öfverste, se-
dan fältmarskalk: 112. 116, 183, (317),
(318), (320), 392. 407, (499), (502);
en af kommissarierna vid fredsun-
derhandl. 1629: 512, (583), 649; vice-
guvernör i Preussen: 793, 794. 795.

Wulf, Mårten, uppbördsman i Lifland:

732.
Wurmbrandt, Melchior, öfverste i sv.

tjänst i Lifland: 365.
Wünsche, kavallerimajor i sv. tjänst:

737.
Wiirtemberg, Eberhard III, hertig af:

799.

— hertigdömet: 775. 799 o. f., 817. 826,
828. 860.

Würzburg, fästningen vid Main: 755,
762. n. 767, 813, 817, 819. 824, 826,
830, 837. 847, 859, 860: - dat. 747
—748; prses. 821, 870.

Vårdzhuss, se Vardöhus.

Väddö, i Uplands skärgård: 25.

Värfningar: 31, 44; i Preussen (för Po-
len) 93; i Danmark (för Sverge) 157;
i Tyskland: 224 o. f.; (danska) 257,
260; (svenska) 318, 335. 340; (danska)
398; (svenska) 404, 424. 442, 444; t
Holland m. fl. st.: 451, 463, 467, 487,
490, 498, 499, 526, 527, 531 o. f.. 534,
552, 556; i Preussen: 558, 567; (dan-
ska) 568, 573; (svenska) 577, 586,
597 o. f.; i England: 608: från Po-
len: 615; från Preussen: 617, 620.
622 o. f., 625, 626, 628, 630: i Hinter-
Pommern: 633; i Preussen: 636; i
Tyskland: 638; i Preussen: 641; i
Pommern: 647, 649 o. f., 657, 663:
från Polen: 665; från Preussen: 665,
667, 675, 681; i Tyskland m. fl. st.:
683; i Preussen: 690,701,709; (dan-
ska) 709; 1 Preussen: (sjöfolk) 710.
712, 717 o. f., 724 o. f., (sjöfolk) 727.
730; i Tyskland: (ryska) n. 731, 733,
738; (svenska) 746, 749, 753 o. f.: i
Rhenländerna: 756; i Skottland: 763;
i Tyskland: 766, 767. 771, 773, 774,
781, 799 o. f.. 810, 821, 848; (dan-
ska) 854; i Tyskland: 858. 863.

Värjor; se Vapen. ^

Värnamo, prestgård i Smal.; — dat. 19.

B&ttelser och till&gg:

Sid. 30, rad. 13 nedifrån står: Oenstierne; lät: Oxenstiernc

44, * 1 > y Intet > intet

67, tillägges efter slutet af brefvet n:r 61: Gustavas Adolphus m. p.

116, rad. 18 nedifrån (i rubriken) «^dr: 2 Mars: låt: 3 Mars.
174, > 5 » > tillägges efter »Danmark» m. fl. st.

178, > 18 uppifrån ttår: baffue; lät: halflfue

190, > 3 » (i rubriken) » Ruthgerius; » Rutbgerslos.

200, > 15 nedifrån > llttell; » titteli.

210, > 18 uppifrån (I rubriken) > Ryssland; » Polen.

319, » 11 uppifrån » jnsticiens; > justiciens.

335, > 8 nedifrån > mousquet-

ters
9

386,
395,
682.
696,
707,
769,
763,
814,
840,
879,

» mousqaetters,
munster, månadzsold; lät: mitnster-
månadssold

6 uppifrån (1 rubriken) > Rachs;

lät:

Raachs.

7 > > rum;

ram .

1 och 2 uppifrån » notlficeatt;

notificerat

1 uppifrån (i rubriken) > Passewalk:

Pasewalk

16 nedifrån » Adolpus;

Adolphus.

10 uppifrån > reuter, waffer

l; '

reuterwaffen.

13 nedifrån > bestelt

bestelt.

20 y (i rubriken) > 1622;

1632.

1 uppifrån > > 1623;

1632.

8 > (i registret) tillägges riå Ecke, Nicolaus: borggrefre

och

borgmästare 1 Riga.

r>a P A NoBSTF.nx & S^NRRsJorlaKi, -

815399

RIKSKANSLERER

AXEL OXENSTIERNAS

SKRIFTER OCH BREFYEXLING

UTtilFXA AF KUNUL. VITTEKHETS- HISTORIE-
OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN

SENARE AFDELNINGEX

FÖRSTA BANDET

K. GUSTAF II ADOLFS BKEF OCH INSTRÜKT10SER

STOCKHOLM
P. A. NOBSTEOT & SÖNEB8 FÖHLAQ

På P. A. Norstedt & Söners förlag:

Traités de la Suéde. Sverges Traktater med främmande magter
jemte andra dit hörande handlingar utgifnc af O. S. Ryd-
berg, Pil. I):r, Arkivarie vid Kongl. Utrikes-departementet.
DeL /. (Aren 822-1335). Pris 25 kr.
Del, 2. (Åren 1336—1408). Tvä haften. Pris 28 kr.
DeL 3. Under arbete.
Del 4. (Åren 1521 — 1571). Tre häften. Pris 19 kr.

Svenskt Diplomatarium från och med är 1401, utglfvet af Rike-
Archivet genom Carl Silfverstolpe.

DeL L (Åren 1401— 1407). Fyra häften. Pris 24 kr. 25 öre.
DeL 2. (Åren 1408—1414). Sex häften. Pris 22 kr.

Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver samlade

och utgifna af Carl Gustaf Styffe.

DeL 1, Sveriges förhållande till Meklenbiiror intill slutet af
Q ortonde seklet, samt dess inre tillstånd under konung
Albrekt. Pris 3 kr.

DeL 2. Förhandlingar med Tyskland och Sveriges inre till-
stånd under Unionstiden 1395 — 1448. Pris 3 kr. 75 öre.

DeL 3. Sverige under Karl Knutsson och Kristiem af
Oldenburg, 1448—1470. Pris 4 kr. 50 öre.

DeL 4. Sverige i Sten Sture den äldres tid, 1470 — 1503.
Pris 9 kr.

DeL 5, Sverige under de yngre Sturarne, särdeles under
Svante Nilsson, 1504—1520. Pris 11 kr.

Handlingar rörande Sveriges historia, utg. af Riks-Archivct.

Första serien. Konung Gustaf I:s registratur, I — X. Pris

tills. 56 kr. 75 öre.
Andra serien, 1. Lagförslag i Carl IX:s tid. Pris 5 kr.

2. Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686. I, II.

Pris tills. 14 kr. 50 öre.
Tredje serien. Svenska Riksrådets protokoll. I — V (åren

1621—1635). Pris 23 kr. 75 öre.

Gustaf II Adolf, Schriftstücke, zumeist an evangelische Fürsten
Deutschlands, gesammelt und herausgegeben von G, Droysen.
Pris 4 kr. 75 öre.

^»^■#■■;:•.^S«I

På P. A. Norstedt & Söners förlag:

Sveriges inre historia under drottning Christinas förmyndare. Af

C. T. Odhner. Pris 3 kr. 50 öre.

Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Af F. F.

Carlson.

Del, 1, Carl X Gustaf. Pris 7 kr.
Del 2—5. Carl XI. Pris 20 kr.
Del 6, 7. Carl XII. Pris 13 kr.

Sveriges politiska historia under konung Gustaf lll:s regering. Af

C. T. Odhner.

Del 1. (1771—1778). Pris 8 kr.

Dagboksanteckningar, förda vid Gustaf lll:s hof af G. J. Ehren-
SVÄRD. Utg. af E. V. Montan. Två delar. Tills. kart.
13 kr.

Historiska anteckningar och bref från åren 1771—1805. Af Joh.
von Engeström. Utg. af E. V. Montan. Pris 4 kr. 50 öre.

Ryska historiska skrifter i svensk öfversättning.

1. De diplomatiska förbindelserna mellan Ryssland och Sverige
under de första åren af kejsar Alexander I:s regeringstid
intill Finlands förening med Ryssland. Af K. K. Zlobin.
Öfvers. af //. Iljäme. Pris 1 kr. 50 öre.

2. Utdrag ur sekreteraren hos kejsarinnan Katarina II, seder-
mera verklige geheimerådct A. V. Crapovitskijs dagbok
1787—1792. Öfvers. från ryskan af Carl Sitfverstolpe, Pris
1 kr. 75 öre.

3. Rysslands historia i biografier öfver dess förnämsta personer.
Af N. KosTOMAROV. Öfvers. af Carl Silfcer stolpe. 1. Furst
Alexander Jaroslavitj Nevskij. 2. Storfursten Ivan (den
store) Vasiljevitj. Pris 1 kr. 50 öre.

Csrl ¥011 Linnés Ungioinsskrifter

sjimlade
af

Ewald Ährling

och eftcr bans död

med statPiindtTstöfl ut^ifna

K. Vetenskaps-Akademien

Dessa skrifter komma att utgifVas i
två serier.

]fen först B f (if hvilken haft. 1 (pris I kr, 25 öre) utkomi
omfattar bland annat:

Hortua Uplandicua efter Tonrneforts syn t em, enlit^t (»ri
nah't i Linnean Soeiety i London.

Hortua Uplandicua efter Tourueforts system med tillti
oeli en nv indelnin«; af Umbellata?. 17^0. ßfter originalet
Leufsta bibliotek.

Hortua Uplandicua efter egen method, sexnal system
17IU, originalet lios kyrkoherden J. Johansson i Ifvetoi'ta.

Adonia Uplandicua, efter sexualsystemet 1731, originu
p:\ L<'ufsta.

I>enna serie kommer att utgöra ett btind på ungefär 20
tryckark.

Den BHdTB SOTIOH hmehå/ler Linnés ontpifna resor.

Reaan till Lappland 1732, förut tryekt endast i en dål
engelsk öfversättning.

Beaa i Dalabergalagen 1733.

Reaa i Dalarne 1734.

Anteckningar om den reaa till utlandet Linné förete
1736.

Alla dessa enligt originalen i Linnean Soeiety och til
samman bi blande ett band af ungefiir 28 tryckark.

De flesta teckningarne i originalmanuskriptc^n liro eftei
bil(bi<le i trognt^, facsimiler.

Efter dr Ahrlings död redigeras för tryckningen först
serien af dr M. B. SwKDERUS och den andra af processor G
LiNlKSTRÖM. j>j /: .,' I

Carl von Linnés brefvexling.

Förteckning, upprättad af
Ewald Ährling.

Pris 2 kr. 60 öre.

a8 1

2ö öre) utkommit^

r c

tor Drifrijiftlet pii

seiuabystemet,
i IlVetofta.
17.11, oripniilct

i unijefär 2<) ' ^

üifna Tf'iOr.
\ixHi i CD åilk

Linoe /^retog
riViy «H'li rill-

ten äni

pft«^-

yXm-

THB NEW YORK PUBLIC LIBRARY
RBPBaeNCB OBFAETMBNT

Tli» li<»o|[ 11 imder ao «rirciiBittaiiceft |o b«
takea froiQ ihm BulJdüit

"— ***

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Texts

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling"

See other formats