SKEPPENS UTVECKLING UNDER MEDELTIDENSkeppen i Medelhavsområdet var sedan 600-talet riggade med latinsegel och kravelbyggda. (Latinsegel=ett trekantigt segel, troligen uppfunnet av araberna. Kravel=Bordläggningsplankorna låg kant mot kant.) Medelhavets typiska fartyg var: galären (som även kunde ros), karavellen och den arabiska dauen. Den Nordeuropeiska koggen var (liksom andra Nordeuropeiska fartygstyper) klinkbyggd och riggad med ett råsegel. (Råsegel=Ett fyrsidigt segel, vars hörn är rätvinkliga. Klink=Bordläggningsplankorna överlappar varandra.) I Nordeuropa började man på 1400-talet bygga sina stora fartyg i kravelteknik och man satte en latinriggad mast i skeppets aktre del, bakom den råsegelriggade stormasten. Senare på 1400-talet tillkom en mast i fören, riggad med ett litet råsegel. En motsvarande utveckling skedde i Sydeuropa, där man riggade sina karaveller med både latinsegel och råsegel.Råseglet var bra vid akterlig vind, medan latinseglet var bra när man skulle kryssa mot vinden. Denna nya skepps-typ kallades i Nordeuropa "karrack" och i Sydeuropa "nao".Det är ingen tillfällighet, att Columbus, da Gama och Magellan använde karracker (naoer) som flaggskepp, då dessa i princip kunde segla oavsett vindriktning. HANDELSFARTYG, ca 1450, riggenRiggen indelas i "stående rigg" (fig A) och "löpande rigg"(fig B, C, D).Fig A:För tydlighetens skull, visar jag här bara den stående riggen.Den stående riggens funktion var, att stötta masterna. A1=Vant, stöttar masterna i sidriktningen. I allmänhet knöt man "stegpinnar" av rep (sk vevlingar) mellan vanten, så att vanten även kunde fungera som repstege upp till märsen (mastkorgen). A2= stag, som stöttar masterna i längdriktningen. Fig B:Den löpande riggen användes för att manövrera seglen. Med brassar (B1) och skot (B2), vred man seglen i rätt vinkel mot vinden. Med toppläntorna (B3), hindrades rårna från att hänga snett (rå=den, oftast, horisontala bom som seglens överkant är fäst vid).Särskilt vid segling bidevind var det viktigt att seglens lik (=kanter) och nedre hörn stod rätt, till detta användes boliner (B5) och halsar(B4). (B6=Mesansegel.) (B7=Storsegel.) Fig C:Med dragrepen kunde man höja och sänka rån, som gled på en "rack" (ett kullager) på masten.Fig D:Senare på 1400-talet tillkom gigtåg (D1) och gårdingar (D2) som användes till att hissa upp seglet mot rån när man skulle beslå det. Ända fram till slutet av 1600-talet fick sjömännen ligga grensle på rårna när de skulle beslå segel. Först i slutet av 1600-talet, tillkom ett rep under rån (fotpertar), där sjömännen kunde spjärna emot med fötterna.Under kommande århundraden då antalet segel och master växte, fungerade riggen i princip som på 1400-talet. Fig E:Senare på 1400-talet tillkom: Stormärs-seglet (E1), Fockmasten (E2), Fockseglet
(E3) och under bogsprötet; ett segel som kallas blinda (E4).
Lästips:Ën gedigen faktabok om epoken år 1000 till 1650 är: Länkar:KoggHelga Holm, kopia av medeltida ledungsskepp Nya koggar byggs i Malmö! Bremen-koggen. Bremen-koggen. Replik av medeltida båt. Segla på 1200-talet. Replik av skepp från 1400-talet. Replik av dansk 1200-talsbåt. Replik av medeltidsbåt. The ships development during the Middle AgesThe ships in the Mediterranean were since the 7:th century lateen rigged and carvel built. (Lateen sail = a triangular sail. Carvel built = The plankings are fitted edge to edge, while Clinker built is when the planks are overlapping each other.)The Mediterraneans typical vessels were: The Galley, that also was propelled by oars, the Caravel and the Arabian Dhow. Still Dhows are sailing in the Red Sea and on the Nile. The typical North European vessel was the Cog, which (like other vessels of the region) was rigged with a square sail on a single mast and was partial or all over clinker built. In the 15:th century the Nort Europeans begum to build large carvel built ships. Behind the square rigged mast, on the aftercastle, a little lateen rigged mast was fitted. Later that century, a small square rigged mast was fitted on the forecastle. A similar development appeared in South Europe, where some of the caravels got a similar rig. In North Europe this kind of ships were called Carracks and in South Europe Nao`s. This was the embryo of all the big sailing ships. The "mixed" rig allowed the ship to sail in any wind direction, so it is not surprising that the great explorers appeared just in the 15:th century. Cargo vessel about 1450, the rig.(Please, see figures above!)The rigging is divided in to "standing rigging" (fig A), and "running rigging" (fig B, C, D). Fig AHere I only show the standing rigging. It function was to support the masts.A1=Shroud, supported the masts sideways. By knotting rungs of rope between the ropes, the shroud also could be used as a rope ladder to the top. A2=Stays, supported the masts in the length direction. Fig BThe running rigging was used to handle the sails: With braces (B1) and sheets (B2) the sails were turned i a suitable angle towards the wind. B3 are the lifts that kept the yard i a horizontal position,When sailing to the wind it was important that the leeches (the sails edges) and lower corners were in a correct position. This was done by using bowlines (B5) and tacks (B4). Fig CWith the tie ("dragrep" on the figure) the yard could be raised or lowered. The yard was gliding on the mast with a parral ("rack" on the figure) which is a kind of simple ball-bearing.Fig DWhen furling the sails they must first be hoisted to the yard, this was made by using clue lines (D1) and martnets (D2).Fig ELater in the 15:th century the topsail (E1), the foremast (E2), the foresail (E3) and the spritsail (E4) appeared. |